På ett mulet och kallt Valhalla IP förlorade ÖIS ännu en träningsmatch, denna gång mot nykomlingarna i Superettan Värnamo. Trots ett markant övertag i spelet under framförallt den andra halvleken lyckades ÖIS inte få hål på motståndarlaget. Matchens enda mål gjordes av Värnamos Erik Ferman i den 86:e minuten.

Matchen inleds väldigt avvaktande med mycket spel på mittplan. ÖIS för matchen ganska klart utan att skapa några direkt heta lägen framför mål, men det har emellertid inte Värnamo heller. ÖIS främsta hot är en djupledslöpande Nicolas Sandberg som efter några gästspel på yttermittfältet nu är tillbaka i anfallet. Värnamo får ofta möjlighet att vända spelet på kanterna, framförallt på ÖIS högerkant där Steinthor Thorsteinsons offensivlusta lämnar stora hål i omställningsspelet, men Robin Raunegger sköter defensiven bakom Steine med bravur.

Det dröjer faktiskt så långt som till den 34:e minuten innan det hettar till ordentligt framför ÖIS mål. Efter att ÖIS rensat undan ett Värnamoanfall så kommer bollen snabbt tillbaka igen. Med tre snabba passningar, från mittback via det centrala mittfältet så får Bujar Ferizi en passning när han ligger i linje med ÖIS backlinje. Ferizi tar emot bollen i steget vid straffområdeslinjen och med en ÖIS-spelare hängande i ryggen får han ett friläge. Fredrik Andersson uppfattar snabbt situationen och kommer utstormande och gör en briljant fotparad på Ferizis skott.

Bara minuten senare är det nära att Värnamo hittar målet igen när ÖIS står och sover vid ett inkast på mittlinjen. Värnamo gör ett snabbt inkast längst med vänsterkanten och direkt ett inlägg mot Bujar Ferizi som tar en löpning in mot straffområdet och Dennis Jonsson hinner inte med. Ferizis nicktouch stryker Fredrik Anderssons vänsterstolpe och ÖIS kan andas ut.

ÖIS första heta målchans kommer så i den 38:e minuten. Robin Raunegger slår en långboll för Nicolas Sandberg att jobba på. Sandberg är efter Värnamobacken in i situationen, men eftersom backen tappar balansen när han ska rensa bort bollen så tar bollen på Sandberg och hamnar framför Oskar Wallén som får en löpduell mot Värnamos andra mittback. Wallén är först på bollen och väl inne i straffområdet så avlossar han högerkanonen mot den närmaste stolpen. Värnamos målvakt Bill Halvorsen är med på noterna och lyckas med stor möda styra ut bollen till en resultatlös hörna.

Precis innan domaren Antti Kanerva blåser av halvleken så får ÖIS en jättechans. Nicolas Sandberg snappar åt sig bollen i mittcirkeln och startar en kontring mot högerkanten. Steinthor Thorsteinson gör ett överlapp och Sandberg släpper bollen efter backen på Steine. Steine tar med sig bollen ned mot hörnflaggan och slår sedan ett hårt inlägg längs med marken mot Sandberg som tagit ny position inne i straffområdet. Sandbergs avslut är lågt och hårt och Halvorsen i målet sprattlar till och lyckas på något konstigt sätt gör en fotparad. Frågan är om han ens själv vet hur det gick till – men mål blev det inte i alla fall.

Domaren pipa ljuder och den mållösa halvleken är till ända. En ganska tråkig halvlek med få målchanser. ÖIS anfall blir alldeles för korta och man har även problem med att man blir för centrerade i försvarsspelet, vilket ger Värnamo stora ytor på kanterna att avlasta spelet och anfalla ifrån. ÖIS gör ett byte i paus: Ut med Valter Tomaz Jr och in med Christofer Bengtsson.

Den första halvleken var alltså helt jämn, något man inte kan säga om den andra. ÖIS dominerar den andra halvleken klart och skapar också åtskilliga chanser att avgöra matchen.

Redan i den 51:a minuten kommer ÖIS första målchans. ÖIS vinner ett inkast djupt nere på Värnamos planhalva och Joakim Hall kastar snabbt till Steinthor Thorsteinson. Steine vandrar in i banan och avlossar ett skott från den vänstra straffområdesgränsen. Skottet studsar på en Värnamospelare och helt plötsligt ligger bollen helt fri mitt framför målvakten. Nicolas Sandberg uppfattar situationen och kastar sig fram och får en tå på bollen samtidigt som Värnamos målvakt slänger sig fram för att rensa bort bollen. Hopslaget vinns av Sandberg men bollen träffar nyinsatte Hampus Nilsson i Värnamomålet och blir till en resultatlös hörna.

ÖIS fortsätter att ligga på och i den 58:e minuten av det dags för Dennis Jonsson att visa att han utvecklat sin teknik sedan har kom till ÖIS. ÖIS får en vänsterhörna som slås in mot mitten av straffområdet. En Värnamoback når högst och lyckas toucha bollen som går till Dennis Jonsson i den bortre delen av straffområdet. Jonsson tar emot bollen och istället för att avlossa stora kanonen (eller som det hette på den tiden han spelade back i Blåvitt: ”tjongbollsskottet”) så inväntar han sin markering, gör en Cruyff-fint och släpper sedan bollen i sidled till en fristående Sebastian Johansson som väntar vid straffpunkten. Johansson skjuter direkt men dessvärre träffar skottet först en Värnamoback som fläker sig för att täcka skottet och tar sedan på målvakten och går till en hörna.

Även nästa ÖIS-anfall blir farligt. Nicolas Sandberg får en boll bakom Värnamos vänsterback och utmanar mittbackarna. Niclas Elving gör en överlappning på utsidan och Sandberg släpper bollen perfekt efter marken. Elving får bollen inne i utkanten av straffområdet i närheten av kortlinjen, tittar upp och slår ett vänsterinlägg mot inbytte Jakob Olsson. Olsson är helt fri mitt inne i boxen och trots att inlägget är aningen för långt så lyckas han nicka ned bollen förbi Nilsson i målet. Precis när man ska anteckna att ÖIS leder en match för första gången i år så dyker Värnamos mittback Seidu Diawudeen upp som en räddande ängel och kan rensa bort bollen på mållinjen.

Ute på planen så kontrollerar ÖIS händelseförloppet fullständigt. Det centrala mittfältet med Danny Ervik och Sebastian Johansson ser hungrigare ut än en Álvaro Santos i ett konditori och hela backlinjen utstrålar stabilitet trots att den består av två spelare från tipselit. Framåt så fortsätter ÖIS att skapa bra chanser.

I minut 70 så jagar Joakim Hall upp en förlupen boll vid den egna hörnflaggan. Hall spelar upp på Jakob Olsson som tar emot bollen vid mittplan och ser hur Steinthor Thorsteinson tar en löpning i djupet mellan de två innerbackarna. Passningen är perfekt, längs marken på utsidan av den vänstra mittbacken och Steine har bara grönt gräs mellan sig och målvakten. Med en Värnamospelare i hasorna avancerar han in i den vänstra delen av straffområdet. Målvakten kommer ut och gör sig stor och Steines vänsteravslut går tyvärr rakt på honom. Ännu en bra chans som ÖIS missar.

Så i den 85:e minuten så händer då det som inte får hända. ÖIS flyttar upp laget i samband med en fast situation och en Värnamospelare rensar undan, men inte bättre än att ÖIS kan återerövra bollen och sätta ut den till Christofer Bengtsson på högerkanten. Bengtsson försöker kombinera sig igenom med hjälp av Dennis Jonsson men man tappar bollen och Värnamo får ett kanonkontringsläge. Man sätter upp bollen efter vänsterkanten till en fri spelare och Robin Raunegger, som tillsammans med Pontus Otterstedt är enda Öisare kvar på rätt sida bollen, väljer att försöka stöta och bryta uppspelet. Ett direktpass senare är Raunegger överspelad och Otterstedt är helt själv kvar mot fyra Värnamospelare. Otterstedt gör det enda möjliga, han försöker störa bollhållaren samtidigt som han försöker agera ensam backlinje och falla ned mot det egna målet och han lyckas göra det så bra att Sebastian Johansson hinner in i bollbanan när man försöker frispela en av Värnamospelarna. Johansson hinner tyvärr inte få ordning på fötterna – det går för fort helt enkelt – och han lyckas bara bromsa anfallet en halv sekund innan bollen hamnar hos en helt fri Erik Ferman som enkelt kunde raka in bollen bakom en chanslös Fredrik Andersson. Surt var bara förnamnet och ledningen var allt annat än rättvis. Efter målet så lyckas ÖIS inte få tag i spelet igen och man skapar inga fler chanser.

Matchen slutar 0-1 och vi antecknar ännu en förlust. Efter en jämn första halvlek tar ÖIS över fullständigt och om sanningen ska fram så borde vi både gjort ett och två mål under den andra halvleken. Det är det lilla extra som saknas i avslutningarna, både i kyla och kvalitet. Bäst för dagen var utan tvekan det centrala mittfältet där kung Sebastian af Johansson regerade med hjälp av sin trogna undersåte Danny af Ervik. Sebastian såg riktigt på hugget ut och det bådar gott inför säsongen, jag tror att han själv verkligen vill visa att fjolåret var ett undantag och att han kan mycket bättre än så. Även hela backlinjen gör en bra match och Joakim Hall gör ännu en kanonmatch på sin vänsterbacksplats. Med undantag av ett par slarviga inlägg så är han helt felfri och nu börjar det faktiskt bli dags att ställa frågan varför han inte är officiellt uppflyttad i a-truppen. Fortsätter han så här så är han en man för startelvan när säsongen drar igång! Nu är det en vecka till nästa träningsmatch och förhoppningsvis så kommer en stor del av träningen gå till att träna anfallsspel och avslutningar. Försvarsspelet känns nu i alla fall som om det nästan är helt på plats.

 

I dag spelade ÖIS sin femte träningsmatch inför säsongen i Division 1 Södra. En av förra årets cupmotståndare – IFK Värnamo – stod för motståndet. Den gången blev det vinst med 1-2 för ÖIS. Men i dag gick det precis som i tidigare matcher denna försäsong. Förlust med 0-1 efter ett olyckligt kontringsmål i den 86:e matchminuten. Efter matchen tog vi ett snack med ÖIS assisterande tränare, Bengt Kristensson.

Hur vill du sammanfatta matchen, Bengt?

Vi hade det tufft första trettio, deras nummer 18 [Joel Löw] var riktigt bra och vi fick inget riktigt grepp på honom. Han låg helt rätt i planen och kunde då fördela boll och ta hand om i stort sett alla andrabollar, och då fick vi det svårt. Vi borde tagit tag i honom tidigare, för när vi väl flyttade ner Oskar i defensiven så blev det mycket bättre. Men under första 25-30 minuterna var de bättre än oss. Sedan tycker jag att de dog efter 35 minuter. Det såg ut som att vi var bättre tränade än dem. Så uppfattade i alla fall vi det. Under de sista tio minuterna av halvleken kom vi tillbaka.

I andra halvlek tycker jag att vi är väl så bra som Värnamo. Vi borde kanske ha gjort tre mål i andra halvlek. Vi har chanser och vi skapar lägen, men vi får inte in bollen. Vi spelade med bra fart och det såg bra ut, men vi har sett det på träningen också – att det börjar släppa nu. Vi har tränat mycket löpning i vinter så någon gång ska det väl släppa och vi får fart under fötterna.

Jag tycker att det var jätteskoj att se att vi skapar så mycket chanser och att vi vågar spela kvickt längs med backen. Det såg lovande ut, helt klart.

Vad säger du om målet då?

Ja. *djup suck* Det är lite olyckligt. Det är orutin och något av ett juniormisstag. I det läget ska han inte springa upp som han gör utan han ska försöka ta både spelaren och bollen. Hade han gjort det så hade det inte hänt någonting där. Tyvärr är det så. Det blev kanske lite snurrigt också för jag och Roberto hade precis tagit ut Danny. Hade Danny varit på planen där tror jag inte att det hade blivit mål. Danny var duktig i dag. Mycket duktig. Egentligen skulle Danny ha varit sista man i den situationen.

Ja, jag tänkte på det att Sebastian Johansson och Danny var ruskigt bra under inledningen av den andra halvleken, det var härligt att se.

Ja, han och Sebastian var fantastiska i dag. Jättebra. Jag måste nog säga att det här är den bästa match jag har sett Danny göra på mycket, mycket länge. Han var riktigt bra i dag. Men det var många som var duktiga i dag, tycker jag.

Mmm, börjar det kännas bra nu, nu har ni nästan en hel elva under kontrakt?

Nu var Steinthor [Thorsteinsson] med i dag också och han bidrar med mycket i vårt spel. Han drar upp farten och vågar utmana. Det är bra. Tyvärr är han inte klar ännu, men han var bra i dag.

Sedan saknade vi David [Leinar] i dag. Han hade ont i ryggen och då är det bättre att vila.

Det där är lite intressant för nu har ni helt plötsligt tre riktigt bra mittbackar under kontrakt. Hur ska ni spela David, Valter [Tomaz Jr] och Dennis?

Ja, det är fantastiskt. I dag spelade Valter från start och han såg riktigt bra ut så länge han spelade under första halvlek. Men det är bra att ha många möjligheter. Dennis kan vi använda som backup till exempel.

Och så hade ni Joakim [Hall] på vänsterbacken i dag, och han såg ju riktigt bra ut, vad säger du om honom?

Ja. Fantastiskt att en junior går in och spelar så bra. Det lovar gott. I dag hade vi två juniorer [Joakim och Robin Raunegger] och två rävar [Valter och Dennis] i backlinjen och vi spelar riktigt bra. Det är skoj.

 

Nu är den fjärde träningsmatchen avklarad. Den här gången stod Halmstads BK för motståndet och matchen påminde en del om den mot Elfsborg. Dock blev ÖIS inte utspelade till riktigt samma grad.

Halmstad kom till matchen efter att ha haft en ganska så blandad försäsong, resultatmässigt. Efter att ha spelat sina tre första matcher i Color Line Cup och vunnit alla tre så har det gått sämre. En vinst (Trelleborg), en förlust (Ängelholm) och två oavgjorda matcher (J-Södra och Helsingborg) har det bara blivit. Halmstads nya tränare, Josep Clotet Ruiz, har alltså inte skördat de där förväntade framgångarna riktigt än. Dock såg hans spanska nyförvärv väldigt bra ut i dagens match.

ÖIS ställde upp med ett ganska skadesargat lag, till exempel hade man bara med sex avbytare av de nio man får ställa upp med. Avbytarna var Fredrik Andersson, Robin Raunegger, Pontus Otterstedt, Ludvig Brisby-Jeppsson, Mikael Odin och Seif Kadhim. ÖIS ställde upp med denna startelva:

Redan i den första minuten fick hemmaspelarna se prov på hur hård Danny Ervik kan vara då han tog i för alla vantar i världen och tryckte till en Halmstadsspelare så att han flög som en vante. Resultatet: en resultatlös frispark för hemmalaget.

Förutom Dannys smäll bjöd inte inledningen av matchen på så mycket mer än spel på mittplanen och enstaka halvchanser för Halmstad. Jakob Olsson och Niclas Elving fick förvisso till ett snygg väggspel på vänsterkanten, men det gav inte mer än en inspark för Halmstad efter att bollen lekt flipperspel mellan Elving och en hemmaförsvarare nere vid kortlinjen.

I den elfte minuten kom matchens första riktiga målchans då Halmstads Joe Sise faktiskt får bollen att smeka nätmaskorna. Efter att Sise fått en riktigt snygg pass att löpa på mellan dagens mittbackar, Ervik och Leinar, så kommer han helt fri mot Peter Abrahamson i ÖIS mål. Dock blir han avblåst för offside direkt efter att han skjutit bollen i mål. Tråkigt för Halmstad, skönt för ÖIS.

Matchen fortsätter i samma stil som innan. Spel på mittplanen och en och annan boll som letar sig fram till något av lagens straffområden. Det blir dock aldrig något intressantare än att Oskar Wallén visar att han visst vågar ta för sig genom att trycka till Halmstadsspelare lite titt som tätt och vinna nickdueller mot ingen mindre än Tomas Zvirgzdauskas. Inte fy skam det!

I den 31:a minuten kommer matchens första gula kort. Det tilldelas Michael Görlitz efter att han gjort en ful glidtackling på Jakob Olsson strax utanför eget straffområde. Jakob tjafsar så klart lite med Görlitz, sådant är bara skönt att se. Frisparken slås sedan av Jonathan Lindström och rensas lätt undan av en hemmaförsvarare.

Två minuter senare, i den 33:e minuten, var det dags för matchens första (godkända) mål. Halmstad gjorde 1-0 efter att Salomonsson sprungit ner på högerkanten och sedan slagit ett lågt inlägg som Michael Görlitz kunde peta in i öppet mål vid den bortre stolpen. Surt för de Öisare som var på plats, men sett till spelet ändå rättvist.

Det dröjde sedan inte länge förrän Halmstad gjorde 2-0. En minut tog det faktiskt bara och även den här gången hade Görlitz en väldigt stor betydelse för målet. Görlitz drar på skott rakt utanför ÖIS straffområde och träffar klockrent i ribban. Bollen går rätt ut till Joe Sise som klipper till bollen mer eller mindre direkt och gör mål. Ännu surare för ÖIS, men fortfarande rättvist.

Jakob Olsson fick smaka på en spansk tryckare

Efter målen gick matchen tillbaka och blev väldigt händelsefattig – tills Raul Ruiz fick bollen i den fyrtiofjärde minuten. Ruiz drog ner på sin vänsterkant och dribblade av inte mindre än tre stycken ÖIS-spelare innan han drog till ett skott från kortlinjen. Skottet letade sig förbi Peter Abrhamsson men rullade ut på andra sidan målet och det blev bara en resultatlös hörna av det hela.

Halvleksvilan blev inte lång. Efter fem minuter blåste domaren i gång matchen igen och matchen fortsatte som innan förutom att Pontus Otterstedt bytte av Mathias Johanneson, Jakob gav igen på Görlitz och drog på sig ett gult kort efter att han satsat från halva planen och Halmstad fick en farlig frispark. Annars hände det inte mycket i början av de andra halvleken heller.

Seif Kadhim bytte sedan av Jonathan Lindström i den 58:e minuten och i den 60:e minuten fick Luka Mijaljevic en halvfarlig chans efter att en pass bröts på mittplanen och letade sig fram till Luka. Luka vann sedan en efterföljande närkamp med sin mittback och fortsatte att avancera mot målvakten. Tyvärr fick han inte någon riktigt bra träff på bollen och den smet förbi målvaktens vänstra stolpe med någon meter.

I den 68:e minuten fick David Leinar matchens tredje gula kort efter att han dragit ner Joe Sise strax utanför ÖIS straffområde. Halmstad fick dock inget annat än en frispark som resulterade i en hörna som resulterade i ingenting.

Det gör ont att möta Danny Ervik, det gör ont att möta ÖIS

I den 70:e minuten är Jakob Olsson relativt nära att göra mål för ÖIS när han ser att målvakten står lite ur position och drar på ett långskott. Skottet är hårt och skruvar sig neråt och Nauzet Perez får sträcka på sig rejält för att peta bollen över ribban. Den efterföljande hörnan når knappt fram till målområdet utan  rensas enkelt undan av en hemmaförsvarare.

I den 77:e minuten fortsatte Jakob Olsson med att visa upp sina konster. En passning letar sig fram till Jakob som i stället för att ta emot bollen bestämmer sig för att klacka vidare bollen bakom ryggen. Nicolas Sandberg såg det hela väldigt snabbt och tog en löpning direkt och kom väldigt fri men blev avblåst för offside. Något som inte gjorde Sandberg särskilt glad:

Den där offsiden var oerhört tveksam! Jag vet att jag har sprungit offside många gånger, men det där var inte offside. Jag ser motståndaren framför mig när Jakob klackar bollen och då kan det inte vara offside.

I samband med Nicolas målchans bytte ÖIS in Mikael Odin i stället för Nicolas. Odin tog Jakobs plats på innermittfältet och Jakob gick upp i anfallet med Oskar Wallén och Luka Mijaljevic fick spela på vänstermittfältet resten av matchen.

I den 80:e minuten blev det ett ordentligt gruff efter att Oskar Wallén kört en lite småful tackling bakifrån på en motståndare. Emil Salomonsson blev arg och började bråka med Oskar som snabbt fick stöd av Jakob Olsson. Snart anslöt flera hemmaspelare och domarna blev tvungna att bryta upp klungan som bildats. Man måste ändå säga att det är skönt att se att Oskar ta för sig mer i den här matchen än vad han har gjort under tidigare matcher.

I den 84:e minuten får Görlitz till ett skott som tar i ställningen för amerikansk fotboll som stod precis bakom målet efter att Salomonsson sprungit längs högerkanten och dragit in ett inlägg. Väldigt farligt.

Niclas Elving försöker sätta stopp för Halmstads Raul Ruiz

I den 87:e minuten byts Robin Raunegger in i stället för Niclas Elving och tre minuter senare får Jakob Olsson rött kort. Jakob drar till med både en hand och armbåge i en hemmaspelares ansikte/hals och blir visad det röda kortet direkt. Inget snack om saken. ÖIS klack skriker Jakobs namn medan han stiger av planen.

En minut efter det röda kortet blåser domaren av en väldigt händelsefattig match.

Några spelare som är värda att nämna är Oskar Wallén, Sebastian Johansson och hela försvaret med Pontus Otterstedt i spetsen.

Nästa träningsmatch är mot IFK Värnamo på Valhalla IP den 12 mars 11.30. Ni måste vara där, annars är ni tråkiga. Ni vill väl inte vara tråkiga? Vet ni vad resultatet blir i den matchen förresten?

5-0 till ÖIS och hattrick av Leinar!

 

Vi tar väl det allra viktigaste först. Saknades på dagens träning gjorde Peter Abrahamsson och Markus Gustafsson. Frågan är nu om man ska tolka det på samma sätt som amerikanerna tolkade foton från Kreml under kalla kriget eller om man bara ska sitta ner i båten och ta det lugnt. Äh, vad fan, vi är internetsupportrar och vi spekulerar. Så nu kör vi. Första träningen efter att Örgryte Fotboll AB aviserat att bolaget går i konkurs finns varken Abrahamsson eller Gustafsson med på plan. Två av de spelare som faktiskt borde vara något så när eftertraktade på den svenska marknaden. Kanske är det så att Abrahamsson och Gustafsson nu tar chansen att pröva lyckan någon annanstans där gräset ter sig grönare. Kanske är det så att varken Abrahamsson eller Gustafsson kunde delta i dagens träning. Tyvärr fick jag ingen möjlighet att höra mig för med någon ur tränartrojkan hur det faktiskt ligger till. Om de även saknas på onsdag mot Jönköpings Södra kan vi väl ta en ny diskussion. Fram till dess tar vi det det lilla lugna.

Dagens träningspass ägnades annars åt matchspel. Rött mot blått. Och där det från min synvinkel såg ut som att det röda laget var en potentiell  startelva i onsdagens bortamatch mot Jönköpings Södra. Lagen ställde upp på följande sätt:

Rött lag

Fredrik Andersson

Danny Ervik – David Leinar – Valter Tomaz Jr – Niclas Elving

Markus Anderberg – Sebastian Johansson – Jakob Olsson – Seif Kadhim

Nicolas Sandberg – Oskar Wallén

——————————————————————————————————

Julian Stahler

Henos Musie – Mikael Odin – Joakim Olausson

Jonathan Lindström – Mathias Johannesson

Lukas Malina – Robin Raunegger – Dennis Jonsson – Christofer Bengtsson

Alexander Bergstedt

Blått lag

Rött lags startelva innehåller två intressanta saker. För det första spelade Niclas Elving hela dagens match som ytterback. Och jag måste säga att han gjorde det bra. Riktigt bra. Elving klarade av defensiven förhållandevis bra och när han väl fick chansen att fylla på i offensiven gjorde han det mycket bra. Kanske är Bosse Backman något riktigt bra på spåret här. Sedan har vi Jakob Olsson som central mittfältare. I a-laget har vi mest vant oss vid att se Olsson som kantråtta, men under dagens internmatch visade han att han även klarar av att spela central. Under dagens match visade Olsson upp en fin arbetskapacitet då han löpte över stora ytor och fanns med som ett alternativ i både defensiv och offensiv. Om jag ska vara ärliga måste jag nog säga att det såg rätt lovande ut.

Jag missade dess värre inledningen av matchen eftersom jag räknade med att träning började klockan 18:00 och att man skulle inleda med uppvärmning. Precis som man alltid gör. Men ack så fel jag hade. När jag kom till Valhalla Idrottsplats hade rött lag redan tagit ledning med 1-0. Om jag förstod saken rätt var det Sebastian Johansson som stänkte in en straff bakom en chanslös Alexander Bergstedt. Det dröjde dock inte länge innan man fick se ett riktigt vackert anfall från rött lag som spelade sig fram på vänsterkanten genom Niclas Elving och Seif Kadhim. Kadhim spelade sedan in bollen centralt i planen till Jakob Olsson som klippte till för kung och fosterland. Rakt på Bergstedt i målet. Returen gick dock ut till Markus Anderberg som såg sin chans och rakade in returen i Bergstedts vänstra burgavel. Påpassligt och för stunden rättvist.

Efter rött lags 2-0-mål spelade blått lag upp sig och det dröjde inte lång tid innan Henos Musie bröt in från sin vänsterkant och dribblade sig förbi åtminstone tre röda försvarare innan han fick bollen vidare till Joakim Olausson som hade sökt sig in centralt från sin position som högerytter. Olausson tog emot Musies passning och drog en försvarare innan han smekte in bollen bakom Fredrik Andersson. Lugnt, kontrollerat och riktigt läckert. Under den korta tid som han var på planen visade Olausson att han helt klart hör hemma på den här nivån. Högt tempo, bra blick för spelet, exakta passningar och ett skönt steg. Killen kan helt klart bli någonting. Det är bara att hoppas att Bosse Backman och Bengt Kristensson ”vågar” ge honom speltid redan i år.

Reduceringsmålet fick rött lag att tända till igen och efter ett sidbyte visade man att man var klassen bättre. 3-1 var ett riktigt snyggt mål som tog sin början i att Markus Anderberg drev bollen över mittlinjen och satte högsta fart mot blått lags straffområde. Strax utanför straffområdet spelade Anderberg vidare ut till Nicolas Sandberg på vänsterkanten som direktspelade in bollen centralt till Luka Mijaljevic som tagit en löpning in mellan blått lags mittbackar. Mijaljevic mötte Sandbergs instick med en höger yttersida och bollen gick i en vacker båge över Alexander Bergstedts utsträckta händer. Stolpe in. 3-1. Riktigt kyligt spelat av Mijaljevic.

Strax efter 3-1-målet dödade Markus Anderberg matchen när han bröt ett uppspel från blått lags backlinje och körde slalom genom försvaret innan han bredsidade in 4-1 bakom Bergstedt. Enkelt, men också riktigt snyggt. Anderberg var helt klart på spelhumör denna dag. Efter 4-1 hade blått lag två riktigt farliga frisparkar som kunde resulterat i mål. Vid den första frisparken svarade Fredrik Andersson för en fin räddning uppe i det vänstra krysset och vid den andra (indirekta) frisparken träffade blått lag ribban. Närmare än så kom man aldrig. Mot slutet av matchen drog rött lag på sig ett antal skador – bland annat tvingades Danny Ervik och Valter Tomaz Jr kliva av – vilket tvingade Backman och Kristensson att blåsa av internmatchen i förtid.

 

Vissa saker borde definitivt göras till tradition. Som söndagslunchträningar i centrala Göteborg. Det är svårt att motstå möjligheten att hänga med andra Öisare i gnistrande solsken, samtidigt som man också får se en dryg timmes matchspel. Det är i stunder som dessa som man mår som en kung. Och då spelar det ingen roll hur kallt det är ute och hur illa det ekonomiska läget ser ut eller att lokalkonkurrenten har plockat lagets dyrgrip (och problembarn).

Kaffe, citronkaka, gott sällskap och fotboll. Det blir inte mycket bättre än så. Ni som inte dök upp, ni missade verkligen något. Det fina i kråksången är att det kommer fler chanser (hoppas jag).

Bosse Backman och Bengt Kristensson förbereder spelarna inför dagens matchsspel

Ett drygt 80-tal Öisare hade slutit upp till dagens träning på Valhalla IP. Något som tycktes vara uppskattat av spelarna efter en stenhård träningsvecka. Konstigt vore väl annat när man har Frank Steens tuffa brottningspass i benen. När träningen väl var slut tackade spelarna också publiken för stödet. Det ryktades något om att de hade lovat att sjunga en sång, men av det hördes inte ett knyst. Kanske tar de sig mod nästa gång som det är lika mycket publik på en söndagsträning.

Jakob Olsson försöker snurra upp Joakim Hall

På dagens träning medverkade provspelande Oskar Wallén, Valon Gashi och Fredrik Andersson. Dessutom hade Bosse Backman och Bengt Kristensson lånat in Joakim Hall, Carl Malina och Robin Raunegger från tipselit. Med på dagens träning var också tipselittränaren Tomas Östlund som i år sannolikt kommer att köra både med tipselit- och a-laget. Och det kan säkert vara bra med tanke på att årets ÖIS kommer att vara ett mycket ungt lag.

Av a-lagsspelarna körde Peter Abrahamsson, Adam Eriksson, Markus Anderberg och Jonathan Lindström vid sidan om. I Erikssons, Anderbergs och Lindströms fall handlade det sannolikt om ren rehabiliteringsträning. Under den gångna veckan har det snackats om lite småskavanker och sjukdomar inom truppen. Ingen stor sak. I Abrahamssons fall rörde det sig sannolikt om en ren försiktighetsåtgärd. Med tanke på att transferfönstret stänger på måndag så vågar man inte riskera en skada på den spelare som kan dra in välbehövliga stålar till en konkurshotad klubb.

Seif Kadhim såg ut att trivas i solskenet

Dagens matchspel bjöd annars både på både högt och lågt. En del imponerande insatser som Valter Tomaz Jr:s ihärdiga snackande med sina medspelare, Steinthor Thorsteinssons vackra långskott och Markus Gustafssons spelsinne och kyla i avslutslägena. En del sambadefensiv som när Valter Tomaz Jr klacktunnlade sig förbi Seif Kadhim som sista gubbe (missa inte Oskars intervju med Valter från dagens träning).

***

Sambadefensiv – att tvåfotsdribbla som sista gubbe, inte för att det är rätt, utan för att man kan.

***

Egentligen var det väl ingen av spelarna som stack ut ur mängden. Oskar Wallén gjorde dock ett något starkare intryck än senast jag såg honom. Och Fredrik Andersson såg minst lika stabil ut som i måndags. Om ÖIS kan lyckas knyta till sig honom har man en riktigt bra ersättare i fall Peter Abrahamsson skulle dra i väg till Portsmouth och The Championship. Nämnas bör även Seif Kadhim som gjorde ett gott dagsverke. Det var länge sedan man såg Seif spela med sådan energi och satsning. Har den unge norrlänningen äntligen vaknat upp till sitt rätta jag?

Valon Gashi försöker rycka förbi Robin Raunegger och Dennis Jonsson

Valon Gashi då, hur gick det för honom? Inte så bra dess värre. Gashi hade helt enkelt inte någon av sina bättre dagar utan såg rätt sliten ut. Inte helt oväntat med tanke på hur undertecknad har hypeat Melleruds-Pippo under den gångna veckan. Ett backslag var helt enkelt inlagt på schemat. I dag var det lite som om Gashi inte riktigt var på hugget. Det där klippet i steget och den där skärpan i avslutningarna som vi fick se prov på i måndags saknades nästan helt och hållet. Om provspelet ska resultera i ett kontrakt måste nog Gashi lyfta sitt spel ytterligare.

The Danny Ervik show nästan lika bra som The Daily Show

***

Avslutningsvis vill vi be att alla skänker en tanke åt Jörgen Gustafsson, hans fru Kicki och hans familj. Jörgen (som under många år skött en stor del av rapportering kring ÖIS) gick bort i går. Oerhört tragiskt och jag är fortfarande chockad av beskedet. Under de senaste två åren har jag åkt på många bortaresor tillsammans med Jörgen och jag kommer verkligen att sakna honom. Vila i frid.

 

Jag vet inte hur ni har haft det, men för mig har det varit en oerhört tung höst. I stort sett allt som kunde gå fel har gått fel. Mediokra insatser både på och vid sidan om planen. En sportchef utan koll och en ordförande (och styrelse?) som har gett upp drömmen att ÖIS ska vara en elitklubb. Ekonomisk kris. Varsel. Uppsägningar. En nionde plats i tabellen. Uppsagda kontrakt. Sänkta löner. Deltidsproffs. En konkurs som flåsar oss i nacken. Och till råga på allt en kapten som lämnar sitt sjunkande skepp.

Precis så vill väl alla avsluta säsongen!?!

Är ÖIS lost in Superettan?

Om allt vill sig riktigt, riktigt illa står ÖIS inför en spelarflykt som närmast kan liknas vid de scener som utspelade sig i samband med Berlinmurens fall år 1989. Vi snackar alltså om en verklig massflykt. Hals över huvud. Ingen hänsyn till barn eller kvinnor. Var man för sig själv. Och allt ÖIS kan göra i det läget är att fylla på underifrån. För inte fan kan jag tänka mig att det finns spelare runt om i Superettan och de övriga skikten av Division 1 som kan tänka sig att skriva på för Sveriges krisklubb numero uno. Nä, nä, det går inte för sig. Inte en jalle. Glöm det!

Givetvis måste man förstå de spelare som väljer att lämna klubben. För vem vill egentligen gå ner i lön samtidigt som man förväntas göra ungefär samma arbete och prestera på ungefär samma nivå som tidigare? Skulle du göra det?

Frågan är om det egentligen finns något att glädjas åt denna höst.

Jo då, det gör det allt. Allt är nämligen inte helt uppåt väggarna. Livet är balanserat. Det onda kommer alltid hand i hand med det goda. Ta bara en sådan sak att vi nu äntligen kanske kan bli av med Álvaro ”Jag är för bra för att spela i Superettan och det spelar ingen roll om jag gör hundra mål, så därför bryr jag mig inte om att hålla min kropp i trim” Santos. För att inte tala om att Janne Anderssons terrorregim och brunkarfotboll – jo, det är en grov överdrift, men wtf, lite måste man väl få överdriva så här på årets sista timmar – äntligen är ett minne blott. Vi får inte heller glömma bort att från och med säsongen 2011 slipper vi slita vårt hår över Alex Perreiras råsopiga överstegsfinter, banala inlägg och risiga defensiv – den mannen skulle inte kunna försvara en kant om han så fick understöd av den nationella insatsstyrkan. Tacka gud för Syrianska FC!

Nu har förhoppningsvis buffeln lunkat sin sista lunk på Gamla Ullevis sand

Sist men inte minst har vi ju fått ett nytt tränarpar i Bosse Backman och Bengt Kristensson. Det är inte så illa pinkat av en klubb som har händerna bakbundna! Nu kan äntligen försäsongen 2011 ta sin början. Vad jag har längtat!

Och ja, jag vet att jag tidigare har uttryckt en viss tveksamhet till Backman och Kristensson. Men det är sådan jag är. Försiktigt tveksam. Till allt och alla. Ett negativt kryp. En ”Men-för-helvete-du-ser-väl-att-glaset-är-halvtomt-kille”. I jämförelse med mig framstår Varg Vikernes som Eric Idle eller Ricky Gervais. Det är inget att göra åt utan det är bara att le och gilla läget. För mig. Och för er. För inte fan ska ni tro att ni blir av med mig. På sikt kan det här säkert bli riktigt bra, även om jag tror att en elitklubb – det vill säga en klubb som säger sig vilja satsa på att utveckla talanger och bygga en framtid baserad på spelare från de egna ungdomsleden – är i behov av en heltidsanställd huvudtränare. Jag menar, hur ska vi annars locka till oss de stora talangerna och löftena?

Men nu ska jag inte fokusera så mycket på det negativa utan i stället ta mig friheten att blicka framåt. För så är det ju, ÖIS står inför en obeskrivligt spännande framtid:

En chans att börja om på ny kula.

En chans att tänka om.

En chans att göra om och göra rätt.

Äntligen!

Det som har varit kan vi glömma.

Nu torkar vi tårarna från kinden, knyter näven och tar nya tag.

Det får bära eller brista!

Och som de flesta av er som följt Sambadefensiv ett tag vet älskar vi att snacka potentiella startelvor. En gång läktarcoach, alltid läktarcoach. Som jag ser det finns det tre olika scenarion som kan bli realitet under för- och vårsäsongen 2011. Vi kan kalla dem (1) Drömscenariot, (2) Bästa-möjliga-scenariot och (3) Mardrömsscenariot.

Drömscenariot

Drömscenariot är egentligen fullständigt orealistiskt och det finns inte en chans i helvete att allt detta går in men jag känner ändå att detta scenario måste behandlas i denna text. Och det framförallt av två anledningar; dels som en hyllning till de spelare som varit tongivande och betydelsefulla under hösten 2010, dels för att om bara en eller två av dessa spelare (låt säga Peter Abrahamsson och Steinthor Thorsteinsson) stannar i ÖIS kommer allt att te sig bra mycket ljusare än vad det gör just nu i detta fullständiga beckmörker. Men för att drömscenariot ska uppenbara sig krävs att spelarmarknaden är lika stendöd som Mona Sahlins politiska karriär och att toppklubbarna i Superettan och mitten- och bonkegängen i Allsvenskan saknar kapital för att lösa spelare som Peter Abrahamsson, Steinthor Thorsteinsson och Markus Gustafsson. Om så skulle bli fallet skulle ÖIS kunna mönstra följande startelvan under våren 2011.

Så när som på Björn Anklev, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist, Dennis Jonsson och Sebastian Johansson så är detta samma lag som läxade upp Hammarby IF och Assyriska FF under slutomgångarna av årets Superettan. Det är ändå inte så djävla dåligt. Rent av hoppfullt. Förutom spelarna i startelvan finns dessutom Markus Anderberg, Luka Mijaljevic och Niclas Elving att tillgå på bänken. Om ÖIS skulle få behålla denna stomme vill jag ändå hävda att det ser ganska ljust ut. Med rätt spelidé, träning och inställning borde detta lag kunna utmana Assyriska, GIF Sundsvall, IF Brommapojkarna och Åtvidabergs FF om de översta platserna i tabellen. Det är i alla fall ingen omöjlighet med rätt start på säsongen. Den enda svagheten i denna uppställning är väl de två balansspelarna – Valter Tomaz Jr och Danny Ervik – som kanske inte har det där riktigt vassa passningsspelet som krävs för att de fyra offensiva spelarna ska få rätt bollar att arbeta med. Men i övrigt måste jag säga att startelvan ser rätt lovande ut.

(2) Bästa-möjliga-scenariot

Om jag i ”Drömscenariot” befann mig uppe i det blå och freestylade helt fritt så är ”Bästa-möjliga-scenariot” bra mycket mer realistiskt. I detta scenario tappar förvisso ÖIS spelare som Peter Abrahamsson, David Leinar, Markus Gustafsson, Steinthor Thorsteinsson och Sebastian Johansson. Det rör sig dock inte om någon massflykt utan spelare som Jakob Olsson, Markus Anderberg, Robin Jonsson och Nicolas Sandberg stannar i klubben. Och det är ju där vi har vår framtid. Det vet ni!

De spelare som lämnar måste dock ersättas med truppspelare, juniorer och billiga nyförvärv (om ÖIS ens har råd med det i nuläget). Därmed blir också förutsättningarna helt annorlunda än i ”Drömscenariot”. Bland annat får Pontus Otterstedt fylla högerbacken efter Björn Anklev, Christofer Bengtsson och Danny Ervik. Något jag är tämligen säker på att han kommer att klara av. I övrigt är backlinjen hyfsat intakt med Robin Jonsson, Adam Eriksson och Valter Tomaz Jr. På det defensiva mittfältet får Jonathan Lindström ta plats bredvid Ervik och ska man vara helt ärlig är det väl ingen optimal lösning, men den får fungera för vi har egentligen inget annat alternativ i nuläget. I offensiven måste man ändå säga att vi behåller viss slagkraft. Niclas Elving har tidigare visat framfötterna – förvisso bara i en halvlek mot IFK Göteborg säsongen 2009 – och vi vet alla vad Anderberg, Olsson och Sandberg kan.

Med ovanstående elva borde ÖIS ändå kunna stå sig rätt bra mot seriens mitten- och bottenlag. Visst, man blir inget topplag, men man kommer absolut inte att göra bort sig. Allt som krävs är egentligen att spelare som Anderberg, Elving, Ervik, Mijaljevic, Olsson och Sandberg tar ytterligare steg i sin utveckling och att Lindström visar sig vara den där oslipade diamanten som man alltid hoppats att han ska vara.

(3) Mardrömsscenariot

Avslutningsvis har vi det absolut minst önskvärda scenariot – det så kallade ”mardrömsscenariot”. Här har den massflykt av spelare som jag skrev om inledningsvis blivit en realitet. Precis som det faktum att inga spelare från andra klubbar i Superettan och Division 1 vill skriva på för ÖIS. Det enda som då återstår är att fylla på underifrån med junisar och gamla bänknötare. Det skulle innebära att ÖIS tvingas flytta upp halva tipselitlaget och ta gamla avpolleterade spelare till nåder. Vi snackar alltså om att Alexander Bergstedt, Karl Enarsson, Ludvig Evenson, Joakim Hall, Linus Högberg, Mathias Johannesson, Robin Maillard Dovmyr, Joakim Olausson, Pontus Otterstedt, Robin Raunegger och Julian Stahler från tipselit måste klara av att ta steget upp på elitnivå samt att spelare som Yasin Belouati, Jonathan Lindström, Seif Kadhim och Felix Sehlström tas till nåder igen. Om detta scenario skulle bli aktuellt  – vilket inte känns helt omöjligt om man har hört Lars Ranängs snack under de senaste månaderna – kommer ÖIS gå en tuff vår till mötes. Men ingenting är omöjligt.

Om jag ska vara ärlig måste jag säga att det här ett scenario som jag helst inte vill uppleva. Det kan tyvärr inte bli så mycket annat än bottenstrid och kvalplats. Inte för att spelarna i sig är dåliga utan för att flera av dem tvingas ta ett allt för stort kliv allt för tidigt. Jag ställer mig till exempel undrande till om spelare som Bergstedt, Evensson, Olausson, Johannesson, Högberg och Hall är redo att ta steget till Superettan redan säsongen 2011. En dag kommer de att göra det, men frågan är om de redan nu är redo för den uppgiften.

En sak ska dock sägas och det är att även om ”mardrömsscenariot” innebär en strid på kniven och en säsong fylld av förluster kommer det att bli en djävulskt rolig säsong. Och anledningen till det är att vi nu ser början på något nytt. På det unga nya och långsiktigt, förståndigt satsande ÖIS.

Är inte livet härligt!?!

Gott nytt spännande år kära ÖISare!

Sep 282010
 

Hösten blir allt mörkare. Temperaturen närmar sig nollan. Planerna blir allt hårdare och vinden allt kyligare. Sinnet är snart lika muntert som August Strindbergs Fröken Julie. Inte blev någonting bättre av att ÖIS i dag förlorade med 3-1 på bortaplan mot Gefle IF i U21-slutspelet. Och det trots att laget gjorde en av sina bättre matcher för året. Men så kan det gå när man möter ett lag som spelar efter sin förmåga och som vet att prioritera en stark defensiv. Det vore helt enkelt att fara med osanning att säga att Gefle bjöd upp till dans i dagens match och under långa stunder tvingades Öisarna stånga sig blodiga mot en massiv försvarsmur när Gefle flyttade ner nio spelare i eget straffområde för att bevaka sin ledning. Inte så roligt att titta på, men för djävla effektivt om man snackar trepoängare.

Det var dock Gefle som inledde matchen piggast och under inledningen av den första halvleken förde man spelet och ÖIS hade överhuvudtaget svårt att etablera något ordnat spel. I alla fall mer än en och annan sporadisk och uddlös kontring. Redan i den andra minuten vaskade hemmalaget fram en farlighet, när Gefles vänsterback, Sebastian Senatore, vispade in ett långt inlägg mot ÖIS straffområde. Trots att Tommy von Brömsen var först på bollen lyckades ÖIS inte få ut bollen ur eget straffområde. Istället kunde Bernhard Nyström skaffa sig ett högklassigt skottläge någon meter innanför straffområdesgränsen. Nyströms skott blockerades emellertid av von Brömsen och ÖIS kunde på så vis reda ut situationen. Lite turligt får man nog säga.

ÖIS första skott mot mål kom i den 8:e minuten efter att Luka Mijaljevic tagit emot en passning ungefär mitt på offensiv planhalva, dragit en försvarare och låtit vänstersläggan tala. Och det blev en tung träff i reklamskyltarna någon halvmeter till högre om Emil Hedvalls vänstra stolpe.

Miljaljevics kanon blev också startskottet på en rejäl ÖIS-offensiv. Undan för undan åt sig ÖIS in i matchen till det att man hade tagit över i stort sett allt spel. Från den 8:e och fram till den 17:e matchminuten, när Gefle gjorde 1-0, var det i stort sett spel mot ett mål – Gefles. Den bästa chansen under den här perioden av stort spelövertag svarade Alexander Mellqvist för efter att Tommy von Brömsen nickat in en överlång hörna framför mål. I kalabaliken framför Geflemålet använde Mellqvist sin tyngd för att försöka trycka in ett ledningsmål för ÖIS, men i sista stund kunde en hemmaförsvarare rensa ut bollen över kortlinjen till en resultatlös ÖIS-hörna.

Trots ÖIS kraftiga spelövertag var det Gefle som tog ledningen i matchen. Kanske berodde det på övermod. Kanske på Alex Perreiras förmåga att drälla med boll på egen planhalva. Med dryga kvarten spelad fick Perreira bollen fem till tio meter in på egen planhalva och bestämde sig för att utmana en Geflespelare på duell. Att ÖIS höll på att flytta upp hela laget tänkte knappast Alex på, nu var det dags för överstegare och fin-fina brassedragningar. Yeah right. Allt som krävdes för att Geflespelaren skulle vinna boll var att han klev in på kropp och tryckte till Alex. Flopp. Och Alex flög i luften som en liten vante och i marken som en fura. Som att stjäla godis från ett femteklabbare tänkte Geflespelaren när han satte ner bollen i djupet på Öyvind Gram, som forsade fram i den yta som Alex normalt skulle ha täckt. Gram spelade sedan ett inlägg som gick genom hela straffområdet och över på Gefles vänsterkant, där sög Gustav Ytterbom in bollen, vek inåt i planen, trängde sig förbi Joakim Hall, undvek Felix Sehlström och skruvade in ettan tätt intill Victor Skoglunds vänstra stolpen. Djävligt snopet, men inte helt oväntat. Vi är många som har upplevt Alex Perreiras bravader som vänsterback tidigare. Ska vi gissa på att Janne Carlsson bankade pannan blodig mot avbytarbåset samtidigt som han mumlade: ”Alltid den där djävla Alex, alltid den där djävla Alex, vad fan tänkte jag man, varför lär jag mig aldrig” för sig själv?

Gefles ledningsmål fick dock ÖIS att tända till rejält. Fullt varv på alla cylindrar. Va-va-va-vrooom. Bara en minut efter 1-0-målet fick Luka Mijaljevic en skarp kvitteringschans efter en framspelning av Tommy von Brömsen. Dess värre lyckades inte Miljaljevic få någon vidare träff i nickögonblicket och Emil Hedvall i Geflemålet behövde aldrig anstränga sig för att avvärja chansen.

I den 23:e minuten kvitterade ÖIS genom Alexander Mellqvist. På något som trots allt måste beskrivas som en ren slumpchans. Förspelet av Nicolas Sandberg och Niclas Elving var dock vackert. För att inte säga effektivt. Nästintill modernt. Anfallet började med att Nico fick en stickare i djupled av Elving och ryckte förbi en försvarare innan han spelade tillbaka till Elving som hörsammat Janne Carlssons instruktioner om att fylla på i offensiven. Och med bollen vid fötterna öste Elving på ner mot kortlinjen och någon meter innan slutdestinationen spelade han in ett lågt inlägg framför mål. En Geflespelare hann förvisso först på Elvings inlägg, men rensningen blev – sedd med Gefleögon – synnerligen olycklig. Bollen tog i ryggen på en annan Geflespelare och vips var Alexander Mellqvist helt ren med Emil Hedvall. Och i ett så pass skarpt läge gjorde inte Mellqvist något misstag utan rullade kyligt bollen under Hedvall. Kvitterat. Och dessutom välförtjänt.

Efter kvitteringen kom ÖIS spel av sig något och Gefle tog sig åter in i matchen. Dock utan att skapa så mycket mer än en och annan halvfarlig frispark. Mot slutet av halvleken skapade sedan ÖIS en sista chans att ta ledningen i matchen efter att Tommy von Brömsen nickat en hörna från Niclas Elving någon centimeter på fel sida stolpen. Riktigt, riktigt nära, men inte tillräckligt.

ÖIS fick sedan en riktigt tung start på den andra halvleken och det dröjde inte mer än tre minuter innan Gefle tog ledningen med 2-1 genom duktige Markus Hansson. Hansson lyckades lite väl enkelt utnyttja en lucka på ÖIS vänsterkant till att skaffa sig ett bra skottläge och kunde tämligen enkelt göra mål efter att hans skott hade touchat Alex Perreira och letat sig in i Skoglunds högra hörn.

Skam den som ger sig. I den 55:e minuten klev Alexander Mellqvist upp i planen och tryckte till en hemmaspelare. Rejält. Mellqvist vann enkelt duellen, och bollen, och kunde snabbt avancera mot Gefles straffområde. Någon meter utanför straffområdet försökte sedan Mellqvist skruva in bollen, men Emil Hedvall hann med att tippa ut det välplacerade skottet till hörna.

Någon minut därefter fick Nicolas Sandberg tag i en förlupen boll utanför Gefles straffområde och satte högsta fart mot mål. Och precis som under den första halvleken hängde ingen hemmaspelare med Nico när han väl drog upp tempot. Och mycket riktigt, Nico forsade förbi två försvarare, innan han drog upp bollen mot Hedvalls vänstra kryss. Zlatan-mot-Ungern-borta-stilen! Oturligt nog lyckades Hedvall få upp händerna och blockera skottet.

Med ungefär 25 minuter kvar att spela av matchen började Gefle maska. Vid varje inspark, inkast och frispark tog det minst trettio sekunder för spelet att komma i gång. Dessutom började man backa hem och ställa upp med nio man i eget straffområde och ÖIS hade då väldigt, väldigt svårt att göra sig gällande. Det bästa man mäktade med var när Nicolas Sandberg och Markus Anderberg drog upp tempot och vågade utmana en-mot-en. Första trixande Sandberg sig fram på ÖIS vänsterkant och serverade Luka Mijaljevic ett fint läge för avslut, men Mijaljevic lyckades inte hålla skottet nere och en fin chans gick om intet. Därefter slängde sig Sandberg fram för att stöta in ett precist inlägg signerat Alex Perreira, men avslutet gick skyhögt över mål. Sist men inte minst stod Mijaljevic och sov när Sandberg skarvade fram ett inlägg från Joakim Hall. Där hade Mijaljevic bara att sätta till bredsida för att kvittera, men är man inte med i tanken hinner man sällan med med fötterna.

Istället var det Gefle som avgjorde matchen i den 87:e minuten när ÖIS hade gått över på trebackslinje och bestämt sig för att ösa på för fulla muggar. Felix Sehlström lämnades ensam att kontrollera två Gefleanfallare och när sedan Jonathan Lindström drällde med boll – läs gjorde fyra dragningar för mycket – utanför offensivt straffområde kunde Daniel Westlin och Erik Törnros tämligen enkelt kontra in 3-1. Westlin fick bollen på vänsterkanten och frispelade Törnros med en precis passning, Törnros rundade sedan Victor Skoglund, men kom ur läge för att rulla in bollen i öppet mål och bestämde sig då för att börja om från början. Törnros vände upp och snurrade upp Felix Sehlström innan han kontrollerat pricksköt in spiken i kistan. 3-1 och saken var biff. Bara åt fel håll.

I och med dagens förlust är ÖIS nu piskade att vinna mot IFK Göteborg i gruppspelets sista omgång. Det är den enda chans man har för att nå en plats in kvartsfinalerna. Matchen spelas om ungefär en vecka, den 4:e oktober, kl. 16:30 på Apelsinplan ute i Frölundatrakten.

 

Klockan 11.15 gjorde ÖIS Tipselit entré i årets upplaga av Gothia Cup, och man gjorde det genom att möta Aspire från Qatar på Valhallas konstgräs. Matchen liverapporterades på Sambadefensivs Twitter, antagligen inför en obefintlig publik men ändå.

Matcherna i Tipselit Trophy spelas 2*30 minuter och under de första 22-24 minuterna var ÖIS det något bättre laget, om än utan att på något sätt dominera matchen eller skapa några riktiga farligheter. ÖIS farligaste chans hade Henos Musie som fick se sitt misslyckade inlägg gå mot mål men den gick dryga metern över det bortre krysset. Det såg nog dessutom farligare ut än vad det var.

Med cirka fem minuter kvar av den första halvleken tog Aspire över och man lyckades skapa tre riktigt bra lägen. Det första är ett friläge som uppkommer efter att mittbacken Robin Raunegger tappar fotfästet och Aspires anfallare kan få ett friläge. Oskar Kivilo är med på noterna och spelar strålande försvarsspel när han kommer in från sin högerbacksplats och täcker skottet i absolut sista stund.

Någon minut senare kommer Aspire runt på högerkanten och får in ett, långt bra inlägg i boxen där deras anfallare får nicka väldigt fritt och ostört 6-7 meter från målet men målvakt Alexander Bergstedt gör en fullständigt lysande reflexräddning och får ut bollen till hörna.

Ytterligare någon minut senare får Aspire en hörna från höger och bollen skarvas vid första stolpen och upp i ribban. ÖIS var verkligen riktigt illa ute i slutet av första halvlek och man ska skatta sig lyckliga för att man inte fick ett mål i röven.

Under den andra halvleken tog Aspire över fullständigt. Man rullade runt bollen på ÖIS planhalva och när ÖIS väl vann den så klarade inte ÖIS av att etablera något spel utan det blev mest halvtaskiga kontringsförsök som inte ledde till något speciellt.

Aspire satte dessutom bra press på ÖIS mål genom inlägg och ett flertal hörnor som ÖIS praktiskt taget skänkte bort genom rent värdelösa rensningar. ÖIS bästa chans kom till efter att ÖIS inbytte vänsterytter Rasmus Haraldsson vann bollen av Aspires högerback och kom i ett två-mot-ett-läge med David Corneliusson men passningen till David var fruktansvärt dålig och då Rasmus på något vänster fick tillbaka bollen så befann han sig i offsideposition, men avslutet gick ett par meter utanför i vilket fall.

Aspires bästa målchans kommer med 6-8 minuter kvar av halvleken. Ett inlägg från vänster går till en gubbe vid bortre stolpen som blir helt fri mot Alexander (Den store), men Alexander gör en fin benparad och styr ut bollen till hörna. På den efterföljande hörnan hittar bollen nätmaskorna men det efter att en i Aspire gått upp och volleyboll-smashat in bollen i mål. Domaren stod bra placerad och det gula kortet var solklart.

På det hela taget ska ÖIS vara nöjda med att man fick med sig en poäng och man ska tacka Alexander i mål för det. Försvaret bjuder Aspire på två frilägen genom mer eller mindre grova markeringsmissar, vilket är något man får se till att få ordning på. Ingen utespelare utmärkte sig något speciellt även om det, främst i första halvlek, fanns en hel del fina intentioner på flera håll.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha