Det blev som det brukar. Lagen från superettan vann över två matcher kvalet mot Division 1-seriernas motsvarigheter. Dock med vissa svårigheter. Dalkurd FF mötte IFK Värnamo och Varbergs BoIS ställdes mot IK Oddevold. I de första mötena lagen emellan blev det vinst för Dalkurd FF medan det första mötet mellan Oddevold och Varberg slutade med Varbergsvinst.*

Läget var alltså öppet inför de båda returmötena som skulle utspela sig på hemmaplan för lagen från Superettan. Dalkurd satte sig på bussen i Borlänge och åkte söderut mot Värnamo och från Uddevalla styrde Oddevold mot Varberg. Båda fick vända hem med svansen mellan benen.

För Oddevold blev det en snöplig uddamålsförlust med 2-1 efter hemmamål av Gabriel Altemark Vanneryr och Karl Söderström. Nära men ingen cigarr för bohuslänningarna och därmed inget nytt i söderettan nästa år med andra ord. Resan till Rimnersvallen består. Sista tog vi oss dit med båt. Bara vår fantasi sätter stopp för hur resan görs 2014.

Det första mötet mellan Dalkurd och Värnamo slutade med hemmaseger och det var fördel för dalmasarna i Värnamo under lördagseftermiddagen på Finnvedsvallen. Värnamo ville dock annat. 5-1 blev slutreslutatet efter tre mål av Dzenis Kozica och två av Alhaji Kamara. Vi som hoppats på en återkomst för David Björkeryd i den röda tröjan får därmed förmodligen vänta.

* I den första versionen av texten skrev jag att det första mötet mellan Varberg och Oddevold slutade 0-0. Detta var felaktigt och jag skäms och ber om ursäkt. Matchen slutade med vinst för Varbergs BoIS

Mar 092013
 

Det är inte bara för a-laget som det vankas tävlingsmatcher de kommande veckorna. Nej, faktum är att även ÖIS U 19 (tidigare Tipselit Äldre) samt ÖIS U17 (tidigare Tipselit Yngre) drar igång med cupspel denna helg. Och det i den nyskapade Ligacupen, som den så vackert kallas. Precis som i herrarnas Svenska Cupen är lagen indelade i grupper om fyra i varje där man i en enkelserie möter samtliga lag varpå gruppvinnaren avancerar vidare i jakten på Ligacupvinsten. Ett intressant och roligt upplägg som precis som för a-trupperna gör att det börjar gälla lite mer än vad det vanligtvis gör när man bara träningsspelar fram tills dess att säsongerna och seriespelet drar igång på allvar lite senare.

U19
ÖIS U19 har tidigare under vintern hunnit med att träningsspela fyra gånger. Resultatmässigt vann de två och förlorade två. Vinnande ur striden gick de mot Lerkils a-lag samt mot FC Trollhättans U19-gäng, samtidigt som man förlorade med hela 6-0 mot BK Häcken och även fick se sig besegrade av norska Lörenskog (2-4) på ÖIS-gårdens konstgräsmatta.

Att döma av ÖIS hemsida är det också de enda träningsmatcher som ÖIS U19 hinner med denna säsong. För nu drar Ligacupen igång och kommer ta upp all tid. Först ut var Halmstad BK (redan avklarad under dagen), nästa helg väntar Falkenbergs FF och avslutningsvis kommer ÖIS att derbyspela mot IFK Göteborg på Valhalla IP den 23 mars klockan 15:30.

Dess värre ser det inte särskilt ljust ut för tillfället. Åtminstone inte sett till den första matchen. Där förlorade laget med 3-0 mot Halmstad BK på Sannarps IP. Inte riktigt vad Sören Börjesson hade tänkt sig, kanske. Nu kommer det att krävas att ÖIS slår både Falkenbergs FF och IFK Göteborg för att ha en chans på gruppvinsten – men utan att döma alltför  hårt så känns det som en tuff uppgift att genomföra. Dock inte omöjlig på långa vägar. Bara att spetsa formen!

Spelschemat för gruppen ser ut som följer:

2013-03-09 13:00 Halmstad BK – ÖIS 3-0
2013-03-16 12:30 ÖIS – Falkenbergs FF (ÖIS-gården)
2013-03-23 15:30 IFK Göteborg – ÖIS (Valhalla IP)

U17
För ÖIS U17-lag med Niklas Allback i tränarspetsen har försäsongen innehållit fem matcher. Kryss mot Hovås Billdal IF A och vinster mot Jonsereds U19, Tölös U19 samt Torslandas U17. Den femte matchen förlorade man, 2-3, hemma mot IF Elfsborg. Kanske har ÖIS U17 fått lite spratt i benen! Försäsongen ser åtminstone lovande ut. Vad som också går att säga att är laget inte kommer att spela i samma serie som man gjorde under fjolårssäsongen, utan man kommer istället att delta i en mindre serie med lag från närområdet. Den sägs dock ligga på ungefär samma nivå som den förra rent kvalitetsmässigt. Till skillnad från U19 så har U17 dessutom bokat in ytterligare två träningsmatcher efter det att Ligacupen är färdigspelad. Man kommer då att möta både Oddevold och Utsikten hemma på ÖIS-gården.

Precis som för ÖIS lite äldre juniorer så ingår Halmstad BK, Falkenbergs FF samt IFK Göteborg i gruppen. Man kommer dessutom att möta lagen i samma ordning. Halmstad BK togs om hand under dagen, Falkenbergs FF kommer till Göteborg om drygt en vecka och allt avslutas med ett derby mot IFK Göteborg den 24:e mars på ÖIS-gården.

Tyvärr blev det förlust mot Halmstad BK även för ÖIS U17 tidigare i dag. Visserligen lyckades man kvittera Halmstads 1-0-ledning, men väldigt sent i matchen kunde hemmalaget åter ta ledningen efter en hörnsituation. Riktigt surt! Nu blir det kämpigt även att vinna gruppen och ta sig vidare även för U17-laget. Om det skall inträffa krävs det att ÖIS slår både Falkenbergs FF och IFK Göteborg. Samma visa som för U19-spelarna. En dubbelskräll är det vi får hoppas på. Och visst vore det något!

Spelschemat för gruppen ser ut som följer:

2013-03-09 15:00 Halmstad BK – ÖIS 2-1
2013-03-16 14:30 ÖIS – Falkenbergs FF (ÖIS-gården)
2013-03-24 14:15 ÖIS – IFK Göteborg (ÖIS-gården)

 

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.

 

Ja, nu när januari har tickat på i sex dagar har jag äntligen fått tid över att – något sent – dela med mig av mina nyårskarameller. Och det innefattar simpelt nog mina bästa Öisminnen från året 2012. En rolig, och förhoppningsvis intressant, sak att göra när det för en gångs skull har varit ett fotbollsår innehållande saker att blicka tillbaka på med ett leende. Det gör det hela bra mycket roligare. Konstigt vore annars. Och skall man vara lite tuff och hårdra det så har det inte heller funnits särskilt mycket positivt mellan åren 2009 och 2011. Men det är av mindre intresse för tillfället.

Jag har försökt att plocka höjdpunkter från hela året – och dessutom har jag skalat av det en smula. Har jag därför missat några toppar som ni anser givna på listan är ni fria att delge dessa i kommentarsfältet. De har varit så många så det blir svårt att rangordna dem och framförallt minnas dem alla. Men äh, sluttjôtat. Här kommer mina nyårskarameller 2012.

28 mars: Örgryte IS – Qviding FIF 7-0

Träningsmatch. På ÖIS-gården. Sedan tidigare hade ÖIS förlorat mot GAIS, Falkenbergs FF, IK Oddevold och Jönköpings Södra. Men man hade också segrat mot Husqvarna IF, Varbergs BoIS, FC Trollhättan och Norrby IF. Fyra förluster, fyra vinster. Men i den nionde matchen var det inget snack. ÖIS mötte Qviding FIF och förnedringen var total. Vi mötte en kommande seriekonkurrent och manglade dem. Totalt. Sambadefensivs Jonathan Larsson beskrev vinsten så här:

”Nu kanske ni som inte var på matchen sitter och tänker; ’hur fasen kunde ÖIS slå Qviding med 7-0?’ Ja, det är idag ett ganska simpelt svar faktiskt: Ren och skär utklassning, på varje position, i varje situation. Och så plussar man på en riktigt fin effektivitet på det. Ja, då kan det rinna iväg, så långt som till 7-0.”

Det där säger egentligen allt och den där marskvällen 2012. ÖIS var flera nummer för stort och gjorde processen kort med sin motståndare. Redan efter fem minuters spel satte utropstecknet Filip Holländer 1-0 från sin centrala mittfältsposition där han flera gånger under försäsongen huserade tillsammans med Jakob Lindström. Innan halvtidsvilan var slut hade både Oskar Wallén och Johan Pettersson (just inkommen från GAIS vid denna tidpunkt) ökat på ÖIS målskörd. Men det vackraste målet – ett mål som står sig som säsongens snyggaste i konkurrens med David Björkeryd och Sebastian Johansson – gjorde Christofer Bengtsson. Jonathan Larsson igen:

”4-0 kom i den 57:e minuten. Av Christofer Bengtsson. Och det var ett magiskt mål. Johan Pettersson lägger in en hög boll i straffområdet mot en framåtstormande Bengtsson. Bengtsson och bollen är nu ett par meter in i straffområdets högerkant (sett med ÖIS-ögon). Bengan tvekar inte en sekund utan drämmer till med vristen, och bollen får en perfekt båge över Qviding-målvakten och träffar högt upp på stolpen och dimper ner bakom mållinjen. Sanslöst avslut av Bengan, otroligt vackert. Blir tufft för övriga spelare att slå under säsongen, men jag ser med glädje fram emot den tävlingen.”

Målskyttet avslutades av Johan Petterssons andra strut, Jeremejeffs snubbelmål efter en minut på planen och Emil Karlssons viljemål efter att han löpt förbi sin försvarare i den 87:e matchminuten. En fulländad kväll på ÖIS-gården, helt enkelt. Fler sådana!

16 april: Örgryte IS – Skövde AIK 2-2

”Vad fan, är han helt från vettet?!” tänker nog många nu. ”Hur kan han ha med den 2-2-besvikelsen på denna lista?”.

Ja, det kan man kanske fråga sig. Jag minns själv att besvikelsen var stor efteråt. Drog förmodligen av en svordom eller två både under och efter matchen. Men det handlade i mångt och mycket om den totala uppladdning som fanns före. Det var positiva tongångar och man hade gått och väntat på denna måndagskväll ett bra tag. ”Nu djävlar, detta är året!”.

Och så kom starten. Matchen hann knappt börja innan ÖIS gjorde 1-0 genom Emil Karlsson. Pang igen! Innan fem minuter tickat förbi stod det 2-0 till ÖIS. Och ÖIS nye anfallare Emil Karlsson hade nätat två gånger. Där och då svävade man mer eller mindre på moln.

Vi alla minns ju att Skövde AIK både reducerade och kvitterade på kort tid i andra halvlek. Och att ÖIS inte lyckades återta ledningen trots ett stolpskott från Emil Karlsson. Men innan matchen – och i upptakten av densamma – var det total glädje. Och det kvalificerar onekligen in på denna lista.

20 maj: Utsiktens BK – Örgryte IS 0-2

Omgång sex är en annan höjdpunkt från året 2012. Utan tvekan! Ni som var där håller förmodligen med till 100 %.

1)       Solen visade upp sig från sin bästa sida trots att det bara var mitten av maj.

2)       Öisarna på plats visade onekligen sitt stöd för laget. Nytt publikrekord på Ruddalens IP – och utan att överdriva kan man säga att 95 % av de 2151 personerna på plats var av rödblå hjärtan. Växelsång mellan olika läktarsektioner på en bortamatch är inte någonting som händer varje dag. Bara på Ruddalen när ÖIS är på besök.

3)       Ytterligare en match med tidiga mål. Innan elva minuter ledde ÖIS med 2-0. Johan Hedman satte bollen i nät efter två minuter och Robin Jonsson knoppade in en frispark mot bortre stolpen i den tionde matchminuten. Och det var sannerligen en trend 2012. Att göra tidiga mål. Det hände mer eller mindre i varenda match. En av ingredienserna till en så välkokt soppa som 2012 var.

4)       Glöden i ögonen på spelarna efter att både Tommy Lycén och Hannes Sahlin fått lämna planen efter utvisningar var fantastiskt att skåda. Christofer Bengtsson var en klippa på sin högerbacksplats och David Leinar skallade undan långboll efter långboll. Men framförallt bör man lyfta fram Johan Pettersson. Så han slet. Det gjorde nästan ont i ens egen kropp att se hur ”JP” sprang. Upp och ned. Nord och syd. Spyan stod i halsen men vad gjorde det? Ingenting.

Det där var bara några punkter som ploppade upp från den där lördagen i maj. Men några av de allra mest minnesvärda. Tack för den kvällen, ÖIS.

Det var sannerligen glatt efter vinsten på Ruddalens IP. Både bland spelare och supportrar.

2 juni: IK Gauthiod – Örgryte IS 0-1

Matchen fylld av ångest. Det var en pina att ta sig igenom denna batalj på Lunnevi IP. I alla fall i stora perioder av matchen. Trots att ÖIS höll i taktpinnen. Trots att ÖIS anföll och IK Gauthiod fick försvara sig. Men ÖIS kom aldrig riktigt till fullt ut. Man försökte, försökte och försökte. Matchklockan tickade på. IK Gauthiod rensade och ÖIS erövrade bollen igen. Nya lägen dök upp men slarvades bort med usla avslut. De träffade inte ens mål. Matchklockan tickade på ytterligare. Det spreds lite av panik i Öislägret. Rädsla att inte vinna. Att inte ta tre poäng. Att inte få utdelning på sina chanser.

Och det hela höll på att sluta katastrofartat. För när ÖIS flyttade fram manskapet mer och mer och satsade allt på ett kort öppnades nya vägar för IK Gauthiod. Inför fulla läktare – ännu ett publikrekord i modern tid – höll man på att överrumpa Peter Abrahamsson i Öismålet. Och oj, vad nära det var att ÖIS fick lämna Grästorp tomhänta. Det handlade om maximal flax. Det handlade om ribbträffar och räddningar på mållinjen av Robin Jonsson. Och så handlade det om Emil Karlsson.

Matchklockan står på 90+3 och två minuter återstår innan domaren förkunnar matchens slut. Då slår ÖIS till. Jonathan Lindström, som kommit in en stund tidigare, är regissör till det fina målet. På högerkanten dribblar han vackert av sin försvarare, tar sig ned mot kortlinjen och slår bollen mot bortre delen av straffområdet. Och vem dyker där upp? Jo, Emil Karlsson, så klart. Vem annars? Trots en rätt medioker insats i övrigt från Emils sida är det han som avgör med en nick från nära håll. 1-0 till ÖIS. Tre poäng till den dåvarande serietvåan. Och det går väl inte att göra annat än att citera Sambadefensivs Felix Jonsson och hans glädjebeskrivning från matchrapporten efteråt:

”Eufori!

Över någons huvud sträcker jag mig och i samma sekund ser jag Jonathan Lindströms inlägg leta sig fram och träffa pannan på, den tidigare i matchen så utskällde, Emil Karlsson. Till skillnad från de tidigare försöken i matchen så går bollen spikrakt in i nätmaskorna denna gången och då släpper allt. Det är minut 93 i matchen och jag står för en sekund eller två och bara tittar rakt upp i himlen och skriker.

När jag sedan släpper blicken på det där lite gråa molnet ovanför mig så ser jag hur Emil Karlsson springer mot det staket som är framför läktaren. Ska han göra det nu? Ska han hoppa över till oss? Hur gör man nu? Jag har aldrig varit med om något som detta? Många frågor och inga direkta svar men jag bestämmer mig för att ta en löpning. Jag hoppar ned för dom stegen av läktaren som är kvar och springer fram mot Emil, Oskar och de andra som nu står och kramas med en mängd vuxna män och pojkar framme vid staketet. När jag kommer fram sträcker jag bara in händerna i gröten och famlar. Jag måste få tag i en spelare! Jag upplever i denna stund något som kan liknas vid en Beatleshysteri.”

24 juni: Kristianstads FF – Örgryte IS 0-3

Anledningen till att denna match finns med är det som skedde dagarna innan. Visserligen hade ÖIS segrat mot IK Sleipner med tennissiffror veckan före – men det är inte den matchen som åsyftas. Nej, istället tänker jag på träningsmatchen mot IFK Göteborg som var inknuffad att spelas mellan två seriematcher. Inte så genomtänkt tyckte jag, och många med mig. Snarare snudd på idiotiskt. Och när ÖIS dessutom åkte på storstryk med 5-0 var det få som kunde glädjas över denna idé.

Jag själv var rädd att detta skall rubba det som ÖIS hade byggt upp i Söderettan. Att denna storförlust skulle ge spelarna hängiga huvuden och ett visst brustet självförtroende. Träningsmatch hävdar många, det spelar inte in. Men jag tror inte att det är så enkelt. Förlust som förlust. Speciellt då man förlorar med stora siffror och det mot en stadskonkurrent. Jag tyckte att det var allt annat än en bra uppladdning inför resan ned till Kristianstad.

Men där motbevisade ÖIS mig grovt. På en helt otroligt vattensjuk plan lirade ÖIS hem matchen utan problem – och det trots att Hannes Sahlin utgick med skada redan i halvtid. Men då var det redan klart. Måltavlan visade 0-3 och en säker tremålsledning. Målen hade Oskar Wallén (2) och Emil Karlsson stått för.

För mig var detta ett oerhört styrkebesked. ÖIS lät ingenting tynga ned dem. Ingenting. Det var Superettan som gällde. Superettan eller inget. Och vi alla vet ju var det slutade…

3 september: Örgryte IS – Lunds BK 2-0

Från omgång två till omgång elva hade Lunds BK haft hand om den översta platsen i Söderettatabellen – med bland andra ÖIS tätt i bakhasorna. När omgång tolv var spelad var det ombytta roller. ÖIS överst i serien och Lunds BK på den jagande positionen. ÖIS på 28 poäng. Lunds BK på 27. Ett poängavstånd som hade ökat till fyra poäng lagom till omgång 18 när dessa två lag skulle drabbas samman på Gamla Ullevi för en andra gång. Vid Öisseger skulle avståndet stiga till sju poäng. Vid Lundseger skulle avståndet minska och endast ligga på en pinne. Det låg, med andra ord, en enorm prestige i luften inför denna match.

Men ännu en gång visade sig ÖIS från sin starka sida. Det var emellertid inget skönspel på något av laget. Det var snarare en riktig ”Championshipmatch”. Det smällde överallt. Till höger och vänster. Skadorna hängde i luften. Och då fanns inte ÖIS kanske tuffaste spelare på planen. Nej, Sebastian Johansson var inte helt kvitt sin skada i låret och satt därför på bänken varpå han hoppade in i slutskedet och spelade fram till det avgörande 2-0-målet signerat den då 17-årige Henrik Carlsson. Ett lysande mål! Efter att Sebban blivit fälld och lekt döda svanen reste han sig snabbt upp och satte igång spelet innan försvararna hunnit mobilisera sig. I luckan sprang Emil Karlsson som spelade bollen diagonalt till en fristående Henrik Carlsson. Öppet mål. 2-0. Vild glädje och en Henrik Carlsson glidandes på knä framför hemmasupportrarna. Det var ett minne att ta med sig, det.

Sju pinnars ledning i toppen. Sju återstående omgångar. Där och då luktade det Superettan lång, lång väg.

25 september: Örgryte IS – Utsiktens BK 5-1

Gratismatch för alla Öisare. Sponsorer stod för inträdet. Storpublik – hela 5442 åskådare hade tagit sig till Gamla Ullevi. Succé redan där. Över en miljon rakt in på ÖIS konto. Fantastiskt!

Men även matchen var fantastisk. 5-1-vinst. Inramningen likaså. Det fanns inget mer att begära, helt enkelt. Allt gick som det skulle och Utsiktens BK fick sig ännu en lektion i hur fotboll skall spelas. Och i hur man gör mål på sina chanser. Ändå var inte ÖIS i toppnivå. Åtminstone inte om man får tro en ur tränartrojkan. Men: det räckte. Det räckte utan bekymmer. Sambadefensivs Tomas Levin ställde följande påstående och fick följande svar av assisterande tränare Jonas Karlén efter matchen:

Det blev en ny storseger för ÖIS.

- Framför allt är det en bra inramning. Mycket folk som är här trots vädret och det blir en härlig stämning. Inledningen var jämn, Utsikten visade bra attityd och  kom upp i en del farliga lägen, när vi inte var riktigt skärpta. När vi får våra mål (och det är bra mål), så kan vi ta över matchen och vinna ganska enkelt. Vi hade lite problem att behålla bollen, vi slog bort den onödigt en del gånger och spelet blev lite böljande under första. Efter paus slarvade vi lite, vi höll inte disciplinen på det sättet som vi vill, men sett till hela matchen är det bra att vinna med 5-1.”

1 oktober: Norrby IF – Örgryte IS 0-3

I omgången efter 5-1-viktorian över Utsikens BK var det dags att ta sig ann Norrby IF från Borås med bland andra Pontus Otterstedt i laguppställningen. Ett Norrby IF att se upp för sin tabellplacering till trots. För underlaget på Borås Arena var onekligen någonting som ÖIS inte var vana vid. Det blottades rejält i den första halvleken. Bollen flöt som på vatten och ÖIS fick inte tag i bollen ordentligt – trots att man hade en del målchanser ändå. Bland annat var Emil Karlsson framme och skapade oreda utan att få bollen i mål.

Till den andra halvleken förbättrades allt. Spelet, och supportrarna därtill. För att vara Division Ett skapades en mäktig ljudkuliss bland läktarsektionerna. Och en starkt bidragande orsak till det var målen. De tre mål som ÖIS lyckades smälla dit sista 45. Det handlade om någon sorts islossning efter det att Emil Karlsson tajmat ett inlägg perfekt och tryckt dit bollen bredvid målvakten. För efter det ramlade alltså ytterligare två bollar in. I ett av fallen är det bara att tacka burväktaren i Norrby. Det måste slagit slint totalt. För han gav bokstavligen bort bollen vilket bäddade för Öismål. Men vad gör vi? Vi tackar och tar emot. Ödmjuka som vi är.

Efteråt sjöng supportrarna fem mycket sanna ord: Så skönt å’ va’ Öisare!

20 oktober: Örgryte IS – Karlstad BK

Med facit i hand blev detta ÖIS näst sista match i Söderettan. Förhoppningsvis någonsin. Men det blev också en av de mest underbara Öismatcherna i Söderettan. Förmodligen den mest underbara och det självklart på grund av det säkrade Superettankontraktet. Det går inte att undgå. Det skall inte undgås. Och det är bara att gratulera alla de 3000 som befann sig på Gamla Ullevi och som fick vara med om den gåshud som spred sig från topp till tå när speakern förkunnade att Oddevold inte gjort vad som krävdes för att hålla liv i jakten. Allt detta i den 43:e matchminuten, dessutom. Det var snudd på surrealistiskt. Att inte spela hem det själva.

Just från själva matchen finns det inte särskilt många minnen kvar. Långt ned bland arkiven i datorn finns mina anteckningar från matchen – men det känns totalt ointressant. Och därför var väl andra halvlek något av transportsträcka också. Inget av lagen brydde sig nämnvärt. ÖIS var klara för avancemang och Karlstad BK hade å sin sida faktiskt säkrat sitt kontrakt i Söderettan. Win-win. Alla glada, alla nöjda.

Det firande som sedermera fick avsluta kvällen var ett stort prick över i och en starkt bidragande orsak till att den 20 oktober alltid kommer vara ett datum att minnas.

 

Då och då under denna säsong (närmare bestämt elva gånger) har vi publicerat spelarbetyg efter matcherna. Det har risats och det har rosats. Det har varit delade meningar och det har varit gnäbb och tjafs kring varför han inte fick det och varför han bara fick så. Som vi så många gånger också försökte medla fram är inte sifferbetyget vid varje betygssättning det viktiga utan snarare – eller framförallt – den efterföljande texten där bedömningen kommer till sin rätt. Men nu, efter säsongen, kan man faktiskt använda siffran i fråga till att kora en spelarbetygsvinnare.

Vi kan väl redan nu göra det klart för samtliga. Dessa betyg och dess totala vinnare behöver nödvändigtvis inte ha någonting att göra med vem eller vilka som vi generellt sett över hela säsongen tycker har skött sig bäst. Det därför att betygen endast har satts vid elva av 26 tillfällen. Det kan därför bli en aning missvisande även om det i vissa fall faktiskt ger en relativt bra bild över hur spelaren eller spelarna i fråga faktiskt har presterat. Vi väljer därför att kalla det spelarbetygsvinnaren och ingenting annat. Så har vi gjort det klart redan från scratch. Vidare kan vi också för sakens skull (vi tror faktiskt att ni hade fattat ändå – Öisare är ju generellt sett klipska som få!), men självklart är det snittbetyget som räknas för att göra det hela så rättvist som möjligt. Men nog om det, för här kommer resultatet.

Dessa elva matcher har det satts spelarbetyg på den här Söderettansäsongen:

21/4: Omgång 2: Karlstad BK – Örgryte IS
29/4: Omgång 3: Örgryte IS – Limhamn Bunkeflo
30/6: Omgång 12: Örgryte IS – IK Oddevold
8/7: Omgång 13: Qviding FIF – Örgryte IS
15/7: Omgång 14: Örgryte IS – Qviding FIF
13/8: Omgång 15: IK Oddevold – Örgryte IS
22/8: Omgång 16: Örgryte IS – Kristianstads FF
26/8: Omgång 17: IK Sleipner – Örgryte IS
3/9: Omgång 18: Örgryte IS – Lunds BK
8/9: Omgång 19: Örgryte IS – IK Gauthiod
17/9: Omgång 20: FC Trollhättan – Örgryte IS

Och dessa tre herrar har över dessa elva matcher fått bäst snittbetyg:

  1. Filip Holländer med 3,16 i snittbetyg (totalt 11 matcher)
  2. Sebastian Johansson med 3,14 i snittbetyg (totalt 7 matcher)
  3. Joakim Hall med 3,12 i snittbetyg (totalt 5 matcher)

Redan här kan man ju faktiskt ställa sig frågandes till hur sjutton vi har satt våra betyg. Inget illa ment men Joakim Hall hade nog inte fått en bronspeng om Sambadefensiv hade fått sätta helsäsongsbetyg på samtliga spelare även om han helt klart har skött sig OK och kanske mer därtill. Men nej, så långt hade vi nog inte gått. Men nu är det som det är och det är ingenting att göra åt. Och som tidigare nämnt. Det här handlar faktiskt inte om hela säsongen. Det här handlar om spelarbetygen. Och bevisligen har Joakim Hall stått ut under sina fem framträdanden! Det får man ändå ge honom. Gött jobbat! Well done!

Tätt bakom topptrion skuggar bland andra Peter Abrahamsson, Robin Jonsson och Hannes Sahlin. Faktum är att endast Peter Abrahamsson och Robin Jonsson var de två som utöver de tre första nådde över en slutsiffra över tre. Men även David Leinar och Jakob Lindström var nära. Men det räckte inte hela vägen fram.

Lägg gärna märke till antalet matcher de har spelat (av de spelarbetygsatta matcherna, förstås) för det kan ha ett finger med i spelet. Det bör ju trots allt ha en viss aspekt med i det hela. Åtminstone visar det på bredd och kontinuitet. Att spelaren i fråga kan hålla en jämn och bra nivå över flera matcher. Något som till exempel Peter Abrahamsson bevisligen kan. När ni har gjort det så kan ni få beskåda den så väl kämpande men ack så förlorande delen av laget och vad de fick för snittpoäng.

  1. Peter Abrahamsson med 3,09 i snittbetyg (totalt 9 matcher)
  2. Robin Jonsson med 3,07 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  3. Hannes Sahlin med 2,95 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  4. David Leinar med 2,9 i snitbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  5. Jakob Lindström med 2,85 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  6. Richard Yarsuvat med 2,8 i snittbetyg (totalt 5 matcher spelade)
  7. Tommy Lycén med 2,68 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  8. Oskar Wallén med 2,5 i snittbetyg (totalt 11 matcher spelade)*
  9. Fredrik Andersson med 2,5 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)
  10. Johan Hedman med 2,35 i snittbetyg (totalt 8 matcher spelade)
  11. Johan Pettersson med 2,33 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)**
  12. Henrik Carlsson med 2,33 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  13. Emil Karlsson med 2,32 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  14. Markus Anderberg med 2,31 i snittbetyg (totalt 7 matcher spelade)
  15. Pontus Otterstedt med 2,25 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  16. David Björkeryd med 2,21 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  17. Christofer Bengtsson med 2,16 i snittbetyg (totalt 4 matcher spelade)
  18. Jonathan Lindström med 1 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)

Där har vi dem. Allihop. Uppspaltade och bedömda. Och det var sannerligen några skrällar. Dumstrut på på Sambadefensiv? Kanske. Vi vet inte. Men det är i alla fall så här det ser ut. Men glöm inte: hade vi gjort en helsäsongsbedömning hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.

* Oskar Wallén hamnar före Fredrik Andersson på grund av fler spelade matcher
** Johan Pettersson hamnar före Henrik Carlsson på grund av fler spelade matcher

***

Nu är det dags för er att tycka till och agera! Ge oss gärna er lista över vilka spelare ni tycker har varit bäst under säsongen. Låt debatten och åsikterna flöda!

 

Så här långt in på säsongen så är det ofta vissa lag som sticker ut lite vad gäller antalet varningar och utvisningar. Det är ganska så lätt att få en klar överblick över vilka lag som innehar spelare som inte viker en tum i duellerna och vilka lag som har mer tanke bakom sina aktioner och möjligheten också därefter går in med lite mer hjärna och lite mindre sula i duellerna.

För några veckor sedan publicerades den här artikeln angående ÖIS och gula kort där man kunde läsa om att ÖIS mittbackspar stod på noll registrerade varningar (Robin Jonsson bröt sedan den sviten i mötet med Lunds BK) men att laget ändå överlag hade dragit på sig en stor mängd varningar. Men vad som inte följde med i den artikeln var en sammanfattning kring hur många varningar resterande lag i serien har dragit på sig för att möjligen kunna sätta ÖIS varningstotal i ett perspektiv. Något som alltså kommer nu – kalla det en uppföljare om du vill – istället.

Ur enkelhetssynpunkt så kommer de olika lagen att delas upp i olika kategorier likt en vanlig tabell med tre till fyra lag i varje. Och vi börjar i botten – med de återhållsamma.

De återhållsamma:

11. IK Sleipner 34 varningar (en grov utvisning)
12. Lunds BK 30 varningar (fyra grova utvisningar)
13. IK Oddevold 30 varningar (två grova utvisningar)
14. Karlstads BK 30 varningar (en grov utvisning)

Två topplag – Lunds BK och IK Oddevold – ett mittenlag samt tabelljumbon parkerar alltså bland de återhållsamma i botten av varningsligan. Det går med andra ord inte att utläsa och göra några större analyser kring det mer än att man får svart på vitt att dessa fyra lag drar på sig färre varningar än resterande lag i serien. Om det sedan har att göra med att de är så otroligt mycket lugnare och snällare på planen eller att de har haft turen att bli dömda av domare som glömt korten hemma på hallbordet är svårare att avgöra då man som bekant inte kan se matcherna i serien om man inte väljer att resa land och rike runt.

Men det låter ganska så osannolikt att dessa fyra lag ligger där de ligger på grund av domarna. Nej, någonting annat måste det ju vara. Är de smartare? Eller fegare? Har de fått direktiv av tränaren att hålla igen en smula?

Hade IK Oddevold och Lunds BK legat där de nu ligger om de hade dragit på sig ungefär en varning extra per match? Hade de klarat av så många avstängningar och avbräck i det långa loppet? Jag tror inte det. Visserligen har de två ovan nämnda lag bredare och starkare trupper än de som ligger i toppskiktet av varningsligan – men vad de tre lagen där uppe har gemensamt är att de ligger på ungefär samma placering om man vänder upp och ned på den riktiga Division Ett Södra-tabellen. Bara en slump? Knappast. Med det sagt så känns det som att deras (Oddevolds och Lunds) få varningar är en av kugghjulen i framgångsreceptet.

Mellanmjölken:

7. Kristianstads FF 37 varningar
8. Skövde AIK 36 varningar (två grova utvisningar)
9. Norrby IF 36 varningar (en grov utvisning)
10. Qviding FIF 36 varningar

And we’ve reached the mellanmjolk! Och mellanmjölk, det är exakt vad man kan kalla dessa gäng. Både vad gäller varningsligan men också i den vanliga tabellen. De ligger där de ligger utan någon större sötma kvar av säsongen (bortsett Norrby som ligger djävligt risigt till) och helst av allt vill de väl bara att den sista matchen för säsongen skall blåsas av så att de kan gå på semester och ladda inför 2013 års uppdrag.

De är inte heller några större busar. De tar någon varning då och då, när det verkligen behövs, men vi pratar inte om dobbarna i vädret i varje situation. Ganska så återhållsamt – men ändå bryskt om det någon gång verkligen skulle vara nödvändigt.

Värt att notera är att varken Qviding FIF eller Kristianstads FF har dragit på sig någon grov utvisning (direkt rött kort) i någon match ännu. Det har ju till och med de återhållsamma lagen gjort!

The wannabees:

4. Örgryte IS 41 varningar (en grov utvisning)
5. FC Trollhättan 39 varningar (en grov utvisning)
6. IF Sylvia 38 varningar (två grova utvisningar)

Nu har vi då nått trion som så gärna vill vara med och leka med de stora grabbarna men som inte riktigt har nått ända fram – med ÖIS som närmaste (men ändå så långt ifrån) lag och således också den största wannabeen.

Serieledande ÖIS ligger alltså på en fjärde plats över mest varnade lag. Ändå ligger laget etta i tabellen och det med en bred marginal. Vem vågar tänka på hur det hade sett ut om Örgryte istället hade legat och gullat med de återhållsamma? Hade laget redan då varit klara för Superettan?

Nej, självklart inte. För trots alla dessa varningar och således också avstängningar så har ÖIS trummat på och knappt tappat poäng. Det är nästan så att spelartappen inte ens har märkts av. Något man kan tacka en bred och kompetent spelartrupp för. Även om någon eller några vassa spelare är frånvarande så kan någon annan vikariera och åtminstone göra det hjälpligt. Ta Johan Hedman på innermittfältet som exempel. Han gör det bra efter de förutsättningar han har. Och de flesta andra lag hade inte kunnat ersätta en viktig mittfältskugge (eller vilken kugge som helst) med en spelare som aldrig tidigare har huserat på den positionen men ändå lyckats genomföra det utan att motståndarlaget har tagit totalt övertag just där.

Det vittnar – åter igen – om bredd. Det vittnar om att ÖIS är seriens klart starkaste lag. Och det är väl också därför som de ångar på mot Superettan och sexigare motstånd. Ja. Så är det nog.

Benknäckargängen:

1. Utsiktens BK 50 varningar (två grova utvisningar)
2. IK Gauthiod 48 varningar (en grov utvisning)
3. Limhamn Bunkeflo ’07 48 varningar (en grov utvisning)

Synonymt för dessa tre lag? De ligger bland de fem sämsta i serien. De har således skralt med poäng och de har dessutom minus i målskillnad. Dessutom har de gemensamt att de har dragit på sig flest ostskivor av samtliga lag. Inte så smickrande. Snarare så att Glenn Hysén kanske mest känner för att dra skämskudden över sig och hoppas på en bättre morgondag. För 50 varningar är verkligen inte OK. Inte någonstans. Det är underkänt. Som fan. Dessutom drar de ner sig själva rejält i skiten på grund av detta faktum – för har man inte ersättningsspelare som kan gå in och göra ett lika bra dagsverke som den frånvarande så är det ganska så självklart att man tillslut blir straffad. Och det är väl också därför som Utsiktens BK har tappat betänkligt det senaste. Åtminstone har det säkerligen en liten påverkan.

Även IK Gauthiod, seriens andra nykomling, har ju fallit som en sten under hösten. Och även de tillhör benknäckargängen. Kanske skulle Utsiktens BK och IK Gauthiod gå samman och delta i en ”man-skall-vara-snäll-och-varsam-mot-sin-kompis”-kurs under vintern?

All statistik är hämtad från svenskfotboll.se. Värt att notera är också att samtliga varningar är medräknade – även de som inte finns med i den individuella varningsstatistiken på grund av att de dragit på sig två gula kort i samma match. Dessutom sträcker sig statistiken endast fram till fulländad omgång 19 – med andra ord har vissa förändringar skett efter att den 20:e omgången drog igång under helgen. Men för att göra denna sammanställning så rättvis som möjligt så är inte de matcherna inkluderade.

 

17 omgångar är avklarade. Nio återstår. För tillfället toppar ÖIS tabellen med ett försprång på fyra poäng men tätt där bakom härjar Lunds BK. Som ni alla redan har koll på så möts dessa lag om exakt två dagar på Gamla Ullevi. Ettan mot tvåan. Toppmatch i Söderettan. Vinner ÖIS utökas avståndet till sju poäng och ett rejält avstamp tas gentemot de övriga konkurrenterna – men vinner Lunds BK så minimeras avståndet till bara en poäng. Något som hade fått Söderettan att glöda i allra högsta grad. Man kan med andra ord alltså knappt beskriva vikten av den betydelse som den här matchen har. Som en uppladdning inför vad som komma skall så tog jag tillfället i akt och ringde upp den som av många anses vara seriens bästa målvakt – nämligen Lunds Otto Martler. Hur ser han på sitt lags – och sin egen – prestation hittills och vad tror han om möjligheten till att återta förstaplatsen i tabellen? Det, bland mycket mer, kommer att avhandlas i kommande intervju. Luta er därför tillbaka så önskar jag er en trevlig läsning!

I förhandssnacket inför denna upplaga av Söderettan var Lund inte tippade som ett av lagen att nå Superettan. Åtminstone inte om man gick efter de odds som under mars månad gick att finna på olika spelsidor. Högst upp fann man Oddevold och på kvalplatsen tippades ÖIS befinna sig när serien nått sin ände. Men Lund, som fanns att spela som seriesegrare till 10 gånger pengarna, har överraskat många positivt. Man har byggt på det man skapade under fjolårssäsongen där man övertygade och just nu ligger man alltså på kvalplats. Självklart har denna säsong fallit Otto Martler i smaken, även om han fortfarande säger sig vara en aning bitter på att man återstartade serien ganska så mediokert.

- Vi är nöjda med att vi ligger där vi ligger och att vi har gett oss chansen att komma på en bra placering i slutet. Men sen är det ju den här lilla svackan som vi [Lunds BK, reds. anm.] hade precis när serien vände – den är vi lite bistra på fortfarande. Vi hade väl fem matcher där vi bara gjorde något enstaka mål och tog lite för lite poäng så det var tråkigt.

Men rent personligt verkar han tycka att det har gått ännu bättre. Och det är ju svårt att inte övertygas om att så är fallet. På olika internetsidor har Otto annonserats som den bäste målvakten av dem alla i Söderettan – och med sina inledande 512 minuter av denna säsong är det svårt att säga någonting annat. Faktum är att han höll nollan i samtliga av de minuterna. En helt magnifik siffra som han befogat nog, tillsammans med resterande del av sin säsong, är väldigt nöjd över.

- Ja, det blev väl det [512 minuter utan insläppt mål]. Jag är väl uppe i totalt nio nollor nu. Så det är klart att jag är jättenöjd. Det är bara att köra på för det är viktiga matcher som kommer nu.

15 insläppta mål. Det är där Lunds BK står idag. 0,88 insläppta mål per match. Bara ÖIS är bättre (0,76/match). Under alla Lund BK:s säsonger i Söderettan, denna sejouren, har laget varit det målsnålaste av dem alla. Blanda en mycket bra målvakt och ett kompakt försvar så finner du nyckeln. Jag frågade Otto vad han tyckte var den största orsaken till den oerhört låga siffran vad gäller insläppta mål – och han var ärlig och rak i vad han tyckte.

- Jag känner själv att jag har en stor del i det. Men samtidigt så har vi ett bra försvarsspel vilket vi också har haft under alla år. Detta är vår tredje säsong i Ettan och första året släppte vi in minst antal mål, vilket vi även gjorde förra säsongen, så vi är väl kända för att ha ett bra försvarsspel – men jag tycker som sagt att jag har bidragit till det ganska så bra också.

Något som är svårt – ja, näst intill omöjligt – att säga emot. Otto Martler har en mycket stor del i den framgång som Lunds BK skördat denna säsong. Tänk er äggen i pannkakssmeten eller köttfärsen i tacosen. Utan den ingrediensen hade det blivit allt annat än succé. Och som tidigare nätt har nämnts i texten så har Otto blivit omnämnd som seriens bästa målvakt.

- Det är jättekul att höra det. Det är det definitivt. Det känns som att man är där och nosar på den platsen.

Har du fått anbud från högre divisioner?

- Det har varit ganska så tyst faktiskt. Inget konkret. Jag vet bara att det är några klubbar som följer mig men jag har inte hört mer än så.

Kanske satt det någon scout från Allsvenskan och/eller Superettan och spanade in Otto Martler och hans fallenheter för konsten att vara fotbollsmålvakt den nioende juni då ÖIS gästade Klostergårdens IP. Vid den tidpunkten var det omvända roller. Lunds BK befann sig i serietopp med ett ivrigt jagande Öislag hack i häl. Och vi alla minns väl matchen och dess efterföljande debatter. Det handlade inte om vad som presterats på plan utan om domaren. Tre straffar utdelade och på det även triss röda kort. Trots att ÖIS hade ledningen med två bollars marginal vände Lund på steken under de sista självande minuterna och i den femte övertidsminuten pangade Admir Osmancevic in kvitteringen på straff. Självklart kunde detta samtal inte hållas ifrån att snudda vid detta ämne – och Otto Martler medger, trots att Lunds BK tillslut ändå gynnades av domarens bravader, att det är domaren som dyker upp vid en tillbakablick i arkivet och att Mikael Eriksson, som domaren heter, stod för en del kontroversiella beslut.

- Ja, det är framförallt domaren som dyker upp när man tänker på den matchen. Vi [Lunds BK] får ju vara väldigt glada som lyckades få en poäng där. För ÖIS var bättre än oss över 90 minuter. Sen att domaren skall spela sådan stor roll som han gjorde är tråkigt. Det var konstiga domslut både hit och dit.

Som ett avslut på intervjun så vände vi ganska så logiskt nog tankarna mot måndag och vad som komma skall då. Toppmöte i Söderettan. Ettan mot tvåan. Skall fjärilarna i magen åter väckas till liv genom en bortavinst eller skall ÖIS ta ett hästkliv mot Superettan? Jag ställde frågan huruvida det skulle vara praktiskt möjligt för Lund att repa sig och sno åt sig förstaplatsen vid en eventuell förlust. Något som Otto betvivlade.

- Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte det, utan jag tror att det blir en avgörande match [på måndag]. Jag tror inte att ÖIS tappar poäng i många matcher till med tanke på att de redan har mött både Oddevold och Kristianstad som är några av seriens bästa lag så det blir en nyckelmatch för oss.

- Och det kommer ju att bli tufft i vilket fall som helst för även om vi vinner så är ÖIS i förarsätet. Vi vet om att det kommer krävas mycket [för att ta sig förbi ÖIS i tabellen].

På förhand har Lunds BK inte heller fått sin bästa möjliga uppladdning. Som Sambadefensiv tidigare har rapporterat om så beslutade Disciplinnämnden att ytterligare bestraffa mittbacken Oskar Sverrisson efter hans grova utvisning i derbyt mot Kristianstad. Ett rejält pungslag för Lunds BK. Men även om Oskar Sverrisson har varit ordinarie och startat hela 15 matcher hittills så ser inte Otto Martler hans frånvaro som ett jättestort problem. Han litar istället på att ersättaren kommer att kliva in och prestera.

- Vi har saknat någon i backlinjen i väldigt många matcher och vi har Mårten Nordbeck som förmodligen kommer ta klivet in och spela mittback och han gör det oftast jättebra. Jag är inte orolig även om det är klart att vi kommer sakna Oskar [Sverrisson] för han har varit en av våra bästa spelare denna säsong.

På Lunds yttermittfält finner man en ung och mycket talangfull 20-åring vid namn Norlla Amiri. Division Ett är en väldigt bra plantskola där man kan finna många fynd och Amiri är utan tvekan ett av dem. Under juni månad bar det iväg till Norge där han provspelade med Brann – men även klubbar som AIK, Malmö FF samt Stabaek ryktas vara sugna på att locka över honom till sin klubb. Därför är det ingen jätteskräll att Otto på min önskan att plocka ut någon för Öisarna att hålla ett extra öga på valde just Norlla Amiri.

- Jag tycker att vår yttermittfältare Norlla [Amiri] har gjort en fantastisk comeback efter skada och har varit riktigt duktig. Så jag hoppas att han kan fortsätta att prestera så som han har gjort efter återuppstarten.

Det råder inget tvivel om att det står oerhört mycket på spel  i den här matchen. ÖIS kan dra ifrån rejält och lämna kvarvarande lag långt bakom. Man kan med andra ord genom en vinst ta ett enormt steg mot Superettan. Men hjälper eller stjälper den tanken minuterna innan, och även under, match? Eller kan Lunds BK ta övertaget genom det? Knappast. De måste framåt. De måste göra mål. De måste vinna. De måste komma ikapp ÖIS i toppen och här finns chansen. Klarar de unga av att leverera? Den press som de kommer ställas inför kanske de aldrig känt på tidigare. Oavsett vad och hur det än blir så står en sak säker: det kommer bli en hejdundrande tillställning med alla sorters nerver inblandat. Och frågar man Otto Martler vilket lag som går hem med höga huvuden och krampade smilband så blir svaret följande:

- Jag hoppas att vi [Lunds BK] vinner med 2-1.

 

Dagarna börjar dra ihop sig. Snart är dagen kommen för ett toppmöte på Gamla Ullevi. Lunds BK gästar – och olägligt nog så kommer de att få klara sig utan en av sina ordinarie mittbackar. Det stod klart igår då DN (Disciplinnämnden) valde att bestraffa Oskar Sverrisson ytterligare efter sitt grova röda kort i mötet med Kristianstad för några veckor sedan.

Samtidigt som ÖIS mötte Oddevold på Rimnersvallen så spelade alltså Lund och Kristianstad ett derby i söder. Kristianstad vann – ganska så överraskande – och det dessutom med stora siffror (4-1). Men för Lund slutade problemen inte i en förlust och tre dyrbara poäng i tabelltoppen. Nej, dessutom ådrog sig två spelare i laget grova utvisningar: Alexander Nuñez Cona samt Oskar Sverrisson.

Som alltid när en spelare ådrar sig ett grovt rött kort så får man automatiskt en matchs avstängning. Dessutom hamnar fallet på DN:s skrivbord där de skall utreda de enskilda fallen och därefter bestämma huruvida spelarna skall bestraffas med ytterligare matchers avstängning eller inte. Eftersom att DN inte hade fattat sitt beslut innan Lund mötte Sleipner i onsdags så fick båda två spelarna delta i väntan på besked.

Men nu har DN fattat ett beslut och också kontaktat de berörda i frågan. Och det blev både bu och bä. Alexander Nuñez Cona, som visades ut på grund av en frilägesutvisning, frias från ytterligare bestraffning. Men som tidigare nämnt så blev Oskar Sverrisson bedömd med den raka motsatsen. Han kommer alltså inte att finnas tillgänglig för spel på måndag när laget gästar ÖIS. Och det är ett riktigt tungt avbräck. Sverrisson har varit en ordinarie mittback under hela säsongen (frånsett få starter på andra positioner) och har startat 15 av säsongens matcher. Dessutom har han ett inhopp på sitt konto. Vi pratar med andra ord om en David Leinar. En Hannes Sahlin. Finns han tillgänglig så är han given.

Däremot kommer alltså Nuñez Cona att spela. Åtminstone finns han tillgänglig. Ett litet plåster på såren för pågarna från Lund.

 

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha