Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

 

Det har gått en vecka sedan matchen mot Norrby IF på Gamla  Ullevi där ÖIS tillslut kunde ta med sig en vinst. Det råder delade meningar kring huruvida den matchen var en väl genomförd match från rödblått håll eller inte. Ett som är säkert är dock att det fortfarande är en lång väg att gå för vårt kära sällskap.

Ett steg på den vägen går ut till Frölunda och Ruddalen. Som ni säkert redan läst så innebär detta att det blir en gemensam spårvagnsresa för alla ÖIS-are som utgår från Valand. Som Jonathan skrev igår så är Flying Scotsman öppen från klockan 13.00 och klockan 15.52 avgår spårvagnen mot Frölunda. Mer info detta hittar ni i Jonathans artikel eller på Amoretfides.se.

Nog om resan dit även om vissa säger att det är den som är målet så är det ändå en match som ska spelas och således också en trupp som ska tas ut till denna match. Tillhör gör även att det hålls en träning dagen innan det ska kickas boll på allvar. Den träningen hölls idag med anledning av söndagens underlag på plast och troligtvis har större delen av veckans träning förlagts till just plastgräset, eller konstgräset om ni så vill. ÖIS är ju nämligen ett av få lag i denna serien som har förmånen att kunna förbereda sig på att spela både på konstgräs och naturgräs.

Förmodligen så kan ni vid det här laget hur upplägget ser ut för en träning dagen innan match under Hasse Prytz ledning så jag antar att jag kan gå vidare till vad som faktiskt hände. Okej?

Bra.

Traditionsenligt så kan vi börja med att ta oss en titt på skadeläget i truppen. Glädjande nog så är det faktiskt inga större problem med skador i truppen i nuläget. Något som egentligen är ganska ologiskt då ÖIS denna säsong har en av de minsta trupperna man haft på ganska länge. Med all form av ÖIS-logik så borde ju halva laget cykla som vettvillingar på varsin motionscykel samtidigt som konstgräset är till hälften fyllt av juniorer som springer livet ur sig för att kunna ersätta diverse nyckelspelare som gått sönder.

Så är dock inte fallet, och det ska vi allesammans vara oerhört tacksamma för. Dock finns det ett litet men ganska så dystert och mörkt moln på den i övrigt klarblå himlen. Markus Anderberg, som idag befann sig inne i gymmet större delen av träningspasset och enbart vågade sig ut mot slutet, dock iförd joggingskor. Det är så otroligt tråkigt att Markus Anderberg aldrig blir så frisk att han kan visa upp vilken otrolig talang han har. Nu tycks han alltså, efter att ha varit på väg tillbaka till matchform återigen ha gått sönder.

Med risk för att jag är helt ute och cyklar och säger något som inte alls stämmer så känns det nästan som att Markus Anderbergs tid i ÖIS börjar lida mot sitt slut om det är så att han har dragit på sig en allvarlig skada igen. Jag hoppas att det bara är en förkylning eller liknande men känslan är inte den, tyvärr.

För att hoppa till en lite gladare nyhet så var David Björkeryd återigen tillbaka i spel efter att ha missat förra veckans match mot Norrby. Av allt att döma så är han helt fit for fight och kommer också att ingå i truppen till morgondagens match. Man måste ändå säga att David Björkeryds skademönster är aningen märkligt då han sällan är borta längre perioder men då och då är borta en enstaka match. Känner han efter för mycket?

Något som under träningen gjorde iallafall mig aningen konfunderad var när det under slutet av träningen, som vanligt tränades fasta situationer. Jag tänker som vanligt inte skriva något om hur det såg ut och eventuella varianter eller liknande, då vi inte skriver om sånt. Men något som fick mig att reagera en aning var att Fredrik Andersson fick ovanligt mycket tid i målet. Peter såg dessutom inte riktigt så alert ut om han brukar. Varför har jag ingen koll på men risken finns att det är en skadekänning och då är det bättre att låta Fredrik får förtroendet.

Om det skulle vara så att Peter inte är helt kurant så ser jag ingen som helst anledning att han ska starta. Det hade enbart sänt fel signaler till Fredrik Andersson som är en duktig målvakt och stundtals under dagens träning såg oerhört laddad ut och stundtals spelade riktigt, riktigt bra och stod för några riktigt vassa parader.

Men som sagt, ingenting är säkert, Peter kan mycket väl starta imorgon. Känslan under träningen var dock att så inte är fallet.

I anfallet tyder det mesta på att det är Johan Hedman som får förtroendet bredvid Emil då Filip Holländer som förra matchen huserade i anfallet förmodligen flyttas ned då Sebastian Johansson är avstängd efter att ha dragit påsig sitt tredje röda kort för säsongen hemma mot Norrby.

Yttermittfältsplatserna däremot är aningen osäkra då det står mellan, Björkeryd, Tommy Lycén och Johan Pettersson i kampen om vilka som startar som yttrar. Dock gjorde både Tommy och Johan bra ifrån sig senast mot Norrby och det med David Björkeryd ganska färsk tillbaka från skada så är det en liten fördel Tommy och Johan.

I backlinjen är det troligtvis inga större överraskningar utan de som startade mot Norrby kommer även att starta på Ruddalen.

Startelva om Peter Abrahamsson är skadefri:

Om vi avlslutningsvis ska ta oss en titt på vilket lag Utsiktens BK är. Som en del kanske redan vet så finns det en hel del ÖIS-kopplingar i laget. Henrik Nikkilä som inför säsongen anslöt till Utsikten från Oddevold tillhörde ÖIS i början av 2000-talet men fick aldrig något större genombrott.

Även Erik Svensson och Martin Dohlsten vi alla säkert minns från säsongen 2008 bland annat tillhör även de numera laget.

Erik Berthagen som är fotbollsfostrad i sällskapet och som ett tag ryktades vara på väg till ÖIS under försäsongen från Gais valde istället Utsikten dock sägs det att han inte riktigt varit så lyckosam som många hade hoppats utan istället fått sitta på bänken till förmån för Felix Sehlström

Felix Sehlström som så sent som i februari spelade för ÖIS i matchen mot Gais på ett svinkallt Valhalla. Efter det valde han dock att istället ansluta till ”Kiken” för att få lite mer speltid och förtroende. Ryktet säger att ÖIS ville behålla honom men att han valde att lämna för att få lite mer speltid. Ett beslut som man måste respektera.

Ett annat beslut som jag innerligt hoppas att alla respekterar är Anton Hyséns beslut att komma ut som homosexuell. Johan Gellerman var inne på ämnet i sin text på amoretfides.se men jag vill ytterligare understryka att det hade varit en skam för sällskapet om det skulle sjungas eller skrikas något om detta under matchen.

Kalla mig PK eller moralkärring eller vilket annat valfritt Flashback-uttryck ni vill. Men jag tycker faktiskt inte det är okej att hetsa någon för något så privat som personens sexuella läggning. Att sjunga om att han är sämre än farsa: Okej. Att sjunga om att han är med i Let’s Dance: helt okej. Att däremot gå in på Antons sexuella läggning är faktiskt inte okej.

Tycker i alla fall inte jag. Och jag kände att det kunde vara på sin plats att understryka.

Nu blev avslutningen av denna texten aningen trist, men imorgon är det sällskapet som spelar. Och då är det fest!

 

 

Janne Andersson, Sebastian Johansson, Robin Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr och Ken Fagerberg.

Smack!

Som en käftsmäll på konkurrenterna.

Sug på den!

Vad säger ni nu då?

Va? Va! VA!?!

Ken Fageberg är tillbaka i ÖIS och det är knappt att man tror sina ögon. Är det här en dröm? Nej, det är det inte. Det är faktiskt sant. Och det är helt djävla underbart. Jag måste säga att det börjar fan-i-mig se riktigt bra ut inför den kommande säsongen. En dag som denna är vi nog rätt många som sjunger på en annan melodi än den vi sjöng våren 2009.

Dick Last – man of the month! Sha-la-la-la! Vem står när de andra slaknar? Etc.

I och med att det känns som att ÖIS trupp börjar anta sin slutgiltiga form tänkte jag ägna dagens postning åt en synnerligen spekulativ fundering kring hur långt det här laget egentligen kan ta oss.

Räcker det hela vägen till Allsvenskan 2011 eller kommer det att sluta på ruinens brant med indragen elitlicens?

För att ”ta reda på det” tänkte jag ställa upp en jämförelse mellan ÖIS trupp från säsongen 2008 och truppen inför säsongen 2010. Det blir helt enkelt en jämförelse rakt av position för position och lagdel för lagdel. Och det är ungefär det här jag har kommit fram till:

ÖIS årgång 2008 vs. ÖIS årgång 2010

Som framgår av den ovanstående bilden är det en klar fördel för ÖIS årgång 2010. Eller, varför hymla, det är en ren knockout! Min gissning är att ÖIS årgång 2010 skulle läxa upp ÖIS årgång 2008 så det stod härliga till. 1-3 eller 1-4. På pappret ser det i alla fall ut att vara klasskillnad.

Om man ska vara ärlig så var det egentligen bara på målvaktspositionen som vi stod bättre rustade inför säsongen 2008. Och där ska det då även sägas att jag anser det vara tight mellan Dick Last 2008 och Peter Abrahamsson 2010. Det som fäller avgörandet är att Abrahamsson kommer till spel efter en säsong präglad av skador och träsmak. Kan han verkligen komma tillbaka till den fina form och höga klass som han visade upp när han tog över efter Last under hösten 2008? Jag är något tveksam men håller tummarna för att Abrahamsson kommer tillbaka och blir bättre än vad han var säsongen 2008. Om vi dessutom tillåter oss att ta med Viktor Skoglund i diskussionen så står det helt klart att ÖIS 2008 var bättre rustade på målvaktssidan än vad ÖIS är 2010. Skoglund är dess värre helt oprövad i seniorsammanhang och har inte heller imponerat under sin tid i Tipselit. Frågan är om han verkligen är redo att ta över om Abrahamsson skulle skada sig. Nej, min bedömning är helt klart att ÖIS skulle må bra av att värva in en rutinerad och prövad andramålvakt. Om så bara för att lugna mina nerver. Kom igen, Dick, snälla…

När det gäller backlinjen så måste jag säga att jag inte tycker att det råder något snack om att ÖIS årgång 2010 har en vassare backuppsättning än vad ÖIS årgång 2008 hade (och det även om båda uppsättningarna får en 4 i betyg). Visst, vi är kanske något svagare på vänsterbacken i år – det är liksom inte helt lätt att ersätta Anders Prytz – men i övrigt skulle jag vilja hävda att vi är snäppet vassare på varje position än vad vi var säsongen 2008. Bara en sådan sak att de tre mest använda backarna 2008 (förutom Prytzan), Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson och Tommy von Brömsen, inte ens får plats på bänken 2010 säger väl det mesta om vilken kvalitet vi besitter på backsidan just nu.

Och ja, i och med värvningen av Ken Fagerberg räknar jag kallt med att Björn Anklev blir kvar som ytterback, och det även om Janne Andersson har sagt sig vilja skola om Jakob Olsson till en modern ytterback. Anklev är vassare än Bengtsson, Robin Jonsson är den bättre av de två jonssonarna och Valter borde hålla en helt annan kvalitet än vad von Brömsen gjorde 2008. Lägg där till att vi har David Leinar, Dennis Jonsson, Tommy von Brömsen och Danny Ervik på bänken samt att vi alltid kan flytta ner Alex Perreira om det skulle bli kris (eller är det då det blir kris). Frågan är om inte ÖIS har seriens bästa backuppsättning? Jag tror nästan det, åtminstone om man ser till bredden.

En sak är jag dock säker på. Och det är att Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil och Alex Perreira utgör Superettans absolut starkaste mittfält. Åtminstone på pappret. No doubt! Kanske att jag är något orolig för motivationen och självförtroendet efter fjolårets helvetessäsong. Under försäsongens tre första matcher har inte vårt mittfält imponerat. Det har sett relativt trögt och tungt ut. Passningsspelet vill inte stämma och allt som oftast har man fått se sig överspelade. Här måste man höja nivån om man ska realisera sin potential.

Det här är ju dock en jämförelse som sker helt på pappret och då vill jag hävda att ÖIS årgång 2010 spöar skiten ur ÖIS årgång 2008. Även i det här fallet vill jag hävda att årgång 2010 är starkare på tre av fyra positioner men det har enbart att göra med att Janne Andersson envisas med att spela The Second Coming på högerkanten istället för centralt. Säsongen 2008 var Björn Anklev en mer naturlig högerytter än vad The Second Coming är 2010. Så kommer det alltid att vara och jag skulle kanske föredra om man prövade att spela in Markus Anderberg som yttermittfältare även om det tar emot att bänka The Second Coming. Som den gode/onde Lenin sa, vad göra?

I övrigt är det fullständig uppgradering som gäller jämfört med 2008. Och då kanske särskilt när det gäller de central positionerna. Jag är ledsen att säga det men jag anser att Alexander Mellqvist och Magnus Källander ligger efter Sebastian Johansson och Pavel Zavadil när det gäller precis allting. ÖIS centrala mittfält 2010 är starkare, mer tekniskt, passningsskickligt och kreativt än vad ÖIS centrala mittfält var under säsongen 2008. Kanske att vi kommer att sakna Mellqvists förmåga att ligga och fiska efter bollar som går att trycka dit på ett tillslag strax utanför motståndarnas straffområde – nu var det ju i och för sig ett tag sedan han visade upp den förmågan men väl tillbaka i Superettan hittar kanske Alex formen igen – men i övrigt har vi det bättre ställt i dag än vad vi hade säsongen 2008.

Och det är just det som borde fälla avgörandet. Det är just det starka mittfältet 2010 som talar för att det finns en god chans att gå upp i Allsvenskan redan denna säsong.

Marcus Allbäck och Álvaro Santos skulle vara allsvenskans bästa anfallspar säsongen 2009. Tyvärr blev det inte så. Dags för revansch? Jag tror faktiskt det. Och därför säger jag att fram till sommaruppehållet har ÖIS Superettans vassaste anfallspar. Jag förutspår att om Janne Andersson väljer att spela Ken Fagerberg och Álvaro Santos tillsammans – och varför skulle han inte göra det – så kommer ÖIS att snitta 4,5 gjorda mål per match under de inledande 15 omgångarna.

Du vet det kommer att bli mayhem!

Att göra en jämförelse med ÖIS årgång 2008 känns bara fånigt. Boyd ”Fler offsidelöpningar per match än bollkontakter” Mwila liksom. Pyttsan! Anton Holmberg eller Patrik Elmander? Any takers? Jojo. Hallå! Skärpning. Visst, Mackan Allbäcks intåg efter sommaruppehållet gjorde förstås sitt till men även med Mackan i truppen hävdar jag att det är klasskillnad mellan ÖIS 2010 och ÖIS 2008.

K-L-A-S-S-K-I-L-L-N-A-D

Det är åtminstone klasskillnad fram till sommaruppehållet. Problemet som jag ser det är att vi denna säsong kommer att spela med två anfallare som kommer att göra allt som står i deras makt för att bli sålda när transferfönstret öppnar i juli. Både Santos och Fagerberg har pressen på sig att göra succé och mål. De har 15 omgångar på sig att prestera. Vad kommer det att innebära för samspel och laganda? Och vad händer om en eventuell försäljning/succé uteblir. Hur klarar Santos och/eller Fagerberg av att hantera det?

Brr. Jag vill inte ens tänka på det.

Happy thoughts, happy thoughts.

La-di-da-di-da.

Summasummarum: inför säsongen 2010 vill jag hävda att ÖIS står bättre rustade för att gå upp i Allsvenskan än vad vi gjorde inför säsongen 2008. Dessutom, och det här är kanske lite väl magstarkt för vissa, vill jag påstå att med den trupp vi har nu hade vi mäktat med att hänga kvar i Allsvenskan 2009. Det är ju fan att allt ska klaffa ett år för sent. Och avslutningsvis för att besvara frågan i inläggets rubrik: jag tror banne mig att det blir Allsvenskan 2011. Jag tror verkligen det.

I believe I can fly etc.

 

Silly season. Spelare kommer. Och spelare går. Så är det bara. Rykten far runt i cyberrymden som osaliga andar på något gammalt spökslott. Otäckt! Minst sagt. Telebolagen tjänar storkovan på alla samtal fram och tillbaka mellan sportchefer, tränare, agenter, spelare och spelarfruar. Så är det bara. Vissa år kan ett lag omsätta en hel startelva. Andra år är det stiltje. Vissa år försvagas man. Andra år förstärks man. Vissa år gör man en rejäl slant. Andra år drabbas man av bosmansjukan. En sak står i alla fall klart och det är att silly season är en speciell tid på året då man som supporter får vara beredd på att precis vad som helst kan hända. Anything goes som det brukar heta. Något som årets silly season minst sagt bevisat. Den hemska starten på årets silly season har fått mig att fundera lite över fenomenet och då framförallt när det gäller frågan om vilket år som egentligen var värst. Det hela mynnade ut i en klassisk och fånig lista över 2000-talets ”värsta” sillysar. Har du inget bättre för dig kan du ju alltid läsa den. I vanlig ordning börjar vi bakifrån med plats nummer fem…

5. Silly season 2004/2005

Silly season 04/05 kvalificerar sig enbart för att vi under den här vintern tappade David Marek till Häcken. Marek har alltid varit en personlig favorit och det kändes i hjärtat när han drog vidare till ön i norr. Med tanke på att Marek i dag spelar i Allsvenskan och ÖIS i Superettan hade vi nog gjort rätt i att försöka behålla honom. Sån’t svider. Fortfarande. Övriga spelare som försvann under denna silly season var dock rena dussinlirare. Jag menar, vem tusan saknar Atli Thorarinsson och Tryggvi Gudmundsson? Trist att säga det men jag gör det i alla fall inte.

4. Silly season 2002/2003

Om jag ska vara ärlig så är Silly Season 2002/2003 inte i närheten av sillysarna 2009/2010, 2003/2004 och 2006/2007. Nu snackar vi en helt annan division. Lite som ett mittfält bestående av Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson och Martin Dohlsten. Tre kan trilla boll, en sticker ut som en svart svan på en institution i vetenskapsfilosofi. Gissa vem? Under Silly Season 02/03 tappade vi Patrik ”Jag är nog egentligen ingen fotbollsspelare” Fredholm, Thomas Persstedt, Morgan Nilsson och min personliga favorit Joachim Karlsson. Hyfsade förluster men ändå ingenting om man jämför med senare års förluster. En promenad i Slottskogen med din käresta. Typ.

3. Silly season 2006/2007

Hur många lag klarar av en Silly Season där två tredjedelar av startelvan försvinner från klubben? Inte många. Det är inte heller många lag som upplevt en lika djävlig silly season som den som ÖIS upplevde vintern 2006/2007. Hur tusan ersätter man spelare som Ailton Almeida och Ola Toivonen? Enkelt, det gör man inte. Säsongen 06/07 var verkligen något utöver det vanliga. Riktigt kännbar. Efter den förnedrande degraderingen från Allsvenskan försvann följande spelare från ÖIS: Anders Prytz, Ailton Almeida, Ola Toivonen, Valter Tomaz Jr, Clifford Mulenga, Robin Ganermyr, Elias Storm, Johan Anegrund, Tuomas Uusimäki och Axel Wibrån. Satan i gatan. Man tappar nästa andan när man ser hur klubben dränerades på kvalitet. För att inte tala om kvantitet. Mest smärtsamt, förutom förlusterna av Ailton och Grinola, var förlusterna av Prytzan, Anegrund och the man, the myth, the concept, the legend, the one and only Valter. Som grädde på moset var det här sillyn då vi värvade in spelare som Iheb Hamzeh och lånade in dekislirare som Ze Rony och Samuel Barley. Det enda goda som hände denna silly var väl att man bestämde sig för att flytta upp Ken Fagerberg och Peter Abrahamsson i a-truppen. I övrigt är den här vintern inget man vill minnas.

2. Silly season 2009/2010

Egentligen är det hugget som stucket mellan 2009/2010 och 2006/2007. I min bok fäller dock förlusten av Marcus Allbäck avgörandet. Degradering och Mackans beslut om att lägga skorna på hyllan är två rätt tunga smällar för en klubb att ta. Det är knappt att jag har återhämtat mig. Lägg där till Álvaro Santos beslut att försöka göra sig omöjlig i klubben samt förlusterna av Roy Miller och Åge Hareide (förlusterna av Martin Dohlsten och Christian Lindström är inte riktigt lika kännbara) och du har en av de värsta sillysar som jag har upplevt. Och det är bara januari. Undra vart det ska sluta? When will better come?

1. Silly season 2003/2004

Silly season 2003/2004 var en mardröm. Slutet på en dynasti. Typ. Hej då Afonso. Snyft! Hej då Hamrén. Buhu. Hej då Ulas. Suck! Hej då Jeff. *en tår trillar sakta ner för kinden* Hej då Bärkroth. Du kommer att saknas oss! Hej då allsvenskans vassaste passningsspel och frejdigaste offensiv. *hänger tungt med huvudet och fäster ett svart sorgeband runt armen* Sett till ren kvalitet har nog ÖIS aldrig tappat så mycket kvalitet och fotbollskunnande som man gjorde under silly season 03/04. Erik Hamréns spelfilosofi, gigantiska engagemang och stil, Afonso Alves fantastiska frisparkar och spektakulära halvplansraider, Jeffrey Aubynns flärdfulla dribblingar, precisa inlägg och sambadefensiv, Martin Ulanders vilja och löpkapacitet, och Robert Bengtsson-Bärkroths exakta försvarsspel. Jag skulle vilja hävda att i och med silly season 03/04 så tog vår senaste storhetstid slut. Efter det har det gått rejält utför. Därför placerar sig också silly season 03/04 i toppen av denna sammanställning av 2000-talets vidrigaste sillysar.

Och ja, rent tekniskt skedde ju inte alla dessa förluster under silly season men rent kontrakttekniskt gjorde de det kan man väl säga. Därför har jag valt att betrakta det som att affärer som gjordes upp och avslutades under pågående säsongen (t.ex. Afonso Alves till Malmö FF och Aílton Almeida till FC Köpenhamn) räknas in under efterföljande silly season. Det var så att säga då de lämnade klubben. Rätt eller fel? Vem orkar bry sig.

Avslutar hela den här posten med två högst subjektiva tio i topp-listor. En över de tyngsta förlusterna rent emotionellt och en över de tyngsta förluster rent sportsligt. Som vanligt har myntet många sidor och det finna alldeles säkert någon som har invändningar mot dessa tre listor. I sådana fall, låt kampen börja.

2000-talets tyngsta förluster (emotionellt)

1. Marcus Allbäck 2009/2010
2. Aílton Almeida 2006/2007
3. Valter Tomaz Jr 2006/2007
4. Markus Johannesson 2004
5. Magnus Källander 2009/2010
6. Anders Prytz 2008/2009
7. Paulinho Guará 2005
8. Johan Anegrund 2006/2007
9. Joachim Karlsson 2002/2003
10. Ken Fagerberg 2007/2008

Tre som inte ens var nära: Afonso Alves (2003/2004), Ola ”Grinola” Toivonen (2006/2007) och Álvaro Santos (2009/2010).

2000-talets tyngsta förluster (sportsligt)

1. Erik Hamrén 2003/2004
2. Afonso Alves 2003/2004
3. Aílton Almeida 2006/2007
4. Ola Toivonen 2006/2007
5. Marcus Allbäck 2009/2010
6. Markus Johannesson 2004
7. Álvaro Santos 2009/2010
8. Paulinho Guará 2005
9. Åge Hareide 2009/2010
10. Ken Fagerberg 2007/2008

Tre som inte ens var nära: Martin Dohlsten (2009/2010), Iheb Hamzeh (2007/2008) och Zoran Lukic (2006).

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha