Våren kunde fått ett lyckligare slut. Ett rörligt och besvärligt Lunds BK ställde till det efter en händelserik avslutning.

Matchen inleddes med den typ av matchbild som brukar beskrivas som trevlig för den neutrale åskådaren. Lagen turades om att komma i anfallsvågor mot varandra och ÖIS var länge det bättre laget.

Redan efter åtta minuter tog dock hemmalaget ledningen. Fasta situationer var matchen igenom något ÖIS hade bekymmer med. Hemmalagets förhållandevis storväxta startelva ställde till bekymmer för ÖIS ganska kortväxta dito redan tidigt när Fritjof Björkén kom högst och kunde skalla in 1-0 vid första stolpen.

Efter målet kom ÖIS tillbaka in i matchen och skapade lägen för en kvittering. En kvittering som också kom efter 20 minuter då Robin Ingvarsson fick bollen vid straffområdets högra hörn, sökte läge för inlägg men vände istället tillbaka och gick på skott. Med vänsterfoten vände han vackert in 1-1 i det bortre krysset. Matchen var återigen vid liv.

Efter målet fortsatte ÖIS att trycka på för ytterligare ett mål men hade hela tiden problem med Lunds anfallsspel. Salif Camara Jönssons tyngd och Norlla Amiris snabbhet skapade problem gång på gång och det rödblå försvarsspelet var inte vad det i sina bästa stunder kan vara.

Jakob Lindström fick slita ont i sin defensiva mittfältsroll för att stoppa hemmalagets attacker i tid. Att detta skulle blir matchen då hans tredje varning skulle blev tydligt ganska tidigt och mycket riktigt kom också denna i mitten av den första halvleken. I en kamp om bollen tyckte domaren att Jakob tog till otillåtna medel. Den första varningen var, om än billig, inte speciellt oväntad.

Innan paus kom dock den andra varningen. I en situation precis innan domaren satte pipan till munnen för att blåsa av den första halvleken tappade Jakob bollen och tog ett felbeslut. För att ta tillbaka denna slängde han sig hänsynslöst in i duell med motspelaren och sällan har ett kort känts så självklart. Rött kort redan i paus. Precis som senaste bortamatchen mot Lund för ÖIS del alltså. Detta innebär avstängning samtidigt som Jakob behåller sina gula kort och alltså riskerar avstängning direkt när han återvänder till spel igen. Precis som 2012.

Matchbilden fick, inledningsvis, i den andra halvleken inte den vändning som man kunnat tro. Det numerära underläget för ÖIS del fick då inga tydliga negativa följder. Laget blev snarare än mer tighta i sin defensiv utan att tappa speciellt mycket offensivt. Ju längre den andra halvleken led jobbade sig Lund mer och mer in i matchen.

Med en kvart kvar nickade hemmalagets Salif Camara Jönsson i ribbans underkant via mållinjen och ut. Strax efter detta bytte ÖIS in Robin Kacaniklic som fick vara med om några ytterst händelserika minuter.

Ganska omgående efter att han kommit in fick han tag i bollen strax utanför straffområdet, en effektiv fint senare är han innanför straffområdeslinjen. På vägen dit hade han blivit nersparkad och straffen är lika självklar som Jakob Lindströms andra gula kort.

I Jakob Lindströms frånvaro stegade Robin Ingvarsson fram för att ta straffen. Det oprövade kortet gjorde inget misstag. En ren bollträff senare satt bollen i nät högt till vänster om målvakten och ÖIS var trots besvärligheter i ledning med tio minuter kvar.

Dessa tio minuter blir dock inte vad man hade förväntat sig. André Nilsson fick kramp och tvingades utgå till fördel för Carl Hawunger som kom in på mittfältet för att stärka upp defensivt. Lund fortsatte hota på fasta situationer och i den 84:e minuten fick hemmalaget hörna. Hörnan når en omarkerad Lundensare som får tid att ladda och skjuter ett skott som Fredrik Andersson inte kan hålla. På returen störtar Erik Pärsson som kan slå in bollen. Kvitteringen är ett faktum. Antiklimax är en underdrift.

Strax därefter gör Lund 3-2 och situationen är kontroversiell. Carl Hawunger går in i en duell men istället för att stöta ut bollen till inkast friställer han en offsidestående Salif Camara Jönsson som kan spela in bollen till en lagkamrat som gör 3-2. Linjedomaren har höjt flaggan för att signalera offside men domaren håller inte med och röjer domslutet. Stämningen både på läktaren och bland spelarna är upprörd men domaren håller sitt ord och både ledning och poäng är förlorad.

4-2 hinner också komma innan matchen är slut. Det är Salif Camara Jönsson som kontrar in det. Avslutar med en snygg chipp.

Ridå.

 

Vi pratade med Jakob Lindström efter att ÖIS spelat 0-0 mot IK Oddevold.
Tankar efter matchen.

- Vi har ett enormt tryck hela tiden och skapar jättemånga chanser – tillräckligt för att vinna matchen. Oddevold får en man utvisad, men är ändå farliga på sina fasta situationer.

Besviken?

- Otroligt besviken, det känns som en förlust, men det är bara att ta nya tag.

ÖIS vinner normalt sett en sån här match?

- Det här är väl en normal match, men vi är inte tillräckligt skickliga för att sätta dit den och vinna. Varje match har ett nytt ansikte och det gäller att ta så många poäng som möjligt.

Hur bra är Oddevold?

- Oddevold är tunga att möta. Vi har möts en del gånger och de spelar ungefär samma spel varje säsong. De spelar tufft och långt, sedan är man dessutom starka i duellspelet

Din formkurva pekar uppåt?

- Tyckar att jag gjort en bra vårsäsong, det har känts bra. Nu var tyvärr Andreas skadad och jag fick ta klivet ner i banan, annars är jag normalt högre upp vilket jag trivs fint med. Hedman gjorde det bra idag, men Andreas är viktig för vårt spel, så jag hoppas han är tillbaka snart.

Nu väntar Lund på lördag.

- Otroligt viktigt match! Det är extremt viktigt att vi avslutar snyggt och får en go känsla med oss in i sommaruppehållet. Vi har chans att rycka i tabellen med ett bra resultat där nere, så det gäller att ladda om. Vi kan tänka på vad vi skulle gjort bättre ikväll, analysera matchen och sedan fokusera på Lund-matchen och ta med oss tre pinnar därifrån.

Maj 292014
 

Jakob Lindström är mer än ögat kan se. Det är en spelare fylld med passion, hängivenhet, attityd och ‘smartness’.

Prolog

Vi hade bestämt att mötas upp under tisdagen. Under ett av mina, alltför få, besök i min gamla hemstad. Den ursprungliga planen var att jag skulle åka upp till gården och se a-lagets förmiddagspass men, det fick hastigt och (o)lustigt ändras då det inträffat en olycka på den resväg som först valdes ut. Det blev till att vända om och ta en omväg vilket ledde till att min ankomst till go’a götet blev senarelagd med cirka en och en halv timme. Förhoppningen stod nu till att Jakob skulle ringa när träningen var över och under tiden lät jag nostalgikänslor fylla mig i det härliga solskenet. En liten promenad i området runt centralen, ett besök i en bokhandel med funderingar kring om jag verkligen behövde ytterligare en bok om Bob Dylans liv – beslutet var enkelt, det behövde jag. Uppenbarligen. När jag gick mot kassan ringde Jakob och han berättade att det skulle bli lunch på Danilo och självklart var jag välkommen att göra dem sällskap.

Entré

När jag äntrade restaurangen möttes jag av ett brett leende och ett genuint ”hur mår du?”,  sedan introducerades jag för Sebastian Olsson. Vi tog för oss maten och hamnade vid ett bord på uteserveringen, jag tog plats mitt emot huvudpersonen. På min vänstra sida hamnade Daniel Paulsson. Denne 18-åring som tog oss alla med storm då han, något överraskande, slog sig in på yttermittfältet under fjolåret. Hastigt och lustigt befann jag mig alltså på lunch med tre av de mest talangfulla spelarna i årets upplaga av ÖIS. I strålande sol kunde denne ‘gamling’ inte göra annat än le inombords och, med barnslig förtjusning konstatera att jag satt med denna trio. Det visade sig snabbt att det skulle bli intressanta samtal om motståndet i söderettan, internationell fotboll, min bakgrund som supporter och min roll som ”Jeppe på räcket”.

Personerna

Låt mig klargöra, innan de förbestämda ämnena förs på tal att det är en pratglad trio. Väldigt vänliga och klart ödmjuka killar. Det finns verkligen inget i deras sätt att vara som tyder på att de börjat spela a-lagsfotboll vid tidig ålder. Den aura de utstrålar visar snarare på ett oerhört fokus och hårt arbete, att det finns passion och ambition i överflöd. Det står klart att det är Jakob som ä r ledare i de andras ögon och, det är kanske inte mer än rätt. Men, och detta är viktigt, det visar han inte genom att vara förmer. Det är skönt att se ”grabbar” prata på ”grabbars” vis och, i Jakobs fall tror jag att mycket kommer från de åren Tomas Östlund var ledare och den ledarstil han visade upp har gett intryck. Jakob beskriver honom som en otroligt stark coach med fantastisk personkännedom. En taktiskt kunnig, driven, auktoritär ledare som inte tillät onödigt trams och, som sade ifrån när det behövdes.

-Tomas är en väldigt bra människa, han har verkligen betytt jättemycket för mig. Det gick alltid att prata med honom när det behövdes.

Det här återspeglas i Jakobs stil under samtalet och, nu är jag absolut inte förvånad att han blev utnämnd till kapten förra året, i en av de yngsta trupperna jag kan minnas att ÖIS haft.

Ledarfigurer

Jakob var alltså lagkapten, men inte nog med det. Han var den yngste i svensk elitfotboll och, i årets upplaga är han för närvarande vikarierande kapten. Det är ett ansvarstagande han tar seriöst. Under sin debutsäsong spelade han vid sidan av den enormt viktige och rutinerade kuggen Sebastian Johansson. Av honom lärde sig Jakob enormt mycket.

- Jag försöker vara en ansvarsfull spelare, det är min fjärde säsong som a-spelare och jag har varit här sedan pojklagsåren. Det måste jag visa.

När vi pratar vidare om Sebastian och, skillnaderna mellan att spela med honom, Johan Lundgren och, som i år Andreas Östling.

- Det var lätt att spela med Sebastian. Han erbjöd trygghet åt mig som ung spelare och, då han tog ett lite större defensivt ansvar i spelet fick jag chans att arbeta lite högre upp i banan. Spelmässigt påminner det om hur jag och Andreas arbetar ihop i år. Och, vi har hittat varandra bra hittills. Det är ju väldigt tidigt på säsongen än.

Med Johan blev rollen mer som en bollvinnande mittfältare, lite större defensivt ansvar. Det är också en av anledningarna till varför han synade det gula kortet såpass ofta under 2013.

- Det blir betydligt färre kort i år. Nu har jag mer boll i grundspelet och kommer att röra mig högre upp i banan.

Det låter som ett löfte om att den ‘gamle’ Jakob är på väg tillbaka. Spelaren som levererar och producerar, snarare än en hårt spelande bollvinnare som satsar allt i tackling oavsett kostnad.

Yngre och yngre

Det är tämligen givet att samtalet leds in på unga spelare, om och om igen. ÖIS har i år en, om möjligt, än yngre trupp än ifjol. Att klubben väljer att satsa på att ge unga spelare chansen uppskattas av Jakob. Jocke Olausson, Jakobs barndomsvän är ett tydligt bevis på detta. Men, det handlar inte bara om att utveckla och sälja vidare. Det kan ge betalt i på annat sätt i framtiden då klubben kan attrahera unga spelare genom att ,inte bara erbjuda kontrakt i klubben ,utan även plats i a-truppen.

Ekonomiskt har vi inte mycket att sätta emot när de större klubbarna får upp ögonen för samma spelare som ÖIS. Och, stommen skall byggas utifrån det konceptet. Och, i Jakobs ögon är det rätt väg att gå nu när klubben fortfarande skakas om och har dålig ekonomi. Det känns helt klart bättre att satsa ungdomligt än att riskera en alltför tidig grav. Ämnet berörs i och med att vi pratar lite om just Jocke, ekonomin och att en ruskigt talangfull 15-åring (i en mindre klubb, dessutom jagad av lite större klubbar och ÖIS) nämns och att enda chansen vi har att få honom är just plats i a-truppen, med goda chanser till spel i a-laget.

En drömresa

Jakob har gått den långa vägen, även om genombrottet kom tidigt. Han har spelat sig upp från pojklagen till att nu vara en av de mest givna i startelvan. Debuten i seriefotboll kom i premiären hemma mot Skövde i söderettan, 2011.

– Vi förlorade, annars minns jag inte mer av själva matchen. Inte mer än att jag blev utbytt mitt i andra halvlek.

Det han minns absolut bäst är känslan när han stod i spelartunneln innan match,

- Det var helt fantastiskt. Där stod jag med en massa stora namn, spelare som upplevt väldigt mycket under sina karriärer. Och, självklart, för mig som varit i klubben så länge, att få chansen i min ålder….helt otrolig känsla.”

Som 17-åring insåg han snabbt vikten av att förtjäna respekt från sin omgivning och, balansgången i att visa detsamma. Eftersom han fortfarande är ung är han helt inställd på att lära sig mer. Han har plockat upp mycket från de två senaste tränarna

- Båda är fantastiska ledare, på olika sätt. Prytz var en inspiratör. Han pratade mycket om attityd och att visa hjärta. Lantz är mer en taktiker och mer fokuserad på hur vi skall spela genom matchen. Men, båda ser till gruppens bästa, till laginsatsen och båda visar vem som bestämmer.

Den gamle och bollen

En annan ledare som verkligen har fått Jakobs och, de övriga spelarnas uppmärksamhet och respekt är; ikonen vi känner till som Sören Börjesson.

-Han poängterar och fokuserar på de små detaljerna, tekniska detaljer. Han behöver aldrig höja rösten för att få uppmärksamhet eller respekt från oss spelare. Alla vet vad han har gjort för klubben, vad han har betytt för klubben som spelare.

Vi pratar vidare om Sören en stund och konstaterar att det är riktigt synd att det inte går att hitta några klipp med legendaren på you tube, som kan visa vilken fantastisk spelare han verkligen var. Men, oavsett så har han mycket att erbjuda till spelarna i årets unga ÖIS.

Utlandet

Allteftersom lunchen började lida mot sitt slut, Sebastian och Daniel satt och pratade och Henrik Carlsson kom inhoppande på kryckor och gjorde oss sällskap, hamnade samtalen mer och mer utanför våra gränser. Vi hamnade på ämnet Premier League och Jakob avslöjade att hans favoritspelare är Tony Hibbert. När de övriga ynglingarna vid bordet skrattat färdigt kände jag att jag förstod vartifrån det kommer. Tony är, precis som Jakob, en laglojal kämpe som alltid ger allt för sin klubb, Även om Jakob, i övrigt, mest uppskattar lag som spelar en attraktiv fotboll så kändes det som ett tämligen naturligt – om än udda – val. Everton, däremot, är inte favoritlaget.

Det har han inget, men om det skall väljas ett så har hans pappa alltid följt och haft Chelsea som favorit och, så får det bli. Han försöker åka över till London så ofta det går för att se fotboll. Senaste resan gav honom chansen att se Tottenham-Liverpool och Chelsea-Crystal Palace. Han pratade varmt om London och om hur väl mottagen man blir av befolkningen där, att det alltid är glada miner och folk är hjälpsamma. En portugisisk vän till mig ville ha svar på om Benfica kunde vara ett tänkbart alternativ att spela i i framtiden och, -”absolut. Det är en framgångsrik och stor klubb.”

Att det finns starka kopplingar mellan Benfica och Sverige har inte heller gått obemärkt förbi. Därmed började vi prata om mittfältare och hamnade direkt på Thern och Schwartz. Bilder från VM -94 har haft en stark påverkan på Jakob och, återigen har vi spelare med stora hjärtan på tapeten. Några direkta minnen av en av de största svenskarna i Benfica, Strömberg har han inte, -”han kom ju dessutom från IFK.” slänger han glatt ur sig.

Epilog

 På det hela var det en riktigt lyckad, trevlig och glad lunch med tre ynglingar och, självklart den försenade fjärde musketören. De pratar sig varma om resten av säsongen, ser fram emot tuffa matcher och att ligga med och slåss i toppen. Det kändes en smula märkligt emellanåt. Hade jag varit yngre hade detta kunnat vara mina idoler i dagens upplaga av ÖIS. Unga spelare som siktar uppåt och framåt är alltid spännande.

Och, det slog mig vid en snabb huvudräkning att slår jag ihop deras ålder och delar på två så är jag fortfarande äldst vid bordet……hmmm, får skippa idoltankarna! Men, helt klart är att de kan bli riktigt bra förebilder för yngre spelare och supportrar och, de spelar för klubben i mitt hjärta. Inte bara i den klubben.
// Jesper

 

Sambadefensiv tog en snack med lagkaptenen och målskytten Jakob Lindström efter 1-1 mot Kristianstads FF.

Kommentar till matchen?

- Vi börjar inte bra, absolut inte bra! Vi släpper in ett billigt mål, sedan kommer vi igång och spelar fin fotboll, skapar otroligt många chanser, men för att vinna matcher måste vi göra mål. Klart att man är nöjd med prestationen, men inte med resultatet. Vi ska ha tre poäng på hemmaplan här idag, tyvärr – men så här är det ibland.

Varför hade ni svårt att komma igång?

- Svårt att säga, det tar några minuter innan vi repar oss från målet, men sedan skärper vi till oss ordentligt.

Den spelmässigt bästa matchen?

- Jag tycker vi spelar bra och har många fina kombinationer, men man kan inte vara nöjd när man inte vinner. Man går hem och är helt tom, förbannad för att vi inte gör mål, det är jobbigt, trots att vi spelar ut Kristianstad.

Du gjorde enda ÖIS-målet.

- Det var en hörna, bollen kom ut och jag drog till på halvvolley med högern. Jag hann inte tänka så mycket, utan tryckte bara till. Det gäller att vara distinkt, då går den ofta in. Det var också skönt att få göra mål, det var länge sedan senast.

Det ska inte dröja så länge till nästa gång?

- Nej, det ska det väl inte göra. Nu när jag har en lite mer offensiv roll, så ska jag var med i målprotokollet oftare.

Hur är det att spela med Andreas Östling?

- Det känns bra, det går bättre och bättre för varje match att spela med Andreas. Han är en klok spelare, han vet när han ska gå fram och när han ska ligga där bak och fördela bollarna, en jätteduktig spelare.

Det betyder att vi har två kloka spelare på mitten?

- Andreas är i alla fall klok, så får nån annan bedöma mig…

Och nu?

- Det är bara att fortsätta att tro på det, springa, spela bra och trycka dit den när chanserna kommer.

 

 

Andreas Östling fick pris som bäste ÖISare och Sambadefensiv ställde ockaså några frågor till honom.

Kommentar till matchen?

- En klassisk premiär, ganska seg match. Det blev mycket spring därute, vi förde inte matchen som det var tänkt, men defensiven var stabil och det vikigaste var tre poäng. Det är viktigt att få en bra start och kanske kunna dra ifrån några lag i början.

Skövde?

- Man förstår hur de spelar, de vill rulla efter backen. Det visste vi förstås innan, men nu fick man det svart på vitt, då vet vi det till nästa match – och hur vi ska göra.

Var du bäste ÖISare?

- Nej, egentligen tycker jag inte det. Jag gjorde ingen jättematch, men jag krigade på och gjorde mitt bästa i 93 minuter. Jag vill ha mycket boll, men fick inte det. Jag blev ganska låst av deras innermittfältare och fick mest springa och kämpa, det är så man får göra när man inte har boll. Sedan är det alltid klart att det är kul att få pris.

Din roll?

- Idag blev det mest duellspel, men jag vill försöka vara både bollvinnare och konstruktiv. Blir det mycket löpningningar och sidledsförflyttningar, kan det vara jobbigt och man kommer ur matcherna när man inte har tillräckligt bollinnehav. Nästa match kanske ser kanske helt annorlunda ut.

Din position på plan?

- Jag ligger väldigt ner i banan, det är meningen att uppspelen ska gå igenom mig. Jag trivs jättebra i den rollen och vill helst ha boll hela tiden. Iblamd kan det förstås bli för långt ner, men i så fall kan jag locka upp deras lag, vi kan spela förbi mig upp på Jakob och ta oss upp på andra vis.

Att spela med Jakob Lindström?

- Jakob är en jätteduktig spelare och det är skönt att spela med honom. Vi är ganska lika i spelstilen och tänker fotboll likadant, det enda negativa skulle då vara att vi båda vill ha mycket boll, idag funkade inte sammarbetet speciellt bra, men det kommer att komma snart.

Halmia i nästa omgång.

- Jag längtar till lördag och att få ta tre nya poäng, förhoppningsvis blir det bättre fotboll då, när premiärnerverna är borta.

 

George Mourad, ÖIS-IKG, Hammarviken Arena

Det har inte kablats ut i någon av klubbens officiella kanaler ännu men i ett sms bekräftar Marcus Lantz idag vem som kommer att ha kaptensbindeln runt armen på måndag när bollen sätts i rullning och säsongen 2014 tillslut drar igång.

Som många redan spekulerat i blir det George Mourad som kommer leda laget. Han har under majoriteten av försäsongsmatcherna burit bindeln med bravur och kommer att fortsätta med detta.

Att Jakob Lindström var en stor favorit hos Hans Prytz är ingen hemlighet. Lika barn leka bäst brukar det heta och få spelare har en inställning till sitt idrottande som passar Hans Prytz spelstil bättre än Jakob Lindström. I ett furiöst jobbande och Dortmundspringande ÖIS fanns det få spelare som fungerade bättre som symboler än den tjurskallige Lindström.

Trodde många.

Mycket tydde under säsongen som kom dock på att Jakob inte riktigt trivdes i rollen som lagkapten. Bördan på hans axlar blev tung och i ett uppskrivet ÖIS fick han ofta ställas till svars när saker och ting inte gick enligt planen. Samtidigt spekulerades det på läktaren och i diverse kommentarsfält om varför han egentligen fått bindeln. Var det bara för att höja hans marknadsvärde?

Sambadefensiv kan bekräfta från säkra källor att detta var en ganska stor anledning till att valet föll på den långhårige från Ahlafors.

Under Marcus Lantz råder nya tider. Hans Prytz kraftfotboll har bytts ut mot en mer bollinnehavsbaserad Lantzfotboll. Yttermittfältare har blivit ytterbackar, Emil har blivit Stellan och Jakob har blivit George.

Med George Mourad som lagkapten får man en spelare som är Jakob Lindströms diametrala motsats. George visar knappast vägen med en stenhård glidtackling eller med ändlöst löpande. George Mourads ledarskap byggs istället på lugn och en känsla av ansvarstagande. Han visade redan under vårens tidigaste träningar att han vill hjälpa laget på andra sätt än bara genom mål och assist då han ofta tog yngre spelare till sig för att prata och ge tips.

Att George dessutom är en av lagets bästa (om inte den bäste) spelare för inför säsongen är självklart inget som skadar hans trovärdighet som lagkapten. När George pratar lyssnar man.

Mar 292014
 

Det är nästan tjatigt att säga det, men när det är dags för ÖIS att spela fotboll på Valhalla IP så skiner solen. Det är ett faktum. Idag gassade den på mer än på mycket länge, vilket gjorde det till en fantastisk dag att kika på fotboll.

Däremot är det inte lika fantastiskt att se ÖIS förlora med 2-4. Det fick man dock göra idag, efter att Ljungskile, som stod för motståndet för dagen, tagit ledningen med 3-0 redan i paus. 1-0 prickades in bara efter ett fåtal minuter då Ljungskile-spelaren Ken Sema tog en djupledslöpning på vänsterkanten och fick med sig bollen och enkelt placerade in bollen bakom Johan Hagman i ÖIS-målet. 2-0 var ett konstmål signerat icke nämnbar spelare nummer ett (som för dagen sprang runt med orange färg i håret, vackert så det förslår…). Strax innan paus satte LSK också 3-0, detta genom icke nämnbar spelare nummer två (som helt och hållet kör grottmänniska-style på utseendet nuförtiden) på en välplacerad straff.

ÖIS spel i den första halvleken var rätt så intetsägande, framförallt mot slutet av halvleken då de knappt lyckades med någonting alls.

Andra halvlek började småputtrigt, men tog fart rejält när en viss André Nilsson äntrade planen efter cirka 65-70 minuter. Han satte sannerligen fart på saker och ting. Efter att ha haft några lyckade aktioner som inte förvaltats, så gick han på genombrott i straffområdet och fick med sig en straff. George Mourad tog hand om den och satte 1-3. Jakten hade börjat. 2-3 dröjde dock tills det återstod några få minuter av matchen, då Jacob Ericsson störtade fram på sin vänsterkant och placerade in bollen i nätmaskorna.

ÖIS tryckte sedan på de få kommande minuterna och skapade ett antal hörnor. Den sista av dem gjorde dock att LSK kunde göra sitt fjärde mål. Sebastian Ohlsson slog en dålig passning på en kort hörna (den så usla varianten) och Ljungskile kunde kontra och pricka in 4-2. Direkt efter blåste domaren av matchen.

En bättre andra halvlek av ÖIS, som dock har lite kvar att jobba på. Såklart.

Nu tänkte jag ge lite korta omdömen av de som startade för ÖIS denna förmiddag:

Johan Hagman
Hade inte jättemycket att göra, trots allt. Svåra mål att ta, gjorde en kanonräddning på ett dundrande skott från icke nämnbar spelare nummer ett.

Robin Ingvarsson
Bra! Första gången jag ser Ingvarsson spela. Björkeryd-lookaliken ser spännande ut offensivt och kändes tillräckligt stabil bakåt.

Adam Rosén
Gör det okej matchen igenom.

David Leinar
David är nog trea i rangordningen bland mittbackarna i ÖIS just nu. Han är det för mig i alla fall, står för ett par hårresande missar idag innan han tvingades gå av plan i slutet av första halvlek. (Tobias Bratt ersatte och skötte sig bra).

Jacob Ericsson
Som vanligt så springer han upp och ner på vänsterkanten i 90 minuter, och gör det bra. Målskytt dessutom.

Robin Kacaniklic
Njaaaaa, ska denne Robin ta en startplats krävs bättre prestation än såhär, helt klart. Utbytt mot André i andra halvlek.

Jakob Lindström
Mycket intressant position för Jakob i dagens match. Hans position förra året, den mer defensiva innermittfältsrollen tog Östling hand om idag, medan Jakob spelade i den mer offensiva. Och gjorde det bra i mitt tycke. Dagens kommentar från speakern var när han sade ”och där kom dagens gula kort för nummer 7, Jakob Lindström”. Han har rätt, det kommer alltid såsmåningom.

Andreas Östling
Gott dagsverke från herr Östling också, som fördelade boll på ett lugnt och tryggt sätt. Utbytt mot Johan Hedman i den andra halvleken (som spelade i nummer 6, någon som vet varför?).

Daniel Paulson
Inte lika framstående som vi är vana vid att se honom, fick inte så mycket uträttat framåt. Utbytt mot Sebastian Ohlsson med ca 10-15 minuter kvar.

Stellan Carlsson
Osynlig och fick knappt en målchans under hela matchen.

George Mourad
Ett straffmål, en jättemiss och ett antal felpassningar. Inte den bästa matchen från kapten George, men ändå den mer aktive av de två anfallarna.

 

julbordet på Gamla Ullevi under gårdagen var trevligt på alla dess vis. Strax över 50 000 kronor drogs in på auktionerna och lokalen var välfylld. Med andra ord bör julbordet ses som en lyckad aktivitet i jakten på klirr i kassan. Vad som dock var det kanske mest anmärkningsvärda under mötet var det faktum att Johan Hedman verkar ha startat en trend.

Under förra veckan kritade han på sitt kontrakt på scen inför en applåderande publik på partnerbörsen som hölls på restaurang Jungman Jansson. Under gårdagens julbord fortsatte trenden och Sebastian Ohlsson kallades upp på scen och inför en jublande folkmassa kritade han på ett kontrakt för den kommande säsongen. Med andra ord har ännu ett steg mot nästa års trupp tagits.

Sebastian berättade från scenen att han i somras tackat nej till att återvända till IFK Göteborg för att han ville fullfölja sina uppdrag i den rödblå tröjan. Något som enligt initierade källor mottagits med en stor frustration hos Michael Stahre som sägs  ha yttrat sitt missnöje mot Sebastians val på ett ganska tydligt sätt för resten av truppen.

Med Sebastian Ohlssons påskrift har laget säkrat upp en yttermittfältare som kommer att vara ordinarie under större delen av året. Men det ryktas även att en innermittfältare är på väg. Andreas Östling som under provspelsinvasionen för några veckor sedan var en av lyckosökarna. Uppenbarligen också den enda som hittade lyckan. I en intervju med VLT under gårdagen bekräftade Kent Carlzon att det är nära och vi kan bekräfta dessa uppgifter. Det är nära.

Med Östling får man en innermittfältare i stil med Johan Lundgren. Aningen mer offensiv än Jakob Lindström. En löpstark herre som gärna ger sig iväg och förflyttar boll framåt i planen. Det finns dock frågetecken kring storleken. Östling är storleksmässigt i samma klass som Jakob Lindström och är dessutom lika gammal som Ahlaforsaren. Då finns fortfarande samma problem som förra säsongen. Rutinen på innermittfältet saknas fortfarande.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha