Jan 292013
 

Jonathan Lindström, Tommy Lycén, Markus Anderberg, Robin Jonsson, Alexander Jeremejeff, David Björkeryd och Johan Pettersson. Där har ni samtliga spelare som har (och kommer att) lämnat ÖIS under denna vinters Silly season. Jonathan Lindström vänder hem till moderklubben Ahlafors IF där han kommer bli en grundpelare, men för majoriteten av dem är framtiden osäker. Bland annat är David Björkeryd i Bromma för provspel med rödsvartrandiga IF Brommapojkarna där han slåss för att ersätta Augistinsson som lämnat för grannlaget i stan’.

Alexander Jeremejeff, här i ÖIS träningsdress, spelar 2013 med Qviding FIF i Söderettan

Igår fann även Alexander Jeremejeff en ny klubbadress. Nämligen den förre seriekonkurrenten Qviding FIF. I och med det är sju års rödblå tillhörighet slut. Lite tråkigt. Lite synd. Men ändå förståeligt. Hur illa det än må kännas att skeppa iväg en egen talang – en spelare från de egna leden – var det en logisk utgång. Som vi alla vet var speltiden i a-laget redan förra säsongen väldigt knapp och det fanns inte heller någonting som antydde att det skulle förändras till det bättre. Visserligen har anfallsbesättningen inte utökats alls, men i näringskedjan stod flera – kanske alla – anfallare före. Därför skulle det på sin höjd bli en del framträdanden i den omgjorda U21-serien. Utan att veta så känns det väl spontant som att det var ett ömsesidigt avskedsbeslut då Alexander själv är i den kritiska åldern där många spelare slussas bort på grund av för lite speltid och förtroende. Onekligen krävs det att man sätts på prov och utvecklas när man är i 20-årsåldern. Förhoppningsvis har Jeremejeff en större chans att få detta i Qviding FIF.

Sambadefensiv önskar självklart Alexander lycka till i sin nya klubb.

Jan 062013
 

Ja, nu när januari har tickat på i sex dagar har jag äntligen fått tid över att – något sent – dela med mig av mina nyårskarameller. Och det innefattar simpelt nog mina bästa Öisminnen från året 2012. En rolig, och förhoppningsvis intressant, sak att göra när det för en gångs skull har varit ett fotbollsår innehållande saker att blicka tillbaka på med ett leende. Det gör det hela bra mycket roligare. Konstigt vore annars. Och skall man vara lite tuff och hårdra det så har det inte heller funnits särskilt mycket positivt mellan åren 2009 och 2011. Men det är av mindre intresse för tillfället.

Jag har försökt att plocka höjdpunkter från hela året – och dessutom har jag skalat av det en smula. Har jag därför missat några toppar som ni anser givna på listan är ni fria att delge dessa i kommentarsfältet. De har varit så många så det blir svårt att rangordna dem och framförallt minnas dem alla. Men äh, sluttjôtat. Här kommer mina nyårskarameller 2012.

28 mars: Örgryte IS – Qviding FIF 7-0

Träningsmatch. På ÖIS-gården. Sedan tidigare hade ÖIS förlorat mot GAIS, Falkenbergs FF, IK Oddevold och Jönköpings Södra. Men man hade också segrat mot Husqvarna IF, Varbergs BoIS, FC Trollhättan och Norrby IF. Fyra förluster, fyra vinster. Men i den nionde matchen var det inget snack. ÖIS mötte Qviding FIF och förnedringen var total. Vi mötte en kommande seriekonkurrent och manglade dem. Totalt. Sambadefensivs Jonathan Larsson beskrev vinsten så här:

”Nu kanske ni som inte var på matchen sitter och tänker; ’hur fasen kunde ÖIS slå Qviding med 7-0?’ Ja, det är idag ett ganska simpelt svar faktiskt: Ren och skär utklassning, på varje position, i varje situation. Och så plussar man på en riktigt fin effektivitet på det. Ja, då kan det rinna iväg, så långt som till 7-0.”

Det där säger egentligen allt och den där marskvällen 2012. ÖIS var flera nummer för stort och gjorde processen kort med sin motståndare. Redan efter fem minuters spel satte utropstecknet Filip Holländer 1-0 från sin centrala mittfältsposition där han flera gånger under försäsongen huserade tillsammans med Jakob Lindström. Innan halvtidsvilan var slut hade både Oskar Wallén och Johan Pettersson (just inkommen från GAIS vid denna tidpunkt) ökat på ÖIS målskörd. Men det vackraste målet – ett mål som står sig som säsongens snyggaste i konkurrens med David Björkeryd och Sebastian Johansson – gjorde Christofer Bengtsson. Jonathan Larsson igen:

”4-0 kom i den 57:e minuten. Av Christofer Bengtsson. Och det var ett magiskt mål. Johan Pettersson lägger in en hög boll i straffområdet mot en framåtstormande Bengtsson. Bengtsson och bollen är nu ett par meter in i straffområdets högerkant (sett med ÖIS-ögon). Bengan tvekar inte en sekund utan drämmer till med vristen, och bollen får en perfekt båge över Qviding-målvakten och träffar högt upp på stolpen och dimper ner bakom mållinjen. Sanslöst avslut av Bengan, otroligt vackert. Blir tufft för övriga spelare att slå under säsongen, men jag ser med glädje fram emot den tävlingen.”

Målskyttet avslutades av Johan Petterssons andra strut, Jeremejeffs snubbelmål efter en minut på planen och Emil Karlssons viljemål efter att han löpt förbi sin försvarare i den 87:e matchminuten. En fulländad kväll på ÖIS-gården, helt enkelt. Fler sådana!

16 april: Örgryte IS – Skövde AIK 2-2

”Vad fan, är han helt från vettet?!” tänker nog många nu. ”Hur kan han ha med den 2-2-besvikelsen på denna lista?”.

Ja, det kan man kanske fråga sig. Jag minns själv att besvikelsen var stor efteråt. Drog förmodligen av en svordom eller två både under och efter matchen. Men det handlade i mångt och mycket om den totala uppladdning som fanns före. Det var positiva tongångar och man hade gått och väntat på denna måndagskväll ett bra tag. ”Nu djävlar, detta är året!”.

Och så kom starten. Matchen hann knappt börja innan ÖIS gjorde 1-0 genom Emil Karlsson. Pang igen! Innan fem minuter tickat förbi stod det 2-0 till ÖIS. Och ÖIS nye anfallare Emil Karlsson hade nätat två gånger. Där och då svävade man mer eller mindre på moln.

Vi alla minns ju att Skövde AIK både reducerade och kvitterade på kort tid i andra halvlek. Och att ÖIS inte lyckades återta ledningen trots ett stolpskott från Emil Karlsson. Men innan matchen – och i upptakten av densamma – var det total glädje. Och det kvalificerar onekligen in på denna lista.

20 maj: Utsiktens BK – Örgryte IS 0-2

Omgång sex är en annan höjdpunkt från året 2012. Utan tvekan! Ni som var där håller förmodligen med till 100 %.

1)       Solen visade upp sig från sin bästa sida trots att det bara var mitten av maj.

2)       Öisarna på plats visade onekligen sitt stöd för laget. Nytt publikrekord på Ruddalens IP – och utan att överdriva kan man säga att 95 % av de 2151 personerna på plats var av rödblå hjärtan. Växelsång mellan olika läktarsektioner på en bortamatch är inte någonting som händer varje dag. Bara på Ruddalen när ÖIS är på besök.

3)       Ytterligare en match med tidiga mål. Innan elva minuter ledde ÖIS med 2-0. Johan Hedman satte bollen i nät efter två minuter och Robin Jonsson knoppade in en frispark mot bortre stolpen i den tionde matchminuten. Och det var sannerligen en trend 2012. Att göra tidiga mål. Det hände mer eller mindre i varenda match. En av ingredienserna till en så välkokt soppa som 2012 var.

4)       Glöden i ögonen på spelarna efter att både Tommy Lycén och Hannes Sahlin fått lämna planen efter utvisningar var fantastiskt att skåda. Christofer Bengtsson var en klippa på sin högerbacksplats och David Leinar skallade undan långboll efter långboll. Men framförallt bör man lyfta fram Johan Pettersson. Så han slet. Det gjorde nästan ont i ens egen kropp att se hur ”JP” sprang. Upp och ned. Nord och syd. Spyan stod i halsen men vad gjorde det? Ingenting.

Det där var bara några punkter som ploppade upp från den där lördagen i maj. Men några av de allra mest minnesvärda. Tack för den kvällen, ÖIS.

Det var sannerligen glatt efter vinsten på Ruddalens IP. Både bland spelare och supportrar.

2 juni: IK Gauthiod – Örgryte IS 0-1

Matchen fylld av ångest. Det var en pina att ta sig igenom denna batalj på Lunnevi IP. I alla fall i stora perioder av matchen. Trots att ÖIS höll i taktpinnen. Trots att ÖIS anföll och IK Gauthiod fick försvara sig. Men ÖIS kom aldrig riktigt till fullt ut. Man försökte, försökte och försökte. Matchklockan tickade på. IK Gauthiod rensade och ÖIS erövrade bollen igen. Nya lägen dök upp men slarvades bort med usla avslut. De träffade inte ens mål. Matchklockan tickade på ytterligare. Det spreds lite av panik i Öislägret. Rädsla att inte vinna. Att inte ta tre poäng. Att inte få utdelning på sina chanser.

Och det hela höll på att sluta katastrofartat. För när ÖIS flyttade fram manskapet mer och mer och satsade allt på ett kort öppnades nya vägar för IK Gauthiod. Inför fulla läktare – ännu ett publikrekord i modern tid – höll man på att överrumpa Peter Abrahamsson i Öismålet. Och oj, vad nära det var att ÖIS fick lämna Grästorp tomhänta. Det handlade om maximal flax. Det handlade om ribbträffar och räddningar på mållinjen av Robin Jonsson. Och så handlade det om Emil Karlsson.

Matchklockan står på 90+3 och två minuter återstår innan domaren förkunnar matchens slut. Då slår ÖIS till. Jonathan Lindström, som kommit in en stund tidigare, är regissör till det fina målet. På högerkanten dribblar han vackert av sin försvarare, tar sig ned mot kortlinjen och slår bollen mot bortre delen av straffområdet. Och vem dyker där upp? Jo, Emil Karlsson, så klart. Vem annars? Trots en rätt medioker insats i övrigt från Emils sida är det han som avgör med en nick från nära håll. 1-0 till ÖIS. Tre poäng till den dåvarande serietvåan. Och det går väl inte att göra annat än att citera Sambadefensivs Felix Jonsson och hans glädjebeskrivning från matchrapporten efteråt:

”Eufori!

Över någons huvud sträcker jag mig och i samma sekund ser jag Jonathan Lindströms inlägg leta sig fram och träffa pannan på, den tidigare i matchen så utskällde, Emil Karlsson. Till skillnad från de tidigare försöken i matchen så går bollen spikrakt in i nätmaskorna denna gången och då släpper allt. Det är minut 93 i matchen och jag står för en sekund eller två och bara tittar rakt upp i himlen och skriker.

När jag sedan släpper blicken på det där lite gråa molnet ovanför mig så ser jag hur Emil Karlsson springer mot det staket som är framför läktaren. Ska han göra det nu? Ska han hoppa över till oss? Hur gör man nu? Jag har aldrig varit med om något som detta? Många frågor och inga direkta svar men jag bestämmer mig för att ta en löpning. Jag hoppar ned för dom stegen av läktaren som är kvar och springer fram mot Emil, Oskar och de andra som nu står och kramas med en mängd vuxna män och pojkar framme vid staketet. När jag kommer fram sträcker jag bara in händerna i gröten och famlar. Jag måste få tag i en spelare! Jag upplever i denna stund något som kan liknas vid en Beatleshysteri.”

24 juni: Kristianstads FF – Örgryte IS 0-3

Anledningen till att denna match finns med är det som skedde dagarna innan. Visserligen hade ÖIS segrat mot IK Sleipner med tennissiffror veckan före – men det är inte den matchen som åsyftas. Nej, istället tänker jag på träningsmatchen mot IFK Göteborg som var inknuffad att spelas mellan två seriematcher. Inte så genomtänkt tyckte jag, och många med mig. Snarare snudd på idiotiskt. Och när ÖIS dessutom åkte på storstryk med 5-0 var det få som kunde glädjas över denna idé.

Jag själv var rädd att detta skall rubba det som ÖIS hade byggt upp i Söderettan. Att denna storförlust skulle ge spelarna hängiga huvuden och ett visst brustet självförtroende. Träningsmatch hävdar många, det spelar inte in. Men jag tror inte att det är så enkelt. Förlust som förlust. Speciellt då man förlorar med stora siffror och det mot en stadskonkurrent. Jag tyckte att det var allt annat än en bra uppladdning inför resan ned till Kristianstad.

Men där motbevisade ÖIS mig grovt. På en helt otroligt vattensjuk plan lirade ÖIS hem matchen utan problem – och det trots att Hannes Sahlin utgick med skada redan i halvtid. Men då var det redan klart. Måltavlan visade 0-3 och en säker tremålsledning. Målen hade Oskar Wallén (2) och Emil Karlsson stått för.

För mig var detta ett oerhört styrkebesked. ÖIS lät ingenting tynga ned dem. Ingenting. Det var Superettan som gällde. Superettan eller inget. Och vi alla vet ju var det slutade…

3 september: Örgryte IS – Lunds BK 2-0

Från omgång två till omgång elva hade Lunds BK haft hand om den översta platsen i Söderettatabellen – med bland andra ÖIS tätt i bakhasorna. När omgång tolv var spelad var det ombytta roller. ÖIS överst i serien och Lunds BK på den jagande positionen. ÖIS på 28 poäng. Lunds BK på 27. Ett poängavstånd som hade ökat till fyra poäng lagom till omgång 18 när dessa två lag skulle drabbas samman på Gamla Ullevi för en andra gång. Vid Öisseger skulle avståndet stiga till sju poäng. Vid Lundseger skulle avståndet minska och endast ligga på en pinne. Det låg, med andra ord, en enorm prestige i luften inför denna match.

Men ännu en gång visade sig ÖIS från sin starka sida. Det var emellertid inget skönspel på något av laget. Det var snarare en riktig ”Championshipmatch”. Det smällde överallt. Till höger och vänster. Skadorna hängde i luften. Och då fanns inte ÖIS kanske tuffaste spelare på planen. Nej, Sebastian Johansson var inte helt kvitt sin skada i låret och satt därför på bänken varpå han hoppade in i slutskedet och spelade fram till det avgörande 2-0-målet signerat den då 17-årige Henrik Carlsson. Ett lysande mål! Efter att Sebban blivit fälld och lekt döda svanen reste han sig snabbt upp och satte igång spelet innan försvararna hunnit mobilisera sig. I luckan sprang Emil Karlsson som spelade bollen diagonalt till en fristående Henrik Carlsson. Öppet mål. 2-0. Vild glädje och en Henrik Carlsson glidandes på knä framför hemmasupportrarna. Det var ett minne att ta med sig, det.

Sju pinnars ledning i toppen. Sju återstående omgångar. Där och då luktade det Superettan lång, lång väg.

25 september: Örgryte IS – Utsiktens BK 5-1

Gratismatch för alla Öisare. Sponsorer stod för inträdet. Storpublik – hela 5442 åskådare hade tagit sig till Gamla Ullevi. Succé redan där. Över en miljon rakt in på ÖIS konto. Fantastiskt!

Men även matchen var fantastisk. 5-1-vinst. Inramningen likaså. Det fanns inget mer att begära, helt enkelt. Allt gick som det skulle och Utsiktens BK fick sig ännu en lektion i hur fotboll skall spelas. Och i hur man gör mål på sina chanser. Ändå var inte ÖIS i toppnivå. Åtminstone inte om man får tro en ur tränartrojkan. Men: det räckte. Det räckte utan bekymmer. Sambadefensivs Tomas Levin ställde följande påstående och fick följande svar av assisterande tränare Jonas Karlén efter matchen:

Det blev en ny storseger för ÖIS.

- Framför allt är det en bra inramning. Mycket folk som är här trots vädret och det blir en härlig stämning. Inledningen var jämn, Utsikten visade bra attityd och  kom upp i en del farliga lägen, när vi inte var riktigt skärpta. När vi får våra mål (och det är bra mål), så kan vi ta över matchen och vinna ganska enkelt. Vi hade lite problem att behålla bollen, vi slog bort den onödigt en del gånger och spelet blev lite böljande under första. Efter paus slarvade vi lite, vi höll inte disciplinen på det sättet som vi vill, men sett till hela matchen är det bra att vinna med 5-1.”

1 oktober: Norrby IF – Örgryte IS 0-3

I omgången efter 5-1-viktorian över Utsikens BK var det dags att ta sig ann Norrby IF från Borås med bland andra Pontus Otterstedt i laguppställningen. Ett Norrby IF att se upp för sin tabellplacering till trots. För underlaget på Borås Arena var onekligen någonting som ÖIS inte var vana vid. Det blottades rejält i den första halvleken. Bollen flöt som på vatten och ÖIS fick inte tag i bollen ordentligt – trots att man hade en del målchanser ändå. Bland annat var Emil Karlsson framme och skapade oreda utan att få bollen i mål.

Till den andra halvleken förbättrades allt. Spelet, och supportrarna därtill. För att vara Division Ett skapades en mäktig ljudkuliss bland läktarsektionerna. Och en starkt bidragande orsak till det var målen. De tre mål som ÖIS lyckades smälla dit sista 45. Det handlade om någon sorts islossning efter det att Emil Karlsson tajmat ett inlägg perfekt och tryckt dit bollen bredvid målvakten. För efter det ramlade alltså ytterligare två bollar in. I ett av fallen är det bara att tacka burväktaren i Norrby. Det måste slagit slint totalt. För han gav bokstavligen bort bollen vilket bäddade för Öismål. Men vad gör vi? Vi tackar och tar emot. Ödmjuka som vi är.

Efteråt sjöng supportrarna fem mycket sanna ord: Så skönt å’ va’ Öisare!

20 oktober: Örgryte IS – Karlstad BK

Med facit i hand blev detta ÖIS näst sista match i Söderettan. Förhoppningsvis någonsin. Men det blev också en av de mest underbara Öismatcherna i Söderettan. Förmodligen den mest underbara och det självklart på grund av det säkrade Superettankontraktet. Det går inte att undgå. Det skall inte undgås. Och det är bara att gratulera alla de 3000 som befann sig på Gamla Ullevi och som fick vara med om den gåshud som spred sig från topp till tå när speakern förkunnade att Oddevold inte gjort vad som krävdes för att hålla liv i jakten. Allt detta i den 43:e matchminuten, dessutom. Det var snudd på surrealistiskt. Att inte spela hem det själva.

Just från själva matchen finns det inte särskilt många minnen kvar. Långt ned bland arkiven i datorn finns mina anteckningar från matchen – men det känns totalt ointressant. Och därför var väl andra halvlek något av transportsträcka också. Inget av lagen brydde sig nämnvärt. ÖIS var klara för avancemang och Karlstad BK hade å sin sida faktiskt säkrat sitt kontrakt i Söderettan. Win-win. Alla glada, alla nöjda.

Det firande som sedermera fick avsluta kvällen var ett stort prick över i och en starkt bidragande orsak till att den 20 oktober alltid kommer vara ett datum att minnas.

Nov 062012
 

Under gårdagen publicerade jag en artikel med vilka äldre, mer etablerade, spelare som jag vill se att ÖIS gör sitt bästa för att behålla allihop. Några reagerade direkt på att Jakob Lindström (och i vissa fall också Filip Holländer) inte fanns med på listan trots att de ”redan är etablerade och tillhör ’stommen’ i ÖIS”. Well, jag håller med. Det gör de. Men lika bra anser jag dem passa in i den här delen av artikelserien. Båda är födda 1993. Båda har åren framför sig. Båda har potential att bli sjuhelsikes mycket bättre än vad de är idag. Och därför placerar jag dem också i den här kategorin.

OK!? OK!

Har ni invändningar så är det bara att hojta till i kommentarsfältet. Debatt är nog det bästa som finns, inte sant. Meningsskiljaktigheter som mynnar ut i konstruktiva och välgrundade åsikter är ofta en fröjd. Men låt det hållas på en respektabel nivå. Det blir roligast för alla. Har du energin, orken och viljan att skriva en egen sådan här sammanställning som du har som avsikt att bli publicerad här på Sambadefensiv så går även det galant. Mejla då din text till christian.borjesson@sambadefensiv.se så dyker artikeln förhoppningsvis upp på sajten ganska så omgående.

 3. Joakim Hall

Position: Vänsterback
Ålder: 20
Kontraktslängd: 2012
Antal matcher 2012: 9

Vid första tanken var det självklart för mig: ”Joakim Hall bör få förlängt kontrakt i ÖIS.” Men så började jag ändå att grubbla och fundera. Är det verkligen så solklart att det är någonting att satsa ytterligare pengar på? Elva matcher (från start) 2011, sju matcher (från start, två inhopp) 2012. Han står bakom Hannes Sahlin och även David Björkeryd är en potentiell ersättare åt Sahlin när han inte kan spela. Nu höjs nivån rejält och någon större speltid lär han inte heller få i Superettan utan det kommer mestadels bli spel i U21-serien. Vill inte minnas att hans prestationer har varit dåliga de tillfällen han trots allt har fått chansen – men inte heller har de varit jätteövertygande. Detta år är grabben 20 år gammal och det är nu han behöver speltid för att inte riskera att stagnera i utvecklingen. Huvudbry. Beslutsångest. I vilken kategori skall jag placera Joakim Hall? Inte kan det väl vara hej då?

Nej. Det kan det inte, trots allt. Han är en egen produkt vilket alltid är att värna om, han är säkerligen billig i drift och sett till att David Björkeryd för mig är en man som eventuellt kan starta på en yttermittfältsplats framöver så blir Joakim Hall den spelare som får agera vikarie åt Hannes Sahlin. Så blir det.

Antal mål 2012: 1
Antal målgivande passningar 2012:
0
Genomsnittsbetyg: 3,12

10. Oskar Wallén

Position: Anfallare
Ålder: 20
Kontraktslängd: 2013
Antal matcher 2012: 23

Upp med en hand samtliga som tycker att Oskar Wallén är värd att satsa vidare på. *Räcker upp två händer i luften* Exakt vad jag trodde. Hela salongen håller händerna upp i taket. Vi är rungande överens. Och konstigt vore annars. I Wallén har vi en utvecklingsbar, självförtroendesprutandes målspruta och boxspelare med kontrakt även över 2013.

Det finns en del att slipa på hos Oskar Wallén. Han är inte klar som fotbollsspelare på något sätt bara för att han krutade in 13 mål i Söderettan. Bollmottagningarna kan helt klart bli bättre. Men han har den där förmågan att få med sig bollen ur situationerna, hur knivigt det än må se ut. Sakta och försiktigt lirkar han sig ur med bollen i behåll. Det är det inte alla som klarar av. I Superettan kommer han stöta på hårdare patrull men det är han inte ensam om i laget. Har man gjort det såpass bra som han ändå har gjort det denna säsong måste man belönas. Och har man dessutom ett pågående kontrakt blir det ännu självklarare.

Klart som korvspad att vi inte skall göra oss av med Oskar Wallén.

Antal mål 2012: 13
Antal målgivande passningar 2012: 4
Genomsnittsbetyg: 2,5

12. Fredrik Andersson

Position: Målvakt
Ålder: 24
Kontraktslängd: 2012
Antal matcher 2012: 3

Den genomsympatiske Fredrik Andersson, kanske Söderettans vassaste andre målvakt, står näst på tur att erbjudas ett nytt kontrakt. Åtminstone om jag får säga vad jag tycker. Hade inte mästerliga Peter Abrahamsson funnits i klubben hade vi haft en näst intill lika begåvad förste målvakt ändå. Knuffa in Fredrik i valfritt Söderettagäng och vi kan nog enas om att Fredrik hade tagit förstaspaden i de flesta av dem.

Som fotbollsspelare vill man spela matcher. Matcher som på riktigt betyder någonting. Det finns väl ingen som hymlar om det. Just därför beskyller jag inte Fredrik Andersson om han skulle ta beslutet att gå vidare i karriären. Men jag hade definitivt tyckt att det hade varit surt. Surt att tappa en träningsvillig och lojal spelare i ÖIS. Och visst myser man lite när man läser hans ord från inledningen av Öissejouren: ”Det är enormt för mig att få spela i Örgryte IS.”

Antal insläppta mål 2012: 3
Antal hållna nollor 2012: 2
Genomsnittsbetyg: 2,5

15. Richard Yarsuvat

Position: Anfallare
Ålder: 20
Kontraktslängd: 2012
Antal matcher 2012: 6

Jag är medveten om att jag kommer få en del mothugg mot det här. Flertalet av er läsare har uttryckt att ni inte behagar se Richard Yarsuvat i ÖIS nästa säsong. Men tyvärr, jag är ledsen, jag håller inte med er. Av det han har visat från en forwardsposition (notera: från anfallet, på kanten har det sett bedrövligt ut) finns det anledning att hoppas att Richards fortsatta utveckling sker i ÖIS. Speciellt konstgräset har visat sig vara en hit – någonting som förmodligen sitter i sedan Elfsborgstiden (?). Eller vad sägs om fyra mål i samma målbur på Valhalla IP.

Någon startplats blir det nog inte tal om, men en plats bland inhopparna är jag villig att ge honom. För stundtals har det sett väldigt bra ut.

Antal mål 2012: 4
Antal målgivande passningar 2012: 0
Genomsnittsbetyg: 2,8

20. Filip Holländer

Position: Mittfältare
Ålder: 19
Kontraktslängd: 2014
Antal matcher 2012: 25

Filip Holländer är en av de första på den här listan som egentligen lika väl hade kunnat finnas med på den tidigare: ”stommen”. För där är han redan nu. Åtminstone på väldigt god väg. Som gubben i lådan gjorde han ”en Jakob Lindström” och slog igenom med dunder och brak på försäsongen och i inledningen av seriesäsongen. Där och då startade en framgångsrik säsong som ledde till 25 starter av 26 matcher i Söderettan. Mestadels som yttermittfältare men även i mitten ackopanjerad av Sebastian Johansson, Jakob Lindström men även i ett fall Johan Hedman. I en av matcherna fick han något överraskande också spela bredvid Emil Karlsson up north. Med sin riviga stil och sin outtröttliga kropp har han tagit mig som supporter med storm. Det har varit en fröjd att se Filip Holländer löpa, löpa och åter löpa men till synes ändå aldrig visa någon tillstymmelse till trötthet. Är det dopning i form av en tredje lunga vi snackar om?

Antal mål 2012: 4
Antal målgivande passningar 2012: 2
Genomsnittsbetyg:3,16

22. Henrik Carlsson

Position: Anfallare
Ålder: 17
Kontraktslängd: 2014
Antal matcher 2012: 4

Det blir ett andra år av se och lära för Henrik Carlsson. Något annat har jag svårt att se. Fortfarande blott 17 år och med en relativt bred konkurrens om anfallspositionerna får han nog vara nöjd med några få inhopp under säsongens gång. Men det är inte nu Henrik Carlsson skall glänsa. Dessa år är till för att känna på grejerna och acklimatisera sig bland a-fotbollen. Det är ett stort steg att ta. Det tar ett tag att vänja sig och bli varm i kläderna. Speciellt när man är såpass ung.

Men det gäller att vara smart i ÖIS nu. Ingen kan begära att han skall få spela särskilt mycket i Superettan – den nivån kan man inte kräva att han skall hålla än – men låt honom spela med TipsElit, låt honom spela i U21. Jobba med att få honom att utvecklas och bli bättre för varje dag som går. Sitta på en avbytarbänk på Behrn Arena, Söderstadion eller Örjans Vall må vara lite speciellt för stunden. Men någon bättre fotbollsspelare blir man sällan. Jag har varit inne på det tidigare: 17-årsåldern innefattar det spann där spelarna hamnar i ett vägskäl. Blir det någonting av talangen som finns inombords eller rinner allt ut i sanden? Är man beredd att kriga för att nå framgång? Och får man möjligheterna till det? Låt oss hoppas att ÖIS underlättar och gör allt i sin makt för att Henrik (med resten av ÖIS spelare, givetvis) skall bli så bra som möjligt och sakta men säkert kan slå sig in och tampas om platserna i a-truppens elva. Till att börja med. Sedan finns det nya, mer glamourösa, mål. Men dem tar vi då.

Antal mål 2012: 1
Antal målgivande passningar 2012:
1
Genomsnittsbetyg:
2,33

25. Johan Pettersson

Position: Mittfältare/högerback
Ålder: 23
Kontraktslängd: 2012
Antal matcher 2012: 6

Redan nu vet vi ju att min önskan att erbjuda Johan Pettersson nytt kontrakt inte kommer att ske. På sitt personliga Twitterkonto annonserade Johan själv ut att ÖIS har valt att inte gå vidare i snacket om ett nytt kontrakt. Således väntar andra uppdrag för ”JP” härnäst.

Tråkigt tycker jag. Och fel. Må vara att han inte har den absolut säkraste platsen i laget – och skulle det dyka upp ett nytt namn kanske Johan hade varit den som försvinner – men som det ser ut i dagsläget hade jag velat se en fortsättning. Han är inte för gammal och han fungerar lite överallt på fotbollsplanen. Han har praktiserat på innermittfältet, han hade en yttermittfältsplats på vårsäsongen och när Christofer Bengtssons baksida rök åt skogen på Valhalla IP i mötet mot Qviding FIF hoppade Johan in och skötte det med bravur. En allt-i-allo som gör det helt OK. Dessutom bevisar hans vilja att stanna i somras att han trivs oerhört bra i klubben. Och spelare i harmoni…ja, det säger sig självt att de kan höja sig något eller några snäpp extra.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012:
0
Genomsnittsbetyg:
2,33

125/7. Jakob Lindström

Position: Central mittfältare
Ålder: 19
Kontraktslängd: 2014
Antal matcher 2012: 22

Även Herr Lindström hade passat perfekt in i det förra inlägget med spelarna som skulle utgöra 2013 ”stomme”. Utan tvekan. Sedan han placerades i a-truppen inför förra säsongen har han spelat 46 av 52 Söderettanmatcher. Stabilt! Han är given. Som fan. Jakob är ingen man rubbar på i första taget. Är visserligen orutinerad i Superettansammanhang men att han kommer spela i stort sett lika mycket även nästa säsong känns givet om ÖIS inte chockerar oss med Andres Iniesta eller Andrea Pirlo. Och det är ungefär lika troligt som att tomten har rakat av sig skägget lagom till julafton. Noll chans. Oddsen ligger på under 1,0. Du får mindre tillbaka än vad du satsade.

Jakob har kontrakt i två säsonger till. Det vattnas i munnen vid närmaste tanke på det. Åh, vad livet är härligt ibland.

Antal mål 2012: 2
Antal målgivande passningar 2012:
6
Genomsnittsbetyg:
2,85

Nov 012012
 

Då och då under denna säsong (närmare bestämt elva gånger) har vi publicerat spelarbetyg efter matcherna. Det har risats och det har rosats. Det har varit delade meningar och det har varit gnäbb och tjafs kring varför han inte fick det och varför han bara fick så. Som vi så många gånger också försökte medla fram är inte sifferbetyget vid varje betygssättning det viktiga utan snarare – eller framförallt – den efterföljande texten där bedömningen kommer till sin rätt. Men nu, efter säsongen, kan man faktiskt använda siffran i fråga till att kora en spelarbetygsvinnare.

Vi kan väl redan nu göra det klart för samtliga. Dessa betyg och dess totala vinnare behöver nödvändigtvis inte ha någonting att göra med vem eller vilka som vi generellt sett över hela säsongen tycker har skött sig bäst. Det därför att betygen endast har satts vid elva av 26 tillfällen. Det kan därför bli en aning missvisande även om det i vissa fall faktiskt ger en relativt bra bild över hur spelaren eller spelarna i fråga faktiskt har presterat. Vi väljer därför att kalla det spelarbetygsvinnaren och ingenting annat. Så har vi gjort det klart redan från scratch. Vidare kan vi också för sakens skull (vi tror faktiskt att ni hade fattat ändå – Öisare är ju generellt sett klipska som få!), men självklart är det snittbetyget som räknas för att göra det hela så rättvist som möjligt. Men nog om det, för här kommer resultatet.

Dessa elva matcher har det satts spelarbetyg på den här Söderettansäsongen:

21/4: Omgång 2: Karlstad BK – Örgryte IS
29/4: Omgång 3: Örgryte IS – Limhamn Bunkeflo
30/6: Omgång 12: Örgryte IS – IK Oddevold
8/7: Omgång 13: Qviding FIF – Örgryte IS
15/7: Omgång 14: Örgryte IS – Qviding FIF
13/8: Omgång 15: IK Oddevold – Örgryte IS
22/8: Omgång 16: Örgryte IS – Kristianstads FF
26/8: Omgång 17: IK Sleipner – Örgryte IS
3/9: Omgång 18: Örgryte IS – Lunds BK
8/9: Omgång 19: Örgryte IS – IK Gauthiod
17/9: Omgång 20: FC Trollhättan – Örgryte IS

Och dessa tre herrar har över dessa elva matcher fått bäst snittbetyg:

  1. Filip Holländer med 3,16 i snittbetyg (totalt 11 matcher)
  2. Sebastian Johansson med 3,14 i snittbetyg (totalt 7 matcher)
  3. Joakim Hall med 3,12 i snittbetyg (totalt 5 matcher)

Redan här kan man ju faktiskt ställa sig frågandes till hur sjutton vi har satt våra betyg. Inget illa ment men Joakim Hall hade nog inte fått en bronspeng om Sambadefensiv hade fått sätta helsäsongsbetyg på samtliga spelare även om han helt klart har skött sig OK och kanske mer därtill. Men nej, så långt hade vi nog inte gått. Men nu är det som det är och det är ingenting att göra åt. Och som tidigare nämnt. Det här handlar faktiskt inte om hela säsongen. Det här handlar om spelarbetygen. Och bevisligen har Joakim Hall stått ut under sina fem framträdanden! Det får man ändå ge honom. Gött jobbat! Well done!

Tätt bakom topptrion skuggar bland andra Peter Abrahamsson, Robin Jonsson och Hannes Sahlin. Faktum är att endast Peter Abrahamsson och Robin Jonsson var de två som utöver de tre första nådde över en slutsiffra över tre. Men även David Leinar och Jakob Lindström var nära. Men det räckte inte hela vägen fram.

Lägg gärna märke till antalet matcher de har spelat (av de spelarbetygsatta matcherna, förstås) för det kan ha ett finger med i spelet. Det bör ju trots allt ha en viss aspekt med i det hela. Åtminstone visar det på bredd och kontinuitet. Att spelaren i fråga kan hålla en jämn och bra nivå över flera matcher. Något som till exempel Peter Abrahamsson bevisligen kan. När ni har gjort det så kan ni få beskåda den så väl kämpande men ack så förlorande delen av laget och vad de fick för snittpoäng.

  1. Peter Abrahamsson med 3,09 i snittbetyg (totalt 9 matcher)
  2. Robin Jonsson med 3,07 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  3. Hannes Sahlin med 2,95 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  4. David Leinar med 2,9 i snitbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  5. Jakob Lindström med 2,85 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  6. Richard Yarsuvat med 2,8 i snittbetyg (totalt 5 matcher spelade)
  7. Tommy Lycén med 2,68 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  8. Oskar Wallén med 2,5 i snittbetyg (totalt 11 matcher spelade)*
  9. Fredrik Andersson med 2,5 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)
  10. Johan Hedman med 2,35 i snittbetyg (totalt 8 matcher spelade)
  11. Johan Pettersson med 2,33 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)**
  12. Henrik Carlsson med 2,33 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  13. Emil Karlsson med 2,32 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  14. Markus Anderberg med 2,31 i snittbetyg (totalt 7 matcher spelade)
  15. Pontus Otterstedt med 2,25 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  16. David Björkeryd med 2,21 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  17. Christofer Bengtsson med 2,16 i snittbetyg (totalt 4 matcher spelade)
  18. Jonathan Lindström med 1 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)

Där har vi dem. Allihop. Uppspaltade och bedömda. Och det var sannerligen några skrällar. Dumstrut på på Sambadefensiv? Kanske. Vi vet inte. Men det är i alla fall så här det ser ut. Men glöm inte: hade vi gjort en helsäsongsbedömning hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.

* Oskar Wallén hamnar före Fredrik Andersson på grund av fler spelade matcher
** Johan Pettersson hamnar före Henrik Carlsson på grund av fler spelade matcher

***

Nu är det dags för er att tycka till och agera! Ge oss gärna er lista över vilka spelare ni tycker har varit bäst under säsongen. Låt debatten och åsikterna flöda!

Okt 302012
 

Efter att ha studerat dagens träningspass så får jag ändå säga att det är ganska så skönt att fotbollssäsongen snart är över. För en som mig – som verkligen inte tål någon kyla alls – var det en kamp i sig att stå och huttra med genomfrusna tår och fingrar i cirka en timma samtidigt som temperaturen sakta men säkert drog sig ned mot nollstrecket. En pärs! Men jag klarade det. Och på köpet fick jag se en relativt lättsam och rolig träning. För den präglades av spel. Att hålla bollen inom laget och hitta öppna spelytor.

Det mest obligatoriska vid dessa träningar är att räkna in spelarna och se vem eller vilka som saknas. Och idag var det en hel drös som inte fanns med. Vad det beror på har jag i många fall inte en aning om. Men Richard Yarsuvat lät meddela att han har varit sjuk en hel vecka och därför avstod och vad gäller Anderberg och Hall är det glasklart. Där är det skador som sätter stopp och har så gjort en längre tid.

Följande spelare var inte med:

Christofer Bengtsson
Tommy Lycén
Jonathan Lindström
Richard Yarsuvat
Markus Anderberg
Joakim Hall
Hannes Sahlin

I dessa frånvarande spelarnas ställe deltog istället Felix Jigliden-Larsson, Carl Hawunger samt Rasmus Haraldsson från Tipselit Äldre. Så här i efterhand kan man väl inte säga att någon stack ut – varken åt det negativa eller positiva hållet. Under matchspelet höll de sig lite grand i bakgrunden även om framförallt Hawunger klev fram och glidtacklade ett par gånger.

Men med på planen var även två okända ansikten. Provspelare! Provspelare! Provspelare! Alltid lika kittlande. Alltid lika kul. Men hur var de? Och vilka var de? Skötte de sig? Vilken position spelade de på? Vad hade de för färg på skosnörena?, med mera. Jag förstår att frågorna är många. They must be när provspelare är på besök. Konstigt vore väl annars. Tyvärr måste jag dock göra er besvikna. I alla fall till viss grad. För några fullständiga namn har jag inte. Inte heller kan jag ge några hundraprocentiga rapporter kring hur de skötte sig.

Vad jag dock kan säga är att den ena verkar antingen heta eller kallas Jerry, det var åtminstone så han blev tilltalad, och han höll under tvåmålsspelet till ute på högerkanten. På de 2 x 15 minuter som matchen höll på tyckte jag mig ändå se att han hade sprittet i benen. Han försökte utmana och ta sig förbi. Och som jag enades om med mannen som stod bredvid – han verkade ha en rätt OK speluppfattning.

Snubbe nummer två har jag inget namn på så han får från och med nu gå under namnet The Foreigner på grund av ren logik. Han är nämligen utländsk. Åtminstone pratade han på ett för mig främmande språk. På fotbollsplanen är jag osäker på om han ens rörde bollen under matchspelet men jag lyckades i alla fall snappa upp att han lirade centralt i banan.

Matchen i sig vanns tillslut av laget med västar med 4-3. Den stora förgrundsfiguren var Emil Karlsson som med sina två mål ändå får tilldelas den största äran i att hans lag segrade. I det motsatta laget var Oskar Wallén en av målskyttarna – och även Sebastian Johansson fick gå upp och sätta pannan till för att snygga till siffrorna och ge matchen lite mer spänning för oss huttrande vid sidan av.

Eftersom att systemkameran var framme då och då så avslutar vi det här inlägget med lite färska bilder. För hur är det man säger – en bild säger mer än tusen ord…

Johan Pettersson tränar fortsatt med laget trots att han alltså ser ut att lämna. Här i förgrunden med bland andra Henrik Carlsson, Sebastian Johansson och Jerry i bakgrunden.

Hans Prytz fick agera linjedomare – men just i detta ögonblick slänger han en liten pik mot Jonas Karlén som står en bit bort.

En hel drös med spelare – The Foreigner näst längst till höger.

Rasmus Haraldsson, David Leinar, Sebastian Johansson, David Björkeryd,  The Foreigner och Alexander Jeremejeff utgör det blå laget.

Jerry i blickfånget.

Hans Prytz fortfarande linjedomare. Här mer alert och med blicken på spelet.

Jerry på sin högerkant. Utmanar Henrik Carlsson och Carl Hawunger. I mitten finns Sebastian Johansson som alltid spelbar och redo. Filip Holländer har satt full fart mot offensiv del av planen. Ser han sin chans att nicka in ett perfekt avvägt inlägg, kanske?

Okt 212012
 

Du fick följa matchen från sidan idag, hur kändes det?

Det var jävligt nervöst men det var nästan lite skönt att vara vid sidan på ett sätt. Men det är klart man hade velat spela. Men en dag som denna får man bara vara glad.

Du fick iallafall vara med och fira med fansen efteråt hur kändes det?

Det var en fantastisk känsla, det är första gången jag är med och vinner en serie och det var förjävla roligt.

Du kom inför året från Gais, tycker du att du har kommit rätt under året?

Det har gått lite upp och ned. Jag har haft lite småskador, men när jag har spelat tycker jag att det har gått bra. Sen fick jag ju hjärnskakningen och sen har jag inte varit med så mycket sen dess men laget vinner ju så man kan inte klaga direkt.

Som du sa så har du ju inte spelat så mycket under hösten. Hur ser du på din framtid i ÖIS? Om den nu är i ÖIS?

Vi får se lite vad dom säger, jag tror att dom skulle ta ett snack med alla spelare. Samtidigt vill jag ju ha speltid. Men vi får se. Nu fokuserar jag på att spela så får vi ta morgondagen imorgon.

Vad är din ambition då?

Det är ju såklart att jag vill bli så bra som möjligt och få spela regelbundet i ett lag och bli kvitt mina skador. Det är det jag känner är viktigast just nu.

Christofer Bengtsson börjar bli till åren, ser du dig som en ersättare i framtiden där?

Ja, det tror jag absolut. Det är bara att hoppas att det blir så.


 

Sep 182012
 

På grund av sena hemkomster efter gårdagens match och annat som har satt käppar i hjulet så kommer spelarbetygen upp en aning senare än brukligt. Det handlar alltså inte om att vi har lagt oss ned att dö på grund av att ÖIS ännu en gång misslyckades att vinna på Edsborgs IP. Skit och pannkaka! Helskotta! Varför. Kan. ÖIS. Inte. Vinna. I. Trollhättan?

En poäng blev det. Två tappade i serietoppen. Ändå var detta en framsteg mot vad vi tidigare fått skåda på denna mycket halkiga, och guppiga, fotbollsplan. För detta är den första poängen Örgryte norpat åt oss på Edsborgs IP sedan Superettasäsongen 2010. Tredje gången gillt! Vad blir det nästa gång? 0-5 och hattrick av Leinar? Eller måste vi genomlida en kryssmatch till för att hålla trenden levande? Förhoppningsvis är detta ingenting som vi kommer att behöva tänka på inom de närmaste säsongerna. Skönt!

Spelarbetyg it is. Och denna gång är det Jonathan Larsson  och Christian Börjesson som har sagt sitt. Som vanligt. Intet nytt. Same old shit. Så väl sifferbetyg som omdöme står båda för även om det möjligen är så att Christian Börjesson är den som har som bidragit med flest tankar. Det är även Christian som har sammanställt det hela. I vanlig ordning ber vi dig som läser att inte stirra dig blind på siffran utan istället läsa den efterföljande motiveringen – eller vad fan – gör som du vill. Men siffran finns mest där för syns skull och den kan te sig en aning missvisande från tillfälle till tillfälle. Så, då var det sagt. Så då trycker vi plattan i botten och kör!

Fredrik Andersson 2 (Båda 2)

Först och främst måste vi nämna att det är tråkigt att Fredrik blev av med sin Söderettanolla (säsongsnollan bröts ju i Falköping). Dessutom på två riktiga skitmål. Fy. På det första målet tappade han fotfästet helt och kunde bara ligga i gräset och se på när bollen studsade mellan ribba och mållinje innan den stöttes in i nätmaskorna. I det andra skedet blev han utsatt för ett friläge där han gjorde vad han kunde men ändå blev passerad. Tråkigt. Tråkigt som fan.

I övrigt var det väl ingen solskenshistoria. Vi har sett bättre sidor av Fredrik förr. För igår var det lite lätt darrigt både vid utsparkar och hemåtpassningar där han var lite för våghalsig emellanåt. En viss skuld kan väl visserligen läggas på planen – men med en större gnutta otur hade någon av de mindre välplacerade utsparkarna kunnat hamna rakt hos en Trollhättanspelare som möjligen hade kunnat utöka målkolumnen.

Det var OK. Inte mer än så.

Tommy Lycén 2 (Båda 2)

Åter igen, efter den lyckade insatsen mot Sleipner, huserade Lycén på högerbacken trots att både Johan Pettersson och Christofer Bengtsson fanns att tillgå. Inga större fel i det – gör man en bra prestation så skall man få någon sorts kreddit för det och det fick han genom vidare förtroende – men med facit i hand, läktarcoacher som vi är, så hade det kanske varit mer lyckat att inleda matchen med någon annan på just den positionen.

Framförallt så är det inläggen som har etsat sig fast på minnet. De miserabla och otajmade inläggen. Något som man visserligen är ganska så van vid. Man är härdad. För så har det sett ut i stort sett under hela Tommys senare sejour i ÖIS-tröjan. Han får bara inte till det. Vad det beror på är en svårare frågeställning – men varför gör man ingenting åt saken? Extraträning på just inläggen, kanske?

För med bättre inlägg hade även denna match kunnat bli något utav ett utropstecken. Det offensiva spelet finns, och fanns, där. Viljan att följa med upp i anfallen. Johan Hedman hade allt som oftast ett alternativ extra. Och det uppskattar vi! Speciellt i den första halvleken var Tommy extremt aktiv långt fram i banan. Fortsätt med det. Men spetsa till inläggen. Kom igen!

David Leinar 2 (Båda 2)

Vi hoppas att David Leinar redan har glömt denna match. Eller åtminstone att han har kvar sin ilska, aggression och frustration och kan omvandla den till något positivt – tändvätska kanske – till på tisdag. För detta var inte vad vi har varit vana att se denna säsong. Igår var det darrigt. Som tusan. På alla sätt och vis. Tryggheten som vi har blivit bortskämda med lös med sin frånvaro. Klart och tydligt syntes det att han hade svårt att handskas med Josef Daoud. Och det var också Leinar som stod och hästesov när Daoud fick sina första meter och kom loss för att sekunder senare rulla in 2-2-målet. Nu lägger vi inte all skuld på David – det fanns fler spelare som hade chans att få undan bollen i efterföljande skede också  – men att David inte var fokuserad och med till 100 % i det läget föranledde att vi tappade två poäng i toppen. Surt!

Robin Jonsson 2 (Båda 2)

Preci som fallet var för David Leinar så var det även darrigt hos Robin Jonsson. Vad är det med Edsborgs IP och ÖIS? Robin Jonsson har varit deltagande i samtliga av dessa matcher sedan 2010 och han har också gått därifrån besviken ur alla tre. Igår kanske inte bara på grund av en tappad poäng – utan också på en ganska så slätdragen personlig insats.

Även här hoppas vi på att Robin kan omvandla frustrationen till tändvätska inför kommande gratismatch. Då djävlar, skall det vara ett fokuserat och murhårt mittförsvar igen.

Hannes Sahlin 2 (Båda 2)

Även här ganska så missnöjt. Åtminstone bland Sambadefensivs skribenter. Hela backlinjen måste hem och ladda om inför Utsikten BK:s ankomst. Och det rejält. För detta håller inte.

Ja, Hannes höll sin vänsterkant bra i den defensiva aspekten. Det gjorde han. Precis som vanligt. Men offensivt – var fanns han då? I korvkiosken? Ingen aning – men inte som en extra valmöjlighet för Björkeryd i alla fall. Vi drar även djupa suckar varje gång som Hannes laddar för en långboll. Det är inte skoj längre! Steppa upp dig! Använd underlaget ni spelar på – gräsmattan. Det är inte nödvändigt att stå still på samma plätt och söka det längre alternativet längs samma kant varje gång. Det blir för lättläst. För tråkigt att kolla på. Det blir inte bra. Alls.

Johan Hedman 2 (Båda 2)

Målskytt igen. Dessutom efter bara en minuts spel. Gött så!

Där dog också större delen av det roliga ut, tyvärr. För precis som för hela laget så hade Johan någon slags mellandag. Ibland blixtrade han till med någon fin prestation där han avslutade med ett inlägg – men allt för ofta stod han sysslolös och när han fick bollen så gjorde han för lite med den helt enkelt. Det hände för få saker av värde generellt sett.

Vi saknar snurrklackarna och inläggen som når Walléns panna. Kan vi återfå dem tills på tisdag? Vore bussigt.

Filip Holländer 2 (Båda 2)

I Jakob Lindströms frånvaro fick logiskt nog Holländer ta ett kliv inåt i banan. Vi gissar att ingen hade någonting emot det innan matchen. Snarare fastslår vi här och nu att ingen hade någonting emot det.

Tyvärr var det här en av Filips sämre matcher denna Söderettasäsong. Det var upp och ned. Höga toppar och djupa dalar. Främst djupa dalar. För Filip kom aldrig riktigt igång. Han tjabblade med bollen i känsliga lägen och valde för svåra alternativ när de enklare fanns nära till hands. På ett sådant ödesdigert misstag kom också kvitteringen. Som grädde på moset var det dessutom Filips rygg som styrde bollen över Fredrik Andersson i mål. Ren djävla otur, men likväl symboliskt för Filips totala insats.

Sebastian Johansson 3 (Båda 3)

Planens bästa Öisare tillskrivs här och nu Sebastian Johansson. Började matchen lite trevande men var en djäkel på att vinna boll på mittfältet och sedan hitta en offensiv passning – främst och nästan enbart ut till Johan Hedman eller Tommy Lycén på högerkanten. Det märks att Sebastian är åter efter några matchers frånvaro. Vi får en annan balans och en lite större trygghet på mitten även om man kanske inte kan säga att det var särskilt tryggt någonstans i just den här matchen.

David Björkeryd 1 (Båda 1)

Det var inte många rätt på Davids konto i går. Snarare ytterst få. Utöver nickpassningen fram till Johan Hedman som placerade in 1-0-målet så ekade det väldigt tomt på Davids konto. Det är nästan lite irriterande att tänka tillbaka på det. Vår vänsterkant var under isen. Det skapades i stort sett ingenting därifrån och David själv gick mest runt och gestikulerade och verkade uppenbart grinig på sig själv och vad han presterade.

Undertecknad har tålmodigt väntat på att fjolårsformen skall slå in. Än har den inte gjort det. Den får dock gärna göra det snart. Innan det är för sent.

Oskar Wallén 2 (Båda 2)

Det är inte mycket som dyker upp i bakhuvudet vid en snabb eftertanke på vad Oskar Wallén tog för sig under gårdagskvällen. I alla fall inte mer än en orkan i missade målchanser. Givna mål i vissa situationer för att vara helt uppriktig. Och det är så synd. Så tråkigt. För det är inte likt Wallén. Han symboliserar ju den där snubben som inte syns till på 75 minuter men som helt plötsligt dörnar in ett ledningsmål från ingenstans. En kille som tar vara på sina möjligheter helt enkelt.

Något som han alltså inte gjorde igår. Vi räknade till en nick i ribban, ett missat friläge och ett öppet mål där han lyckades med konststycket att träffa burgaveln utanför stolpen. Krävs bättring! Krävs högre målprocent. Men framförallt så krävs det att sådana lägen resulterar i nätrassel. För vi skall ur den här gyttjehögen. Och utan mål så kan det bli svårt.

Emil Karlsson 1,5 (Jonathan 2, Christian 1)

Stod för en assist. Fantastiskt!

Varför petar man en alldeles lysande Richard Yarsuvat till förmån för en iskall Emil Karlsson? Vi förstår det inte för fem öre. V… A… R… F… Ö… R…?

Och gårdagens match är ytterligare ett bevis på att våra tankar innan matchen visade sig vara rätt. För det här börjar bli fånigt nu. Och med ”det här” åsyftas Emils oförmåga att ta vara på drömlägen. Målchanser som måste bli mål. Måste, måste, måste. Det är dags att låta Yarsuvat få en ärlig chans nu.

Avbytare

Richard Yarsuvat 2 (Båda 2)

Dock var det väl inget sprudlande inhopp vi fick skåda från Yarsuvats sida. Visst, han var ganska så delaktig och sökte boll, men det blev aldrig riktigt hett någon gång förutom när han från vår position såg ut att som sånär trycka in bollen i det främre hörnet utifrån högerkanten. Det blev visserligen inte en optimal situation för Yarsuvat när det skickades långa bollar som han förväntades kunna plocka ned trots sin ringa storlek – och det blir därför svårt att ge honom något större omdöme på de 20 minuter han ändå befann sig på planen.

Christofer Bengtsson 2 (Båda 2)

Även i Bengans fall så är det svårbedömt. Gjorde han någonting av värde? Och fick han chansen att göra någonting av värde? Några inlägg slog han visserligen – ett där målvakten tippade ut bollen till hörna men som domaren valde att bortse ifrån – men så mycket mer var det inte. En OK insats sett till förutsättningarna. Det är ett kritiskt läge i en match att komma in i. Man förväntas göra skillnad vilket inte alltid är så enkelt.

Johan Pettersson spelade för kort tid för att betygsättas

”JP” kom in i det absoluta slutskedet och hann väl knappt vidröra bollen innan det var över. Vi låter därför denna spelarbetygsartikel avslutas här och nu.

Sep 082012
 

12) Oskar Wallén (Johan Hedman)

22) Richard Yarsuvat (Filip Holländer)

38) Richard Yarsuvat (Tommy Lycén)

73) David Björkeryd (Christofer Bengtsson)

77) Oskar Wallén (Tommy Lycén)

90+2) Oskar Wallén

Hörnor: 8 – 0

Offsides: 3 – 4

Åskådarantal: 1 758

Varningar:

32) Anders Mogren, IK Gauthiod

56) Mathias Carlsson, IK Gauthiod

77) David Svensson, IK Gauthiod

Utvisningar:

90+2) Tobias Wennergren, IK Gauthiod

Startuppställning:

Peter Abrahamsson

Tommy Lycén – David Leinar – Robin Jonsson – Hannes Sahlin (78)

Johan Hedman – Jakob Lindström (59) – Sebastian Johansson – Filip Holländer

Oskar Wallén – Richard Yarsuvat (70)

Avbytare:

Fredrik Andersson
Joakim Hall (78)
Henrik Carlsson
Johan Pettersson
Christofer Bengtsson (59)
Jonathan Lindström
David Björkeryd (70)