George Mourad, ÖIS-IKG, Hammarviken Arena

Det har inte kablats ut i någon av klubbens officiella kanaler ännu men i ett sms bekräftar Marcus Lantz idag vem som kommer att ha kaptensbindeln runt armen på måndag när bollen sätts i rullning och säsongen 2014 tillslut drar igång.

Som många redan spekulerat i blir det George Mourad som kommer leda laget. Han har under majoriteten av försäsongsmatcherna burit bindeln med bravur och kommer att fortsätta med detta.

Att Jakob Lindström var en stor favorit hos Hans Prytz är ingen hemlighet. Lika barn leka bäst brukar det heta och få spelare har en inställning till sitt idrottande som passar Hans Prytz spelstil bättre än Jakob Lindström. I ett furiöst jobbande och Dortmundspringande ÖIS fanns det få spelare som fungerade bättre som symboler än den tjurskallige Lindström.

Trodde många.

Mycket tydde under säsongen som kom dock på att Jakob inte riktigt trivdes i rollen som lagkapten. Bördan på hans axlar blev tung och i ett uppskrivet ÖIS fick han ofta ställas till svars när saker och ting inte gick enligt planen. Samtidigt spekulerades det på läktaren och i diverse kommentarsfält om varför han egentligen fått bindeln. Var det bara för att höja hans marknadsvärde?

Sambadefensiv kan bekräfta från säkra källor att detta var en ganska stor anledning till att valet föll på den långhårige från Ahlafors.

Under Marcus Lantz råder nya tider. Hans Prytz kraftfotboll har bytts ut mot en mer bollinnehavsbaserad Lantzfotboll. Yttermittfältare har blivit ytterbackar, Emil har blivit Stellan och Jakob har blivit George.

Med George Mourad som lagkapten får man en spelare som är Jakob Lindströms diametrala motsats. George visar knappast vägen med en stenhård glidtackling eller med ändlöst löpande. George Mourads ledarskap byggs istället på lugn och en känsla av ansvarstagande. Han visade redan under vårens tidigaste träningar att han vill hjälpa laget på andra sätt än bara genom mål och assist då han ofta tog yngre spelare till sig för att prata och ge tips.

Att George dessutom är en av lagets bästa (om inte den bäste) spelare för inför säsongen är självklart inget som skadar hans trovärdighet som lagkapten. När George pratar lyssnar man.

Mar 292014
 

Det är nästan tjatigt att säga det, men när det är dags för ÖIS att spela fotboll på Valhalla IP så skiner solen. Det är ett faktum. Idag gassade den på mer än på mycket länge, vilket gjorde det till en fantastisk dag att kika på fotboll.

Däremot är det inte lika fantastiskt att se ÖIS förlora med 2-4. Det fick man dock göra idag, efter att Ljungskile, som stod för motståndet för dagen, tagit ledningen med 3-0 redan i paus. 1-0 prickades in bara efter ett fåtal minuter då Ljungskile-spelaren Ken Sema tog en djupledslöpning på vänsterkanten och fick med sig bollen och enkelt placerade in bollen bakom Johan Hagman i ÖIS-målet. 2-0 var ett konstmål signerat icke nämnbar spelare nummer ett (som för dagen sprang runt med orange färg i håret, vackert så det förslår…). Strax innan paus satte LSK också 3-0, detta genom icke nämnbar spelare nummer två (som helt och hållet kör grottmänniska-style på utseendet nuförtiden) på en välplacerad straff.

ÖIS spel i den första halvleken var rätt så intetsägande, framförallt mot slutet av halvleken då de knappt lyckades med någonting alls.

Andra halvlek började småputtrigt, men tog fart rejält när en viss André Nilsson äntrade planen efter cirka 65-70 minuter. Han satte sannerligen fart på saker och ting. Efter att ha haft några lyckade aktioner som inte förvaltats, så gick han på genombrott i straffområdet och fick med sig en straff. George Mourad tog hand om den och satte 1-3. Jakten hade börjat. 2-3 dröjde dock tills det återstod några få minuter av matchen, då Jacob Ericsson störtade fram på sin vänsterkant och placerade in bollen i nätmaskorna.

ÖIS tryckte sedan på de få kommande minuterna och skapade ett antal hörnor. Den sista av dem gjorde dock att LSK kunde göra sitt fjärde mål. Sebastian Ohlsson slog en dålig passning på en kort hörna (den så usla varianten) och Ljungskile kunde kontra och pricka in 4-2. Direkt efter blåste domaren av matchen.

En bättre andra halvlek av ÖIS, som dock har lite kvar att jobba på. Såklart.

Nu tänkte jag ge lite korta omdömen av de som startade för ÖIS denna förmiddag:

Johan Hagman
Hade inte jättemycket att göra, trots allt. Svåra mål att ta, gjorde en kanonräddning på ett dundrande skott från icke nämnbar spelare nummer ett.

Robin Ingvarsson
Bra! Första gången jag ser Ingvarsson spela. Björkeryd-lookaliken ser spännande ut offensivt och kändes tillräckligt stabil bakåt.

Adam Rosén
Gör det okej matchen igenom.

David Leinar
David är nog trea i rangordningen bland mittbackarna i ÖIS just nu. Han är det för mig i alla fall, står för ett par hårresande missar idag innan han tvingades gå av plan i slutet av första halvlek. (Tobias Bratt ersatte och skötte sig bra).

Jacob Ericsson
Som vanligt så springer han upp och ner på vänsterkanten i 90 minuter, och gör det bra. Målskytt dessutom.

Robin Kacaniklic
Njaaaaa, ska denne Robin ta en startplats krävs bättre prestation än såhär, helt klart. Utbytt mot André i andra halvlek.

Jakob Lindström
Mycket intressant position för Jakob i dagens match. Hans position förra året, den mer defensiva innermittfältsrollen tog Östling hand om idag, medan Jakob spelade i den mer offensiva. Och gjorde det bra i mitt tycke. Dagens kommentar från speakern var när han sade ”och där kom dagens gula kort för nummer 7, Jakob Lindström”. Han har rätt, det kommer alltid såsmåningom.

Andreas Östling
Gott dagsverke från herr Östling också, som fördelade boll på ett lugnt och tryggt sätt. Utbytt mot Johan Hedman i den andra halvleken (som spelade i nummer 6, någon som vet varför?).

Daniel Paulson
Inte lika framstående som vi är vana vid att se honom, fick inte så mycket uträttat framåt. Utbytt mot Sebastian Ohlsson med ca 10-15 minuter kvar.

Stellan Carlsson
Osynlig och fick knappt en målchans under hela matchen.

George Mourad
Ett straffmål, en jättemiss och ett antal felpassningar. Inte den bästa matchen från kapten George, men ändå den mer aktive av de två anfallarna.

 

julbordet på Gamla Ullevi under gårdagen var trevligt på alla dess vis. Strax över 50 000 kronor drogs in på auktionerna och lokalen var välfylld. Med andra ord bör julbordet ses som en lyckad aktivitet i jakten på klirr i kassan. Vad som dock var det kanske mest anmärkningsvärda under mötet var det faktum att Johan Hedman verkar ha startat en trend.

Under förra veckan kritade han på sitt kontrakt på scen inför en applåderande publik på partnerbörsen som hölls på restaurang Jungman Jansson. Under gårdagens julbord fortsatte trenden och Sebastian Ohlsson kallades upp på scen och inför en jublande folkmassa kritade han på ett kontrakt för den kommande säsongen. Med andra ord har ännu ett steg mot nästa års trupp tagits.

Sebastian berättade från scenen att han i somras tackat nej till att återvända till IFK Göteborg för att han ville fullfölja sina uppdrag i den rödblå tröjan. Något som enligt initierade källor mottagits med en stor frustration hos Michael Stahre som sägs  ha yttrat sitt missnöje mot Sebastians val på ett ganska tydligt sätt för resten av truppen.

Med Sebastian Ohlssons påskrift har laget säkrat upp en yttermittfältare som kommer att vara ordinarie under större delen av året. Men det ryktas även att en innermittfältare är på väg. Andreas Östling som under provspelsinvasionen för några veckor sedan var en av lyckosökarna. Uppenbarligen också den enda som hittade lyckan. I en intervju med VLT under gårdagen bekräftade Kent Carlzon att det är nära och vi kan bekräfta dessa uppgifter. Det är nära.

Med Östling får man en innermittfältare i stil med Johan Lundgren. Aningen mer offensiv än Jakob Lindström. En löpstark herre som gärna ger sig iväg och förflyttar boll framåt i planen. Det finns dock frågetecken kring storleken. Östling är storleksmässigt i samma klass som Jakob Lindström och är dessutom lika gammal som Ahlaforsaren. Då finns fortfarande samma problem som förra säsongen. Rutinen på innermittfältet saknas fortfarande.

Nov 202013
 

Hammarkullen konst

Har ni inte läst Erik Nivas text om AIK:s lyckade satsning på förorterna i Stockholm redan så gör det nu. Klicka här för att komma till artikeln (tyvärr är den numera plus-låst). Jag tänker inte gå in djupare på att förklara vad artikeln handlar om för att jag vill att ni ska gå in och läsa den från första till sista tecken. Så gör det nu!

Så, har ni läst? Bra.

Då kan vi fortsätta fokusera på sällskapet. ÖIS har en historia av att vara ett lag med sina rötter i stadens finare kvarter. Epitetet överklassklubb är inte något som alla är speciellt stolta över men att ÖIS är en klubb med många förmögna anhängare går inte att förneka. Klubbens bakgrund går att jämföra med kungliga AIK från Solna. Nutiden är dock en annan.

Nu för tiden är klubbarna ganska olika. AIK är en av Sveriges modernaste klubbar och man har på ett beundransvärt sätt lyckats integrera ungdomarna från stadens norra förorter i sin satsning på ett sätt som saknar motstycke bland svenska elitklubbar. För några år sedan hette idolerna i Solna Daniel Tjernström, Krister Nordin och Mats Rubarth och hade fostrats med det svenska föreningslivets geggiga grusplaner och oändliga löpmeter i januari. Nu finns visserligen Nils Eric Johansson och Per Karlsson men laget har kryddats med namn som Robin Quaison, Alexander Milosevic och Nabil Bahoui. Spelare uppfostrade med en teknisk fotboll på diverse asfaltsplättar på olika bakgårdar. Om man ska generalisera. En del fostrade hos AIK, vissa värvade i högre ålder.

RobinQuaison

Den nya utvecklingen har fått två viktiga konsekvenser. Dels är har man i Quaison, Milosevic och Bahoui fått en mycket lovande innermittfältare, en stabil allsvensk mittback och en mycket intressant yttermittfältare. Men det är kanske inte det absolut viktigaste. Det absolut viktigaste är att man helt plötsligt blivit det självklara valet för ungdomarna i stadens norra förorter. I en intervju Bojan Djordjic gjorde i podcasten Agendasättarna för några månader sedan pratade han om hur AIK-halsdukarna helt plötsligt börjar synas på tunnelbanestationen i hans gamla hemort Husby.

Med Bojan, Martin Mutumba och de andras inträde i AIK har ungdomarna i förorterna fått ett svenskt lag dom kan känna en koppling till. Ett lag där deras killar finns. Killarna från deras gårdar. Killarna som visar att även dom kan ta sig hela vägen till stora allsvenskan. Det har genererat klubben både nya supportar såväl som spelare.

Långt till Stockholm

I Göteborg har inget lag riktigt lyckats på samma sätt som AIK. Ganska få av stadens klubbar har någon koppling till förorten. Ganska få av stadens stjärnor har sina rötter i stadens mer invandrartäta förorter. Då är det inte heller speciellt konstigt att idolerna i förorten heter Messi och Ronaldo och spelar i Spanien istället för Leinar och Lindström i Göteborg.

Vad är då anledningen till att det inte finns någon tydlig satsning liknande AIK:s i Göteborg? Varför finns det inget lag i Götborg som lyckats integrera förortens talanger i sin verksamhet på ett lika framgångsrikt sätt som den allmänna idrottsklubben från Solna?

Mervan Celik

Mervan Celik, en av få förortsstjärnor i götet.

IFK Göteborg har fått ett rykte om sig ha svårt att hantera spelare som går utanför ramen. Detta har Mathias Ranegie beskrivit efter sin lyckade tid i Häcken . Gais lyckades visserligen slipa fram diamanter ur Mervan Celik och Bobbie Friberg Da Cruz och sätter nu sitt hopp till Malkom Moenza, men någon så tydlig satsning som AIK är det absolut inte.

BK Häcken har på senare tid börjat satsa mer och mer på ungdomar från trakten. Bröderna Gustavsson från Mölndal, Carlos Strandberg från Hisingsbacka och den makedonska U21-landslagsmannen Leonard Zuta från Västra Frölunda. Att Häckens satsning inom en överskådlig framtid ska ge samma resultat som AIK:s, där dessa spelare är bärande är svårt att se i nuläget.

Om vi då går tillbaka till ursprungsfrågan om varför det ser ut så här så finns det troligtvis flera anledningar. En ganska snabb slutsats att dra är att det finns en puttrande rasism bland ungdomsledare och folk på ledande positioner i storklubbarna. Det kan säkert finnas ett visst mått av sanning i det. Då det finns en utbredd främlingsfientlighet här och där i vårt samhälle vore det väl inte helt otroligt att det letat sig in även i föreningslivet. Men det är inte hela sanningen. Den är troligtvis mer komplex än så.

Förutom BK Häcken jobbar stadens elitklubbar ganska lite i stadens mer invandrartäta förorter. Kontakterna mellan klubbarna i förorterna och stadens elitklubbar är förhållandevis få och i Öis fall försvinnande få. För att lyckas med en omställning måste elitklubbarna jobba mycket närmare förortsklubbarna. Detta gör att avståndet mellan klubben i förorten och elitklubben blir större och förståelsen för varandras vardag och verklighet blir mindre. Dessutom är ledare med en bakgrund i förorten en enorm bristvara i många av stadens elitklubbar.

I ett rödblått perspektiv

Vad har då detta med ÖIS att göra? Jo, självklart finns det massor av paralleller att dra mellan ÖIS och AIK även om det just nu är två klubbar som just nu är ganska långt ifrån varandra storleksmässigt. Ska en ny kurs tas när det gäller ungdomssatsning är det lika bra att ställa in den kursen redan nu. I de relativt lugna vattnen i Division 1 Södra.

Under året har ÖIS på ett eller annat sätt arbetat socialt utanför Göteborg i ett försök att marknadsföra klubben. Man har dessutom slutit avtal med Mölnlycke IF och Kode IF om samarbetsavtal gällande olika sorters utbyte på ungdomsnivå. BUS-projektet är dessutom något man arbetat aktivt där man i olika kranskommuner till Göteborg anordnat spontanfotboll på skoltid. I framtiden finns också planer på någon form av helg- och kvällsverksamhet där spontanidrott ska arrangeras. Vilken väg dessa planer tar nu när laget inte längre tillhör elitfotbollen är dock oklart.

Allt detta arbete handlar självklart om att stärka klubbens ”varumärke” hos ungdomar utanför Göteborg. Med projektet når ÖIS ut till ungdomar som annars kanske inte alls hade brytt sig om svensk fotboll över huvud taget. Nu ökar man chansen att dessa ungdomar börjar hålla på ÖIS istället för Barcelona, Manchester United eller Real Madrid. På så sätt är projektet smart och helt rätt. Dessutom gör detta att unga spelare med talang redan har bra koll på ÖIS och mycket väl kan tänka sig att hamna på ÖIS-gården någon gång i framtiden.

BUS-projektet

Glada BUS-ungdomar i Mölnlycke

Problemet är dock att man gör det lite för enkelt för sig själv. När BUS-projektet ska ut och lanseras åker man inte till Angered, Bergsjön eller Hammarkullen. I nuläget vet jag inte om det finns planer på att röra sig ut mot fler förorter än dom ganska välbärgade områdena längs Boråsvägen men det är i varje fall där man börjar.

Anledningen till att BUS-projektet förläggs dit det gör är med största säkerhet att det är enklast så. Kontakterna är redan knutna, avståndet är inte långt. Vare sig geografiskt eller kulturellt. Stigarna är redan upptrampade

Det går dock att argumentera för att man gör det aningen för enkelt för sig.

Det är självklart oerhört behjärtansvärt att man ens tar sig ut och tar samhällsansvar, även om det också handlar om marknadsföring, men frågan är om man verkligen sätter in insatserna där det borde? Enligt min mening hade en seriös satsning på stadens mer invandrartäta förorter gett ett bättre resultat.

Av naturliga skäl har många invandrare inte något svenskt favoritlag. Supporterskap ärver man ofta och är föräldrarna inte ursprungligen från Sverige så är det inte så konstigt om man inte har något svenskt lag närmast hjärtat. Där har ÖIS en gyllene chans att etablera sig på samma sätt som man nu försöker göra i Härryda och Mölnlycke.

En plan

Vad krävs då för att ta detta steg?

Först och främst handlar det om att förstå sig på de områden man vill in i. Det är ingen myt att ÖIS till stor del består av män i äldre medelåldern i prassliga jackor och ett välfyllt bankonto. Det finns såklart både fördelar och nackdelar med detta och säga vad man vill men det är en form av identitet det också.

Vad som däremot blir ett problem är att det finns ganska lite kunskap och förankring i stadens mer invandrartäta förorter. I ungdomssektionen finns visserligen en hel del spelare med invandrarbakgrund men på ledarsidan är det ganska illa ställt med folk med en annan bakgrund än svensk medelklass.  Detta är givetvis ett problem om man vill bli en mer mångkultuerell klubb.

För om man ska vända på skutan och verkligen dra nytta av all den talang som finns i stadens förorter före någon annan klubb i stan förstår vad det handlar om så räcker det inte att titta på spelare vilken spelare som är bäst i Lärje-Angered i Gothia Cup och plocka in honom till U16 så snabbt det är möjligt. Då behöver man gå hela vägen.

Vill man bli det självklara valet för kidsen i Angered, Bergsjön och Hammarkullen måste man först och främst baxa ut BUS-projektet dit och lägga tyngdpunkten där. På kvällar och helger ska ÖIS spontanfotboll vara det självklara valet för ungdomarna. Då bygger man relationer med ungdomarna på plats och bygger namnet ÖIS som någ0t man kan lita på.

Sedan krävs samarbeten med klubbar i samma områden. Dels för att vägen för spelarna ska bli kortare mellan exempelvis Lärje-Angered och ÖIS men även för att kunna ha någon form av tränarutbyte. Som jag tidigare nämnt kommer det inte räcka med att locka in enstaka spelare för att bli ”ortens lag” man måste gå hela vägen och förnya överallt. Det finns ett enormt engagemang på många ställen i stadens förorter och kan man ta del av detta och väva in det på ÖIS-gården har man vunnit mycket.

Ska Öis blir en klubb som går hem på andra ställen än Grundsund, Örgryte och Långedrag krävs en renovering överallt. Se till att locka de mest engagerade ledarna i förortens föreningar och ge dem den utbildning som krävs för att träna ungdomslag i klubben. Tränarbristen i klubben är ett faktum och ska Öis ha en akademi att vara stolt över är det inte bara spelare som ska utbildas. Det ska även ledare göras.

Bollen ligger där framför er kära sällskap. Det är bara att klippa till.

Källor: Linje Blå AIK, Agendasättarna avsnitt 36,

Nov 042013
 

Allt fallerar. Det hände 2009, det hände 2011 och det hände i lördags. Efter att ha varit uträknade kämpade man sig tillbaka för att falla på mållinjen. Man intalar sig att man gett upp. Att hoppet är ute. Man står där och är sådär drygt pessimistisk för att verka lite förmer. Fast innerst där inne tror man fram till slutsignalen att det ska gå vägen. Tills allt brister.

Hos mig och många andra yttrar sig besvikelsen först och främst som ilska. Jag skriver någon bitter tweet och något meddelande med väl valda ord. Sparkar till i marken och sliter mig i håret. Som om det inte vore nog kommer en armada av poliser med hjälmar och hundar och ställer sig i vägen för mitt synfält. Jag spyr en del galla över dessa en kort stund innan jag ser något som berör mig djupt.

Några meter framför mig står Peter Abrahamsson och storgråter. Han är helt förstörd. En medelålders kvinna försöker trösta utan resultat. Peter går vidare längs med staketet och klappas om av hundratalet supportrar. Sedan följer en rad spelare med. David Leinar håller huvudet högt och tar artigt i hand medan han försöker hålla undan tårarna. Sebastian Ohlsson gråter nästan mer än Peter Abrahamsson, så även Jacob Ericsson. Hannes Sahlin ser ut över den ståplatsläktare han känner så mycket med och ser likt resten av spelarna bedrövad ut. Ingen av tränarna syns till. Marcus Lantz sitter kvar på bänken. Det är ett nederlag även för honom.

Väldigt få av spelarna hade inför säsongen spelat i någon av landets två högsta serier. Öis lyfte dem från sina dåvarande lag och gav dem chansen att bygga ett alldeles eget lag i superettan. En förlorarförening skulle ta revansch. Söderettan var avklarad och nu skulle ett gäng ungdomar ta det vidare. Man skulle inte upp i Allsvenskan direkt men man skulle i alla fall hamna på säker mark i landets näst högsta serie.

Ungdomarna nådde inte upp till målen. Om det berodde på pressen utifrån eller pressen inifrån är en fråga vi nog inte kommer få svar på. Klart är dock att det gjorde väldigt ont för väldigt många när det väl brast.

Vems fel?

Som alltid när botten nås och allt tar slut ska skuld fördelas. Att leta syndabockar är naturligt. Människan söker alltid anledningar till saker och ting. Tyvärr är det enklaste oftast att bara koncentrera sig på en person. Det är svårt att i trängda situationer agera rationellt och sprida skulden. Den här gången hamnade Kent Carlzon och till viss del även Marcus Lantz i skottgluggen.

Fullt naturligt. Kent Carlzon har ansvaret att plocka ihop en trupp som är tillräckligt slagkraftig för att etablera sig i superettan. Med det uppdraget har han misslyckats. Därför får han skulden.

Marcus Lantz plockades inför säsongen in för att assistera Hans Prytz. I den ganska diffusa rollen U21-tränare togs han in och folk undrade hur man trots den ansträngda ekonomin hade råd med ännu en tränare. Under sommaren ersattes Hans Prytz med Marcus Lantz och det hela börjar mer och mer se ut som något som sedan tidigare varit planerat.

Sedan Lantz tog över har poängsnitt jämförts mellan honom och Hans Prytz. En jämförelse som den nuvarande tränaren tillslut vann. 0,93 blev snittpoängen för Lantz. Prytz landade på marginellt svagare 0,87. Båda snittpoängen är räknade på enbart seriematcher. Skillnaden är marginell och att säga huruvida den ene tränare varit mer lämpad att hålla laget kvar i serien än den andra är svårt. Klart är dock att Beslutet att sparka Prytz var allt annat än givet.

Vem ska då ha skulden för årets misslyckande? Kent eller Lantz?

Svaret på den frågan är nog Mattias Asserståhl och fotbollsstyrelsen. Det var den styrelsen som anställde Kent Carlzon och lät göra tränarbytet. Det var även den styrelsen som lät underskottet bli bli så stort som det blev och lät oss supportrar återigen pumpa in pengar för att lösa problem vi själva inte har någon del i.

Den 14:e november. Om två veckor är det dags för årets andra medlemsmöte. Då är det upp till bevis för fotbollsstyrelsen. Förhoppningsvis ger det mötet svar på många av de frågor vi ställer oss en dagar som dessa.

Vilka stannar?

Vem man än lägger skulden på så kommer nästa säsong komma. Då kommer Marcus Lantz med största sannolikhet stå där som huvudtränare. Om han står där bredvid Sören Börjesson eller någon annan vet vi inte än. I mitt tycke är det rätt. Det är inte läge att ännu en gång byta tränare. Marcus Lantz bör ges chansen att forma sitt lag och utföra sin ambition.

Kent Carlzon lär också sitta kvar. Kanske byter han kontor. Med Lennart Lindorssons avgång som klubbchef känns det i nuläget inte omöjligt att Carlzon tar ett steg upp från sportchefsrollen till en roll som klubbchef. Att Öis skulle ha en person anställd som sportchef i division 1 är helt otänkbart.

På spelarfronten kommer spelare bytas ut. Peter Abrahamsson är värd en chans längre upp i seriesystemet, men målvakter är inte alltid helt lätta att sälja. Det har ryktats om Häcken men vill han sitta på bänken bakom Christoffer Källqvist?

Johan Hedmans har inte fått speciellt mycket speltid under året och är förmodligen klar med elitfotbollen. Marcus Lantz verkar klara sig utan honom och Johan själv ryktas vara ganska trött på elitfotbollen. Hans vän Emil Karlsson har haft en tung höst och ryktas vilja lämna klubben. Under Marcus Lantz har speltiden blivit knapp och Emil har sett allt annat än road ut av att springa på en fotbollsplan.

Jakob Lindström har ryktats vara med på en lista över spelare som BK Häcken håller ögonen på. Frågan är dock om hisingsklubben behöver ännu en innermittfältare? Jakob inte rosat marknaden under året även om hösten varit bättre än våren. Man kan hoppas.

Elaka rykten säger att Johan Lundgren är ett namn som diskuteras på Gaisgården. Men allt är just nu enbart lösa spekulationer. I kväll hålls ett på Öisgården. Saker och ting ska lyftas till ytan. Men tro inte att ni kommer få alla svar denna vecka. Det kan bli en tung vinter.

 

Vi talade med vår lagkapten Jakob Lindström efter 1-1 mot Örebro SK.

Kommentar till matchen.

- En på förhand svår match mot ett lag som ligger i toppen, men vi gör det bra. I andra har vi flera bra chanser som vi ska göra mål på (igen), det ville sig inte riktigt, men vi får med oss ett oavgjort resultat med mersmak.

En viktig poäng?

- Absolut, varje poäng är viktig. Det gäller förstås att ta treor, där är då man flyttar sig uppåt i tabellen. Nästa match mot Ljungskile blir en riktig måstematch för oss.

Två segrar kommer att räcka långt?

- Det är det vi går för, både mot Ljungskile och Värnamo.

Vad talar för att vi klarar av det?

- Vi har haft ett bra uppehåll,  jobbat på, fått ihop gruppen och gör en bra match idag, så formen är på uppåtgående.

Du var iväg med P19/20-landslaget.

- Ja, det var kul och nyttigt, jag har aldrig varit på landslagsuppdrag tidigare. Det gick bra också, så det var skoj.

Vad fick du för respons?

- Jag hade ett snack med förbundskaptenen, men inget speciellt så.

A-landslaget nästa?

- Jag får börja med att göra en U21-landskamp först…Steget är långt och jag får jobba på stenhårt i ÖIS och se till at vi spelar i Superettan 2014, det är mitt största mål!

Okt 012013
 

http://img.cdn.svenskafans.com/Image/7/330425/Jakob-Lindstrom.jpg

Även om Albin Ekdal visserligen uteblir från truppen till matcherna mot Österrike och Tyskland blir det inte Jakob Lindström som går in i hans ställe. Konstigt kan tyckas men säg den som förstår sig på Erik Hamrén i alla lägen. I landslaget för spelare födda 1994/1993 är han dock välkommen.

Claes Eriksson heter den ordinarie förbundskaptenen för Sveriges P19/P20-landslag. Han har tillsammans med sin assisterande Hans Wildow tagit ut en trupp till två kommande landskamper mot Finland i vårt grannland i öst. I denna trupp ingår vår långhårige lagkapten.

Matcherna spelas 9:e och 11:e oktober och kommer därmed inte inkräkta på ÖIS matcher i den mån att Jakob uteblir från någon seriematch.

Assistenten Wildow kommer leda laget i de båda matcherna då förbundskapten Claes Eriksson är i Förenade Arabemiraten med P17-landslaget på VM som Sverige för första gången någonsin kvalificerat sig för.

Jakob Lindström kommer att slåss om en plats på innermittfältet med bland andra IFK Göteborgs sommarförvärv från Öster, Darijan Bojanic. Jakob Lindström är tillsammans med Andreas Linde från Helsingborg och Gaisaren Malkom Moenza de tre 93:orna i en trupp som annars består av idel spelare födda 1994.  Här ser du den fullständiga truppen till landskamperna.

 

ÖIS jakt på en av de två åtråvärda kvalplatserna går vidare och imorgon tar man sig an spelskickliga Degerfors som i detta nu ligger på en fjärdeplats och har hela sex poäng upp till GIF Sundsvall på tredje- tillika kvalplatsen till allsvenskan. Kanske ett lite för stort avstånd för att kunna äta upp under slutomgångarna men det kan mycket väl vara så att man ser matchen mot ÖIS som sista chansen att äta upp försprånget.

Kniven sitter än närmare de rödblå spelarnas strupar än den gör mot Degerforsspelarnas. Med det negativa ekonomiska beskedet i veckan har pressen ökat ytterligare på spelarna och läget är minst sagt pressat.

Ändå är stämningen på när spelarna springer ut på ÖIS-gårdens gräsmatta för att sätta rulla igång dagens träning munter. Även om vissa ser mer påverkade ut av läget än andra så märks inte någon vidare uppgivenhet på planen. Om det är bra eller dåligt får framtiden utvisa.

Nilsson eller Baines?

Vi kan med glädje konstatera att truppen fortfarande är väldigt förskonad från skador. Filip Holländer är visserligen fortfarande borta från spel men André Nilsson kommer allt närmare spel och deltar i samtliga övningar som inte innefattar närkontakt. Passningar och avslut ser skapliga ut. Det är självklart svårt att bedöma en spelare utifrån hur bra han skjuter på rullande boll men tillslaget ser bra ut. Tempot i kroppen däremot måste föga förvånande upp.

Ska man jämföra André Nilsson med någon spelare i världsfotbollen, som man ska göra, så faller valet på Leighton Baines. Ett litet, kompakt kraftpaket med en bra fot. André är visserligen högerfotad och mittfältare till skillnad från den lille vänsterbacken med modsfrisyr men i rörelserna är de två väldigt lika. Det snabba rappa tillslaget har båda och även den energiska löpstilen känns igen. Det har med andra ord börjat lovande. Vi väntar nu bara på att se honom i spel på riktigt. Där det avgörs huruvida Holmalund har fostrat ett nytt guldkorn eller ej.

Målen måste göras

Sedan Marcus Lantz tog över har laget byggts om stegvis. Från Hans Prytz raka spel skulle ett annat spel byggas, mer inriktat på bollinnehav och förmågan att äga matcherna. Den första konsekvensen av den ombyggnationen var att matcherna blev mer segdragna kamper om bollinnehav än de svängiga historierna vi fick bevittna under Hans Prytz. En följd av det var att laget blev tätare bakåt och backlinjen helt plötsligt såg stabilare ut än tidigare då den i vissa matcher fallerat totalt.

Tyvärr skapade man till en början väldigt lite offensivt men allt eftersom har anfallsspelet förbättrats och med George Mourads inträde i laget har man fått en fast punkt i anfallsspelet att få fast bollen hos. Dessutom har man fått en spelare som kan sätta både sig själv och andra i lägen. Lägena har också kommit och mot Varberg blev det tydligt att det bara är ett steg kvar innan Lantz mission är fulländad. Målskyttet måste bli bättre. Chanserna måste sitta.

Därför har mycket tid i veckan lagts på just anfallsspelet och dagens träning var inget undantag. Direkt efter uppvärmningen delade truppen in i två grupper som på var sitt håll tränade avslut. Samtliga utespelare deltog i övningen som övervakades noga av nestor Marcus Lantz. Hela tiden hejade han med bestämd stämma på sina spelare och gav direktiv. Högljutt peppande övningen igenom samtidigt som han med bestämd blick bevakade varje steg spelarna framför honom tog.

Lantz betonar ofta vikten av att spelarna ska bestämma sig tidigt var dom vill ha in bollen. ”Titta upp, sikta och tryck dit den!” löd uppmaningen på bred skånska. En uppmaning som gav en hel del mål och det såg faktiskt ganska trevligt ut. Känslan är att laget nu är aningen bättre framför mål och utdelningen på avsluten är ganska bra. Tyvärr är det ingen som helst garanti för att det kommer fungera imorgon.

I avsluten såg Henrik Carlsson bra ut och hade fin utdelning, men i morgondagens trupp ingår han dock inte. Något han inte gjort på ganska länge och det börjar viskas om någon form av tvist. Sedan hans senaste besök med landslaget har han inte spelat i A-laget och inte ingått i truppen speciellt ofta. Ser vi en spelare som är på väg bort?

Lantz möblerar om

Efter avslutsövningarna är det dags för spelarna att delas upp i lag och drillas i försvarsspel. Mycket av tiden läggs på hur laget ska agera i sitt presspel. Mot spelskickliga Degerfors på deras hemmaplan har man inte råd med speciellt många misstag. Detta har Lantz tagit fasta på och nu ska Degerfors malas ned.

Länge och väl filade man på hur laget ska agera när motståndarna är i sin uppbyggnadsfas. Man går tillbaka till en 4-1-4-1 uppställning där Jonathan Azulay sätts i en defensiv roll på mittfältet strax bakom Johan Lundgren och Jakob Lindström i dom två mer offensiva rollerna.

Det är kanske just dom två offensiva rollerna som blir viktigast i Lantz presspel. Lundgren och Lindström kommer få springa uppe i Värmland och dom tar sin uppgift på allvar. Jakob Lindström som vi under året hackat en del på då han inte riktigt levt upp till de högt ställda förväntningarna men som nu på slutet lyft sig och ser ut att komma närmre formen. Få spelare spelar med så tydliga känslor som Jakob Lindström som idag slet som ett djur för att få ordning på sitt presspel.

Marcus Lantz har länge legat på Jakob och visat honom hur han vill att han ska arbeta och var hans utgångsposition ska vara. Detta verkar ge resultat och en tjurskallig Lindström hade inte skadat i en slutspurt.

Imorgon får han chansen i denna startelva:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson – Adam Rosén – Hannes Sahlin – Jacob Ericsson

Jonathan Azulay

Daniel Paulson – Jakob Lindström – Johan Lundgren – Sebastian Ohlsson

George Mourad

Den uppmärksamme läsaren noterar att Hannes Sahlin får fortsatt förtroende som mittback bredvid Adam Rosén och det kan ses som en belöning efter nollan mot Varberg. Visserligen hotade Varberg en del men mittbacksparet tillsammans med Peter Abrahamsson skötte sig skapligt och höll ju faktiskt nollan. För första gången på länge i tävlingsmatch är David Leinar alltså petad på riktigt. Förra veckan satt han visserligen också på bänken men då efter en längre tids frånvaro. Nu är han alltså ställd åt sidan trots en veckas träning.

Jonathan Azulay har växt under Marcus Lantz och verkar vara något fint på spåren i den defensiva mittfältsrollen. Han skötte sig utmärkt där i derbyt och då han som mittback ibland kan ta lite väl stora risker fungerar han fint på innermittfältet där han har råd att chansa lite mer.

Framför honom återfinns mittfältet från förra matchen och det finns inte så mycket att orda om mer än att Johan Lundgren lär få en mer fri offensiv roll än tidigare då han med Azulay bakom sig inte behöver ta riktigt lika mycket defensivt ansvar. Fast i presspelet lär han och Jakob Lindström få slita. Degerfors speluppbyggnad bara ska förstöras.

ÖIS har inte förlorat mot Degerfors på dom sex senaste försöken och det tar man med sig till bruksorten i Värmland imorgon. Mot tre poäng!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha