Aug 162014
 

 

Startelva, ÖIS - IS Halmia

Startelvan Marcus Lantz valde att ställa på benen mot Halmia har väckt diskussion. Även om matchen vanns kan vi nog alla enas om att det inte var en så komfortabel seger som man hade önskat mot ett motstånd av Halmias kaliber. Redan innan matchen kritiserade sambadefensiv startelvan och många har efter matchen ställt sig frågande till varför Marcus Lantz valde den startelva han valde.

Er favoritblogg i världen valde därför att ta saken i egna händer. Felix och Jonathan har tagit hjälp av Jacob Ryder (känd från Twitter som @Jacko1887). De tre har lagt fram var sitt förslag till startleva i matchen mot Skövde på söndag. De är ganska lika men läs motiveringarna så framkommer skillnaderna.

Håll till godo!

Jonathan Larsson

Jonathans elva

De fem längst bak är det INGET snack om. Den enda som egentligen knackar på dörren (om än en ganska diskret knackning) är Tobias Bratt. Men när Adam och Hannes är friska och krya så skall dom spela. Robin, Jacob och Fredrik är dessutom de tre mest givna spelarna i laget. Jag ÄLSKAR att det finns så få frågetecken kring vem som skall spela i backlinjen och i målet. Precis så det skall vara.

När vi rör oss upp mot mittfältet blir det svårare. Men med Östling avstängd så bör Måns Ekvall få chansen att spela bredvid kapten Lillström. Paulson är i min bok given till vänster, sedan slåss André och Sebastian om högerytter-positionen. Om Sebastian är tillgänglig i nästkommande match ligger han snäppet före i mina ögon, för tillfället.

Anfallet. Positionen där det går att röra om och trixa och fixa som allra mest. Oskar, Henke och George är borta. Kvar finns Stellan, Hedman, Nico, Strinäs och Pangop. Så bra som Johan Hedman varit i anfallet i år, och de spetskvaliteterna han har i just den positionen (som en släpande anfallare), så är han en startman för mig. Han är framspelaren när George är skadad. Nico är helt med hjärtat. Nico, Pangop och Strinäs ligger hack i häl på varandra sannerligen. Ingen sticker ut mer än den andre hittills, vad jag sett. Men det är ju svårt när det är så jämnt mellan några stycken att välja bort en ur-ÖIS:are. Man VILL ju inget annat än att det skall gå bra för honom. Hedman och Nico. Det kan ju inte bli något annat än bra!

Jacob Ryder

Jacobs elva

Andersson

Efter tre säsonger i skuggan av Peter Abrahamsson står han där match efter match som vår stabila sista utpost. Oj, vad man unnar honom denna framgång. Om inget oförutsett sker bör man räkna med att han står resterande seriematcher och belönas med ett längre kontrakt av Kent Carlzon.

Ingvarsson – Rosén – Sahlin – Ericsson

Även här finns det egentligen inget att diskutera. Detta är vår absolut bästa backlinje. Våra ytterbackar har briljerat hela säsongen och vid ett eventuellt avancemang så kan vi i alla fall känna oss trygga med dessa positioner. I mitten har visserligen Bratt överraskat och skött sitt vikariat med bravur men Sahlin känns ändå helt klart som strået vassare och tar således platsen bredvid Rosén. Gällande Leinar får man plocka fram den gamla klyschan och säga att han är ”bra i omklädningsrummet”.

Sandberg – Ekvall – Lindström – Paulson

Med Lindström tillbaka efter avstängning och Östling på läktaren efter tre gula kort kan vi förvänta oss ett byte rakt av mellan dessa herrar. Frågan är bara vem som skall få den andra platsen centralt. Hedman som innermitt är jag ytterst tveksam till då det ser både långsamt och taffligt ut. Fel man på fel plats helt enkelt! Däremot såg Ekvall helt klart intressant ut mot Lindome i Svenska Cupen trots att det bara hade gått timmar sedan han blev klar för ÖIS. Han kändes lugn med bollen och bjöd på ett antal fina crossbollar. När vi nu övertalat Helsingborg om ett lån så känns det rimligt att ge honom en ärlig chans nu när tillfälle ges.
Yttermittfältet har lämnat en del att önska den senaste tiden. Nu senast mot Halmia hade André Nilsson en besvärlig match och frustrationen syntes lång väg. Att en ung spelare som André utan erfarenhet av spel på den här nivån har svårt att finna en stabil lägsta-nivå är egentligen inget konstigt och det kan nog vara läge att inleda på bänken på söndag. Då Sebastian Ohlssons medverkan är tveksam p.g.a. en knäskada är det istället i mina ögon ett ypperligt tillfälle att testa ett helt nytt alternativ. Varför inte prova med Nicolas Sandberg som ytter? Han har tidigare spelat på position och kan säkert tillföra fart och attityd, något som saknas till viss del på mitten i nuläget. Dessutom befinner vi oss i en situation där vi inom en snar framtid kan stå med ett kraftigt överskott på anfallare i truppen. Då kan det vara klokt att kunna använda någon eller några av dessa på mitten vid behov.

Pangop-Strinäs

Anfallet har verkligen varit årets gissel. Just nu befinner vi oss i en situation där ingen känns given där framme. Stellan Carlsson befinner sig fortfarande i en djup formsvacka och var totalt osynlig mot Halmia. Övriga alternativ känns tämligen jämna och det är inget enkelt val att plocka ut de två som bör inleda matchen tillsammans på topp mot Skövde. Strinäs har inte övertygad under sina två första framträdanden i den röda tröjan. Kan en förklaring vara den långa frånvaron från matchspel? Kanske det lossnar snart?

Frantz Pangop är ojämn och blandar ömsom vin ömsom vatten. Senast under sitt korta inhopp bjöd han visserligen på fart och energi med även onödig egoism i bra lägen. Hedman? Ja, han ligger fortfarande i delad förstaplats i den interna skytteligan (tillsammans med Pangop och Ingvarsson, alla fyra mål) och är givetvis ett alternativ. Dessutom gjorde Anton Henriksson två mål i U21-matchern mot Lärje/Angered. Inget lätt val men efter en stunds velade går chansen denna gång till firma Pangop/Strinäs. Se nu till att ta den!

Felix Jonsson
Felix elva

 

Fredrik Andersson

Är man seriens bästa målvakt ska man stå kvar. Det finns inte så mycket mer att säga om Fredrik Andersson just nu än att han är på tok för bra för Division 1. Det sägs att han var ytterst nära Gefle IF inför säsongen och att det var därför Johan Hagman värvades in. Jag förstår varför. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: Fredrik har större potential än Peter Abrahamsson.

Robin Ingvarsson – Adam Rosén – Hannes Sahlin – Jacob Ericsson

Såväl Robin Ingvarsson som Jacob Ericsson hade klarat sig ypperligt i vilket superettalag som helst. Mittbacksparet Rosén/Sahlin har sina svaga stunder och Tobias Bratt finns någonstans där i bakgrunden. Det kan tyckas hårt att peta Bratt utan att han egentligen gjort något misstag för att slänga in Hannes direkt i startelvan efter en lång tids frånvaro men jag har svårt att klandra Marcus Lantz. Hannes Sahlin är nog lagets bästa mittback och Adam Rosén är livsviktig för lagets förmåga att försvara sig på fasta situationer. Därför går det inte heller att diskutera backlinjen speciellt mycket. Vi kan bara konstatera att den är väldigt bra.

Sebastian Ohlsson – Måns Ekvall – Jakob Lindström – Daniel Paulson

Ja, här finns det utrymme för visst ommöblerande och annat spex. Jag är dock en principfast man när det kommer till mittfält. Experimenterande har aldrig varit min grej. Därför har jag valt ett så traditionellt mittfält jag bara kan. Så håll i er för nu ska supporterbloggarnas motsvarighet till Lennart Dahlberg ha en liten genomgång.

Yttermittfältare är en position som gärna undervärderas en aning. Här kan lite vem som helst hamna, ytterbackar som anfallare. Jag däremot väljer att sätta lagets bästa yttermittfältare och sätter dessa på varsin kant. Sebastian Ohlsson och Daniel Paulson är de två klart bästa yttermittfältarna i truppen. Vill de få utlopp för sin fantasi får de gärna byta kant med varandra lite då och då. De båda får nämligen ut mest av sitt spel när de kan skära in i planen med sin bästa fot i högsta hugg.

På innermittfältet är det förhoppningsvis slut med experimenterandet. Även om jag bara har sett Måns Ekvall i träning och aldrig i matchsituation så väljer jag att starta med honom. Han är en gedigen defensivt lagd innermittfältare. Tillsammans med lagkapten Jakob Lindström på innermittfältet blir en match mot seriejumbon ett bra tillfälle att starta göra seriedebut för skåningen.

Johan Hedman – Frantz Pangop

VA?! Var är nyförvärven?!

Ja, jag står fast vid min ståndpunkt sedan tidigare: Vår anfallsbestättning är för ensidig. Mathias Strinäs, Nicolas Sandberg och Frantz Pangop är alla tre djupledslöpare. Som den bakåtsträvare jag är har jag därmed svårt att se en anfallsuppställning bestående av två av nyss nämnda tre namn. Dessutom tycker jag att Johan Hedman är den spelare i truppen som presterat bäst som anfallare hittills i år, på andra plats på den listan hittar vi Frantz Pangop och då är det inte heller så svårt att räkna ut hur anfallet bör formeras.

Johan Hedman är en alldeles utmärkt släpande anfallare. I den rollen får han dessutom utlopp för sitt fantasifulla passningsspel utan att riskera lika mycket som han gör om han försöker sig på samma passningar som innermittfältare. Dessutom har han ett underskattat målsinne och har stått för fyra mål i år samt ett antal assist. Han kan dessutom bidra med ett huvudspel.

Frantz Pangop har visat sig vara en både snabb och intelligent löpare. Dessutom har han visat sig kylig i avslutslägena. Så även om det är ett tråkigt val så väljer jag att låta Strinäs och Sandberg börja på bänken den här gången.

 

Nickduell, ÖIS - IS Halmia

Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för de försenade betygen på anfallare och mittfältare. Som ni kanske anar så räknar vi självklart inte in matcherna mot Lindome och Halmia när vi gör bedömningarna. Detta handlar om vårsäsongen. Håll till godo!

Det är dags att sätta betyg. Göra bokslut för vårsäsongen. Eftersom att betygsättning alltid leder till livliga diskussioner tänkte vi en gång för alla förklara hur vi tänker. Betygen är satta av Felix Jonsson och Jonathan Larsson som båda har sina favoriter och störningsmoment. De två har dock försökt så gott det går att hålla sig neutrala.

Betygen betyder följande:

1= Underkänd. Har inte hållit den nivå som krävs för att tillhöra ÖIS trupp 2014.

2 = Godkänd. Har gjort det som fodras för att tillhöra laget. Inte mer än så. Gör inte bort sig.

3 = Väl godkänd. Spelaren har gjort ett gott dagsverke. Ingen tvekan om att spelaren når upp till de krav som ställs.

4 = Hög klass. En avgörande spelare som stuckit ut. En stöttepelare som gör stor skillnad.

5 = För bra för Division 1. I en klass för sig. En spelare som borde spela minst en division högre. En stjärna.

Uppfattat?

Då kör vi igång, som vanligt är det texten som störst vikt bör läggas vid. Inte sifferbetyget. Fast det vet vi ju att ni ändå gör. Så skitsamma.

Mittfältare:

Sebastian Ohlsson 3 (Jonathan 3, Felix 3)

Sebastian var en av få som ifjol höll en respektabel nivå. Han har fortsatt på det spåret. Är stundtals mycket bra, men det där riktiga genombrottet lurar fortfarande runt hörnet. Får förmodligen hårdare konkurrens i höst om startplatsen när förhoppningsvis André Nilsson är fullt tillgänglig. Har antagligen Marcus Lantz förtroende till en början, och bör också ha det. Utväxlingen finns där, visa oss den Sebastian!

André Nilsson 2 (Jonathan 2, Felix 2)

Den så ettrige Alingsåsaren har i och med sin utvisning mot IFK Uddevalla och påföljande avstängning fått stora skov av vårsäsongen förstörd. Det känns på något sätt som att han inte riktigt trampat igång säsongen än. När han väl är inne så märks det att vi har att göra med en spelare som har en klar talang. Fötterna går som trumpinnar och letar ständigt efter avgörande passningar eller avslut. Kan bli höstens utropstecken.

Felix längtar efter att få se André i en central position.

Jakob Lindström 3 (Jonathan 3, Felix 3)

I år har vi i stunder fått se en nygammal Lillström. Dessa stunder har uteslutande tillkommit när han delat mittplanen med Andreas Östling. För när detta sker så är det Jakob av de två som tar hand om den offensivare rollen. Precis som fallet var när den SÅ saknade Sebastian Johansson var det defensiva ankaret.

Vi har då fått se en mer framåtgående och offensiv Jakob. Kommentarerna kring hans ovilja att spela bollen någon annanstans än i sidled och bakåt har snabbt försvunnit. Problemet är dock att han ganska sällan fått kampera ihop med just Andreas Östling. Inte för att han blir dålig när han får ta en defensivare roll, men hans spel kommer så oerhört tydligt mer till sin rätt när han får en mer lössläppt roll på innermittfältet. Låt oss hoppas att vi får se mer av den offensiva Lillström i höst, vare sig det är med Andreas Östling eller Måns Ekvall vid sin sida.

Andreas Östling 3 (Jonathan 3, Felix 3)

En av de mest spännande nyförvärven inför säsongen. En av de bättre spelarna i laget när han varit frisk. Men skador har gjort att det blivit färre matcher än man hoppats på för Andreas. Detta gör att det är svårt att skruva upp ett betyg till några högre nivåer, men de högre betygen finns i kroppen på Östling. Det märks tydligt. Tidigare skrev vi att Lillström mår bra av att ha Andreas bredvid sig, likadant borde kunna sägas om det motsatta. För även Andreas har hittat sin roll mycket fint i den konstellationen. En defensiv speluppbyggarroll passar den rivige och bollsäkre Östling som handen i handsken.

Johan Hedman 3 (Jonathan 3, Felix 3)

Anfallaren Johan Hedman: Snudd på 5:a. Mittfältaren Johan Hedman: En svag 2:a. Så stor skillnad har det faktiskt varit i Johans spel i år beroende på i vilken position han fått verka i. Som en slags släpande anfallare kommer han sannerligen till sin rätt, där han med sina fina fötter kan servera bollar till kanterna eller sin anfallskollega. Dessutom har han prickat in ett antal mål från sin anfallsposition. Även om han varit väldigt bra som anfallare har han fått spendera en hel del tid även på innermittfältet, främst på grund av Andreas Östlings skadedrabbade kropp. Det märks att det är en position han inte är så bekväm i. Bolltappen blir genast fler och mer avgörande och bristen på snabbhet blir betydligt mer tydlig.

Carl Hawunger 2 (Jonathan 2, Felix 2)

Inte trodde man att Carl Hawunger skulle bli inhopparen nummer ett i vårens ÖIS. Det är åtminstone känslan att han blivit. När Marcus Lantz vill säkra upp byts en allt som oftast offensivare spelare ut och in tas Carl som en sittande mittfältare precis framför backlinjen. Bytena kommer ofta sent i matcherna och därmed är det svårt att betygsätta Carls säsong hittills. Vi får se om det i höst fortsätter som det hittills i år gjort eller om han får mer speltid på sin egentliga mittbacksposition.

Daniel Paulson 2,5 (Jonathan 3, Felix 2)

Inför säsongen var förväntningarna och förhoppningarna stora på Daniel. En fin höst ifjol i superettan och en mycket fin försäsong i år lovade gott. Inte har han gjort oss besvikna, men inte heller har han levt upp till de höga förväntningarna till 100 %. Han är given i Marcus Lantz startelva och han gör ett gott dagsverke match efter match. Det som saknats hittills är spelet runtomkring straffområdet. Avsluten, inläggen och beslutsamheten har inte hållit den höga nivån vi hade förhoppningar på att det skulle hålla. Men som sagt har han långt ifrån gjort bort sig,  han har ett bra samarbete med Jacob Ericsson på vänsterkanten och han kämpar och sliter varenda match. Sitter det sista lilla också i höst blir det roligt att titta på.

Felix har svårt att ge mer än ett godkänt då han anser att Paulson visserligen avslutade våren bättre än han startade den men hade alldeles för många dåliga matcher i början av säsongen för att nå upp till mer än godkänt. Han ser dock fram emot hösten med tillförsikt.

Robin Kacaniklic 1 (Jonathan 1, Felix 1)

Robin har inte fått någon särskilt stor mängd minuter på planen i vår. Tyvärr finns det en anledning till detta, och den är rätt så uppenbar, att han inte är tillräckligt bra för den här nivån. Det syntes tidigt och det har bekräftats när chansen väl givits.

Anfallare

Stellan Carlsson 1 (Jonathan 1, Felix 1)

Halvt upphaussat nyförvärv inför säsongen (Det tar vi på oss). Helt utdömd efter halva. Hur kunde det gå så fel? Jonathan lovade efter premiärmatchen att Stellan skulle göra 12-15 mål i år. Det löftet blir svårt att hålla. Till en början såg det ju ganska bra ut. Försäsongen såg lovande ut, ett samspel med George Mourad började byggas upp. Mål i premiären efter en framspelning av just Mourad. Sedan kom skadan på George, och sakta men säkert började det gå utför för Stellan.

Skall vi vara helt ärliga så har han knappt synts till sedan omgång 5 eller så. Det är inte det vanliga syndromet bland supportrar att man säger att en anfallare är dålig bara på grund av att han inte gör några mål. Stellan har inte ens varit delaktig i spelet, inte ens synts till i straffområdet, inte ens gett sig själv chansen att göra mål. Det är för dåligt. Bättring krävs sannerligen, med större konkurrens.

Frantz Pangop 3 (Jonathan 3, Felix 3)

Jonathans åsikt: Han gör mål, ja. Men är han verkligen så bra i det övriga spelet? Jag ser stora brister i tekniken och i bollbehandlingen, även i speluppfattningen med bollen finns stora brister. Han löper ju dock bra och gör mål, bra egenskaper för en anfallare…

Felix åsikt. Han gör precis det han är värvad för. Han löper smart, han löper fort och han gör mål. Fyran är nära om man ser till det han fått uträttat på den förhållandevis lilla speltid han fått. Det har funnits lägen att släppa bollen många gånger som har kunnat resultera i mål. Där måste han bli bättre. Tyvärr för Frantz del har två anfallare med liknande egenskaper värvats in och frågan är hur mycket speltid det blir under hösten.

Henrik Carlsson 2 (Jonathan 2, Felix 2)

Henke, Henke, Henke. Det såg ju ut att lossna. Två mål, mot ett visserligen tokuselt IFK Uddevalla, men det var ju uppenbart att det var det som behövdes för att han skulle kunna komma igång på allvar. Skadan kom i samma match och sedan har han inte skymtats till på planen, och kommer heller inte göra så under 2014. Vi fäller en tår.

George Mourad, Filip Holländer, Meriton Qoraj och Oskar Wallén har spelat för lite för att betygsättas. 

 

Våren kunde fått ett lyckligare slut. Ett rörligt och besvärligt Lunds BK ställde till det efter en händelserik avslutning.

Matchen inleddes med den typ av matchbild som brukar beskrivas som trevlig för den neutrale åskådaren. Lagen turades om att komma i anfallsvågor mot varandra och ÖIS var länge det bättre laget.

Redan efter åtta minuter tog dock hemmalaget ledningen. Fasta situationer var matchen igenom något ÖIS hade bekymmer med. Hemmalagets förhållandevis storväxta startelva ställde till bekymmer för ÖIS ganska kortväxta dito redan tidigt när Fritjof Björkén kom högst och kunde skalla in 1-0 vid första stolpen.

Efter målet kom ÖIS tillbaka in i matchen och skapade lägen för en kvittering. En kvittering som också kom efter 20 minuter då Robin Ingvarsson fick bollen vid straffområdets högra hörn, sökte läge för inlägg men vände istället tillbaka och gick på skott. Med vänsterfoten vände han vackert in 1-1 i det bortre krysset. Matchen var återigen vid liv.

Efter målet fortsatte ÖIS att trycka på för ytterligare ett mål men hade hela tiden problem med Lunds anfallsspel. Salif Camara Jönssons tyngd och Norlla Amiris snabbhet skapade problem gång på gång och det rödblå försvarsspelet var inte vad det i sina bästa stunder kan vara.

Jakob Lindström fick slita ont i sin defensiva mittfältsroll för att stoppa hemmalagets attacker i tid. Att detta skulle blir matchen då hans tredje varning skulle blev tydligt ganska tidigt och mycket riktigt kom också denna i mitten av den första halvleken. I en kamp om bollen tyckte domaren att Jakob tog till otillåtna medel. Den första varningen var, om än billig, inte speciellt oväntad.

Innan paus kom dock den andra varningen. I en situation precis innan domaren satte pipan till munnen för att blåsa av den första halvleken tappade Jakob bollen och tog ett felbeslut. För att ta tillbaka denna slängde han sig hänsynslöst in i duell med motspelaren och sällan har ett kort känts så självklart. Rött kort redan i paus. Precis som senaste bortamatchen mot Lund för ÖIS del alltså. Detta innebär avstängning samtidigt som Jakob behåller sina gula kort och alltså riskerar avstängning direkt när han återvänder till spel igen. Precis som 2012.

Matchbilden fick, inledningsvis, i den andra halvleken inte den vändning som man kunnat tro. Det numerära underläget för ÖIS del fick då inga tydliga negativa följder. Laget blev snarare än mer tighta i sin defensiv utan att tappa speciellt mycket offensivt. Ju längre den andra halvleken led jobbade sig Lund mer och mer in i matchen.

Med en kvart kvar nickade hemmalagets Salif Camara Jönsson i ribbans underkant via mållinjen och ut. Strax efter detta bytte ÖIS in Robin Kacaniklic som fick vara med om några ytterst händelserika minuter.

Ganska omgående efter att han kommit in fick han tag i bollen strax utanför straffområdet, en effektiv fint senare är han innanför straffområdeslinjen. På vägen dit hade han blivit nersparkad och straffen är lika självklar som Jakob Lindströms andra gula kort.

I Jakob Lindströms frånvaro stegade Robin Ingvarsson fram för att ta straffen. Det oprövade kortet gjorde inget misstag. En ren bollträff senare satt bollen i nät högt till vänster om målvakten och ÖIS var trots besvärligheter i ledning med tio minuter kvar.

Dessa tio minuter blir dock inte vad man hade förväntat sig. André Nilsson fick kramp och tvingades utgå till fördel för Carl Hawunger som kom in på mittfältet för att stärka upp defensivt. Lund fortsatte hota på fasta situationer och i den 84:e minuten fick hemmalaget hörna. Hörnan når en omarkerad Lundensare som får tid att ladda och skjuter ett skott som Fredrik Andersson inte kan hålla. På returen störtar Erik Pärsson som kan slå in bollen. Kvitteringen är ett faktum. Antiklimax är en underdrift.

Strax därefter gör Lund 3-2 och situationen är kontroversiell. Carl Hawunger går in i en duell men istället för att stöta ut bollen till inkast friställer han en offsidestående Salif Camara Jönsson som kan spela in bollen till en lagkamrat som gör 3-2. Linjedomaren har höjt flaggan för att signalera offside men domaren håller inte med och röjer domslutet. Stämningen både på läktaren och bland spelarna är upprörd men domaren håller sitt ord och både ledning och poäng är förlorad.

4-2 hinner också komma innan matchen är slut. Det är Salif Camara Jönsson som kontrar in det. Avslutar med en snygg chipp.

Ridå.

 

Vi pratade med Jakob Lindström efter att ÖIS spelat 0-0 mot IK Oddevold.
Tankar efter matchen.

- Vi har ett enormt tryck hela tiden och skapar jättemånga chanser – tillräckligt för att vinna matchen. Oddevold får en man utvisad, men är ändå farliga på sina fasta situationer.

Besviken?

- Otroligt besviken, det känns som en förlust, men det är bara att ta nya tag.

ÖIS vinner normalt sett en sån här match?

- Det här är väl en normal match, men vi är inte tillräckligt skickliga för att sätta dit den och vinna. Varje match har ett nytt ansikte och det gäller att ta så många poäng som möjligt.

Hur bra är Oddevold?

- Oddevold är tunga att möta. Vi har möts en del gånger och de spelar ungefär samma spel varje säsong. De spelar tufft och långt, sedan är man dessutom starka i duellspelet

Din formkurva pekar uppåt?

- Tyckar att jag gjort en bra vårsäsong, det har känts bra. Nu var tyvärr Andreas skadad och jag fick ta klivet ner i banan, annars är jag normalt högre upp vilket jag trivs fint med. Hedman gjorde det bra idag, men Andreas är viktig för vårt spel, så jag hoppas han är tillbaka snart.

Nu väntar Lund på lördag.

- Otroligt viktigt match! Det är extremt viktigt att vi avslutar snyggt och får en go känsla med oss in i sommaruppehållet. Vi har chans att rycka i tabellen med ett bra resultat där nere, så det gäller att ladda om. Vi kan tänka på vad vi skulle gjort bättre ikväll, analysera matchen och sedan fokusera på Lund-matchen och ta med oss tre pinnar därifrån.

Maj 292014
 

Jakob Lindström är mer än ögat kan se. Det är en spelare fylld med passion, hängivenhet, attityd och ‘smartness’.

Prolog

Vi hade bestämt att mötas upp under tisdagen. Under ett av mina, alltför få, besök i min gamla hemstad. Den ursprungliga planen var att jag skulle åka upp till gården och se a-lagets förmiddagspass men, det fick hastigt och (o)lustigt ändras då det inträffat en olycka på den resväg som först valdes ut. Det blev till att vända om och ta en omväg vilket ledde till att min ankomst till go’a götet blev senarelagd med cirka en och en halv timme. Förhoppningen stod nu till att Jakob skulle ringa när träningen var över och under tiden lät jag nostalgikänslor fylla mig i det härliga solskenet. En liten promenad i området runt centralen, ett besök i en bokhandel med funderingar kring om jag verkligen behövde ytterligare en bok om Bob Dylans liv – beslutet var enkelt, det behövde jag. Uppenbarligen. När jag gick mot kassan ringde Jakob och han berättade att det skulle bli lunch på Danilo och självklart var jag välkommen att göra dem sällskap.

Entré

När jag äntrade restaurangen möttes jag av ett brett leende och ett genuint ”hur mår du?”,  sedan introducerades jag för Sebastian Olsson. Vi tog för oss maten och hamnade vid ett bord på uteserveringen, jag tog plats mitt emot huvudpersonen. På min vänstra sida hamnade Daniel Paulsson. Denne 18-åring som tog oss alla med storm då han, något överraskande, slog sig in på yttermittfältet under fjolåret. Hastigt och lustigt befann jag mig alltså på lunch med tre av de mest talangfulla spelarna i årets upplaga av ÖIS. I strålande sol kunde denne ‘gamling’ inte göra annat än le inombords och, med barnslig förtjusning konstatera att jag satt med denna trio. Det visade sig snabbt att det skulle bli intressanta samtal om motståndet i söderettan, internationell fotboll, min bakgrund som supporter och min roll som ”Jeppe på räcket”.

Personerna

Låt mig klargöra, innan de förbestämda ämnena förs på tal att det är en pratglad trio. Väldigt vänliga och klart ödmjuka killar. Det finns verkligen inget i deras sätt att vara som tyder på att de börjat spela a-lagsfotboll vid tidig ålder. Den aura de utstrålar visar snarare på ett oerhört fokus och hårt arbete, att det finns passion och ambition i överflöd. Det står klart att det är Jakob som ä r ledare i de andras ögon och, det är kanske inte mer än rätt. Men, och detta är viktigt, det visar han inte genom att vara förmer. Det är skönt att se ”grabbar” prata på ”grabbars” vis och, i Jakobs fall tror jag att mycket kommer från de åren Tomas Östlund var ledare och den ledarstil han visade upp har gett intryck. Jakob beskriver honom som en otroligt stark coach med fantastisk personkännedom. En taktiskt kunnig, driven, auktoritär ledare som inte tillät onödigt trams och, som sade ifrån när det behövdes.

-Tomas är en väldigt bra människa, han har verkligen betytt jättemycket för mig. Det gick alltid att prata med honom när det behövdes.

Det här återspeglas i Jakobs stil under samtalet och, nu är jag absolut inte förvånad att han blev utnämnd till kapten förra året, i en av de yngsta trupperna jag kan minnas att ÖIS haft.

Ledarfigurer

Jakob var alltså lagkapten, men inte nog med det. Han var den yngste i svensk elitfotboll och, i årets upplaga är han för närvarande vikarierande kapten. Det är ett ansvarstagande han tar seriöst. Under sin debutsäsong spelade han vid sidan av den enormt viktige och rutinerade kuggen Sebastian Johansson. Av honom lärde sig Jakob enormt mycket.

- Jag försöker vara en ansvarsfull spelare, det är min fjärde säsong som a-spelare och jag har varit här sedan pojklagsåren. Det måste jag visa.

När vi pratar vidare om Sebastian och, skillnaderna mellan att spela med honom, Johan Lundgren och, som i år Andreas Östling.

- Det var lätt att spela med Sebastian. Han erbjöd trygghet åt mig som ung spelare och, då han tog ett lite större defensivt ansvar i spelet fick jag chans att arbeta lite högre upp i banan. Spelmässigt påminner det om hur jag och Andreas arbetar ihop i år. Och, vi har hittat varandra bra hittills. Det är ju väldigt tidigt på säsongen än.

Med Johan blev rollen mer som en bollvinnande mittfältare, lite större defensivt ansvar. Det är också en av anledningarna till varför han synade det gula kortet såpass ofta under 2013.

- Det blir betydligt färre kort i år. Nu har jag mer boll i grundspelet och kommer att röra mig högre upp i banan.

Det låter som ett löfte om att den ‘gamle’ Jakob är på väg tillbaka. Spelaren som levererar och producerar, snarare än en hårt spelande bollvinnare som satsar allt i tackling oavsett kostnad.

Yngre och yngre

Det är tämligen givet att samtalet leds in på unga spelare, om och om igen. ÖIS har i år en, om möjligt, än yngre trupp än ifjol. Att klubben väljer att satsa på att ge unga spelare chansen uppskattas av Jakob. Jocke Olausson, Jakobs barndomsvän är ett tydligt bevis på detta. Men, det handlar inte bara om att utveckla och sälja vidare. Det kan ge betalt i på annat sätt i framtiden då klubben kan attrahera unga spelare genom att ,inte bara erbjuda kontrakt i klubben ,utan även plats i a-truppen.

Ekonomiskt har vi inte mycket att sätta emot när de större klubbarna får upp ögonen för samma spelare som ÖIS. Och, stommen skall byggas utifrån det konceptet. Och, i Jakobs ögon är det rätt väg att gå nu när klubben fortfarande skakas om och har dålig ekonomi. Det känns helt klart bättre att satsa ungdomligt än att riskera en alltför tidig grav. Ämnet berörs i och med att vi pratar lite om just Jocke, ekonomin och att en ruskigt talangfull 15-åring (i en mindre klubb, dessutom jagad av lite större klubbar och ÖIS) nämns och att enda chansen vi har att få honom är just plats i a-truppen, med goda chanser till spel i a-laget.

En drömresa

Jakob har gått den långa vägen, även om genombrottet kom tidigt. Han har spelat sig upp från pojklagen till att nu vara en av de mest givna i startelvan. Debuten i seriefotboll kom i premiären hemma mot Skövde i söderettan, 2011.

– Vi förlorade, annars minns jag inte mer av själva matchen. Inte mer än att jag blev utbytt mitt i andra halvlek.

Det han minns absolut bäst är känslan när han stod i spelartunneln innan match,

- Det var helt fantastiskt. Där stod jag med en massa stora namn, spelare som upplevt väldigt mycket under sina karriärer. Och, självklart, för mig som varit i klubben så länge, att få chansen i min ålder….helt otrolig känsla.”

Som 17-åring insåg han snabbt vikten av att förtjäna respekt från sin omgivning och, balansgången i att visa detsamma. Eftersom han fortfarande är ung är han helt inställd på att lära sig mer. Han har plockat upp mycket från de två senaste tränarna

- Båda är fantastiska ledare, på olika sätt. Prytz var en inspiratör. Han pratade mycket om attityd och att visa hjärta. Lantz är mer en taktiker och mer fokuserad på hur vi skall spela genom matchen. Men, båda ser till gruppens bästa, till laginsatsen och båda visar vem som bestämmer.

Den gamle och bollen

En annan ledare som verkligen har fått Jakobs och, de övriga spelarnas uppmärksamhet och respekt är; ikonen vi känner till som Sören Börjesson.

-Han poängterar och fokuserar på de små detaljerna, tekniska detaljer. Han behöver aldrig höja rösten för att få uppmärksamhet eller respekt från oss spelare. Alla vet vad han har gjort för klubben, vad han har betytt för klubben som spelare.

Vi pratar vidare om Sören en stund och konstaterar att det är riktigt synd att det inte går att hitta några klipp med legendaren på you tube, som kan visa vilken fantastisk spelare han verkligen var. Men, oavsett så har han mycket att erbjuda till spelarna i årets unga ÖIS.

Utlandet

Allteftersom lunchen började lida mot sitt slut, Sebastian och Daniel satt och pratade och Henrik Carlsson kom inhoppande på kryckor och gjorde oss sällskap, hamnade samtalen mer och mer utanför våra gränser. Vi hamnade på ämnet Premier League och Jakob avslöjade att hans favoritspelare är Tony Hibbert. När de övriga ynglingarna vid bordet skrattat färdigt kände jag att jag förstod vartifrån det kommer. Tony är, precis som Jakob, en laglojal kämpe som alltid ger allt för sin klubb, Även om Jakob, i övrigt, mest uppskattar lag som spelar en attraktiv fotboll så kändes det som ett tämligen naturligt – om än udda – val. Everton, däremot, är inte favoritlaget.

Det har han inget, men om det skall väljas ett så har hans pappa alltid följt och haft Chelsea som favorit och, så får det bli. Han försöker åka över till London så ofta det går för att se fotboll. Senaste resan gav honom chansen att se Tottenham-Liverpool och Chelsea-Crystal Palace. Han pratade varmt om London och om hur väl mottagen man blir av befolkningen där, att det alltid är glada miner och folk är hjälpsamma. En portugisisk vän till mig ville ha svar på om Benfica kunde vara ett tänkbart alternativ att spela i i framtiden och, -”absolut. Det är en framgångsrik och stor klubb.”

Att det finns starka kopplingar mellan Benfica och Sverige har inte heller gått obemärkt förbi. Därmed började vi prata om mittfältare och hamnade direkt på Thern och Schwartz. Bilder från VM -94 har haft en stark påverkan på Jakob och, återigen har vi spelare med stora hjärtan på tapeten. Några direkta minnen av en av de största svenskarna i Benfica, Strömberg har han inte, -”han kom ju dessutom från IFK.” slänger han glatt ur sig.

Epilog

 På det hela var det en riktigt lyckad, trevlig och glad lunch med tre ynglingar och, självklart den försenade fjärde musketören. De pratar sig varma om resten av säsongen, ser fram emot tuffa matcher och att ligga med och slåss i toppen. Det kändes en smula märkligt emellanåt. Hade jag varit yngre hade detta kunnat vara mina idoler i dagens upplaga av ÖIS. Unga spelare som siktar uppåt och framåt är alltid spännande.

Och, det slog mig vid en snabb huvudräkning att slår jag ihop deras ålder och delar på två så är jag fortfarande äldst vid bordet……hmmm, får skippa idoltankarna! Men, helt klart är att de kan bli riktigt bra förebilder för yngre spelare och supportrar och, de spelar för klubben i mitt hjärta. Inte bara i den klubben.
// Jesper

 

Sambadefensiv tog en snack med lagkaptenen och målskytten Jakob Lindström efter 1-1 mot Kristianstads FF.

Kommentar till matchen?

- Vi börjar inte bra, absolut inte bra! Vi släpper in ett billigt mål, sedan kommer vi igång och spelar fin fotboll, skapar otroligt många chanser, men för att vinna matcher måste vi göra mål. Klart att man är nöjd med prestationen, men inte med resultatet. Vi ska ha tre poäng på hemmaplan här idag, tyvärr – men så här är det ibland.

Varför hade ni svårt att komma igång?

- Svårt att säga, det tar några minuter innan vi repar oss från målet, men sedan skärper vi till oss ordentligt.

Den spelmässigt bästa matchen?

- Jag tycker vi spelar bra och har många fina kombinationer, men man kan inte vara nöjd när man inte vinner. Man går hem och är helt tom, förbannad för att vi inte gör mål, det är jobbigt, trots att vi spelar ut Kristianstad.

Du gjorde enda ÖIS-målet.

- Det var en hörna, bollen kom ut och jag drog till på halvvolley med högern. Jag hann inte tänka så mycket, utan tryckte bara till. Det gäller att vara distinkt, då går den ofta in. Det var också skönt att få göra mål, det var länge sedan senast.

Det ska inte dröja så länge till nästa gång?

- Nej, det ska det väl inte göra. Nu när jag har en lite mer offensiv roll, så ska jag var med i målprotokollet oftare.

Hur är det att spela med Andreas Östling?

- Det känns bra, det går bättre och bättre för varje match att spela med Andreas. Han är en klok spelare, han vet när han ska gå fram och när han ska ligga där bak och fördela bollarna, en jätteduktig spelare.

Det betyder att vi har två kloka spelare på mitten?

- Andreas är i alla fall klok, så får nån annan bedöma mig…

Och nu?

- Det är bara att fortsätta att tro på det, springa, spela bra och trycka dit den när chanserna kommer.

 

 

Andreas Östling fick pris som bäste ÖISare och Sambadefensiv ställde ockaså några frågor till honom.

Kommentar till matchen?

- En klassisk premiär, ganska seg match. Det blev mycket spring därute, vi förde inte matchen som det var tänkt, men defensiven var stabil och det vikigaste var tre poäng. Det är viktigt att få en bra start och kanske kunna dra ifrån några lag i början.

Skövde?

- Man förstår hur de spelar, de vill rulla efter backen. Det visste vi förstås innan, men nu fick man det svart på vitt, då vet vi det till nästa match – och hur vi ska göra.

Var du bäste ÖISare?

- Nej, egentligen tycker jag inte det. Jag gjorde ingen jättematch, men jag krigade på och gjorde mitt bästa i 93 minuter. Jag vill ha mycket boll, men fick inte det. Jag blev ganska låst av deras innermittfältare och fick mest springa och kämpa, det är så man får göra när man inte har boll. Sedan är det alltid klart att det är kul att få pris.

Din roll?

- Idag blev det mest duellspel, men jag vill försöka vara både bollvinnare och konstruktiv. Blir det mycket löpningningar och sidledsförflyttningar, kan det vara jobbigt och man kommer ur matcherna när man inte har tillräckligt bollinnehav. Nästa match kanske ser kanske helt annorlunda ut.

Din position på plan?

- Jag ligger väldigt ner i banan, det är meningen att uppspelen ska gå igenom mig. Jag trivs jättebra i den rollen och vill helst ha boll hela tiden. Iblamd kan det förstås bli för långt ner, men i så fall kan jag locka upp deras lag, vi kan spela förbi mig upp på Jakob och ta oss upp på andra vis.

Att spela med Jakob Lindström?

- Jakob är en jätteduktig spelare och det är skönt att spela med honom. Vi är ganska lika i spelstilen och tänker fotboll likadant, det enda negativa skulle då vara att vi båda vill ha mycket boll, idag funkade inte sammarbetet speciellt bra, men det kommer att komma snart.

Halmia i nästa omgång.

- Jag längtar till lördag och att få ta tre nya poäng, förhoppningsvis blir det bättre fotboll då, när premiärnerverna är borta.

 

George Mourad, ÖIS-IKG, Hammarviken Arena

Det har inte kablats ut i någon av klubbens officiella kanaler ännu men i ett sms bekräftar Marcus Lantz idag vem som kommer att ha kaptensbindeln runt armen på måndag när bollen sätts i rullning och säsongen 2014 tillslut drar igång.

Som många redan spekulerat i blir det George Mourad som kommer leda laget. Han har under majoriteten av försäsongsmatcherna burit bindeln med bravur och kommer att fortsätta med detta.

Att Jakob Lindström var en stor favorit hos Hans Prytz är ingen hemlighet. Lika barn leka bäst brukar det heta och få spelare har en inställning till sitt idrottande som passar Hans Prytz spelstil bättre än Jakob Lindström. I ett furiöst jobbande och Dortmundspringande ÖIS fanns det få spelare som fungerade bättre som symboler än den tjurskallige Lindström.

Trodde många.

Mycket tydde under säsongen som kom dock på att Jakob inte riktigt trivdes i rollen som lagkapten. Bördan på hans axlar blev tung och i ett uppskrivet ÖIS fick han ofta ställas till svars när saker och ting inte gick enligt planen. Samtidigt spekulerades det på läktaren och i diverse kommentarsfält om varför han egentligen fått bindeln. Var det bara för att höja hans marknadsvärde?

Sambadefensiv kan bekräfta från säkra källor att detta var en ganska stor anledning till att valet föll på den långhårige från Ahlafors.

Under Marcus Lantz råder nya tider. Hans Prytz kraftfotboll har bytts ut mot en mer bollinnehavsbaserad Lantzfotboll. Yttermittfältare har blivit ytterbackar, Emil har blivit Stellan och Jakob har blivit George.

Med George Mourad som lagkapten får man en spelare som är Jakob Lindströms diametrala motsats. George visar knappast vägen med en stenhård glidtackling eller med ändlöst löpande. George Mourads ledarskap byggs istället på lugn och en känsla av ansvarstagande. Han visade redan under vårens tidigaste träningar att han vill hjälpa laget på andra sätt än bara genom mål och assist då han ofta tog yngre spelare till sig för att prata och ge tips.

Att George dessutom är en av lagets bästa (om inte den bäste) spelare för inför säsongen är självklart inget som skadar hans trovärdighet som lagkapten. När George pratar lyssnar man.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha