Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

Jan 062013
 

Ja, nu när januari har tickat på i sex dagar har jag äntligen fått tid över att – något sent – dela med mig av mina nyårskarameller. Och det innefattar simpelt nog mina bästa Öisminnen från året 2012. En rolig, och förhoppningsvis intressant, sak att göra när det för en gångs skull har varit ett fotbollsår innehållande saker att blicka tillbaka på med ett leende. Det gör det hela bra mycket roligare. Konstigt vore annars. Och skall man vara lite tuff och hårdra det så har det inte heller funnits särskilt mycket positivt mellan åren 2009 och 2011. Men det är av mindre intresse för tillfället.

Jag har försökt att plocka höjdpunkter från hela året – och dessutom har jag skalat av det en smula. Har jag därför missat några toppar som ni anser givna på listan är ni fria att delge dessa i kommentarsfältet. De har varit så många så det blir svårt att rangordna dem och framförallt minnas dem alla. Men äh, sluttjôtat. Här kommer mina nyårskarameller 2012.

28 mars: Örgryte IS – Qviding FIF 7-0

Träningsmatch. På ÖIS-gården. Sedan tidigare hade ÖIS förlorat mot GAIS, Falkenbergs FF, IK Oddevold och Jönköpings Södra. Men man hade också segrat mot Husqvarna IF, Varbergs BoIS, FC Trollhättan och Norrby IF. Fyra förluster, fyra vinster. Men i den nionde matchen var det inget snack. ÖIS mötte Qviding FIF och förnedringen var total. Vi mötte en kommande seriekonkurrent och manglade dem. Totalt. Sambadefensivs Jonathan Larsson beskrev vinsten så här:

”Nu kanske ni som inte var på matchen sitter och tänker; ’hur fasen kunde ÖIS slå Qviding med 7-0?’ Ja, det är idag ett ganska simpelt svar faktiskt: Ren och skär utklassning, på varje position, i varje situation. Och så plussar man på en riktigt fin effektivitet på det. Ja, då kan det rinna iväg, så långt som till 7-0.”

Det där säger egentligen allt och den där marskvällen 2012. ÖIS var flera nummer för stort och gjorde processen kort med sin motståndare. Redan efter fem minuters spel satte utropstecknet Filip Holländer 1-0 från sin centrala mittfältsposition där han flera gånger under försäsongen huserade tillsammans med Jakob Lindström. Innan halvtidsvilan var slut hade både Oskar Wallén och Johan Pettersson (just inkommen från GAIS vid denna tidpunkt) ökat på ÖIS målskörd. Men det vackraste målet – ett mål som står sig som säsongens snyggaste i konkurrens med David Björkeryd och Sebastian Johansson – gjorde Christofer Bengtsson. Jonathan Larsson igen:

”4-0 kom i den 57:e minuten. Av Christofer Bengtsson. Och det var ett magiskt mål. Johan Pettersson lägger in en hög boll i straffområdet mot en framåtstormande Bengtsson. Bengtsson och bollen är nu ett par meter in i straffområdets högerkant (sett med ÖIS-ögon). Bengan tvekar inte en sekund utan drämmer till med vristen, och bollen får en perfekt båge över Qviding-målvakten och träffar högt upp på stolpen och dimper ner bakom mållinjen. Sanslöst avslut av Bengan, otroligt vackert. Blir tufft för övriga spelare att slå under säsongen, men jag ser med glädje fram emot den tävlingen.”

Målskyttet avslutades av Johan Petterssons andra strut, Jeremejeffs snubbelmål efter en minut på planen och Emil Karlssons viljemål efter att han löpt förbi sin försvarare i den 87:e matchminuten. En fulländad kväll på ÖIS-gården, helt enkelt. Fler sådana!

16 april: Örgryte IS – Skövde AIK 2-2

”Vad fan, är han helt från vettet?!” tänker nog många nu. ”Hur kan han ha med den 2-2-besvikelsen på denna lista?”.

Ja, det kan man kanske fråga sig. Jag minns själv att besvikelsen var stor efteråt. Drog förmodligen av en svordom eller två både under och efter matchen. Men det handlade i mångt och mycket om den totala uppladdning som fanns före. Det var positiva tongångar och man hade gått och väntat på denna måndagskväll ett bra tag. ”Nu djävlar, detta är året!”.

Och så kom starten. Matchen hann knappt börja innan ÖIS gjorde 1-0 genom Emil Karlsson. Pang igen! Innan fem minuter tickat förbi stod det 2-0 till ÖIS. Och ÖIS nye anfallare Emil Karlsson hade nätat två gånger. Där och då svävade man mer eller mindre på moln.

Vi alla minns ju att Skövde AIK både reducerade och kvitterade på kort tid i andra halvlek. Och att ÖIS inte lyckades återta ledningen trots ett stolpskott från Emil Karlsson. Men innan matchen – och i upptakten av densamma – var det total glädje. Och det kvalificerar onekligen in på denna lista.

20 maj: Utsiktens BK – Örgryte IS 0-2

Omgång sex är en annan höjdpunkt från året 2012. Utan tvekan! Ni som var där håller förmodligen med till 100 %.

1)       Solen visade upp sig från sin bästa sida trots att det bara var mitten av maj.

2)       Öisarna på plats visade onekligen sitt stöd för laget. Nytt publikrekord på Ruddalens IP – och utan att överdriva kan man säga att 95 % av de 2151 personerna på plats var av rödblå hjärtan. Växelsång mellan olika läktarsektioner på en bortamatch är inte någonting som händer varje dag. Bara på Ruddalen när ÖIS är på besök.

3)       Ytterligare en match med tidiga mål. Innan elva minuter ledde ÖIS med 2-0. Johan Hedman satte bollen i nät efter två minuter och Robin Jonsson knoppade in en frispark mot bortre stolpen i den tionde matchminuten. Och det var sannerligen en trend 2012. Att göra tidiga mål. Det hände mer eller mindre i varenda match. En av ingredienserna till en så välkokt soppa som 2012 var.

4)       Glöden i ögonen på spelarna efter att både Tommy Lycén och Hannes Sahlin fått lämna planen efter utvisningar var fantastiskt att skåda. Christofer Bengtsson var en klippa på sin högerbacksplats och David Leinar skallade undan långboll efter långboll. Men framförallt bör man lyfta fram Johan Pettersson. Så han slet. Det gjorde nästan ont i ens egen kropp att se hur ”JP” sprang. Upp och ned. Nord och syd. Spyan stod i halsen men vad gjorde det? Ingenting.

Det där var bara några punkter som ploppade upp från den där lördagen i maj. Men några av de allra mest minnesvärda. Tack för den kvällen, ÖIS.

Det var sannerligen glatt efter vinsten på Ruddalens IP. Både bland spelare och supportrar.

2 juni: IK Gauthiod – Örgryte IS 0-1

Matchen fylld av ångest. Det var en pina att ta sig igenom denna batalj på Lunnevi IP. I alla fall i stora perioder av matchen. Trots att ÖIS höll i taktpinnen. Trots att ÖIS anföll och IK Gauthiod fick försvara sig. Men ÖIS kom aldrig riktigt till fullt ut. Man försökte, försökte och försökte. Matchklockan tickade på. IK Gauthiod rensade och ÖIS erövrade bollen igen. Nya lägen dök upp men slarvades bort med usla avslut. De träffade inte ens mål. Matchklockan tickade på ytterligare. Det spreds lite av panik i Öislägret. Rädsla att inte vinna. Att inte ta tre poäng. Att inte få utdelning på sina chanser.

Och det hela höll på att sluta katastrofartat. För när ÖIS flyttade fram manskapet mer och mer och satsade allt på ett kort öppnades nya vägar för IK Gauthiod. Inför fulla läktare – ännu ett publikrekord i modern tid – höll man på att överrumpa Peter Abrahamsson i Öismålet. Och oj, vad nära det var att ÖIS fick lämna Grästorp tomhänta. Det handlade om maximal flax. Det handlade om ribbträffar och räddningar på mållinjen av Robin Jonsson. Och så handlade det om Emil Karlsson.

Matchklockan står på 90+3 och två minuter återstår innan domaren förkunnar matchens slut. Då slår ÖIS till. Jonathan Lindström, som kommit in en stund tidigare, är regissör till det fina målet. På högerkanten dribblar han vackert av sin försvarare, tar sig ned mot kortlinjen och slår bollen mot bortre delen av straffområdet. Och vem dyker där upp? Jo, Emil Karlsson, så klart. Vem annars? Trots en rätt medioker insats i övrigt från Emils sida är det han som avgör med en nick från nära håll. 1-0 till ÖIS. Tre poäng till den dåvarande serietvåan. Och det går väl inte att göra annat än att citera Sambadefensivs Felix Jonsson och hans glädjebeskrivning från matchrapporten efteråt:

”Eufori!

Över någons huvud sträcker jag mig och i samma sekund ser jag Jonathan Lindströms inlägg leta sig fram och träffa pannan på, den tidigare i matchen så utskällde, Emil Karlsson. Till skillnad från de tidigare försöken i matchen så går bollen spikrakt in i nätmaskorna denna gången och då släpper allt. Det är minut 93 i matchen och jag står för en sekund eller två och bara tittar rakt upp i himlen och skriker.

När jag sedan släpper blicken på det där lite gråa molnet ovanför mig så ser jag hur Emil Karlsson springer mot det staket som är framför läktaren. Ska han göra det nu? Ska han hoppa över till oss? Hur gör man nu? Jag har aldrig varit med om något som detta? Många frågor och inga direkta svar men jag bestämmer mig för att ta en löpning. Jag hoppar ned för dom stegen av läktaren som är kvar och springer fram mot Emil, Oskar och de andra som nu står och kramas med en mängd vuxna män och pojkar framme vid staketet. När jag kommer fram sträcker jag bara in händerna i gröten och famlar. Jag måste få tag i en spelare! Jag upplever i denna stund något som kan liknas vid en Beatleshysteri.”

24 juni: Kristianstads FF – Örgryte IS 0-3

Anledningen till att denna match finns med är det som skedde dagarna innan. Visserligen hade ÖIS segrat mot IK Sleipner med tennissiffror veckan före – men det är inte den matchen som åsyftas. Nej, istället tänker jag på träningsmatchen mot IFK Göteborg som var inknuffad att spelas mellan två seriematcher. Inte så genomtänkt tyckte jag, och många med mig. Snarare snudd på idiotiskt. Och när ÖIS dessutom åkte på storstryk med 5-0 var det få som kunde glädjas över denna idé.

Jag själv var rädd att detta skall rubba det som ÖIS hade byggt upp i Söderettan. Att denna storförlust skulle ge spelarna hängiga huvuden och ett visst brustet självförtroende. Träningsmatch hävdar många, det spelar inte in. Men jag tror inte att det är så enkelt. Förlust som förlust. Speciellt då man förlorar med stora siffror och det mot en stadskonkurrent. Jag tyckte att det var allt annat än en bra uppladdning inför resan ned till Kristianstad.

Men där motbevisade ÖIS mig grovt. På en helt otroligt vattensjuk plan lirade ÖIS hem matchen utan problem – och det trots att Hannes Sahlin utgick med skada redan i halvtid. Men då var det redan klart. Måltavlan visade 0-3 och en säker tremålsledning. Målen hade Oskar Wallén (2) och Emil Karlsson stått för.

För mig var detta ett oerhört styrkebesked. ÖIS lät ingenting tynga ned dem. Ingenting. Det var Superettan som gällde. Superettan eller inget. Och vi alla vet ju var det slutade…

3 september: Örgryte IS – Lunds BK 2-0

Från omgång två till omgång elva hade Lunds BK haft hand om den översta platsen i Söderettatabellen – med bland andra ÖIS tätt i bakhasorna. När omgång tolv var spelad var det ombytta roller. ÖIS överst i serien och Lunds BK på den jagande positionen. ÖIS på 28 poäng. Lunds BK på 27. Ett poängavstånd som hade ökat till fyra poäng lagom till omgång 18 när dessa två lag skulle drabbas samman på Gamla Ullevi för en andra gång. Vid Öisseger skulle avståndet stiga till sju poäng. Vid Lundseger skulle avståndet minska och endast ligga på en pinne. Det låg, med andra ord, en enorm prestige i luften inför denna match.

Men ännu en gång visade sig ÖIS från sin starka sida. Det var emellertid inget skönspel på något av laget. Det var snarare en riktig ”Championshipmatch”. Det smällde överallt. Till höger och vänster. Skadorna hängde i luften. Och då fanns inte ÖIS kanske tuffaste spelare på planen. Nej, Sebastian Johansson var inte helt kvitt sin skada i låret och satt därför på bänken varpå han hoppade in i slutskedet och spelade fram till det avgörande 2-0-målet signerat den då 17-årige Henrik Carlsson. Ett lysande mål! Efter att Sebban blivit fälld och lekt döda svanen reste han sig snabbt upp och satte igång spelet innan försvararna hunnit mobilisera sig. I luckan sprang Emil Karlsson som spelade bollen diagonalt till en fristående Henrik Carlsson. Öppet mål. 2-0. Vild glädje och en Henrik Carlsson glidandes på knä framför hemmasupportrarna. Det var ett minne att ta med sig, det.

Sju pinnars ledning i toppen. Sju återstående omgångar. Där och då luktade det Superettan lång, lång väg.

25 september: Örgryte IS – Utsiktens BK 5-1

Gratismatch för alla Öisare. Sponsorer stod för inträdet. Storpublik – hela 5442 åskådare hade tagit sig till Gamla Ullevi. Succé redan där. Över en miljon rakt in på ÖIS konto. Fantastiskt!

Men även matchen var fantastisk. 5-1-vinst. Inramningen likaså. Det fanns inget mer att begära, helt enkelt. Allt gick som det skulle och Utsiktens BK fick sig ännu en lektion i hur fotboll skall spelas. Och i hur man gör mål på sina chanser. Ändå var inte ÖIS i toppnivå. Åtminstone inte om man får tro en ur tränartrojkan. Men: det räckte. Det räckte utan bekymmer. Sambadefensivs Tomas Levin ställde följande påstående och fick följande svar av assisterande tränare Jonas Karlén efter matchen:

Det blev en ny storseger för ÖIS.

- Framför allt är det en bra inramning. Mycket folk som är här trots vädret och det blir en härlig stämning. Inledningen var jämn, Utsikten visade bra attityd och  kom upp i en del farliga lägen, när vi inte var riktigt skärpta. När vi får våra mål (och det är bra mål), så kan vi ta över matchen och vinna ganska enkelt. Vi hade lite problem att behålla bollen, vi slog bort den onödigt en del gånger och spelet blev lite böljande under första. Efter paus slarvade vi lite, vi höll inte disciplinen på det sättet som vi vill, men sett till hela matchen är det bra att vinna med 5-1.”

1 oktober: Norrby IF – Örgryte IS 0-3

I omgången efter 5-1-viktorian över Utsikens BK var det dags att ta sig ann Norrby IF från Borås med bland andra Pontus Otterstedt i laguppställningen. Ett Norrby IF att se upp för sin tabellplacering till trots. För underlaget på Borås Arena var onekligen någonting som ÖIS inte var vana vid. Det blottades rejält i den första halvleken. Bollen flöt som på vatten och ÖIS fick inte tag i bollen ordentligt – trots att man hade en del målchanser ändå. Bland annat var Emil Karlsson framme och skapade oreda utan att få bollen i mål.

Till den andra halvleken förbättrades allt. Spelet, och supportrarna därtill. För att vara Division Ett skapades en mäktig ljudkuliss bland läktarsektionerna. Och en starkt bidragande orsak till det var målen. De tre mål som ÖIS lyckades smälla dit sista 45. Det handlade om någon sorts islossning efter det att Emil Karlsson tajmat ett inlägg perfekt och tryckt dit bollen bredvid målvakten. För efter det ramlade alltså ytterligare två bollar in. I ett av fallen är det bara att tacka burväktaren i Norrby. Det måste slagit slint totalt. För han gav bokstavligen bort bollen vilket bäddade för Öismål. Men vad gör vi? Vi tackar och tar emot. Ödmjuka som vi är.

Efteråt sjöng supportrarna fem mycket sanna ord: Så skönt å’ va’ Öisare!

20 oktober: Örgryte IS – Karlstad BK

Med facit i hand blev detta ÖIS näst sista match i Söderettan. Förhoppningsvis någonsin. Men det blev också en av de mest underbara Öismatcherna i Söderettan. Förmodligen den mest underbara och det självklart på grund av det säkrade Superettankontraktet. Det går inte att undgå. Det skall inte undgås. Och det är bara att gratulera alla de 3000 som befann sig på Gamla Ullevi och som fick vara med om den gåshud som spred sig från topp till tå när speakern förkunnade att Oddevold inte gjort vad som krävdes för att hålla liv i jakten. Allt detta i den 43:e matchminuten, dessutom. Det var snudd på surrealistiskt. Att inte spela hem det själva.

Just från själva matchen finns det inte särskilt många minnen kvar. Långt ned bland arkiven i datorn finns mina anteckningar från matchen – men det känns totalt ointressant. Och därför var väl andra halvlek något av transportsträcka också. Inget av lagen brydde sig nämnvärt. ÖIS var klara för avancemang och Karlstad BK hade å sin sida faktiskt säkrat sitt kontrakt i Söderettan. Win-win. Alla glada, alla nöjda.

Det firande som sedermera fick avsluta kvällen var ett stort prick över i och en starkt bidragande orsak till att den 20 oktober alltid kommer vara ett datum att minnas.

Nov 012012
 

Då och då under denna säsong (närmare bestämt elva gånger) har vi publicerat spelarbetyg efter matcherna. Det har risats och det har rosats. Det har varit delade meningar och det har varit gnäbb och tjafs kring varför han inte fick det och varför han bara fick så. Som vi så många gånger också försökte medla fram är inte sifferbetyget vid varje betygssättning det viktiga utan snarare – eller framförallt – den efterföljande texten där bedömningen kommer till sin rätt. Men nu, efter säsongen, kan man faktiskt använda siffran i fråga till att kora en spelarbetygsvinnare.

Vi kan väl redan nu göra det klart för samtliga. Dessa betyg och dess totala vinnare behöver nödvändigtvis inte ha någonting att göra med vem eller vilka som vi generellt sett över hela säsongen tycker har skött sig bäst. Det därför att betygen endast har satts vid elva av 26 tillfällen. Det kan därför bli en aning missvisande även om det i vissa fall faktiskt ger en relativt bra bild över hur spelaren eller spelarna i fråga faktiskt har presterat. Vi väljer därför att kalla det spelarbetygsvinnaren och ingenting annat. Så har vi gjort det klart redan från scratch. Vidare kan vi också för sakens skull (vi tror faktiskt att ni hade fattat ändå – Öisare är ju generellt sett klipska som få!), men självklart är det snittbetyget som räknas för att göra det hela så rättvist som möjligt. Men nog om det, för här kommer resultatet.

Dessa elva matcher har det satts spelarbetyg på den här Söderettansäsongen:

21/4: Omgång 2: Karlstad BK – Örgryte IS
29/4: Omgång 3: Örgryte IS – Limhamn Bunkeflo
30/6: Omgång 12: Örgryte IS – IK Oddevold
8/7: Omgång 13: Qviding FIF – Örgryte IS
15/7: Omgång 14: Örgryte IS – Qviding FIF
13/8: Omgång 15: IK Oddevold – Örgryte IS
22/8: Omgång 16: Örgryte IS – Kristianstads FF
26/8: Omgång 17: IK Sleipner – Örgryte IS
3/9: Omgång 18: Örgryte IS – Lunds BK
8/9: Omgång 19: Örgryte IS – IK Gauthiod
17/9: Omgång 20: FC Trollhättan – Örgryte IS

Och dessa tre herrar har över dessa elva matcher fått bäst snittbetyg:

  1. Filip Holländer med 3,16 i snittbetyg (totalt 11 matcher)
  2. Sebastian Johansson med 3,14 i snittbetyg (totalt 7 matcher)
  3. Joakim Hall med 3,12 i snittbetyg (totalt 5 matcher)

Redan här kan man ju faktiskt ställa sig frågandes till hur sjutton vi har satt våra betyg. Inget illa ment men Joakim Hall hade nog inte fått en bronspeng om Sambadefensiv hade fått sätta helsäsongsbetyg på samtliga spelare även om han helt klart har skött sig OK och kanske mer därtill. Men nej, så långt hade vi nog inte gått. Men nu är det som det är och det är ingenting att göra åt. Och som tidigare nämnt. Det här handlar faktiskt inte om hela säsongen. Det här handlar om spelarbetygen. Och bevisligen har Joakim Hall stått ut under sina fem framträdanden! Det får man ändå ge honom. Gött jobbat! Well done!

Tätt bakom topptrion skuggar bland andra Peter Abrahamsson, Robin Jonsson och Hannes Sahlin. Faktum är att endast Peter Abrahamsson och Robin Jonsson var de två som utöver de tre första nådde över en slutsiffra över tre. Men även David Leinar och Jakob Lindström var nära. Men det räckte inte hela vägen fram.

Lägg gärna märke till antalet matcher de har spelat (av de spelarbetygsatta matcherna, förstås) för det kan ha ett finger med i spelet. Det bör ju trots allt ha en viss aspekt med i det hela. Åtminstone visar det på bredd och kontinuitet. Att spelaren i fråga kan hålla en jämn och bra nivå över flera matcher. Något som till exempel Peter Abrahamsson bevisligen kan. När ni har gjort det så kan ni få beskåda den så väl kämpande men ack så förlorande delen av laget och vad de fick för snittpoäng.

  1. Peter Abrahamsson med 3,09 i snittbetyg (totalt 9 matcher)
  2. Robin Jonsson med 3,07 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  3. Hannes Sahlin med 2,95 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  4. David Leinar med 2,9 i snitbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  5. Jakob Lindström med 2,85 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  6. Richard Yarsuvat med 2,8 i snittbetyg (totalt 5 matcher spelade)
  7. Tommy Lycén med 2,68 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  8. Oskar Wallén med 2,5 i snittbetyg (totalt 11 matcher spelade)*
  9. Fredrik Andersson med 2,5 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)
  10. Johan Hedman med 2,35 i snittbetyg (totalt 8 matcher spelade)
  11. Johan Pettersson med 2,33 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)**
  12. Henrik Carlsson med 2,33 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  13. Emil Karlsson med 2,32 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  14. Markus Anderberg med 2,31 i snittbetyg (totalt 7 matcher spelade)
  15. Pontus Otterstedt med 2,25 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  16. David Björkeryd med 2,21 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  17. Christofer Bengtsson med 2,16 i snittbetyg (totalt 4 matcher spelade)
  18. Jonathan Lindström med 1 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)

Där har vi dem. Allihop. Uppspaltade och bedömda. Och det var sannerligen några skrällar. Dumstrut på på Sambadefensiv? Kanske. Vi vet inte. Men det är i alla fall så här det ser ut. Men glöm inte: hade vi gjort en helsäsongsbedömning hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.

* Oskar Wallén hamnar före Fredrik Andersson på grund av fler spelade matcher
** Johan Pettersson hamnar före Henrik Carlsson på grund av fler spelade matcher

***

Nu är det dags för er att tycka till och agera! Ge oss gärna er lista över vilka spelare ni tycker har varit bäst under säsongen. Låt debatten och åsikterna flöda!

Aug 212012
 

Pontus Otterstedt har bestämt sig. Borås och Norrby IF blir hans nästa destination. Trots att det sedan lägret i Grundsund har snackats om både Utsiktens BK och Skövde AIK så blir det alltså inte någon av de klubbarna. Men väl en annan seriekonkurrent. Och han behöver inte vänta speciellt länge på att möta sina forna lagkamrater. Den första oktober gästar nämligen ÖIS Borås Arena i Söderettans 22:a omgång.

Pontus under ett derby i Juniorallsvenskan 2010

I januari 2011 flyttades Pontus, bland andra, upp i Örgrytes A-trupp. Under sin debutsäsong spelade han åtta matcher och stod dessutom för två målgivande passningar. Som grädden på moset, som pricken över i:t, blev han även uttagen i vad som kallas för ”Morgondagens Stjärnor”. Där fick han tillsammans med seriens mest lovande spelare möta den norra divisionens motsvarighet.

Men under försäsongen så rådde det stort tvivel kring huruvida Pontus skulle stanna i ÖIS eller inte. Det sades att han inte hade fått besked och att allt höll på att rinna ut i sanden. Till syvende och sist så förlängdes ändå Pontus kontrakt i slutet av februari.

Och nu, efter sparsamt med speltid, är alltså ÖIS-resan slut. Åtminstone för den här gången. När chansen att söka nya vägar dök upp så tog han den. Något som ingen kan beskylla honom för. Det är istället bara för Pontus skull att hoppas att ett bättre öde väntar honom och att han återfår sitt självförtroende. Det förtjänar han!

Jul 142012
 

En man, många frågetecken.

Okej, vi tar det direkt. Johan Petterssons framtid i sällskapet är fortfarande oklar. Johan tränar dock med laget och såg under dagens träning inte ut att ha några planer på att inte göra det i framtiden. Diskussioner kring Johans framtid verkar dock pågå. Ronny Bjärnlid som ansvarar för spelarfrågor som dessa befann sig vid sidan av planen under träningen och känslan är att saker håller på att hända.

Frågan är dock vad som händer. Det mesta verkar trots allt luta mot att Pettersson stannar i sällskapet säsongen ut då Gais inte visar några tendenser som tyder på att de vill ha tillbaka honom. Samtidigt som Johan själv flera gånger uttryckt sin vilja att stanna kvar i ÖIS. Även Hans Prytz uttryckte i förra veckans intervju med Sambadefensiv att han gärna ser Johan i rödblått även till hösten. Då så, alla nöjda, alla glada?!

Inte riktigt så enkelt. Johans lön sägs betalas av Gais fram till sommaren för att därefter förhandlas om när låneavtalet går ut. En kvalificerad gissning är då att Gais som liksom ÖIS har en något skral ekonomi, inte gärna betalar ut lön till en spelre som man inte vill ha. Alltså är problemet enkelt, ÖIS måste kunna finansiera Johan Pettersson. Punkt.

Nog ältat om Johan Pettersson för den här gången. Anledningen till att denna artikel skrivs är ju för att det är match på Gamla Ullevi imorgon och likt förra helgen är det Qviding FIF som står för motståndet. Förutsättningarna denna gång jämfört med förra mötet är i stora drag de samma. I ÖIS saknas Christofer Bengtsson som under dagens träningspass inte deltog utan istället befann sig inomhus tillsammans med sjukgymnast Erik Nexborn och sin norske akupunkturstuderande kompanjon Morten.

Alternativen till Christofer Bengtsson var en gång ganska många men är numera ganska få. Johan Pettersson är andraval på högerbacken så länge Christofer Bengtsson är i speldugligt skick. Tyvärr är han avstängd. Nästa alternativ på listan är Pontus Otterstedt som tyvärr inte deltog under förmiddagens träning och chanserna till att han ska vara spelklar till morgondagens match känns väldigt små även om han finns med i matchtruppen. Tyvärr då det hade varit intressant att se Pontus Otterstedt från start igen efter hans starka insats i träningsmatchen mot IFK Göteborg där han neutraliserade Tobias Sana på ett mycket förtroendeingivande sätt.

Vilka alternativ finns då kvar? Joakim Hall spelade i inledningen av seriespelet ett par matcher som högerback med blandat resultat. Som det brukar vara med en ”felfotad” ytterback. Lik förbannat känns det nu som att Hannes är det alternativ som känns mest naturligt till höger i backlinjen. Att flytta över Hannes Sahlin eller flytta ut Robin Jonsson känns inte som några lockande alternativ. Robin Jonsson som mittback är en sann fröjd att skåda i sina bästa stunder, som högerback däremot ger han inga positiva minnen. Ni som har lyckats förtränga våren 2009 ska vara glada. Visserligen är förutsättningarna nu inte alls som då. Då var Robin ung och ganska orutinerad på en nivå och en position han aldrig tidigare spelat på. Dessutom i ett lag helt utan självförtroende. Nu är han några år äldre och aningen mer rutinerad. Dessutom tillhör han nu ett lag i medvind som inte ställs på riktigt lika hårda prov defensivt. Men att flytta ut Robin Jonsson och på så sätt splittra honom och David Leinar som varit ett alldeles ypperligt mittbackspar under hela våren, känns bara onödigt. Av samma anledning känns en flytt av Hannes från vänster till höger onödig.

Två oprövade kort som hade varit intressanta att testa är Tommy Lycén och Filip Holländer. Filip har tidigare i karriären spelat ytterback en hel del och oavsett vilken position han sätts på gör utför ett gott dagsverke. Idén med Tommy Lycén som högerback vet jag inte var den kommer ifrån men av någon anledning har den fastnat. Tommys defensiva spel har utvecklats mycket under säsongen och i varje match han spelat har hans egenskaper som bollvinnare har mer och mer kommit till nytta. Om han kan använda dessa egenskaper känns han inte som ett helt omöjligt alternativ som högerback. Fast troligtvis satsar firma Prytz/Karlén på Joakim Hall och det valet är jag beredd att skriva under på.

Förutom högerbacksplatsen är det inte speciellt många platser i laget som är osäkra. Innermittfältet känns numera lika självklart som Peters plats i målet. De platser i laget som är aningen tveksamma är den tidigare nämnda högerbacksplatsen,  yttermittfältsplatserna samt platsen bredvid Oskar Wallén på topp.

Troligtvis kommer den enda yttermittfältsplatsen bemannas av Filip Holländer så vida han inte flyttas ned ett steg i banan och blir högerback. På den andra sidan står valet mellan Tommy Lycén och den numer kurante Markus Anderberg. Om det är så att Markus Anderberg tränat för fullt hela veckan vilket sambadefensiv tyvärr inte har koll på så är känslan att han kommer starta. Markus Anderberg är den spelare i truppen som på minst speltid utfört mest och är en spelare som dessutom alltid är bra på träning. Yttermittfältsplatserna bör därmed tas av Filip Holländer och Markus Anderberg.

I anfallet har Emil Karlsson inte presterat i närheten av sin högstanivå på ett tag och frågan är om hans plats i startelvan snart hänger löst. Om så är fallet så står Johan Hedman och ivrigt bankar på den berömda dörren. Under dagens träning var han stekhet och stärkte sina chanser till en startplats. På sitt patenterat avslappnade sätt stod han hela tiden rätt och hittade precis rätt luckor att smyga in i när bollen närmade sig mål. Dessutom visade han upp avslut som andades klass. Lätta lyftningar över utrusande målvakter. Pressade avslut stolpe in och när det krävdes rullade han in bollen med elegans. Kan det bli bättre.

Samtidigt såg det inte riktigt ut att stämma för den gode Emil. Det gör det visserligen sällan för den långhårige mannen från ”schlätta” men tidigare har allt fallit på plats när väl matchtröjan åkt på. Tyvärr har det inte blivit så de senaste matcherna, förhoppningsvis blir det ändring på detta snarast. För så här ser den förmodade startelvan ut:

Ja, Emil Karlsson får nog trots några matchers formsvacka återigen förtroendet. Åtta mål på de inledande matcherna bör belönas med lite längre tålamod och kommer nog också att så göras. I övrigt är elvan likt det som förklarats ovan.

Qvidings elva ser troligtvis även den ut likt den som mönstrades i förra veckans möte förutom att mannen som varit mitt i Divison 1 södras svar på Zlatans transfercirkus, Isa Bagci. För er som inte hängt med så var Isa Bagci ett av de största hoten mot ÖIS i hela matchen förra söndagen, ända tills han efter en knuff mot domare Mattias Nyman från Kungsbacka fick sitt andra gula kort och blev utvisad. Därefter ryktades det på twitter som att spelaren fått sparken av Qviding för sitt agerande. Bosko Orovic gav inga kommentarer då men dagen efter dök nyheten att Isa Bagci lämnar Qviding upp. Då sas anledningen vara att lönen var för hög. Vem vet?

I övrigt väntas Qviding ställa upp med ungefär samma uppställning som i förra mötet. Vilket betyder att det kommer springas och springas och springas i 90 minuter utan något som helst stopp. Tänk er tio stycken Filip Holländer på uppåttjack, så har ni det. Med andra ord gäller det att stå pall för den inledande anstormningen för att sedan sticka in kniven där den gör som mest skada och vrida om. Qvidings försvarsspel lämnar en hel del att önska och när laget inte lyckas med sin inledande frenetiska press på bollhållaren så är man sårbara. Med andra ord borde det inte vara några problem för ett sylvasst och formstarkt ÖIS som just nu är väldigt tunga och beslutsamma. Och den meningen smakade så ljuvligt gott att vi helt enkelt avslutar där.

Jun 272012
 

På lördag är det dags för säsongens hittills största match. För motståndet står ett hungrigt Oddevold med toppvittring och på läktarna ryktas det om att något så ovanligt som bortasupportrar kommer att dyka upp. Detta får man ju bara inte missa!

Inför stora högtider följer vissa extra förberedelser och i viss mån ett lite större arbete. Därför följer här nedan en träningsrapport trots att det inte är match imorgon, tadada dadada!

Träning mitt i veckan innebär inte riktigt samma upplägg som dagen innan match. Ibland är detta positivt och ibland är detta negativt för åskådaren. Idag innebar ändringen tvåmålsspel. Positivt!

Heta känslor i solen

Det går att räkna upp mängder av saker som skiljer 2012 års upplaga av sällskapets A-lag mot de senaste årens upplagor. Det finns mängder med skillnader och det vore väl bara den om inte det även syntes på träningarna. Om det är för att detta är en speciell vecka eller om det är ett drag som kännetecknar 2011 års ÖIS låter jag vara osagt men det gick hett till på gräset denna onsdag.

Christofer Bengtsson var om möjligt än mer högljudd än vanligt och manade oavbrutet på sina mannar och delade ut hårtorkar till höger och vänster. Bland annat läxade han upp Hannes Sahlin ett antal gånger då han ansåg att Hannes inte tog i tillräckligt i sitt hemlöp.

Jakob Lindström höll på att hoppa ur sitt eget skinn efter att ha blivit neddragen av Fredrik Andersson i ett friläge medan Fredrik var helt säker på att Jakob fallit för enkelt. Jakob höll inte med. Tommy Lycén slet sitt hår och skrek ut sin ilska över sitt lags missade frilägen medan Emil hoppade och svor i andra änden av planen över att hans sikte inte heller var helt korrekt inställt.

Det var med andra ord känslofyllt och minst sagt lite smågrinigt och vid sidan stod Hans Prytz och såg ut att gilla vad han såg. Kanske ser han nu frukten av det han anställdes för att skapa. Missuppfatta mig rätt nu. Hans Prytz anställdes självklart inte för att skapa osämja dålig stämning i laget. Däremot var ett av de tyngsta argumenten då man valde att byta ut Roberto Jakobsson mot Hans Prytz att man ville ha någon som kunde ryta till och elda på spelarna. Något som man inte ansåg att Roberto kunde klara av på samma sätt.

Som det ser ut nu så har Hans Prytz ju lyckats. Laget ser ofta mycket eldigare ut nu än vad det gjorde förra året även om tändningen kan bli ännu bättre. Men som det ser ut nu så har Hans Prytz tillsammans med ”Nacka” faktiskt lyckats skapa en grupp individer som fullständigt hatar att förlora och detta kan ibland få konsekvensen att det blir lite grinigt. Men den konsekvensen är helt okej för mig så länge det skapar vinnare.

Skavanker och sjukdomar

Trots en mindre trupp än på många år så han laget under denna säsong varit ovanligt befriade från allvarligare skador. Sedan säsongen drog igång har i stort sett ingen spelare varit skadad längre tid än några matcher. Även om det nu börjar märkas att spelare blir slitna så är truppen ändå fortfarande skonad från skador av allvarligare art. En spelare saknades helt under dagens träning medan två stycken höll sig vid sidan om. Jonathan Lindström som skadade sin fot i träningsmatchen mot Blåvitt förra veckan är fortfarande inte helt återställd och tränade på eget håll tillsammans med sjukgymnasten Erik Nexborn under hela träningen men såg inte ut att vara speciellt hämmad av skadan längre utan kunde löpa ganska obehindrat.

Alexander Jeremejeff befann sig aldrig på gräset under träningen utan körde ett pass i gymmet för att sedan byta om och röra sig hemåt. Anledningen till hans frånvaro är ganska okänd men rykten säger att det rör sig om sjukdom.

Så till den sista och kanske allra tyngsta av de tre spelarna som inte befann sig på gräsmattan under passet. Markus Anderberg var återigen frånvarande. Anledningen till frånvaron är okänd men det känns verkligen inte bra att Markus Anderberg återigen inte är med på planen. Efter hans succéartade comeback så hade ännu ett skadeuppehåll kommit minst sagt olägligt. Förhoppningsvis rör det sig om något annat än en ny skada. Anledningen till frånvaron är som sagt okänd.

Johan Pettersson däremot som missat de två senaste matcherna för en skada är nu fullt återställd och deltar i samtliga övningar.

Oskars formtopp?

Efter en tid av svärande, otajmade löpningar, dåliga förstatouchar och diverse andra tecken på dålig form så lossnade det en aning för Oskar Wallén i helgen. Med två mål på två riktigt bra avslut började det kännas som att den elake och skoningslöse försäsongs-Oskar är på väg tillbaka. Därför fanns det ett självklart offer för en tät punktmarkering under träningen, vi var ju bara tvungna att ta reda på om Oskar hade lyckats behålla formen. Som en homage till den store Martin Johansson kommer här är en liten sammanfattning av Oskars prestationer under tvåmålsspelet:

a) Oskar mot Joakim Hall: Oskar tar med sig bollen i farten på kanten och hamnar i en löpduell med Joakim Hall som för sitt liv försöker stoppa det skenande tåget från Kode, Joakim Hall lyckas ganska bra då Oskar inte tillåts komma till något jättebra läge utan får avsluta med högerfoten i ett höger innerläge. Oskar går på kraft, men skottet träffar burgaveln.

b) Oskar mot Pontus Otterstedt och Robin Jonsson: Hannes Sahlin visar känsla och lyfter en boll över det blåa lagets backlinje som består av Joakim Hall, Robin Jonsson och Pontus Otterstedt. Oskar Wallén sätter genast av i djupled och hamnar i en duell med Pontus Otterstedt som han med lätthet flyttar på för att sedan upptäcka att Robin Jonsson sprungit upp jämnsides med honom. ”Jaha” tänkte Oskar och ryckte förbi även honom för att sedan placera bollen i mål ovanför en utrusande Peter Abrahamsson. Känsligt!

c) Oskar mot Joakim Hall: Hannes lyfter in en identisk boll bakom den västlösa backlinjen och återigen är Oskar där och hugger dessvärre lyckas han inte få kontroll på bollen denna gång hinner Joakim Hall in med en fot och kan hindra Oskar från att göra ännu ett mål.

d) Oskar mot Peter Abrahamsson: Ännu en markeringsmiss av det västlösa försvaret och i luckan som uppstår smyger Oskar Wallén in och Johan Pettersson hittar honom direkt med en passning efter marken. Oskar tar emot med en touch och chippar över Peter Abrahamsson med nästa. Kyla!

e) Oskar mot Robin Jonsson: Christofer Bengtsson slår en boll långboll som sätter Oskar Wallén i en löpduell mot Robin Jonsson. Duellen slutar oavgjort, men det gör inte nästa duell. När Robin ska ta ner bollen tvingas han stanna och vänta en millisekund innan den dimper ned framför honom. Tyvärr för Robins del låter inte Oskar honom vänta utan flyttar istället vänligt men bestämt på Robin och tar istället själv kontrollen över bollen och frispelar med Robin Jonsson hängandes på ryggen Filip Holländer som prövar ett snabbt avslut som går strax utanför Peter Abrahamssons högra stolpe.

f) Oskar mot Peter Abrahamsson del 2: Det gula laget vinner boll högt och Oskar Wallén får den felvänd, vänder sig om och spelar den till Johan Pettersson som avancerar mot mål och spelar tillbaka den till Oskar som några meter från målet tar emot bollen och stillastående dunkar in den bakom Peter Abrahamsson.

g) Oskar mot Peter Abrahamsson del 3: Oskars sista läge blir till efter ännu en lyftning från Hannes Sahlin. Oskar Wallén löper sig fri och bröstar med sig bollen i sin löpning från mittplan. Han låter den studsa några gånger och trycker till på uppstuds med full kraft längs marken men Peter gör vad Peter gör bäst, reflexräddar grandiost nere vid sin egen vänsterfot.

Därmed slutar Oskars i övrigt triumfartade träningspass i moll och såren saltas extra några minuter senare då Emil Karlsson som tidigare under träningen varit ganska blek gör sitt andra (!) mål och avgör till sitt lags fördel. Till Oskar Walléns stora förtret.

Men det är svårt att säga något annat än att Oskar Wallén är i form. Dock finns det fortfarande en del att slipa på för Oskar i spelet ute på planen då han ofta vill lite för mycket och försöker dribbla sig igenom istället och blir av med bollen istället för att spela enkelt och sedan ta en ny löpning. Men faktum kvarstår, killen är i form och känns just nu gjuten som anfallspartner till Emil Karlsson.

Nu kryper vi in i grottan igen. På lördag är det match.

Maj 262012
 

Football Club Trollhättan. Sug på den.

Efter en, av många anledningar svettig eftermiddag på Ruddalen förra söndagen så har förhoppningsvis de flesta lyckats återhämta sig tillräckligt för att kunna masa sig iväg till Gamla Ullevi igen. För motståndet står alltså FC Trollhättan som genomgått en vinter i klass med den ÖIS upplevde för lite drygt ett år sedan. Klubben var i nära en konkurs och såg ut att tappa i stort sett hela truppen. Förutom att klubben tappade sina största stjärnor Tom Pettersson, Viktor Sköld och Petrit Zhubi. Den spontana känslan är dock att dessa spelare hade försvunnit även om klubben inte befunnit sig i ett så prekärt läge.

Kvar är en av förra årets bästa spelare i klubben, Josef Daoud som leder den interna skytteligan i klubben med två mål. Kvar i klubben är också ÖIS-bekantingarna Boyd Mwila och Edwin Phiri, den sistnämnde som av någon anledning blivit en hackkyckling av folk i klacken, anledning: Okänd.

FC Trollhättan har visserligen ändå startat säsongen aningen knackigt och återfinns först på en åttondeplats i tabellen med bara två segrar och hela tre förluster. Att trion Sköld, Pettersson och Zhubi var viktiga under förra säsongen känns såhär i efterhand som veckans understatement. Konstigt vore väl annat då de tre tillhörde de bästa spelarna i hela serien förra året. Frågan är dock vilken inverkan Trollhättans formdipp kommer att få på matchen mot ÖIS. Rent vardagslogiskt så borde det betyda att matchen för ÖIS del blir enklare. Som bekant är det dock inte vanlig vardagslogik som råder när man pratar om Örgryte idrottsällskap. Med ÖIS-logik så är matcher mot ett formsvagt FC Trollhättan något av det svåraste provet som går att ställas inför.

Det som hände under dagens träning talar väl med den omvända logiken emot detta, på något sätt. Det var nämligen en ur skadesynpunkt en ganska hemsk träning, redan efter några minuter av spel hade redan två spelare fått lämna planen. Dessa två spelare var dessutom inte vilka som helst. Att säga att Christofer Bengtsson och David Leinar inte är två av de största och viktigaste bygggstenarna i det lagbygge som är ÖIS 2012 hade varit en underdrift modell större och att de två linkade av planen med smärtor är såklart inte postivt. David Leinar är visserligen med i truppen till morgondagens match men känslan under träningen var att han inte är fit-for-fight imorgon, tyvärr. Inget ont om Christoffer Bengtsson men han är aningen lättare att ersätta än sin dubbelt så store vapendragare i mittförsvaret.

Ganska förvånade ser Johan Pettersson ut att bli den som ersätter Leinar som mittback och allkonstnären från Mölnlycke håller alltså på att bli en ny Björn Anklev efter att ha flyttats runt en del. Bara under det korta inledande tvåmålsspelet på dagens träning hann han spela både högerback innan David Leinar skadade sig och sedan flytta in som mittback. Förmodligen hade han alltså i vilket fall inte fått starta som yttermittfältare även om Leinar inte gått sönder. Johan Petterssons steg in som mittback placerar Pontus Otterstedt som högerback och därmed får han ytterligare en chans att visa att han i framtiden kan bli den som ska axla Christofer Bengtssons mantel

Hur ska då Joahn Pettersson fungera som mittback? Enligt honom själv har han i stort sett aldrig spelat på positionen. Han har visserligen visat tidigare att han är allsidig och kan spela på många olika positioner, kanske är inte heller mittbackspositionen någonting som avskräcker honom. En fördel med Johan Pettersson som mittback är att han är förhållandevis snabb och mot ett lag som Trollhättan som troligtvis kommer att kontra en hel del är det ingen nackdel att ha en mittback som har snabbheten som en av sina styrkor. Dessutom har han visat sig ganska så stark i man-man spelet, framförallt i matchen mot Norrby då han i den andra halvleken då han satte in ett antal glidtacklingar som höll Björn Anklev-klass och vann en hel del boll. Han har även en del erfarenhet av att spela defensiv innermittfältare och detta kan möjligtvis komma till nytta i spelet som mittback.

De två ytterbacksplatserna kommer att tas upp av Pontus Otterstedt och Joakim Hall som även de är nya sedan förra matchen även om Joakim Hall hoppade in efter Hannes Sahlins utvisning. Alltså är Robin Jonsson, om Leinars skada är så allvarlig som det såg ut, den enda i backlinjen som är kvar sedan matchen för en vecka sedan. Detta ställer naturligtvis stora krav på Robin som nu har ansvaret att styra upp denna relativt oprövade backlinje. Tyvärr finns det vissa frågetecken kring hur Robin klarar av att ta på sig rollen som ledare helt plötsligt. Tidigare har de två natuliga ledarna i backlinjen mest sett ut att ha varit Christofer Bengtsson och David Leinar. Upp till bevis för Robin med andra ord.

Då Tommy Lycén och Jakob Lindström är avstängda behöver även de ersättas. Jakob Lindström ersätts ganska naturligt av Sebastian Johansson som bara byter plats med Jakob och kamperar därmed tillsammans med Filip Holländer på innermittfältet. Tommy Lycéns plats på yttermittfältet kommer att tas av Johan Hedman eller David Bjökeryd beroende på hur man ser det. Då Johan Pettersson flyttas ned i backlinjen blir det två yttermittfältsplatser lediga och dessa ser ut att knipas av Björkeryd och Hedman. För egen del har jag inga som helst problem med att se Johan Hedman på planen då jag till skillnad mot många andra tyckte att han gjorde en bra insats mot Utsikten trots ett tidigt byte.

Att han får starta som yttermittfältare borde inte kännas bra men det gör på något sätt det ändå. Han har under de matcher som han har placerats som ytter faktiskt levererat bra insatser. I bortamatchen mot Karlstad gjorde han sin bästa insats på hela säsongen som yttermittfältare och även under försäsongen fungerade han som ytter på ett bra sätt. Han är dock inte på något sätt en typisk yttermittfältare. Anledningen till att han kommer till sin rätt där är att han blir lite mer delaktig i spelet än om han placeras i anfallet.

Oskar Wallén kommer att placeras bredvid självskrivna Emil Karlsson i anfallet och det känns som att det nu har lossnat en aning för den långe från Kode. De två inhopp han gjort de två senaste matcherna har lovat gott och att han gjorde tre mål i B-lagsmatchen mot Lärje-Angered är knappast ett minus även om Lärje-Angered enligt uppgifter inte var någon direkt värdemätare.

Startelvan om David Leinar inte är i speldugligt skick:

Bänken: Fredrik Andersson, Jonathan Lindström, David Leinar, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg.

Av någon anledning lämnas två platser i truppen lediga och istället för att ta med maximalt tillåtna antalet 18 spelare så tas bara 18 ut. Kanske tillkommer två spelare från Tipselit under morgondagen till truppen för annars känns det onödigt att inte utnyttja alla platser.

På Den officiella hemsidan nämns att det kommer att avslöjas en hemlighet i pausen av matchen och att intervjuer kring detta kommer att göras. Personligen så har jag absolut ingen aning om vad detta handlar om men mina förhoppningar är otroligt höga. Ett ny spelare är förstås den första tanken när någonting ska presenteras och det ska intervjuas. Det känns dock i detta fall inte speciellt troligt. Den andra tanken som kommer upp är att någon annan person som kommer att ingå i klubben ska presenteras men inte heller det känns speciellt troligt då saker inom klubben sällan förändras under säsong då det går bra.

Efter mycket om och men har jag kommit fram till att det något som har med 125 års jubileumet att göra som kommer att avslöjas. Kanske en ny jubileumströja eller en liten slant från några sponsorer i present. M

Skit samma, imorgon är det tre poäng som gäller, oavsett vad överraskningen innebär.

Framåt!

Maj 052012
 

Då sambadefensiv tyvärr inte hade någon representant på plats under dagens match mot Sylvia och matchen istället fick tittas på igenom LG-sports så går det helt enkelt inte att skriva en rättvisande text om spelarnas insats. Jag är ledsen. Detta ska inte hända igen.

Ska det vara så här?

En självklara frågan som dyker upp i huvudet efter en match som denna är självklart om det finns några samband mellan det sena poängtappet i Norrköping och den tappade poängen i premiären. Är det så att detta är någon form av trend när två av fyra matcher har har gått från ledning till oavgjort. Kan det vara så att det inte alls är något nytt ÖIS detta utan precis samma gamla nervsvaga grupp fotbollsspelare som det under tidigare säsonger gnällts så mycket på.

Givetvis är inte fotbollen så enkel att den går att förklara med ett ja eller ett nej men något som däremot nog trots allt går att konstatera är att årets upplaga av ÖIS inte riktigt är så stark som vi alla många gånger vill få det att verka som. Den där ostoppbara maskinen som vi vill att laget ska vara är nog inte riktigt så felfri som vi många gånger hoppats på. Kanske är jag roten till allt ont som trissat upp förväntningarna lite väl högt? Kanske har spelarna överpresterat? Jag har inga svar, det enda jag vet är att det är svårare att förstå sig på saker och ting än man ibland tror.

Försvarsspelet fullt godkänt

Under 89 minuter av matchen fungerar försvarsspelet bra och förutom det sista målet skapar Sylvia i stort sett inga farliga chanser i spelet. De enda gångerna de hotar är egentligen på fasta situationer. Men vad spelar det för roll?

Allt det goda arbetet i försvarsspelet under matchen betyder praktiskt taget noll och ingenting när slutresultatet blir som det blir. Visst betyder det en poäng och samtidigt som Kristianstad förlorade så betyder det att en poäng också vinns gentemot skånelaget, men det är en klen tröst. En vinst hade betytt, om än tillfälligt, serieledning.

Pontus Otterstedt bör nämnas när försvaret beröms för delar av matchen. Pontus fick förtroendet trots allt och Johan Pettersson fick stå åt sidan. Ett beslut som med facit i hand inte var helt fel. Pontus klarade till synes sin kant på ett bra sätt. Förmodligen är dock Christofer Bengtsson tillbaka i startelvan nästa vecka igen.

Vem ska spela bredvid Emil

Emil Karlsson är fortfarande lika självklar som tidigare, dagens mål innebar att han drygade ut sin ledning i skytteligan och att han tillhör en av de viktigaste kuggarna i lagbygget råder det väl inget större tvivel om. Däremot känns det fortfarande ganska oklart vem som ska spela bredvid honom. Oskar Walléns första halvlek lämnade en del att önska även och Johan Hedmans andra halvlek motsvarade inte heller den riktigt förväntningarna.

Tomma läktare

Egentligen borde jag inte uttala mig över huvud taget när det gäller publiksiffran i Norrköping då jag inte fanns på plats. Men det bör väl ändå ifrågasättas varför ett lag som ligger i toppen av en serie och möter ett lag med bortasupportrar och ändå lockar 292 (!) supportrar spelar på en arena som släpper in 17234 personer.

Det var allt för mig. Nästa gång är jag på plats!