Aug 112014
 

Segerjubel, ÖIS - IS Halmia

Det blev ingen promenad i parken när höstsäsongen sparkade igång på Valhalla IP under måndagskvällen. Att Halmia var farligare än tabellplaceringen visade visste man nog innan men att ÖIS skulle bli så ifrånsprungna som man blev i den första halvleken var det nog ingen som hade gissat.

Gång på gång lyckades gästerna i den första halvleken komma runt på kanterna och bomba in låga inlägg framför Fredrik Andersson. Olyckligt nog hann Sonny Karlsson i sin ensamma anfallsroll sällan fram för att stöta in inläggen och ÖIS klarade sig med blotta förskräckelsen från ett tidigt baklängesmål.

Trots en minst sagt problematisk inledning på matchen lyckades ÖIS igenom Daniel Paulson ta ledningen efter en halvtimma. Ett lågt inlägg från Mattias Strinäs till vänster i straffområdet träffade en framstormande Daniel Paulson på knäet vilket till en början såg ut att döda målchansen. Touchen blev dock till en perfekt lobb över backen och Paulson kunde ur snäv vinkel på volley trycka upp bollen i nättaket bakom Jonas Käck i Halmiamålet.

Målet var allt annat än välförtjänt men det gav ÖIS åtminstone lite fart resten av halvleken och känslan när lagen gick in till halvtidsvila var inte lika panikartad som i början av matchen.

Andra halvlek innebar dock inte någon vidare förbättring. Slarvet fortsatte på alla fronter och antalet lyckade anfall var lätträknade. Visserligen gick även motståndarna ner en aning i tempo vilket gjorde att kvalitén var förhållandevis dålig från båda lagen. Den bästa ÖIS-chansen fick Nicolas Sandberg när han fick ett friläge till höger i straffområdet. Tyvärr var skottet rakt på utrusande Jonas Käck och istället kunde Halmia kvittera med kvarten kvar.

I efterspelet till en frispark hamnade en retur hos Kamal Mustafa som tog i för kung och fosterland och sköt ett skott som via en kraftig styrning på försvarande ben ställde Fredrik Andersson helt och hållet.

Målet blev startskottet på en vansinnig jakt på återtagen heder och ledning för ÖIS. En jakt som inte resulterade i speciellt många chanser men som tillslut mynnade ut i en hörna i den 90:e minuten. En hörna som slogs mot mitten men efter en nickduell hamnade framför Frantz Pangops fötter. Skottet var hårt och lågt, räddningen var bra. Nästa skott rensades på mållinjen och tillslut hamnade bollen framför André Nilssons fötter. André hinner inte skjuta innan domaren blåser.

”Vad blåste han för?”

”Blåste den J****n frispark för Halmia?!?”

Nej, domaren blåste straff. En straff som Robin Ingvarsson självklart gjorde mål på. Att missa straffar är bara inte Robins grej. Hårt till höger och tre poäng var ett faktum. Vem har sagt att segrar behöver vara välförtjänta?

På söndag ses vi i Skövde.

 

Det är dags att resa sig upp ur solstolen, klappa hårt sig i ansiktet och återgå till att göra lite nytta. När man börjar gå till jobbet igen börjar man också gå på fotboll igen, så sinnrikt konstruerad är den. Söderettan.

Visserligen startade höstens tävlingsfotboll redan i veckan med cupmatchen mot Lindome GIF. Fast vem bryr sig egentligen om cupen när man har vittring på en biljett tillbaka till eliten. Måndagens match mot Halmia innebär startskottet för höstjakten och bytet är inom synhåll. Igår förlorade IK Oddevold sin match mot Motala IF med 3-0 på bortaplan. Samma siffror som ÖIS förlorade med i Östergötland. Förlusten innebär att Oddevold nu har förlorat fyra matcher i årets serie. Vid rödblå vinst imorgon är avståndet från ÖIS ned till Oddevold hela sex poäng och goda råd börjar bli dyra i Bohuslän.

Annars är det som bekant Lunds BK som är det stora hotet. Laget möter imorgon mittenplacerade Kristianstads FF i en match man borde vinna. Därmed innebär troligtvis allt annat än vinst mot Halmia tappad serieledning för rödblått.

Offensivt starkt motstånd

Ni som såg matchen i den andra omgången av Division 1 Södra i Halmstad vet att det inte var en fullt så komfortabel resa som slutresultatet 3-0 vittnade om. Hemmalaget var närmast ledningen i hela den första halvleken och varken defensiv eller offensiv fungerade som den skulle. I andra halvlek kom dock målen och det hela slutade med en betryggande seger med 3-0 efter mål av Johan Hedman, Robin Ingvarsson och Stellan Carlsson.

Det största hotet i bortalaget stavas Kamal Mustafa. Han var en starkt bidragande orsak till att laget tog en meriterande bortaseger på Ruddalen mot Utsikten med sina två mål varav ett gjordes innan det ens hade gått en minut. Den snabbe yttern med det rappa tillslaget har gjort fyra mål. Under sommaren har han hunnit med ett provspel med Falkenbergs FF där han imponerade men ännu inte fått något kontrakt.

Under sommaren har Halmia gjort klart med centertanken Sonny Karlsson. Karlsson har under de senaste säsongerna varit en flitig flyttfågel och har förutom spel i Ljungskile och Landskrona även hunnit med ett äventyr i Bulgarien. Senaste klubbadressen var Lärje/Angered i Division 2 där han mäktade med sju mål på 14 matcher.

Tillfrisknande

Under dagen bekräftade Kent Carlzon på twitter att Faramarz Gosheh och Meriton Qoraj lånas ut till Torslanda IK i Division 2 under hösten. Ett väntat drag då truppen fyllts på med ett antal namn under sommaren och plats behöver göras. Trots att två lämnat var det ändå ganska fullt på konstgräset när laget inledde söndagens träningspass.

George Mourad har fortfarande några veckor tills han är i matchform men tränade idag för första gången med boll sedan skadan i premiären. Oskar Wallén joggade likt en yster kalv efter bollen och deltog i samtliga övningar utom det avslutande tvåmålsspelet. Hannes Sahlin deltog i samtliga övningar och ingår i måndagens matchtrupp. Andreas Östling deltog i samtliga övningar förutom det avslutande tvåmålsspelet men ingår i matchtruppen till morgondagens match.

På frånvarolistan kan vi däremot skriva upp Sebastian Ohlsson. Han har en svullnad i knäet som måste gå ned innan han kan spela igen. Även Robin Kacaniklic saknades, i hans fall rör det sig om en lättare stukning.

Samtliga nyförvärv deltog under träningspasset utan bekymmer och vi kan konstatera att det är minst sagt välbeställt på anfallsfronten numera. När George Mourad och Oskar Wallén är i form igen finns åtta spelare i truppen som föredrar en anfallsroll. Anton Henriksson och Johan Hedman räknas visserligen in i denna siffra och dessa kan ta roller på mittfältet men det är minst sagt en viss övervikt.

Svårgissad elva

Att gissa en elva utifrån söndagens träning är svårt. Då jag spenderat sommaren på annan ort är jag inte helt uppdaterad när det kommer till spelares dagsform. Därför ber ha överinseende med detta.

Då sätter vi igång. Ungefär såhär borde elvan se ut:

Startelvan mot Halmia hemma

 

Trots Jakob Lindströms avstängning är jag osäker på om Marcus Lantz vågar flytta bort Johan Hedman från innermittfältet. Känslan är att Måns Ekvall får vänta lite på sin debut från start. Personligen hade jag hellre sett honom ta platsen bredvid Östling och Hedman klivit upp i anfallet. Magkänslan säger dock att det inte blir så. Ett varningens finger bör dock hållas upp för Andreas Östling. Att han kan spela imorgon är inget vi bör ta för givet

Nicolas Sandbergs mål senast borde göra honom till startman och Frantz Pangop hade en uppåtgående form innan sommaruppehållet och den lär han leva på fortfarande.

Backlinjen lär vara intakt trots Hannes Sahlins comeback i truppen.

Alla till Valhalla!

Maj 072012
 

För att bli framgångsrik inom det mesta gäller det att lära känna sin fiende. Därför blev det en liten utflykt i solen till vackra och alltid lika inbjudande Valhalla som för dagen stod värd för matchen mellan Qviding FIF och IK Oddevold. På många sätt en orehört intressant match med ÖIS-ögon sett. Flera spelare med ett rödblått förflutet på planen och dessutom två lag som i allra högsta grad kommer att försöka ställa sig i vägen för ÖIS under säsongen. Så för er som inte var där av någon anledning så kommer här en sammanfattning:

På ena sidan stod IK Oddevold. Inför säsongen var de tippade som etta i serien av både spelbolag och tränare på upptaktsträffen i Borås inför säsongen.

På andra sidan: Qviding FIF som efter en ganska dålig försäsong med bland annat, som bekant, en förlust med hela 7-0 mot ÖIS på ÖIS-gården inlett säsongen svagt.

Upplagt för Oddevoldsseger? Jo men visst.

Qviding ville dock inte vika ned sig utan gjorde efter dryga kvarten 1-0 på efter en markeringsmiss då man varit det farligare laget under inledningen av matchen. Ledningen höll sig halvleken ut och det syntes tydligt att det fanns en frustration i bortalaget som då och då gav sig uttryck. Oftast i diverse utbrott mot domaren Andreas Jönsson från Lomma (varför det nu är intressant)

Det var dock inte bara Oddevolds spelare och tränare som uttryckte sin ilska och frustration.Ledarna och spelarna hemmalaget ville inte vara sämre, skrik och gap även där. Låter jag som Ulf Stenberg nu? Det är absolut inte så att jag inte gillar att det är lite småbråkigt och hett på planen. Tvärtom, fotboll är känslor, även om det stundtals kan bli lite väl mycket El Clasico-stämning.

Även om Qviding hela tiden under den första halveken drev upp tempot var det ändå Oddevold som stod för det större bollinnehavet och även om det var knappt så var man det spelförande laget. Dock utan att skapa några farligare chanser.

Efter en första halvlek som gått i ett furiöst tempo så kom en andra halvlek som…Höll precis lika högt tempo!

Rent generellt är det i Qviding som driver upp tempot i matchen. Istället för att lugna ner sig efter den riviga första halvleken skruvas tempot istället nästan upp ännu mer i den andra halvlekens inledning och detta gynnar hemmalaget som tar över spelet än mer.

I inledningen av den andra halvleken radar Qviding upp chanser och inte långt efter att Kamal Mustafa träffat stolpen kan man komma runt på kanten igenom Alexander Vrebac och som spelar in bollen till lagkaptenen Isa Bagci som trycker in bollen bakom Oddevolds målvakt Peter Zwesloot-Isaksson.

Qvidings 2-0 höll sig matchen ut och det var i ärlighetens namn aldrig nära att Oddevold varken kvitterade eller reducerade. Snarare var det så att Qviding hade kunnat vinna med mer om de bara hade lyckats ta tillvara på sina kontringar där felprocenten stundtals var lite för hög.

I slutet av matchen kommer Albin Pettersson, som provspelade med ÖIS i vintras in, och strax efter det går han också ut. Efter ha varit på planen i, uppskattningsvis 10 minuter, är nära på att bryta båda Kamal Mustafas ben med en glidtackling som Vinnie Jones, om han sett den, förmodligen hade gråtit glädjetårar över. Tack och hej Albin, och tack och hej till Oddevolds chanser. Även om dom förmodligen var rökta redan innan Albins röda kort.

Hur står det egentligen till i Oddevold?

Med ÖIS-ögon sett är resultatet i denna matchen glädjande då Oddevold troligtvis är det största hotet mot ÖIS av de två lagen. I och med denna matchen åkte också Oddevold på sin andra förlust för året och vacklar en aning jämfört med den starka försäsongen då man gick fram som ett lokomotiv och fullständigt sprudlade av självförtroende och vinnarmentalitet. I matchen mot Qviding var den som bortblåst, hela laget andades frustration och ilska. Till skillnad mot hur det såg ut för Oddevold i matchen mot ÖIS under försäsongen då allt gick som på en väloljad räls och allt såg så självklart ut så såg det nu istället ganska oklart ut hur de egentligen ville spela. Duktiga mittfältare som Henrik Palmersjö passade fel, rutinerade mittbackar som Joakim Jensen tappade markering och det hela såg precis ut som det brukar göra i ett lag som kommit i ”otakt”.

Självklart är det alltid farligt att dra slutsatser efter en endaste match men vad som klart och tydligt kan konstateras är att det Oddevold som stod på Valhallas gräs under söndagseftermiddagen inte såg ut som seriesegrare.

Något som ÖIS måste utnyttja när lagen möts i slutet av juni är Oddevolds långsamma backlinje. In med Anderberg, in med Emil, mata Oskar med nuggets(det funkade för Bolt iallafall), mer kol, mer kol! Spring!

Oddevold hade stora problem stundtals med Qviding, som visserligen, med stor sannoliket, har ett av seriens kvickaste lag. När Kamal Mustafa och de andra satte fart i kontringarna fick Oddevolds backar problem. Tyvärr kunde inte Kamal själv riktigt kontrollera sin snabbhet utan slog istället vid några tillfällen mer eller mindre knut på sig själv med diverse avancerade moves.

Oddevold bör inte på något sätt räknas ut i ett så tidigt skede som den fjärde omgången. Förra året lyfte man sig inte förrän serien vände, vilket då var lite för sent men förmågan att vända negativa trender finns sannerligen där. Skillnaden denna säsongen jämfört med förra är dock att det denna gången handlar om att vända innan det är kört och pressen försvunnit. Det är en radikal skillnad.

I en intervju efter matchen antyder Oddevolds tränare Jan-Erik Lien att han ser vissa problem med inställningen vilket självklart är oerhört oroväckande för ett lag med uppflyttningsambitioner. Visserligen brukar bristande inställning vara något som tränare drar till med då spelet inte riktigt stämmer och en match skiter sig, men om det verkligen är så att inställningen är bristfällig så har Oddevold stora problem. Att vända en lite sämre period som säsongsinledningen ändå varit för Oddevold trots med två förluster på fyra matcher med en inte alltför bra inställning kan bli svårt. Väldigt svårt.

Qviding, what’s the deal with that?

Men var det verkligen så att Oddevold underpresterade då? Kan det inte vara så att Qviding helt enkelt är ett bättre lag än bohuslänningarna och att de är Qviding som vi ska vara rädda för? Nja, både ock.

Vi ska sannerligen vara oroliga för Qviding när ÖIS i juli möter dem i ett dubbelmöte då serien vänder. I enstaka matcher kan de säkerligen hota vilket lag alla lag i serien. Lag som spelar på samma sätt som Qviding har en förmåga att göra det. Det finns nämligen inga som helst spärrar. Fullt blås från minut ett till nittio, mot Oddevold fungerade detta alldeles utmärkt. Däremot har jag svårt att se hur det ska hålla över tid. För att ett lag ska klara av att hålla sig i toppen av en serie måste ha ett lite lungare spel att gå tillbaka till de gånger man har en lite sämre dag och inte klarar av att hålla uppe samma tempo.

Vi alla såg ju också i matchen under försäsongen vilken avgrundsdjup lägstanivå laget har. Laget är spelar väldigt mycket på inspiration och när det går bra så kan det gå helt fantastiskt bra, men när självförtroendet inte riktigt är på samma nivå så är det inte lika bra.

För att summera matchen så kan man konstatera att det går fort inom fotbollen. Oddevold som såg så farliga ut…

Apr 072012
 

Jaha.

Precis så var känslan efter dagens drabbning mot Assyriska. En vinst är alltid en vinst men i övrigt var det väl i ärlighetens namn inte så mycket att hurra för. Stundtals såg det ut som ett gäng glada pojkar som kickade boll på en gräsplätt första dagen på sommarlovet, men tyvärr var det långa stunder i matchen som inte såg lika bra ut.

Om vi börjar med det trista så var försvarsspelet stundtals ganska trist att se. David Leinar och Robin Jonsson var en duo mer dynamisk än Dupontarna senast det begav sig. Tyvärr har David Leinars långa skadefrånvaro gjort att de två inte har fått möjlighet att återigen svetsa sig samman utan denna försäsongs ”dynamic duo” har istället blivit Hannes Sahlin och Robin Jonsson som fungerat över förväntan. De två har verkligen överraskat och varit riktigt bra men David Leinar och Robin Jonsson måste ändå ses som det mittlås som är det optimala. David Leinars exceptionella huvudspel och fysiska fördelar gentemot övriga spelare i serien hade varit slöseri att inte använda. Men då gäller det också att de två forna kumpanerna får spela ihop sig och framförallt att David Leinar får varva upp motorerna och komma igång på riktigt.

Nu låter det som att försvarsspelet var dåligt men så var inte fallet. Målet fredades och bakåt var det tätare än i Långedrag, (jag skäms, men jag var tvungen) inga mål insläppta. Men det såg stundtals lite taffligt ut och en och annan kommunikationsmiss uppstod, framförallt i första halvlek och det blev stundtals lite för spännande. En ganska förvånande detalj som oroar en aning var att Assyriskas allra farligaste chanser kom på hörnor. Att ett lag som Assyriska som inte är alltför välväxta hotar som mest på hörnor när David Leinar är tillbaka i startelvan oroar en aning. Så borde det inte se ut.

Något annat som även det var aningen trist var den oskärpa som präglade hela den första halvleken. Passningarna såg stundtals inte alls bra ut och detta förstörde en hel del omställningar bland annat som hade kunnat bli riktigt roliga. Det gjorde även att man i första halvlek fick problem att etablera ett tryck mot det Assyriska målet och på så sätt ta tag i matchen. Passningsspelet tog sig dock i andra halvlek och blev bättre.

Den tredje trista detaljen är den höga pressen som inte riktigt fungerade denna matchen heller och som mycket annat var det även här den första halvleken som var den sämsta. Alltför många gånger fick motståndarna i godan ro springa igenom mittfältet och alldeles för lätt etablera ett spel runt det rödblå straffområdet. Mot lag som Assyriska är detta inte något jätteproblem då ÖIS ganska fort avväpnade dem innan de kom till farligheter men mot bättre motstånd kan detta bli ett problem. Men som sagt blev även detta bättre i andra halvlek då ÖIS på ett helt annat sätt lyckades ta tag i mittfältet och vann tillbaka bollen tidigare.

Känslan är dock att detta blir mycket bättre när Sebastian Johansson är tillbaka i spel. Frågan är bara vem han ska peta?

Hade valet vart tvunget att göras idag skulle nog Jakob Lindström varit den som fått stiga åt sidan. Även om Filip Holländer spelade på kanten idag så är han en central spelare och bör hålla till i mitten, spelar han dessutom som idag så finns det inte en enda innermittfältare i hela serien som petar honom. Sättet Filip Holländer spelat på denna försäsongen är helt enastående och hans förmåga att driva upp bollen i anfall från eget straffområde helt på egen hand för att sedan fördela den vidare till spelare i bra lägen är helt j**la enastående. En spelare som Filip Holländer saknades lite förra året då Sebastian Johansson och Jakob Lindström ibland blev lite för lika varandra och föll lite för långt ner i banan för att kunna hota framåt.

Filip Holländer har visat sig ha precis de egenskaperna som laget saknat sedan Markus Gustavsson valde att gå över till den onda sidan. Även om han inte riktigt ännu har samma förmåga att slå avgörande passningar än som Markus Gustavsson tillslut fick så har han en hårdhet och en aggressivitet som Markus Gustavsson aldrig visade upp i den rödblå tröjan. Men som han däremot tydligen visat prov på i Gais. Detta syntes tydligt i första halvlek då han både en och två gånger landade i slänten mellan vägen och konstgräset efter att ursinnit ha satsat in i en nickduell och fått med sig både det ena och andra ut från planen. För mig var Filip Holländer planens bästa spelare idag. Det var nog inte heller sista gången han var det.

En annan spelare som skötte sig bättre än förväntat var Pontus Otterstedt. I matchen mot Huskvarna då han senast fick chansen som högerback klarade han inte riktigt av det. Denna gången såg det däremot mycket bättre ut och det faktum att  både Pontus Otterstedt och Johan Pettersson som alternativ på högerbacksplatsen bakom Christofer Bengtsson glädjer.

Även Johan Hedman visade under den andra halvleken då ÖIS började se ”öisiga” ut att han faktiskt passar förbaskat bra in i det spelet. Just hans förmåga att hitta kreativa lösningar då laget rullar boll runt motståndarnas straffområde kan förhoppningsvis röra om en hel del i grytan i framtiden. Just i slutet av andra halvlek såg det ut precis som att han, David Björkeryd och några till var dom där glada pojkarna som kickade boll på någons bakgård. Andra halvan av andra halvlek såg det ruggigt bra ut. Trixande, joxande och klackande i en fin blandning, lägg därtill ett bra passningsspel och en lyckad hög press.

Sedan bör väl också Johan Hedmans mål kommenteras. Ni kanske undrar varför Bobbie Fribergs yngre bror Johan försökte sig på en dribblingsräd i slutet av matchen?

Sambadefensiv har svaret! För att hitta anledningen till Johan Fribergs till synes helt omotiverade hybris så måste vi förflytta oss tillbaka till förra hösten och Wallenstamhallen i Mölnlycke. I hallen anordnas en av de största och mest prestigefyllda futsalturneringarna i Sverige. Spelare som Ken Fagerberg, Valon Gashi, Kamal Mustafa, Ivica Skiljo, Patrik Ekwall, Geert den Ouden och Johan Friberg Da Cruz deltar. Efter två kvällars intensivt matchande är ett lag bestående av spelare från Assyriska BK i final och väl där ställs man mot ett lag från Skövde som imponerat stort tidigare i turneringen.

Matchen som inte är den mest underhållande och slutar 0-0 och går till förlängning. En stund in i förlängningen får Johan Friberg Da Cruz bollen och kliver några steg upp i banan, snart kommer en spelare mot honom och försöker ta bollen av honom. Denna spelare fintar sig Friberg förbi och fortsätter med en ursinnig hastighet mot mål och efter att ha mer elelr mindre snubblat sig förbi två till spelare så väljer han att skjuta, han snubblar till en aning men skottet går stenhårt upp i nättaket på på handbollsmålet och Fribergs lag tar hem vinsten på 8000 kronor och en biljett till en match på San Siro med AC Milan.

Med detta färskt i minnet valde Johan Friberg Da Cruz att försöka sig på att dribbla Johan Hedman och resultatet blev inte riktigt som förra gången. Dock måste det nämnas att Johan Hedmans kroppsfint fullständiga förnedrande av målvakten var oerhört underhållande att se. Så bra, så snyggt, så öisigt.

Men för att sammanfatta matchen så var det en vinst och lite ”skönt lir” på slutet. Inte så mycket mer.

Men det tråkigaste av allt var så klart att han uteblev. Ikonen, hjälten och den förste brassen i Sverige Valter Tomaz Junior skadade sig på träningen kvällen innan matchen och tyvärr fick vi alla på plats inte chansen att tacka honom. Jag räknar därför kallt med att han tackas av på Gamla Ullevi under någon av matcherna i år. Egentligen hade väl en hel match i hans ära varit på sin plats men det kanske inte blir så.

Svagt.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha