Feb 272011
 

Mulet väder, matchtemperatur runt noll och ändå ganska mycket folk på läktaren. Huttrande människor, frusna fingrar och ännu mer frusna tår. Det är härligt med försäsongsmatcher!

Ljungskile kom på besök, ett lag som hastigt och otroligt mindre lustigt ligger en serie över vårt kära Örgryte. Ljungskile kom till start med någorlunda ordinarie manskap och med en viss Alexander Mellqvist på vänsterkanten på mittfältet. Stackars Mellqvist, inte nog med att han tvingas ha en grön ful tröja på sig, men nu får han tydligen fortsätta på en kantplats. Dessutom hade han nummer 2, är inte det ett nummer för en vänsterback? Nä, så illa kan det inte bli…

ÖIS ställde för dagen upp i ett klassiskt 4-4-2:

ÖIS laguppställning mot Ljungskile

Redan efter fyra minuter får ÖIS en jobspost när Joakim Hall, den enda spelaren i laget som inte tillhör a-truppen, får en boll i huvudet och tvingas byta. Annars börjar matchen på ett småtrevligt sätt. Både ÖIS och Ljungskile håller bollen längs med marken och kombinerar fint på mittplan. Piggast och bäst inleder Jakob Olsson. Efter nio minuter skapar han matchens hetaste målchans. Jakob får tag i bollen på högerkanten och tar sig ned till hörnflaggan. En sulfint senare ligger Ljungskilebacken ned på konstgräset och Jakob tar sig in i straffområdet. Där lurar han ytterligare en back och sätter sedan en precis passning till Oskar Wallén som är helt fri bara ett fåtal meter framför mål. Oskar avslutar direkt på ett tillslag, men får ingen ren träff på bollen som först studsar ned i marken och går rakt på en vilt sprattlande Magnus Berglöv i Ljungskilemålet. Räddningen påminner om Peters fantomräddning mot Hammarby, med skillnad att Berglöv inte har någon aning om att han blev träffad. Oskar lär drömma mardrömmar om den missen en lång tid framöver.

En olycka kommer sällan ensam som det fint heter och i den 13:e minuten tar också Ljungskile ledningen. Ljungskiles högermittfältare utmanar den nyinsatta Pontus Otterstedt och kommer förbi på högerkanten. Väl nere vid kortlinjen så slår han en snett inåt bakåt-passning till Alexandar Kitic som avslutar direkt mot bortre hörnet helt utom räckhåll för Fredrik Andersson i ÖIS-målet. Öisarna skriker förgäves efter offside då en Ljungskilespelare var på bollen i närheten av mållinjen, men domarna friar. Sannolikt upphävdes offsiden av Pontus Otterstedt som försökte täcka inlägget i förstaläget.

Spelet på plan är fortsättningsvis helt jämnt och målchanserna även dem jämnt fördelade. Alexander Mellqvist testar lyckan med två skott, ett som blockeras framför mål av Dennis Jonsson och ett annat som Fredrik Andersson får sträcka ut ordentligt på för att förhindra ett mål. Mellqvist inleder matchen bra men mattades betänkligt och var i princip helt osynlig från den tjugonde minuten tills han blev utbytt i den 62:a.

I den 36:e minuten lyckas ÖIS till slut kvittera och det på ett mycket vackert anfall. Mathias Johannesson får bollen på sin högerkant i höjd med mittlinjen och passar in centralt i banan till Danny Ervik. Danny tittar upp och sätter en passning tillbaka mot högerkanten där Jakob Olsson sprungit för att möta bollen, men istället för att ta emot bollen så hoppar Jakob över bollen. På högerkanten så har nämligen Mathias påbörjat en ny löpning och han får bollen snyggt i steget. Mathias tar sig ned mot hörnflaggan och släpper bollen kort till Jakob Olsson som får bollen ungefär vid straffområdets högra hörn. Jakob fintar att han ska gå mot mål, men drar bollen bakom stödbenet förbi sin nu helt förvirrade motståndare och innan nästa Ljungskilespelare hinner stöta fram så slår Jakob ett inlägg mot Sebastian Johansson vid den bortre stolpen. Sebastian går upp i en nickduell med en Ljungskileback, vinner den och lobbnickar bollen i det högra krysset helt otagbart för målvakten. Det var så vackert att man i några sekunder började tänka på glansdagarna från början av detta sekel.

1-1 i paus, ett resultat som väl återspeglade händelserna på plan. En småtrevlig match i lagom tempo.

Den andra halvleken fortsatte där den första slutade. Jämnt spel, småtrevligt att kolla på. Intrycket av småtrevligheten ändrades emellertid i den 57:e minuten när Danny Ervik misslyckas med att täcka ut en boll till inspark och en Ljungskilespelare ordnar fram en hörna. Hörnan slås perfekt in framför mål och där får Johan Patriksson gå upp helt ostört och nicka in 1-2 bakom en chanslös Peter Abrahamsson som kommit in i målet.

Efter målet går ÖIS ned i tempo och det är endast individuella prestationer som skapar ÖIS målchanser. I den 63:e minuten blir dessutom Sebastian Johansson utvisad efter att ha dragit på sig sitt andra gula kort genom en lite onödig tackling med raka ben och ”dobbar före” på mittplan. Som tur är så behöver ÖIS inte spela med en man mindre utan Nicolas Sandberg ersätter Sebastian och Jakob Olsson får ta mittfältsplatsen bredvid Danny Ervik.

I den 69:e minuten får Nicolas Sandberg sitt första av två frilägen. Jakob Olsson får tag på bollen i höjd med mittlinjen och ser bästa kompisen Nico ta en löpning in bakom de bägge mittbackarna i Ljungskile. Med en härlig känsla sätter Jakob bollen efter marken på utsidan av den högra mittbacken, precis så där lagom retfullt utom räckhåll för backen. Nico får bollen helt fri med målvakten och försöker avsluta direkt på ett tillslag men tyvärr blir träffen dålig och rätt på Ljungskilekeepern. Både Nicos löpning och Jakobs passning var värda ett bättre öde och dessutom hade det varit trevligt om Nico fick lite självförtroende i avslutningslägena.

Nicos andra friläge är något sämre och kommer efter att han återigen fått bollen i djupet, denna gång av Jonathan Lindström. Nico hamnar i löpduell med en Ljungskilemittback, men trots att denne försöker både med schyssta och oschyssta medel att stoppa Nico så tränger Nico sig in före och får ett bra avslutsläge inne i boxen. Avslutet är längs med marken och hårt, men dess värre hamnar bollen återigen mitt på mål och Berglöv i målet.

Trots en ÖIS-press på slutet där man skapar fler målchanser så slutar matchen 1-2 och Sällskapet inkasserar sin tredje förlust av tre möjliga. Vi måste emellertid se detta som ett stort steg framåt. Först och främst så var spelet helt jämnt ute på planen och ett oavgjort resultat hade varit mer rättvist. Det var också första matchen som ÖIS visade ett eget fungerande spel. Man hade många trevliga kombinationer där man spelade sig igenom ett samlat Ljungskileförsvar. Det enda riktigt negativa vi kan se är att det var lite väl många individuella misstag i backlinjen. Sammantaget ännu ett steg framåt och det är lite med tillförsikt som vi numera ser fram mot seriepremiären – inte bara med skräckblandad glädje. Bland de individuella prestationerna är det svårt att inte nämna Jakob Olsson. Vi vet inte vad han fick i julmaten men vi önskar att Jakobs mamma bjuder hela laget på samma julbord nästa år.