Utslagna? Nej då, Emil och David bara vilar sig lite. Foto Martin Brittberg

Solen sken och poängen ramlade in på kontot.

Som matchen på Gamla Ullevi igår utvecklade sig så var det som upplagt för besvikelse. Gång efter gång efter gång har ÖIS i matcher som den mot LB07 gått ifrån planen besvikna. mållösa och med ett och annat att fundera över den kommande veckan. ÖIS hade inte ont om lägen i den första halvleken, David Leinar hade både ett och två lägen att med pannan spräcka målnollan. Sebastian Johansson var ytterst nära (såg det i varje fall ut som ifrån där jag satt) att ge David Björkeryd en utmanare till titeln ”Årets mål”. Emil Karlsson var nära att sula in ett friläge och dessutom nära att få ytterligare ett friläge efter att Johan Hedman visat upp precis varför ÖIS värvat honom. Hedmans delikata klack var någon meter för lång för att kunna frispela en långhårige Tibrosonen.

Närmast av alla var förmodligen Jakob Lindström när han fick bollen perfekt inne i straffområdet och tvingade Eklund i Limhamnsmålet till en reflexräddning i Dicken-klass. Om Oskar Wallén inte gjort det där sista målet hade denan texten förmodligen enbart bestått av denna första delen där antalet chanser räknades upp och sedan följts av ett konstaterade att detta helt enkelt var ännu en i raden av matcher då ÖIS hade så evinnerligt svårt att få hål på ett lag som backade hem och spelade tråkigt. Fast så var det den där Oskar då.

Oskars mål är viktigt väldigt många sätt. Dels är det viktigt för Oskar som anfallare och att han inte tappar det självförtroende som han hade under försäsongen då allting en tid såg så självklart ut. Det är såklart även viktigt för att det avgör matchen. Men viktigast av allt, det bryter en trend. Som sagt hade var detta en ganska annorlunda vinst. Av tradition vinner inte ÖIS matcher som denna. För att ÖIS ska vinna brukar det krävas ett motståndarlag som antingen är bättre men som tar för lätt på uppgiften. Eller att motståndarna likt Oddevold på Gamla Ullevi förra året tror på fullaste allvar att dom är ett lag med ett passningsspel av allsvensk klass och riskerar alldeles för mycket.

Inget av de två förutsättningarna fanns i matchen mot LB07. Limhamnsspelarna visste att dom tillhörde det sämre laget och spelade som ett sådant lag bör göra. Maskade, slösade tid (ett uppdrag som en av de två anfallarna tog på största allvar)och spelade allmänt tråkigt. Just av den anledningen är denna vinsten så speciell och viktig.

Tommy Lycén, killen som kan sina psykningar.

Nya cyniska ÖIS

”Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor” brukar det heta. Kanske är det så att ÖIS har varit lite för ärliga och snälla de senaste åren, lite för ängsliga. Gång efter gång har det backats hem och blivit oroligt efter ett ledningsmål och tillslut har bollen ramlat in i nätmaskorna ändå. Efter målet igår tyckte jag mig dock se en skillnad. Det fanns inte en spelare på planen som hade några planer på att förlora denna matchen. Mycket tack vare Tommy Lycén som gör ett av sina bästa inhopp, inte bara spelmässigt.

Bortsett från sitt fina spel så var Tommy precis så cynisk och jobbig som krävs. Han retas med motståndarna, faller lite väl lätt, ligger kvar på marken extra länge och det finns en sekvens i slutet som man bara inte får älska egentligen men jag kan banne mig inte motstå. Jonathan Lindström blir neddragen någonstans på mitten av planen och ligger och tittar ner i gräset. Domaren letar efter spelaren som dragit ner ”Jonte” för att talas vid med honom. Under tiden som Domaren vänder sig är ”Jonte” på väg att resa sig. Detta ser då Tommy och går förbi och puttar ned Jonathans huvud mot gräset igen i en gest som betyder ungefär: ”ligg kvar för f*n, vi leder ju”. Egentligen borde väl allt sådant beteende fördömas och motverkas men det skiter jag i.

En annan sekvens som gör Tommy aningen mer älskvärd är när han går iväg med bollen när LB ska ta sin frispark och blir knuffad en sekvens som upptar större delen av tilläggstiden. Det kanske inte är så vackert men det fungerar.

Hannes Sahlin

Från läktaren till gräset, Hannes Sahlin.

Vilken värvning man har gjort på vänsterbackspositionen. Hannes Sahlin har gått från klarhet till klarhet sedan den där första träningen i februari då han, nyss hemkommen från en Thailandsresa med Christofer Bengtsson, inte såg alltför vältränad ut. Men efter det har han varit klanderfri. Som det tidigare nämnts har han en bakgrund som ståplatssupporter och har spenderat otaliga matcher på Östra stå och detta gör ju honom inte mindre älskvärd. Då Hannes står ensam med händerna upp i luften vid mittplan och bara skriker ut sin glädje efter Oskar Walléns förlösande mål vet vi alla att glädjen är genuin och så äkta det bara kan bli.

Hans spel under matchen mot LB07 imponerade stort och det hör numera inte till ovanligheterna att Hannes är så bra. I försvaret gör han inga misstag och i offensiven är blir han dessutom farligare och farligare. Hans förmåga att bara glida igenom försvaret och helt plötsligt befinna sig inne i straffområdet är skön att se. Tillslut kommer det där att resultera i något riktigt trevligt. En ganska ny talang för mitt öga upptäcktes dessutom under lördagförmiddagens träning.

Inkasten! Om ÖIS nu har planer på att bli lite mer cyniska så är det ju lika bra att kopiera lite av Stoke direkt.

Holländers triumf

Oj, oj, oj vad bra han är i andra halvlek. Killen som för ett år sedan var ganska färsk i juniorlaget och nyss hade kommit från IF Väster där han spelat högerback bland annat. Den killen gör mot LB07 en av sina bästa matcher i ÖIS-tröjan och känns mer och mer given i startelvan i det lag som ska ta tillbaka den plats i elitfotbollen som man för lite drygt ett år sedan blev av med. Filip Holländer kan mycket väl bli en av de viktigaste detaljerna för att ett avancemang ska bli verklighet.

Dock är inte kanten hans plats. Han ska befinna sig i mitten av planen. Det syntes stundtals ganska tydligt att han saknades i mitten i gårdagens match då Jakob Lindström och Sebastian Johansson återigen hamnade på samma ytor och ingen riktigt kunde driva upp bollen i anfallet på samma sätt som Holländer har gjort de matcher han spelat centralt. Frågan är då bara vem som ska stå åt sidan om Holländer ska in i mitten igen. Tankarna på hur en eventuellt 4-3-3 hade kunnat formeras börjar snurra allt mer intensivt i mitt huvud. För på något sätt måste det delikata problemet med Sebastian, Holländer och Lillström lösas. Frågan är bara hur. Kanske är det så att Holländer kommer att få vänja sig vid att befinna sig på kanten.

I vilket fall som helst så var denna vinsten helt otroligt viktig.

 

 

För första gången sedan Marcus Allbäcks träning med laget inför matchen mot Motala i höstas åkte jag idag hem från ÖIS-gården helt utan frostskador, förkylning eller någon brist på känsel i fötterna. För första gången på länge var det också väldigt många spelare med på planen. Samtliga spelare syntes till på gården och de enda som inte deltog i spelet var Fredrik Andersson, Tommy Lycén och Jonathan Lindström. Fredrik är som bekant skadad i handen, han borde ha ungefär tre veckor kvar med gips om jag minns rätt. Vad Tommy och Jonathan har för skadebekymmer har jag dock sämre koll på men ingen av dem är med i truppen till matchen mot Qviding.

Med imorgon är inte heller Markus Anderberg som just nu är lite som den där grymma radiostyrda båten man fick i julklapp som liten. Den såg så fruktansvärt rolig ut så man ville bara gå ner och hacka upp hela sjön och bara köra den tills batterierna brann upp. Tyvärr var det is på sjön och det gick inte att köra båten en meter förrän i april. Förhoppningsvis tar det inte fyra månader innan vi får se Anderberg spela match igen men det känns ändå som att det är för lång tid kvar. Men jag kan inte hålla mig, Det ser ju så bra ut ju!

David Leinar och David Björkeryd är däremot med i truppen till morgondagens match båda två, dock saknas Sebastian Johansson. Sebastian Johansson är med och tränar med laget och körde idag för fullt hela träningen och såg inte ut att ha några värre krämpor. Han såg däremot ut att ha lite problem med tempot och det syntes att han inte tränat tillräckligt mycket med boll under den här försäsongen. Förmodligen är det också därför han inte är uttagen till matchen imorgon. Man vill helt enkelt inte att han drar på sig några nya skador för att han är lite otajmad. Att Leinar och Björkeryd kommer betyder ju som alla säkert förstår en stor förbättring. Det är två klasspelare som förmodligen hade gått rakt in i startelvan om de varit i matchform, nu känns det däremot inte helt omöjligt att någon av de två inleder på bänken för att komma in i halvtid.

Min gissning är att Joakim Hall kommer att förpassas till bänken när David Leinar är tillbaka i gammal god form. David Leinar kommer med all sannolikhet ta platsen bredvid Robin medans Hannes Sahlin flyttas ut till en vänsterbacksplats, tyvärr för Joakim Hall som varit en positiv överraskning under försäsongen men som troligtvis får flytta på sig nu. En backlinje bestående av, från höger, Christofer Bengtsson, David Leinar, Robin Jonsson och Hannes Sahlin är den starkaste för tillfället. Även om Hannes Sahlin skött sig exemplariskt som mittback under större delen av försäsongen så håller jag ändå Leinar som snäppet vassare i mitten, främst då hans storlek behövs i mitten. Minns förra året då lag efter lag försökte sig på att slå långbollar, långbollar som i stort sett aldrig passerade David Leinars huvud. Det kommer vara en stor tillgång även denna säsong.

Från själva träningen finns det inte så mycket att rapportera mer än att det råder en allvarlig målvaktsbrist i klubben för tillfället. Med Fredrik Andersson och Sebastian Laneby skadade (jag vet inte vad det handlar om i Lanebys fall men han spelar inte just nu i alla fall) så finns det en målvakt i klubben som är över 17 år och spelduglig. Den målvakten är visserligen ingen mindre än Peter den store, som tyvärr inte hade en av sina bättre dagar idag. Det hela började med att han släppte in ett högst tveksamt skott i huvudhöjd som inte alls såg otagbart ut, fortsatte med en boll efter marken som slank in under kroppen och inte heller såg helt otagbart ut för att avslutas med ett tveksamt ingripande på en nick från Robin Jonsson. Ingen lyckad dag för Peter med andra ord. Förhoppningsvis är detta inget som helst tecken på att han är påväg in i en formsvacka för det hade i så fall kommit väldigt olägligt.

Känslan säger dock att Peter vuxit ifrån de där svaga perioderna. För några år sedan hade han en tendens att hamna i svackor som han hade problem att ta sig ur. Säsongen 2010 är ett utmärkt exempel där Peter hamnade i en period av tveksamma ingripanden och då han såg i det närmaste ängslig ut på planen efter att ha gjort några tabbar där tavlan mot Brage borta blev den största. Sen kom den, Räddningen. Räddningen var på många sätt slutet för den ängslige och känslige Peter. Inte sedan Räddningen har Peter hamnat i några perioder av ängslighet och svaga ingripanden. Även om matcher som den mot LB 07 förra året var misslyckade från Peters sida så hamnade han aldrig i någon djupare svacka. That’s the beauty of him!

Förutom Peters lite tveksamma ingripanden och skadeläget går det inte att säga så mycket som ni inte redan vet om träningen idag. Det mesta var som vanligt, Oskar Wallén var stark, Markus Anderberg snabb och Christofer Bengtsson pratglad. Christofer Bengtsson har, som jag skrev efter matchen mot Norrby tagit på sig rollen som lagkapten på ett föredömligt sätt. Jag pratade för några veckor sedan med Emilio Rossi som inte längre tränar med klubben och vad han tyckte om laget. Han pratade om lite allt möjligt men något han nämnde extra noga var att han tyckte att det var så enkelt att spela framför Christofer Bengtsson, ”Han säger precis vad man ska göra och hur man ska göra, det är skitbra!”. Som en annan bekant sa när vi stod och tittade på en match i förra veckan: ”Christofer Bengtsson älskar verkligen att spela fotboll” Ja, det gör han verkligen. And that’s the beauty of him!

Att Bengtsson kommer spela imorgon är ingen högoddsare, frågan är däremot vilka av dessa som kommer att stå med honom på planen när klockan slår 18.30:

1. Peter Abrahamsson
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. David Björkeryd
6. Hannes Sahlin
7. Jakob Lindström
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
16. Pontus Otterstedt
17. Robin Jonsson
20. Filip Holländer
25. Johan Pettersson
27. Alexander Jeremejeff
44. David Leinar

Om alla kan spela från start så är den mest troliga startelvan denna:

Peter den store

Christofer Bengtsson – David Leinar – Robin Jonsson – Hannes Sahlin

Johan Pettersson – Jakob Lindström -Filip Holländer – David Björkeryd

Oskar Wallén – Emil Karlsson

Frågor på det? Tänkte väl det. Känslan är att det är slut med experimenterandet nu och bästa möjliga lag kommer att starta. ”Nu är det slut på det roliga, vi har en serie att vinna grabbar” ungefär.  Även om det inte experimenterats så mycket tidigare under säsongen så är det definitivt slut nu. Vad jag däremot hade velat se testas är Sebastian Johansson som mittback. Ja, ni hörde rätt Sebastian Johansson som mittback. Inte för att jag tror att han kommer att konkurrera ut någon av de nuvarande mittbackarna på den positionen men med tanke på hur få mittbackar det finns i truppen måste man förbereda sig på det värsta. Att flyttas ned ett steg i planen mot slutet av karriären är ett ganska naturligt steg. Dutta sidled gjorde ju det förra året i ”iff iff” så varför inte? Ingenting bör lämnas åt slumpen i ett läge som detta. Därför bör Sebastian Johansson testas som mittback.

Till sist måste sambadefensiv bara gratulera Johan Hedman som kravlat sig under fettgränsen. Grattis Johan!

 

… är jag inte ett dugg orolig och det borde inte du heller vara.

Lugn, bara lugn. Ett oavgjort resultat mot Väsby United i första omgången av Superettan betyder ingenting. Nada. Siltch. Ungefär lika mycket som en spottloska i Göta älv. För om vi bara anstränger oss lite och tittar bakåt i tiden så är det väldigt tydligt att allting går enligt kalkylen.

Nu undrar förstås du hur det kan komma sig att en poäng i första omgången är fullt godkänt. Jo, det är faktiskt så enkelt som att om man jämför årets säsong med säsongen 2008 då ÖIS vann Superettan så ser man att allt går enligt plan. Så här långt i alla fall.

Då, precis som nu, inledde ÖIS säsongen med ett oavgjort resultat mot en förväntad bottenkandidat. LB07 stod för motståndet i en match som också spelades på hemmaplan. En match där ÖIS-spelarna gjorde sitt yttersta för att framstå som uddlösa och dysfunktionella, medan LB07 backade hem, fettade till det på mitten och stod upp vid egen straffområdesgräns. Om jag inte minns helt fel blev det 0-0.

Som du kan se finns det en hel del likheter mellan den matchen och måndagens pinsamhet. Återigen oavgjort mot ett förväntat bottenlag. Återigen var alla former av konstruktivt, genomtänkt och effektivt spel bannlyst. Och ja, det ska erkännas, Väsby var faktiskt rätt hyfsade. De hade bättre rörelse, piggare löpningar och ett kvickare passningsspel än ÖIS. Så sant, så sant. Dessutom hade de två bollar i virket. Men överlag är detta inget att oroa sig för. En premiärmatch är en premiärmatch är en premiärmatch, som den gode Andres Lokko alltid brukade säga (typ). Då kan spelet låsa sig även för den bäste. Även för Ken Fagerberg, Sebastian Johansson och Pavel Zavadil. Det viktiga är att vi just nu håller oss till planen. Om vi bara kan fortsätta med det och plocka poäng i samma takt som vi gjorde 2008 kommer sannolikt allt att gå vägen. Då väntar den där krukan med guld i slutet av vägen.

OK, jag erkänner. Jag famlar efter halmstrån. Det är inget snack om den saken. Med paniken arbetande på högvarv greppar man efter första bästa flytetyg. Vad som helst fungerar. Bara det ger dig hopp om framtiden.

Samtidigt är det kanske klokt att sätta in årets plattfall till öppningsmatch i ett större sammanhang. Vad skulle en bokklok människa ta sig för? Allt som ser djävligt ut på pappret behöver faktiskt inte vara det. Inte om man inte vill. Och tänk nu på att det här kommer från en person som hanterar motgångar ungefär lika bra som Steven Segall hanterar sina sexslavar. Det vill säga djävligt illa.

Verkligheten blir dock vad man gör den till. Allt är öppet för tolkningar. Framförallt premiärmatcher i Superettan. Samtidigt ska ni veta att det finns många som är tämligen nöjda med att allting skiter sig. Att det i leden finns relativt många som inte har något som helst emot att redan efter en match börja gapa om alltings djävlighet, Santos värdelöshet och Janne Anderssons avgång. Jag tänkte därför pröva en annan väg för att se om den möjligtvis är framkomlig.

ÖIS tabellplaceringar säsongerna 2008 & 2010 (klicka på blicken för en förstoring)

Säsongen 2008 låg ÖIS på en nionde plats efter den första omgången. Och se på fan, det är ju precis som i år. Gôtt! Och som jag har skrivit tidigare inledde ÖIS säsongen 2008 svagt. På de första fem omgångarna samlade ÖIS ihop åtta poäng. I första omgången spelade man som sagt oavgjort mot LB07. Därefter vann man med 3-0 borta mot Ängelholms FF, förlorade med uddamålet mot Åtvidabergs FF på Kopparvallen, vann med 2-0 hemma mot Degerfors IF samt spelade oavgjort mot Mjällby AIF. Sett i backspegeln ser det faktiskt rätt uselt ut. Vem kunde då tro att ÖIS skulle spela i Allsvenskan 2009?

Om ni tar en titt på det ovanstående diagrammet ser ni att ÖIS egentligen inte vaknade förrän till de två 5-0-matcherna mot Enköpings SK och IF Brommapojkarna i den elfte och tolfte omgången. Det var också först då som laget tog sig upp ovanför de så viktiga strecken. Efter det låg man aldrig sämre än trea och från och med den 17:e omgången toppade man tabellen hela vägen in i mål.

Varför kan vi inte göra likadant i år?

Är det verkligen så omöjligt?

Nej, jag tror inte det.

Framförallt inte om man tar i beaktande att årets Superettan kommer att vara jämnare än på mycket länge. Med tanke på hur många bra lag som finns i årets serie kommer sannolikt många lag plocka poäng av varandra (det är väl bara att titta på premiäromgången för att hitta bevis för det). Därmed kommer det finnas goda chanser att ta en av de två direktuppflyttningsplatserna även om man inte spelar in 57 poäng över 30 omgångar.

Vi bör med andra ord ta det lite lugnt så här i början. Det finns ingen anledning att måla fan på väggen. Inte än i alla fall. Ge laget de fem första matcherna att komma i form. Och använd hela tiden säsongen 2008 som måttstock. Titta på tabellplacering, poäng och snittpoäng för säsongen 2010 och jämför den med säsongen 2008. Ligger vi i linje med säsongen 2008? Ja, då är allt OK. Och lova mig nu att du väntar med att börja skrika om alltings djävlighet, Santos värdelöshet och Janne Anderssons avgång tills dess att ÖIS avviker från den utstakade vägen.

ÖIS placering, poäng och snittpoäng omgång för omgång 2008

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha