Dec 042012
 

Hipp hipp, hurra hurra hurra hurra!

Söndagen den fjärde december år 1887, för exakt 125 år sedan, bildades Sveriges äldsta fotbollsförening – Örgryte IS – något vi har att tacka en grupp ungdomar, med ordförande Wilhelm Friberg i spetsen, för. För det är på grund av det där entimmas långa mötet i december år 1887 där ett skridskosällskap bildades som vi har fått möjligheten att fylla våra hjärtan med rödblått blod. Det är på grund av den där söndagen där allt började som vi har fått chansen uppleva både magiska och mindre magiska stunder tillsammans med likasinnade. Allt på grund av den grund som då lades. En helt underbar grund som nu har bringat fram en 125 år lång historia. En 125 år lång historia att vara stolt över. Att vara stolt över att man är en av den.

Det har hänt en hel del under dessa 125 år. 1892, fem år efter att Örgryte Idrottssällskap först sett ljuset, spelades den första fotbollsmatchen med moderna regler i Sverige. På Heden segrade ÖIS mot Lyckans Soldater. Segersiffrorna skrevs till 1-0 – mycket tack vare de Skottar som ÖIS hade i sitt lag. Så här skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning om matchen:

”I spelet deltogo 11 man från vardera av Idrottssällskapet LS (Lyckans Soldater) och Örgryte Idrottssällskap. Bland de senare befunno sig sex skottar, som visade en skicklighet i spelet vida överlägsen de svenska deltagarnas. Det var otvivelaktigt ganska lärorikt att se med vilken beräkning skottarna spelade och vilken uppmärksamhet de engagerade sin ledare. Under det att LS gossar måste nedlägga mycket mera ansträngnig och därmed följande kraftförbrukning i sin strid, så vann ÖIS en slutlig seger mera genom sin taktik. Det som spelades var det så kallade Associationsspelet och det skulle vara gjort inom 20 minuter. I den första dusten blev striden oavgjord, men i den andra segrade som ovan nämnt ÖIS (1-0) sedan LS under 17 minuter försvarat sin ställning.”

Mer än ett århundrade och många segrar senare – bland annat genom 12 SM-guld, det första 1896 och det senaste 1985, och ett Cup-guld – har berg-och-dalbanan gått åt båda håll. Både upp och ned. Och även om ingen av oss har varit med sedan begynnelsen så har många av oss trots allt tillräckligt med kött på benen och tillräckligt många Öisår på nacken att minnas tillbaka på brassar, topplaceringarna i början av 2000-talet och den cirkus som har varit sedan dess. Nervdaller i det allsvenska kvalet mot Assyriska 2004, degraderingen 2006, återtåget 2008 med allt vad det innebar samt det fria fall som mer eller mindre pågått konstant sedan dess.

Inte heller 40- och 50-talet var särskilt positiva från en rödblå synvinkel. Då huserade laget i dåvarande Division 2. Men när 50-talet gick mot sin ände återfick ÖIS greppet och mycket tack vare den spelande tränaren Gunnar Gren var Sällskapet åter i Allsvenskan år 1958 efter hela 19 års frånvaro. Säsongen därpå, 1959, fortsatte laget på den positiva vågen då man tack vare sin offensivinriktade fotboll slutade på en fjärde plats i sluttabellen. Men inte nog med det: hemmasnittet på Gamla Ullevi var 25 520 åskådare. Ett enastående facit som står sig än idag och som förmodligen också kommer att så göra väldigt lång tid framöver. Vid denna tidpunkt hade ÖIS den så omtyckte Agne Simonsson i anfallet, kamperad av Rune Börjesson. Något som benämns i en av verserna i Hobsons låt ”ÖIS är laget”:

När Simonsson och Börjesson, var med i rödblå laget
Och så kom Wing, och Örjan med, då var det stora slaget
Ett kämparlag med mästare, av unga tuffa grabbar
De gjorde mål som vi fick se, och aldrig några tabbar

Men trots ”det stora slaget” – där Agne Simonsson var med och tog VM-silver i världsmästerskapet 1958 och där han 1959 vann både Guldbollen och Bragdguldet efter sin match mot England på Wembley Stadium – blev det inget SM-guld. 1960 förbättrade man visserligen sitt resultat och kom trea efter IFK Norrköping och IFK Malmö, dessutom fick man epitetet Lirarnas lag för sin vilja att spela fotboll längs backen, men någon första plats bärgade man inte. Det närmsta ÖIS kom ett till guld under dessa år var fyra år senare då laget åter igen kom trea i tabellen – men med samma poäng som ettan Djurgården och tvåan Malmö. Marginaler, marginaler.

Nästa – och det senaste – guldet låg i ÖIS händer år 1985. Fem år senare hade man efter några up n’ down-perioder åter befäst sig i landets högsta serie. Visserligen hade man inte mycket att hämta i slutspelen – där åkte ÖIS ut relativt enkelt och snabbt – men år 1985 föll allt på rätt plats. Med Agne Simonsson från tränarposition och Sören Börjesson som vassaste spelare slog man rivalen IFK Göteborg i ett dubbelmöte. Hans Prytz, huvudtränare i dagens ÖIS, fanns även han med i laguppställningen.

Men något större lyft kommer aldrig därefter. ÖIS nådde inga högre höjder.  1986 åkte laget ur Europacupen med ett smack och även om Sällskapet 1988 fanns med i slutspelet efter att ha slutat fyra i tabellen så följdes det 1989 upp av en sämre säsong och 1990 var det bara att säga hejdå till högsta divisionen. Som näst sämsta lag åkte ÖIS ur och dessutom förlorade laget med 1-7 mot Djurgården. Örgrytes största förlust i Allsvenskan någonsin.

Det dröjde sedan till 90-talets avslutande år innan Örgryte IS var att räkna med igen. I laget fanns bland annat Marcus Allbäck som 1999 blev skyttekung efter att ha återvänt från danska och italienska utflykter. Vid rodret satt den nuvarande förbundskaptenen Erik Hamrén som på något vis lyckades vända 1998 års krislag till ett lag att räkna med redan -99. 2000 vann ÖIS sitt första och hittills enda Svenska Cupen-guld.

Därefter kan de flesta av er historien. Afonso och Paulinho Gúara gjorde lite vad de ville under några säsonger innan pulkabacken blev både brant och hal. Hal som tusan. Och snabbt utför gick det sannerligen. Afonso stack till Malmö FF och 2004 räddade Tryggvi Gudmunsson Örgrytes Allsvenska existens genom en snedspark på övertiden. Men tyvärr var det bara konstgjord andning. År 2006 var det för, jag vet inte hur många gånger i ordningen, avvinkning åt Allsvenskan efter ynka tre segrar på hela säsongen.

År 2007 blev ännu värre. ÖIS lyckades näppeligen med någonting i Superettan och det osade hett kring Janne Carlssons öron. I samma veva var FC Gothia på tapeten. Det var rörigt i alla led. Ingen hade koll på någonting och ÖIS var i fortsatt rullning. I anfallet befann sig ingen annan än Iheb Hamzeh och längre ned i banan sprang Jukka Sauso runt som ett irrvarv.

Till april 2008 var det 13 nya spelare i ÖIS. En total utrensning gjordes. Säsongen gick genom hela året galant och när Marcus Allbäck var tillbaka i Sällskapet till matchen mot Jönköping Södra stod det mer eller mindre klart att ingenting i Superettan skulle kunna stoppa ÖIS från Allsvenskt spel 2009. Och så blev det inte heller. I den näst sista omgången klev Öisrävarna Marcus Allbäck och Magnus Källander fram och pangade laget till en högre division.

Nu skriver vi snart 2013 och äntligen börjar pulkabacken plana ut en aning. Efter de tre efterföljande åren där allt gick så fel som det bara kunde gå (nästan i alla fall) så var det det här 125:e året som vände skutan. Åtminstone en bit. Nu är det positiva vindar igen. På Öisgården hörs skratt och framtidsvisioner. Men det skall skyndas långsamt. Ekonomin i förarsätet. Alltid. A. L. L. T. I. D. Men inte längre räds man utmaningar. Nu suktar man efter dem.

Och vem skall man tacka för detta om inte Wilhelm Friberg…

Apr 252012
 

Nu börjar dom dugga allt tätare. Dagarna då gräset ser ut som gräs, solen skiner och det utan risk för köldskador går att ägna en hel eftermiddag åt fotbollstittade på ÖIS-gården. Idag var en sådan dag.

Det hela började med att ryktet om att en viss Marcus skulle befinna sig på gräset ombytt och klar för träning. Planerna på att sitta hemma en stund till för att sedan ta sig till ÖIS-gården fick då stå åt sidan. Det blev helt enkelt till att sätta sig på bussen tidigare än beräknat. Vissa saker är för bra för att missas. Marcus Allbäck är en av dessa.

Marcus Allbäck modell 2012 är bra. Det kommer förmodligen inte som någon överraskning för någon av er läsare, men han är en väldigt duktig fotbollsspelare fortfarande. Konditionen är dock aningen bristfällig av förklarliga skäl men annars är han precis så elegant som han alltid varit och förmodligen alltid kommer att vara. Passningarna håller fortfarande hög klass och de små nätta vrickningarna till medspelarna finns fortfarande där. Avsluten som alltid varit hans styrka finns också dom med på menyn som man bjuds på. Däremot är avsluten inte riktigt lika vassa som de en gång var, men det är med största sannolikhet mest ringrostighet.

Det känns mossigt, tråkigt och alldeles för nostalgiskt att säga det men Marcus Allbäck hade med en ordentlig försäsong i ryggen kunnat gå in i startelvan på söndag. Så ligger det till.

Övrigt noterbart från träningen var att det var en ganska liten skara spelare som befann sig på gräset under de dryga 90 minuter långa träningspasset. Detta p.g.a. att de spelarna som skulle spela i U21-lagets match klockan 18.30 inte deltog och tränade med de andra spelarna. Träningen innehöll mycket spel men såg ändå ut att vara ganska tung då det löptes en hel del och kvalitén blev därefter. Det syntes inte minst på spelarnas oförmåga att göra mål. Det gjordes förvånansvärt lite mål med tanke på hur många skott som avlossades under de 90 minuterna. Mest oturlig av alla var dock Emil Karlsson som sköt ett skott under tvåmålsspelet som studsade i kryssrippans innerkant och alltså nuddade både stolpen och ribban på samma gång för att sedan studsa på mållinjen och ut.

Träningen avslutades med straffläggning. En straffläggning som i stora delar finns på ois.se. Straffläggningen vanns av det Marcus Allbäcks blåa lag som även om Allbäck själv brände sin straff kunde titulera sig segrare denna eftermiddag trots en lyckoträff av Johan Hedman i slutet som räddades av Peter Abrahamsson men som ändå med en märklig backspinn letade sig in i mål. Lite som detta.

Det var dock inte träningen som var huvudsyftet med besöket på gården denna gången utan U21-lagets match mot Fässbergs IF på kvällen som var huvudfokus. ÖIS U21 denna gång bestod mestadels utav A-lagsspelare, eller vad sägs om Sebastian Johansson, Markus Anderberg, Pontus Otterstedt, Tommy Lycén, Fredrik Andersson, Johan Pettersson, Jonathan Lindström och Alexander Jeremejeff. För motståndet stod Division 2 laget Fässbergs IF:s B-lag. Upplagt för storvinst? Om du säger det så!

Matchen inleddes ganska trevande och såg till en början ut att bli en ganska jämn historia. Hemska tanke. Samtliga spelare förutom Markus Anderberg fick chansen från start, då kan det väl inte bli jämnt? Nej, mycket riktigt så visade det sig efter ett tag att det var ÖIS som skulle ta tag i taktpinnen, mycket tack vare kantspelet som fungerade bra. Johan Pettersson var inblandad i det mesta och skapade en hel del på sin kant där han och Pontus Otterstedt spelade riktigt bra tillsammans.

Efter en kvart kommer det första riktigt farliga läget för ÖIS då Tommy Lycén som inledde matchen piggt bryter in i mitten och frispelar Alexander Jeremejeff som stormar mot mål. Hypersnyggt rundar han Fässbergsmålvakten James Clarke men kommer ur vinkel och väljer istället att passa till Jonathan Lindström som stormar fram i mitten av straffområdet. Jonathan tar emot bollen i höjd med straffpunkten och skottfintar en gång för att lura ned backen som parkerat sig på mållinjen. Tyvärr förlorar han sitt mindgame med backen som inte flyttar på sig och istället står kvar och kan styra bort skottet när det avlossas från Storström. Där skulle det blivit mål.

Alexander Jeremejeff imponerar under stora delar av matchen med sin irrationella och aviga stil och vaskar fram många lägen ur situationer som ser helt låsta ut. Mot ett motstånd som Fässbergs IF är Alexander Jeremejeff som klippt och skuren. Så fort en försvarare inte är på tårna lyckas han ta sig förbi och skapa lägen. I denna matchen är agerar Jeremejeff mestadels framspelare och tar inte speciellt många avslut själv men han gör det bra och tillsammans med Henrik Carlsson som för dagen även han är riktigt bra så ser anfallsspelet riktigt bra ut stundtals.

Lite senare skulle dock utdelningen komma. Efter att Johan Pettersson blivit neddragen fick ÖIS en frispark i höger ytterposition. En frispark som Naod Kibrom fick förtroendet att förvalta, och det gjorde han bra. En mot straffområdet slår han en hög boll som dyker ner i klungan av spelare som rusar mot den bortre stolpen. Mitt i gröten av spelare framför mål får en Fässbergsspelare pannan på bollen som går i en perfekt bana över den chanslösa målvakten i Fässbergsmålet. 1-0!

2-0 kommer ganska omgående efter det första målet och jag ska villigt erkänna att jag tittade bort precis i ögonblicket då målet gjordes men i vilket fall som helst så gjordes det av Henrik Carlsson som via ett Fässbergsben sköt in bollen.

Efter målet visar Pontus Otterstedt upp sin bästa sida och driver på egen hand upp bollen i anfall och drar på sig bevakning nere i offensivt straffområde för att sedan släppa vidare bollen till Henrik Carlsson som med en touch serverar Jonathan Lindström som sånär utökar ledningen ännu en gång till 3-0, tyvärr tar han lite för lång tid på sig och hinner inte riktigt få kontroll på bollen med högerfoten och avslutet blir misslyckat.

Första halvlek slutar därmed 2-0 till hemmalaget och det var på många sätt en trevlig första halvlek med rödblåa ögon sett. Samtliga av A-lagsspelarna skötte sig bra och trots att motståndet inte var det bästa så lyckades man hålla tempot uppe och spela en ganska trevlig fotboll. Som vanligt borde mycket av credden för den trevliga fotbollen tillskrivas Sebastian Johansson som på sedvanligt manér inte la några fingrar emellan utan kunde vinna sina kamper på innermittfältet mot bland andra forne ÖIS-aren Ludvig Brisby-Jeppson.

Ett byte gjordes av Prytz och Nacka under pausen. Markus Anderberg in, Tommy Lycén ut. Ett byte som med stor sannolikhet var bestämt sedan innan. Anderberg som mer och mer ser ut att närma sig matchformen inledde piggt och var nära att direkt dribbla sig igenom hela Fässbergsförsvaret. Tyvärr lyckades en glädjedödare från Mölndal få en fot i vägen så Anderbergs drömstart uteblev.

Isället dröjde det några minuter till innan Jonathan Lindström kunde slita åt sig bollen på mittplanen och spela ut den till Johan Pettersson som i sin tur skickade in ett inlägg mot Henrik Carlsson som tagit sats från en bit utanför straffområdet och bara behövde lätta en decimeter från marken och sätta dit pannan för att 3-0 skulle vara ett faktum.

En stund efter målet kommer matchens kanske allra klaraste målchans då Jonathan Lindström som i den andra halvleken spelade upp sig rejält med en yttersida serverar Markus Anderberg ett friläge i klass med det som Fernando Torres avgjorde den där matchen på Camp Nou med. Markus Anderberg är dock inte lika kylig som Fernando Torres utan får istället för sig att lobba. Lobbförsöket blir dessvärre ganska misslyckat och går istället för över Fässbergsmålvakten rakt i dennes bröst och studsar tillbaka ut i planen. Bakom Anderberg kommer dock Henrik Carlsson framstormande men inte heller han lyckas med sitt försök att lobba in bollen som tyvärr inte träffar målet.

Sista målet i mathcen kommer lite efter Anderberg och Carlssons chanser och denna gången är det inbytte Oskar Kivilo som på högerkanten tar sig förbi sin bevakare och skickar in ett inlägg mot Alexander Jeremejef som befinner sig inne i boxne och kan få kontroll på bollen med ryggen mot målet och vända runt och klappa till bollen, 4-0.

Resten av mathcen spelas sedan mest av och det blir aldrig farligt de få gånger Fässberg tar sig upp i anfall. Samtliga A-lagsspelare skötte sig bra i matchen men i ärlighetens namn är det svårt att veta om detta verkligen var ett godkänt test för att visa om en spelare håller för ett inhopp i A-laget ens. Fässbergs IF U21 bjöd aldrig riktigt upp till dans. Men det är såklart svårt att inte glädjas åt att Markus Anderberg snart är redo för 90 minuter. Det ser faktiskt riktigt bra ut.

Dec 192011
 

Christian Hemberg och 1998

Jag skickade över ett par ledande frågor till Christian angående hans första år hos sällskapet. För att få reda på hur det var att komma till klubben som ung och enormt talangfull. Nedan kommer svaret, med Christians egna ord – helt utan redigering och konstrande. Njut!

”Jag kom till Öis inför säsongen 1998 efter att ha bestämt mig under 1997 att jag skulle gå till Öis. Hade även erbjudanden från Elfsborg, IFK Göteborg, Häcken och Helsingborg. Öis kändes helt rätt. Bra stämning i klubben och en chans att inom en snar framtid kunna få spela A-lagsfotboll.
Jag skrev på i November 1997 efter att som 15-åring varit med och tränat med Öis A-lag, gjorde ett mål i en internmatch för A-laget samma dag som jag skrev på.
Jag började säsongen 1998 med U-laget och blev kvar där fram tills Erik Hamrén kom till klubben. I september gjorde jag 3 mål och 2 assist i en B-lagsmatch hemma mot Falkenberg, det var precis när Hamrén anlänt till klubben efter att Bosse Backman fått sparken. Fyra dagar efter ville Erik att jag skulle träna med A-laget och sitta på bänken i Allsvenskan på måndagen mot Frölunda. Jag var 16 år och det sporrade mig oerhört mycket att få chansen.
Min fadder i truppen kan man väl säga att Marcus Allbäck var. Han hjälpte mig mycket när vi spelade ihop i B-laget 1998 och sedan framöver när vi kamperade ihop i A-laget. Han var oerhört viktig för mig på träningar och även utanför plan.
Viktigaste spelaren 1998 får jag säga var Henrik Bertilsson. Han gjorde de så kallade enkla målen och är en av de bästa avslutare jag sett och tränat ihop med. Han lärde mig mycket på den korta iden jag tränade ihop med honom.
Det jag förbättrade mest var väl att jag vågade spela mitt spel. Så fort jag blev uppflyttad till A-truppen och tränade med dem så växte mitt självförtroende oerhört, allting gick lättare och även skolan gick lekande lätt. Har alltid brunnit för fotboll, men när jag som 16-åring fick vara med i truppen till allsvenska matcher fick jag tillbaks suget och hungern efter fotboll och det kändes som inget kunde stoppa mig. Man kan säga att allting släppte den dagen när Hamrén ville ha med mig på bänken i Allsvenskan hösten 1998. Glömmer aldrig känslan när jag började värma upp i andra halvlek mot Frölunda och publiken på Gamla Ullevi skrek mitt namn. Jag rös och ryser än idag när jag tänker tillbaka på det.
Den tunga perioden efter våsäsongen upplevde jag inte så mycket eftersom jag var i U-truppen under våren. Spelade en del B-lagsmatcher ihop med A-spelarna och såg på en del av dem att dom inte alltid verkade tycka fotboll var roligt. Men i övrigt märktes inte så mycket av det hela eftersom det var en helt annan värld att vara i U-laget jämfört med A-laget.
Hamrén som tränare är den bästa tränaren jag haft. Jag har honom att tacka för min karriär. Han tog fram mig och gjorde mig till allsvensk spelare över en natt. Fick debutera i Allsvenskan som 17-åring och även göra mål samma år. Gjorde även mål i min A-lagsdebut mot Ljungskile hemma i en träningsmatch 1999 i januari eller februari.
Han har det speciella i sitt ledarskap som gör att han får sina lag att jobba för honom. Ger du honom ditt allt ger han oerhört mycket tillbaka. Han är väldigt ärlig och får ibland halvmediokra spelare att bli stjärnor tack vare att han får dem att spela med ett oerhört självförtroende och veta sina roller. Han var även bra med unga spelare såsom mig och Johan Elmander m.m. Han är en vinnartyp och det smittar av sig. Det är bara att titta på hans CV.

Ha det gott !!”
// Christian Hemberg – genom Jesper Aneröd

”Hemberg var en spelare med spetskvaliteter och en grym inställning! Var nästan säker på att han skulle bli nästa stjärna efter Elmander och Allbäck.(Freddie Roth)”

Okt 172011
 

I 69:e minuten från fem meter gjorde Patrik Elmander sitt fjärde mål för säsongen. Då blev det också fyra frågor från Sambadefensiv.

3-0 mot Motala.

- Vi gör som vi ska, vi kör på och mal ner dem. Vi kanske skulle gjort fler mål, men det är inte helt lätt.  Motala har inte mycket mer framåt än ett par farliga frisparkar, men de kämpar ändå. Det är väl lite av årets match för dem att komma hit och spela inför en stor publik. Tre poäng var var det viktiga och vi tog ändå in fem mål på Sylvia idag. Det var inte många som trodde vi skulle vara med i racet för fyra omgångar sedan. så vi är stolta och glada för det. Nu ska vi gör det sista vi kan också

Och mål från dig som vanligt.

- Det var underbart spel av Jakob och David innan, så jag kunde slå in bollen i öppet mål – men man ska vara där också…Jag ropade på Jakob att han skulle spela mig i djupled, men nu hittade han ju David med en härlig stickare, så det blev ett fint mål. Det var fina mål över huvud taget. Jakobs nick i första krysset är perfekt och Dannys felträff var härlig också!

Det blev du som fick lämna plats för Mackan.

- Det är för jäkligt, ta ut en gammal gubbe mot en ännu äldre. Nej, men jag hade sprungit ganksa mycket och det kändes, så det var bra att få in fräscha ben.

Sista omgången?

- Det blir både spännande och skitskoj, jag tror stenhårt på det här. Laget har trott på det här hela tiden och vi kommer inte att ge upp förrän matchen mot Skövde är slut. Vi har bra go i truppen, så det är bara att ge järnet. I matcherna mot Oddevold och Kristianstad har vi visat att vi är lag som ger allt till slutsignalen. Nu har vi fått självförtroende medan Sylvia måste vara rejält pressade och Lund borta är tufft. Det är mycket som talar för oss även om Skövde också kan bli en svår match..

Okt 152011
 

Marcus Allbäck var flitigt uppvaktad efter slutsignalen, men Sambadefensiv fick givetvis också ett par minuter med honom.

Nöjd med comebacken, Marcus?

- Det blev vinst och det får man vara nöjd med. Vi fick gjort några mål och Varberg gjorde samma sak, så än lever det.

Kan bli en thriller nästa helg.

- Det är underbart, härligt att spela för uppflyttning i sista matchen.

Får vi se mer av dig?

- Nej, det finns inga planer på det. Det här var en engångsgrej – med fyra avstängda spelare däribland vår lagkapten, så kände jag att man skulle försöka hjälpa till med lite erfarenhet.

Så det här var din definitiva avslutning i ÖIS?

- Tack och adjö sa jag för två år sedan, detta var ett hej igen.

Inga fler hej alltså?

- Nej, det var roligt den här gången och jag fick göra en insats för den klubben jag älskar.

Publiken verkade gilla att få se dig på planen.

- De kanske inte tyckte det var lika roligt att se min touch…haha. Jag tyckte det var kul att vara med och Nico fick springa lite extra för mig.

Okt 152011
 

Epistel nummer 11. Det finns bara en nummer 11. När jag själv växte upp och spelade ungdomsfotboll på 90-talet så blev nummer 11 mitt favoritnummer och således också mitt tröjnummer i fotbollslaget. Från allra första början var det nog Tomas Brolins EM 92 och VM 94 som inspirerade. Men kärleken till siffran 11 växte sig än starkare när den store ÖIS-idolen Marcus Allbäck slog igenom under mitten av 90-talet i just  tröja nummer 11.


Nummer 11 - Marcus Allbäck tackar publiken efter segern mot Motala

Det var dags att rycka åt sig det där halmstråt som alla ÖISare talat om den senaste tiden. Trots att jag ser mig själv som en obotlig optimist så hade jag ju faktiskt räknat bort chanserna till avancemang för några omgångar sedan. Men så länge det finns en teoretisk chans så får man aldrig ge upp och det ska hela ÖIS ha cred för att man inte har gjort.

ÖIS – Motala AIF. Bra drag på läktaren. Åskådarantalet hade dubblerats jämfört med senaste hemmamatchen och en viss nummer 11 hade sannolikt en viss betydelse för det. ÖIS inledde piggt och började föra spelet direkt från start. Motala agerade under stora delar av matchen som det jumbolag man är – väldigt tamt. Nicolas Sandberg lyckades flertalet gånger att sticka i djupet och höll sig mestadels på rätt sida av offsidelinjen och vore avsluten lika vassa som löpsteget så skulle Nico vinna skytteligan.

David Björkeryd spelade från start på vänsterkanten och visade klass. Till skillnad från många andra yttermittfältare på den här nivån så slår inte Björkeryd bara in bollen i straffområdet – nej, han siktar varje gång på en ÖISare och den känsliga vänsterfoten hittar många gånger fram till ett ÖIS-huvud. Just detta skedde i den 20:e matchminuten då Björkeryd smeker in bollen till Jakob Olsson som snärtar till den med huvudet och elegant seglar bollen in i mål. 1-0 till ÖIS.

Kvarten senare noterar vi Björkeryds andra assist för dagen – en något enklare sådan måhända. ÖIS har frispark en bit utanför MAIF:s straffområde. Björkeryd petar bollen till Ervik som drämmer till och stänker in 2-0 till Rödblått.

I paus får vi se nummer 11 kicka gris med de övriga avbytarna och sanningen är den att det faktiskt är roligare att vara på Gamla Ullevi och se ÖIS spela bara genom vetskapen om att Marcus Allbäck finns där nere på gräsmattan.

David Björkeryds kväll kunde nog inte ha blivit mycket bättre. I den 70:e matchminuten slår Jakob Olsson en sylvass passning som skär rakt igenom MAIF-försvaret och når fram till en påpasslig Björkeryd som ur snäv vinkel slår en perfekt boll snett inåt bakåt förbi målvakten dit Patrik Elmander befinner sig, som i sin tur enkelt kan trycka in 3-0 i öppen målbur. Björkeryds tredje assist för kvällen.

I samband med 3-0-målet byts Elmander ut och nummer 11 kliver in på planen ackompanjerad ett fantastiskt jubel ifrån hemmapubliken. De sista 20 minuterna blev en enda lång fest på läktaren, inte för att ÖIS gjorde några fler mål, utan helt enkelt för att det är en magisk känsla att se Marcus Allbäck spela fotboll i den vackra röda ÖIS-tröjan, nummer 11.

Stämningen på läktaren steg ytterligare när det spred sig att Varbergs BoIS lyckats ta ledningen med både 2-1 och sedan 3-1 mot Sylvia, vilket gör att halmstråt fortfarande finns kvar och dessutom växte sig ytterligare något större.

Marcus Allbäcks insats då? Ja tempot var det väl lite sisodär med, men känslan i foten fick vi se glimten av när han satte en riktigt vass och målfarlig passning i djupet till Nico och när han dribblade bort två MAIF-spelare på samma gång. EM nästa?

För övrigt kan det noteras att Filip Holländer gjorde sin debut inför hemmapubliken idag. I den 83:e minuten byttes han in och hann visa upp ett fint fotbollskunnande och en orädd inställning under de minuterna han var på planen.

Nu får vi hålla tummarna för Skövde i morgondagens match mot Norrby. Seger där för Skövde och de har inget mer än äran att spela för i sista omgången.

Undrens tid är inte förbi!

Matchens bästa ÖISare:
David Björkeryd

Matchens hedersöisare:
Nummer 11 – Allas vår Marcus Allbäck

Apr 052011
 

Tisdagsträning på Öisgården betyder besök av Sambadefensiv och så även idag. Trots regn, småblåst och lite tråkigt väder så är vi där. Nu visste vi ju om att det var lite finbesök på plats – och då menar jag inte Björn Anklevs pappa och syster som dagen till ära skötte kiosken. Nej, jag menar att Marcus Allbäck skulle delta i träningen.

Marcus Allbäck visar hur en volley ska skjutas

Träningen började med passningsspel i en kvadrat med några jagande spelare och några bollförande spelare. Övningen påminner lite om den spelövning som laget alltid gör inom match och den går mest ut på att få upp tempot i kroppen. Spel med få tillslag och passningsskicklighet är bonusegenskaperna som övningen ger.

Efter den inledande övningen gick man över till att träna avslut. Man genomförde två olika övningar. Den första var en inläggsövning där två spelare fick bollen på kanten, man gjorde ett överlapp och slog sedan ett inlägg mot två spelare som springer in i boxen. Avsluten i den här övningen höll bra klass och de flesta bollar hamnade i mål. Den andra övningen var en skottövning, där en spelare fick en passning i brösthöjd ca 10-15 meter utanför straffområdet. Med ryggen mot mål skulle han sedan vända och avsluta så snabbt som möjligt.

Träningen avslutades som alltid med sju-mot-sjuspel på halvplan där det lag som släppte in ett mål fick stå utanför och titta på och vila. Här dominerade Marcus Allbäcks lag bestående av Adam Eriksson, David Björkeryd, Jakob Lindström, Oskar Wallén och Valter Tomaz Jr. Framförallt Jakob, Mackan och Valter visade riktigt bra takter och gjorde lite som de ville på planen.

Nu till de roliga nyheterna. Nyheter som får er våta i brallan, glada i hågen och får de värsta Valhallaälskarna att se fram mot en säsong på Gamla Ullevis ”gräsmatta”: Marcus Allbäck ska enligt uppgift spela matcher för ÖIS i division ett det kommande året.

Klubbkänsla modell Marcus Allbäck 2008. Nu i ny form 2011.

Enligt uppgift är Marcus registrerad för Örgryte IS den kommande säsongen och han kommer att spela matcher för ÖIS under 2011. Däremot så är avtalet inte exklusivt, dvs att Marcus arbete som players manager för landslaget kommer att gå före både träning och matcher med ÖIS. Det innebär att han inte kommer att vara en spelare som kommer spela alla matcher utan bara delta i mån av tid. Hur många matcher det innebär är idag inte klart och jag har ingen information om hur mycket han kommer att träna med laget. Vad jag däremot kan säga är att han såg ut att vara i form idag, bra precisa passningar och bra avslut. Inga trivselkilon modell Alvaro Santos där inte. Då är anfallsbesättningen klar, Mackan fixar målen i de matcherna han spelar och så tar grabbarna grus Nico och Jakob hand om resten. Sniff! Sniff! Sniff! Känner ni lukten av superettan?!

Slutligen, det är träningsmatch på torsdag mot Utsikten. ÖIS mot pappa och son Hysén. Behöver du verkligen mer än så för att vara laddad? Alla till Ruddalen!

Feb 072011
 

Vi har precis nåtts av informationen att det är något intressant i görningen. Mer information ska dyka upp under dagen. Enligt skvaller på diverse forum kan det vara något stort på gång. Vad det är? Tja, vi har inte en aning, men vi kan givetvis spekulera skiten ur en sådan här händelse. Så utan något längre dröjsmål kommer här våra fem bästa – och med bästa menar vi då spektakulära och helt uppåt väggarna, det är ju trots allt sådana vi är, ”internetsupportrarna” – gissningar:

1) Paulinho Guara har skrivit på ett treårskontrakt med sin svenska moderklubb
Skulle inte tro det. Under förmiddagen klargjorde nämligen våra seriekonkurrenter Hammarby IF att man har ett muntligt avtal med Pålle och att det enda som återstår innan Paulinho är klar för Hammarby är några futtiga detaljer.

2. ÖIS lånar hem Ailton Almedia på ett halvår
Tveksamt eller rent av högst osannolikt med tanke på att Ailton gjorde det matchavgörande 2-1-målet för sitt APOEL Nicosia i helgens möte med AEK.

3. Janne Carlsson och ÖIS går skilda vägar
Janne Carlsson presenteras som ny tränare för Qviding FIF. Inte helt osannolikt, men inte heller särskilt troligt. Varför skulle ÖIS kalla till presskonferens för något sådant?

4. Örgryte Fotboll AB går i konkurs
Kanske. Kanske inte. Helt uppåt väggarna är det ändå inte. Men med tanke på att det nu ser ut som att hotellplanerna går i lås får man väl gissa att det är lite väl tidigt för ett sådant besked.

5. Marcus Allbäck blir ny sportchef i ÖIS
Nja, lite för bra för att vara sant, inte sant? Samtidigt är det ju det här som vi alla går och drömmer om. Att halvguden ska återinträda på sin rättmätiga position i klubben. Skälen till varför det inte skulle bli så känner ni till lika bra som vi.

Det finns även ett sjätte alternativ och det är att ÖIS och Qviding FIF planerar att inleda någon form av samarbete klubbarna emellan. Helt uppåt väggarna är det ändå inte. Ta bara en sådan sak att Dunross är storsponsor i båda klubbarna. Om man dessutom lägger till den information som kom ut på diverse forum under gårdagen om att det skulle hända något som gjorde den kommande matchen mellan ÖIS och Qviding särskilt intressant så finns det ju en del som talar för någon form av samarbetsavtal mellan klubbarna. En annan sak som stärker detta spår är att Qviding kallat klubbens medlemmar till ett möte i kväll och att klubbens styrelse kommer att gå ut med ytterligare information under dagen.

Oavsett vad som händer under dagen har vi en intressant händelse framför oss. Nu håller vi tummarna för att det är en positiv nyhet!