Ljungskile SK » Sambadefensiv

En inzoomning av Robinx2

Inlägg av Felix Jonsson kl 00:24 Träningsrapport

Jan 182012

Igår utlovade jag en en utvärdering av Robin Eriksson. Nu blev det ju så att en annan Robin kom ivägen, en rödhårig och efterlängtad sådan men jag kommer tillbaka till Robin Jonssons insats senare.

Robin Eriksson då, var han något att ha?

Så sent som för två år sedan blev han utnämnd till den holländska juniorligans bästa anfallare, nu försöker han få ett kontrakt med en klubb i division 1 södra. Någonstans i den kroppen finns det en helt fantastiskt talangfull spelare, men det vill sig helt enkelt inte. I vissa situationer tycker jag mig se honom ha vissa problem med rörligheten, om det beror på nackskadan eller om han helt enkelt inte är i form vet jag inte. Det fungerar helt enkelt inte för honom. och det gör ont att se att en karriär kan få en sådan vändning igenom en olycka.

Nu låter det som att jag fullständigt dömer ut Robin Eriksson och han aldrig kommer att kunna spela fotboll igen. Ingen är gladare än mig om han dominerar resten av veckan och tar en gruvlig revansch på mig. Jag älskar historier om folk som ger sig f*n på att tysta tvivlare och om han gör det så skulle jag hoppa av glädje. Tyvärr känns det i nuläget inte som att Robin Eriksson kan få en nystart i Öis. Just nu känns han allt för otajmad och helt utan självförtroende. Det finns tyvärr inte alls den där hungern som man önskar hos en anfallare som kommer från spel i en högre liga och ska bevisa att han fortfarande håller för spel på en bra nivå. Robin Eriksson har denna veckan på sig att bevisa att motbevisa mig, för det är så länge till han får provspela enligt vad jag hört. Tyvärr tror jag inte att han kommer att motbevisa mig, tyvärr.

Om vi då går vidare till den andre Robin av två, nämligen hemvändaren Robin Jonsson. En något ringrostig Robin Jonsson som inte tränat fotboll sedan LSK tog julledigt någon gång i början av december. Det är svårt att dra några djupare slutsatser på bara en träning. Det man däremot kan säga är att det inte kändes som att Robin och Leinar hade varit ifrån varandra i många dagar. De började genast ge varandra instruktioner om vem som skulle lyfta och falla, även om de var David Leinar som styrde det hela mest så syntes det att de båda trivdes med att spela ihop igen. Skönt!

Efter att Robin Jonsson tillkommit i truppen börjar det kännas som att laget även i år kan bli riktigt stabilt bakåt. Jag skulle nog vilja påstå att Robin Jonsson är lika bra som Danny så där har vi inte tappat något utan vårat mittbackspar känns lika stabilt som förra året. Högerbackspositionen är aningen osäker då Christofer Bengtsson fortfarande inte har något kontrakt kontrakt för nästa år. Min känsla är dock att Bildsköne Bengtsson kommer att stanna kvar. Annars hade han förmodligen inte fortfarande varit med och tränat. Vissa rykten om att han är på väg tillbaka till Smålandstrakterna och Husqvarna, väldigt lösa rykten dock.

Som vänsterback återfinns en annan bildskön lirare, dock mörkhårig och göteborgare. Hannes Sahlin inledde försäsongen ganska svagt men har efter hand börjat spela upp sig och är nu uppe i den form han var under sin provspelsperiod. Om man ska jämföra Hannes med Adam Eriksson så är Hannes ett mycket farligare vapen offensivt än vad Adam Eriksson var. Defensivt skulle jag nog säga att dom är ganska jämbördiga med en liten fördel för Adam Eriksson då han är längre och bättre på huvudet. Sammantaget skulle jag nog säga att Hannes är en bättre vänsterback baserat på det jag sett, men jag väntar med en riktig bedömning tills när matcherna börjar.

En observation av de första veckornas träning är att Hans Prytz och Jonas Karén har bestämt sig för en sak. Man ska vara seriens mest passningsskickliga lag. Det övas passningar i alla dess former hela tiden, och det instrueras intensivt i övningarna. Ingenting ska lämnas åt slumpen, passningarna ska sitta! Jag bara myser när jag ser det.

Som avslutning på denna träningsrapport bjuds det på en intervju med mannen för dagen, Robin Jonsson.

Robin, tillbaka i öiströjan, hur känns det?

Det känns bara jättekul. Jag är tacksam för att få vara med och spela i öis igen som är en så klassisk och anrik förening så det känns bara jättekul.

Det blev bara ett år i Ljungskile, varför?

Jag kände med allt som hände förra året att det blev stressigt och det var ingen riktigt ordning i föreningen. Så jag ville ha lite trygghet och då dök Ljungskile upp. (jag tror att Robin tolkade denna frågan lite fel men tyvärr märkte jag inte det förrän efteråt, han tyckte att jag frågade om varför han lämnade öis. My bad.)

Det ryktades om att du hade anbud från England och lite annat men det blev ändå Öis. Hur gick det till?

Öis visade redan i december att dom var intresserade och dom had jobbat hårt för att hitta en lösning som både dom och jag är nöjd med. Och tillslut kom vi fram till en lösning så det känns bara bra.

Du har synts till lite på Gamla Ullevi under året, hur noga har du följt laget?

Ja har följt dom varenda match faktiskt, och jag har haft en bra kontakt med dom som spelar här. Peter och Danny och killarna så att jag har följt dom nästan varenda match.

Om vi blickar framåt mot säsongen, vad är dina mål med detta?

Jag vill tillföra så mycket jag kan till klubben och förhoppningsvis vara med och ta upp oss i superettan igen.

Match mot Gais här närmast, vad tror du om den matchen?

Det ska bara bli skitkul, jag är ju bra kompis med Markus Gustafsson också så att det extra roligt!

Om du ska tippa ett slutresultat i den matchen då, vad blir det?

2-1 till oss!

Vilka gör målen?

Jag och…eeh…jag vet inte vilka gubbar vi har. Johan Hedman kanske?

Det låter bra, tack så mycket!

Tack!

Whatever happened to? #2

Inlägg av Sambadefensiv kl 08:15 Division 1 Södra, Sambadefensiv minns

Mar 082011

Äntligen. Äntligen. Äntligen. Vi vet att ni har väntat och vi skäms lite som små knäjyckar som har gjort ”the dirty” inomhus i stället för i grannens blomrabatt eller i barnens lekhage i Hagaparken, men nu kommer äntligen den andra delen i serien som berättar historien om alla de minnesvärda spelare som har spelat i ÖIS genom åren (i alla fall under 2000-talet, men vi lovar att arbeta oss ännu längre tillbaka, ge oss lite tid bara). Alla spelarna kanske inte har varit några stora stjärnor, men de har på något sätt etsat sig fast i våra minnen och vi vill därför hylla dem med hjälp av denna tämligen enkla artikelserie. Det kan vara för en välförtjänt tryckare som de har delat ut eller kanske för att de inte var högre än tre päron och en finsk pinne.

I det första inlägget i serien ”Whatever happened to?” fick vi veta vad Samuel Barlay, Nadir Benchenaa och Carlos Espinosa håller på med nu för tiden. Och man kan väl säga att det var lite gott och blandat: en är stjärna i Chile, en kickar boll i Azerbadjan och en drog i väg till det så fridfulla mellanöstern. Men nu ältar vi inte mer om tidigare inlägg, utan nu snackar vi om det här inlägget i stället. I dag ska vi nämligen få veta vad som hände med den hårdaste av de hårda, den där killen som man inte kan göra annat än att älska samt en Rick James-kopia som aldrig fick chansen/aldrig visade upp något speciellt. De tre är…

Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Atli Thorarinsson?

Två av de hårdaste killarna som spelat i en ÖIS-tröja.

Atli Thorarinsson kom till ÖIS inför säsongen 2001 (ni vet, den där säsongen då vi spelade i de där förbannat fula Sapa-tröjorna med spelarnas nummer i navelhöjd på magen) och fick då mest agera tredje mittback. Trots det gjorde ändå Atli tio matcher under sin första säsong.

Vad kommer man ihåg mest av Atli då? Framförallt kommer man ihåg honom som en människa med ett ansikte som kändes som en blandning av en fransk adelsherre och Dumbo. Men spelmässigt kommer man ihåg honom för hans hårda spelstil. Som vi skrev när vi gjorde inlägget om ”Islänningar vi minns”:

Det sägs att ÖIS gamla hårding, Joachim Karlsson, sagt följande om Atli Thorarinsson: ”[fö]rr var jag inte rädd för någon på fotbollsplanen, men det var innan jag mötte Atli”.

Det där uttalandet från Joachim Karlsson – en spelare som är en av de hårdaste anfallare som någonsin stått på en fotbollsplan och som tog emot fula armbågar med ett leende – säger en hel del om Atli och hans spelstil. Det ska dock sägas att även om Atli kunde vara en lite elak och tuff djävel ute på planen så var han väldigt snäll när han inte stod på fotbollsplanen. Om ni tillåter skulle vi vilja berätta en lustig liten anekdot:

När Oskar (som skriver här på Sambadefensiv) var tretton bast fick han som skoluppgift att intervjua en fotbollsspelare. Under tiden som han skulle göra den här intervjun pryade han också som fotbollsspelare hos ÖIS (japp, that’s right, Oskar var världens tursammaste trettonåring). Oskar frågade då Sören Börjesson om det var OK att göra en intervju med någon av spelarna i laget och Sören sa att Atli nog var en bra kille att intervjua. Det hela slutade med att Oskar stod i en halvtimme och ställde frågor som ”Vilken är din favoritfrukt?”, ”Vad gillar du att se på TV?” och ”Varför är du så lång?” till Atli. Atli hade dock inga som helst problem med att stå där i en halvtimme och svara på alla dumma frågor som Oskar kunde komma på. Till råga på allt var Atli så snäll att han bjöd på en autograf innan intervjun var över. Tyvärr finns inte den där autografen kvar i dag. Den borde vara värd mycket. I alla fall i sentimentalt värde.

På planen var Atli ingen finlirare eller något passningsgeni, faktum är att han inte gjorde ett enda mål eller assist under sin tid i ÖIS, men vad gjorde det när ingen kunde ta sig förbi honom. Han nickade bort långbollar och tryckte ner de spelare som vågade försöka sig på att ta sig förbi honom. Har vi sagt att han var stenhård?

Precis innan säsongen 2004 startade lämnade Atli ÖIS och det var ungefär då det började gå rakt nedåt för klubben. Vissa vill kanske hävda att fallet berodde på att Erik Hamrén lämnade ÖIS efter säsongen 2003, men visst kan det också ha varit så att det berodde på att Atli ”Atlasbergen” Thorarinsson lämnade klubben. Det finns säkert någon som känner så i alla fall. Efter att Atli lämnade Sällskapet åkte han hem till Island igen. Där spelade han först för sin moderklubb KA Akureyri i en säsong innan han skrev på för topplaget Valur Reykjavík där han spelar än i dag. Atli var även landslagman för Island och spelade nio landskamper.

Whatever happened to pick-up trucks?
Whatever happened to yellow pages?
Whatever happened to burning books?
Whatever happened to Edwin Phiri?

Som vi är vana att se Edwin Phiri. Med ett stort leende på läpparna.

Vårt starkaste minne av Edwin Phiri är ett mål som han gjorde på gamla Gamla Ullevi. Året var 2003 och vi stod mitt i klacken när ÖIS mötte Enköpings SK. Precis som vanligt så fick Phiri spela högerback. Och efter lite strul i ”det där andra lagets” straffområde hamnade bollen hos Phiri som var placerad till höger, en bit utanför motståndarnas straffområde, från ÖIS håll sett. Phiri tog emot bollen och drog på ett skott som inte var särskilt hårt eller särskilt välriktat. Faktum är att skottet hade riktigt dålig fart och att det dessutom var skruvat åt ”fel håll”. Skottet skruvade sig alltså mot den vänstra hörnflaggan i stället för mot mål. Det här kunde bara sluta på ett sätt: inspark för ”det där andra laget”. Trodde vi ja. I stället för att gå ut över kortlinjen gick skottet rätt in i mål. Hur fan det gick till eller varför inte målvakten kunde rädda skottet har vi ingen aning om. Allt vi kommer ihåg är att det blev mål. Vi kommer också ihåg att hela ståplats exploderade och att klacken bröt ut i ett vilt jubel. Alla var glada. Men den som var gladast var ändå Edwin Phiri som sprack upp i ett gigantiskt (och lite förvånat) leende.

Målet var Edwins första och hittills enda allsvenska mål. Till saken hör också att det kom i hans första allsvenska match. Dessutom visade det ÖIS vägen i ett pressat läge. Säsongen 2003 inledde vi med två raka förluster (1-4 mot Helsingborgs IF och 1-3 mot IF Elfsborg). Tack vare Edwins rökare och två ytterligare mål av Paulinho Guara i årets andra hemmamatch kunde ÖIS börja klättringen i tabellen (som ni säket kommer ihåg så slutade det på en fjärdeplats efter Djurgårdens IF FF, Hammarby IF och Malmö FF).

Läs mer:

Första segern är i hamn

Tredje gången gillt

Nu är vi med!

Erik Hamrén: Edwin gör en fantastisk match

Ända sedan Phiri kom till Sverige för nio år sedan så har han faktiskt bara gjort två mål överhuvudtaget i a-lagssammanhang. Det nyss beskrivna målet och ett för Ljungskile under fjolåret. Vi är övertygad om att han visade sitt stora leende även den gången. Efter fyra säsonger och 41 Allsvenska matcher i ÖIS bestämde sig Phiri inför säsongen 2006 för att flytta till Ljungskile. Där har han varit bofast i försvaret ända till slutet av säsongen 2010 då han bytte klubb till FC Trollhättan. En (lycklig) återförening med Boyd Mwila. I Trollhättan kommer Phiri med all säkerhet att bli en viktig kugge i försvaret och det kommer bli trevligt att få fortsätta se honom lira boll.

Whatever happened to Chairman Mao?
Whatever happened to God above?
Whatever happened to the cow?
Whatever happened to Dominic Yobe?

Dominic Yobe försöker se lika cool ut som Rick James. Han har i alla fall fått till frillan.

Dominic Yobe kom till ÖIS från Chiparamba Youth Academy (Chiparamba Great Eagles) under slutet av 2003. Blott 17 år gammal. Redan året efter gjorde han debut i ÖIS a-lag och i Allsvenskan. Ett inhopp i den artonde omgången inför drygt 4 000 åskådare hemma på Gamla Ullevi. Det blev förlust med 0-2 mot Malmö FF. Om det berodde på prestationen i matchen mot Malmö eller inte vet vi inte, men efter det inhoppet blev det inte några fler matcher i a-laget för Yobe under säsongen 2004. Året efter – när Zoran Lukic tagit över galärslavspiskan från Jukka Ikäläinen – blev det dock betydlig mer spel för Yobe. Med Zoran (och Sören Börjesson) vid rodret under säsongerna 2005 och 2006 fick Yobe spela mer än hälften av matcherna i Allsvenskan, oftast som en av tre mittfältare. Sammanlagt blev det 34 allsvenska matcher och ett mål och tre assist för Yobe.

Under den fiaskobetonade säsongen 2007 när ÖIS verkligen mådde pyton – både på och utanför planen – hade Yobe stora problem med självförtroendet. Inte heller ville spelet på planen stämma. Sett i backspegeln verkar det inte heller som att Yobes spelstil och mentalitet föll Janne Carlsson i smaken. Därmed fick den unge mittfältaren också mycket svårt att ta plats i startelvan, något som Yobe annars vant sig vid under 2005 och 2006. Mitt i sommaren 2007 bestämde sig ÖIS därför för att låna ut Yobe ut till finska AC Oulu.

Väl på plats i Finland och på Oulus centrala mittfält gjorde Yobe alldeles utomordentligt bra i från sig. Man skulle kunna säga att han gick från klarhet till klarhet och att det lite lägre tempot i den finska ligan passade Yobe som hand i handske. Till råga på allt trivdes han som sjutton i Uleåborg. Kanske kan det ha något att göra med att hans äldre bror också spelade i den finska ligan.

När låneavtalet mellan AC Oulu och ÖIS gick ut efter säsongen 2007 var det snack om att Yobe skulle vända hem till ÖIS-gården. Så blev inte fallet, utan i stället valde Yobe att stanna kvar i Oulu och i den finska andraligan. Ett val som skulle visa sig mycket klokt. I Oulu blev Yobe en viktig kugge på det centrala mittfältet och säsongen 2009 var han starkt bidragande till att Oulu vann Ykkönen (den finska andradivisionen) och gick upp i Veikkausliiga (den finska förstadivisionen). Som belöning för sitt fina spel under 2008 och 2009 utsågs Yobe till lagkapten under det första året i Veikkausliiga. Under 2010 presterade Yobe till och med så bra att han efter säsongen erbjöds ett kontrakt med det finska mästarlaget HJK Helsingfors. I november 2010 skrev Yobe ett tvåårskontrakt med HJK.

Under åren i Finland har Yobe också blivit något av en b-listecelibritet hemma i Zambia, men eftersom vi mestadels är intresserade av det som pågår på planen väljer vi att inte grotta ner oss allt för mycket i allt skvaller och alla rykten. Om ni är lagda åt det hållet kan vi dock tipsa er om att skriva in +”Yobe” +”Mampi” +”TeeTeey” i sökfönstret hos Google. Go nuts!

***

I nästa omgång av ”What ever happened to?” kommer ni få reda på vad som hände med Fidan Syla, Mike Owusu och Henri Scheweleff

Gott och blandat från veckan som gått #2

Inlägg av Sambadefensiv kl 06:00 Division 1 Södra, Gott och blandat från veckan som gått

Mar 052011

Back once again is the wildly amazing gott och blandat-påsen från veckan som gått. Till skillnad från Malacos godisversion har vi bara gott godis, vilket betyder att du inte behöver slänga de där äckliga lakritsbitarna eller ge dem till någon som saknar raffinerade smaklökar.
Man skulle kunna säga att gott- och blandat-påsen kommer tillbaka på allmän begäran. Förra helgens inlägg som samlade veckans ÖIS-händelser drog nämligen ned sådana öronbedövande applåder att vi bestämde oss för att fortsätta med skiten. Den gångna veckan har kanske inte varit riktigt lika händelserik som föregående veckor, men det har ändå hänt en hel del i vårt lilla rödblå universum. Så håll nu hårt om din käresta och dina ägodelar för nu kör.

***

Veckan inleddes (jepp, här på Sambadefensiv kör vi lördag till fredagsvecka, ingen stor sak och det är lika bra att ni vänjer er vid det för vi kommer aldrig att ändra på oss) med årets första hemmamatch. Äntligen! Hyfsat väder och hyfsat med folk på Valhalla IP:s läktare. Och även om det inte blev en rödblå seger så måste det sägas att ÖIS tog ett rejält kliv framåt i och med matchen mot Ljungskile SK. Något som Jakob Olsson också höll med om:

Det känns helt klart som att vi tar steg framåt hela tiden. Vi har inte tränat så mycket fotboll men nu hade vi matchningen mot Elfsborg i benen och där kändes det som att det blev en positiv vändning, jämfört med J-Södra. Idag tycker jag att vi ska komma undan med minst ett oavgjort resultat. Det är för dåligt, men så är det. Det är bara att bygga på och kämpa mer nästa match.

Förutom att spelet såg mycket bättre ut än i de tidigare träningsmatcherna så gjorde Sebastian Johansson ett riktigt snyggt mål:

I den 36:e minuten lyckas ÖIS till slut kvittera och det på ett mycket vackert anfall. Mathias Johannesson får bollen på sin högerkant i höjd med mittlinjen och passar in centralt i banan till Danny Ervik. Danny tittar upp och sätter en passning tillbaka mot högerkanten där Jakob Olsson sprungit för att möta bollen, men istället för att ta emot bollen så hoppar Jakob över bollen. På högerkanten så har nämligen Mathias påbörjat en ny löpning och han får bollen snyggt i steget. Mathias tar sig ned mot hörnflaggan och släpper bollen kort till Jakob Olsson som får bollen ungefär vid straffområdets högra hörn. Jakob fintar att han ska gå mot mål, men drar bollen bakom stödbenet förbi sin nu helt förvirrade motståndare och innan nästa Ljungskilespelare hinner stöta fram så slår Jakob ett inlägg mot Sebastian Johansson vid den bortre stolpen. Sebastian går upp i en nickduell med en Ljungskileback, vinner den och lobbnickar bollen i det högra krysset helt otagbart för målvakten. Det var så vackert att man i några sekunder började tänka på glansdagarna från början av detta sekel.

Lite tråkigare var då att ÖIS släppte in två tämligen enkla mål och att unge och lovande ytterbacken Joakim Hall tvingades kliva av planen redan efter fyra spelade minuter. Ljungskiles första mål kom efter att man spelat sig fram på ÖIS vänsterkant och Aleksandar Kitic fått skottläge någon meter in i ÖIS straffområde. Avslutet satt lågt och välplacerat i närheten av den högra stolpen. Och trots att en offsidestående Johan Patriksson eller Gabriel Altemark-Vannemyr hade en tå på bollen innan den passerade mållinjen godkändes Kitics rökare. Inte mycket att orda om. Under inledningen av den andra halvleken gjorde sedan Johan Patriksson 1-2 i samband med en högerhörna. Hela ÖIS-försvaret inklusive Peter Abrahamsson var försjunkna i djup sömn och Patriksson kunde helt ensam hoppa upp och nicka in segermålet för Bohusläns stolthet.

Förlusten till trots så gjorde alltså ÖIS en bra match och om sanningen ska fram borde man åtminstone ha klarat oavgjort. Under den första halvleken hade bland annat Oskar Wallén ett friläge bara någon meter framför mål:

Jag skulle förstås gjort mål på min jättechans, men det blev ett djävla avslut. Jag lutade mig bakåt på nåt konstig sätt och sköt i marken, så det blev en konstig studs. Nej, det var inget bra.

I matchens slutskede brände också Nicolas Sandberg två frilägen. Först efter en jag-tror-knappt-att-det-är-sant-du-menar-inte-att-han-just-gjorde-det-jag-tror-att-han-gjorde-passning från Jakob Olsson och sedan efter en påpasslig framspelning av Jonathan Lindström. Både gångerna gick Sandbergs avslut mitt på Ljungskiles målvakt Andreas Samuelsson.

Läs mer:

Ett steg i rätt riktning på Valhalla (matchreferat)

Danny Ervik: ”Det känns som att jag stannar”

Oskar Wallén: ”Nu börjar vi komma på fötter”

Liverapportering: ÖIS – Ljungskile SK

”Det gör ont i hela kroppen” (ÖIS.se)

Olsson går från klarhet till klarhet (ÖIS.se)

Hedersam förlust på Valhalla IP (ÖIS.se)

***

Under veckan som gått har Örgryte IS – tillsammans med BK Häcken, GAIS, IFK Göteborg och Jitex – tagit ställning i frågan om bolagisering. I ett gemensamt årsmötesuttalande meddelade Göteborgs Fotbollsförbund, som är ett av landets mest inflytelserika distriktsförbund, att man inte ser en förändring av 51-procentsreglen som en väg till himmelriket:

- Vi tror att det finns betydande värden av att ha kvar reglerna som de ser ut i dag. Idrotten är kanske den sista folkrörelsen, och då vill vi att majoriteten som bestämmer ska vara relaterad till idrotten och inte till kapitalet. Sedan är jag högst personligen skeptisk överlag, för jag förstår inte vem som skulle stoppa in alla de här nya pengarna i svensk fotboll.

Därmed är årsmötet sannolikt två frågor fattigare. Först försvann frågan om sammanslagningen med Qviding FIF från dagordningen och nu ser det alltså ut som att även 51-procentsfrågan blir något av en parentes. I frågan om delegerad beslutsrätt och regler för bolagisering har det annars kommit in en del motioner till årsmötet, men dessa ser nu att ”missa målet”. Och kanske är det lika bra det, eftersom vi sannolikt har viktigare saker att diskutera på årsmötet.

När vi ändå är inne på årsmötet vill vi passa på att uppmana alla att betala in medlemsavgiften och att sedan bege sig till IHM Business Schools lokaler på Fabriksgatan 21-25 i Gårda. Datumet är som sagt den 9 mars och tiden som gäller är 19:00. Medlemskap fixar du enklast genom att sätta in 350 kronor (eller 175 kronor om du är under 18 år eller pensionär eller 800 kronor om du vill anmäla hela familjen) på Örgryte IS plusgirokonto 920 65 43-2.

Läs mer:

Göteborgsklubbarna sätter ner foten

Göteborgsklubbarna säger ifrån

Göteborgs fotbollsförbunds årsmötesuttalande

***

Som de flesta av er säkert känner till har ÖIS fått en ny tränare och i tisdags gjorde Roberto Jacobsson äntligen sin första träning som ”huvudtränare”:

Hur blir era nya roller?

- Jag har inte hunnit prata så mycket med Bengt. Han har ju fördärvat revbenen och var inte med på matchen senast och inte idag. Bosse kommer att ta hand om sponsorer och saker omkring, men inte med laget.

Nån form av sportchef alltså?

- Ja, och inget med matchning eller träning utan det är Bengt och jag som sköter det.

Och du är huvudtränaren?

- Vi har som sagt inte pratat så mycket om det, men jag hoppas att jag kan tillföra fotbollsbiten ganska mycket för det är min styrka.

Av rapporterna att döma fick Jacobsson en tämligen lätt första arbetsdag. Träningen inleddes med vad som skulle kunna kallas för en Conny Winge-inspirerad övning där spelarna värmde upp genom att jogga med boll fem meter för att sedan passa till en mötande spelare, ta emot den mötande spelarens passing och fortsätta fem meter till sin medspelares utgångspunkt. Ingen särskilt avancerad övning med andra ord.

Efter det gick man över till att spela fyramålsspel där målen placerades ut så att de bildade en fyrkant på planen. Sedan var det meningen att spelarna skulle passa bollen genom målet till en spelare i det egna laget. Om man lyckades med det fick man poäng. Så vitt vi kunde se och förstå sopade Nicolas Sandberg, Mathias Johannesson, Jakob Olsson, David Leinar, Niclas Elving och Pontus Otterstedt mattan med Seif Kadhim, Danny Ervik, Dennis Jonsson, Sebastian Johansson, Oskar Wallen och Luka Mijaljevic. En enkel överslags- och huvudräkning gör gällande att slutresultatet blev något i stil med 10-2 till de förstnämnda.

Träningen avslutades sedan med tvåmålsspel med sju spelare i varje lag. Lagen blev desamma som vid tidigare övning, men den här gången blev matchen bra mycket jämnare. Lag Kadhim-Ervik-Jonsson-Johansson-Wallen-Mijaljevic kunde till och med gå vinnande från planen efter att man gjort sista målet efter att Roberto basunerat ut ”sista målet vinner”.

Läs mer:

Roberto Jacobsson : ÖIS är klubben i mitt hjärta”

***

På onsdagen så var det då äntligen dags för byggnadsnämnden i Mölndals kommun att behandla Örgryte IS bygglovsansökan för sporthotellet. Veckan innan gav Göteborgs stad klartecken för tomträtten när kommunfullmäktige röstade igenom förslaget. Eftersom hotellplaceringen, storleken av hotellet och ritningarna tagits fram i nära dialog med Mölndals kommun så godkändes också bygglovet. Allt som nu återstår innan man kan påbörja byggnationen av hotellet är de ekonomiska förhandlingarna. Det är bara att hålla tummarna.

***

Tyvärr innehöll också den gångna veckan riktigt tråkiga nyheter. Runt lunchtid i går (fredag ) nåddes vi av beskedet att Robin Jonsson bestämt sig för att lämna ÖIS och skriva på för Ljungskile SK. Under de senaste två säsongerna har Robin varit mer eller mindre given i startelvan, vilket givetvis gör det oerhört tungt att se honom lämna klubben. Men i och med degraderingen till division 1 och att Robin gjort klart att han helst vill spela i en högre serie är beskedet inte så svårt att förstå:

– Helst av allt ville jag att det skulle lösa sig med ÖIS. Jag hade hoppats på Qvidinglösningen men när den försvann och Ljungskile dök upp så var det Superettan som lockade.

Robin Jonsson blir därmed andra Öisare att flytta till Bohuslän denna säsong. Tidigare i år har Alexander Mellqvist gjort samma resa.

Läs mer:

Robin Jonsson + Ljungskile = Sant

Robin Jonsson klar för Ljungskile (LSK.se)

Robin Jonsson till Ljungskile (ÖIS.se)

***

På fredagen kom kanske den gladaste nyheten av dem alla. Martin Larsson, ordförande i den nya interimstyrelsen, har via ett av sina bolag köpt Öisgården från Örgryte Fotboll ABs konkursbo:

Öisgården har köpts av ett investmentbolag med stort ÖIS-hjärta ägt av Martin Larsson. Detta säkerställer att ÖIS ungdoms- och seniorverksamhet kommer att fortsätta bedrivas på Öisgården.

Läs mer:

Öisgården är säkrad (ÖIS.se)

***

Fredagen bjöd även på en till positiv nyhet när Kode IFs hemsida avslöjade att Oskar Wallén skrivit på ett treårskontrakt för Örgryte. Oskar har ju som bekant provspelat för Sällskapet sedan november och det enda som hindrat parterna att komma överens om ett kontrakt har varit ÖIS struliga ekonomiska situation. Nu blir Oskar den andre klara spelaren i det lag där endast David Leinar har kontrakt sedan tidigare.

Läs mer:

Tre år för Oskar Wallén

Oskar klar för ÖIS (KodeIF.se)

***

Vi kan även avslöja att det under den gångna veckan också viskats om att ÖIS är på väg att knyta upp ett antal av de mer rutinerade och erfarna spelarna från fjolårets trupp. Och det får väl ändå betraktas som lite glädjande nyheter. Än så länge är inget klart, så hur det går och vilka spelare det rör sig om får vi sannolikt se under den kommande veckan.

När vi ändå är inne på löst prat och allmän ryktesspridning kan vi väl också passa på att avslöja att vi i går nåddes av ett tämligen lustigt rykte: att ÖIS för tillfället arbetar med tre olika lösningar när det gäller var årets hemmamatcher ska spelas. Tre? Japp, tre! Vi känner alla till de gamla vanliga alternativen: Gamla Ullevi och Valhalla Idrottsplats. Det intressanta är att man den här gången också tittar på möjligheten att spela hemmamatcherna på – hör och häpna – ÖIS-gården! Om vi skulle ta oss friheten av lista de tre alternativen skulle listan se ut ungefär på följande vis:

Valhalla Idrottsplats
ÖIS-gården
Gamla Ullevi

Vi lovar att försöka gräva lite ytterligare i detta under helgen och hoppas kunna återkomma med någon form av artikel i ämnet under nästa vecka.

***

Och du, kom nu ihåg att du inte får missa dagens träningsmatch mot Halmstads BK. Matchen börjar klockan 13:00 och spelas på konstgräset på Sannarps Idrottsplats.

Läs mer:

Premiär för Roberto mot Halmstad (ÖIS.se)

Liverapportering: Halmstads BK – ÖIS (från kl. 12:30)

Robin Jonsson + Ljungskile = Sant

Inlägg av Håkan Wall kl 13:47 Försäsongen 2011, Silly Season, Spelarförluster

Mar 042011

Så var det då klart att ännu en spelare lämnar Örgryte. En efter en försvinner de och även om man hör positiva signaler från både spelare och personer inom ÖIS om att kontraktsunderskrifter är ”på gång”, så är det fortfarande fler folk som försvinner än skriver på. Denna gång är det Robin Jonsson som alltså skrivit på för Ljungskile. Efter åtta år i Sällskapet, varav fyra i a-truppen, lämnar Robin nu oss för spel i Superettan. Knappast oväntat, Robin har öppet sagt att han vill spela högre än i division ett och vi visste ju om att han provspelat i Ljungskile.

Robin Jonsson bjuder Felix Sehlström på en åktur under ett träningspass.

Robin kom till Örgryte redan 2003 från Trollhättan och blev uppflyttad till a-truppen inför säsongen 2007. Tillsammans med Christian Lindström presenterades han av klubbchefen Stefan Herre Eriksson som en av de egna spelarna som det nya ÖIS skulle satsa på när man flyttats ned till Superettan och ekonomin behövde saneras. Sannolikt var det första året mer tänkt att vara ett se och lära-år men skador och problem i försvarsspelet gjorde att Robin snabbt fick en plats i laget. Efter att ha varit skadad de första matcherna så gjorde Robin debut i a-laget i cupmatchen mot Timrå och veckan efter blev det seriepremiär i bortamatchen mot Mjällby.

Året efter, det numera smått klassiska succéåret 2008, blev emellertid inte ett personligt succéår för Robin. Efter att ha fått mycket speltid under 2007 så hoppades han att bli bofast i laget som mittback men istället så blev han tränarnas fjärdeval på mittbacksplatsen. Trots detta fick Robin ganska mycket speltid då i princip samtliga mittbackar hade skadebekymmer och totalt spelade Robin 10 matcher det året. Han fick också göra sitt första mål för ÖIS i den betydelselösa sista bortamatchen mot Sirius. Boyd Mwila blev fälld och Robin som i princip var den enda som inte gjort mål i laget det året fick chansen att sätta bollen i nät. Bollen till vänster, målvakten till höger och premiärmålet var avklarat.

Inför säsongen 2009 var mittbacksordningen oförändrad. Robin var fast förankrad som fjärdealternativet och i hopp om att få mer speltid så fick Robin prova lite nya positioner under försäsongen. Efter två matcher som central defensiv mittfältare så hamnade Robin på högerbacksplatsen, en position som han spelat på under ungdomsåren och någon enstaka match under säsongen 2007. När säsongen väl drog igång hade Robin lyckats konkurrera ut Christofer Bengtsson om högerbacksplatsen. Tyvärr så visade det sig att ytterbacksplatserna skulle bli en av ÖIS akilleshälar under den allsvenska sejouren 2009. Hela försvarsspelet var i gungning och Robin hade stora problem på sin kant. Det var inte förrän Åge Hareide kom in efter halva säsongen som försvarsspelet sattes ordentligt på plats. I och med tränarbytet så flyttades även Robin tillbaka till mittbackplatsen och från och med andra halvan av säsongen 2009 så var Robin den givna ettan i mittförsvaret.

Förra säsongen så var det en mittback som hela tiden åtnjöt Janne Anderssons förtroende och det var just Robin Jonsson. Under den första halvan av säsongen så var också Robin en av ÖIS klart bästa spelare, oavsett om han fick spela med Valter Tomaz Jr, Dennis Jonsson eller David Leinar. Insatsen i hemmamatchen mot Hammarby var antagligen hans bästa någonsin i ÖIS-tröjan. Sambadefensiv gav Robin följande omdöme efter den matchen: ”Robin Jonsson var helt enkelt alldeles strålande. Fantastisk. Vi vill nog hävda att det här var den bästa match som vi har sett av en ÖIS-mittback sedan Johan Anegrunds glansdagar i början av 2000-talet.” I sin sista säsong med ÖIS spelade Robin 27 matcher och gjorde två mål.

Nu är då Robin Jonssons tid som Öisare över, åtminstone för den här gången. Vi kommer att sakna hans placeringsförmåga, hans spelförståelse och hans nästan lite blyga men aggressiva sätt att spela mittback. Givetvis önskar vi Robin lycka till i Ljungskile och tackar honom för sin insats i Öiströjan.

Danny Ervik: ”Det känns som att jag stannar”

Inlägg av Oskar Ängermark kl 18:13 Försäsongen 2011, ÖIS - Ljungskile SK, Spelarintervjuer, Träningsmatch

Feb 272011

Efter 1-2 i säsongens tredje träningsmatch så blev det ett kort litet snack med Danny Ervik. Trevlig läsning utlovas trots matchens resultat.

Hur känner du dig efter din första match för året Danny?
-Trött… Jag har tränat fullt ut med laget men jag har inte spelat några matcher. Så egentligen är jag mest ovan vid matchtempot just nu.

Vad är det som har hållit dig ifrån matcherna?
-Jag har haft problem med ryggen. Tydligen så har jag fått en sträckning där bak när jag tränat.

Hur kändes matchen som helhet?
-Det kändes ganska orättvist med 2-1. De hade väl ett par omställningar som var lite farliga men vi känner oss nog lite ovana på stor plan kan jag tänka mig. Vi har inte spelat på hela planen så mycket.

Ja man får väl säga att ÖIS hade de hetaste chanserna i alla fall?
-Ja det tycker jag verkligen. Vi borde egentligen vinna för vi är mycket bättre än dem. Det är vi. Nu behöver vi väl egentligen få ihop detaljer med passningsspelet. Det blir så annorlunda ytor när man spelar på hela planen. Men jag tror det kan bli bra!

Man får säga att laget har tagit väldigt stora kliv framåt sen matchen mot J-Södra.
-Ja det har vi verkligen tagit. Mer eller mindre allihopa har kunnat vara med och träna nu på sistone och det gör väldigt mycket. Nu börjar det ordna sig med styrelse och sånt också. Båten börjar lugna sig.

Känns det som att du stannar i år då?
-Det lutar åt det ja. Det gör det.

Det låter bra det.
-Ja det gör det. Då vet man vad som händer. Ta på dig några vantar nu!
(Här ska tilläggas att jag stod och skakade under hela intervjun. Bara så ni inte tror att Danny skriker ut konstiga saker lite titt som tätt. Även ifall han skriker ganska mycket på planen)

Haha, det ska jag. Tack så mycket Danny.
-Tack själv.

Spelordning för Superettan 2011

Inlägg av Johan Gellerman kl 11:46 Spelschema

Dec 112010

Spelordningen för nästa års Superettan har nu släppts och vi får premiär hemma mot Degerfors och bortapremiär mot Åtvidaberg omgången efter. Ljungskile, Bajen, Assyriska, Västerås, Jönköping och Degerfors får betecknas som helt okej sommarbortaresor. I övrigt kan man konstatera att vi avslutar hemma, vilket inte har hört till vanligheterna de senaste säsongerna, och dessutom slipper vi avsluta säsongen med idel aslånga bortaresor.

Notera att detta bara är spelordningen, alltså i vilken omgång vi möter vilket lag. Spelordningsmötet där datum och tider fastställs (i alla fall för de första tio-elva omgångarna) hålls nu på fredag den 17:e december. Spelordningsförslaget i sin helhet hittas här.

Omgång 1 /1a (10 april) Inga matcher 12-14 april (UEFA)
Örgryte – Degerfors IF

Omgång 2 /1b (17 april)
Åtvidabergs FF – Örgryte

Omgång 3 /2a (24 april) Inga matcher 26-28 april (UEFA)

Örgryte – Jönköpings Södra IF

Omgång 4 /2b (1 maj) Inga matcher 3-5 maj (UEFA)

Ängelholms FF – Örgryte

Omgång 5 /3a (8 maj)

Örgryte – Falkenbergs FF

Omgång 6 /3b (15 maj)

IFK Värnamo – Örgryte

Omgång 7 /4a (to 19 maj) Inga matcher får spelas 18 maj (UEFA)

Örgryte – Hammarby

Omgång 8 /4b (22 maj)

GIF Sundsvall – Örgryte

Omgång 9 /7a (29 maj)

Örgryte – IK Brage

Omgång 10 /7b (5 juni)

IF Brommapojkarna – Örgryte

Omgång 11 /6a (12 juni)

Örgryte – Landskrona BoIS

Omgång 12 /6b (19 juni)

Ljungskile SK – Örgryte

Omgång 13 /5a (on 22 juni)

Örgryte – Östers IF

Omgång 14 /5b (26 juni)

Assyriska FF – Örgryte

Omgång 15 /8a (3 juli)

Örgryte – Västerås SK FK

Omgång 16 /8b (17 juli)

Västerås SK FK – Örgryte

Omgång 17 /9a (24 juli)

Degerfors IF – Örgryte

Omgång 18 /9b (31 juli)

Örgryte – Åtvidabergs FF

Omgång 19 /10a (7 augusti)

Jönköpings Södra IF – Örgryte

Omgång 20 /10b (14 augusti)

Örgryte – Ängelholms FF

Omgång 21 /12a (21 augusti)

Hammarby – Örgryte

Omgång 22 /12b (28 augusti)

Örgryte – GIF Sundsvall

Omgång 23 /15a (4 september)

IK Brage – Örgryte

Omgång 24 /15b (11 september)

Örgryte – IF Brommapojkarna

Omgång 25 /11a (18 september)

Falkenbergs FF – Örgryte

Omgång 26 /11b (26 september)

Örgryte – Värnamo

Omgång 27 /14a (2 oktober)

Landskrona BoIS – Örgryte

Omgång 28 /14b (9 oktober)

Örgryte – Ljungskile SK

Omgång 29 /13a (16 oktober)

Östers IF - Örgryte

Omgång 30 /13b (30 oktober)

Örgryte – Assyriska FF

ÖIS ineffektivitet är en myt!

Inlägg av Johan Gellerman kl 14:49 Allmänt tjafs och kuriosa, Superettan, Teorier om alltings djävlighet

Jul 302010

Nedanstående siffror är hämtade från förbundets hemsida och hopräknat av mig så risken finns att det kan ha insmugit sig något litet fel, men det är inget som förändrar resultatet nämnvärt.

Antal gjorda mål (siffran inom parantes är tabellplacering):

IFK Norrköping, 33 (1)
GIF Sundsvall, 32 (2)
Örgryte IS, 27 (6)
Hammarby IF, 27 (10)
Degerfors IF, 26 (3)
Syrianska FC, 25 (4)
Assyriska FF, 25 (7)
Landskrona BoIS, 22 (5)
Ljungskile SK, 22 (9)
Ängelholms FF, 20 (8

Antal skjutna skott:

Landskrona BoIS, 244 (5)
Hammarby IF, 224 (10)
IFK Norrköping, 218 (1)
GIF Sundsvall, 214 (2)
Ljungskile SK, 214 (9)
Syrianska FC, 207 (4)
Degerfors IF, 204 (3)
Assyriska FF, 198 (7)
Örgryte IS, 197 (6)
Ängelholms FF, 196 (8)

Antal skott på mål (inklusive ramträffar):

Landskrona BoIS, 120 (5)
Syrianska FC, 119 (4)
IFK Norrköping, 117 (1)
GIF Sundsvall, 113 (2)
Degerfors IF, 111 (3)
Ljungskile SK, 109 (9)
Assyriska FF, 104 (7)
Ängelholms FF, 104 (8)
Hammarby IF, 102 (10)
Örgryte IS, 99 (6)

Andel skott som går på mål:

Syrianska FC, 57% (4)
Degerfors IF, 57% (3)
IFK Norrköping, 54% (1)
Assyriska FF, 53% (7)
Ängelholms FF, 53% (8)
GIF Sundsvall, 52% (2)
Ljungskile SK, 51% (9)
Örgryte IS, 50% (6)
Landskrona BoIS, 49% (5)
Hammarby IF, 46% (10)

Andel skott som går på mål som går i mål:

GIF Sundsvall, 28% (2)
IFK Norrköping, 28% (1)
Örgryte IS, 27% (6)
Hammarby IF, 26% (10)
Assyriska FF, 24% (7)
Degerfors IF, 23% (3)
Syrianska FC, 21% (4)
Ljungskile SK, 20% (9)
Ängelholms FF, 19% (8)
Landskrona BoIS, 18% (5)

Andel skott som går i mål:

IFK Norrköping, 15% (1)
GIF Sundsvall, 15% (2)
Örgryte IS, 14% (6)
Degerfors IF, 13% (3)
Assyriska FF, 13% (7)
Syrianska FC, 12% (4)
Hammarby IF, 12% (10)
Ängelholms FF, 10% (8)
Ljungskile SK, 10% (9)
Landskrona BoIS, 9% (5)

Så, vad gnäller vi för? Här har vi det svart på vitt att ÖIS är seriens tredje mest effektiva lag, och relativt sett är vår effektivitet fantastisk. Lögn, förbannad lögn och statistik…

Den här statistiken är egentligen helt usel om man ska påvisa hur effektivt ett lag har varit. Förbundets definition på skott varierar från match till match och räknas en strumprullare från mittplan som ett avslut så borde rimligtvis Leinars skott mot Väsby förra veckan göra detsamma, även om det blev till en bra passning ut till Jakob Olsson på vänsterkanten. Finns det högkaratiga läget med i statistiken? Jag har ingen aning men vi får väl anta det. Den tar ingen hänsyn till hur farliga målchanserna är utan ett skott som smeker krysset noteras på samma sätt som ett skott ut mot hörnflaggan.

Nu har jag i princip bara sett ÖIS matcher, men ÖIS är ändå det klart mest ineffektiva laget i serien när det gäller att förvalta solklara målchanser. Statistiken kan säga 14% hit och 27% dit men när det kommer till effektiviteten i avslutningarna så är vi långt i från Superettans tredje bästa lag och det tror jag alla som har sett mer än hälften av matcherna är beredda att hålla med mig om.

Drar man sig matcherna till minnes så hade vi i de fyra första matcherna oerhört svårt att skapa målchanser. Knappt halvchanser lyckades vi skapa mot Degerfors, Väsby, Syrianska och Ljungskile. Vi hade väl max åtta chanser under de tre första matcherna och gjorde fem mål. Det var ju rätt effektivt i alla fall. Sedan mötte vi Landskrona och Öster och gjorde fyra mål på 15 jättelägen. Det var inga halvchanser, det var fullständigt lysande målchanser som vi bara kastade bort. Alex, Seb, Álvaro och Luka, alla missade de öppna lägen.

Detsamma hände mot Falkenberg då matchen skulle vara stängd och död och ligga i likbilen på väg till kyrkogården. Istället så tillåts Falkenberg kvittera och vi tappade ytterligare två poäng på grund av en hårresande ineffektivitet.

Sedan dess har vi, med undantag för matchen mot Sundsvall, haft ett flertal lysande lägen varje match som vi helt sonika har missat. Bara senast mot Degerfors brändes det fyra-fem strålande lägen, och det är ju så det har sett ut under i princip hela säsongen. Får man för sig att börja räkna på hur många poäng vi har förlorat på vår oförmåga att stänga och avgöra matcher så får jag det till 12 poäng. Sen finns det givetvis andra saker som spelar in så som försvarsmisstag, dålig inställning och annan skit, men hade vi bara satt våra chanser så…

14 5 8 1 23-15 (8) 23

Inlägg av Martin Johansson kl 14:40 Allmänt tjafs och kuriosa, Motståndarkollen, Superettan

Jul 172010

Med undantag av ÖIS, Assyriskas FF och Ängelholms FF har samtliga lag i Superettan nu spelat 15 matcher. I morgon vänder serien och undan för undan kommer vi sedan att närma oss upploppsrakan och den sannolikt benhårda kampen om de två uppflyttningsplatserna och kvalplatsen till Allsvenskan. I nuläget ser det ut som om åtminstone tio lag är med i racet om de tre första platserna i serien.* Ni kan med andra ord räkna med att det kommer att bli en tuff och spännande höstsäsong med en mängd viktiga och hårda matcher. Höstsäsongen 2010 kan med andra ord bli en av de mest hårdkokta och laddade perioderna på flera år; kanske rent av i klass med hösten 2009.

Innan vi ger oss in i den andra andningen tyckte dock vi på Sambadefensiv att det skulle vara kul att gräva ner sig lite i statistiken från den första halvan av Superettan. Yey! Vi visste att ni skulle gilla det. Vad är väl bättre än att ägna lördagseftermiddagen i hängmattan på torpet åt att plöja genom ett par A4-sidor med siffror. Vad som följer är därför en sifferexercis kring de 15 första omgångarna av Superettan 2010.

En sammanfattning av Superettan efter 15 spelade matcher

Inte helt oväntat är det de två topplagen, Degerfors IF och IFK Norrköping, som har vunnit flest matcher så här långt. Även om Norrköping har överraskat många – inklusive den egna tränaren Göran Bergort – så kommer de sannolikt att hänga med hela vägen in i kaklet. Bergort och Norrköpings sportchef, Tony Martinsson, har fogat samman ett tight lag som har visat att de klarar av att leka med de stora killarna. Och med den rosa ledartröjan tight som ett ormskinn, en startelva som få lag i Superettan matchar spelare för spelare och ett par riktigt smarta sommarförvärv sommaren är Norrköping laget att jaga under hösten. Du kan redan nu skriva in 27 september i kalendern; om ÖIS vill vinna årets Superettan krävs det tre poäng på hemmaplan mot Norrköping.

Nykomlingen Degerfors är förstås årets stora överraskning. Vem hade trott att de klassiska brukspojkarnas lir skulle ta dem till en andra plats efter 15 spelade matcher? Inte jag i alla fall! När det gäller Degerfors ska det dock bli intressant att se hur de klarar sig utan nyckelspelare som Johan Bertilsson, som har gått vidare till Kalmar FF och Allsvenskan, och Emil Berger, som är satt i karantän av Degerfors efter att ha skrivit på för ärkefienden Örebro SK. Om man ser till statistiken tycks inte Degerfors ha några som helst problem att klara sig utan Berger. Utan Bertilsson tycks det dock vara svårare; sedan Bertilsson försvann den 1 juli har laget inte vunnit (förlust mot Ljungskile med 2-1 och oavgjort mot Syrianska FC 0-0). Min gissning är att Degerfors kommer att börja dala i tabellen inom sinom tid.

Bland de övriga förväntade topplagen är det förstås ÖIS som sticker ut mest med sina åtta oavgjorda matcher och en enda förlust. Som Janne Andersson sagt så många gånger under säsongen: det här är en konstig säsong, jag har aldrig varit med om något liknande. Framåt slutet av september ska det bli mycket intressant att se vad de där åtta oavgjorda matcherna har betytt för ÖIS chanser att ta sig tillbaka till Allsvenskan.

Förutom ÖIS måste man väl förstås också nämna Hammarby IF (och Linus Hallenius). Sex vinster och sju förluster: avhängda! Säsongen 2010 har varit på tok för upp och ner för Hammarby. Det håller helt enkelt inte att tappa poäng på hemmaplan mot bonkegäng som Östers IF och IK Brage. Det spelar ingen roll hur bra Linus Hallenius har varit när man har ett försvar som knappt håller division 1-klass. Dessutom är Hallenius snart såld och då kommer Hammarby få koncentrera sig på att hänga kvar i Superettan. Nästa GAIS?

Även våra vänner bohuslänningarna i Ljungskile SK sticker ut med sina tolv insläppta mål. Vi snackar 0,8 mål per match, vilket kan jämföras med ÖIS 1,1 mål per match, Norrköpings 1,2 mål per match eller Hammarbys 1,3 mål per match. Tolv insläppta mål på 15 matcher är inte illa pinkat av ett lag som knappt får ihop bänkspelare så att det räcker till match. Se upp för Ljungskile; de kan bli knepiga och svårslagna framåt hösten när gräset blir brunare och planerna tyngre.

ÖIS & Brage är de enda två lagen som fortfarande är obesegrade på hemmaplan

Seriens starkaste hemmalag är av allt att döma Degerfors IF, Ljungskile SK, IFK Norrköping, ÖIS och IK Brage. Visst, visst, visst, det är klart som fan att man kan diskutera om ÖIS verkligen hör hemma i den gruppen med tanke på att man bara har tagit åtta poäng hemma på Gamla Ullevi. Jag vill dock hävda att man måste ta i beaktande att ÖIS, tillsammans med Brage, är ett av två lag som fortfarande är obesegrade på hemmaplan. Det måste väl ändå betyda någonting? Även om vi inte tycker att det har verkat så under våren 2010, så är Gamla Ullevi vår borg (eller hur det nu är knallarna brukar uttrycka sig om Borås Arena): där förlorar vi inte!

Återigen måste man låta sig imponeras av Ljungskiles kompakta försvar; på åtta matcher hemma på Starke Arvid Arena har laget enbart släppt in fyra mål (0,5 mål per match). Hur tusan slår man hål på Wålemarks och Glans defensiva bygge? Det tycks knappt vara möjligt. Det är bara att hoppas att ÖIS kan ställa både Álvaro Santos och Björn Anklev på planen när man åker till Bohuslän söndagen den 1 augusti.

ÖIS & GIF Sundsvall är seriens två bästa bortalag

Äntligen en lista som ÖIS toppar! Säsongen 2010 har ÖIS varit ett hyfsat bortalag. Raden fyra vunna, tre oavgjorda och en förlust ger en antydan om att det i alla fall finns något i det här laget. Förlusten mot GIF Sundsvall var dessutom något snöplig och om Anklev bara satt sin chans i första halvlek hade ÖIS haft en nolla i förlustkolumnen. Konstigt nog har man sällskap av GIF Sundsvall, ett lag som åtminstone jag förknippar med starkt hemmaspel. Den här säsongen har dock skoterraggarna tagit fler poäng på bortaplan än på hemmaplan. Seriens målgladast bortalag är förstås vilda västern-gängen IFK Norrköping och Hammarby IF

Om man avslutningsvis ser till lagens form över de senaste fem omgångarna finns det ett enda lag i Superettan som är obesegrat, och det är givetvis ÖIS. Däremot har man inte tagit flest poäng. Där toppar – mystiskt nog – de två nykomlingarna IK Brage och Degerfors IF, som har plockat 10 poäng, vilket är en poäng mer än vad Lirarnas Lag lyckats med. Det är enbart tre lag som har mäktat med att ta tre vinster på de fem senaste omgångarna: Degerfors, Brage och Ängelholms FF. Det enda lag som inte har vunnit under samma period är krislaget Falkenbergs FF. Precis som ÖIS nästa motståndare, Jönköpings Södra, har Falkenberg bara tagit tre poäng på sina fem senaste matcher.

DISKUTERA?

*Ja, till denna grupp räknas även Ängelholms FF, eftersom de enbart har spelat 13 matcher, men inte Hammarby IF, eftersom svänggänget från söder om Söder redan samlat på sig sju förluster och det är fullständigt otänkbart att ett lag som har sju förluster halvvägs in i serien kan ta en av de tre uppflyttningsplatserna.

Äldre inlägg

En inzoomning av Robinx2

Whatever happened to? #2

Gott och blandat från veckan som gått #2

Robin Jonsson + Ljungskile = Sant

Danny Ervik: ”Det känns som att jag stannar”

Spelordning för Superettan 2011

ÖIS ineffektivitet är en myt!

14 5 8 1 23-15 (8) 23

Sök

De tio senaste kommentarerna på Sambadefensiv

De tio senaste posterna på Sambadefensiv

Arkiv

Kategorier

Länkar