Aug 052013
 

Som bekant gick det ganska bra senast och nu är det dags igen.

Förra årets cupäventyr startade trögt i Falköping men slutade ändå en markeringsmiss från final efter förlust med uddamålet på Stockholm Stadion. Idag lottades årets upplaga av turneringen och ÖIS lottades mot Enköpings IS i den första omgången. Onsdagen 21:e augusti eller torsdagen den 22:e augusti är de två datumen som är aktuella.

. Som seden bjuder är det laget från den lägre divisionen som har hemmaplan i dessa möten och därmed blir det till att sätta sig på tåget, i bussen eller i bilen för att ta sig till klassiska Enavallen i Enköping.

Senast lagen möttes var i den alldeles ljuvliga vändningen på Valhalla IP 2008, en match som förmodligen kan få vem som helst att länga tillbaka till ljumma sensommarkvällar i strålkastarljuset på Valhalla IP. Enköping tog ledningen med 1-0 i den femte minuten och utökade till 2-0 i den nionde. En mardrömsstart för sällskapet och serieledningen var hotad.

Likt Falkenberg iår var ÖIS då ett lag i medgång och då som igår var det bottenlaget som fick vika ned sig. I den 16:e minuten gjorde Markus Allbäck 2-2 och i den andra halvleken fullbordades vändningen efter ett mål vardera av Pavel Zavadil och Björn Anklev bakom den korpulente Ludwig Bergström i Enköpingsmålet. I efterhand går det att konstatera att det var just den vändningen som gjorde att man hade råd att förlora med 1-0 mot Brommapojkarna på bortaplan matchen efter och ändå vinna serien.

YouTube Preview Image

Enköping åkte den säsongen ur Superettan och året efter åkte man ur Division 1 norra. I skrivande stund ligger laget på en niondeplats i Division 2 Norra Svealand. Strax bakom Johan Hedmans moderklubb Rotebro IS. Med andra ord en klubb ÖIS på pappret inte ska ha några större problem med. Men detsamma sades om Gunnilse 2009.

 

Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

Feb 072013
 

Sambadefensiv har fått in ytterligare en gästkrönika och denna gång är det föga förvånande Sebastian Johansson och hans sorti som avhandlas. Och det går inte att säga annat än att gästskribent Johannes har samma känslor som majoriteten av oss andra. Det är piss att Sebban lämnat ÖIS, helt enkelt. Inte optimalt på något sätt. Tyvärr är det väl bara att gilla läget – och medan ni gör det kan ni läsa Johannes krönika nedan.

Att Sebastian Johansson har brutit sitt kontrakt med klubben vet ni redan. Men jag känner ändå att jag vill skriva några rader om saken. Vad kommer det egentligen att innebära för ÖIS 2013? Det kan vi naturligtvis inte vara säkra på, ingen utav oss, men vad passar då bättre än att spekulera?

Låt oss börja med att blicka tillbaka lite. Året är 2009 och ÖIS spelar i Allsvenskan. Det är dock inte så bra som det låter då Sällskapet endast lyckats skrapa ihop två poäng på den första halvan av serien (skall dock nämnas att ett utav dessa var när ÖIS kryssade emot 2009 års mästare AIK på Råsunda). Det gick minst sagt trögt för laget och efter en totalt misslyckad första halva av serien skedde det en hel del förändringar till den andra.

För det första plockades Åge Hareide in som ny huvudtränare och spelare som Roy Miller och Johan Sjöberg plockades in för att stärka upp det minst sagt darriga försvarsspelet.

Men så var de ju den där killen ifrån Halmstad också. Sebastian Johansson gjorde entré i klubben och jag minns hur jag frågade runt bland IFK-supportrar hur han var som spelare då jag visste att han tidigare i karriären även representerat just IFK.

Jag kommer ihåg bilden jag fick av Sebastian som fotbollsspelare utan att ens sett honom spela. Jag fick beskrivningen att han var en kämpe som inte höll igen i närkamperna och att han var en riktig ”köttare” men att han inte direkt hade några andra kvalitéer att skryta med.

När jag nu sitter och tänker tillbaka på den bild jag hade av Sebastian när han kom till ÖIS och jämför den med den bild jag har av Sebastian idag så kan man säga att den har förändrats en hel del. Att Sebastian Johansson är en spelare som kan smälla på i närkamperna och att han är en riktig kämpe med god inställning stämmer naturligtvis, men det finns så mycket mer med Sebastian som jag inte kan låta bli att älska. Han är inte bara duktig på att vinna boll med hjälp av sitt allt som oftast suveräna positionsspel, han är även väldigt duktig på att fördela boll och med det menar jag inte att han är en spelare som slår de där perfekta genomskärarna fram till forwards som leder till ett friläge. Nej, någon assistkung är han inte, men det är inte heller ofta han slår bort en passning.

Att Sebastian dessutom har ett lugn med bollen skall inte glömmas bort, så vad har vi?

Jo, en (defensiv) innermittfältare med följande kvalitéer: bollvinnare, positionssäker, bra närkampsspelare, bra passningsspelare och lugn med bollen. Lägg där till ledaregenskaperna han har visat upp inte minst i Söderettan de två senaste säsongerna.

Jag tror nämligen att Sebastian har haft en viss del i Jakob Lindstöms genombrott. Missförstå mig inte nu, Jakob är otroligt duktig fotbollsspelare som säkert hade kommit upp oavsett vem han haft bredvid sig på innermittfältet men att det varit en trygghet att ha Sebastian bredvid sig tror jag att vi alla kan hålla med om. Sebastian är en spelare du vill ha på din sida, så är det bara.

Enligt mig har vi nu tappat två tredjedelar av de tre viktigaste spelarna inför kommande säsong. Utöver Sebastian så räknar jag in Robin Jonsson och Peter Abrahamsson som de tre viktigaste spelarna inför Superettan. Sebastian kommer som det verkar inte bli ersatt innan säsongen drar igång och som ni vet är det ju inte helt omöjligt att vi får se Sebastian i den vackraste av tröjor redan till sommaren igen. Alltså är det så enkelt som att se inom laget – vilka alternativ finns och vad är det troliga.

Jag tycker precis som Kent att Häckenmatchen gav lite lugn. Johan Lundgren skötte sig exemplariskt. Han bevisade att även om Sebastian varit kvar i klubben skulle han och Jakob fått sig en rejäl fight om startplatsen till premiären.

Även om Johan Lundgren såg bra ut i lördags så måste man ju erkänna att det är ett oprövat kort i Superettan, något man knappast kan säga att Sebastian hade varit.

Utöver Jakob Lindström och Johan Lundgren så finns ju även Filip Holländer som nog inte kommer ge sig i kampen om en central plats på mittfältet i Superettan 2013 (även André Nilsson är ju innermitt men han är ju som bekant nyopererad för sin korsbandsskada).

Men det mest troliga är som sagt att det är just Jakob och Johan som tar hand om startplatserna tillsammans på innermittfältet i år. Spelar dessa två dessutom som de gjorde i lördags så tror jag faktiskt inte att vi behöver vara speciellt oroliga trots det tunga tappet. Om beskedet angående Sebastian istället hade kommit i fredags hade jag varit betydligt mer orolig än vad jag faktiskt är.

Sebastian Johansson är en utav de innermittfältare som har fäst sig hårdast i mitt hjärta under den tid jag aktivt följt klubben. Tillsammans med spelare som Pavel Zavadil och Magnus Källander känns detta tappet likvärdig i betydelse. Trots att han inte varit i klubben mer än fyra säsonger så känns det som att man tar farväl av en hjälte.

Johannes Jönsson

Jan 272011
 

…att ÖIS anno 2011 var en klubb med helt okej ekonomi för Superettan och faktiskt till och med skulle kunnat värva och köpa(!) spelare. Hur skulle laget då sett ut? Om jag hade haft hand om lagbygget så hade det kunnat ha sett ut så här:

Nå vad tycker ni? Inga stora ändringar egentligen och det finns skäl till det. För det första så har vi en ”helt okej ekonomi för Superettan”. Vi kan alltså inte dundra iväg och köpa spelare för miljoner för stadspengar (hint till ett visst lag som precis blivit uppflyttade till Allsvenskan). Därför är den enda värvningen en så kallad bosmanvärvning. Alltså någon som står utan kontrakt. Denna någon är anfallsgiganten Hannes Sigurdsson. Vilken otrolig spelare han är! Under säsongen som varit så var det dock lite tjabbel mellan Sigurdsson och Sören Åkeby i GIF Sundsvall. Om jag inte minns fel så var det väl för att Sigurdsson inte ville vara kvar i Sundsvall. Han fick i alla fall göra mängder av inhopp och även många matcher från start trots spänningen och lyckades bli Giffarnas bäste målskytt under säsongen 2010. Det är dock inte bara förra säsongen han har varit bra utan det har han varit nästan hela sin karriär. Åtminstone om man räknar bort hans sejour i Stoke.

För det andra så har vi redan en jäkla massa bra spelare i truppen. Om något inte är trasigt så ska man inte laga det.

Ska vi gå igenom truppen nu då? Vi börjar längst bak på planen såklart!

Målvakt: Peter är naturligtvis självskriven på den här position. Inget snack om saken. No snack about the thing va. Jag antar, och det är viktigt att poängtera ordet antar, att om ÖIS inte låg i den halvruttna sängen av gammal mossa som man ligger på just nu så hade inte Peter varit på väg till Portsmouth. Det är bara vad jag antar såklart. Om ekonomin var ”helt okej för Superettan” så hade det inte varit snack om att Peter skulle vara kvar i ÖIS åtminstone tills hans kontrakt går ut. Peter är en av Sveriges bästa unga målvakter och varje säsong så fortsätter han att ta de där bamsekliven mot att bli en ruskigt bra målvakt som är bra på nästan allt. Peter hade varit mitt val. No snack about the thing!

Försvarare: Det största och enda utropstecknet är väl Kapten Anklev? Eller? Det är lite samma resonemang här som det var med Peter. Om ekonomin inte var skit så hade Björn inte försvunnit. Därför är han kvar i min startelva och huserar på högerbacken där, åtminstone jag tycker, att han är bäst. Annars så ser försvaret ut som väntat egentligen. Robinjo och Leinar är mittbackar och Adam Eriksson är vänsterback. Ett stabilt gäng som känner varandra riktigt bra och vet hur de andra fungerar. Det är bra tycker jag.

Mittfältare: Här blir det lite roligt tycker jag. Vissa av er tänker kanske på att Pavel är borta och undrar var han är. Han är faktiskt i Mjällby. Eller någon annanstans. Hata mig inte nu när ni läser det här, men Pavel höll i bollen alldeles för länge under förra säsongen. Jag tycker precis som alla andra att Pavel är en otroligt bra spelare och att han var en av ÖIS bästa spelare, om inte den allra bästa, den gångna säsongen. Tyvärr så håller han i bollen alldeles för länge och drar ner tempot. Det funkar om man håller till i Superettan, men om man vill upp till Allsvenskan så måste man spela som att man ligger i Allsvenskan. Därför ökar vi tempot och satsar på Mackan G istället. Han är inte lika fulländad som Pavel i vissa delar av sitt spel men visst fan är han bra!? Han kanske inte är någon Valter-typ i närkamperna men då är det tur att han har just Valter bredvid sig. Med Mackan så får vi upp tempot och vem vet, kanske är 2011 Mackans år. Valter och Danny tar på sig de defensiva rollerna på innermittfältet medans Jakobo och Steine tar rollerna som yttrar/anfallare.

Anfallare: Nu kommer vi till Sigurdsson igen. Jag tror att vi alla kan komma överens om att ÖIS svagaste lagdel är anfallet. Jag säger inte att Nico och Luka är dåliga. Jag säger däremot att de inte är fullbordade ännu. Sigurdsson är däremot fullbordad och perfekt för ÖIS anno 2011. Min grova tanke är så här att Valter vinner bollen på mittfältet och skickar den vidare till Mackan G. I detta läget börjar Jakobo och Steine röra på fötterna, svänga på höfterna. Mackan gör här valet mellan att skicka bollen antingen direkt till Sigurdsson eller till någon av kanterna. Om han skickar bollen till någon av kanterna så blir det ett inlägg/instick till Sigurdsson som bombar in en kanon. Om Mackan han skickar den direkt till Sigurdsson så blir det en mittback på marken och ett hål i nätet. I båda fallen blir det mål och det är precis det vi behöver från en anfallare. Mål, mål och mål igen.

Nå vad säger ni? Jag har långt ifrån spräckt budgeten om vi hade haft en ”helt okej ekonomi för Superettan” och i mina ögon så ser det här laget ut som en ”title contender”, 2011. Skriv ner de elvor ni hade satt ihop med samma förutsättningar. Tänk bara på att ni inte kan springa iväg med några miljonköp. Jag skulle nog säga att 500 000 kronor är max för spelarköp! Skriv tills fingrarna blöder!

 

Jag vet inte hur ni har haft det, men för mig har det varit en oerhört tung höst. I stort sett allt som kunde gå fel har gått fel. Mediokra insatser både på och vid sidan om planen. En sportchef utan koll och en ordförande (och styrelse?) som har gett upp drömmen att ÖIS ska vara en elitklubb. Ekonomisk kris. Varsel. Uppsägningar. En nionde plats i tabellen. Uppsagda kontrakt. Sänkta löner. Deltidsproffs. En konkurs som flåsar oss i nacken. Och till råga på allt en kapten som lämnar sitt sjunkande skepp.

Precis så vill väl alla avsluta säsongen!?!

Är ÖIS lost in Superettan?

Om allt vill sig riktigt, riktigt illa står ÖIS inför en spelarflykt som närmast kan liknas vid de scener som utspelade sig i samband med Berlinmurens fall år 1989. Vi snackar alltså om en verklig massflykt. Hals över huvud. Ingen hänsyn till barn eller kvinnor. Var man för sig själv. Och allt ÖIS kan göra i det läget är att fylla på underifrån. För inte fan kan jag tänka mig att det finns spelare runt om i Superettan och de övriga skikten av Division 1 som kan tänka sig att skriva på för Sveriges krisklubb numero uno. Nä, nä, det går inte för sig. Inte en jalle. Glöm det!

Givetvis måste man förstå de spelare som väljer att lämna klubben. För vem vill egentligen gå ner i lön samtidigt som man förväntas göra ungefär samma arbete och prestera på ungefär samma nivå som tidigare? Skulle du göra det?

Frågan är om det egentligen finns något att glädjas åt denna höst.

Jo då, det gör det allt. Allt är nämligen inte helt uppåt väggarna. Livet är balanserat. Det onda kommer alltid hand i hand med det goda. Ta bara en sådan sak att vi nu äntligen kanske kan bli av med Álvaro ”Jag är för bra för att spela i Superettan och det spelar ingen roll om jag gör hundra mål, så därför bryr jag mig inte om att hålla min kropp i trim” Santos. För att inte tala om att Janne Anderssons terrorregim och brunkarfotboll – jo, det är en grov överdrift, men wtf, lite måste man väl få överdriva så här på årets sista timmar – äntligen är ett minne blott. Vi får inte heller glömma bort att från och med säsongen 2011 slipper vi slita vårt hår över Alex Perreiras råsopiga överstegsfinter, banala inlägg och risiga defensiv – den mannen skulle inte kunna försvara en kant om han så fick understöd av den nationella insatsstyrkan. Tacka gud för Syrianska FC!

Nu har förhoppningsvis buffeln lunkat sin sista lunk på Gamla Ullevis sand

Sist men inte minst har vi ju fått ett nytt tränarpar i Bosse Backman och Bengt Kristensson. Det är inte så illa pinkat av en klubb som har händerna bakbundna! Nu kan äntligen försäsongen 2011 ta sin början. Vad jag har längtat!

Och ja, jag vet att jag tidigare har uttryckt en viss tveksamhet till Backman och Kristensson. Men det är sådan jag är. Försiktigt tveksam. Till allt och alla. Ett negativt kryp. En ”Men-för-helvete-du-ser-väl-att-glaset-är-halvtomt-kille”. I jämförelse med mig framstår Varg Vikernes som Eric Idle eller Ricky Gervais. Det är inget att göra åt utan det är bara att le och gilla läget. För mig. Och för er. För inte fan ska ni tro att ni blir av med mig. På sikt kan det här säkert bli riktigt bra, även om jag tror att en elitklubb – det vill säga en klubb som säger sig vilja satsa på att utveckla talanger och bygga en framtid baserad på spelare från de egna ungdomsleden – är i behov av en heltidsanställd huvudtränare. Jag menar, hur ska vi annars locka till oss de stora talangerna och löftena?

Men nu ska jag inte fokusera så mycket på det negativa utan i stället ta mig friheten att blicka framåt. För så är det ju, ÖIS står inför en obeskrivligt spännande framtid:

En chans att börja om på ny kula.

En chans att tänka om.

En chans att göra om och göra rätt.

Äntligen!

Det som har varit kan vi glömma.

Nu torkar vi tårarna från kinden, knyter näven och tar nya tag.

Det får bära eller brista!

Och som de flesta av er som följt Sambadefensiv ett tag vet älskar vi att snacka potentiella startelvor. En gång läktarcoach, alltid läktarcoach. Som jag ser det finns det tre olika scenarion som kan bli realitet under för- och vårsäsongen 2011. Vi kan kalla dem (1) Drömscenariot, (2) Bästa-möjliga-scenariot och (3) Mardrömsscenariot.

Drömscenariot

Drömscenariot är egentligen fullständigt orealistiskt och det finns inte en chans i helvete att allt detta går in men jag känner ändå att detta scenario måste behandlas i denna text. Och det framförallt av två anledningar; dels som en hyllning till de spelare som varit tongivande och betydelsefulla under hösten 2010, dels för att om bara en eller två av dessa spelare (låt säga Peter Abrahamsson och Steinthor Thorsteinsson) stannar i ÖIS kommer allt att te sig bra mycket ljusare än vad det gör just nu i detta fullständiga beckmörker. Men för att drömscenariot ska uppenbara sig krävs att spelarmarknaden är lika stendöd som Mona Sahlins politiska karriär och att toppklubbarna i Superettan och mitten- och bonkegängen i Allsvenskan saknar kapital för att lösa spelare som Peter Abrahamsson, Steinthor Thorsteinsson och Markus Gustafsson. Om så skulle bli fallet skulle ÖIS kunna mönstra följande startelvan under våren 2011.

Så när som på Björn Anklev, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist, Dennis Jonsson och Sebastian Johansson så är detta samma lag som läxade upp Hammarby IF och Assyriska FF under slutomgångarna av årets Superettan. Det är ändå inte så djävla dåligt. Rent av hoppfullt. Förutom spelarna i startelvan finns dessutom Markus Anderberg, Luka Mijaljevic och Niclas Elving att tillgå på bänken. Om ÖIS skulle få behålla denna stomme vill jag ändå hävda att det ser ganska ljust ut. Med rätt spelidé, träning och inställning borde detta lag kunna utmana Assyriska, GIF Sundsvall, IF Brommapojkarna och Åtvidabergs FF om de översta platserna i tabellen. Det är i alla fall ingen omöjlighet med rätt start på säsongen. Den enda svagheten i denna uppställning är väl de två balansspelarna – Valter Tomaz Jr och Danny Ervik – som kanske inte har det där riktigt vassa passningsspelet som krävs för att de fyra offensiva spelarna ska få rätt bollar att arbeta med. Men i övrigt måste jag säga att startelvan ser rätt lovande ut.

(2) Bästa-möjliga-scenariot

Om jag i ”Drömscenariot” befann mig uppe i det blå och freestylade helt fritt så är ”Bästa-möjliga-scenariot” bra mycket mer realistiskt. I detta scenario tappar förvisso ÖIS spelare som Peter Abrahamsson, David Leinar, Markus Gustafsson, Steinthor Thorsteinsson och Sebastian Johansson. Det rör sig dock inte om någon massflykt utan spelare som Jakob Olsson, Markus Anderberg, Robin Jonsson och Nicolas Sandberg stannar i klubben. Och det är ju där vi har vår framtid. Det vet ni!

De spelare som lämnar måste dock ersättas med truppspelare, juniorer och billiga nyförvärv (om ÖIS ens har råd med det i nuläget). Därmed blir också förutsättningarna helt annorlunda än i ”Drömscenariot”. Bland annat får Pontus Otterstedt fylla högerbacken efter Björn Anklev, Christofer Bengtsson och Danny Ervik. Något jag är tämligen säker på att han kommer att klara av. I övrigt är backlinjen hyfsat intakt med Robin Jonsson, Adam Eriksson och Valter Tomaz Jr. På det defensiva mittfältet får Jonathan Lindström ta plats bredvid Ervik och ska man vara helt ärlig är det väl ingen optimal lösning, men den får fungera för vi har egentligen inget annat alternativ i nuläget. I offensiven måste man ändå säga att vi behåller viss slagkraft. Niclas Elving har tidigare visat framfötterna – förvisso bara i en halvlek mot IFK Göteborg säsongen 2009 – och vi vet alla vad Anderberg, Olsson och Sandberg kan.

Med ovanstående elva borde ÖIS ändå kunna stå sig rätt bra mot seriens mitten- och bottenlag. Visst, man blir inget topplag, men man kommer absolut inte att göra bort sig. Allt som krävs är egentligen att spelare som Anderberg, Elving, Ervik, Mijaljevic, Olsson och Sandberg tar ytterligare steg i sin utveckling och att Lindström visar sig vara den där oslipade diamanten som man alltid hoppats att han ska vara.

(3) Mardrömsscenariot

Avslutningsvis har vi det absolut minst önskvärda scenariot – det så kallade ”mardrömsscenariot”. Här har den massflykt av spelare som jag skrev om inledningsvis blivit en realitet. Precis som det faktum att inga spelare från andra klubbar i Superettan och Division 1 vill skriva på för ÖIS. Det enda som då återstår är att fylla på underifrån med junisar och gamla bänknötare. Det skulle innebära att ÖIS tvingas flytta upp halva tipselitlaget och ta gamla avpolleterade spelare till nåder. Vi snackar alltså om att Alexander Bergstedt, Karl Enarsson, Ludvig Evenson, Joakim Hall, Linus Högberg, Mathias Johannesson, Robin Maillard Dovmyr, Joakim Olausson, Pontus Otterstedt, Robin Raunegger och Julian Stahler från tipselit måste klara av att ta steget upp på elitnivå samt att spelare som Yasin Belouati, Jonathan Lindström, Seif Kadhim och Felix Sehlström tas till nåder igen. Om detta scenario skulle bli aktuellt  – vilket inte känns helt omöjligt om man har hört Lars Ranängs snack under de senaste månaderna – kommer ÖIS gå en tuff vår till mötes. Men ingenting är omöjligt.

Om jag ska vara ärlig måste jag säga att det här ett scenario som jag helst inte vill uppleva. Det kan tyvärr inte bli så mycket annat än bottenstrid och kvalplats. Inte för att spelarna i sig är dåliga utan för att flera av dem tvingas ta ett allt för stort kliv allt för tidigt. Jag ställer mig till exempel undrande till om spelare som Bergstedt, Evensson, Olausson, Johannesson, Högberg och Hall är redo att ta steget till Superettan redan säsongen 2011. En dag kommer de att göra det, men frågan är om de redan nu är redo för den uppgiften.

En sak ska dock sägas och det är att även om ”mardrömsscenariot” innebär en strid på kniven och en säsong fylld av förluster kommer det att bli en djävulskt rolig säsong. Och anledningen till det är att vi nu ser början på något nytt. På det unga nya och långsiktigt, förståndigt satsande ÖIS.

Är inte livet härligt!?!

Gott nytt spännande år kära ÖISare!

 

Ni vet att man alltid brukar få antingen en dålig julklapp eller en väntad julklapp. Den här julklappen är både och tyvärr.

Som ni alla säkert redan vet så har Pavel Zavadil skrivit på ett två årigt kontrakt för Mjällby AIF och att han skulle lämna efter den här säsongen var väl ingen överraskning för någon hoppas jag. Pavel satt på ett utgående kontrakt och hade hög lön, alltså var det inte snack om saken att Pavel inte kunde vara kvar och det är såklart oerhört tråkigt för oss som vill ha bra spelare i ÖIS.
Vad kan man säga om Pavels tid i ÖIS då? Man kan sammanfatta det med ett ord egentligen.
Bäst.
Pavel var helt enkelt det. Bäst i hela laget och förmodligen i hela Superettan (åtminstone bland mittfältare). Visst hade vi vissa andra spelare som också kunde konkurrera om titeln bäst i laget men Pavel vann till slut de fighterna ganska så överlägset ändå. Han vann de fighterna på grund av att hans högerfot var känsligare än en myras känselspröt och hans frisparkar mer precisa än en höks attackbana från tvåhundra meters höjd. Sen så var han roligast att se intervjuer med också.
Nu finns det finns väl inte så mycket annat att göra än att önska Pavel all lycka och hälsa honom välkommen tillbaka till Göteborg efter sina två år i Mjällby. Pavel = Sören 2.0?

Den tjeckiska flaggan tycker jag vi ska rama in.

Fotnot: Jag vet hur töntigt och uttjatat det är med julklappssnacket men kan ni verkligen klandra mig när det är julafton?

 

Jakob Olsson krigade som vanligt bra på vänsterkanten, men det ville sig inte framåt vare sig för Jakob eller någon annan. Lirarnas Lag förlorade till slut sista hemmamatchen mot Brage med 0-1. Sambadefensiv tog en pratstund med Jakob direkt efter slutsignalen.

Hur vill du sammanfatta matchen, Jakob?

- Brage gör mål och det gör inte vi, så enkelt var det. Vi pressar på en del, men kommer inte till riktiga avslut och får då inte de heta chanserna. Vi har inte det sista flytet med oss där framme. Spelet fungerar hyfsat, men sista tredjedelen stämmer inte. Sedan får Brage ett skitmål och vinner.

Pavel var inte med idag.

- Det kändes inte som om vi saknade honom så jättemycket. Pavel är en duktig fotbollsspelare, men hans frånvaro märktes inte så mycket som jag trodde den skulle göra. Vi spelade mer än vi gjort på sista tiden. I mitten på andra hade vi en riktigt bra period, där vi trillade boll utanför deras straffområde och det har man inte varit van att se ÖIS göra det här året.

Han kan också stoppa upp spelet en del?

- Han har känsla i foten och bra avvägda passningar, så det är blandat både positivt och negativt.

Var Brage mer motiverade än ÖIS?

- Vi var taggade och ville vinna idag. Det gäller ju placeringar i tabellen och även pengar. Man ska ju försöka komma så bra möjligt och få in några extra tusenlappar, så motivationen var det inte fel på alls.

Din egen insats?

- Den var ok. Jag höll väl bollen lite för länge ibland och det fungerande inte bra offensivt för nån av oss. Det är bara att satsa framåt, så tar vi Hammarby på Söderstadion i stället och avslutar säsongen bra.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha