Tvåmålsskytt redan innan fem minuter gått av premiären mot Skövde. Emil Karlssons mål mot sitt gamla lag räckte dock inte till en trepoängare.

Du fick en närmast otrolig inledning idag.

- Det var härligt att vi (jag) fick utdelning på chanserna så tidigt. Men vi borde förstås dödat matchen, nu räckte det inte utan vi kollapsade i andra – när det var för få som stod upp.

Gick det för enkelt?

- Klart man kan säga så, men ofta när det går lätt i början så slår det tillbaka direkt. Nu höll vi till halvtid och då kändes det inte som om vi skulle vika ner oss, men det är nåt i våra huvuden som ställer till det. Vi blir också skärrade när de gör 1-2 och inser att det bara är ett upp, det är nog en stor del till att vi blir ängsliga.

Gamla ÖIS-spöket?

- Svårt för mig som är ny att veta, men jag har inte sett nån tendens till detta under våra 11 träningsmatcher. Det ar nog mer premiärnerver, men jag är inte det minsta orolig. En poäng i premiären är inte helt värdelöst.

Med lite tur hade du avgjort med ett 3-0-mål.

- Med lite skicklighet, så hade jag satt 3-0! Jag blev lite stirrigt och la den i fel hörn och träffade stolpen, borde lagt den i bortre i stället.

Pressen på slutet uteblev?

- Det blir som det blir. Spelet böljar fram och tillbaka runt deras straffområde. Det kom en del inlägg, men det blev inte mer.

Samarbetet med Oskar?

- Det är jättekul att spela med Oskar, han är väldigt duktig och vi kompletterar varandra bra. Han är snabb och djupledsstark, så vi är nog ganska lika i spelstilen, men han faller nog mer in i targetrollen fast det inte är uttalat så.

Du levde upp till ryktet som skyttekung.

- Tack, jag hoppas det ska rulla på så här i fortsättningen också..

Apr 152012
 

Imorgon är det banne mig dags!

Efter lite drygt fem månaders väntan är det återigen dags för riktig fotboll igen. De oändligt många träningsmatcherna är avbetade och det är nu det äntligen betyder något. Rent hypotetiskt kan en förlust i morgondagens drabbning betyda att försäsongens alla vinster inte spelar någon som helst roll. Detta är dock enbart hypotetiskt, någon förlust imorgon blir det nämligen inte. No jinx.

En annan fördel med att det imorgon är premiär förutom de tusen som ni allihop troligtvis kan räkna upp är att träningarna såhär års hålls på gräsplanen istället för den betydligt tråkigare konstgräsplanen. En annan fördel förutom att det ser mycket trevligare ut på gräsplanen är att det finns bänkar och stolar bredvid planen vilket är en otroligt viktig förutsättning för att kunna spendera större delen av sommaren och hösten bredvid planen. Jag tackar allra vänligast. Med andra ord finns det inte en enda negativ följd av att serien börjar. Eller jo, numera betyder resultatet något.

Just morgondagens match är en av de allra viktigaste. Den första anledningen är den vanliga, dvs att en premiär alltid är viktig att vinna för att få en bra start mentalt. En vinst i en premiär är självklart en fördel mentalt och ett kvitto på att laget räcker till och är med från start. I denna premiär finns det däremot ännu en dimension. Publiken. Då premiären har alla chanser att locka fler marginalsupportrar än på väldigt länge finns det såklart en chans att få några av dessa på kroken och få dem att gå på fler matcher under året. En storvinst imorgon hade säkerligen höjt publiksiffran i de första omgångarna avsevärt. Bara en sådan sak.

Som sagt så hölls dagens träning på gräset. Vilket givetvis är en fördel även för spelarna då premiären kommer att spelas på gräs. Det bör sägas innan analysen av träningen börjar att jag missade de första 45 minuterna då min buss inte dök upp samtidigt som mig. Detta gjorde alltså att jag missade första delen av spelet. Detta gjorde även Johan Pettersson som strax innan mig spurtade in genom grinden och in i omklädningsrummet. För att efter några minuter inne i omklädningsrummet sedan jogga ned på planen akompanjerad av de andra spelarnas jubel. Förmodligen fylldes bötesburken på med ytterligare några slantar efter den entrén.

Träningen ägnades åt lite tvåmålsspel, lite gymnastik och en hel del nötande av fasta situationer. Hörnor tycks vara någon som stor vikt läggs vid. Under slutet av träningen slogs hörna efter hörna av Johan Pettersson in mot de andra spelarna straffområdet. Att det var just Johan Pettersson som slog hörnorna och inte Filip Holländer kan ses som ett tecken på att försäsongens stjärnskott inte startar i morgondagens match. Tråkigt isåfall, men å andra sidan har Hans Prytz skickat vissa signaler som tyder på att han startar. Vem vet?

Efter detta nöttes frisparkar direkt på mål och där gick det egentligen inte att få någon klarhet i vem som är mannen att stega fram och klappa till på liggande boll. Som det såg ut på träningen så står det mellan David Leinar, Filip Holländer, David Björkeryd och Johan Hedman ifall han skulle få göra ett inhopp. Johan Hedman är ett intressant alternativ och troligtvis har han tidigare under sin karriär fått ta ett stort ansvar när det kommer till fasta situationer och har därmed bra rutin på att slå frisparkar. Jonathan Lindström är även han ett alternativ som faktiskt har ett riktigt bra tillslag. Förmodligen står även hans lillebror med på listan över frisparksskyttar.

Glädjande under träningspasset var att alla spelare utom Christofer Bengtsson syntes till på planen. Det är såklart inte glädjande att Christofer Bengtsson inte syntes till utan snarare att alla de andra var där. Dock var inte Tommy Lycén med och körde för fullt utan stod vid sidan och höll igång med lite olika gymnastiska övningar. Om det berodde på att han är petad imorgon och därför inte tränar eller om han är skadad är oklart. Han är i vilket fall som helst inte med i truppen till matchen. Det är såklart inte heller Christofer Bengtsson.

Enligt osäkra källor så är ett ledband i foten på Christofer Bengtsson av. Detta är visserligen inte bekräftat men om det skulle stämma så är det självklart ett stort avbräck. Så bra som Christofer Bengtsson har spelat denna försäsongen va det längesedan han gjorde och att han nu får en skada i detta läget känns bara tungt. När man ser på Christofer Bengtssons försäsong så ska man ha i åtanke att detta kan vara hans sista. Inför säsongen hade han tankar på att avsluta karriären och han har hunnit fylla 31 och inte längre är i början av sin karriär. Om nu denna skada innebär att han blir borta en längre tid kan det betyda mycket för hans fortsatta säsong och i förlängningen för slutet av hans karriär. Det hade varit oerhört värdigt om han fick avsluta sin karriär med att återigen visa upp den formen han hade under sin bästa säsong 2008 då han spelade samtliga minuter. Snälla låt det bli så.

Istället för Christofer Bengtsson kliver troligtvis Pontus Otterstedt in som högerback vilket känns ganska naturligt då han spelat högerback som mest under försäsongen och dessutom oftast spelar där under träningarna. Pontus gjorde det dessutom ganska bra i förra veckans U21-match mot Qviding på Valhalla IP. Om Pontus under denna säsongen kan skolas in mer och mer som högerback under säsongen så kan han mycket väl bli en värdig arvtagare till Christofer Bengtsson när han så småningom lägger skorna på hyllan. De två är dessutom ganska lika varann i spelstil då de båda är lika ettriga och aggressiva. Även om Pontus är bättre offensivt än Bengtsson och dessutom har en enorm snabbhet att dra nytta av så är Christofer Bengtsson fortfarande mer säker defensivt och därmed förstavalet i nuläget.

Förmodad startelva:

Avbytare: Fredrik Andersson, Markus Anderberg, Alexander Jeremejeff, Sebastian Johansson, Jonathan Lindström, Johan Hedman, Joakim Hall.

Startelvan är förmodligen inte lika självklar som det kan verka. Om det blir Joakim Hall eller Hannes Sahlin som vänsterback ser just nu ut att vara hugget som stucket men med då Hannes fått mest speltid i slutet av försäsongen som vänsterback så faller gissningen på honom. Som högerback har det också pratats om Joakim Hall även om han är vänsterfotad. Det känns dock inte helt troligt med tanke på alla andra alternativ som finns som högerback.

Innermittfältet känns även det lite osäkert. En spelare av Sebastian Johansson, Filip Holländer och Jakob Lindström ska bort. Förmodligen är det Sebastian som ryker denna gången då han inte har spelat någonting under försäsongen. Det hade helt enkelt inte varit moraliskt rätt att peta någon av de två innermittfältarna efter den här försäsongen. Hade jag bara gått på hur det såg ut under träningen idag skulle jag säga att Filip Holländer får kliva åt sidan men med försäsongen i åtanke blir det nog ändå Sebasitan som får sätta sig.

På kanterna och i anfallet känns det ganska självklart vilka som ska starta. Johan Pettersson och David Björkeryd har gjort det bra på kanterna under hela försäsongen och när Tommy Lycén dessutom inte ingår i truppen så känns det ganska självklart. Frågan är dock hur länge till de två är givna med tanke på att snälltåget från Bohuslän, Markus Anderberg bara väntar på att få springa åttor runt tröga gärdsgårdsförsvarare. Dock är han inte i matchform för 90 minuter riktigt än. Men sen…

Om vi såhär i slutet ska skriva några rader om morgondagens motstånd så har Skövde AIK något som man faktiskt måste imponeras av. Trots sina stora problem att behålla spelare lyckas man ändå hålla sig kvar på mittenplaceringar i serien. Genom åren har klubben tappat spelare som Johan Mårtensson, Jakob Orlov, Jonas Lindberg och Oskar Wendt men ändå har man lyckats hålla sig slagkraftiga. Inför denna säsongen har laget tappat Emil Karlsson, innermittfältaren Albin Pettersson och ytterbacken och framtidslöftet Anton Wilstrup. Trots detta skulle det inte förvåna mig en sekund om dom gjorde en bra säsong med sina mått mätt och hamnar i mitten. Visserligen har försäsongen inte gått speciellt bra då de bara vunnit två matcher men det är absolut inget lag att räkna bort.

Det är inte vackert och det går inte speciellt fort men dom vinner matcher. Förra året grisade de till sig hela fyra poäng mot ÖIS och det ska inte hända igen bara. Förmodligen kommer mycket deras spel försvagas då de har tappat Emil Karlsson som förra året var den som satte dit de få lägen som dök upp i deras matcher. Frågan är hur man löser det iår? När han är på vår sida.

Alla och då menar jag alla till Gamla Ullevi!

Dan före dan

 Inlägg av kl 07:00  Gästkrönika
Apr 152012
 

Som man har väntat på den 16:e april – och nu står den och väntar just bakom hörnet. Förhoppningarna som till en början fanns har under försäsongens gång, i takt med inhandlat årskort och fina resultat i matcherna, övergått till stundtals ren pina. Dagarna har räknats ned så länge jag kan minnas – och april månad har varit något av den längsta månaden jag har varit med om. Ja, åtminstone har det känts så i alla fall. Längtan att åter få se Rödblått trilla boll i seriesammanhang har varit enorm – och äntligen är det åter dags för mig att bekanta mig med betongen på Ullevi och för spelarna att känna på den, numer, oerhört välskötta gräsmatta som pryder Ullevis mitt.

Det märks att en stor del av Örgrytes supporterskara behövde fjolårssäsongen för att vila upp sig, samla kraft och åter känna sig motiverad att gå och se på Lirarnas lag. Visserligen drog seriepremiären mot Skövde (imorgon exakt ett år sedan!) snudd på 2000 åskådare – men därefter var det tunt på åskådarfronten. Under de senare veckorna har man märkt av ett helt annat engagemang från supporterhåll. Samtliga har gett sig f*n på att vi ska lämna den här skitserien för gott; och över 750 anmälningar på Facebookevenemanget tyder på att det blir en svårslagen publiksiffra imorgon! De som låg hemma och grät efter konkursen har nu återsamlat kraft och är redo att hoppa på tåget – tåget mot Superettan. Så har du inte köpt biljett än – gör det! Tåget är snart fullt, och inte vill du väl bli kvarlämnad på perrongen?

De senaste månaderna har varit fulla av tillfällen att drömma sig bort. Drömma sig bort mot den 16:e april. Drömma om storseger, hållen nolla, ett lir som bara Rödblått kan mäkta med, fullsatta läktare, fantastiskt drag på Östra Stå, Prytz i kavaj, samtliga i startelvan bär pannband, domare som kan regelboken fullt ut och tusen saker till… Att domaren skall kunna reglerna för när det räknas som hemåtpass eller inte kanske är för mycket begärt, jag vet, men att ÖIS ska lira boll som aldrig för och att supportrarna på Östra Stå skall röja i aldrig skådat slag känns som två fullt realistiska drömmar. Det enda som krävs är att både spelare och publik är igång (ni minns väl vad jag sade om havregrynsgröten i min förra krönika?) och är villiga att ge 100, och lite till, för att göra denna 16:e april till något att minnas och se tillbaka till när man åker bil, duschar, solar, gungar i gungstolen, berättar gamla minnen för barnbarnen eller vad man nu råkar göra…

Nu är det alltså dags att lägga drömmar och annat trams bakom sig. Drömmarna fungerar, åtminstone för mig, som något slags dämpningsmedel mot abstinens och längtan. I drömmen är man redan där och ”känner på det” – fastän det egentligen är en evighet kvar. Imorgon när man står där på riktigt så bör man göra allt vad man kan för att uppleva samma rus och samma eufori som man kan göra i de där drömmarna. Jag är inte dummare än att jag är medveten om att något som hajpats och setts fram emot länge oftast, eller i alla fall ibland, mynnar ut i något av ett antiklimax, men låt oss hoppas att spelarna är väl förberedda och redo att strida till sista signal. Numer har alla klart för sig att man inte kan jogga igenom en division enbart för att man spelar för en anrik förening; något som bör tala för en positiv utgång av premiäromgången. Å andra sidan, utan att låta alltför negativ, så skulle det vara så typiskt Örgryte att förstöra festen genom en usel insats och en förlust…

Jag är dock övertygad om att vi gör det här tillsammans. Vi uppfyller våra drömmar och lämnar division ett för gott. Spelare, ledare och supportrar – tillsammans. ”Vi reser oss igen – enade bakom samma sköld”, för att citera ett av de alla oerhört vackra tifon som framställts under Valhallatiden. På sikt har vi ett finrum att komma till; men vi börjar här – där vi är nu. Med vackert spel, många mål, tätt försvarsspel (ok, jag ger mig… Leinar bör nog spela), härligt engagemang från publik på plats, så väl på Ullevi som på åkern, så är vi på väg – vi har i alla fall gjort ett avstamp – från var vi är till var vi vill nå. Och jag hoppas, inifrån mitt hjärta, att samtliga av er är villiga att vara med på resan (har du köpt din biljett nu då? Annars!!!) under hela dess gång och inte dyka upp som gubben i lådan när vi väl är framme.

Men okej, låt mig drömma en sista gång…

”Skövdes målvakt sparkar ut bollen. I Örgrytes backlinje huserar tuffingen Leinar som utan pardon sätter huvudet till och nickar bollen i en perfekt båge fram till Jakob Lindström, ynglingen som är så framträdande på mittfältet. Lindström avancerar, letar efter passningen – och finner den! Ojvoj, vilken boll. Emil Karlsson, som tagit av sig vikingahjälmen dagen till ära, löper amok till höger i anfallet. Bollen, som Lindström har slagit, dimper ner rakt på foten. Vikingen avancerar mot straffområdet, dribblar av en, två och tre (!) Skövdespelare innan han lobbar bollen över målvakten som har tvingats gå ut mot skytten. Där, innan bollen har hunnit passera mållinjen, kommer Kodesonen Wallén stångandes med hornen vässade, varpå han lägger upp bollen på nacken och promenerar in i mål. De 4000 åskådarna på plats jublar som aldrig förr. Vilket anfall, vilket mål, vilken grej!”

Och där vaknade jag.

// Christian Börjesson

Apr 112012
 

Det blev ingen genomkörare i skogen. Men väl ett fullt godkänt genrep.

Försäsongens sista träningsmatch är avklarad och i ärlighetens namn så var det väl inte en av de mest underhållande eftermiddagarna på ÖIS-gården denna vintern. Även om matchen i sig inte var speciellt tråkig så var det svårt att koncentrera sig på något annat än att det är seriepremiär på måndag. Men om man ändå ska försöka säga något om det som hände under de 90 minuterna på plasten så måste det än en gång konstateras att 2012 års version av ÖIS har en tendens att göra mål även om man inte imponerar alltför mycket.

Spelet från ÖIS sida i den första halvleken var väldigt ojämnt. Det  är svårt att påstå något annat. Stundtals lyckas man spela bollen längs med marken hela vägen upp till motståndarnas straffområde och då skapas lägen. Men så av någon anledning ska det ibland sparkas långt. Tanken att försöka nå någon av Emil Karlsson eller Oskar Wallén i djupled och få dem att komma i en mot en lägen med de inte allt för välväxta Elfsborgsbackarna är god. I många fall vann både Oskar och Emil duellerna med Sebastian Holmén och hans kumpaner i den gulsvarta backlinjen. Men situationerna då de duellerna vanns av Oskar och Emil uppstod inte när en hög boll från backlinjen skickades upp mot dem utan de duellerna vanns när laget efter en stunds bolltrillande kring motståndarnas straffområde hittade in till någon av de två kraftpaketen.

Glädjande dock är att långbollarna var färre i denna matchen än va de varit i många av de tidigare matcherna denna försäsongen. Stundtals såg spelet till och med riktigt bra ut och det går i nån mån ändå att konstatera att det går åt rätt håll spelmässigt. Om det är något att anmärka på i anfallspelet förutom långbollarna så är det att det ibland går lite för fort. Det finns en nästan hetsig inställning att bollen så fort som bara möjligt ska in i straffområdet och en målchans ska skapas. I matcher som den mot Qviding är detta sättet att spela alldeles utmärkt. Det blir nämligen mål så fort bollen kommer i närheten av målet då.

Problemet är att det lätt blir ett lite för böljande spel och det skapas inte riktigt någon trygghet i anfallsspelet när det så snabbt som möjligt ska skapas chanser. För egen del hade jag gärna sett att man lite längre stunder kunde hålla bollen inom laget och inte ha riktigt lika bråttom.

Försvarsmässigt är det mycket glädjande att David Leinar mer och mer närmar sig matchform och idag kändes igen som den stabila klippa han var under större delarna av förra året. Hans huvudspel och hans fysik behövs. Det kommer under den kommande säsongen med största sannolikhet slås otaliga mängder långbollar mot David Leinar och de andra i backlinjen och något som visade sig förra året vara en oerhöd fördel var David Leinars huvudspel och förmåga att avstyra anfallsförsöken innan det ens blev någonting. Med andra ord lyder sloganen: ”Mot tjongisar, använd Leinar!”

Kvar att putsa på i backlinjen är då Robin Jonssons uppspel som inte var de bästa idag. Defensivt är Robin oftast fläckfri och att han kommer att göra ett riktigt bra jobb defensivt kommande säsong råder det inget som helst tvivel om. Kvar sedan hans senaste sejour i klubben är tajmingen i ingripandena och förmågan att vara på rätt plats i rätt tillfälle. Däremot finns vissa saker att invända mot hans uppspel som är något svajiga. Just på det området är David Leinar bättre och förhoppningsvis kan ansvaret fördelas på ett annorlunda sätt. Förhoppningsvis behöver det inte slås några långa uppspel från backlinjen över huvud taget och då är problemet löst.

Men va f*n håller jag på med? Hur kan jag gnälla efter en försäsong som denna? Det har ju gått skitbra!

Filip Holländer har ju klivit fram och visat att han är en man för startelvan som knappast kommer att flytta på sig frivilligt. Emil Karlsson har ju gjort fem mål och stundtals varit helt brilliant. Oskar Wallén har ju blommat ut och visat att han faktiskt kan göra precis vad han vill när han känner för det. Klubben har värvat bättre än på länge och har mer en liten budget plockat in fyra nyförvärv som alla gjort det bra. Hannes Sahlin har ju visat att han kan spela både som mittback och vänsterback och dessutom nära på haft ihjäl en gaisare. ÖIS vann nästan mot Gais. Laget har 13-0 i målskillnad de fyra senaste matcherna.Va snackar du om?

Men det visste ni ju redan. Nu kör vi! På måndag smäller det!

 

För första gången sedan Marcus Allbäcks träning med laget inför matchen mot Motala i höstas åkte jag idag hem från ÖIS-gården helt utan frostskador, förkylning eller någon brist på känsel i fötterna. För första gången på länge var det också väldigt många spelare med på planen. Samtliga spelare syntes till på gården och de enda som inte deltog i spelet var Fredrik Andersson, Tommy Lycén och Jonathan Lindström. Fredrik är som bekant skadad i handen, han borde ha ungefär tre veckor kvar med gips om jag minns rätt. Vad Tommy och Jonathan har för skadebekymmer har jag dock sämre koll på men ingen av dem är med i truppen till matchen mot Qviding.

Med imorgon är inte heller Markus Anderberg som just nu är lite som den där grymma radiostyrda båten man fick i julklapp som liten. Den såg så fruktansvärt rolig ut så man ville bara gå ner och hacka upp hela sjön och bara köra den tills batterierna brann upp. Tyvärr var det is på sjön och det gick inte att köra båten en meter förrän i april. Förhoppningsvis tar det inte fyra månader innan vi får se Anderberg spela match igen men det känns ändå som att det är för lång tid kvar. Men jag kan inte hålla mig, Det ser ju så bra ut ju!

David Leinar och David Björkeryd är däremot med i truppen till morgondagens match båda två, dock saknas Sebastian Johansson. Sebastian Johansson är med och tränar med laget och körde idag för fullt hela träningen och såg inte ut att ha några värre krämpor. Han såg däremot ut att ha lite problem med tempot och det syntes att han inte tränat tillräckligt mycket med boll under den här försäsongen. Förmodligen är det också därför han inte är uttagen till matchen imorgon. Man vill helt enkelt inte att han drar på sig några nya skador för att han är lite otajmad. Att Leinar och Björkeryd kommer betyder ju som alla säkert förstår en stor förbättring. Det är två klasspelare som förmodligen hade gått rakt in i startelvan om de varit i matchform, nu känns det däremot inte helt omöjligt att någon av de två inleder på bänken för att komma in i halvtid.

Min gissning är att Joakim Hall kommer att förpassas till bänken när David Leinar är tillbaka i gammal god form. David Leinar kommer med all sannolikhet ta platsen bredvid Robin medans Hannes Sahlin flyttas ut till en vänsterbacksplats, tyvärr för Joakim Hall som varit en positiv överraskning under försäsongen men som troligtvis får flytta på sig nu. En backlinje bestående av, från höger, Christofer Bengtsson, David Leinar, Robin Jonsson och Hannes Sahlin är den starkaste för tillfället. Även om Hannes Sahlin skött sig exemplariskt som mittback under större delen av försäsongen så håller jag ändå Leinar som snäppet vassare i mitten, främst då hans storlek behövs i mitten. Minns förra året då lag efter lag försökte sig på att slå långbollar, långbollar som i stort sett aldrig passerade David Leinars huvud. Det kommer vara en stor tillgång även denna säsong.

Från själva träningen finns det inte så mycket att rapportera mer än att det råder en allvarlig målvaktsbrist i klubben för tillfället. Med Fredrik Andersson och Sebastian Laneby skadade (jag vet inte vad det handlar om i Lanebys fall men han spelar inte just nu i alla fall) så finns det en målvakt i klubben som är över 17 år och spelduglig. Den målvakten är visserligen ingen mindre än Peter den store, som tyvärr inte hade en av sina bättre dagar idag. Det hela började med att han släppte in ett högst tveksamt skott i huvudhöjd som inte alls såg otagbart ut, fortsatte med en boll efter marken som slank in under kroppen och inte heller såg helt otagbart ut för att avslutas med ett tveksamt ingripande på en nick från Robin Jonsson. Ingen lyckad dag för Peter med andra ord. Förhoppningsvis är detta inget som helst tecken på att han är påväg in i en formsvacka för det hade i så fall kommit väldigt olägligt.

Känslan säger dock att Peter vuxit ifrån de där svaga perioderna. För några år sedan hade han en tendens att hamna i svackor som han hade problem att ta sig ur. Säsongen 2010 är ett utmärkt exempel där Peter hamnade i en period av tveksamma ingripanden och då han såg i det närmaste ängslig ut på planen efter att ha gjort några tabbar där tavlan mot Brage borta blev den största. Sen kom den, Räddningen. Räddningen var på många sätt slutet för den ängslige och känslige Peter. Inte sedan Räddningen har Peter hamnat i några perioder av ängslighet och svaga ingripanden. Även om matcher som den mot LB 07 förra året var misslyckade från Peters sida så hamnade han aldrig i någon djupare svacka. That’s the beauty of him!

Förutom Peters lite tveksamma ingripanden och skadeläget går det inte att säga så mycket som ni inte redan vet om träningen idag. Det mesta var som vanligt, Oskar Wallén var stark, Markus Anderberg snabb och Christofer Bengtsson pratglad. Christofer Bengtsson har, som jag skrev efter matchen mot Norrby tagit på sig rollen som lagkapten på ett föredömligt sätt. Jag pratade för några veckor sedan med Emilio Rossi som inte längre tränar med klubben och vad han tyckte om laget. Han pratade om lite allt möjligt men något han nämnde extra noga var att han tyckte att det var så enkelt att spela framför Christofer Bengtsson, ”Han säger precis vad man ska göra och hur man ska göra, det är skitbra!”. Som en annan bekant sa när vi stod och tittade på en match i förra veckan: ”Christofer Bengtsson älskar verkligen att spela fotboll” Ja, det gör han verkligen. And that’s the beauty of him!

Att Bengtsson kommer spela imorgon är ingen högoddsare, frågan är däremot vilka av dessa som kommer att stå med honom på planen när klockan slår 18.30:

1. Peter Abrahamsson
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. David Björkeryd
6. Hannes Sahlin
7. Jakob Lindström
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
16. Pontus Otterstedt
17. Robin Jonsson
20. Filip Holländer
25. Johan Pettersson
27. Alexander Jeremejeff
44. David Leinar

Om alla kan spela från start så är den mest troliga startelvan denna:

Peter den store

Christofer Bengtsson – David Leinar – Robin Jonsson – Hannes Sahlin

Johan Pettersson – Jakob Lindström -Filip Holländer – David Björkeryd

Oskar Wallén – Emil Karlsson

Frågor på det? Tänkte väl det. Känslan är att det är slut med experimenterandet nu och bästa möjliga lag kommer att starta. ”Nu är det slut på det roliga, vi har en serie att vinna grabbar” ungefär.  Även om det inte experimenterats så mycket tidigare under säsongen så är det definitivt slut nu. Vad jag däremot hade velat se testas är Sebastian Johansson som mittback. Ja, ni hörde rätt Sebastian Johansson som mittback. Inte för att jag tror att han kommer att konkurrera ut någon av de nuvarande mittbackarna på den positionen men med tanke på hur få mittbackar det finns i truppen måste man förbereda sig på det värsta. Att flyttas ned ett steg i planen mot slutet av karriären är ett ganska naturligt steg. Dutta sidled gjorde ju det förra året i ”iff iff” så varför inte? Ingenting bör lämnas åt slumpen i ett läge som detta. Därför bör Sebastian Johansson testas som mittback.

Till sist måste sambadefensiv bara gratulera Johan Hedman som kravlat sig under fettgränsen. Grattis Johan!

Mar 232012
 

Jag skrev igår att Norrby är ett lag som bjuder upp till dans, och oj så rätt jag hade. Norrby tog snabbt tag i taktpinnen och visade att man är vana vid att rulla boll på konstgräset. I inledningen var det verkligen så att det bara var Norrby som rullade boll också. Som jag skrev i texten igår så är Norrby absolut inget typiskt Divison 1-gäng som slår långt och hoppas på det bästa. Snarare tvärt om, man rullar nästan för länge och flera gånger under matchen hördes folk i hemmapubliken skrika: ”Men skjut då!”

Sköt gjorde man dock i inledningen och matchens första farliga chans kom på ett långskott från Norrbys yttermittfältare som jag tyvärr inte kan namnet på. Ur ett ganska dåligt läge ute vid straffområdets hörn klappar han till bollen som går mot Peter Abrahamssons bortre kryss och dyker snabbt men dessvärre för Norrby supportrarna på plats går bollen nån meter utanför stolpen.

Norrby fortsätter att rulla boll på mittplan och ÖIS sjunker ganska djupt ner i banan medans Norrbyspelarna i godan ro rullar runt bollen och söker lägen till instick. Efter åtta minuter kommer man också mycket riktigt igenom och spelar sig sånär till ett läge för Norrbys anfallare att lägga in bollen i öppet mål men domaren signalerar för offside. En ganska tveksam sådan. Phjuh!

När ÖIS spelar bra och skapar chanser i den första halvleken är det mycket tack vare omställingar. Efter lite drygt tio minuter är Tommy Lycen nära att på helt egen hand göra 0-1. Efter att ha fått bollen på mittplan och ryckt ifrån Norrbys yttermittfältare avancerar han upp mot straffområden och i höjd med straffområdeskanten kommer nästa hinder på vägen. Men inte heller Norrbys högerback är någon match för Tommy som tar sig förbi och istället för att slå ett inlägg fortsätter in mot mål när han tagit sig runt försvararen. Tyvärr får han lite för dålig vinkel när han ska skjuta och skottet räddas av Norrbymålvakten och studsar sedan på Tommy och ut till en inspark. Det kunde blivit riktigt snyggt.

Det är just Tommy Lycen som är glädjeämnet i den första halvleken. Han är mycket kreativ på sin kant och inläggen han får in håller en högre klass än de gjort på mycket länge.

Efter ungefär en halvtimma kommer han än en gång runt på kanten och skickar in ett inlägg mot Oskar Wallen som står placerad på exakt samma ställe som han gjorde när han nickade in det snabbaste målet i svensk elitfotboll förra året. Denna gången väljer han också att nicka och nicken blir hyperfarlig. Det blir till en lobbnick som den korta men ack så reflexsnabbe Mergim Krasniqi i Norrbymålet får göra en enhandsräddning på och tippa över ribban.

Emil Karlsson får kort därpå två lägen att ge ÖIS ledningen. Först i den 40:e minuten missar Partik Snygg i Norrby en tillbakapass och Emil kan bara ånga på mot mål från mittplan. Första touchen petar Emil rakt fram och börjar trampa på, andra touchen däremot får han på tok för långt ifrån sig och Patrik Snygg kan reda ut sitt misstag.

Kort därpå kommer Tommy Lycen runt på sin kant och skickar in ett inlägg mot Emil Karlsson som får gå upp helt ostört några meter framför Krasniqi. Men det är bara konstatera att det inte är Emils dag. Han nickar målvakten rakt i magen.

Sista chansen i halvleken får Oskar Wallen som på ett inkast från Bengtsson står på ena sidan av en Norrbyback och skjuter på volley med sitt långa ben på andra sidan av honom. Skottet går mot krysset men Krasniqi som förmodligen är en av de mest reflexsnabba i serien gör en räddning som hade platsat på vilken Fotbollsgodis-DVD som helst. Kort därefter blåser domaren av första halvlek.

Även om det sett till chanser kanske var fördel ÖIS så var det verkligen inte fördel ÖIS spelmässigt. Norrby trillade boll friskt runt det rödblå straffområdet. Som tur var så har ÖIS en väldigt stabil backlinje som Boråsarna hade problem att komma igenom. Man kom många gånger fram till straffområdenskanten men lyckades inte komma igenom den mur som stod där.

ÖIS anfallsspel bestod mestadels i omställningar på Tommy Lycens kant. I övrigt spelades det alldeles för många långbollar från den rödblå backlinjen upp mot Emil och Oskar som slet för att få tag i bollen. Problemet bestod oftast i att mittfälet blev på tok för stillastående och framförallt för högt. När bollen hamnade i backlinjen lyfte snabbt mittfältet och lämnade backlinjen helt utan andra alternativ än att skicka iväg en långboll.

Till andra halvlek ville vi med andra ord se ett mycket mer rörligt lag där det fanns alternativ för backlinjen att spela upp bollen på istället för att bara lägga upp den på de två anfallarna.

Och se på f*n, Hans Prytz tänkte precis likadant som oss på läktaren. Andra halvlek inleddes på ett mycket lustigare sätt än den första och spelet blev genast mycket mer varierat, mycket mer öisigt. I den 49:e minuten skickar Emil Karlsson in en boll till Oskar Wallen som nickar ner den till Filip Holländer som kan gå på skott. Tyvärr rakt på Karsniqi.

Det dröjer inte längre än till den 53:e minuten innan utdelningen kommer. Hannes Sahlin som traskat upp en bit i planen tittar upp och lyfter en boll mot Oskar Wallen som stressar sin mittback till ett misstag och snabbt suger tag i bollen och ställs en mot en med Mergim Krasniqi. Är Oskar någon som räds över sådant? Not bloody likely! Oskar tittar på Mergim, Mergim tittar tillbaka, Oskar flinar lite lätt och lägger in den med vänstern under armen på Norrby målvakten. Svårare än så är det inte.

Efter målet fortsätter ÖIS att spela frejdigt och fartfyllt och ställer Norrbybacklinjen inför många svåra uppgifter. Filip Holländer springer som om han hade tre lungor, Tommy Lycen fortsätter tysta tvivlare, Christofer Bengtsson är lagkapten och älskar varje sekund av det och är piggare än på länge. Till och med så pigg att Peter hörs skrika över hela planen: TA DET LUNGT BENGTSSON! När Bildsköne Bengtsson är lite väl långt upp i banan. Man kan säga mycket om Christofer Bengtsson men att han älskar det han håller på med är det ingen som helst tvekan om.

Med andra ord ser det en stund i den andra halvleken ut precis som man vill att det ska se ut när man går på fotboll. Tyvärr så släpps Norrby in i matchen igen den sista kvarten och man är nära att kvittera både en och två gånger. Dock lyckas ÖIS:arna rida ut stormen och kan ta med sig en vinst hem.

Sammanfattning:

De bästa spelarna för dagen var Christofer Bengtsson, Robin Jonsson, Filip Holländer och Tommy Lycen. Bengtsson ser ut som att han aldrig njutit mer av att befinna sig på en fotbollsplan och han tar på sig ansvaret som lagkapten på ett föredömligt sätt. Robin Jonsson spelade mittback precis så genialiskt, vackert och säkert som bara han kan göra. Ni som den gamle Robin som klev fram i precis rätt läge och gjorde glidtacklandet till något vackert, han återuppstod lite på Borås arena idag.

Att Filip Holländer är duktig råder det väl inget tvivel om, han börjar nu på allvar visa att han förtjänar en startplats även när Sebastian Johansson är tillbaka helt från sin skada. Tommy ”försäsongskungen” Lycen gjorde det mesta rätt emot Norrby och var oerhört kreativ. Överlägsen när det kom till att skapa farliga lägen för sig själv och andra.

Slutligen måste jag berömma Hans Prytz, kostym och en stilren rock över. Öisigt!

 

För en vecka sedan kom det tunga beskedet som vi hade väntat på. Personligen såg jag inte matchen mot Varbergs BoIS men bara det faktum att man slog ett superettalag med 2-0 är ett tydligt besked att laget nu är på gång. Att segern mot Husqvarna följdes upp med en seger även mot mer meriterat motstånd gör att jag nu känner mig ganska lugn igen. Om man nu ser tillbaka på försäsongen så är det egentligen bara matchen mot Oddevold som är en riktig blunder. Om man stryker den matchen så ser försäsongen hittills bra ut.

Förlusterna mot Falkenberg och Gais ger inte någon allt för bitter eftersmak med tanke på vilken nivåskillnad det är mellan lagen. Segern mot Husqvarna kanske inte var någon propagandademonstration men det faktum att ett lag som Husqvarna besegras er jag som väldigt positivt. Hoppet om att ÖIS för en gångs skull kommer bli laget som gör det som krävs mot lag som inte håller samma klass. Att för en gångs skull bara säger: ”Kul att ni kunde komma men.. PANG, PANG! 2-0, ni kan åka hem nu!”

Aldrig mer några förluster när man som mest behöver vinna (läs: Norrbymatchen på Gamla Ullevi i höstas). Det är slut på uppkomlingar som blivit för stora i käften och ska komma och lägga fingrarna i blöt. ÖIS modell 2012 trycker bara ned dem i skorna igen. Vill man se överraskningar får man pallra sig till en annan arena!

Mycket snack är det men hur ska det gå till? Det handlar såklart om ödmjukhet.

Personligen såg jag inte matchen mot Husqvarna på bortaplan men de personer jag känner som befann sig där har fortfarande inte riktigt hämtat sig från chocken. Det man beskriver är tragiska scener, en del vill tillochmed inte prata om det. Så traumatiskt var det. Det sägs att Roberto Jakobsson på vägen hem i bussen frågade spelarna om de verkligen ville att han stannade kvar som tränare. Tydligen var inställningen hos spelarna så ohyggligt dålig att de allra flesta som var på plats förstår Roberto till hundra procent.

Något sådant får självklart inte hända. När man bedömer ÖIS förra säsong måste man också ha i åtanke att ingen av spelarna varit i närheten av en sådan vinter som man hade plus det faktum att flera av spelarna aldrig varit i närheten av att spela på en så låg nivå. För även det kräver sin man.

När man däremot går in i årets säsong kan laget förhoppningsvis spelets regler. När man pratar om ÖIS svårigheter med att slå svagare lag så brukar folk prata om svårigheterna ÖIS har med att vara det spelförande laget. Det stämmer delvis men jag skulle inte säga att det är själva spelet som är problemet. Att rulla boll har man inga större problem med och det hände ganska ofta förra året att man styrde matcherna och hade större delen av bollinehavet. Ett problem däremot var att skapa farliga chanser, och att sätta dit chanserna när de väl dök upp.

Detta berodde på: 1. Det fanns ingen med ”Marguska” egenskaper i truppen och anfallsspelet blev många gånger lite enformigt. Det var många gånger dom det saknades en kreativ innermittfältare med egenskaper att slå genomskärare som kan lirka upp ett kompakt och djupt stående försvar. 2. Procenten i avsluten var för dålig men det har vi pratat så mycket om att ämnet känns urvattnat och tråkigt.

Imorgon är det då Trollhättan som står för motståndet. Ett perfekt motstånd för just det som jag skrivit om. Trollhättan är nämligen ett lag som vi av någon anledning alltid har svårt för. Sist ÖIS slog Trollhättan var i en träningsmatch inför allsvenskan 2009. Sedan dess har vi på läktaren fått uppleva den ena besvikelsen efter den andra. Eller vad sägs om kräkmedel som: 2-2 på Gamla Ullevi när man hade en god chans att hänga på toppen i somras, 4-2 torsken i spöregn som bestämt bankade spiken i kistan hela vägen ner i botten på hösten 2010 eller varför inte 3-0 förlusten på bortaplan i våras som bröt en lång svit av matcher utan insläppta mål.

Trollhättans vinter har däremot varit i klass med den vi upplevde för ett år sedan. Inte nog med att hela staden upplever en smärre depression efter allt som hänt med Saab så har även klubben upplevt en hård vinter där man haft stora ekonomiska problem och tappat sina tre mest framstående spelare under förra säsongen (Viktor Sköld, Petrit Zhubi och Tom Pettersson). Problemen har till och med varit så allvarliga att konkursen har varit ganska nära. Nu verkar det dock som att klubben har ridit ut stormen så gott det går nu. Enligt fotbolltransfers.com så har man i nuläget 10 spelare under kontrakt. Hur mycket av detta som stämmer vet jag dock inte exakt men det ser i varje fall inte speciellt ljust ut för Trollhättan.

Jag har svårt att skriva något illa om Trollhättan med tanke på hur deras situation ser ut. Det gör uppriktigt sagt ont att läsa om hur läget i Trollhättan är med förra vintern i åtanke men om jag för en kort stund ska bortse från mina känslor så vill jag att ÖIS går in och fullständigt kör över allt som kan tänkas att komma i deras väg imorgon. Jag vill se en riktig urladdning. Pam-pam-pam, kross, 5-0, the whole tjillevipp.

Ingen har undgått Oskar Walléns comeback. Tre mål på tre matcher inger respekt och kanske blir Oskar att räkna med på riktigt i år. Oskar Wallén modell 2012 är kvickare, en bättre avslutare och framförallt har han bättre bolbehandling än tidigare. När Oskar kom till ÖIS hade han många bra ”råvaror” som bara behövde slipas till lite och kokas ihop till något riktigt smarrigt. Denna säsongen känns han på många sätt som en mycket mer färdig fotbollsspelare. Då hans bollbehandling blivit bättre och han har fått en bättre bollbehandling kan han nu använda sina goda sidor på ett sätt han inte riktigt kunde innan. Nu kommer han till fler lägen och får på så sätt mer användning för sina fina avslut och sin resoluthet framför mål. Han kan nu också användas bättre som target då han kan ta emot och fördela boll på ett bättre sätt.

Dagens träning visade inga tecken på att Oskar inte har konserverat den fina formen. Bollarna rullade in i ett raskt tempo från Kodesonen och det syns att han är i form. Att han startar morgondagens match känns ganska självklart, men frågan är vem han spelar bredvid. Emil Karlsson deltog inte på träningen då han gick av igår med en lårkaka. Han är däremot med i truppen till morgondagens match. Truppen som såg ut som följande:
1. Peter Abrahamsson
30. Sebastian Laneby (Tipselit Äldre)
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. David Björkeryd
6. Hannes Sahlin
7. Jakob Lindström
8. Jonathan Lindström
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
16. Pontus Otterstedt
17. Robin Jonsson
18. Leo Wiena (Tipselit Äldre)
19. Adam Smaili (Tipselit Äldre)
20. Filip Holländer
21. Henos Musie (Tipselit Äldre)
27. Alexander Jeremejeff

David Leinar, Sebastian Johansson och Tommy Lycén står över av skadeskäl. David Leinar har en skada i foten medans Tommy Lycén och Sebastian Johansson båda har fått infektioner. Sebastian Johanssons infektion sitter i den tå han opererade under vintern medans Tommy Lycén fick ett sår på benet i matchen mot Husqvarna som sedan blivit infekterat och ordinationen som råder år att han inte får svettas.

Spelarna som flyttas upp från Tipselit är inga större överraskningar förutom att Daniel Carlsson som imponerat stort i U21 inte får en till chans, vilket är lite förvånande. I övrigt är det däremot ganska väntat, även om jag hade gissat på Carl Hawunger istället för Leo Wiena.

Huruvida Jakob Lindström kommer att starta eller spela hela matchen är tydligen lite oklart. Rapporterna säger att han har varit sjuk i veckan och inte är helt återställd och kanske får vila sig lite mer än vanligt i matchen. Om Jakob skulle börja på bänken tar troligtvis storebror Lindström platsen bredvid Filip Holländer som defensiv mittfältare. Laget i övrigt blir förmodligen det väntade förutom anfallet som är lite osäkert.

Min känsla är att Johan Hedman kommer att starta tillsammans med Oskar Wallén på topp då Emil Karlsson inte deltog på dagens träning. Detta är ett ganska oprövat anfallspar men vem vet. Kanske det blir succé? Om Johan Hedman lyckas få fram det han har i sig, och visar sig från sin bästa sida så kan han säkert komplettera Oskar på ett bra sätt. Jag ser framför mig hur Johan Hedman kommer ned och möter en boll som han på ett tillslag chippar förbi en försvarare till en djupledslöpande Oskar Wallén. Låt det bli så också!

Alla till gården!

 

Oskar Wallén behövde bara vara på plan i knappt en minurt innan han gjorde 1-0 till Örgryte. Sambadefensiv pratade också med Oskar efter matchen.

Grattis till seger och mål, Oskar.

- Tack, det var en bra genomkörare. Vi gör en bra insats och det var rättvist att vi vann. Vi körde på med vårt spel hela tiden och släppte inte det, det gav resultat.

Du gjorde första målet.

- Ja, det var härligt att få sätta dit den. Jag fick ett perfekt pass av Björkeryd snett bakåt, fick perfekt läge och träffen var bra.

Mål i U21 i torsdags också, en bra trend.

- Det är bara två matcher så här långt, men vi får hoppas det fortsätter. I Alingsås hade jag många chanser och borde gjort några mål till. Det gick bra spelmässigt där, men fotboll går ju ändå ut på att göra mål

Hur skönt är det att vara tillbaka i laget?

- Ha varit sju månader på skadelistan är inte roligt. Det är kul att vara tillbaka och få göra mål, precis som en anfallare ska. Jag behöver några veckor till för att komma i form och få upp tempot.

Du ska in i förstauppställningen?

- Det är målsättningen. Klart att man vill starta varje match och spela så mycket som möjligt, men vi har flera bra forwards och det är hård konkurrens.

Tankar inför säsongen?

- Jag tar det lite försiktigt med träningen så här i början, men ser fram mot att få göra fler mål och att vi ska vinna serien.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha