Fjärde omgången i Svenska Cupen lottades under dagen och om ÖIS vinner mot Gefle nästa vecka så väntar det en bortamatch mot Ljungskile. Om vi nu vinner mot Gefle så är det en riktigt bra lottning, vi har en bra chans att ta oss vidare samtidigt som det inte är så fasligt långt till Ljungskile nu när det blev bortamatch. Men först ska vi ju vinna mot Gefle vilket är allt annat än självklart.

Alla åttondelsfinaler:

Segr. GIF Sundsvall/GAIS – IF Brommapojkarna
IFK Norrköping FK/Örebro – Jönköping Södra IF
((Om Örebro vinner mot Norrköping får Jönköping hemmamatch)
Ljungskile SK – Segr. Örgryte/Gefle IF FF
Helsingborgs IF – BK Häcken
Mjällby AIF -Malmö FF
IFK Göteborg – Kalmar FF
IF Elfsborg – Segr. Hammarby/Trelleborg FF
Om Hammarby vinner mot Trelleborg får Elfsborg bortamatch)
Ängelholms FF – Segr. Östers IF/AIK

 

Säsongen 2010 ser bara bättre och bättre ut. Trots att det har sett rätt knackigt ut rent spelmässigt så har poängtilldelningen varit utöver det förväntade. Efter sex spelade omgångar ser det faktiskt riktigt lovande ut. Om man dessutom sätter årets resultat i relation till säsongen 2008 ser det ännu bättre ut. Inför matchen mot Falkenbergs FF återvänder vi därför till vår jämförelse mellan säsongerna 2008 och 2010. Just for kicks!

Eftersom unge herr Gnällerman har för avsikt att ta udden av den hittills så framgångsrika säsongsinledningen ser jag det som min uppgift att sätta saker och ting i lite perspektiv. Ni får helt enkelt se mig som Yang till Johans Yin. Och när Johan målar allt i svart vill jag påstå att allt är fine & dandy! Kanske inte vitt, men i alla fall lite rosaskimrande. Eller vad fan sitter jag här och skriver, det är väl bättre att jag är ärlig och säger som det är, att jag säger att just nu ser det nästan oförskämt bra ut.

Poängmässigt that is och inte spelmässigt. Av allt att döma är dock även spelet på väg att infinna sig. I jämförelse med säsongen 2008 har säsongen 2010 inletts starkt. Det går helt enkelt bättre än vad jag hade kunnat tänka mig i mina vildaste fantasier. Det är bara att slänga ett öga på diagrammet härunder för att det ska bli klart och tydligt.

ÖIS tabellpositioner efter varje spelad omgång säsongerna 2008 och 2010

Visst kan jag hålla med alla er som menar att det inte spelar någon som helst roll hur säsongen 2010 förhåller sig till säsongen 2008 – med statistik kan man bevisa vad som helst som någon skrev i en kommentar till min förra post som byggde på samma idé – eller ni som hävdar att spelet ute på plan och målskyttet har lämnat en hel del att önska. Jag köper det. Rakt av. Utan diskussion. Jag håller med om att 1-1 mot Väsby United och 0-0 mot Ljungskile SK är under all kritik. Åtminstone sett till den trupp som ÖIS förfogar över denna säsong. Egentligen ska det vara sex givna poäng i de matcherna, men som vi alla känner till fick inte ÖIS den försäsong som man hade hoppats på och man var inte riktigt samspelade eller formtoppade när säsongen väl drog i gång. Fine! Det är något vi får leva med. Och därmed har vi också fått finna oss i poängtapp mot förväntade och tämligen mediokra botten- och mittengäng.

Likaså borde det givetvis ha blivit vinst i hemmamatchen mot Landskrona BoIS. Fram till sista kvarten hade ÖIS verkligen BoIS som en ärta på gaffeln, men precis när man skulle sluka den sista lilla mumsbiten tappade man greppet och matchen slutade oavgjort.

Irriterande, minst sagt. En eller två vinster i dessa matcher och ÖIS hade ryckt i tabelltoppen. Nu får vi finna oss i att jaga IFK Norrköping. Surt, sa räven.

Något mer glädjande får man väl ändå säga att spelet under andra halvlek mot Syrianska FC och bortamatchen mot Östers IF har varit. Nu börjar ÖIS få fart på benen, passningsspelet och målskyttet. Man närmar sig allt mer toppformen och det där otroligt viktiga självförtroendet. Vem vet, kanske får vi se en liknande svit av matcher utan förlust som den som laget hade under säsongen 2008. Då var det 9 raka matcher utan förlust (vi är nu uppe i sex matcher utan förlust). Enligt Björn Anklev var spelarna under 2008-års svit mer eller mindre övertygade om att de inte kunde förlora. De hade tilltro till sig själva, sin förmåga och sin spelidé. De visste att de skulle göra minst ett mål i varje match. De var som en väloljad motor. Allt bara spann som en katt. Inga problem någonstans. Kurrrrrrr. Det spelade ingen roll om man låg under med ett mål för man var övertygade om att man skulle mäkta med att gå ifatt och i bästa fall också gå om. Frågan är om vi är på väg mot samma punkt nu säsongen 2010. Det ser nästan ut som det.

Den spelmässigt svaga inledningen till trots ser det som sagt bra ut. Poängen har trillat in utan att spelet har imponerat. Det tackar vi givetvis för! Och om vi jämför med säsongen 2008 går också allt enligt plan. Eller om man ska vara helt ärlig så går det till och med lite bättre. Efter att under de två inledande omgångarna ha matchat 2008-års tabellplaceringar – nia efter den första omgången och femma efter den andra omgången – har ÖIS, sett till tabellplaceringar, presterat något bättre än vad man gjorde 2008. Säsongen 2008 klättrade ÖIS inte över femteplatsen förrän i den tolfte omgången. 2010 har man efter den första omgången aldrig varit sämre än femma.

Det ser onekligen lovande ut. För tillfället är ÖIS parkerade på en fjärdeplats efter IFK Norrköping, GIF Sundsvall och IK Brage. Dock med en match mindre spelad. Morgondagens match mot Falkenbergs FF blir därför oerhört viktig. Vid förlust mot Falkenbergs FF stannar ÖIS kvar på sin fjärdeplats. Men om det istället blir oavgjort eller vinst mot Falkenberg återtar laget andraplatsen bakom IFK Norrköping. Dessutom gör man i sådana fall ett litet ryck i förhållande till huvudkonkurrenterna Assyriska FF, Hammarby IF (eller ska vi redan räkna bort Bajen efter två raka förluster mot nykomlingar) och Syrianska FC.

ÖIS placeringar, poäng och snittpoäng omgång för omgång under säsongerna 2008 och 2010

Om ÖIS fortsätter att plocka poäng i samma omfattning som man gjort hittills kommer man att nå upp till en slutpoäng på 60 poäng vilket bör räcka till en allsvensk direktplats. Tar vi dessutom i beaktande att årets Superettan är tätare, tightare och tuffare än någonsin tidigare – förväntade bottenlag snor poäng av förväntade topplag i var och varannan omgång – så framstår det som att ÖIS till och med har råd att ligga något under snittet 2 poäng per match.

Poängen med den här texten är dock inte att ta ut segern eller en allsvensk plats i förskott utan att poängtera att oavsett hur det går mot Falkenberg i morgon så kommer ÖIS även efter den sjunde omgången att ligga något före säsongen 2008.

Känner ni också lukten av Allsvenskan?

Apr 262010
 

Vi vill, vi ska, till Allsvenskan!

Tja, vill vi det egentligen? Ska vi verkligen det? Har vi där att göra?

Efter dagens match börjar iallafall jag att undra. Som det ser ut i dag så ser det lovande ut stundtals men likt Jonny Rödlund så stannar det av och blir aldrig något mer än just lovande. Det finns intentioner men ack vad komplicerat det blir på sina håll och gud i himmel vad ineffektivt det är.

Ljungskile SK är grönare och segare än Skalman i Bamse och ÖIS borde ha avgjort den här matchen väldigt tidigt i första halvlek. LSK var bara på besök i Göteborg för att kamma hem 1 poäng. Solklart! Såg man inte det från första början så bör man nog gå till optikerna det första man gör imorgon bitti.

Jag har sett 2 matcher med ÖIS i år. Sån är jag. Men jag känner inte att jag hade behövt fler matcher innanför västen för att kunna analysera lägen just nu ändå. Försäsong är ju alltid försäsong sägs det och har inget med hur serien sedan ser ut. Eller?

Det jag kan utläsa nu är att ÖIS har ett helt OK defensivt spelande lag. Vi släpper inte in några mål, även om vi under totala 90 min får tacka högre makter för att vi inte får ett par baklängesmål idag. Men att inte släppa till en enda chans kan man aldrig räkna med under en match. Vi får räkna med att fler individuella misstag kommer att skapa chanser för våra motståndare. Så är det bara. Däremot så måste vi balansera det lilla vi släpper till med en massa målchanser framåt. En sak är säker. Vi kommer absolut inte klara av att gå upp i Allsvenskan i år om vi inte börjar göra mål på de få chanser vi får till. Nico brände öppet mål idag t ex. Vi har väntat länge på att det skall släppa för honom och idag trodde jag att det var dags. Men icke. Vi väntar fortfarande Nico! Vi väntar fortarande ÖIS!
Alex snygga frispark var lite väl lös, men kanske en av de finaste lägena idag. Hade den suttit så hade man i sin tur suttit på ett mulet moln över Göteborg av lycka! Vi blev blåste på det också tack vare en TV-räddning av LSKs målis. Tack för kaffet.

Ja, några fler direkta ÖIS-chanser finns inte kvar på min näthinna iallafall. Det var helt klart en mycket händelsefattig tillställning i afton på Gamla Ullevi. Det måste bli bättre!

Det är möjligt att vi ”ska” till Allsvenskan. Det är ett bra mål att ha i bakhuvudet. Frågan är bara om pressen inte kommer att bli för tung för laget att bära om det inte lossnar på riktigt snart. Jag tycker mig redan se en viss frustration och uppgivenhet hos vissa spelare. Det viktiga är att Janne Andersson manar på dem nu och inte låter dem slappna av och tro att det här kommer att lösa sig självt. Det behövs tungt arbete för att vända den här målchanstorkan, för vad gäller det defensiva spelet så tycker jag inte det behövs mer träning nu. Det är bevisat att ÖIS håller tätt bakåt. Tack för det, men nu vill jag se mål!

MarGus spelar idag kanske på toppen av sin förmåga. Han springer som en gasell. Han hämtar boll överallt på mittfältet. Men ack vad plottrigt det blir allt för ofta och det är lite för orejält väldigt ofta. Han tar fighten vilket är positivt men det är trots allt en bit kvar tills han blir den där fruktade passningsspelaren i ÖIS som vi hoppas på. En MarGus på ett underlag som en golfgreen kanske hade varit något att se?

Tommy von Brömsen. Han är ett kapitel för sig. Blandar och ger mins sagt. En sak är dock säker. Tommy under press är ingen hit. Han fixar det inte och har alldeles för dålig känsla med bollen rent allmänt för att fixa det där duttande passningsspelet som verkar vara ÖIS melodi för tillfället. Tommy blir ofta överspelad och det märktes att LSK lade sitt krut på ÖIS vänsterkant återigen efter pausvilan. Något som vi lär få se fler matcher. Vi behöver en naturlig vänsterback och som också vågar följa med i anfallet. Som det är nu så har vi en vek vänsterkant som när motståndet blir bättre kommer att utnyttjas grovt.

Ken Fagerberg. Varför möter han inte bollarna? Med Nico som anfallspartner så krävs nästan att Ken tar ett större ansvar med att plocka ner bollarna och fördela dem. Nico och Ken sökte väldigt ofta samma yta och låg på någon märklig centrallinje vilket omöjliggjorde djupledsskarvar eller vidarespel när väl bollen kom ner på backen. Det tog stopp helt enkelt. Att ta ut Nico och ersätta med Luka såg länge ut att bli ett genidrag, men givetvis var då Ken helt slut. Han ersattes av David Leinar som absolut inte är någon anfallare och knappast är den framspelare som jag tycker Luka behöver. Oangenäm uppgift för David och väldigt tråkigt för Luka som hade behövt Kens understöd. Under den korta stund Luka får på sig så springer han lite väl orutinerat och hamnar bakom sin markerande back när väl ÖISarna skall passa honom. Men jag förmodar att det är något han kommer att förbättra med tiden. Luka ser annars ut som den tunga forward som också trots allt visar prov på kvickhet. Kanske det som vi saknar mest just nu i ÖIS anfall. Kvickhet och huvudbry för tunga långsamma backar i Superettan? Det går ju så långsamt, så långsamt när det skall till att avslutas.

Är det bara ÖIS fel att man inte vinner idag? Nej, givetvis inte. LSK fick matchen dit de ville och försvarade sig bra. De hade en bra backlinje som oftast låg rätt och ganska enkelt rörde till det för våra rödblå anfall. Det är bara att inse att den här förbannade serien med namnet Superettan är ett råttbo som kommer att krävas mycket av kvid och slit innan vi kan känna oss nöjda med säsongen. Inget kommer att gå vår väg i år om man inte inser vad som är fel redan nu. Det kommer att vara riktigt jämt i år är min inte allt för vågade gissning. Ser man till resultaten hittills så vet man att alla lag kan slå varandra oavsett placering i tabellen.

Skall det bli Allsvenskan för ÖIS nästa säsong så kommer det att kräva något alldeles extra av spelarna, och det de visade upp idag kommer inte på långa vägar att räcka till. Vi får faktiskt vara glada åt det andra raka oavgjorda resultatet på hemmaplan och kan liksom GAIS titulera oss ”obesegrade på hemmaplan”. Fantastiskt.

Bara en sak till. Är det något mer än jag som har ont i vänster höftkula efter den ofantliga slagsida som Gamla Ullevi fick när ÖIS hade utspark varje gång?

 

ÖIS befinner sig nu fyra matcher in på årets försäsong. Och redan har man släppt in tio mål. Tre mål i baken mot BK Häcken kan jag leva med. Häcken är trots allt ett relativt hyfsat gäng. Enligt Nanne Bergstrand är det ett av allsvenskans mest välcoachade och välkomponerade lag. Då kan jag ta att vi släpper in tre mål mot dem i årets första träningsmatch. Vad jag inte kan acceptera är de sju insläppta målen mot bonkegäng som Sarpsborg, FC Trollhättan och Jönköpings Södra (som den lilla gnälliga drama queen jag är räknar jag in J-Södra bland bonkegängen fast de är ett lag som sannolikt kommer utmana om en allsvensk direktplats).

Om vi ser till övriga lag i Superettan är det bara Degerfors som har släppt in lika många mål som ÖIS så här långt. Och då ska du komma ihåg att Degerfors förväntas slåss för sin överlevnad medan ÖIS förväntas bli ett topplag. Förlåt, låt mig korrigera mig själv, ÖIS ska vara ett topplag denna säsong. Då är det inte OK att släppa in tio mål på fyra matcher. Jag upprepar, det är inte OK.

Om jag ska vara ärlig finner jag det mycket oroande att ÖIS försvar läcker som ett såll. Det tycks fan i mig vara lättare för ÖIS motståndare att komma till skott än vad det var för en besökare på någon av San Franciscos alla love-ins under slutet av 1960-talet. Och det säger inte lite om kvaliteten på ÖIS försvarsspel.

Kom ihåg en sak, bra lag släpper in få mål. Det är bara att slå lite i historieböckerna för att inse det. Ett schyst försvar kan ta dig riktigt långt. Förra säsongen släppte Mjällby in 19 mål när man vann Superettan. 2006 släppte Trelleborg in 13 mål över 30 omgångar. När AIK gick upp säsongen 2005 släppte laget in 27 mål. Ett lag som vill vinna Superettan kan med andra ord inte snitta 2,5 insläppta mål per match. Det håller inte. Strax under ett mål per match tycks vara vad som krävs för att man ska stå hela distansen ut. Möjligtvis kan man klara det på 1,2 insläppta mål per match men så mycket mer än så får det inte bli.

Tio mål per match håller förstås inte och det gäller därför för Janne Andersson och Janne Carlsson att inse problemet och börja jobba fram en lösning. Det vill säga såtillvida man inte planerar att göra minst fyra mål per match. Och ja, jag vet att vi i nuläget har två av seriens absolut bästa anfallare men inte fan är det realistiskt att tro att ÖIS kommer att snitta fyra mål per match över 30 omgångar. Nej, om vi ska återse Allsvenskan 2011 måste försvaret shapeas upp.

Till saken hör dessutom att ÖIS hittills har släppt in väldigt många enkla mål. Alldeles för enkla om du frågar mig. I vissa fall har det till och med rört sig om rena juniormisstag. En missad markering här. En misslyckad rensning där. En missad brytning här. En svag närkamp där. Mål. Mål. Mål. Mål! Så här långt har man helt enkelt varit för dåliga rent försvarsmässigt för att utmålas som favoriter till en av de allsvenska direktplatserna. Något måste helt klart göras. Formen måste slipas och detaljerna i försvarsspelet måste nötas in. Visst, en delförklaring till det svaga försvarsspelet står säkert att finna i att man inte har kunnat träna helplan mer än ett par gånger denna säsong. Bra då att ÖIS äntligen har hyrt in sig på Valhalla IP under denna vecka. I morgon kommer laget att genomföra två träningar på Valhalla IP. Nu djävlar ska det bli ordning och reda på torpet.

Om vi avslutningsvis jämför den hittillsvarande försäsongen med våra direkta konkurrenter till uppflyttningsplatserna – Assyriska FF, Hammarby IF, Ängelholms FF, Jönköpings Södra och GIF Sundsvall – kan man se att vi i nuläget ligger en bra bit efter åtminstone Assyriska och Hammarby. Visst, de har så här långt spelat färre matcher än oss men visar ändå på ett stabilare spel och en bättre form. Bara en sådan sak som att Assyriska och Hammarby så här långt har vunnit sina matcher skvallrar om att 2010 kommer att bli ett tufft år. Assyriska har dessutom gjort det övertygande. Vinster mot Brommapojkarna och Väsby United. Fem gjorda och noll insläppta mål. Och hur var det nu med det här med bra lag och få insläppta mål?

M V O F Mål Poäng
1. Assyriska FF 2 2 0 0 5-0 7,5
2. Hammarby IF 2 2 0 0 10-6 7,5
3. Östers IF 6 4 2 0 13-3 7,5
4. Jönköpings Södra 3 1 2 0 5-4 4
5. ÖIS 4 1 1 0 7-10 4
6. Väsby United 2 1 0 1 4-5 3
7. Landskrona BoIS 3 1 1 1 2-1 2,5
8. Ängelholms FF 3 0 2 1 2-4 2,5
9. GIF Sundsvall 3 0 2 1 5-6 2
10. IFK Norrköping 1 0 1 0 2-2 1,5
11. Ljungskile SK 2 1 0 1 4-5 1,5
12. Falkenbergs FF 4 1 0 3 4-8 1,5
13. IK Brage 3 1 1 1 6-9 0,75
14. FC Trollhättan 1 0 0 1 2-3 0
15. Degerfors IF 2 0 0 2 3-10 0
16. Syrianska FC 1 0 0 1 2-4 0

Försäsongstabellen bygger på ett system där lagens motstånd har viktats så att poäng inspelade mot allsvenskt motstånd väger tyngre än poäng som är inspelad mot lag i Superettan. Dessa poäng väger dock i sin tur mer än poäng tagna mot lag längre ner i seriesystemet. Poäng tagna mot allsvenskt motstånd multipliceras med 1,5, poäng tagna mot motstånd från division 1 multipliceras med 0,5 och poäng tagen mot lag från ännu lägre divisioner multipliceras med 0,25. Allt för att försöka skapa en så pass rättvisande försäsongstabell som möjligt.

 

En sund ekonomisk hushållning sägs vara a och o om man vill bli framgångsrik. Lev inte slösaktigt! Tänk dig alltid för innan du gör en affär. Agera rationellt! Ett maximalt utnyttjande av dina resurser kan ta dig långt. Riktigt långt. Köp billigt. Sälj dyrt! I den svenska fotbollsvärlden pratar man kanske mer om att värva (köp) som Bosman och att sälja som Hasse Borg.

Med anledning av att det nu ryktas om att David Leinar är på väg att lämna ÖIS på fri transfer känns det aktuellt att ställa frågan om de här principerna om en sund ekonomisk hushållning och smarta affärer är något som präglar ÖIS köp och försäljningar av spelare. Jag har därför för avsikt att i denna text titta lite närmare på turerna kring David Leinar.

Innan vi tar en närmare titt på Leinaraffären skulle jag dock vilja klargöra ett par saker. Inledningsvis vill jag göra ett förtydligande, det är givetvis inte så att Dick Last hade glömt bort att Leinars kontrakt skulle omförhandlas innan den 15 december. Så var det inte. Glöm det. Alla som säger det snackar skit. Det var jag som slarvade med ironin (jag är född på 1970-talet och de ironiska ränderna går visst aldrig ur). Nej, det är snarare så att klubben försökte sig på en rövare i frågan om Leinars kontrakt. En kalkylerad risk. Under Hareidegate var man nämligen väldigt tydlig med att man inte ville inleda några som helst förhandlingar med spelare innan man hade gjort klart med en ny tränare*. Den nya tränaren skulle ha möjlighet att sätta sin prägel på den trupp som ska få till uppdrag att spela upp ÖIS i Allsvenskan. Inte är det något lustigt med det. På sätt och vis kan jag tycka att det är ett korrekt ageranden. Riskfullt, men korrekt. För det första är det ganska givet att en ny tränare inte bara ska få ärva en massa gamla kontrakt och spelare. Nej, en ny tränare måste ha en möjlighet att forma sin egen trupp, sitt eget lag. För det andra – och det här har jag sagt gång på gång under årets Silly season – har ÖIS tillgång till ett stort antal kompetenta mittbackar. I mina ögon har vi rent av något för många. Att då chansa med en av alla dessa mittbackars kontrakt är ingen stor grej. Kom ihåg det innan du idiotförklarar någon person. Eller förresten, ge fan i att idiotförklara någon person. Förmodligen gör alla så gott de kan.

Att jag tycker att klubbens chanstagning med Leinars kontrakt är OK betyder dock inte att jag anser att det är ett klokt och businessminded agerande. Det är knappast ett bra sätt att sköta sina affärer på. Låt mig förklara varför.

Ponera att Leinar försvinner från klubben. På fri transfer. Det betyder alltså att vi inte får ett öre för honom. Inte en ynka spänn. De som sålde Eriksbergsvarvet fick till och med mer än det. Till saken hör dock att vi betalade en ansenlig summa för Leinar när han kom till klubben för lite drygt ett år sedan. Av vad jag har kunnat läsa mig till så pratar vi om en summa i storleksordningen 800 000 till 2 miljoner kronor. Jo, det är ett brett spann, men i nuläget är detta spann det bästa jag kan erbjuda. Om någon sitter på mer exakta uppgifter får ni mer än gärna kontakta mig via e-post. Enligt uppgift hade Leinar en klausul i sitt kontrakt med Ljungskile som kungjorde att han var fri att gå till en allsvensk klubb om en viss summa betalades till Ljungskile. I efterspelet till övergången mellan Ljungskile och ÖIS har det sagts att denna summa låg strax över miljonen (i viss fall har det varit snack om miljoner men det låter överdrivet för en spelare av Leinars kaliber). I dag är dock Leinar värderad till 2,2 miljoner kronor (en värdering som sannolikt bör tas med en rejäl nypa salt).

Om jag förstår saken rätt så betyder det att – om Leinar går tillbaka till Ljungskile – vi har hyrt Leinar från Ljungskile för någonstans mellan en och två miljoner. Glöm inte heller bort att vi under året burit Leinars lönekostnad. Om vi antar att Leinar satt på en lön som låg något under det allsvenska genomsnittet (som ligger någonstans strax över 6o 000 kronor i månaden) så blir den totala lönekostnaden för Leinar någonstans i storleksordningen 600 till 700 000 kronor. Och då har vi inte räknat med vad ÖIS betalat i arbetsgivaravgifter och spelarförsäkringar för Leinar. Det betyder att Leinar har kostat ÖIS någonstans mellan 2 och 3,5 miljoner kronor.

Frågan jag vill att ni nu ställer er är om Leinar har varit värd de här pengarna?

Som kronan på verket har vi sedan – och det här är faktiskt hårresande – att ÖIS nu faktiskt skänker en resurs värderad till 2,2 miljoner kronor till en konkurrent.

Ain’t life great?

Jag undrar nu om det här är god ekonomisk hushållning. Är det så här alla klubbar sköts? Är det så här vi vill att klubben ska göra affärer? Kanske är det här bara ett extremfall. Ett olycksfall i arbetet. Lite svinn får man faktiskt räkna med. Om jag bara utgick från Leinaraffären hade jag dock kommit till slutsatsen att ÖIS arbetar rakt emot principen: Köp billigt! Sälj dyrt! Vi kör mer: Köp dyrt! Skänk till välgörande ändamål! Är det verkligen ett rationellt sätt att sköta en klubb? Hur länge är en sådan modell ekonomiskt gång- och hållbar? Någon som är bra på sådant här som kan förklara för oss vanliga dödliga? Visst, alla kan inte vara Hasse Borg. Och om man ska vara rättvis, Dick Last har faktiskt bara varit sportchef i lite drygt ett år. Med erfarenhet kommer också fingertoppskänsla och ett gott affärssinne. Låt oss därför hoppas att ÖIS skriver ett nytt kontrakt med Leinar för att sedan sälja honom dyrt till någon dansk eller norsk klubb och att Last nu är en erfarenhet rikare och visare. Nästa gång, då är det vi som gör en Hasse Borg-affär!

*Janne Andersson blev klar som ny ÖIS-tränare den 11 december vilket gav Dick Last och Janne Andersson väldigt kort om tid för trupp- och kontraktsvärdering och omförhandling. Dessutom var spelarna på semester under denna period vilket givetvis försvårade förhandlingarna med David Leinar.

 

Dokusåpan uppe på ÖIS-gården fortsätter. Cirkus-ÖIS? Först sätter Álvaro Santos i gång en sjuhelvetes vrede hos oss supportrar genom att i en intervju med Sport-Expressen säga saker som att han inte kan tänka sig att spela i Superettan och att han vill säljas eller lånas ut till någon allsvensk eller brasiliansk klubb. Och nu kommer nästa ”chockbesked”.

David Leinar är på väg bort från ÖIS. Beskedet kom sent i gårkväll i en artikel på Sportsday.se:

- Jag har inte bestämt mig, vill ha allt på bordet innan jag fattar ett beslut. Förhoppningsvis den här veckan. Det är helheten som kommer avgöra, sedan är det bara frågan om hur långt flyttlasset går, säger Leinar till Sportsday.se.

Tydligen är det (den slarviga?) hanteringen av omförhandlingen av Leinars kontrakt (skulle gjorts innan den 15 december) som ligger bakom att Leinar  nu kan lämna ÖIS för en annan klubb i Superettan – jag antar att vi snackar Ljungskile eller möjligtvis Falkenberg som är i behov av backar – eller för någon utländsk klubb. I virrvarret under och efter Hareidegate verkar det som att Dick Last glömde bort att Leinars kontrakt skulle omförhandlas eller så struntade man bara i det eftersom man ansåg sig ha en bra back-up i form av Elfsborgs Johan Sjöberg. Om jag har förstått saker och ting rätt lämnar Leinar dessutom på fri transfer.

Är det då så mycket att bli bedrövad över att Leinar lämnar ÖIS? Jag måste erkänna att jag aldrig varit något stort fan. I min umgängeskrets har Leinar snarare gett upphov till ett uttryck som signalerar att man är tvåa på bollen eller att man är sen in i en situation: att göra en leinar. Visst, under säsongen som gick var Leinar den av mittbackarna som gjorde flest matcher från start och på så vis kan han väl sägas vara viktig för kontinuiteten. Han blev liksom navet i ÖIS virriga försvar. Kanske är det därför helt rätt att man nu väljer att släppa Leinar till en ny klubb. Om mitt minne inte sviker mig var Leinar på egen hand orsak till ett antal straffar och baklängesmål. Och frågan är om vi inte kan hitta en bättre spelare på den positionen. Johan Sjöberg är rätt hyfsad och Robin Jonsson visade under hösten att han kan vara en riktigt bra fotbollsspelare när han får spela på sin rätta position. Vid sidan av Jonsson har vi dessutom Dennis Jonsson, Tommy von Brömsen och Adam Eriksson. Dessutom måste det sägas att vi för tillfället har allt för många backar i truppen. Med Leinar borta öppnas det kanske upp spelrum för yngre förmågor som Danny Ervik och Felix Sehlström.

 

Stopp, stopp, stopp. Nu tyglar vi hästarna innan du tar bladet från munnen och skäller ut mig and all that jive. Innan du säger något låt mig bara säga att jag vet att det är tämligen meningslöst att tippa serieutgången så här tidigt på året. Omöjligt rent av. Det blir bara rena spekulationer och fantasier. Hur kul är det på en skala från 0 till 100? Det är bara den 15 januari for heaven’s sake! Ta det lite lugnt. Du har all tid i världen på dig att tippa årets upplaga av Superettan. Sitt still i båten!

För det första har lagen inte värvat klart än. Det står fortfarande Landskrona BoIS fritt att värva Daniel Nannskog, Jonas Olsson eller någon av Farnerud-bröderna. Det skulle väl ändå förändra lagets förutsättningar drastiskt, inte sant. Vem vet, kanske, kanske lyckas Bajen locka hem Kennedy Bakircioglü, Max von Schlebrügge och Sebastián Eguren innan Superettan drar i gång på allvar. Varför skulle det vara omöjligt? Vänta du bara. Du ska allt få se. Bita i det sura äpplet.

För det andra har det internationella transferfönstret öppet ett tag till. Kommer verkligen ÖIS att lyckas behålla Álvaro Santos och Pavel Zavadil. Kommer David Leinar att få det där åtråvärda kontraktet med någon engelsk klubb (haha, yeah right!)? Är det inte möjligt att  Tobias Grahn hamnar i världsmetropolen Torino istället för i hålan Ängelholm eller att Rami Shabaan försvinner till någon norsk storklubb?

Å andra sidan, inte kan man låta meningslöshet, omöjlighet och transferfönster sätta gränser för vad man tar sig för. Nej, det går inte. Så kan vi inte ha det.

Och som en rak följd av det kommer här årets första sluttabellstips.

Ni får ta det för vad det är.

Och please, gör ingen stor grej av det.

It’s only rock ‘n’ roll and I like it.

1. Assyriska FF (4:e plats 2008, 3:e plats 2009)

Jag får ont i magen bara av att tänka på Assyriskas värvningar under årets Silly season. Jag ligger fan-i-mig sömnlös om nätterna och funderar på hur ÖIS ska klara av att rå på Södertäljes stolthet. I nuläget är jag deprimerad eftersom jag inte ser någon möjlighet till det. Som jag ser det är 2010 Assyriskas år. Det känns som att man rustat sig för att göra en AIK 2006, eller en Peking 2007, eller varför inte en Mjällby 2009. Först gjorde man klart med Rikard Norling som tränare. Det är banne mig inte kattskit det. Det Norling uträttade i AIK under säsongerna 2006 och 2007 är det inte många som skulle lyckas med (Mikael Stahre är förstås undantagen). Därefter gjorde Assyriska, i rask takt, klart med följande gäng: Gustav Segerström (back från IK Sirius), Rikard Jansson (back från Ljungskile SK), David Björkeryd (vänsterback från Qviding FIF), Mikael Eklund (back från Kalmar FF), Mikael Thorstensson (anfallare från AIK) och Marco Kotilainen (mittfältare från Gunnilse). Dessutom har man lyckats övertyga Stefan Batan om att skriva på ett tvåårskontrakt och fått lagkaptenen, och mittfältsmotorn, Dennis Östlundh att stanna ytterligare en säsong (trots att IFK Norrköping varit och frestat med ett guldkantat kontrakt.

Summa summarum, jag tror att Assyriska kommer att dansa sig på rosor genom årets upplaga av Superettan. No doubt! Det enda som egentligen talar emot Assyriska är att det tar tid att få ihop ett helt nytt lag (eller gör det egentligen det, ÖIS bytte ut mer eller mindre halva startelvan mellan 2007 och 2008 och det slutade ju som vi alla vet väldigt bra). Som det ser ut har Assyriska faktiskt bytt ut mer än hälften av startelvan. Det om något är en utmaning för Rikard Norling. Trots detta så måste jag säga att Assyriska i nuläget får hållas som storfavorit till seriesegern.

2. GIF Sundsvall (Allsvenskan 2008, 5:e plats 2009)

Varför i helvete har jag placerat GIF Sundsvall på den andra direktplatsen till Allsvenskan? Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar på den frågan, i alla fall inte mer än att det känns som att det är Giffarnas tur att gå upp. De är ett lag som har potentialen att ta klivet upp i Allsvenskan igen. Och det känns som att man hade viss otur säsongen 2009. Klubben har trots allt en viss kontinuitet och när andra lag dras med riktigt kass ekonomi har skoterraggarna det rätt OK. Sundsvall tycks dessutom få behålla stommen i truppen vilket gör att man kan bygga vidare på förra säsongens stundtals fina spel. Ari Skulason, Jonas Wallerstedt, Hannes Sigurdsson, Aziz Corr-Nyang m.fl. ska inte underskattas. Nu gäller det bara för Sören Åkeby att slipa bort de där riktiga bottennappen. Det enda orosmomentet som jag kan se är att man valt att satsa på ex-ÖISaren Tommy Naurin (tidigare Qviding FIF) som förstemålvakt efter att Fredrik Sundfors bestämt sig för att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott. Trots detta känns det som att Sundsvall kan utmana denna säsong.

——————————————————————————-———————————-——-

3. Örgryte IS (1:a plats 2008, Allsvenskan 2009)

Egentligen har ÖIS en för bra trupp för att ”bara” hamna på kvalplats. Om det skedde skulle jag säga att laget underpresterade. Rejält. Med i stort sett hela fjolårstruppen intakt – förlusterna av Magnus Källander, Martin Dohlsten, Christian Lindström och känns nästan som en befrielse – måste ÖIS kunna utmana Assyriska, Sundsvall, Ängelholm, Jönköpings Södra och Hammarby om de två uppflyttningsplatserna. Det är klart att Marcus Allbäck och Roy Miller kommer att saknas. Men med en backlinje bestående av Björn Anklev, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson samt ett mittfält med Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Pavel Zavadil och Alex Perreira har man tillräckligt med kompetens för att köra över åtminstone hälften av motståndarlagen och spela jämt med resten. Huruvida man når toppen eller inte har förstås att göra med om Álvaro Santos stannar eller försvinner. Spelar Santos hela säsongen spelar ÖIS i Allsvenskan 2011. Spelar Santos bara fram till sommarfönstret kommer ÖIS på kvalplats. Det tredje alternativet – att Santos över huvudtaget inte spelar i ÖIS under 2010 – vill jag inte tänka på.

——————————————————————————-———————————-——–

4. Ängelholms FF (5:e plats 2008, 7:e plats 2009)

Ängelholm har förvisso tappat skyttekungen och lagkaptenen Mattias Adelstam. Där tappar man omkring 15 mål per säsong. Om alla rykten stämmer har dock ÄFF lyckats förstärka i tre av fyra lagdelar. På målvaktssidan ansluter Daniel Andersson från Helsingborgs IF. I backlinjen har man lyckats locka till sig GAIS Mikael Dahlgren. De av er som var med ner i Superettan 2007 och 2008 minns säkert att Dahlgren var en av seriens absolut vassaste ytterbackar. På mittfältet har Ängelholm förstärkt med unge Heidar Geir Juliusson och Tobias Johansson (Mjällby AIF). Dessutom sägs det att Tobias Grahn är på väg in. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om: Grahn verkar vara en komplett galning, men å andra sidan verkar ju inte Diego Maradona eller Eric Cantona ha varit särskilt friska heller. Nej, jag tror faktiskt att 2010 är året då Ängelholms FF utmanar de övriga lagen om de allsvenska platserna på allvar.

5. Jönköpings Södra (14:e plats 2008, 10:e plats 2009)

Jag måste erkänna att jag är inte så lite imponerad av Jönköpings Södras värvningar under årets Silly season. Vilken satsning! Brr. Har det att göra med att klubben äntligen blivit av med Olle Nordins lönekostnad – nu har man helt enkelt råd att värva klasspelare från när och fjärran – eller är det så att spelarna kan tänka sig att komma till J Södra nu när Nordin är borta? Oavsett vilket så kommer Jönköpingslaget att bli att räkna med i år. Jag lovar dig, inget lag kommer att se fram mot matcherna på Stadsparksvallen. J-Södra kommer att bli otroligt starka denna säsong. Bara det att man har lyckats locka till sig både Kristoffer Fagercrantz, från Falkenbergs FF, och Pär Cederqvist, från Landskrona BoIS, får mig att känna viss oro. Det är fan-i-mig ingen skam. I de två spelarna har man uppemot 20 mål och 15 assist. Lägg där till att man får behålla Tommy Thelin (7 mål och 8 assist förra säsongen). Någon Södrait som saknar Kirsten Viikmäe? Knappast. Räkna med att J-Södra kommer att bli giftiga framåt! Och på försvarssidan ser man också ut att bli att räkna med. J-Södra har bl.a. plockat in IFK Norrköpings gamla stormålvakt Nuredin Bakiu, som under ett antal säsonger varit i toppen av målvaktsligan. Dessutom har man den gamle ÖISaren Jukka Sauso på provspel. Om det är positivt eller negativt för J-Södras chanser nästa säsong lämnar jag okommenterat men om vi har tur flyttar de kanske upp Sauso i anfallet.

6. Hammarby IF (Allsvenskan 2008, Allsvenskan 2009)

Vem ska göra Bajens mål under den kommande säsongen? Sebastian Castro-Tello? Nej. Linus Hallenius? Nej! Freddy Söderberg? Haha, tillåt mig småle. Med andra ord, vi upprepar frågan, vem fan ska göra målen för Bajen? Den som har ett bra svar på den frågan kan förmodligen tjäna sig en hacka. Hör av er så kan jag ge er Jeppe B:s telefonnummer. Sitter det någon agent ute i detta avlånga land och håller på en avslutare av klass så plocka upp telefonen och slå en signal till Jesper Blomqvist (Djurgårdens IF FF) eller Michael Borgqvist (AIK). Nu! Om jag vore Bajensupporter skulle jag känna en stor oro inför den kommande säsong. En känsla av deja vu. Scary! Är det rent av dags för Bajen att göra en GAIS, Öster eller Assyriska? Kanske det. Som jag ser det sitter Bajen på i stort sett samma problem som man hade inför och under säsongen 2009. Varför händer inget? Handlar det bara om ekonomi? Och om det gör det hur ska man då ha råd att behålla spelare som Rami Shabaan, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand? I nuläget har laget en relativt vass stomme – man kommer sannolikt inte att släppa in så många mål – men man saknar verkligen det där riktiga bettet i och omkring motståndarnas straffområde. Inte blev man bättre av att Emil Johansson försvann till Molde. Dessutom har man det oerhört tungt ekonomiskt och de enda förstärkningar man har mäktat med är att flytta upp ett gäng junisar (vi vet alla hur det gick för ÖIS det året man gjorde på det sättet i Superettan). Det där snacket om Kenka, Maxen och Kapten Kola (ni vet väl att alla som spelar i Bajen har söderkis- eller halvalkissmeknamn som Boffa, Pavan och Danken etc. det är en del av den s.k. Bajenmyten, tror mig!) var bara något jag skrev för att få till en snärtig inledning. Nej, Bajen ska vara nöjda om de slutar på den övre halvan av tabellen.

7. IFK Norrköping (Allsvenskan 2008, 11:e plats 2009)

Gåtan IFK Norrköping. Ett så pass klassiskt lag, och som dessutom har Sveriges tionde största stad i ryggen, borde kunna prestera bättre än Superettan. Men så är inte fallet. Och så kommer det vara under ett par år framöver. Det är i alla fall min bedömning. För allt i världen, glöm inte bort att Peking har tappat Stefan ”Jag är det största praktarsle som någonsin vandrat på denna jord men en riktigt bra fotbollsspelare det är därför som människor står ut med mig” Thordarsson, Nuredin Bakiu, Mikael Roth samt lagets båda testiklar (inklusive själ, hjärta, hjärna och lungor) Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg. Hur tusan tar man sig ur ett sådant bryggläge? Det gör man inte. Särskilt inte när klubbens mest meriterade nyförvärv är Väsbys målvakt Niklas Westberg och Shpetim Hasani från IK Sirius. Men lycka till!

8. Östers IF (Division 1 Södra 2008, Division 1 Södra plats 2009)

Varje år är det en nykomling som går över förväntan. Och då menar jag riktigt över förväntan. Typ att man toppar serien eller ligger tvåa efter lite drygt tio omgångar. Man spelar som besatta, med glöd under dojorna och en tagg i hjärtat. Man har något att bevisa. Man slåss för sin stolthet och man tror på det man gör. En för alla, alla för en. Det vill säga raka motsatsen mot vad Landskrona BoIS har hållit på med under de senaste fem åren. Den här gången tror jag att det laget är Östers IF. Sedan skadar det inte att man har gjort en hel del smart förstärkningar som Charles Andersson, från Landskrona, och den isländske landslagsmittfältaren David Thor Vidarsson.

9. Landskrona Bois (11:e plats 2008, 8:e plats 2009)

Jag har sagt det förr och jag är övertygad om att jag kommer att få säga det igen: det blir ingen allsvensk comeback för Landskrona BoIS i år heller. Trots att klubben haft ett antal riktigt vassa spelare under de senaste åren har man inte fått det att stämma. Så tror jag att det kommer att fortsätta och det trots att man inför säsongen 2010 tappat en sjuhelvetes massa ”karaktärsspelare” eller vad sägs om Christoffer Carlsson (gick till Falkenberg), Jesper Westerberg (som var förra årets bästa BoISare gick till Mjällby och Allsvenskan), Pär Cederqvist (försvann till seriekonkurrenten Jönköpings Södra), Charles Anderson (till Östers IF)  och Babis Stefanidis (flyttar hem till Stockholm och Brommapojkarna). Till detta skall dock läggas att BoIS gjort klart med Henrik ”Näe” Larsson, som ny huvudtränare, och Hasse Eklund, som ny andretränare, samt värvat in Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri från Helsingborgs IF och Ängelholmsbänknötaren Patrik Åström. Jag är dock tveksam till om det räcker till och betraktar än så länge Landskrona BoIS som ett mittenlag.

10. Falkenbergs FF (7:e plats 2008, 6:e plats 2009)

Förra året tog Falkenbergs FF sin bästa placering i seriesystemet någonsin. Då slutade man på sjätte plats. I år tror jag dock att man kommer att dala i tabellen, likt en döende stjärna. Nej, jag tror inte att Christoffer Carlsson och Emil Jensen är tillräckligt för att Falkenberg ska behålla sin position, än mindre klättra. Nej, här tar resan slut. Jag är ledsen att säga att från och med nu bär det bara utför för Falkenberg. Förlusterna av Kristoffer Fagercrantz och backklippan Jens Gustafsson väger tungt. Och jag tror inte det spelar någon roll hur bra Thomas Askebrand är som tränare. I år är Superettan helt enkelt för bra för att Falkenberg ska placeras sig på den övre halvan.

11. Ljungskile SK (Allsvenskan 2008, 9:e plats 2009)

Ljungskile SK tappar spelare på spelare på grund av en allt sämre ekonomi. Eller? Min gissning är att man därmed kommer att få det ohyggligt svårt att klättra i tabellen i förhållande till fjolårets niondeplats. Så här långt har Ljungskile tappat Rickard Jansson, Robert Johansson, Daniel Åkerwall, Niklas Löfgren, Ryan Miller, Jörgen Wålemark, Colin Burns och Tobias Johansson från fjolårets trupp och dessa spelare har ersatts med ”fynd” från de lägre divisionerna och spelare från ”over there”. Är det inte väldigt tveksamt om det är tillräckligt. Frågan är om inte Ljungskile kommer att vara indraget i bottenstriden under hela säsongen.

12. Syrianska FC (Division 1 Norra 2008, 4:e plats 2009)

Varje år är det en av nykomlingarna i Superettan som överpresterar. Så in i helvete. Det är som att man spelar på ren pepp och entusiasm. Som om man hade Hin håle i hälarna. Förra året var det laget Syrianska FC. Något, för att inte säga mycket, överraskande var Syrianska med hela vägen in på upploppsrakan. Det var så när att man snodde kvalplatsen från ärkerivalen Assyriska. Det ska dock sägas att året efter går det alltid väldigt trögt för detta lag. Det hände t.ex. IK Sirius säsongen 2008. Och det skulle inte förvåna mig om det hände Syrianska säsongen 2010. De förstärkningar som laget har gjort hittills imponerar inte och jag förutspår därför att man får det tungt i år. Dessutom tror jag nog att man får räkna med att det är slut på underskattningen efter fjolårets fina insats. 2010 kommer alla lag att komma heltaggade till matcherna mot Syrianska. Därmed kommer också Syrianska att få det tuffare än 2009.

——————————————————————————-———————————-——–

13. Degerfors IF (16:e plats 2008, Division 1 Norra 2009)

Ett klassiskt lag som återigen är tillbaka i näst högsta serien. Jag har dock en känsla av att brukspojkarna kommer att få det jobbigt denna säsong. Jag vet inte om det har med klubbens ekonomi att göra men det ser ut som att man har valt att bygga vidare på det lag som vann Division 1 Norra 2009. Nyförvärven är så här långt få och man har tappat den talangfulla anfallaren Mario Simunovic till Doncaster i England (förvisso inget stort avbräck). Kvalplats är gott nog.

14. Väsby United (9:e plats 2008, 12:e plats 2009)

Nej, den här gången kommer inte Väsby United undan. Det blir minst kval men man kan mycket väl hamna på nedflyttningsplats. Laget med seriens absolut tristaste, mest ångestframkallande och sämsta arena har återigen åderlåtits av AIK. Den här gången försvann den oerhört talangfulle mittbacken Niklas Backman (nu tänkt att ersätta Jos Hooiveld som försvunnit i väg till Celtic för att ta sig in i Guiness rekordbok). Tyvärr – eller tyvärr och tyvärr om Väsby åker ur Superettan slipper man åka till Vilundavallen något mer vilket bara är bra – leder det till att Väsby blir ett av seriens strykgäng och att man som bäst hamnar på kvalplats. Det är oundvikligt.

——————————————————————————-———————————-——–

15. IK Brage (Division 1 Norra 2008, Division 1 Norra 2009)

Brage må va lage som aldrig tappar tage. Det spelar dock ingen roll denna säsong. Är det inte alltid så att en nykomling åker ur Superettan. Jag tror det. Och i sådana fall är det Brage som ryker. Den trupp som läxade upp Qviding FIF i kvalet 2009 har endast förstärkts marginellt (bl.a. Niklas Åkervall från Ljungskile och ett par dussinlirare från de lägre divisionerna) och det är tyvärr inte tillräckligt för att man ska klara sig kvar i fotbollens näst finaste rum.

16. FC Trollhättan (Division 1 Södra 2008, 13:e plats 2009)

Jag kan inte för mitt liv se hur FC Trollhättan ska klara sig kvar i Superettan den här säsongen. Ett redan svagt lag har bara blivit svagare. Man försökte värva Christian Lindström som ersättare till Andreas Falsetas men misslyckades när Lindström skrev på för Qviding FIF. Och när en lirare av Lindström kaliber väljer att skriva på för ett lag i division under vet man att man är i trubbel. Trust me. I övrigt har klubben enbart gjort klart med två nyförvärv: Robin Eriksson från Lindome och Robert Davidsson från Skoftebyns IF. Och då snackar vi om ett lag som fick kvala sig kvar i Superettan 2009. Tror ni att det är någon av konkurrenterna som darrar på manschetterna? Näppeligen. Nej, det här kommer att sluta illa för FCT.

 

Så var det då klart var Christian Lindström kommer att spela säsongen 2010. I dragkampen mellan Ljungskile SK och Oddevold var det Qviding FIF som visade mest och starkast muskler. Enligt uppgifter har nämligen Lindström bestämt sig för att stanna i Göteborg och att återvända till konstgräset på Valhalla IP. Som de flesta av er säkert känner till har ÖIS och Lindström under en längre tid varit överens om att Lindström bör se sig om efter en klubb där han får spela kontinuerlig a-lagsfotboll.

– Jag behöver en nystart i en klubb som tror mer på mig. Jag behöver spela mer ordinarie för att utvecklas.

Om jag har förstått saker och ting rätt så var Lindström på väg att bli utlånad till Ljungskile redan i somras men den unge mittfältaren valde då att tacka nej till en utlåning för att försöka ta en ordinarie plats i ÖIS. Och inte blir det Bohuslän nu heller för Lindström. Och skönt är väl det för det hade inte varit roligt att stöta på Ljungskile i Superettan. Jag är fullständigt övertygad om att Lindström hade sänkt oss då.

Under sin tid i ÖIS hann Christian Lindström med att spela 55 matcher (39 från start), 12 matcher i Allsvenskan och 43 matcher i Superettan. Sammanlagt blev det två mål och tre assist. Vi tackar Christian för hans tid i ÖIS och önskar honom lycka till i den framtida karriären.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha