Det blev för ÖIS inga mål framåt mot GIF Sundsvall i dag, men väl ytterligare en poäng att addera till den totala poängskörden som nu uppnår åtta inspelade efter sju omgångar och en tiondeplats i en för tillfället haltande tabell.

Kanske att man hade hoppats på en lite bättre utdelning och placering tabellmässigt, men det är å andra sidan ingen hemlighet att ÖIS kommer få kriga för sina poäng varenda gång det vankas match. Det må finnas ”experter” som bara såg AIK-matchen och som därefter haussade laget något enormt som verkligen trodde att ÖIS var ett lag för toppstriden, men för oss som följer laget vecka efter vecka kommer inte nedre halvan-placeringen som någon överraskning. Det kommer krävas ett fullständigt arbete varje omgång för att ÖIS skall spela Superettan 2014. Det vet vi, det vet tränarstaben och det vet spelarna.

Man måste dessutom säga att man får vara nöjd med att kryssa mot GIF Sundsvall. Det är bara att jämföra laguppställningarna för att förstå att GIF Sundsvall i grunden har ett betydligt bättre, jämnare och mer kvalitativt lagbygge. Baksmällan var tung i de två första omgångarna där GIF Sundsvall förlorade med 0-3 gånger två, men sedan tog de tag i sig själva, ryckte upp sig och återgick till den nivå som GIF Sundsvall har ett lag för att spela på.

Inför dagens match hade Giffarna inte släppt in ett enda mål på fyra matcher. Och då ÖIS, som bekant, å sin sida inte ens hade gjort något mål sedan vinsten mot Landskrona BoIS i den fjärde omgången så går det inte att hänga alltför stor läpp över att målen uteblev även i eftermiddags. I en perfekt värld hade ÖIS satt åtminstone ett mål – det tjänade vi möjligtvis ihop till – men när man möter ett lag som GIF Sundsvall så syns det ganska så tydligt att ÖIS får det tufft. Lagen ligger inte riktigt på samma nivå spelmässigt. Det blir mycket försvarsspel följt av chansbollar, och desto mindre organiserat anfallsspel. I dag var det knappt någonting sådant alls från ÖIS sida.

Framför allt grundlade GIF Sundsvall sitt offensiva spel på sin högerkant i den första halvleken. Tillsammans med ytterbacken Eric Larsson tråcklade sig den före detta Hammarbyaren Simon Helg fram till både skott- och inläggslägen flera gånger om.  Med finurliga instick bakom Hannes Sahlin kunde de skapa oreda inne i ÖIS straffområde efter att bollet slagits dit. Farligt blev det, flera gånger om, men med lite tur blandat med Sundsvallsk oskärpa hamnade bollen aldrig bakom Peter Abrahamsson.

Inte heller hamnade bollen bakom Peter Abrahamsson i den 13:e matchminuten, men väl i en av hans stolpar. Via en vacker djupledsboll löpte sig Daniel Sliper fri mot Abrahamsson varpå han sköt mot det bortre hörnet. Bollen passerade Abrahamsson i målet, men oturen grinade GIF Sundsvall i ansiktet när skottet tog i stolpen och ut. Vad som sedan följde var en returtagning av ”skyttekungen” Johan Eklund men symboliskt för hela matchen var avslutet bedrövligt och landade någonstans på den 22:a bänkraden.

ÖIS klart bästa chans, och kanske enda också egentligen, kom när matchuret just passerat halvtimmen. Efter en djupledsboll slagen av Hannes Sahlin någonstans runt mittplan snodde Emil Karlsson åt sig bollen långt ned i planen. Istället för att slå bollen mot Oskar Wallén som störtade in centralt så vek Karlsson snett bakåt och tog sig därför någon meter förbi sin försvarare. I det läget fanns det väl egentligen inga större ytor att skjuta bollen på, men han sökte det bortre hörnet vilket var det enda rätta. Bollen var dock mer hård än välplacerad och således kunde Oscar Berglund i GIF-målet styra bollen över ribban.

Några minuter senare nådde Sebastian Ohlsson högst på ett inlägg slaget av Johan Lundgren men både inlägget och nicken hade för låg fart vilket förhindrade det hela från att bli någon rejäl farlighet även om nicken trots allt hade kunnat leta sig in om inte en av försvararna agerat räddande ängel någon meter utanför mållinjen och rensat undan bollen.

Men mer än några anfallsräder då och då hade inte ÖIS i dag. GIF Sundsvall var hetare på det centrala mittfältet vilket gjorde att Ari Skúlason kunde lägga upp offensiven på ett ganska så behagligt sätt. Och vore det inte för att avsluten höll Superettanklass – det vill säga var genomgående tämligen usla – så hade bortalaget förmodligen satt åtminstone ett mål i första halvlek.

Även om Hans Prytz troligtvis sade ett och annat väl valt ord i halvtidsvilan blev det ingen större förändring vad gäller spelet på plan i den andra halvleken. Ett självförtroendefyllt GIF Sundsvall var väl helt enkelt en på tok för hård nöt att knäcka för detta ÖIS. De har visat många lag vad de går för genom att ha öst in mål det senaste och med det i färskt minne var det kanske inte alltför konstigt att ÖIS hade det genomgående jobbigt. Upprätthåller man det spel man nu har fått igång (och om Franzén och Cedergren kan få dem att slipa på avsluten) anser jag chansen tämligen stor att GIF Sundsvall är med och tampas om topp tre-placeringarna vid slutet av säsongen.

Vid flera tillfällen under den andra halvleken tappade ÖIS bollen i offensivt känsliga lägen vilket öppnade upp banor för GIF Sundsvall att slå om på. Inbytte Pa Dibba hade några löpdueller med Azulay samt Leinar utan att riktigt komma loss och vid ett tillfälle var Sahlin tvungen att ta till en ojustehet för att gottgöra sitt eget misstag högt upp på offensiv planhalva. Det gula kortet kom rättfärdigt upp ur Daradics bröstficka – men den efterföljande frisparken hamnade rakt i Abrahamssons famn. Som så många gånger förr.

Istället kom Sundsvalls absolut bästa chans att sätta dit 0-1 mitt upp i ÖIS bästa period av matchen. Några minuter efter att Filip Holländer avlöst Jakob Lindström på mittfältet fick ÖIS äntligen pusta ut med lite bolltrillande uppe i banan. Christofer Bengtsson hade några långa inkast mot Giffarnas straffområde där ÖIS förgäves försökte få till någon farlighet – men mitt i detta vände GIF Sundsvall och fixade en hörna efter att Hannes Sahlin blockerat ett inlägg. Då ÖIS misslyckades med att skalla undan hörnan damp bollen ned hos gästernas Daniel Sliper som försökte sig på en cykelspark. Träffen blev relativt lyckad men i vägen för bollen stod Jacob Ericsson vid den bortre stolpen.

När matchklockan tickat upp över 94 minuters spel vann ÖIS ett inkast till vänster. Det tog Sahlin hand om och i GIF Sundsvalls straffområde kryllade det av både blåa och röda spelare. En bit därifrån smög Johan Lundgren runt och det var just framför honom som bollen hamnade. Ungefär från samma position varifrån han sköt sitt volleyskott mot GAIS drog han till. Träffen blev dock allt annat än lyckad och sekunden senare blåste Robert Daradic av. Matchen slutade alltså 0-0 och således delade ÖIS och GIF Sundsvall på kvällens poäng. Någonting som ÖIS bör vara mest tillfredsställda med.

 

Vad man främst tar med sig från Superettans femte omgång måste vara debaclet på Markbygg Arena i Ljungskile. På grund av en alltför undermålig gräsmatta var matchen illa tvungen att skjutas till, till Alexander Nilssons stora förtret. På Twitter uttryckte han sitt missnöje – skall sägas helt befogat. Landskrona BoIS, som reste upp helt i onödan, har skickat in en protest där de vill få åter de pengar de spenderade på resan.

Men det spelades trots allt sju matcher att rapportera om. Vi börjar på Söderstadion…

Hammarby IF – Assyriska FF 1-0

1-0, Sotiris Papagiannopolous (självmål, 40′)
I torsdagens möte mellan Hammarby och Assyriska på Söderstadion var det kniven mot strupen för hemmalaget. Fem poäng på fyra matcher var ingenting annat än en missräkning, och redan där och då var protesterna kring tränare Gregg Berhalters laguttagningar rätt påtagliga. Därför var säsongens andra trepoängare (den första även den på hemmaplan, 2-1 mot Örebro SK) en stor lättnad. För klubben, för spelarna och för fansen. Nu lever drömmen om Allsvenskan igen.

Matchens enda mål kom i den 40:e matchminuten och olycksgris var den gänglige mittbacken Sotiris Papagiannopolous som styrde bollen in i eget mål. Det skall dock inte falla en alltför stor skugga över honom, för hade han släppt inlägget förbi sig var risken överhängande att Christoffer Carlsson hade stött in bollen i ett öppet mål. Det var alltså något av en lose lose-situation.

Assyriskas Jonas Hellgren hade bland annat ett volleyskott från nära håll i stolpen, men det kändes som att Hammarby IF hade rätt bra koll på händelserna totalt sett. Lite nervigt skulle det dock bli när inbytte Sebastian Castro-Tello drog på sig två varningar i samma sekvens och därmed fick lämna planen med svansen mellan benen. Dumt, korkat och orutinerat att första dra ned en motspelare och sedan sparka bort bollen efter att domaren blåst i pipan. Det blir nog varken en plats i startelvan eller något inhopp i nästa omgång…

Ängelholms FF – GIF Sundsvall 0-2

0-1, Johan Eklund (1′), 0-2, Johan Eklund (71′)
Kanske, kanske börjar det ordna upp sig för Giffarna. Det blev åtminstone tre färska poäng i säsongens näst längsta resa mot Ängelholms FF. Något som man kan tacka tvåmålsskytten Johan Eklund och en förbaskat bra start för. Det första målet kom efter 23 sekunders spel och satte agendan för matchen. Något annat går inte att säga. Johan Eklund, som är ny i GIF Sundsvall, har onekligen öppnat säsongen starkt. Målen har rullat in, en efter en, vilket gör att han placerar sig bland seriens skarpaste målskyttar hittills. I övrigt var det en rätt intetsägande historia på en åkerliknande gräsmatta.

Publiksiffran? 429.

Östersunds FK – Jönköpings Södra IF 5-0

1-0, Thomas Boakye (36′), 2-0, Jamie Hopcutt (42′), 3-0, Thomas Boakye (64′), 4-0, Jamie Hopcutt (84′), 5-0, Thomas Boakye (89′)
Femte omgångens största smällkaramell tilldelas Östersund som manglade J-Södra sönder och samman i lördags. Slutresultatet skrevs till 5-0 och Thomas Boakye, som på hela fjolårssäsongen stod för två mål, klämde dit ett hattrick vilket gör att han seglar på på fyra mål totalt ett och delad förstaplats i skytteligan (med Johan Eklund och Stefan Rodevåg). Och det är svårt att inte imponeras av detta gäng. Visst, J-Södra hade rest 90 mil i buss, men det är inte första gången Östersund levererar resultat att vara stolta över. Så sent som i förra veckan vann man som bekant med 3-1 mot GAIS på Gamla Ullevi. Det kryllar av finess och kvalitet i Graham Potters hopplock.

Matchens lirare, utöver tremålsskytten Boakye, var än en gång den centrala mittfältaren Alexis Mendiola. Trots sin ringa ålder är han en man att se upp med. Man vet aldrig vad som händer när han har bollen – men allt som oftast står han för något kreativt och nödvändigt för att skapa en farlighet offensivt. Bredvid sig hade han Jamie Hopcutt, britten som också spås en lysande framtid.

Det är tidigt på säsongen. Men Östersund har någonting stort på gång. Frågan är bara hur långt det räcker över 30 matcher.

Degerfors IF – Varbergs BoIS 3-2 (Behrn Arena)

0-1, Ardian Rexhepi (16′), 1-1, Johan Bertilsson (48′), 2-1, Marcus de Bruin (59′), 2-2, Gabriel Altemark Vanneryr (65′), 3-2, Johan Bertilsson (75′)
Det börjar bli en vana nu. Att Degerfors IF spelar sina hemmamatcher på Behrn Arena. Stora Valla är i icke speldugligt skick, och då finns det tyvärr inte så mycket att göra åt saken. Men att det blir ekonomisk smäll för Degerfors IF råder det inget tvivel om. På de riktiga hemmamatcherna brukar det komma upp emot 2000 åskådare, i Örebro kom det i helgen 537 personer. Uselt, pinsamt och ett slag mot sporten.

Men det gjorde inte så mycket. I alla fall inte vad det gäller det spelmässiga. För där vann Degerfors IF ändå. Och det mycket tack vare Johan Bertilsson som stod för två mål, varav det matchavgörande i den 75:e matchminuten. Det visar på karaktär att man har styrkan att ta ledningen och tappa den två gånger om innan man på nytt tar ledningen, då med 3-2, och sedan håller det matchen ut. För ett bottengäng med kniven på strupen är det imponerande. Patric Werner, tränare i Degerfors, var föga förvånande måttligt nöjd efteråt.

Falkenbergs FF – Örebro SK 1-1

1-0, Tobias Karlsson (62′), 1-1, Alhassan A Kamara (69′)
I toppmötet av Superettan som avgjordes på söndag eftermiddag på Falkenbergs IP delade lagen på poängen. Tobias Karlsson gav Falkenbergs FF ledningen i matchens 62:a minut, men bara sju minuter därefter kvitterade Crespo, lånet från AIK, till 1-1. I och med det tappade hemmalaget för första gången poäng efter fyra raka segrar. På sociala medier uttryckte flera av spelarna sitt missnöje efter de två tappade poängen, men alltför besvikna bör de trots allt inte vara. Falkenbergs FF ligger fortsatt i serietopp med 13 av 15 möjliga poäng. Knappast vad det hade väntat sig!

Värt att notera är att Stefan Rodevåg lämnade planen mållös för första gången för säsongen. Målsviten höll i sig i fyra matcher.

IFK Värnamo – IK Brage 2-1

1-0, Martin Claesson (14′), 1-1, Mats Moldskred (42′), 2-1, Durim Berisha (87′)
Samtidigt som ÖIS mötte GAIS i ett derby på Gamla Ullevi tog Björkeryds IFK Värnamo emot IK Brage hemma på Finnvedsvallen. Och det blev tre oerhört tunga poäng mot Conny Karlssons gäng efter ett sent mål av Durim Berisha i hemmalaget, till de dryga på tusen på läktarnas stora förtjusning.

Noterbart för IFK Värnamo är att David Björkeryd startat som mittback det senaste. Ett genidrag av Sören Åkeby, vad det verkar. Tyvärr, får man väl ändå säga, var han tvungen att utgå efter 29 minuters spel, förmodligen på grund av skada.

 

Superettans omgång tre bjöd på Degerfors IF:s första poäng för säsongen, en heroisk upphämtning av Landskrona BoIS uppe i Östersund, GIF Sundsvalls överkörning av Varbergs BoIS, Hammarbys första seger 2013 och mycket, mycket mer. Det var en händelserik omgång med andra ord. Och här kommer Sambadefensivs alldeles egen omgångssummering. Vi börjar i Örebro. Håll till godo!

Degerfors IF – Jönköpings Södra 2-1 (Behrn Arena)

1-0, Ferhad Ayaz (44′), 2-0, Marcus de Bruin (73′), 2-1, Aleksei Kangaskolkka (80′)
Först och främst tåls det att sägas att det är för tråkigt att klubbarna inte kan ha planer som är bra nog för att spela på fotboll på så här års. Ljungskile SK har tidigare råkat ut för problemet, detsamma gäller Jönköpings Södra och igår var det Degerfors IF tur att vara tvungna till att förlägga sin match till en konstgräsmatta, nämligen den på Behrn Arena i Örebro. Det i sin tur mynnade ut i en arena så när som på folktom. Publiksiffran stannade på 418 personer, och det går inte att säga annat än att det är tråkigt för Superettan och för svensk fotboll.

Men bevisligen drog Degerfors IF nytta av underlaget, för man tog säsongens tre första poäng. Starkt gjort måste sägas, då J-Södra dessförinnan kammat fullt. Om det var helt rättvist är en annan fråga – och den frågan är diskuterbar – men simpelt nog skall bollen in i målet och det lag som lyckas med det flest gånger vinner också. Då spelar det ingen roll att J-Södra var det bättre laget och således ”förtjänade” vinsten (eller ett bättre öde, i alla fall).

1-0 gjorde Ferhad Ayaz precis före halvtidsvilan efter ett finurligt skott. Det såg kanske lite enkelt ut, men skottet var bra maskerat och gick dessutom genom benen på en täckande J-Södra-försvarare vilket försvårade sikten för målvakten. I och med det gjorde han Degerfors andra mål för säsongen, och också sitt andra mål under 2013. Snacka om viktig spelare för laget så långt!

I J-Södras anstormning i andra halvlek – det var mycket J-Södra där – kontrade Marcus de Bruin in 2-0-målet. Från en fri position vilken han själv löpt sig in i från sin ytterbacksposition placerade han bollen i nät. Just då återstod bara 17 minuter utav matchen. Det gjorde att det kändes säkert. En chans för Patrik Werner att andas ut på bänken då de tre pinnarna var nära. Och det blev ju också tre poäng tillslut, även om det blev lite panik på slutet när finnen Aleksei Kangaskolkka reducerade med sin andra strut för säsongen. Behärskat avslut eller tveksamt ingripande av August Strömberg – välj själva, bollen gick i alla fall i mål vilket mynnade i en mållös avslutande attack från gästerna.

Ängelholms FF – GAIS 1-1

0-1, Andreas Drugge (77′), 1-1, Martin Andersen (81′)
Inför 578 åskådare på Ängelholms IP spelade hemmalaget Ängelholms FF 1-1 mot GAIS i fredags kväll. Ett resultat som båda lagen säkerligen hade varit rätt så nöjda med på förhand, åtminstone. Men sett till hur matchbilden utvecklade sig så känns det som att det var två förlorare som lunkade av planen efter 90 minuters spel. Främst kanske Ängelholms FF, men även GAIS som trots allt tog ledningen med mindre än kvarten kvar att spela. Det med Andreas Augustsson utvisad dessutom. På ett rent horribelt sätt, skall tilläggas. Något utav det värsta som finns är domare som inte ser situationer men som ändå skall vara bombsäkra på sin sak och vifta med kort för saker som inte har skett. Och precis så var det i fredags när Augustsson fick syna det röda ur Nermin Cisics bakficka. Ett tungt slag mot GAIS, så klart, som fick kriga med tio man under 65 långa minuter. Därför är det starkt att ändå ta ledningen – låt vara på straffspark efter att Joel Johansson trillat ganska så enkelt – men den ledningen jämnades ut när ÄFF fick panik och lastade allt framåt. Nio av tio gånger hamnar ett sådant volleyskott på 78:e bänkraden, denna gång fick Andersen en perfekt träff som var otagbar för Vaiho.

Östersunds FK – Landskrona BoIS 2-2

1-0, Oluwatobiloba Joseph (6′), 2-0, Thomas Boakye (32′), 2-1, Erik Andersson (87′), 2-2, Linus Malmkvist (90′)
Omgångens upphämtning stod utan tvekan Landskrona BoIS för i lördags. Från att vara uträknade, slagna och snudd på förnedrade hämtade man sig och gjorde två mål i matchens tre sista minuter. Snacka om kalldusch för de 3 700 på läktarna där uppe i Östersund. Varenda en hade nog räknat in klubbens första trepoängare i Superettan någonsin. Men så blev det inte. Tack vare en dåligt placerad mur samt en ofokuserad Landskronamålvakt samt senare en nick från nära håll fick hemmalaget nöja sig med ännu ett kryss – samtidigt som Landskrona BoIS säkerligen tog det hela som en seger.

Och det var något utav en stöld. Skulle man gå efter den värdiga vinnaren skulle Östersunds FK nollat Landskrona BoIS och dessutom smällt in ett par bollar ytterligare. Bland annat hade man ett skott i ribban, och utöver det hann man med att missa ett rent friläge vid ställningen 2-0 och med matchklockan upp mot mitten utav den andra halvleken. Det såg helt enkelt ut som att ÖFK skulle ta det här ganska så komfortabelt. Men vad vi sedan fick skåda är väl bara ett bevis på hur fort det kan gå i sportens värld. Även i fotboll.

Varbergs BoIS – GIF Sundsvall 0-4

0-1, Johan Eklund (24′), 0-2, Ari Freyr Skúlason (45+2′), 0-3, Johan Eklund (69′), 0-4, Daniel Sliper (85′)
Och så fick de så sin revansch, Giffarna från Sundsvall. Efter två raka nederlag och 0-6 i målskillnad tog man tag i sig själva och körde över Varbergs BoIS på Påskbergsvallen. Fyra mål mot noll skvallrar om det. Johan Eklund var en av förgrundsfigurerna med sina dubbla mål, men matchens delikatess tillskrivs utan tvekan Ari Freyr Skúlason och hans frispark på tilläggstid i första halvlek. Frisparken han bjöd publiken på var av mycket hög klass och utom räckhåll för Peter Dahlberg. Ni vet, en sådan där perfekt skruvad boll som borrar sig ifrån händerna på målvakten som förgäves sträcker sig för att nå men som istället flyger in i stolpen och snurrar ett halvt varv runt densamma. Exakt så såg det i Varberg i lördags.

I och med detta lättade nog både en och två spelare på sina axlar när domaren blåste av matchen. GIF Sundsvall har varit ett pressat gäng, och må så fortfarande vara, men de första tre pinnarna är åtminstone bärgade och härnäst är man stora favoriter hemma mot Degerfors IF. Den skall de bara vinna. Och då är GIF Sundsvall helt plötsligt med igen. Som sagt, det går fort. Gör man vad man skall i en, två, tre matcher så är man helt plötsligt ett lag att räkna med.

IFK Värnamo – Falkenbergs FF 0-1

0-1, Stefan Rodevåg (78′)
Mittbacken Joel Löw i IFK Värnamo sover nog inte särskilt gott i natt. För vore det inte för hans megablunder då han passade rakt i gapet på Stefan Rodevåg i den 78:e matchminuten så hade hans lag förmodligen fått med sig åtminstone en pinne. Nu blev det noll. Och det ur en rätt intetsägande historia på Finnvedsvallen. Men det är väl bara att gratta Falkenbergs FF. Tre raka segrar ger dem nio poäng och serieledning. Starkt jobbat.

Ljungskile SK – Assyriska FF 0-1 (Borås Arena)

0-1, Christer Youssef (49′)
Försvarsslarv var något utav mantrat i söndagens matcher. För det var på en sådan som Ljungskile SK, även de, förlorade ”hemma” mot Assyriska FF. Matchen var förlagd till Borås Arena då Markbygg Arena ännu inte är spelbar, och hittills har deras facit där blivit en poäng av sex möjliga. Inte så ultravasst, direkt. Men det går inte att klaga på Christer Youssefs avslut när han väl fick läget. Först snodde han åt sig en dålig passning ämnad för Kitic, sedan avancerade han två, tre meter innan han krutade upp bollen i det första krysset. Utom chans. Gôrasnyggt, som vi säger här i Göteborg. Sju poäng för Södertäljelaget nu. Det ser rätt lovande ut.

Hammarby IF – Örebro SK 2-1

1-0, Erik Sundin (26′), 2-0, William Schuler (43′), 2-1, Alhassan A Kamara (78′)
Så fick de så sin första seger, Hammarby. Och enligt tränare Gregg Berhalter var det viktigt. Viktigt som tusan. Dessutom tyckte han att sitt lag var värda att vinna med tre, fyra måls marginal. Så pass mycket bättre var de. Oerhört viktigt, dessutom, att man fick igång anfallaren Erik Sundin som mycket väl kan bli en kandidat för skytteligatoppen om han får fart på grejerna inom kort. I honom har de fortfarande ett sparkapital, och skall man vara helt ärlig borde han nog tryckt dit åtminstone en boll till mot Örebro. Så bra målchanser hade han under 90 minuter fotboll på Söderstadion.

Billy Schuler utökade hemmalagets ledning strax före paus innan Alhassan A Kamara gjorde ännu ett mål och satte press på Hammarby med 12 minuter kvar att spela efter en kalasträff rakt upp i nättaket. Nu väntade en rejäl anstormning tänkte man, men Bajen lyckades freda sig på ett bra sätt och 2-2 var aldrig riktigt nära. I och med det bröts ÖSK:s två matcher långa vinstsvit. Det trodde de inte!

 

Så var det nästan slut på det roliga för i år. Eller det tråkiga. Eller hur fan man nu ska uttrycka sig en skitsäsong som denna. Årets sista hemmamatch är avklarad och fiaskosäsongen 2010 är i stort sett fullbordad. Bara Bajen kvar i sista omgången. Och skönt är väl det för den här säsongen har varit en riktigt plåga. Som en allt för långt utdragen prostataundersökning. Men det är bara att gilla läget och ta nya tag inför nästa säsong. Då djävlar ska ni få se på andra bullar!

Dess värre får man väl konstatera att säsongen fortsätter att tuffa på i samma mediokra tempo och med samma trista resultat som tidigare under året. En pärs är vad det har varit. Skillnaden är väl att ÖIS nu på slutet förlorar de täta matcherna istället för att kryssa dem som man gjorde tidigare under säsongen. Och låt mig säga att 0-1 mot IK Brage inte är OK. Det är ”pretty fucking far from OK”. Ta bara en sådana sak som att ÖIS nu har spelat ut Brage efter noter i fyra halvlekar. Vad har man att visa upp för det? En poäng. En ynka liten poäng. Det är för djävla uselt. Tillbaka till gruvan igen för att odla orchbeteende och lite djävlaranamma till nästa säsong.

Spelarbetygen är precis som tidigare denna höst satta av den dynamiska duon Håkan Wall och Martin Johansson. Var alla andra glada betygsättare – som medverkat tidigare under säsongen – har tagit vägen har vi ingen aning om, men vi hoppas att de – precis som igelkotten, björnen och getingen – kommer tillbaka framåt vårkanten när det blir lite varmare och Gamla Ullevis gräs är så där underbart brungrått. Kommentarerna är förhoppningsvis jämt fördelade mellan Håkan och Martin, men eftersom det är Martin som har gjort sammanställning är det honom ni ska skjuta om ni inte håller med. OK? OK! Bra då kör vi.

Peter Abrahamsson 2 (båda 2)

Jaha, vad ska man säga om det här då. Peter Abrahamsson gjorde en otroligt fin räddning på Johan Eklunds friläge i inledningen av den andra halvleken och hade ett par vakna ingripanden när Brage försökte tjonga långt, men fick under långa perioder stå helt sysslolös och hade svårt att hålla värmen i höstrusket. I stort kan man väl säga att Peter tog vad han skulle och att han såg allmänt stabil ut. Hade kanske lite otur vid Brages mål, samtidigt som han kanske sålde sig lite väl billigt i samband med straffen. Summan av kardemumman är väl en godkänd match med minus i kanten. Men det är lugnt för nu nollar vi Bajen!

Danny Ervik 2 (båda 2)

Mot Brage visade Danny Ervik upp ett bra och stabilt spel hela matchen igenom. Bjöd på några sevärda brytningar och ett par snygga lösningar i kniviga situationer. Dessutom fungerade samarbetet med Steinthor Thorsteinsson mycket bra. Frågan är om Ervik får fortsätta som ytterback nästa säsong eller om han då är tillbaka som mittfältare.

David Leinar 2 (båda 2)

Hör och häpna, ÖIS allra mest pålitlige målskytt hade faktiskt inte ett enda läge i straffområdet i matchen mot Brage. Kontrollerade dock alla bollar i luftrummet på egen planhalva och visade upp en underbar inställning där ingen situation var förlorad eller ingen boll för långt bort för att nå. Om fler spelare kunde visa upp samma vinnarskalle som David Leinar skulle den här laget kunna utmana om de allsvenska platserna nästa år.

Robin Jonsson 2 (båda 2)

Nja, det här var väl inte Robin Jonssons mest lyckade match i ÖIS-tröjan. Årets andra röda kort. Var inblandad i målet och blev dessutom utvisade när han ”gjorde ner” Daniel Åkervall. Visst, han räddade ett säkert baklängesmål, men efter utvisningen kom ÖIS aldrig tillbaka in i matchen. Det får nog Robin ta på sig. Trots att Robins facit från matchen inte är något att skryta med så hade han bra koll på Brage och de långa uppspelen var bättre än på väldigt länge.

Adam Eriksson 2 (båda 2)

Adam Eriksson gjorde överlag en rätt hyfsad match. Betyget dras ned en aning av att det var just Adam som inte riktigt hängde
med vid 0-1-målet. Först tappar han passningen bakom ryggen och sedan går han på Daniel Åkervalls tvåfotare lite väl lätt. I går var annars Adam mer delaktig i det offensiva spelet, även om kvalitén i både inlägg och uppspel lämnade en hel del utrymme för förbättring.

Valter Tomaz Jr 2 (båda 2)

Mot Brage fick vi se något helt nytt. Valter Tomaz Jr mesar ur vid en närkamp – för att istället försöka läsa andrabollen. What. The Fuck. Sluta genast upp med dessa dumheter. Det är inte din grej! Din grej är att gå in hundra i varje närkamp. Du ska sprida skräck över mittfältet. Motståndarna ska bara veta en enda sak och det är att det gör ont att möta ÖIS och att ditt namn är Valter Tomaz Jr.

Sebastian Johansson 1,5 (Martin 2, Håkan 1)

Sebastian Johansson hade ingen bra dag på jobbet. Slarvig, sen och skadad redan under den första halvleken. Höll dessutom på att få en assist när han skapade en farlig 3-mot-2-situation för Brage efter en rejäl indianare under den första halvlekens mittskede. Nej, det är nog bara att inse att detta är en förlorade säsong för Sebban och att den spelaren som höll ihop laget på mitten under förra året inte har setts till särskilt ofta denna säsong. Bryt ihop och ta nya tag och kom igen. Nästa år stämmer det! Hoppas vi.

Markus Gustafsson 2 (båda 2)

Ja, vad tusan ska man säga om Markus Gustafssons match. Osynlig under långa stunder, men trots det låg The Second Coming bakom väldigt mycket i anfallsväg. I den andra halvleken tog han också kampen om bollarna på mittplan. Kan dock bli lite kyligare när han väl hamnar i avslutsläge. Nog för att chippar på förstatochen är kyliga and all that jazz, men det är faktiskt viktigare att bollen går i mål än att den gör det på ett snyggt sätt. Gör överlag en godkänd match och har ett för djävla fint spelsinne. Och den där hörnan som dansade på mållinjen var nog värd att gå in.

Jakob Olsson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Efter en väldigt dålig inledning spelade Jakob Olsson upp sig och under den andra halvleken hade han väldigt mycket boll och skapade då också en hel del framåt. Visar dessutom upp en härlig inställning och lägger sig aldrig platt för motståndaren. Kanske att Jakob blir lite väl omständlig ibland. Stod också för gårdagens skönaste sekvens när han gick fram till en Bragespelare som precis lagt sig i gräset lite väl lätt och sa åt honom att stå upp och sluta filma så förbannat, varpå Bragespelaren tände till rejält och försökte klippa Jakob i nästa spelsekvens, men givetvis utan framgång. Det är bara att se till att man signerar ett treårskontrakt med den här pôjken med en gång.

Steinthor Thorsteinsson 3 (båda 3)

OK, OK, OK, vi får väl ge oss. Vi har sagt att Steinthor Thorsteinsson inte skulle bli bra. Att han var ”a bust”. Vi kryper till korset. Vi gör en pudel. Vi erkänner att vi hade fel. Etc. Den där Steine börjar se riktigt, riktigt intressant ut. Vem hade kunnat ana det när han brände öppet mål mot Ängelholms FF i augusti eller när han vek ner sig i varenda närkamp under september? Men vi är stora män. Vi kan ta att vi hade fel. Men det här var sista gången. Bara så att ni vet. Steinthor har helt enkelt en ruskigt fin näsa för att leta upp bra och lediga ytor. Dessutom har han nu fått fart under fötterna och Brages vänsterback måste drömma hemska mardrömmar om Ribbur Straffur i flera veckor framöver. Därmed sagt att Steine i går skulle haft en straff med sig. Tacklingar i ryggen – ute på plan – ger alltid frispark. Då ska de också göra det när de sker inne i straffområdet. Men så går det när man inte stänger Norrlandsfönstret ordentligt. Då drar det in en del skit. Ska vi invända något mot Steinthor så är det väl att han får slipa på avsluten. Det håller inte att träffa hörnflaggan när man tar ett avslut rakt framifrån från 20 meter. Förhoppningsvis är detta något som löser sig till nästa säsong.

Nicolas Sandberg 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Är det inte härligt att se vilka ytor som skapas när man har en löpvillig, kvick och rörlig djupledslöpande forward? Nicolas Sandberg börjar verkligen visa att han kan vara något att satsa på. Inhoppet mot Assyriska FF lovade gott och insatsen mot Brage var inte mycket sämre den. Det är klart det där viktiga målet saknades, men det kommer mot Bajen istället. Kanske hade Nico lite väl bråttom när han försökte lobba över Gerhard Andersson vid sitt friläge i den första halvleken. Å andra sidan var aktionen när han frispelade Steinthor Thorsteinsson i den 31:a matchminuten riktigt bra. Mer av den här varan, Nico, och du är given i startelvan nästa säsong.

Alexander Mellqvist 3 (båda 3)

Alexander Mellqvists kontrakt går ut efter säsongen. Kan det vara den enkla förklaringen till Mellis fina inhopp i gårdagens match mot Brage? Att Mellis helt enkelt ville visa Janne Andersson eller vem det nu blir som tar över som sportchef att han är värd ytterligare ett kontrakt. Djävlar vad Mellqvist smällde på när han kom in på plan. Han var allt det där som det sägs att Sebastian Johansson ska vara. Bragespelarna for som borttappade vantar där Mellqvist plöjde fram på mittfältet. Om man gillar hårt närkampsspel på mittfältet så måste Mellqvists andra halvlek varit en fröjd för ögat. Vi tror knappast att han förlorade en enda närkamp. Dessutom sprang överlägset mest av alla spelare. Det enda man kunde önska vore väl att han var något lite rappare i steget. Hade han varit det hade han nog gjort åtminstone två mål i gårdagens match. Damn!

Álvaro Santos 1 (båda 1)

Kan man spela fotboll i samma tempo som man går en söndagspromenad med sin käresta? Nej, vi kunde just tänka oss det. Och hur länge har Álvaro Santos spelat professionell fotboll? Över tio år säger du? Då kan man ju tycka att han borde känna till en så pass enkel faktauppgift. Well, well, well, man lär sig något nytt varje säsong, eller hur är det Janne Andersson brukar säga. Det må så vara att Santos i går inte fick några vidare bollar att jobba på. So what, då får man hitta andra sätt att göra nytta på. Dags att ansöka om pension och flytta hem till Brasilien?

 

Tre vinster av femton möjliga. Åtta oavgjorda och fyra förluster. Dessutom fem röda kort. ÖIS hemmafacit säsongen 2010 är verkligen ingen munter läsning. Det är som att det vilar en förbannelse över Gamla Ullevi. Den här säsongen har ÖIS verkligen haft det svårt på hemmaplan. Något som Janne Andersson också konstaterade i samband med presskonferensen efter förlusten mot IK Brage.

Lennart Andersson: Det är förvisso tätt inpå, men det känns naturligtvis oerhört skönt att vi tar tre poäng och löser situationen av egen kraft. Man ska aldrig förlita sig på hur det går i andra matcher. Matchen som sådan så hade Örgryte ganska stort bollinnehav, men jag tycker inte att ÖIS kommer till de där riktigt vassa målchanserna. Däremot så skapar vi målchanser med våra omställningar. Vi borde gjort något mer mål, framförallt på Johan Eklunds friläge och naturligtvis på straffen. Äh, jag tycker att vi vinner matchen rättvist.

Janne Andersson: Jag får börja med att gratulera Brage. Så är det ju, de vinner rättvist i dag. Vi kan ju lägga karbonpapper mellan nästan alla våra matcher på hemmaplan i år. Det har ju sett ut så här. På bortaplan tror jag att det är IFK Norrköping och GIF Sundsvall som är bättre än oss. Men hemma är vi inte bra. Det här var femte röda kortet. Bara en sådan sak. Lagen går hem lite mot oss och spelar på omställningar och gör det bra, som Brage gör i dag. Vi klarar inte av att skapa tillräckligt bra chanser. Trots ett stort bollinnehav. Vi har många bra chanser att såra dem. Det finns ju lägen; det är en hörna som nickas undan på mållinjen och det är en hands inne i straffområdet. Sådana har vi fått emot oss innan och då har det varit straff. Han är uppe med armen högt och plockar inne i straffområdet. Det är något ytterligare läge. Vi spelar oss igenom till ett par bra lägen i första halvlek. Steine kommer fri, men kommer inte till avslut, och det är någon gång som keeper’n räddar också.

I andra halvlek blir det långa stunder där vi trycker på ner mot deras mål, men vi är inte tillräckligt tydliga i vårt inläggsspel. Vi väger också lite för lätt. Tittar man på antal avslut så har vi väldigt få avslut på det stora bollinnehav och spelövertag som vi har. Vi når inte ända fram. Det kan väl delvis bero på att vi spelar med lite yngre spelare, lite lättare spelare. Men de är med för att lära och det är en investering för framtiden. Som helhet blir det dock inte tillräckligt mycket av det, och så har det ju sett ut i många matcher denna säsong. Skillnaden är att det tidigare blivit oavgjort, men i dag fick vi stryk.

Det är tungt. Och det är jättetråkigt att vi har spelat så mycket bättre fotboll på bortaplan än hemma på Gamla Ullevi. Det är tråkigt för våra supportrar och för våra hemmaåskådare att vi inte har kunnat prestera bättre på hemmaplan. Det är skit.

Sambadefensiv: Janne, Sebastian [Johansson] gick ut redan i paus?

Janne Andersson: Ja, han hade ont i låret. Så det var på grund av skada som han klev av.

Journalist på brett och sävligt dalmål: Lennart, du hade en något annorlunda ytterbacksbesättning i dag, hur kommer det sig?

Lennart Andersson: Johan Persson har varit sjuk i veckan så vi drog på det ända till i dag. Både Fredrik Jansson och Johan Persson var kvar hemma. Vi hade en bil som gick ner i dag så vi väntade ända till i dag innan vi bestämde oss. Men nu vart det inget spel, och likadant med Vyacheslav Jevtushenko som inte heller kom till spel i dag. Det berodde på en smäll på ett revben i samband med träning. Därav den här uppställningen som vi fick se i dag.

Janne Andersson: Ett tillägg också, som jag glömde förut, Brage spelar ju taktiskt smart. Tittar man på frisparksstatistiken så är den ju enormt till vår fördel. Det är väldigt många gånger där vi har lägen att slå om där de är listiga och tar en frispark så att de hinner samla ihop sig. Sedan får vi börja stångas mot deras försvar och där är vi inte tillräckligt bra. De genomför ju matchen på ett jättebra sätt.

 

Allsvenskan får ursäkta men i år heter Sveriges hetaste serie Superettan. Nu när spelare som Ken Fagerberg, Peter Abrahamsson, Álvaro Santos, Pavel Zavadil, Sebastian Johansson, Alex Perriera, Robin Jonsson, Dennis Jonsson, Björn Anklev, Tommy von Brömsen och Markus Gustafsson spelar i Superettan finns det inte längre någon som bryr sig om Allsvenskan. I år är Superettan lika het som Zooey Deschanel. Som lava. Som en sådan där varmvattenkälla som Atli Thorarinsson så gärna spenderar all sin tid i nu när han inte är Öisare. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag knappt någon som bryr sig om Allsvenskan längre. Titta bara på vad som har hänt med publiksiffrorna sedan ÖIS lämnade Allsvenskan. Nej, i år ligger allt fokus på Superettan. Och på allmän begäran – eller allmän och allmän, vi har fått ett mail med en förfrågan om vi inte kan skriva sammanfattningar av Superettan efter varje omgång – kommer vi denna säsong att redogöra för vad våra konkurrenter och motståndare haft för sig under veckan som gått. Allt som en del i vår plan för att stärka Öisarnas position som världens bäst pålästa och kunniga fotbollspublik.

Landskrona BoIS – Degerfors IF 1-0 (1-0)

1-0 (3) Niklas Nielsen (assist av Tomas Raun)

Inte helt oväntat blev det succé för Henrik Larsson i premiären av Superettan. Succé och succé förresten. Nja, det kan man väl knappast påstå. Vinst med 1-0 mot ett modigt, bolltrillande och ineffektivt Degerfors IF. Men så mycket mer än så blev det inte, och under långa stunder av lördagens tv-sända match såg Landskrona BoIS riktigt bleka ut. Bra val av match, TV4. Bra reklam för årets hetaste serie! You sure know how to pick ‘em!

BoIS inledde dock matchen starkt och redan efter tre minuter tog man ledningen, när Tomas Raun visade prov på sin kapacitet som hörnläggare. Framför mål gick Degerfors målvakt, Sebastian Karlsson, bort sig fullständigt och BoIS unge talang Niklas Nielsen kunde helt sopren nicka in bollen i öppet mål. Efter matchen gnällde Karlsson på att han blivit trängd, något som faktiskt är ren och skär bullshit, åtminstone om man ser till reprisbilderna där det syns klart och tydligt att Karlsson missbedömer bollbanan och går bort sig helt på egen hand.

Just då såg det rätt bra ut för Landskrona. Något som dock skulle visa sig vara en synvilla eftersom Degerfors mer eller mindre dominerade resterande del av första halvlek. De unga nykomlingarna visade ingen som helst respekt för Landskrona. Stundtals rullade man ut de stackars skånepågarna. Värst var den lille bolltrollaren Johan Bertilsson. Först terroriserades Max Mölder och Linus Malmqvist i bästa Kurre Hamrin-stil och därefter drog Bertilsson ett stenhårt distansskott via en täckande hemmaförsvarare i ribban.

Närmare än så kom dock aldrig gästerna utan Landskrona kunde hålla undan. Allt detta skedde under den första halvleken. Andra halvlek blev dock så händelsefattig att det ryktas om att Landskronapubliken kontaktade matchfunktionärerna för att försäkra sig om att inte matchuret hade stannat. Det finns med andra ord ingen anledning att slösa vare sig text eller tid på den skiten. Tre poäng till BoIS och Henke Larsson. Svårare än så var det inte.

Falkenbergs FF – Jönköpings Södra 1-1 (0-0)

1-0 (53) Mikael Boman (assist av Peter Nilsson), 1-1 (66) Kristoffer Fagercrantz (fast situation)

I lördagens andra match spelade Falkenbergs FF och Jönköpings Södra oavgjort. Ett resultat som det sägs att J-Södra ska vara mycket nöjda med. Enligt rapporter från spridda håll fick J-Södra inte alls spelet att stämma utan Falkenberg kontrollerade under långa stunder matchen. Under den första halvleken hade Falkenbergs Mikael Boman ett antal fina lägen att ge hemmalaget ledningen, men av någon lustig anledning lyckades Boman aldrig få till avsluten. Det vill säga fram till den åttonde minuten av andra halvlek då Boman tog emot en passning i djupled från Peter Nilsson och rullade in 1-0 bakom en felplacerad Nuredin Bakiu. Enkelt, så enkelt.

Efter Falkenbergs ledningsmål sägs det att J-Södra spelade upp sig något. Och drygt tio minuter efter 1-0-målet gjorde Falkenbergs högerback, Tibor Joza, ner Pär Cederqvist strax utanför straffområdet. Onödigt. Släkten är givetvis värst. Ex-falkenbergaren, Kristoffer Fagercrantz, förvaltade frisparksläget på bästa möjliga vis genom att skruva bollen över muren, förbi Stojan Lukic, och in i krysset. Stilfullt!

Mot slutet av matchen hade sedan Falkenberg två fina lägen att avgöra matchen, Tibor Jozas distansmörsare motades undan av Bakiu och Stefan Rodevågs lobbförsök i matchens slutskede gick någon meter över ribban istället för under. Och för er som undrar hur Daniel Alexandersson såg ut i sin comeback i den gula Falkenbergströjan kan det rapporteras att han var energilös och fullständigt osynlig hela matchen igenom. Låter inte det precis som ett helt lag som vi känner till ganska så väl?

FC Trollhättan – Assyriska FF 0-0 (0-0)

I vad som i efterhand har beskrivits som en synnerligen tråkig match fick storfavoriten Assyriska FF ”bara” oavgjort mot förväntade bottenlaget FC Trollhättan. Enligt rappoter från Edsborgs Idrottsplats var två gamla Öisare, Eric Gustavsson och Boyd Mwila, bäst på plan i en match där Trollhättan visade upp ett imponerande kompakt försvarsspel och ett vindsnabbt omställningsspel. Särskilt Boyd Mwila ska ha varit mycket pigg under matchen. Ttela skriver bl.a. att ”Boyd Mwila var ett ständigt orosmoment för Assyriska” och att ”när det väl lirades var det Trollhättan som stod för sambatakterna”.

Assyriska hade det tyngre. Rikard Norlings tekniska och spelskickliga mannar fick inte spelet att stämma på Edsborgs ”minfält”. Efter matchen var Rikard Norling mäkta upprörd över den ovårdade planen och alltings djävlighet. Minfält! Bandvagnsstig. Alpslutning. Kärt barn har många namn. Precis allting, från det risiga spelet till resultatet, skylldes på det dåliga underlaget. I samband med presskonferensen efter matchen lär Norling bl.a. ha sagt ”att det var omöjligt att spela fotboll där ute”. Är det en visa som vi har hört förut? Dags för förbund och kommuner att vakna upp ur sin dvala?

Trots att Assyriska har plöjt ner resurser i sitt lag och värvat in nästan en hel ny startelva mäktade man alltså bara med ett skott på mål under hela matchen. I den 41:a matchminuten kom Xhevdet Llumnica helt fri mot Tobias Wennergren, men Wennergren kom ut, blåste upp sig som kulfisk och skar av Llumnicas skottvinkel och kunde därmed rädda avslutet ungefär lika enkelt som någon av Paradise Hotel-tjejerna får ragg en sen lördagsnatt på Dancing Dingo.

Under den andra halvleken tappade Assyriska allt spel. Och det trots att stjärnförvärvet Ceyhun Eris kom in istället för Stefan Batan. Värt att notera är att Assyriska under den andra halvleken enbart mäktade med tre avslut. Inget gick dock på mål. Istället var det hemmalaget som hade de bästa chanserna genom Boyd Mwila, bl.a. ett friläge i slutminuterna som Magnus Bahne kunde avvärja med nöd och näppe.

Syrianska FC – Ljungskile SK 2-0 (0-0)

1-0 (53) Peter Ijeh (assist av Denis Velic), 2-0 (61) Besim Kunic (assist av Denis Velic)

Det finns spelare som levererar det som de är betalda för att leverera. Peter Ijeh tycks vara en sådan spelare. Om jag inte har förstått saker och ting fel har Ijeh värvats för att göra mål. Och det gjorde han också i sin första match för Syrianska FC. I den 53:e minuten av matchen mellan Syrianska och Ljungskile SK visade Ijeh att de gamla måltakterna från säsongen 2002 fortfarande sitter i. Med en back i ryggen tog Ijeh emot ett inlägg från Denis Velic, bjöd på en liten nätt fint, vände om och krutade in 1-0 bakom en chanslös Nick Noble i Ljungskilemålet.

Förutom målet ryktas det dock om att Ijeh såg riktigt blek ut och att Syrianska såg riktigt ringrostiga ut under den första halvleken. Efter paus kom dock hemmaspelarna ut som ett helt nytt lag och under långa stunder pressade man ner Ljungskile i eget straffområde. Klassisk Syrianskafotboll har någon beskrivit det som. Lir. Press. Mål. Först gjorde som sagt Ijeh 1-0. Därefter kom 2-0 genom av Besim Kunic. Efter nonchalant försvarsspel från Johan Friberg da Cruz nådde bollen fram till Denis Velic som spelade fram Kunic, som enkelt kunde placera in bollen bakom den noble herr’n i Ljungskiles mål. Efter de två målen kunde sedan Syrianska vinna matchen tämligen komfortabelt. Något som hemmatränaren, Özkan Melkemichel, var mycket nöjd med: ”[j]ag tycker vi styr och ställer i matchen då. Vi är bättre på alla positioner helt enkelt”. Det är ju tur att något av de upphaussade lagen lever upp till förväntningarna. Här nere i Göteborg är vi verkligen jätteglad över det. Såååå glada.

IFK Norrköping – Östers IF 3-0 (1-0)

1-0 (45+1) Russel Mwafulirwa (assist av Tobias Rickhammar), 2-0 (76) Shpetim Hasani (assist av Daniel Bamberg), 3-0 (78) Christopher Telo (assist av Shpetim Hasani)

Tre mål på dryga halvtimmen. Mer än så krävdes inte för att IFK Norrköping skulle få en drömstart på årets säsong. Först gjorde Russel Mwafulirwa 1-0 på tilläggstid av första halvlek. Innan Mwafulirwas mål hade dock gästerna hunnit med att bränna en straff i den 35:e matchminuten. Östers nyförvärv Olivier Karekezi sköt straffen skyhögt över Niklas Westbergs mål. Det ryktas om att straffen gick så högt över mål att Norrköpings speaker funderade på att spela The Byrds ”Mr Spacemen” men att han i sista sekunden bestämde sig för att ge nykomlingen lite andrum. Don’t rub it in. Med lite drygt 75 minuter spelade av matchen gjorde Norrköping processen kort med Öster. Lite som en far som inte fattat det här med att vi har ett förbud mot barnaga i Sverige delade Snoka ut två snabba lavetter för att täppa till truten på den mopsande snorungen (Öster). Inom loppet av två minuter small det två gånger bakom Björn Åkesson. Bam! 2-0! Bam! 3-0! Först snurrade Daniel Bamberg och Shpetim Hasani upp hela bortaförsvaret i samband med en frispark strax utanför Östers straffområde. Ett mål som beskrivits som fotbollsgodis av Norrköpingsfansen. Därefter körde Hasani solo hela vägen från egen planhalva till offensivt straffområde där han serverade Christopher Telo som bara hade att stänka in trean bakom en chanslös Åkesson i Östermålet. 3-0 mot ett förväntat bottenlag, något för ÖIS att dra  lärdom av kanske?

GIF Sundsvall – IK Brage 2-1 (0-0)

1-0 (61) Ari Skulassson (assist av Aziz Corr-Nyang), 1-1 (77) Johan Eklund (assist av Vyacheslav Jevtushenko) och 2-1 (86) Nuri Mustafi

I Sundsvall bärgade GIF Sundsvall årets första trepoängare efter ett sent vinstmål mot nykomlingen IK Brage. Enligt rapporter från Norrporten Arena var det dessutom en riktig lyckospark som Nuri Mustafi avgjorde matchen med i den 86:e minuten. Innan dess hade Sundsvall hunnit med att ta ledningen genom Ari Skulasson och missa en straff genom samme Skulason. Skulasons 1-0-mål kom efter ett fint förarbete av Aziz Corr-Nyang, som på egen hand bröt igenom och gick på avslut. Brages målvakt, Gerhard Andersson, räddade dock skottet, men Skulasson höll sig framme och kunde sätta returen i mål. Efter det kvitterade Brage genom en nick av Johan Eklund, innan det var dags för Mustafi att på egen hand fixa biffen för hemmalaget.

Ängelholms FF – Hammarby IF 3-2 (1-1)

0-1 (16) Linus Hallenius (assist av Sebastian Bojassén), 1-1 (27) David Johansson (självmål), 1-2 (52) Linus Hallenius, 2-2 (77) Patrik Larsson (assist av Antonio Rojas) och 3-2 (82) David Bennhage

I omgångens sista match mellan Ängelholms FF och Hammarby IF åkte storfavoriten och försäsongssuveränen Hammarby på årets första förlust. Och det trots att man tog ledningen i matchen med både 0-1 och 1-2. Vid 0-1 utnyttjade en för dagen formtoppad Linus Hallenius att Ängelholms mittback Jacob Augustsson varit tvungen att kliva av planen efter att ha skallat ihop med en medspelare. Efter en rensning från egen backlinje (egentligen från Sebastian Bojassén men det är inte så djävla noga då bollen skickades i väg från eget straffområde) trängde sig Hallenius förbi mittbacksvikarien Robin Nilsson och tofflade in ettan bakom en synnerligen passiv Daniel Andersson i Ängelholmsmålet. En bjudning från hemmalaget på alla sätt och vis. Å andra sidan urstarkt gjort av Hallenius. Kanske, kanske kommer vi få ångra att han valde Bajen istället för ÖIS.

Även om Bajens 0-1-mål var frukten av ett oerhört passivt försvarsspel var det inget emot vad Ängelholms kvitteringsmål var. Genom att utnyttja svagheterna på Hammarbys högerkant tog sig hemmalaget till inläggsläge nere vid hörnflaggan. Ett inlägg som nådde fram till David Bennhage djupt inne i Bajens straffområde. Med ett gäng passiva bajare runt omkring sig tilläts sedan Bennhage skicka in bollen framför mål där Bajens David Johansson stod för en riktig dundertabbe då han satte en klockren nick i eget mål. Ett snyggare mål har inte Ängelholmspubliken sett sedan ÖIS var på Idrottsplatsen 2008 och Patrik Elmander rakade in en boll i öppet mål.

Vid 1-2 visade Hallenius att försäsongens målform inte var någon tillfällighet. Trots att han hade fyra hemmaspelare mot sig lyckades han bryta in i offensivt straffområde och placera in bollen. Maken till passivt och lojt försvarsspel har inte skådats sedan 5:e april år 2009. Men återigen en stark prestation av Linus Hallenius. Å andra sidan kan man tycka att någon försvarare borde inse att det bara är att gå in och dela ut en rejäl tryckare så får man stopp på Hallenius. Klart som fan han vräker in mål om han får löpa helt fritt utan någon som helst kroppskontakt. Killen är snabb som vinden. Har flyt i målandet. Klart han gör mål om han bjuds på en sådan öppning.

Efter Hammarbys 1-2-mål tog hemmalaget över allt spel. Och man skapade omgående ett antal riktigt vassa chanser, bl.a. hade Björn Westerblad ett friläge, men på något vänster lyckades Westerblad bomma hela målet. Strax därefter hade ÄFF:s Tobias Johansson två lägen att kvittera men även han misslyckades. Istället kom kvitteringen i den 77:e minuten när Antonio Rojas och Jonas Lindh spelade fram inhopparen Patrik Larsson. Helt fri med Rami Shabaan valde Larsson att ”tunnla” Shabaan. Iskallt! Elakt! Och kvitterat!

Även matchens sista och avgörande mål var frukten av ett uruselt och lojt försvarsspel. Hemmalagets David Bennhage tilläts helt enkelt promenera igenom Bajen försvaret utan att någon ens försökte trycka till honom. David Johansson och Filip Bergman, har ni hört talas om tacklingar? Om att använda kropp i närkampsspelet? Nej, jag kunde just tänka mig att ni inte hade gjort det. Bennhage jagade ifatt en misslyckad rensning från David Johansson, retfullt nickade Bennhage sedan bollen över Johansson, använde Johansson som en kona och fintade bort Filip Bergman innan han tryckte upp bollen i Rami Shabaans vänstra kryss.

Mot slutet av matchen pressade sedan Hammarby på för ett kvitteringsmål, men man kom inte så mycket längre än ett skott i burgaveln från Andreas Dahl.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha