Maj 262013
 

Foto: Jessica Lundin

Kode IF är ett lag som fostrat en hel del Öisare på senare tid. Först ut var Markus Anderberg som efter succé i femman under 2008 (där han bildade anfallspar med Oskar Wallén) värvades till ÖIS inför den allsvenska comebacken 2009 som en rejäl joker med stor utvecklingspotential. Därefter har Rasmus Haraldsson (Tipselit) samt Oskar Wallén tagit samma väg längs E6:an. Någonting som har byggt upp en relation klubbarna emellan. Det är till och med så att lagen har beslutat att framöver ingå i ett samarbete.

För Markus Anderberg lyfte det aldrig riktigt hos ÖIS. Både en, två, tre och hundra skador satte stopp för Anderbergs riktiga framfart. Många var vi som inte gjorde annat än höll tummarna att hans bekymmer skulle försvinna ur världen så att han en gång för alla skulle kunna få ge sig själv en ärlig chans att sätta sprutt på sin karriär, men när kroppen gång på gång sade ifrån valde han att återvända till moderklubben Kode IF efter avancemanget till Superettan 2013. Klubben där allting startade.

Sambadefensiv tog kontakt med Markus Anderberg för att få en liten inblick i hans nya liv som fotbollsamatör. Och det går inte att säga annat än att han har fått en bra återstart på sin karriär. I Kode IF är han ledarfiguren och den giftiga målgöraren som alla lag gärna undviker att möta. Den totala målskörden är hittills tio mål, och i lagets senaste match stänkte Anderberg dit ett hattrick vilket betydde hans 100:e a-lagsmål i Kodetröjan.

Du har nu återvänt till Kode IF i femman efter några skadefyllda säsonger i ÖIS. Vad lärde du dig, framför allt, under dina fyra säsonger i ÖIS?

- Jag har väl antagligen blivit en bättre kantspelare än jag var innan, det var en helt ny position för mig. Passningsspelet på ett och två tillslag känner jag mig bättre på. Lite bättre första touch på bollen. Men framför allt känner jag mig nu väldigt trygg med boll i så gott som alla situationer, på ett annat sätt än innan (tex med motståndare i rygg eller i trånga situationer).

Hur var omställningen att då gå från femman till en allsvensk klubb? Var det tuffare än du trodde?

- Nej, det var nog inte tuffare än jag trodde. Jag har svårt att minnas exakt vad jag väntade mig innan men det kändes som att jag kom in i det bra i stort sett direkt. Jag kände ju att jag hade tekniken, farten och löpstyrkan och allt sånt där. Men jag tror att jag ”drunknade” lite i mängden. Min kropp gillar att spela match när den är utvilad och det spritter i benen. Det gör den inte alltid när den ska in och maxa på iaf 4-5 träningar mellan matcherna.

Hur väl har du följt ÖIS sedan du lämnade?

- Jag har inte sett jättemånga matcher, men jag håller mig uppdaterad hela tiden via sociala eller osociala medier.

Nu är du som sagt tillbaka i moderklubben Kode IF igen. Jag talades vid med Oskar Wallén inför derbyt som då sade att du gjorde fyra mål på dina fyra första matcher. Har målsviten fortsatt?

- Ja, jag står på tio nu. Vissa matcher blir man dock mållös. Att exempelvis ha Gellerman som fastspänd ryggsäck är inte alltid så lätt. Det händer ju att jag blir ”lite” extra bevakad ibland.

Skadorna då? Hur är det med dem? Är du kvitt dina bekymmer?

- Det känns rätt OK för tillfället. Jag ska inte säga ”kvitt” men det känns som att läget är under kontroll, vilket jag försöker njuta av.

Markus Anderberg sätter ett av tre mål mot Utbynäs Foto: Jessica Lundin

Du är fortfarande ung. Tänker du, om kroppen håller, försöka avancera till en bättre klubb framöver eller är du nöjd med tillvaron i femman även i det långa perspektivet?

- Finns det en bättre klubb än Kode menar du? Förstår inte riktigt. Jag kan inte svara varken bu eller bä på den frågan, så jag svarar att jag är nöjd och utesluter ingenting.

Slutligen: hur sysselsätter du dig om dagarna nu när träningstimmarna är färre?

- Jag studerar och pluggar och läser mest. Sen går jag i skola också.

Mar 222013
 

Då blev det ännu en fredagskväll som fick ägnas åt sällskapet. Ännu en fördel med avancemanget till Superettan är antalet vardagsmatcher, vilket gör en sambadefensivskribent väldigt glad. Helger utan tvång är allt som oftast ett stort plus. Något som också vore ett stort plus hade varit om temperaturen snart kunde stiga över nollan. Hur roligt det än må vara att se sitt favoritlag träna fotboll så gör det ont att göra det i den kyla som tagit ett stadigt grepp om Göteborg den senaste tiden.

Ett skadeskjutet sällskap

Vi har många gånger rapporterat om att det ser nästan oförskämt bra ut på skadefronten. Förutom långtidsskadade André Nilsson så har skadorna lyst med sin frånvaro. Idag på ÖIS-gården var det dock väldigt glest. Henrik Carlsson och Jonathan Azulay är som bekant iväg i landets tjänst. Azulay som landslagsspelare i U21-landslaget och Carlsson på ett riksläger på Bosön.

Johan Hedman är beordrad till gymmet för att inte riskera något inför seriestarten. Den lätta ljumskskada som hindrade Hedman i matchen mot AIK har kommit tillbaka utan det är enligt uppgift enbart en försiktighetsåtgärd. Man vill helt enkelt spara Hedmans kropp för viktigare uppgifter och har därför gett honom order att ta hand om sin kropp i klubbens gym istället för att slita ut sig på planen.

Ingen av försäsongens två mest olycksdrabbade, Hannes Sahlin och Filip Holländer deltog under dagens träningspass. I Hannes fall handlar det om en stukad fot och i Holländers en förkylning som kommit tillbaka. Med andra ord är det inga allvarliga skador men man vill inte ta några risker så här nära inpå säsongen. Självklart är detta extra tungt för Hannes Sahlin som har haft stora problem att slå sig in i startelvan under försäsongen. Kanske var detta en av hans sista chanser innan premiären.

Vetlandas Berbatov får chansen

I förra veckans träningsrapport nämnde jag anfallaren Simon Alexandersson från Vetlanda som just nu tränar med laget. Då var jag imponerad av den reslige smålänningen. Jag var imponerad av hans finurliga anfallsspel och imponerande teknik i straffområdet. I mottagningar, vändningar och avslut håller han en nivå som är bra mycket bättre än Division 4, där han hållit hus de senaste åren.

Under förra säsongen spelade han 30 matcher för sitt Hvetlanda GIF och gjorde 25 mål. Det är i sig inte så väldigt imponerande. Det finns en hel drös spelare i Sverige som gör 25 mål på en säsong i Division 3. För att man ska värvas till en klubb längre upp i seriesystemet krävs oftast något utöver det vanliga. Oskar Wallén och Markus Anderberg är de två senaste exemplen på spelare som ÖIS värvat från lägre divisioner, Oskar har visat sig vara oerhört nyttig och Anderberg hade med största sannolikhet spelat i allsvenskan om vid det här laget om han inte haft sina skadeproblem. Anderberg kom från division fem direkt till Allsvenskan på sina snabba fötter och sin bollkontroll, Oskar på sin fysik, sin hänsynslöshet framför mål och sin löpstyrka.

Backar man bandet så har ÖIS lyckats bra med sina värvningar från lägre divisioner hittills. Anledningen till det är att en klubb generellt sett ser med väldigt granskande ögon på en spelare från lägre divisioner. Om spelaren då klarar sig igenom det nålsögat så är spelaren så väl scoutad att det finns ganska lite utrymme för överraskningar.

Hur intresserade är då ÖIS av Simon Alexandersson?

Förmodligen väldigt intresserade. Sedan Jonathan Berg har man inte tagit in någon spelare bjudits in för provspel. Att den spelare som då blir nästa spelare att bjuda in är en spelare från Division 4 tyder på att sportrådet och tränarstaben tror mycket på spelaren. Att han dessutom får spela match är ännu ett tecken på att det är en spelare man tror på.

Aggressivt anfallspar

Ricky Yarsuvat och Emil Karlsson kommer starta i morgondagens match. Det var tydligt på dagens träningspass och kanske är detta det argaste anfallsparet vi haft sedan Patrik Elmander spelade med Björn Anklev 2008. Att Emil Karlsson är en man med ett yvigt kroppsspråk är ingen nyhet men oftast handlar hans ilska om egna misstag och det är väldigt sällan hans ilska går ut över någon annan. Men idag var ingen vanlig dag i Emil Karlssons fotbollsliv. Det mesta gick tvärt emot hans vilja i det sedvanliga ”Nackaspelet” som alltid avslutar sista träningen innan matchdag.

Emil, svor, gestikulerade, sparkade bollar och sparkade på flaskor men är detta ett dåligt tecken? Nej det tror jag inte. Emils spel består i stora delar på aggressivitet och adrenalin. Är det påslaget i topp borde det vara bra för hans spel.

Om Emil hade en grinig afton så var det aggresivt och ilskt men positivt. Rickys problem har länge varit att han gör det lite för svårt, att han gärna vill hämta boll lite långt utanför straffområdet och att han håller inne det där skottet lite för länge. Men det har varit den orolige Ricky. Den arge Ricky däremot skjuter på det mesta och så fort det är hyfsat fri sikt mellan honom och målet tycker den arge Ricky att det är dags att avlossa bössan.

Den taktiken visade sig idag vara nyttig. Efter att Christoffer Bengtsson träffat stolpen och Simon Alexandersson bränt returen hamnade bollen på mitten av planen hos Ricky som bröstade upp bollen, lät den sjunka en halvmeter åt sin högersida för att träffa bollen med foten horisontellt ut från höften. Foten träffade strax under bollens mitt vilket gjorde att den hela vägen fram till Peter Abrahamssons högra kryss hade en stigande bana. Vackert.

Strax efter det fick han bollen på kanten tog sig med två snabba överstegsfinter förbi sin ytterback och ur snäv vinkel tryckte in bollen via stolpen bakom Fredrik Andersson. Kanske är Ricky på väg åt rätt håll?

Ett oprövat innermittfält

Jakob Lindström och Johan Lundgren har varit den självklara duon på innermittfältet under våren. Om man ska tro signalerna på dagens träning så blir det ändring på det imorgon. En ganska oväntad lösning med Sebastian Ohlsson framför Jakob Lindström ser ut att bli melodin imorgon.

Att Fredrik Andersson får chansen igen är ingen skräll. Det brukar han få när det ska till att ändras om i startelvan. Tobias Bratt och Joakim Hall får chansen igen efter en tids frånvaro från startelvan. Carl Hawunger får inte chansen från start, något som några kanske väntat sig.

Daniel Paulson får chansen från start för andra gången i A-laget och tar hand om högersidan när Holländer och Hedman saknas.

Qviding som har ambitionen att lära hela Göteborg att spela ”positiv fotboll”, kommer från en meriterande seger med 1-0 mot ett reservbetonat Gais och har ett sannerligen gott självförtroende. I laget ÖIS-bekantingar som Mentor Zhubi och Alexander Jeremejeff samt August Wängberg som har ett förflutet i ÖIS juniorlag.

Tränaren Bosko Orovic har ambitionen att spela den bästa fotbollen i Göteborg. Ett begrepp som sannerligen går att diskutera, men för att uppnå detta har man under vintern satsat på mycket futsal-spel för att utveckla spelarnas individuella kvalitéer. Laget bygger sitt spel på att äga boll så mycket som möjligt och att spela längs med marken i så stor utsträckning det är möjligt. Har ni hört det förut? Tänkte väl det.

Sist det skulle spelas träningsmatch mot Qviding blev det vinst med 7-0. Då låg lagen i samma serie. Nu ligger ÖIS i Superettan och Qviding i Division 1. Det måste väl borga för minst 8-0?

Mar 042013
 

Tidigare under vintern sade ÖIS hej då till hela fem spelare på en och samma gång. David Björkeryd, Robin Jonsson, Markus Anderberg, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff och Markus Anderberg hade gjort sitt i ÖIS. Åtminstone för den här gången. Sedan dess har Alexander Jeremejeff skrivit på för Division 1-klubben Qviding FIF där han får Bosko Orovic som huvudtränare och Valhalla IP som hemmaarena, Markus Anderberg har valt att trippa ned ett tag för att bli kvitt alla sina skadeproblem innan fotbollen tas upp igen och Robin Jonsson har ryktats till Utsiktens BK där han också har provtränat (och även spelat match mot ÖIS).

Nu vet vi vad som väntar härnäst för man nummer fyra i gänget. Det är nämligen så att David Björkeryd i dagarna har valt att skriva på för en ny klubb. Och valet föll på Superettalaget IFK Värnamo. Med andra ord blir det dubbelmöte med gamla klubben ÖIS direkt. Och som om det inte vore nog så kommer han även att möta en annan av sina tidigare klubbar, Assyriska FF, under den stundande säsongen. Stor risk för nostalgikänslor för David Björkeryd i år, alltså. Kanske kan det dämpa hemlängtan-känslorna, om några sådana nu skulle finnas.

Vad gäller hemsidor och dess uppdateringsfrekvens så finns det ett par klubbar i Superettan som så när ligger på Söderettanivå. IFK Värnamo kan möjligen vara en av dem. För trots att huvudtränare Sören Åkeby i en intervju med Fotbollstransfers.com har bekräftat övergången samt att David Björkeryd själv har publicerat en bild på sig själv iklädd Värnamo-mundering så står nyhetsflödet på klubbens hemsida tomt. Sören Åkeby, tidigare i GIF Sundsvall, säger så här om värvningen av David Björkeryd på frågan om han är klar för IFK Värnamo:

– Stämmer bra. Vi sökte en försvarsspelare med helst en vänsterfot, som kan spela både mittback och vänsterback. Jag har sett honom tidigare i Superettan och fått bra referenser. Sedan har han tränat med oss, han gjorde bra ifrån sig. David är en spännande spelare, även om han är en lite äldre spelare så är vi i behov av sådant. Han har bra teknik, bra fart och är erfaren.

För oss på Sambadefensiv så är det bara att hoppas att David Björkeryd får en lyckad sejour i Värnamo. Trots att provspelet i Brommapojkarna IF inte mynnade ut i något kontrakt så gav det säkerligen honom någonting som han kan ha nytta av i sin tid hos Sören Åkeby och hans gäng. Om inte annat kommer han att förenas med en gammal bekanting, nämligen Alexander Vrebac, som också skrev på för IFK Värnamo nyligen.

Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

Jan 142013
 

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.

Nov 082012
 

Som ett brev på posten dimper här artikel nummer tre ned och i denna del tar jag ut de som tyvärr inte bör stanna i ÖIS (och ni matematiker, statistiker och allmänvetare har väl redan listan framför er – uteslutningsmetoden fungerar utmärkt). Listan innehåller de spelare som jag anser av olika anledningar inte kommer vara aktuella för något spel i Superettan. Därför är det bäst för båda parter om man går skilda vägar.

Har jag missat någon? Är det någon på listan som absolut bör stanna? Hojta till. Skriv en kommentar och argumentera för din sak. Som jag tidigare nämnt: det är fan det bästa som finns. När man är oense och stärker sin tes genom välgrundade och sansade argument. Men har jag så generalfel att du känner för att skriva en längre, mer genomförlig, lista så får du gärna göra det. Mejla den till christian.borjesson@sambadefensiv.se så kommer den förmodligen att dyka upp på SD inom en snar framtid. The more the merrier! Annars går kommentarsfältet alltså alldeles utmärkt.

Tidigare artiklar i ämnet finner ni på följande länkar:

Del I: Superettan 2013: ’Stommen’
Del II: Superettan 2013: ’de utvecklingsbara’

8. Jonathan Lindström

Position: Mittfältare
Ålder:
23
Kontraktslängd:
2012
Antal matcher 2012:
7

Jonathan Lindström är en av de som har gjort sitt i ÖIS. Blott 23 år gammal men ändå avslutade han nyss sin sjätte säsong i Sällskapet. Och under dessa sex åren har det mestadels varit bänken som varit Jonathans plats. Att han har stått ut skall han ha en stor eloge för. Inget gnäll utåt. Istället har han fortsatt göra allt för att ta en ordinarie plats. Men den har inte fått särskilt många gånger. Nivån och helhetskvaliteten är inte tillräcklig. Minimalt med speltid redan den här säsongen (två matcher från start, fem inhopp) och värre lär det sannerligen bli i Superettan. Kontraktet löper ut. Ett avsked känns, tyvärr, rätt i detta läge. Är däremot glad att Jonathans, vad jag förmodar, sista insats i ÖIS blev en lyckad sådan. För i Skövde var han bra. Initiativrik och med spritt i benen. Den första halvleken bådade faktiskt rätt gott. Efter sex års tjänstgöring är det inte mer än rätt att alltihop avslutas på ett bra sätt. Men här tar det stopp.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012:
1

13. Johan Hedman

Position: Anfallare/Yttermittfältare
Ålder:
25
Kontraktslängd:
2013
Antal matcher 2012:
17

Jag erkänner direkt: fallet Johan Hedman har fått mig liggandes sömnlös genom nätterna. Jag har tvekat. Jag har känt mig stensäker på min sak. Och efter att jag ändrat åsikt några gånger så blev det ändå ganska klart för mig att det inte kommer att hålla i Superettan. Johan Hedman får tyvärr inte plats i ÖIS 2013. Det är den bittra sanningen. Anfallet är redan fullpoppat och yttermittfältsplatserna har i dagsläget Filip Holländer och David Björkeryd. På vill-ha-listan – den där som man skickar till tomten innan jul – finns det dessutom en önskan om att förstärka på kantplatserna. Tommy Lycén må få förlängt och då blir det ännu trängre.

Vidare ställer jag mig frågan till om Hedman har tempot som krävs. Jag är tveksam. Det har visserligen stegvis förbättrats under 2012 – men han har inte stuckit ut under säsongens gång och inte heller har han någon erfarenhet från Superettan. Jag är rädd att spelet är snäppet över Hedmans. Kontraktet is under way, men finns det en möjlighet att bryta det och finna en ny klubbaddress i närområdet så är det ett drag att föredra.

Antal mål 2012: 6
Antal målgivande passningar 2012:
3
Genomsnittsbetyg: 2,35

19. Markus Anderberg

Position: Anfallare/Yttermittfältare
Ålder:
24
Kontraktslängd:
2013
Antal matcher 2012:
9

Det här gör nästan ont att skriva. Markus Anderberg har verkligen kapaciteten att vara en av ÖIS ledande spelare i Superettan. Det är jag villig att sticka ut hakan och säga. Så är det. Han har bollkontrollen, sprittet och benen och den där viljan att utmana som så många andra saknar. Han är irrationell. Nämn några fler i ÖIS som har de kvaliteterna. Nämn någon som är lika villig att gå mot sin försvarare och utmana en mot en. Jag kommer inte på någon som gör det på samma sätt som Markus.

Vad värre är att vi får se det alldeles för sällan. Det är hälsenor, det är smalben, det är baksidor och det är gud vet vad. Jag kan nästan räkna Markus insatser i ÖIS på fingrarna. Så sällan är han frisk och kry. Vilket är fördjävligt. Och sorgligt. Att en karriär kan gå så abrupt i stöpet. Plötsligt finns han åter i laget och han står för en bra insats. Man känner att ”nu fan skall han väl kunna spela flera matcher i rad”. Veckan efter står han med Erik Nexborn och rehabbar igen. Det har gått totalt troll i det där. Och tyvärr håller inte det i Superettan. Det håller inte att en av platserna i truppen abonneras av någon som aldrig är disponibel. I längden kommer det att straffa oss. Inte heller finns det något som tyder på att skadeproblemen skall försvinna. Nästa år blir spelet hårdare och tuffare. Superettan är känd för sitt tuffa mantra. Jag är ledsen att säga det: men varför skulle det helt plötsligt dyka upp en medicin som gör Markus Anderberg fri från all problematik? I can’t see that coming.

Antal mål 2012: 4
Antal målgivande passningar 2012:
3
Genomsnittsbetyg: 2,31

27. Alexander Jeremejeff

Position: Anfallare
Ålder:
19
Kontraktslängd:
2012
Antal matcher 2012:
1

Efter fem mål mot Malmö FF i Tipselittröjan blev det stor uppståndelse kring Alexander Jeremejeff. Folk drömde om Allsvenskan och det med Jeremejeff i framkant. Så har det inte riktigt blivit. Skövde AIK i en betydelselös match blev det ända som Alexander Jeremejeff fick spela i Söderettan den här säsongen. För allas bästa bör nog ÖIS och Jeremejeff nu skaka hand, tacka varandra och sedan ta farväl. För någon speltid 2013 känns så väldigt långt borta. Till och med Henrik Carlsson är till synes före i näringskedjan. Det är smockat. Fullt. Överfullt. Det känns på något sätt som bortslösad talang att ha Alexander medsittandes på en avbytarbänk genom 30 Superettamatcher. Är han inte värd mer? Att få spela matcher och att få känna att han är med och bidrar? Det kan han inte göra i ÖIS.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012:
0
Genomsnittsbetyg: saknas

Nov 012012
 

Då och då under denna säsong (närmare bestämt elva gånger) har vi publicerat spelarbetyg efter matcherna. Det har risats och det har rosats. Det har varit delade meningar och det har varit gnäbb och tjafs kring varför han inte fick det och varför han bara fick så. Som vi så många gånger också försökte medla fram är inte sifferbetyget vid varje betygssättning det viktiga utan snarare – eller framförallt – den efterföljande texten där bedömningen kommer till sin rätt. Men nu, efter säsongen, kan man faktiskt använda siffran i fråga till att kora en spelarbetygsvinnare.

Vi kan väl redan nu göra det klart för samtliga. Dessa betyg och dess totala vinnare behöver nödvändigtvis inte ha någonting att göra med vem eller vilka som vi generellt sett över hela säsongen tycker har skött sig bäst. Det därför att betygen endast har satts vid elva av 26 tillfällen. Det kan därför bli en aning missvisande även om det i vissa fall faktiskt ger en relativt bra bild över hur spelaren eller spelarna i fråga faktiskt har presterat. Vi väljer därför att kalla det spelarbetygsvinnaren och ingenting annat. Så har vi gjort det klart redan från scratch. Vidare kan vi också för sakens skull (vi tror faktiskt att ni hade fattat ändå – Öisare är ju generellt sett klipska som få!), men självklart är det snittbetyget som räknas för att göra det hela så rättvist som möjligt. Men nog om det, för här kommer resultatet.

Dessa elva matcher har det satts spelarbetyg på den här Söderettansäsongen:

21/4: Omgång 2: Karlstad BK – Örgryte IS
29/4: Omgång 3: Örgryte IS – Limhamn Bunkeflo
30/6: Omgång 12: Örgryte IS – IK Oddevold
8/7: Omgång 13: Qviding FIF – Örgryte IS
15/7: Omgång 14: Örgryte IS – Qviding FIF
13/8: Omgång 15: IK Oddevold – Örgryte IS
22/8: Omgång 16: Örgryte IS – Kristianstads FF
26/8: Omgång 17: IK Sleipner – Örgryte IS
3/9: Omgång 18: Örgryte IS – Lunds BK
8/9: Omgång 19: Örgryte IS – IK Gauthiod
17/9: Omgång 20: FC Trollhättan – Örgryte IS

Och dessa tre herrar har över dessa elva matcher fått bäst snittbetyg:

  1. Filip Holländer med 3,16 i snittbetyg (totalt 11 matcher)
  2. Sebastian Johansson med 3,14 i snittbetyg (totalt 7 matcher)
  3. Joakim Hall med 3,12 i snittbetyg (totalt 5 matcher)

Redan här kan man ju faktiskt ställa sig frågandes till hur sjutton vi har satt våra betyg. Inget illa ment men Joakim Hall hade nog inte fått en bronspeng om Sambadefensiv hade fått sätta helsäsongsbetyg på samtliga spelare även om han helt klart har skött sig OK och kanske mer därtill. Men nej, så långt hade vi nog inte gått. Men nu är det som det är och det är ingenting att göra åt. Och som tidigare nämnt. Det här handlar faktiskt inte om hela säsongen. Det här handlar om spelarbetygen. Och bevisligen har Joakim Hall stått ut under sina fem framträdanden! Det får man ändå ge honom. Gött jobbat! Well done!

Tätt bakom topptrion skuggar bland andra Peter Abrahamsson, Robin Jonsson och Hannes Sahlin. Faktum är att endast Peter Abrahamsson och Robin Jonsson var de två som utöver de tre första nådde över en slutsiffra över tre. Men även David Leinar och Jakob Lindström var nära. Men det räckte inte hela vägen fram.

Lägg gärna märke till antalet matcher de har spelat (av de spelarbetygsatta matcherna, förstås) för det kan ha ett finger med i spelet. Det bör ju trots allt ha en viss aspekt med i det hela. Åtminstone visar det på bredd och kontinuitet. Att spelaren i fråga kan hålla en jämn och bra nivå över flera matcher. Något som till exempel Peter Abrahamsson bevisligen kan. När ni har gjort det så kan ni få beskåda den så väl kämpande men ack så förlorande delen av laget och vad de fick för snittpoäng.

  1. Peter Abrahamsson med 3,09 i snittbetyg (totalt 9 matcher)
  2. Robin Jonsson med 3,07 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  3. Hannes Sahlin med 2,95 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  4. David Leinar med 2,9 i snitbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  5. Jakob Lindström med 2,85 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  6. Richard Yarsuvat med 2,8 i snittbetyg (totalt 5 matcher spelade)
  7. Tommy Lycén med 2,68 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  8. Oskar Wallén med 2,5 i snittbetyg (totalt 11 matcher spelade)*
  9. Fredrik Andersson med 2,5 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)
  10. Johan Hedman med 2,35 i snittbetyg (totalt 8 matcher spelade)
  11. Johan Pettersson med 2,33 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)**
  12. Henrik Carlsson med 2,33 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  13. Emil Karlsson med 2,32 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  14. Markus Anderberg med 2,31 i snittbetyg (totalt 7 matcher spelade)
  15. Pontus Otterstedt med 2,25 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  16. David Björkeryd med 2,21 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  17. Christofer Bengtsson med 2,16 i snittbetyg (totalt 4 matcher spelade)
  18. Jonathan Lindström med 1 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)

Där har vi dem. Allihop. Uppspaltade och bedömda. Och det var sannerligen några skrällar. Dumstrut på på Sambadefensiv? Kanske. Vi vet inte. Men det är i alla fall så här det ser ut. Men glöm inte: hade vi gjort en helsäsongsbedömning hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.

* Oskar Wallén hamnar före Fredrik Andersson på grund av fler spelade matcher
** Johan Pettersson hamnar före Henrik Carlsson på grund av fler spelade matcher

***

Nu är det dags för er att tycka till och agera! Ge oss gärna er lista över vilka spelare ni tycker har varit bäst under säsongen. Låt debatten och åsikterna flöda!

Okt 302012
 

Efter att ha studerat dagens träningspass så får jag ändå säga att det är ganska så skönt att fotbollssäsongen snart är över. För en som mig – som verkligen inte tål någon kyla alls – var det en kamp i sig att stå och huttra med genomfrusna tår och fingrar i cirka en timma samtidigt som temperaturen sakta men säkert drog sig ned mot nollstrecket. En pärs! Men jag klarade det. Och på köpet fick jag se en relativt lättsam och rolig träning. För den präglades av spel. Att hålla bollen inom laget och hitta öppna spelytor.

Det mest obligatoriska vid dessa träningar är att räkna in spelarna och se vem eller vilka som saknas. Och idag var det en hel drös som inte fanns med. Vad det beror på har jag i många fall inte en aning om. Men Richard Yarsuvat lät meddela att han har varit sjuk en hel vecka och därför avstod och vad gäller Anderberg och Hall är det glasklart. Där är det skador som sätter stopp och har så gjort en längre tid.

Följande spelare var inte med:

Christofer Bengtsson
Tommy Lycén
Jonathan Lindström
Richard Yarsuvat
Markus Anderberg
Joakim Hall
Hannes Sahlin

I dessa frånvarande spelarnas ställe deltog istället Felix Jigliden-Larsson, Carl Hawunger samt Rasmus Haraldsson från Tipselit Äldre. Så här i efterhand kan man väl inte säga att någon stack ut – varken åt det negativa eller positiva hållet. Under matchspelet höll de sig lite grand i bakgrunden även om framförallt Hawunger klev fram och glidtacklade ett par gånger.

Men med på planen var även två okända ansikten. Provspelare! Provspelare! Provspelare! Alltid lika kittlande. Alltid lika kul. Men hur var de? Och vilka var de? Skötte de sig? Vilken position spelade de på? Vad hade de för färg på skosnörena?, med mera. Jag förstår att frågorna är många. They must be när provspelare är på besök. Konstigt vore väl annars. Tyvärr måste jag dock göra er besvikna. I alla fall till viss grad. För några fullständiga namn har jag inte. Inte heller kan jag ge några hundraprocentiga rapporter kring hur de skötte sig.

Vad jag dock kan säga är att den ena verkar antingen heta eller kallas Jerry, det var åtminstone så han blev tilltalad, och han höll under tvåmålsspelet till ute på högerkanten. På de 2 x 15 minuter som matchen höll på tyckte jag mig ändå se att han hade sprittet i benen. Han försökte utmana och ta sig förbi. Och som jag enades om med mannen som stod bredvid – han verkade ha en rätt OK speluppfattning.

Snubbe nummer två har jag inget namn på så han får från och med nu gå under namnet The Foreigner på grund av ren logik. Han är nämligen utländsk. Åtminstone pratade han på ett för mig främmande språk. På fotbollsplanen är jag osäker på om han ens rörde bollen under matchspelet men jag lyckades i alla fall snappa upp att han lirade centralt i banan.

Matchen i sig vanns tillslut av laget med västar med 4-3. Den stora förgrundsfiguren var Emil Karlsson som med sina två mål ändå får tilldelas den största äran i att hans lag segrade. I det motsatta laget var Oskar Wallén en av målskyttarna – och även Sebastian Johansson fick gå upp och sätta pannan till för att snygga till siffrorna och ge matchen lite mer spänning för oss huttrande vid sidan av.

Eftersom att systemkameran var framme då och då så avslutar vi det här inlägget med lite färska bilder. För hur är det man säger – en bild säger mer än tusen ord…

Johan Pettersson tränar fortsatt med laget trots att han alltså ser ut att lämna. Här i förgrunden med bland andra Henrik Carlsson, Sebastian Johansson och Jerry i bakgrunden.

Hans Prytz fick agera linjedomare – men just i detta ögonblick slänger han en liten pik mot Jonas Karlén som står en bit bort.

En hel drös med spelare – The Foreigner näst längst till höger.

Rasmus Haraldsson, David Leinar, Sebastian Johansson, David Björkeryd,  The Foreigner och Alexander Jeremejeff utgör det blå laget.

Jerry i blickfånget.

Hans Prytz fortfarande linjedomare. Här mer alert och med blicken på spelet.

Jerry på sin högerkant. Utmanar Henrik Carlsson och Carl Hawunger. I mitten finns Sebastian Johansson som alltid spelbar och redo. Filip Holländer har satt full fart mot offensiv del av planen. Ser han sin chans att nicka in ett perfekt avvägt inlägg, kanske?