Mar 242013
 
Då var det så äntligen dags att slänga sig tillbaka in i historien och gräva ned sig i kring vilka sidospår gamla Öisare har tagit i sina fotbollskarriärer. Har någon blivit landslagsman? Har någon lagt skorna på hyllan? Har det hänt si, eller har det hänt så. Vi försöker helt enkelt rota fram information kring spelare som kanske inte riktigt florerar i skallen hos gemene Öisare dagligen, men som ändå satte avtryck hos föreningen på ett eller annat sätt. Och det kan man väl säga att följande trio har gjort. Ja, de kriterierna stämmer nog in på samtliga tre. En kom under 2006 när mörkret var som djupast, en annan värvades in då yttermittfältskrisen var som störst under 2010 och den tredje spåddes en lysande framtid och var av intresse för både Newcastle United och Middlesbrough FC i England. Men istället blev det ÖIS. Tyvärr kan man väl sammanfatta den värvningen som misslyckad, men i dag lever denna spelaren förmodligen rätt bra på sin fotboll. Betydligt bättre än han gjorde under sin tid som fotbollsspelare i Sverige i alla fall. Well, här är…
Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Elias Storm?

Elias Storm i en av sina 12 matcher i ÖIS-tröjan. Här drar han friskt i Anders Svenssons tröja i en match på Borås Arena under säsongen 2006.

Säsongen då Elias Storm kom till ÖIS är väl inget man direkt vill gräva ned sig i ännu en gång. Been there, done that som man brukar säga. Det var ett riktigt skitår för att tala klarspråk och ÖIS åkte ur Allsvenskan med dunder och brak trots att man lyckades behålla Áilton Almeida säsongen ut. Men de övriga i laget var helt enkelt inte bra nog. Det finns inga andra slutsatser att dra utav det. Tre segrar på 26 försök säger egentligen allt. ÖIS var inte ett lag för Allsvenskan. Åtminstone inte kvalitetsmässigt.

Men det var knappast till ÖIS fördel att de drogs med stora skadeproblem i de bakre leden under 2006. Inte mindre än tre försvarsgeneraler var åsidosatta på grund av skadeproblem – vilket i augusti månad fick ÖIS att skeppa ned den reslige mittbacken Elias Storm från Djurgårdens IF där speltiden var knapp i ett desperat försök att få ordning på defensiven. Valter Tomaz Jr drogs med ett skadat knä, Jukka Sauso hade svårigheter med känningar i sin rygg och Johan Anegrund var borta för resterande delen av säsongen. Någonting var så illa tvunget att göras – och då Storm bara hade fått fyra framträdanden i Djurgårdströjan på hela säsongen var det en ömsesidig viljan att få till en förändring. Både från Elias själv, men även från ÖIS sportchef Stefan Herre Eriksson samt tränartrojkan Sören Börjesson och assisterande Janne Carlsson. I mitten av augusti 2006 blev det klart – Storm skulle ansluta till ÖIS från Djurgårdens IF över säsongens avslutande omgångar.

Men det blev inte mer än så. Vid tolv framträdanden i den rödblå tröjan tog det slut. Tyvärr med en degradering till Superettan som facit. Kanske inte riktigt vad han, eller föreningen, hade väntat sig trots den prekära tabellsituationen. Inför sin debut (som för övrigt skedde i höstderbyt mot GAIS) uttryckte Elias själv att ÖIS är ett bättre lag än vad tabellen visar, men att det gäller att skippa skönspelet och istället kriga till sig de poäng som krävs. Ack, så fel han hade. Och med det fick han vara med på samma resa som säsongen innan då han var utlånad till GIF Sundsvall som även de trillade ur landets högsta division. Så väl supportrar som klubbledning var dock tillfredsställda med vad Elias Storm hade åstadkommit i Göteborg – men hans löneanspråk låg inte i nivå med vad ÖIS kunde erbjuda och därför fanns det ingen annan utväg än att tacka för tiden och vinka adjö.

Det tog ett tag innan Elias fann sin nya klubbadress. Han reste tillbaka till Stockholm men någon förlängning med Djurgårdens IF, vilka han hade tillhört sedan han tog steget från Division 2 till Allsvenskan som 23-åring, blev det inte. Inte heller stannade han inom Sveriges gränser. Istället bar det av på ett riktigt äventyr. Messiniakos GS i Greklands näst högsta division blev nästa anhalt. Ja, så var det väl tänkt i alla fall. Informationen kring detta är något tapphändig, men under samma säsong spelade han även tio matcher för FK Haugesund i Adeccoligan (Norge). En klubb han stannade i över säsongen 2009 med ett facit på 48 framträdanden (39 från start) och tre mål. Men under den avslutande säsongen blev det bara fyra matcher från start, och i takt med att Elias blev äldre så valde han att vända skutan hem till trygga Sverige. Vid 31 års ålder var nedtrappningen något av ett faktum och namnunderskriften klargjorde att satsande IK Sirius i Norrettan blev nästa klubbadress. Där var han visserligen given i mittförsvaret – 24  matcher varav samtliga från start skvallrar om det – men något Superettaavancemang var det inte tal om.

I de krokarna lade Elias Storm ned fotbollskarriären helt. Visserligen höll han igång i Division 6 under både 2011 och 2012, men det är knappt så att det bör nämnas. En fotbollsspelare tappar nog aldrig sin sport till fullo. Och det vittnar väl detta om. Det skall inte ses som mer än en kul grej, och då till och med Stefan Holm kan hålla på Divison 6-nivå i sitt Östre Deje IK får vi svart på vitt att det inte är tal om något blodigt allvar.

Det blev dock en sista – och det vågar vi nog tro på denna gång – comeback för Storms del. Efter ideliga ”nej tack” till klubbar som gladeligen hade plockat in Elias Storm så tackade han ja till Enköpings SK i Division 1 Norra i slutet av förra säsongen. Då låg Enköpings SK sist i serien och förhoppningen var att Storm skulle stabilisera laget till den grad att de kunde klättra sig upp över degraderingsstrecket. Det misslyckades dock helt. Åtta poäng drog laget in på hela säsongen och med det hade man 22 poäng upp till Väsby på rätt sida strecket. Det var med andra ord inte ens nära att Storms intåg skulle göra någon skillnad rent tabellmässigt.

 

 

Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Steinþór Freyr Þorsteinsson?

 

Steinthor Freyr Thorsteinsson mitt upp i sin specialitet - sina inkast. Tyvärr bar det inte frukt i den mån som man hade önskat.

Steinthor Freyr Thorsteinsson, som han stavas för oss, kom även han till ÖIS när klubben var i ett ganska så prekärt läge. Inte riktigt som för Elias Storm – där var det tal om degradering till Superettan och laget låg sist i tabellen – men likväl hade klubbens och supportrarnas förhoppningar långt ifrån infriats fram till den där dagen i månadsskiftet juli och augusti då “Steine” blev officiellt klar för ÖIS. Klubben var i ett stort behov att förstärka på yttermittfältet då skadeproblemen var stora, och då fann man denna islänning som mest var känd för sina akrobatiska och alltid lika spektakulära inkast som nådde fram till motståndarnas straffområde från i stort sett varenda position längs med planen.

Men det blev ingen större succé i ÖIS. Och som grädde på moset försvann han från klubben redan efter en halv säsong trots att han vid ankomsten kritade på ett 2,5-årskontrakt. Facit blev totalt nio framträdanden (sju från start), två mål, ett gult kort och totalt fyra matcher där han inte ens blev inbytt. Men mest minns man den taffliga volleymissen mot Ängelholms FF på Valhalla IP som hade kunnat ge ÖIS segern. Ni kan historien, istället kvitterade gästerna till 3-3 och den riktigt djupa depressionen stod och väntade runt knuten på Valhalla IP. En riktig skitmatch och en riktig skitdomare som snuvade ÖIS på tre viktiga pinnar. Det är ingen idé att älta har min mor lärt mig, men det är svårt att inte göra det när man tänker tillbaka på den hårresande avblåsningen vid David Leinars regelrätta nickmål i duell med motståndarmålvakten.

Läs mer:

Lär er stänga matchen
Fem frågor för Steinthor Thorsteinsson
David Leinar: ”Vi är alldeles för snälla”
Spelarbetyg Örgryte IS – Ängelholms FF 3-3

I samband med konkursen i januari 2011 upphörde spelarnas kontrakt och det var aldrig tal om att Steinthor Thorsteinsson skulle följa med ÖIS ned i Söderettan. Särskilt inte med tanke på de rykten som gick angående den lönesumma som ÖIS valt att lägga på honom. Inte en chans att föreningen skulle få ihop de pengarna hemmahörande i landets tredje division. Men det var förmodligen inte det som fällde avgörandet. Nej, “Steine” ville väl hålla till högre upp i systemen. Och därför skrev han inför 2011 ett kontrakt med den norska klubben Sandnes Ulf (dit Jakob Olsson nu har blivit utlånad över säsongen 2013), vid tillfället hemmahörande i Adeccoligan (Norges näst högsta division). Och succén lät inte vänta på sig. Han hade åtminstone tränare Asle Andersens förtroende från start. Han spelade totalt 25 utav 30 matcher och han satt enbart på bänken i 90 minuter vid ett tillfälle. Målskörden var väl ingenting att hurra över i och för sig, det stannade på två mål precis som i ÖIS, men i övrigt var han en bidragande orsak till en klubbmässigt sätt väldigt framgångsrik säsong.

Ja, 2011 gick Sandnes Ulf åter upp i Tippeligaen efter en hel drös med år utanför densamma. Och om man skall sammanfatta deras säsong så kan man dra en parallell till hur IF Sylvia lade upp sitt resultat under samma säsong. Lagen inledde åtminstone lika knackigt för att sedan ge sig fan på’t och lägga in en växel till. Sandnes Ulf förlorade sex av säsongens åtta första matcher och just då var det nog varken glada miner hos Steinthor eller klubbledningen. Men så jobbade man sig tillbaka, vann 12 av de kommande 13 dusterna och avancemanget till Norges finrum säkrade man i säsongens näst sista match då man krossade Löv-Ham med hela 6-0 på hemmaplan.

Här är han - Steinthor Freyr Thorsteinsson - i sin klubblagsdress.

Sedan dess har det bara gått uppåt för Steinthor Thorsteinsson. Under Sandnes Ulfs comebacksäsong i Tippeligaen spelade han 29 matcher och stänkte därtill in sex bollar i nät. Ett bra facit för en yttermittfältare! Att han har utvecklats som spelare råder det inte heller något tvivel kring. Antal spelade matcher i Norges högsta liga skvallrar om att “Steine” kan behärska sig på den nivån vilket är kul att läsa. Han är dessutom fortsatt ett namn för det isländska landslaget där han så sent som i fredags var med i VM-kvalmatchen mot Slovenien. Något spel blev det tyvärr inte, men matchen vann de med slutsiffrorna 2-1.

Den 17 mars drog Tippeligaen i gång och för Sandnes Ulfs del blev det premiärförlust med 2-0 borta mot Strömsgodset. Steinthor Thorsteinsson fanns dock på planen och inledde det hela med att spela 90 minuter. Och det går väl inte att göra någon annan tolkning än att han fortsatt är på väg uppåt i sin karriär, åren till trots. Åtminstone har han nått en nivå som är god nog för att tampas med de allra bästa i Norge. Och det får man väl säga är mer än man trodde att han var kapabel till under tiden i ÖIS.

Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Seif Kadhim?

Seif Kadhim under sin debutsäsong i ÖIS - alltså år 2009 - och i denna sekvens ser han inte helt nöjd ut

Sist ut för denna gång är Seif Kadhim – talangen som aldrig blommade ut och blev vad han hade potential till att bli. Han ansågs vara en stortalang och redan vid tonåren var han på väg att skriva på för Newcastle United i England, men istället vann ÖIS dragkampen om den unga och oslipade diamanten lagom till återkomsten till Allsvenskan 2009.

Som bekant fick ÖIS dock aldrig se prov på hans färdigheter. Nej, det blev aldrig någonting av Seif Kadhim i ÖIS. Det fanns vissa intentioner bitvis – men han var aldrig bra nog för att ta en startplats i a-laget. Debutsäsongen 2009 mynnade ut i endast ett inhopp och det var inte mycket muntrare i Superettan 2010. Där gick det så knackigt att han blev utlånad till Norrby IF i Division 1 Södra. Vid det laget hade han dragit på sig många tvivlare i ÖIS-leden. I Norrby IF gick det emellertid lite bättre, kanske återfick han lite självförtroende av att få spela a-lagsfotboll, men när låneperioden löpte ut blev det ingen förlängning vare sig i ÖIS eller Norrby IF. Istället hamnade han i en annan Division 1-klubb – Syrianska IF Kerburan – efter en tids provspel. Tyvärr skar det sig på det personliga planet och i samförstånd med klubben flyttade han ganska så snabbt tillbaka till familjen hemma i Umeå. En klubb som han också skrev kontrakt med kort därpå.

Under 2011 gick Seif Kadhim tillsammans med sitt Umeå FC upp i Superettan. Den sejouren blev dock bara ettårig och för Seifs del blev det sparsamt med speltid. Det gjorde att han den 24 september 2012 ännu en gång bröt sitt kontrakt trots att han hade avtal för ytterligare en säsong för att istället packa väskorna och ansluta till Duhok SC i Irak. Och det skall väl sägas att det var ett rejält uppbyte. Han bytte tråkiga och kalla Umeå mot ett betydligt varmare och behagligare Duhok – och som en ren och skär bonus fick han en plånbok tjockare än de allra flesta “stjärnorna” i Sveriges allsvenska. Dessutom fick han chansen att delta i den asiatiska Champions League. Pretty far from vad han hade kunnat åstadkomma med Umeå FC.

Ni kan för övrigt följa Seif Kadhim och hans irakiska äventyr på hans Twitter.

Feb 072011
 

Jag tänkte att det är ingen idé att skriva ett sammandrag från presskonferensen då liverapporteringen behandlade mer eller mindre allt som togs upp samt att det kommer komma upp en video från presskonferensen på ÖIS officiella hemsida lite senare. Därför tänkte jag att jag gör något som åtminstone jag själv gillar att läsa och skriva. Mina tankar som uppstod under och efter presskonferensen alltså.

* Joakim Geigert höll i presskonferensen och tydligen så kan det vara så att någon slags lösning kommer komma där han fortsätter att vara involverad i ÖIS. På vilket sätt vet jag inte ännu men man kan alltid hoppas att han kommer fortsätta på samma visa som han visslade innan han tvingades lämna.

* När det först kom fram att en sammanslagning skulle ske så blev jag livrädd. Det ska jag erkänna. Tanken på ett nytt lag som skulle heta Örgryte IS men med det för jävligt fula FC, eller några andra bokstäver, före fick mig att må illa. Att namnet fortsätter vara Örgryte IS är underbart. Frågan är bara om Örgryte IS (The Original) kommer dö och ett nytt Örgryte IS (The Newborn) utan vare sig rekord, anno 1887 eller historia kommer födas. Om så blir fallet är jag inte längre lika positiv till detta. Dock tror jag inte att det kommer ske eftersom det, som jag förstått det, bara är ÖFAB som kommer att gå i graven. I så fall: BRA!

* ÖIS har just nu ungefär 350 ungdomar medan Qviding har över 1000 aktiva ungdomar. Förutom att vi får en av Sveriges bästa ungdomsverksamheter med nästan 1 500 ungdomar så får vi en extrem ökning av medlemmar och vi vet alla vad medlemmar ger en klubb väl? Money baby! Är det någon som vet vad Qvidings medlemmar betalar förresten?

* Lars Ranängs skämt om FC Gothia fick mig att rysa till lite. Man märkte att FC Gothia är något han fortfarande gillar. Han är fortfarande relativt ensam om det som tur är.

* Hur blir det med spelarna då? Har Qviding några spelare som kan ta en plats i Superettans potentiellt bredaste trupp? De enda spelarna jag känner till i Qviding är Hannes Sahlin, Simon Chekroun och Christian Lindström. De två sistnämnda får såklart ingen plats nu eftersom de inte fick det när de spelade i ÖIS innan och Hannes Sahlin vet jag inte ens varför jag känner igen namnet på. Har jag någon bra anledning till att känna igen hans namn?

* Jag vågar mig nog på att säga att det blir spel i Superettan för oss den här säsongen. Dels för att det inte är schysst mot Sirius om de skulle få chansen. De kommer inte ha en chans att klara sig med tanke på att de bara får lite mer än en månad på sig för att rusta upp sig för Superettan och dels för att Qviding är det laget som skulle ta ÖIS plats om vi skickas ner. Jag tror att alla kan enas om att det blir bäst att låta ”det nya” ÖIS fortsätta spela i Superettan.

* Borde vi inte pusha mer för att Superettan är den roligaste serien i Sverige? I England snackar alla lagen i The Championship om att den serien är roligast i hela England och jag är nog beredd att hålla med om det. Vem fan bryr sig om Allsvenskan när Superettan finns liksom? I alla fall så länge som ÖIS spelar där.

* Det verkar som att en liten revolution angående värvningspolicyn kommer ske också. Det snackades om att i och med den stora ungdomsverksamheten som kommer bedrivas så ska man inte värva lika många spelare utifrån. Mycket, mycket bra! Vi har väl sett att väldigt många av värvningarna de senaste fem åren inte riktigt har varit lyckade. Som tur är så har de flesta av de dåliga värvningarna varit lån.

* Fredrik Holmberg känner jag också igen. Är inte han en ganska duktig defensiv mittfältare? Precis den plats vi behöver få in spelare på. Varför har inte Qviding en riktigt grym anfallare á la Pär Cederqvist eller Hannes Sigurdsson? Vi kanske får en chans att värva min drömvärvning Sigurdsson nu? Jag fyller snart år så jag önskar mig det åtminstone!

* Vi kan väl låta ungdomslagen heta Örgryte IS Qviding va? Jag tycker vi bjuder på den.

* ”Örgryte Idrottssällskap har tradition, historia och ett starkt varumärke”. Det citatet från Joacim Nordh, ordförande i Qviding, säger väl inget annat än att vi kommer att få behålla all vår historia va?

Mar 302010
 

Får du – precis som Sambadefensiv – ta emot gliringar från polare som mot bättre vetande supportrar GAIS eller Blåvitt eller något annat lag som för tillfället spelar i Allsvenskan? Tycker du också att det är jobbigt att hela tiden få höra vilken urusel och ointressant serie Superettan är och hur förbannat trist det är att det hela tiden kommer upp bonkegäng och kvarterslag som Åtvidaberg Mjällby AIF och IF Brommapojkarna från Superettan? De flesta Gaisare och IFKare är dessutom så vedervärdiga att de i dessa diskussioner refererar – bara så där i förbifarten – till ÖIS plågsamt katastrofala inledning av säsongen 2009. Not fair! Om du svarat jakande på dessa inledande frågor då är det här en text för dig att skriva ut och förvara lättåtkomligt i plånboken. För nästa gång när Superettans oduglighet, gråa ton och meningslöshet kommer på tal kan du alltid upplysa diskussanterna om följande:

Efter tre spelade omgångar (nästan i alla fall) toppas den allsvenska skytteligan av:

1. Markus Ekenberg, 4 mål
2009 vann Markus Ekenberg Superettans skytteliga med 19 mål.
2008 kom Ekenberg tvåa i Superettans skytteliga med 17 mål.
2007 kom Ekenberg trea i Superettans skytteliga med 15 mål.
2006 kom Ekenberg fyra i Superettans skytteliga med 15 mål (och ja, jag kan go on and on and on…).
Som om inte det var nog har Ekenberg under de senaste fem åren befunnit sig i toppen av poängligan säsong efter säsong.

2. Ricardo Santos, 3 mål
2008 befann sig Ricardo Santos i Superettans skytteligatopp under hela säsong.
Under 2009 gjorde Santos dessutom mål i varannan match för Jönköpings Södra. Han hade ett målsnitt på 0,54 mål/match.

Under de inledande tre omgångarna har även andra spelare med förflutet i Superettan varit tongivande för sina lag:

  • Malmö FF:s Daniel Larsson har stått för tre assist på tre matcher. Under säsongen 2008 höll Larsson till i Häcken och i toppen av Superettans skytte- och poängliga.
  • GAIS:s Joel Johansson gjorde i gårkväll två mål mot AIK. Under säsongen 2008 kom Johansson trea i Superettans skytteliga.
  • Gefles Alexander Gerndt stod för den tredje omgångens mål och har dessutom gjort två mål under säsongsinledningen. Under säsongen 2008 gjorde Gerndt mål i varannan match för IK Sirius i Superettan.

Och som inte det var nog, efter tre omgångar kommer Allsvenskan sannolikt att toppas av BK Häcken. Ett lag vars stomme kom till under säsongen i Superettan 2008. Att Peter Gerhardsson sedan lagt sin väna hand vid laget väljer jag att bortse ifrån vid det här tillfället. Alla spelare i Häckens ”vanligaste” startelva, förutom Mathias Ranégie, John Chibuike och Dominic Chatto, spelade med laget i Superettan under 2008. Lägg där till att nykomlingen Mjällby AIF kommer att vara som sämst fyra efter tre omgångar. Och med noll insläppta mål (det enda övriga lag med noll insläppta efter tre omgångar är serieledande Helsingborg).

Så finns fan finns det skäl att bry sig om Superettan. Att förglömma är inte heller att Superettan i år är till bredden fylld med klassiska lag och och den ena högattraktiva liraren efter den andra. This is gonna be the year!