Jun 272012
 

På lördag är det dags för säsongens hittills största match. För motståndet står ett hungrigt Oddevold med toppvittring och på läktarna ryktas det om att något så ovanligt som bortasupportrar kommer att dyka upp. Detta får man ju bara inte missa!

Inför stora högtider följer vissa extra förberedelser och i viss mån ett lite större arbete. Därför följer här nedan en träningsrapport trots att det inte är match imorgon, tadada dadada!

Träning mitt i veckan innebär inte riktigt samma upplägg som dagen innan match. Ibland är detta positivt och ibland är detta negativt för åskådaren. Idag innebar ändringen tvåmålsspel. Positivt!

Heta känslor i solen

Det går att räkna upp mängder av saker som skiljer 2012 års upplaga av sällskapets A-lag mot de senaste årens upplagor. Det finns mängder med skillnader och det vore väl bara den om inte det även syntes på träningarna. Om det är för att detta är en speciell vecka eller om det är ett drag som kännetecknar 2011 års ÖIS låter jag vara osagt men det gick hett till på gräset denna onsdag.

Christofer Bengtsson var om möjligt än mer högljudd än vanligt och manade oavbrutet på sina mannar och delade ut hårtorkar till höger och vänster. Bland annat läxade han upp Hannes Sahlin ett antal gånger då han ansåg att Hannes inte tog i tillräckligt i sitt hemlöp.

Jakob Lindström höll på att hoppa ur sitt eget skinn efter att ha blivit neddragen av Fredrik Andersson i ett friläge medan Fredrik var helt säker på att Jakob fallit för enkelt. Jakob höll inte med. Tommy Lycén slet sitt hår och skrek ut sin ilska över sitt lags missade frilägen medan Emil hoppade och svor i andra änden av planen över att hans sikte inte heller var helt korrekt inställt.

Det var med andra ord känslofyllt och minst sagt lite smågrinigt och vid sidan stod Hans Prytz och såg ut att gilla vad han såg. Kanske ser han nu frukten av det han anställdes för att skapa. Missuppfatta mig rätt nu. Hans Prytz anställdes självklart inte för att skapa osämja dålig stämning i laget. Däremot var ett av de tyngsta argumenten då man valde att byta ut Roberto Jakobsson mot Hans Prytz att man ville ha någon som kunde ryta till och elda på spelarna. Något som man inte ansåg att Roberto kunde klara av på samma sätt.

Som det ser ut nu så har Hans Prytz ju lyckats. Laget ser ofta mycket eldigare ut nu än vad det gjorde förra året även om tändningen kan bli ännu bättre. Men som det ser ut nu så har Hans Prytz tillsammans med ”Nacka” faktiskt lyckats skapa en grupp individer som fullständigt hatar att förlora och detta kan ibland få konsekvensen att det blir lite grinigt. Men den konsekvensen är helt okej för mig så länge det skapar vinnare.

Skavanker och sjukdomar

Trots en mindre trupp än på många år så han laget under denna säsong varit ovanligt befriade från allvarligare skador. Sedan säsongen drog igång har i stort sett ingen spelare varit skadad längre tid än några matcher. Även om det nu börjar märkas att spelare blir slitna så är truppen ändå fortfarande skonad från skador av allvarligare art. En spelare saknades helt under dagens träning medan två stycken höll sig vid sidan om. Jonathan Lindström som skadade sin fot i träningsmatchen mot Blåvitt förra veckan är fortfarande inte helt återställd och tränade på eget håll tillsammans med sjukgymnasten Erik Nexborn under hela träningen men såg inte ut att vara speciellt hämmad av skadan längre utan kunde löpa ganska obehindrat.

Alexander Jeremejeff befann sig aldrig på gräset under träningen utan körde ett pass i gymmet för att sedan byta om och röra sig hemåt. Anledningen till hans frånvaro är ganska okänd men rykten säger att det rör sig om sjukdom.

Så till den sista och kanske allra tyngsta av de tre spelarna som inte befann sig på gräsmattan under passet. Markus Anderberg var återigen frånvarande. Anledningen till frånvaron är okänd men det känns verkligen inte bra att Markus Anderberg återigen inte är med på planen. Efter hans succéartade comeback så hade ännu ett skadeuppehåll kommit minst sagt olägligt. Förhoppningsvis rör det sig om något annat än en ny skada. Anledningen till frånvaron är som sagt okänd.

Johan Pettersson däremot som missat de två senaste matcherna för en skada är nu fullt återställd och deltar i samtliga övningar.

Oskars formtopp?

Efter en tid av svärande, otajmade löpningar, dåliga förstatouchar och diverse andra tecken på dålig form så lossnade det en aning för Oskar Wallén i helgen. Med två mål på två riktigt bra avslut började det kännas som att den elake och skoningslöse försäsongs-Oskar är på väg tillbaka. Därför fanns det ett självklart offer för en tät punktmarkering under träningen, vi var ju bara tvungna att ta reda på om Oskar hade lyckats behålla formen. Som en homage till den store Martin Johansson kommer här är en liten sammanfattning av Oskars prestationer under tvåmålsspelet:

a) Oskar mot Joakim Hall: Oskar tar med sig bollen i farten på kanten och hamnar i en löpduell med Joakim Hall som för sitt liv försöker stoppa det skenande tåget från Kode, Joakim Hall lyckas ganska bra då Oskar inte tillåts komma till något jättebra läge utan får avsluta med högerfoten i ett höger innerläge. Oskar går på kraft, men skottet träffar burgaveln.

b) Oskar mot Pontus Otterstedt och Robin Jonsson: Hannes Sahlin visar känsla och lyfter en boll över det blåa lagets backlinje som består av Joakim Hall, Robin Jonsson och Pontus Otterstedt. Oskar Wallén sätter genast av i djupled och hamnar i en duell med Pontus Otterstedt som han med lätthet flyttar på för att sedan upptäcka att Robin Jonsson sprungit upp jämnsides med honom. ”Jaha” tänkte Oskar och ryckte förbi även honom för att sedan placera bollen i mål ovanför en utrusande Peter Abrahamsson. Känsligt!

c) Oskar mot Joakim Hall: Hannes lyfter in en identisk boll bakom den västlösa backlinjen och återigen är Oskar där och hugger dessvärre lyckas han inte få kontroll på bollen denna gång hinner Joakim Hall in med en fot och kan hindra Oskar från att göra ännu ett mål.

d) Oskar mot Peter Abrahamsson: Ännu en markeringsmiss av det västlösa försvaret och i luckan som uppstår smyger Oskar Wallén in och Johan Pettersson hittar honom direkt med en passning efter marken. Oskar tar emot med en touch och chippar över Peter Abrahamsson med nästa. Kyla!

e) Oskar mot Robin Jonsson: Christofer Bengtsson slår en boll långboll som sätter Oskar Wallén i en löpduell mot Robin Jonsson. Duellen slutar oavgjort, men det gör inte nästa duell. När Robin ska ta ner bollen tvingas han stanna och vänta en millisekund innan den dimper ned framför honom. Tyvärr för Robins del låter inte Oskar honom vänta utan flyttar istället vänligt men bestämt på Robin och tar istället själv kontrollen över bollen och frispelar med Robin Jonsson hängandes på ryggen Filip Holländer som prövar ett snabbt avslut som går strax utanför Peter Abrahamssons högra stolpe.

f) Oskar mot Peter Abrahamsson del 2: Det gula laget vinner boll högt och Oskar Wallén får den felvänd, vänder sig om och spelar den till Johan Pettersson som avancerar mot mål och spelar tillbaka den till Oskar som några meter från målet tar emot bollen och stillastående dunkar in den bakom Peter Abrahamsson.

g) Oskar mot Peter Abrahamsson del 3: Oskars sista läge blir till efter ännu en lyftning från Hannes Sahlin. Oskar Wallén löper sig fri och bröstar med sig bollen i sin löpning från mittplan. Han låter den studsa några gånger och trycker till på uppstuds med full kraft längs marken men Peter gör vad Peter gör bäst, reflexräddar grandiost nere vid sin egen vänsterfot.

Därmed slutar Oskars i övrigt triumfartade träningspass i moll och såren saltas extra några minuter senare då Emil Karlsson som tidigare under träningen varit ganska blek gör sitt andra (!) mål och avgör till sitt lags fördel. Till Oskar Walléns stora förtret.

Men det är svårt att säga något annat än att Oskar Wallén är i form. Dock finns det fortfarande en del att slipa på för Oskar i spelet ute på planen då han ofta vill lite för mycket och försöker dribbla sig igenom istället och blir av med bollen istället för att spela enkelt och sedan ta en ny löpning. Men faktum kvarstår, killen är i form och känns just nu gjuten som anfallspartner till Emil Karlsson.

Nu kryper vi in i grottan igen. På lördag är det match.

Maj 112010
 

I tider när det är mest positivt snack så är det viktigt att det samtidigt inte tar bort all fokus från det som är dåligt. Då vi aldrig kommer uppnå perfektion så måste de sämre delarna belysas annars slutar det bara med tunnelseende och till slut går allt käpprätt åt helvete. Folk har gjort narr av mig men aldrig kunnat köra över mina argument, vilket måste betyda att jag har en eller två poänger i alla fall. Det finns bara en person som går säker från att någonsin omnämnas i en sån här text, alla andra riskerar att utsättas för min svidande kritik och det spelar ingen roll om vederbörande heter Martin Johansson, Dick Last eller Profeten Muhammad.

Känsliga läsare varnas, ni kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allt är frid och fröjd!

Gnäller nån gnäller han.

3-1 mot Öster och tvåa i Superettan, inte så illa pinkat. Eller? En vän till mig som hejar på Öster skrev följande efter matchen:

3-1 är ett jävla rån för ÖIS. Här hade dom chans att skapa sig målskillnad för hela serien. [...] Örgryte var inte ens jättebra. [...] Aldrig att det blir uppflyttning om den här effektiviteten råder.

Word up! Vi har chans att skapa målskillnad för hela serien, vi har fem-sex strålande lägen som vi inte gör mål på. Vi har gått från att vara katastrofala på att komma till avslut till att bli katastrofala på att göra mål på våra lägen. Luka, Álvaro och Alex har samtliga jättemöjligheter att göra mål men avslutar som Landskronas nummer fjorton. Den här gången gick det vägen. För vi mötte ett pissdåligt Öster. Samma pissdåliga Öster som vann mot Landskrona med 2-0. Samma Landskrona som vi spelade 1-1 mot, och där ineffektiviteten grinade oss i ansiktet. Álvaro brände jättelägen flera gånger om, Luka brände jätteläge, Sebastian brände jätteläge. Och följdaktligen fick vi inte med oss mer än en poäng. In our face!

Vad händer när vi möter Assyriska eller Peking? Kan vi förvänta hos tio solklara målchanser per match? Knappast, vi får vara glada om vi kan skrapa ihop två-tre heta målchanser. Fast med dagens effektivitet kan vi inte vara speciellt glada med det heller då det antagligen inte resulterar i något mål. Sedan får vi det där målet i ändalykten och sexpoängsmatchen är förlorad och när serien summeras i höst så kan vi tänka ”om vi bara hade förvaltat alla våra jättechanser på ett bättre sätt…”. Då får vi hoppas att spelarna tar med sig det till nästa års Superettan! För så blir det, precis som min kamrat skriver. Så överlägsna är vi inte så att vi ska kunna missa flertalet klara målchanser per match och sedan hoppas att det ska gå vägen. Vi har ju redan visat att det kan kosta oss poäng mot dasslagen, och om de har lite mer flyt med sig så kan en poäng snabbt bli noll istället.

Och för alla er som hittills har trott er sitta med det där esset i rockärmen, gör er inte ens besväret att nämna matchen mot Syrianska. Tre mål på lika många målchanser (Pavels mål kan inte räknas som en målchans), men sedan dess har vi gjort fyra på femton JÄTTELÄGEN. Dessutom är det ohållbart att leva på gamla meriter, det var liksom inte i förrgår vi vann mot Syrianska. Det var inte i förrgår vi gjorde tre mål på lika många chanser. Det var i förrgår vi gjorde tre mål på åtta-nio jättelägen. Det är vad som räknas, det är vad vi tar med oss. Allt annat finner vi i något dammigt arkiv. Dessutom, Gais gjorde fem mål på tre målchanser i premiären förra året, hur sexiga var de sen då? Nej inte speciellt, trots att man gjort fler mål än vad man drog ihop målchanser till i inledningen av serien. Bara för att Syrianskas målvakt var en Stenman light (han kastade ju bara in en boll i eget mål) så betyder det ingenting inför fortsättningen.

Sådär, nu kan ni få fortsätta drömma om en fin säsong 2010 och Allsvenskan 2011. Står inte laget och nöter avslut träningarna i ända så är jag nöjd om vi inte blir sämre än vad vi blev 2007.