ÖIS tog i eftermiddag säsongens andra trepoängare. Och snacka om en skön sådan! Efter en magnifik första halvlek innehållande tre mål framåt blev det ruskigt nervöst i de sista 45. Men ÖIS höll undan – tillslut – och avgjorde i matchens slutminuter genom Emil Karlsson.

Arena: Landskrona IP
Publik: 2 381
Offside: 0-1 (0-0)
Hörnor: 5-3 (2-2)

13) Oskar Wallén

16) David Leinar

35) Emil Karlsson

+45) Christoffer Tapper Holter

48) Andreas Dahl

89) Emil Karlsson

Varningar:

23) Johan Hedman

24) Christoffer Tapper Holter

27) Johan Lundgren

81) Max Mölder

84) Tobias Bratt

Laguppställning:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson – David Leinar – Adam Rosén – Jonathan Azulay

Richard Yarsuvat (65) – Johan Hedman – Johan Lundgren – Sebastian Ohlsson

Oskar Wallén (79) – Emil Karlsson (93)

Avbytare:

Fredrik Andersson
Joakim Hall
Hannes Sahlin
Jacob Ericsson
Filip Holländer (65)
Tobias Bratt (79)
Daniel Paulson (93)

 

Landskrona BoIS. Så heter ÖIS nästa motståndare. Ett lag som huserat i Superettan en längre tid och som hushåller sig där i mitten någonstans. De är för bra för att trilla ur, men de är inte riktigt av den kvalitet att de kan slåss om de två uppflyttningsplatserna.  Så har det åtminstone sett ut förr om åren, och någonting säger mig att vi kommer att få se något liknande även denna säsong.

Imorgon är det ÖIS tur att ta sig an skånelaget. Och det, med stor sannolikhet, utan Jakob Lindström på mittfältet. Han deltog inte i det träningspass som resterande del av laget genomförde tidigt på lördagsförmiddagen, och anledningen sägs vara en stukad fot som sållar problem. Och det såg, om man skall vara ärlig, inte så bra ut när han då och då lunkade ut från omklädningsrummet för att tala med fysio Erik Nexborn. Att han skall kunna delta imorgon känns med andra ord lika troligt som att Christofer Bengtsson tar hand om målvaktssysslan.

No good news så klart. Inget snack om den saken. ÖIS är i behov av att ha sina få innermittfältare tillgängliga, men det skall å andra sidan mycket till för att man skall ta några risker så här tidigt inpå säsongen. Speciellt då den kommande åttadagarsperioden med start imorgon kantas av tre matcher. Landskrona BoIS, Djurgårdens IF i Svenska Cupen och till sist GAIS på Gamla Ullevi den sjätte maj. Det är en rad av viktiga matcher där Jakob Lindström hade varit nyttig och en av stöttepelarna – så vi får lägga våra förhoppningar på att han är fri från sina symptom endera till på onsdag eller åtminstone tills dess att det är derbydags. Det är lätt att skynda, men i längden tjänar det ingenting till. Det gäller att ha i is magen!

Vikariera kommer troligen Johan Hedman att göra. Det är den slutsats som går att dra av dagens träningspass. Kanske är det en frukt av en fin insats på det centrala mittfältet i den senaste U21-matchen mot J-Södra, vad vet jag, men när det vankades helplansspel gick Johan Hedman in centralt tillsammans med Johan Lundgren och flera gånger om var Hans Prytz framme för att instruera och pusha. Förmodligen inför vad Landskrona BoIS kommer att bjuda upp med. Värt att notera är att Jacob Ericsson fortsatt är utanför startelvan och att kanterna täcks upp av samma par som senast – nämligen Sebastian Ohlsson och Richard Yarsuvat.

Ett val som går att ha synpunkter på efter vad Yarsuvat visade upp idag. Det såg lojt och ointresserat ut. Lite av Jakob Olsson-syndromet där tappade bollar följs upp av lite gnäll, lite lunkande och tunga blickar istället för ett stenhårt hemjobb för att återvinna bollen. Bättring blev det ett kort tag efter att Prytz gått in och för både Ohlsson och Yarsuvat poängterat vikten av att som yttermittfältare hela tiden fullfölja varje moment, men den gnistan rann ganska så snabbt ur igen. Där måste det finnas mer hunger! Mer vilja! Den finns ju djupt där inne någonstans. Det har vi sett tidigare. Men det gäller att skicka rätt signaler till omgivningen. Både till sig själv, till medspelarna och till tränaren. Något han tyvärr inte gjorde idag.

Den troliga startelvan mot Landskrona BoIS imorgon

Det blir alltså en enda justering från senast mot IK Brage. Ut går Jakob Lindström på grund av skada, och in träder Johan Hedman på samma plats. Återstår att se vad det får för effekt. Att det centrala mittfältet inte är en optimal plats för Johan Hedman skriver väl de flesta under på, men han har inte heller gjort bort sig de gånger han fått spela just där. Vad säsongen har rullat på har han dessutom fått axla en större och större ledarroll i ett annars väldigt ungt lag, vilket det känns som har gjort att han har vuxit som spelare och person. Kanske är det därför som Hans Prytz har honom före, till exempel, Filip Holländer som har det som sin ”riktiga” position.

Gästande Landskrona BoIS har som bekant den tidigare Öisaren Luka Mijaljevic i sin laguppställning. Hittills har det under 2013 stannat vid tre inhopp, men han gnetar sig närmre och närmre en startplats i Jörgen Petterssons lagbygge. Speciellt då de för stunden saknar en av seriens vassaste och mest talangfulla anfallare i Alex Nilsson (lån från Malmö FF). Till klubbens hemsida säger Luka Mijaljevic själv att han ”hoppas få sätta dig en eller två baljor” och att det blir en aning speciellt att möta sin gamla klubb trots att få spelare från den tiden är kvar (Peter Abrahamsson, Fredrik Andersson, Christofer Bengtsson, Joakim Hall, David Leinar, Jakob Lindström och Oskar Wallén).

Landskrona BoIS har tagit ut följande matchtrupp: Bill Halvorsen, Niklas Uddenäs, Max Mölder, Linus Malmqvist, Martin Rudolfsson, Philip Andersson, Liridon Leci, Tobias Malm, Patrik Åström, Andreas Dahl, Fredrik Svanbäck, Christoffer Tapper Holter, Erik Andersson, Surprise Ralani, Mathias Andersson, Luka Mijaljevic, Fredrik Olsson och Fredrik Karlsson.

Har ni inget annat för er kan ni som avslutning läsa Landskronas införrapport via denna länk.

U21 jagar serieledning

 Inlägg av kl 09:10  U21
Apr 232013
 

I afton har ÖIS en chans på revansch. U21-laget reser nämligen till Jönköping för att resa sig från 0-6-förlusten mot Falkenbergs FF för exakt två veckor sedan. Det smakade allt annat än gott (även om ÖIS-laget var bra mer decimerat sett till antal a-lagsspelare än Falkenbergs dito). Därför vill vi näppeligen hamna djupt ned i det hålet igen.

Möjligheterna till upprättelse måste dessutom ses som ganska stora. Det beror självklart på vilken startelva Marcus Lantz väljer att sätta på benen, men ÖIS har totalt sett imponerat hittills. Tabellmässigt slåss man i toppen med Falkenbergs FF och just Jönköpings Södra IF, där alla tre lag har nio inspelade poäng efter fyra omgångar. Det lär alltså bli tufft i kväll, inget snack om den saken, men att ÖIS kan åka hemåt med full pott bör ingen tvivla på.

I tre utav fyra matcher har ÖIS ”satsat” på U21-serien, alltså haft med flertalet spelare som tillhör a-laget och som även där kan göra skillnad, samtidigt som man mot Falkenbergs FF istället valde att låta juniorerna ta plats. Joakim Hall, Tobias Bratt, Carl Hawunger och Daniel Paulson deltog alla, men i övrigt litade Lantz till U19-spelare så som Lukas Thell, Anton Dahlgren, Faramarz Goshes, etc. En väg som både kan vara rätt och fel att gå. Det är alltid uppmuntrande för de yngre att spela dessa matcher, samtidigt som det även sitter en hel drös på ÖIS avbytarbänk som inte behöver annat än matchspel i kroppen.

Fredrik Andersson, till exempel. Och han lär vakta stolparna mot Jönköpings Södra i kväll. Joakim Hall, Henrik Carlsson och Tobias Bratt för att nämna några fler. Det är en balansgång det där. Och därför känns upplägget att varva lite mellan a-lags- och ungdomsspelare väl genomtänkt.

Det gäller dock att göra sina val rätt. För trots allt så ligger det en första plats och ett slutspel i potten. Det må kanske inte vara prioriterat, men likväl är det en chans till fler matcher och därmed också utökad rutin för de alla unga som ÖIS i dagsläget basar över. Och, det får man inte glömma, ger det en chans till ytterligare derbyn. GAIS kommer man att möta vad det lider, men IFK Göteborg kan komma att vänta om allt slår rätt ut och även om det inte slår lika högt i U21-serien så hade det säkerligen lockat fram känslor man inte annars hade fått se och därpå en respektabel publiksiffra (för U21-serien, alltså). Men framför allt möjligheten att mäta sig med bättre motstånd.

Har du svängarna förbi Jönköping eller av en händelse råkar bo där så får du mer än gärna ta en titt på matchen. Har du dessutom viljan och orken att plita ihop ett matchreferat är det mer än välkommet då Sambadefensiv inte kommer att vara på plats. Maila den i så fall till adressen som du finner längst ned på sidan.

 

För en vecka sedan hade ÖIS vid det här laget förlorat med 3-0 på Södertälje Fotbollsarena. Assyriska FF var det klart bättre laget – framför allt i första halvlek – och vann tämligen välförtjänt även om ÖIS åtminstone skrapade ihop chanser till ett mål och en bruten målnolla. I dag var det på Öisgården, som sig bör, fullt fokus på nästa uppgift. För om cirka ett dygn vandrar spelarna ut på Gamla Ullevi redo att strida för tre nya poäng. IK Brage står för motståndet, och som alltid gäller det att vara förberedd in i minsta detalj.

Dagen till ära var passet förlagt till Öisgårdens naturgräs, och rykten säger att de invigde mattan redan tidigare under veckan. I och med det börjar också säsongen på riktigt. OK, gräset var inte perfekt på alla ställen, men naturgräs är naturgräs och känslan av att spela fotboll på riktigt gräs gör det värt att det uppkommer några felstudsar här och där. Dessutom gör det nog gott inför morgondagen. Det syntes att spelarna var ovana vid det lite långsammare underlaget mot Falkenbergs FF efter en hel försäsong präglad utav konstgräs. Förhoppningsvis kan detta göra att de känner sig lite säkrare på underlaget och därmed vågar släppa lös lite mer på Gamla Ullevi.

Vad bättre är är att skadelistan börjar tunnas ut. Hela truppen deltog fullt ut i samtliga dagens övningar och de tidigare frågetecknen Henrik Carlsson, Johan Hedman och Filip Holländer rörde sig till synes obehindrat. För två veckor sedan, dagen före premiären, lunkade var och varannan spelare av planen vad träningen led. Nu börjar saker ordna upp sig – och kanske får vi se även denna trio imorgon. Om än på bänken till att börja med, för ingen av dem slår sig in i den startelva som Hans Prytz valt att mönstra.

Likt Felix beskrivit i tidigare träningsrapporter så övergår det mer och mer till att Hans Prytz tar ett kliv tillbaka och beskådar på avstånd samtidigt som Marcus Lantz är den som driver och manar på, håller i övningar och går in och rättar till i vissa situationer när han känner att det krävs. Framför allt slås man av hans positivitet. Han är väldigt verbal och tvekar inte att berömma när någon gjort någonting bra. Visst, det kan låta banalt, men jag vill ändå tro att det gör skillnad hos den enskilde individen. Slår man bort en boll är det lätt att se det negativa, sjunka med huvudet och gräma ned sig. Men får man istället höra att ”det var en bra slagen boll, fortsätt på den vägen” är chansen större att man inte tappar gnistan i onödan.

Extra viktigt är ju en sådan sak i dagens trupp. ÖIS är som bekant ett oerhört ungt lag och i den åldern är det lätt att se saker svart eller vitt. Påbörjar man ett pass lite tveksamt vaggas man snabbare in i en ond spiral än vad till exempel David Leinar, Peter Abrahamsson och Christofer Bengtsson gör. Och just därför är det en viktig ingrediens att pusha, påminna och klappa på axeln även när bollen inte går fram. Tanken kan ha varit utomordentlig och även det är värt att uppmuntra. Någonting som Marcus Lantz gör på ett föredömligt sätt.

Kanske är det en av orsakerna till att minerna i dag stod uppe vid öronen hos de flesta två raka nederlag till trots. Att man har fått de yngre spelarna på rätt väg. Att inte gräva ned sig utan istället försöka se till det positiva. Att man har fått dem att förstå att det kommer dyka upp motgångar vad säsongen lider och att det inte tjänar någonting till att älta, kolla tillbaka i arkivet och gräma sig över spilld ost.

Det, blandat med ett rätt så lovande spel med fina intentioner från de elva som med all förmodan kommer att starta imorgon, gör att jag med tillförsikt ser fram emot morgondagen och vad ÖIS kan åstadkomma. Vi har kommit till något utav ett vägskäl där ÖIS endera kan ta ett kliv uppåt, eller förlora ännu en gång och gräva sig ännu djupare ned i helvetesgropen. Det är upp till de elva på planen – men det känns som att det är någonting på gång. Imorgon är det ÖIS tur att känna på segersötman!

Följande matchtrupp mönstrar ÖIS mot IK Brage:
1. Peter Abrahamsson
12. Fredrik Andersson
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. Jonathan Azulay
7. Jakob Lindström
8. Johan Lundgren
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
15. Ricky Yarsuvat
16. Sebastian Ohlsson
18. Jacob Ericsson
20. Filip Holländer
21. Adam Rosén
25. Tobias Bratt
28. Daniel Paulson
44. David Leinar

Startelvan kommer, utefter vad jag kunde utläsa på Öisgården i eftermiddags, se ut som den gjorde i Södertälje för en vecka sedan. I målet står föga överraskande Peter Abrahamsson. Framför sig har han då en backlinje innehållande Christofer Bengtsson (som i slutet av dagens träning fick en smäll mot knäet och grinade illa, men som sedan reste sig och tog några löpningar vilka gav indikationerna om att det inte var någon fara ändå) till höger, David Leinar och Adam Rosén i mitten samt Jonathan Azulay ute till vänster.

På mittfältet huserar i vanlig ordning Johan Lundgren och Jakob Lindström i de inre delarna. Det finns ingenting annat! Till höger kommer Sebastian Ohlsson hålla till, samtidigt som Jonathan Azulay med all sannolikhet kommer få rikta in sig på att samarbeta tillsammans med Jacob Ericsson (kanske, kanske kommer Richard Yarsuvat att spela här, men det känns ganska så tveksamt) på sin vänsterkant.

Anfallet är dedikerat till Oskar Wallén och Emil Karlsson. Det är som gjutet i sten. Åtminstone ett tag till framöver. Richard Yarsuvat är det tredje alternativet, men dessa herrar kommer få fortsatt förtroende. Någonting som man näppeligen kan klandra Hans Prytz för. Deras säsongsöppning har varit högst tveksam, men vi vet å andra sidan vad de kan ställa till med. Potential finns och förhoppningsvis får de ut den redan imorgon kväll. Det säger vi!

Apr 132013
 

Sedan i tisdags har ÖIS:are landet runt gått med böjda nackar, tvivlat och undrat över vad som egentligen hände på Gamla Ullevi. Allt gott självförtroende som byggts upp under försäsongen maldes under dryga två timmar i måndags ner till smulor och sopades sedan rakt ner i papperskorgen. Helt plötsligt var vi tillbaka där vi stod i vintras, allt kändes ganska ovisst och kanske var truppen inte alls så bra som vi trodde?

Inte ens Jocke Hall kunde hjälpa U21 i veckan

Veckan som gått har inte svarat på några av dessa frågor. Istället för att ge nytt hopp förlorade U21-laget mot samma Falkenberg med hela 6-0. I den matchen deltog Joakim Hall, Tobias Bratt och Daniel Paulson. Man ska inte dra för stora växlar på det faktum att ett juniorlag förstärkt med två överåriga förlorade mot ett betydligt mer meriterat Falkenberg men det för självförtroendet hos de spelare som under måndagen stod utanför startelvan hade det kunnat hända bättre saker.

Veckan verkar dock ha läkt både sår och sjukdomar hos flera stycken. Johan Hedman som under en längre tid lidit av smärta i en ljumske deltog under förmiddagsträningen i samtliga övningar och såg ut att göra detta obehindrat. Detsamma gällde Adam Rosén och Ricky som missade matchen som en följd av sjukdomar (Ricky magsjuk och Adam förkyld) båda tränade idag obehindrat och det mesta tyder på att Adam är tillbaka i mittförsvaret imorgon i Södertälje. Hedman däremot stannar hemma. Ljumsken är inte redo än.

Veckan har dock inte varit helt smärtfri, Fredrik Andersson fick stå över onsdagens U21-match.

Försvarsspelet var ett problem mot Falkenberg. Både David Leinar och Jonathan Azulay hade stora problem och backlinjen var allt annat än tät, utan Peter Abrahamsson hade det troligtvis runnit iväg obehagligt långt. Jonathan Azualay fick ta emot hård kritik då, nu lutar allt åt att han har gjort sitt i mitten och kommer flyttas ut som vänsterback återigen. Vilket lämnar Hannes Sahlin utanför startelvan.

Med Adam Rosén tillbaka i startelvan kommer försvarsspelet med stor sannolikhet bli bättre. Han är i nuläget en bättre mittback än Jonathan Azulay och samspelet mellan honom och David Leinar är djupare rotat än samspelet Leinar/Azulay. Fast det är i nuläget inte försvarsspelet som oroar mest.

Hur man strukturerar upp en backlinje vet Hans Prytz. Något han visade inte minst när han förra året byggde ihop en imponerande backlinje som tog laget till Superettan. Det är inte Prytz förmåga att täta till framför mål som oroar mig, det är vad han gör med anfallsspelet. Visserligen är anfallsspelet inte hans område. Där är det ”Nacka” eller Markus Lantz som sköter instruktionerna men anfallsspelet är ett problem.

Anfallsspelet, en utmaning för Hasse

Det blev tydligt då man under dagens träning tränade inläggsspel och Tobias Bratt, den 174 centimeter långa mittbacken framstod som en gigant i luftspelet. Tobias Bratt må vara synnerligen spänstig och för sin längd väldigt bra på huvudet men i den bästa av världar är både inlägg och avslut så tajmade att Oskar Wallén eller Emil Karlsson mycket oftare blir hot mot mål.

Förra året var man spelförande i de allra flesta av matcherna men under försäsongen har ÖIS styrka blivit omställningsspelet och kanske har man i den omställningen tappat lite av den förmåga att föra matcher man hade under förra säsongen. Det syntes tydligt i matchen mot Falkenberg att man vant sig vid att så fort som det bara är möjligt när man vunnit boll leta efter en löpande anfallare. Kanske behövs det lite fler matcher mot motstånd i samma viktklass som ÖIS själva för att vänja sig?

Troligtvis kan man dock ligga kvar i gamla vanor imorgon. Assyriska kommer med stor sannolikhet föra matchen i Södertälje. Man har ett lag för toppen av serien och sitter på en erfarenhet av superettaspel som är få förunnad. År efter år placerar man sig på den övre halvan av serien och med största sannolikhet är 2013 inte ett undantag.

Matchen imorgon är Assyriskas hemmapremiär och klubbens supportergrupp Zelge Fans fyller 20 år och detta ska firas med pompa och ståt. Med andra ord är det upplagt för en taggad drabbning mellan två revanschsugna lag. ÖIS efter sitt magplask i premiären och Assyriska efter sitt 1-1 mot nykomlingen Östersund uppe i norr.

Vilka är det då som ska ta en gruvlig revansch för sällskapets räkning uppe i Södertälje? Jo..

Jonathan Azulay flyttas ut till vänsterbacksplatsen och Adam Rosén kommer in i startelvan på Hannes Sahlins bekostnad. Det är den enda förändringen från matchen på Gamla Ullevi i tisdags. Att inte röra om för mycket efter en så hård smäll som premiärförlusten är smart. Gruppen mår troligtvis bäst av minsta möjliga orosmoment i nuläget och ska man påstå att spelarna som spelade i måndags hade en dålig dag på jobbet och inget annat så hade det varit fel att göra några stora förändringar.

Jacob Ericsson var inledningsvis en spelare som inte imponerade på mig. I hans första matcher i ÖIS-tröjan gav han ett ganska nervöst intryck och såg stundtals rent slarvig ut. Under de senaste matcherna har han dock spelat upp sig avsevärt och han var enligt mitt tycke en av få spelare som kunde gå hyfsat rakryggad från matchen. Hans vilja att utmana och förmåga att ta sig förbi sin spelare väger nästan upp hans brister i det defensiva arbetet som tyvärr drar ned intrycket en aning. Kan han lyfta sig i det hänseendet så är han i allra högsta grad en spelare som kommer tillföra mycket under säsongen.

De allra flesta delar av laget känns självklart numera, på innermittfältet finns inga alternativ just nu och än så länge har Ricky lite kvar till en startplats även om han var den av anfallarna som imponerade mest idag när både Emil och Oskar såg sällsynt uddlösa ut. Kanske är det ett tecken på att truppen är tunn, kanske är det ett tecken på att startelvan börjar sätta sig.

Imorgon tar jag och Christian med oss kameran och datorerna till Södertälje. Åk med! Platser finns på bussen.

Gais förlorade sin premiär med 3-1 mot Varberg, idag vann dom med samma siffror mot Degerfors, efter regn kommer solsken!

Mar 262013
 

ÖIS U21-lag fick en flygande start på säsongen. För exakt två veckor sedan spelades premiären på ÖIS-gårdens konstgräsmatta och motståndet Varbergs BoIS hade inte så mycket att säga till om i det stora hela. Det var visserligen ingen vidare bra fotbollsmatch varken från ÖIS eller Varbergs sida, men å andra sidan var ÖIS det mer bollförande laget och det såg aldrig riktigt ut som att det skulle glida ur ÖIS händer. Och det gjorde det ju inte heller. Via Johan Hedman, Oskar Wallén, Henrik Carlsson och Hannes Sahlin kunde ÖIS vinna med 4-2 och ta en ganska så lugn trepoängare som inledning på säsongen.

I kväll väntar säsongens andra U21-match. Och för ÖIS del stundar en ganska så lång bussresa ned till Marcus Lantz senaste hemvist – Landskrona BoIS. Inte en helt lätt uppgift på förhand. Faktum är att även Landskrona BoIS vann den inledande matchen och det mot GAIS med 2-0 på hemmaplan efter att Alexander Tkacz satt 1-0 på straff och Erik Andersson dödade tillställningen med lagets andra mål i matchminut 76. Men det skall väl sägas att åtminstone GAIS hade ställt upp med en väldigt ung startelva. Det enda rutinerade namnet som fanns med var Calum Angus.

Det verkar som att ÖIS kommer gå lite mot det spåret i kväll. Kanske vill man vila många av spelarna efter lördagens match och inför den oerhört viktiga kvartsfinalen i Svenska Cupen. Samtidigt öppnas portarna för de yngre spelarna att visa framfötterna. Något som kan – och bör – gynna dem i det långa loppet. Bland annat är Carl Hawunger, Daniel Paulson, Oskar Kivilo, Rasmus Haraldsson och Rasmus Tengfjord med i matchtruppen. Hawunger och Paulson är som bekant redan uppflyttade i a-truppen även om de mestadels håller till i Sören Börjessons U19-gäng, men den sistnämnda trion är där på heltid. Det må vara så att flera andra klubbar har med fler spelare från juniorlagen – men med tanke på att ÖIS har Superettans yngsta trupp så är det många av a-lagsspelarna som går under ålderstaket som ligger på år 1992. Således ”behöver” inte Marcus Lantz och kompani ta med en hel drös av juniorspelare alla gånger.

Överåldriga till i kväll är de båda målvakterna Peter Abrahamsson och Fredrik Andersson, Johan Lundgren, Adam Rosén och  Johan Hedman. Vid önskan hade man alltså kunnat plocka med ytterligare en spelare född tidigare än 1992. Men det går inte att klaga. Självklart bör man satsa på att vinna U21-serien och ställa upp med ett manstarkt lag till varje match, men till sist så är det en serie för de yngre som inte riktigt har slagit sig in i a-truppen till fullo än. Och då är det ett perfekt tillfälle att matcha de yngre (Haraldsson, Kivilo och Tengfjord samt Jigliden-Larsson senast mot BoIS). Vidare kommer provspelande Simon Alexandersson att följa med, och det är nog ingen högoddsare att han får chansen från start. Kanske bredvid Daniel Paulson, men mest troligt jämte Oskar Wallén i anfallet.

I målet kommer Fredrik Andersson att stå. Med det blir det hans andra match i U21-serien den här säsongen. Allt enligt planen, vad man får anta. Det finns väl egentligen ingenting annat än att det är Peter Abrahamsson som står mot Falkenbergs FF, och att Fredrik Andersson då får stå i kväll är tämligen logiskt.

Får vi gissa så kommer mittförsvaret att bestå utav Adam Rosén och Carl Hawunger. Rasmus Haraldsson spelade visserligen mittback i U19:s senaste match (förlust 7-3 mot IFK Göteborg), men de två enda mittbackarna i truppen är Hawunger och Rosén. På kanterna bör Joakim Hall spela till vänster – och förmodligen är det Tobias Bratts tur att spela till höger. Det känns som att det är på sin plats.

Mittfältet är desto svårare att förutspå då det finns en hel drös av alternativ. Kanske får Johan Hedman spela innermitt i Jakobs och Carlssons frånvaro. I så fall får han spela ihop med Johan Lundgren. På kanterna finns Sebastian Ohlsson, Jacob Ericsson, Oskar Kivilo, Rasmus Tengfjord att tillgå och möjligen är Daniel Paulson också ett alternativ såvida han inte startar i anfallet.

Av förklarliga skäl kommer Sambadefensiv inte ha någon representant på plats, så antingen får ni hoppas på att officiella hemsidan levererar något sorts reportage, eller så kikar ni in på Twitter i kväll så skall vi delge matchresultatet.

ÖIS har valt att ta med följande spelare till Landskrona:
1. Peter Abrahamsson
12. Fredrik Andersson
3. Joakim Hall
8. Johan Lundgren
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
16. Sebastian Ohlsson
18. Jacob Ericsson
21. Adam Rosén
23. Simon Alexandersson (provspelare)
25. Tobias Bratt
28. Daniel Paulson
29. Carl Hawunger
#. Oskar Kivilo (U19)
#. Rasmus Haraldsson (U19)
#. Rasmus Tengfjord (U19)

 

Det har blivit dags. Vi har nu kommit så långt in på året 2013 att vi kan ta oss friheten att sia om hur framtiden för sällskapet kommer att se ut. Känslan är att vi har tillräckligt mycket kött på benen för att räta ut några frågetecken. Därför följer fyra frågor som vi nu ska försöka svara på.

Hur kommer Sebastian Johanssons frånvaro påverka laget?

Att döma av det vi redan sett är Jakob Lindström redan nu redo att ta på sig det ansvar det innebär att axla Sebastian Johanssons mantel på planen. Ännu har han inte fallit ur ramen och kommit på efterkälken en enda gång. Mot AIK var han enorm, mot Halmstad var han en ljusglimt i en match som i övrigt inte riktigt gick enligt planen och mot Gais var han lagets pumpande hjärta och slet som ett djur. Med sina straffmål i avgörande lägen både mot Halmstad och Syrianska har han visat att han har en vilja av stål och inte tvekar när läget ges. Jakob har med största sannolikhet aldrig varit bättre än vad han är just nu.

Bakom Jakob är det däremot tunt. Han är den enda spelaren i truppen som på regelbunden basis spelat i den defensiva innermittfältsrollen. Filip Holländer och Johan Lundgren kan ses som ersättare men är än så länge ganska oprövade.

Ett annat frågetecken är hur Jakob påverkas av motgång. Som vi skrev på twitter i veckan har Jakob under sin tid i A-laget bara suttit på bänken en gång. Sedan han flyttades upp i A-truppen har han inte haft någon tung motgång. Därför finns små frågetecken för hur han skulle reagera om laget skulle hamna i en längre formsvacka. Fast i nuläget känns det inte som att något kan rubba Jakob självförtroende.

Slutsats: Jakob Lindström håller klassen, dock finns frågetecken kring vilka som ska kliva fram när varningarna blir för många och Jakob får sätta sig på läktaren.

Vilka blir lagets ordinarie mittbackar?

Det testades länge och nu ser det ut som att Hans Prytz har bestämt sig. I mitten av sin backlinje vill han ha två klassiska mittbackar. Huvudspelet hos Adam Rosén och David Leinar är utomordentligt bra, på den punkten är man bland de bästa i serien, kanske bäst. Det finns vissa frågetecken för snabbheten hos de båda och det går att argumentera för att spelet med fötterna är bristfälligt.

Just spelet med fötterna är något som många lyft som en fördel med att ha Jonathan Azualy bredvid någon av de två.

Visserligen är Azulay förmodligen den mittback i truppen som bäst hade klarat av en slalombana med boll eller valfritt annat test för att testa tekniska färdigheter med boll i fart men tyvärr har han svårt att använda sin teknik på rätt sätt. Hans goda teknik i de senaste matcherna snarare satt honom i trångmål än hjälpt honom. Många gånger hamnar Jonathan Azualy i situationer där han driver bollen lite för länge och tillslut behöver göra sig av med bollen och skicka iväg en lång boll. Jämför man med David Leinar och Adam Rosén som är aningen mer begränsade i sitt spel med fötterna så är dom två oftare måna om att skaffa sig tid och innan bollen hamnar vid deras fötter se över sina alternativ och på så sätt skaffa sig tid att sätta igång spelet längs med marken.

Det som talar för Azualy i nuläget är snarare hans snabbhet än hans egenskaper som spelande mittback därför faller valet troligtvis på Leinar och Adam Rosén.

Vad blir Markus Lantz roll?

När han presenterades var det många som frågade sig var Markus Lantz egentligen skulle hålla hus och vad han egentligen skulle göra. Skulle han ha ansvar för lagets ungdomar? Träna U21? Assisterande?

Frågan är fortfarande inte helt utredd. När årets första i U21-serien spelades förra veckan fanns både Markus Lantz och Hans Prytz med på bänken och vem som skrek mest av de två vet jag inte men rollfördelningen såg inte helt solklar ut. Vad som däremot är klart är att Markus Lantz tar mer och mer plats på träningsplanen där han gått från att mest fylla upp lagen i Nackaspelet till att styra mer och mer. Som jag beskrivit i flertalet träningsrapporter redan så är det Lantz som styr när det ska till att pillas i detaljer och allt fler övningar sker under hans ledning samtidigt som både Nacka och Prytz tagit små steg åt sidan. Åtminstone på träningsplanen, när det kommer till match är Hans Prytz fortfarande den självklare ledaren medan Lantz sällan ens är med på bänken.

Slutsatsen är att Markus Lantz roll fortfarande inte är helt solklar men att han förmodligen är just huvudtränare för U21 samt extra resurs på A-lagets träningar. Frågan är dock hur länge det dröjer innan skåningen står på bredvid Prytz på tränarbänken.

Vem ska spela vänsterback?

Detta var inte en fråga innan försäsongen började då Hannes Sahlin för många säkert var det självklara förstavalet. Sedan kom försäsongens första match och sedan dess har inte mindre än fyra spelare aspirerat på platsen. Hannes Sahlin som inför säsongen kändes som det givna valet har varit ur slag och dragits med småskavanker samtidigt som insatserna på planen inte nått någon högre kvalité.

Jonathan Azulay har fått chansen de två senaste matcherna och har skött det defensiva arbetet på ett bra sätt men haft vissa brister i det offensiva spelet då han har svårt att fylla på och slå inlägg med vänsterfoten på samma sätt som en spelare som är van i positionen och vänsterfotad kan göra.

Joakim Hall har fått få chanser och tycks aldrig få en riktigt ärlig chans. Mot Falkenberg var han aningen ringrostig men någon chans att spela sig till matchform har han aldrig riktigt fått heller.

Jacob Ericsson är nog den som i nuläget känns bäst om man räknar ihop de offensiva och defensiva egenskaperna. Mot Syrianska imponerade han i den andra halvleken och han tycks göra sig bättre som ytterback än som yttermittfältare. På mittfältet får han en roll där han kan sväva lite mer fritt än på vänsterbacksplatsen där kan koncentrera sig enbart på sin löpstyrka och sitt inläggsspel. Som mittfältare får han lätt för många alternativ vilket kan stanna upp honom.

Slutsatsen är dock att Hans Prytz val kommer falla på Jonathan Azualy när premiären ska spelas. Han har fått många chanser i de senaste veckornas cupspel och ett stabilt defensivt alternativ kommer vara viktigare än en spelare som kan hota med sina inlägg.

 

Trots att ÖIS i den 32:a matchminuten tog ledningen genom Jakob Lindström på straff och därmed tog ett jättekliv mot gruppseger och avancemang lyckades inte ÖIS hålla igen matchen ut. Under några mardrösminuter i mitten av den andra halvleken gjorde Halmstads BK både 1-1 och 2-1 på Peter Abrahamssons ÖIS. Ett resultat som stod sig matchen ut. Skit kan tyckas – men ÖIS har fortfarande foten i en kvartsfinal.

Nej, det blev inte en tredje raka seger mot ett allsvenskt motstånd i Svenska Cupens gruppspel 2013. Det stod Halmstads BK i vägen för i förmiddags på Skedala Park. Men deppa inte alltför mycket. Visst, att förlora är skit och allt det där, men det skall till ganska så mycket för att Syrianska FC skall sno förstaplatsen från ÖIS. Faktum är att de behöver slå AIK med fyra måls marginal (och så finns det några fler invecklade scenarion, men de får ni allt räkna ut själva för det orkar inte vi just nu).

ÖIS ställde upp med samma manskap som Felix presenterade i gårdagens införrapport. Det innebar att Peter Abrahamsson vaktade ÖIS mål. Backlinjen såg ut precis som mot AIK – konstigt vore väl annars efter en sådan prestation – vilket gav oss Christofer Bengtsson och Jonathan Azulay på kanterna samt David Leinar och Adam Rosén som mittbackspar. På mittfältet spelade föga förvånande Jakob Lindström och Johan Lundgren tillsammans i mitten och på kanterna huserade Sebastian Ohlsson och Johan Hedman. Anfallet bestod av Oskar Wallén och Emil Karlsson. Kanske det bästa ÖIS kan sätta på benen i dagsläget. Ja, så kan det nog vara. Möjligen att det går att diskutera vänsterbacksplatsen samt vilka som skall spela yttermittfältare – Jacob Ericsson har ju varit rätt bra där – men i övrigt skall det mycket till för att de andra inte skall starta i premiären mot Falkenbergs FF den 8 april.

Ganska så väntat var det hemmalaget Halmstads BK som tog tag i taktpinnen omgående i matchen. De behövde gå framåt för att ha en chans på gruppsegern samtidigt som ÖIS skulle avancera vid så väl en vinst som ett oavgjort resultat. Med andra ord föll det sig ganska så naturligt att det var Halmstads BK som tog tag i spelet när matchen drog igång.

Framför allt anföll de på ÖIS vänstra sida. Kanske var de på Valhalla IP i söndags och såg att det finns en svaghet att utnyttja vid Jonathan Azulays och Sebastian Ohlssons kant. Och Azulay och Ohlsson hade det faktiskt ganska så jobbigt med att komma rätt i markeringen. Det blev aldrig riktigt farligt – Halmstad kom aldrig så långt – men de spelade sig fram alldeles för enkelt vid ett par tillfällen.

Ändå var det ÖIS som skapade de allra vassaste chanserna i den första halvleken. Framför allt genom Emil Karlsson som då och då oroade med sina djupledslöpningar. Tyvärr stod vi för dagen en aning dåligt och det var svårt att avgöra vad som egentligen var en farlighet och vad som inte var det – men klart var att Emil Karlsson kom igenom vid ett par tillfällen. Men något mål blev det inte. Det närmaste han kom nätrassel var ett försök till lobb då han krigade sig fram till ett friläge. Tyvärr fick Stojan Lukic upp näven tillräckligt högt och undanstyrde därför bollen till en resultatlös hörna.

Men dessförinnan hade ÖIS ändå gjort matchens första mål. Och tacka Emil Karlsson för det. Genom en bra djupledslöpning kom han ensam mot Stojan Lukic som var tvungen att fälla honom innanför straffområdets gränser. En solklar straff rakt i ÖIS hand och 0-1. Straffen krutade Jakob Lindström in. Ingen pardon där inte! Rakt upp i Lukics högra kryss samtidigt som han själv satsade mot sin vänstra stolpe.

Bara fem minuter efter att ÖIS slått in matchens första mål var det Halmstads tur att få chans till straffspark. Efter ett fint genomspel på högerkanten överlistade de de allra flesta varpå Gudjon Baldvinsson slog in bollen centralt mot Mikael Boman. Han fick dock endast en halvträff på bollen så att den gick parallellt med där han stod. I all sin iver skulle David Leinar då bara rensa undan bollen till en hörna, men olyckligtvis råkade han fälla en framstormande hemmaspelare. Skit och pannkaka! Men det är bara att tacka Peter Abrahamsson. För jo, han räddade Steindorssons strafförsök. I perfekt målvaktshöjd gick Peter rätt och avvärjde till ÖIS-klackens stora förtjusning. Ni kom-i-håg-are, var detta Peter Abrahamssons första straffräddning i ÖIS?

Precis som David Leinar beskrev för mig efter matchen (tyvärr försvann intervjun i cyberspace, vi beklagar) så sjönk ÖIS på tok för mycket i den andra halvleken. Ganska mycket helt i onödan. Halmstads BK satte ingen jättepress på ÖIS, men likväl tog de över spelet. Dessutom mer än vad de gjorde i halvlek nummer två där de också var laget som drev mest boll och försökte mest.

Därför kom inte kvitteringen som någon större överraskning. Men ändå var den riktigt onödig. Ah, vi måste vara mer disciplinerade vid hörnsituationer. Speciellt med de starka huvudspelare som vi har. Fredrik Liverstam är visserligen stor, tung och stark – men det skall ÖIS veta om och han skall då vara utmarkerad av endera Leinar eller Rosén. Så är det bara. Nu var han inte det och då mötte han hörnan perfekt i den 74:e matchminuten och knoppade in 1-1 bakom Peter Abrahamsson.

Men det slutade inte där. Halmstads BK gjorde några minuter därpå även 2-1. Nästan så att man kommer drömma mardrömmar om 2010 inatt. Speciellt då ÖIS inte kan få bort en boll ordentligt vilket gör att den istället dimper ned hos Antonio Rojas som trycker till. Rakt ned i Abrahamssons högra stolphörn.

I detta stadie tog Halmstads BK över totalt. ÖIS såg mer eller mindre ut som vilsna höns och ganska så logiskt så infann sig viss panik i spelarna. Det som varit så bombsäkert. Men några fler mål föll inte. Turligt nog. För det var ganska så nära vid ett par tillfällen. Där får vi tacka Peter som stod pall för ett par skott i kritiska situationer.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha