Japp, så enkelt är det. Janne Andersson har fått nog. Nog av dåliga inlägg. Nog av för mycket kladdande på boll. Nog av omställningar som går i ultrarapid. Men kanske framförallt har Janne Andersson fått nog av att ÖIS-spelarna uppträder som golden retrivers – åtminstone i jämförelse med motståndarnas rottveilerimitation – så fort laget får in bollen i offensivt straffområde.
Från och med nu är det ordning och reda som gäller på torpet. Det vill säga om man med torpet avser ÖIS-gården.
Det är i alla fall den slutsats man kan dra av dagens träningspass uppe på ÖIS-gården. I dag var Janne Anderssons ton en helt annan än den jag har hört under tidigare träningsbesök. I dag fanns en helt annan bestämdhet och skärpa i rösten. Ett allvar. Instruktioner och uppmaningarna var rakare och mer direkta. Och de spelare som inte skötte sin uppgift till hundra procent fick höra det. Om jag ska vara ärlig trodde jag ett tag att Åge Hareide var tillbaka på ÖIS-gården. Men så var alltså inte fallet, utan det var bara Janne Andersson som hade fått nog och tänt till. Förhoppningsvis på alla cylindrar för morgondagens match mot Syrianska FC kommer inte att bli enkel.
Dagens träningspass var annars helt inriktat på omställningar, uppspel och hur laget ska agera när man väl tar sig in i den sista tredjedelen. Under 45 minuter nötte hela laget uppspel och inlägg. Och under hela den perioden predikade Janne och Janne om långa, distinkta bollar mot ytan bakom ett tänkt motståndarlags ytterbackar. Något som Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist och Danny Ervik stundtals lyckades rätt fint med. Särskilt Ervik hade en bra dag och satte boll på boll precis på läppen på sin yttermittfältare. I den yta som bollen slås är det sedan tänkt att ÖIS yttermittfältare ska möta bollen med fart, ta med sig den i steget, sätta den under kontroll med mindre än tre touch och sedan gå på inlägg. Janne Andersson var väldigt noggrann med att låta spelarna veta att om de använde mer än tre touch innan de gick på inlägg så skulle motståndarnas backlinje hinna falla med uppemot 15 meter vilket, enligt Andersson, skulle försvåra anfallarens arbete avsevärt.
Och gång på gång mässade Andersson om att yttermittfältarna inte fick titta efter var medspelarna befann sig inne i straffområdet. Vad de istället skulle göra vara att titta efter ytor. Nu undrar förstås den frågvise läsaren varför man inte ska försöka hålla koll på var medspelarna befinner sig inne i straffområdet. Det måste väl för tusan vara bättre att spela bollen med rätt adress än att bara slå in den på måfå. Och det skulle man mycket riktigt kunna tro och i vissa fall är det ett korrekt agerande, men enligt Andersson är det hela mycket, mycket enkelt. Allt handlar om tempo och om att smida medan järnet är varmt. Enligt Andersson är det en felaktig strategi av en yttermittfältare att med blicken söka efter en medspelare inne i straffområdet. Om du gör det och sedan riktar ditt inlägg eller inspel mot den ytan där du senast såg din medspelare befinna sig kan du hoppa upp och sätta dig på att din medspelare har lämnat den ytan när väl bollen slås dit. Nio gånger av tio kommer du att slå bollen bakom din medspelare som då tvingas avbryta sin löpning och börja söka efter en ny yta att attackera i. Anfallet kommer därmed av sig och motståndarna kan vinna boll och sticka i väg på kontring. Nej, enligt Andersson, ska inlägget eller inspelet sättas in i en fri yta som din lagkamrat kan löpa in i. Varför inte mot den bortre delen av straffområdet eller mot straffpunkten? Och du, vad du än gör, låt inte inlägget fastna på första försvararen. Då får du dina fiskar varma (om man inte har sådant flyt som Alex Perreira hade när han satte ett inlägg som fastnade på första gubben [Björn Anklev] men som turligt nog gick in perfekt vid den bortre stolpen [via Anklevs panna]).
Om man avslutningsvis ska säga något om morgondagens startelva kan det sägas att Janne Andersson gillar två saker: 4-4-2 och kontinuitet. Vänj dig vid att 4-4-2 är årets modell. Vi kommer inte att avvika från den inslagna vägen. Dessutom, kan Álvaro Santos spela så spelar Álvaro Santos från start. Något annat existerar inte. ÖIS har ett startanfallspar. Så kommer det se ut ända fram till sommaren (om inte Santos eller Ken Fagerberg blir skadade – gud förbjude). Var så säker. Vänta dig med andra ord inga stora förändringar till morgondagens match mot Syrianska FC.
Hur är det då med Álvaro Santos? Jo tack, det är bra! Alldeles utmärkt om sanningen ska fram. Därmed kommer också Ken Fagerberg och Santos att bilda anfallspar mot Syrianska. I övrigt kommer samma spelare som startade mot Ljungskile SK i måndags att spela från start mot Syrianska i morgon. Inga överraskningar där inte!
Det enda frågetecknet i startelvan är Markus Anderberg som har problem med ett ledband. Så vitt jag kan förstå är Anderberg just nu Janne Anderssons förstaalternativ till vänster på mittfältet. Anledningen till detta är att han helt enkelt har sett lite hetare ut än Alex på träningarna de senaste veckorna. Anderberg från start alltså. Om nu inte ledbandet ställer till det. Inför dagens träningspass körde Anderberg lite extra löp- och passningsövningar för att känna på ledbandet. Och som jag förstod det vågade inte Anderberg köra riktigt för fullt under dagens träningspass. Beslut om Anderberg spelar eller inte kommer sannolikt att fattas under uppvärmningen i morgon. Om Anderberg inte kan spela går Alex Perreira in till vänster på mittfältet.
Och för alla er som skriker om att Tommy von Brömsen inte har i startelvan att göra. Ni har givetvis rätt. Tommy von Brömsen är ingen vänsterback. Han är mittback. Helt korrekt. Men. Men. Men. Av allt att döma är Adam Eriksson iskall. Just nu befinner han sig i samma fack som Ice T, Ice Cube och Vanilla Ice. Ni fattar vad jag menar, inte sant? Eriksson fick sina chanser på försäsongen och lyckades på något lustigt sätt bränna både skepp, rep och broar och tycks nu vara helt fast på avbytarbänken. Övriga alternativ, som Alex Perreira, Seif Kahdim, Jakob Olsson och Christofer Bengtsson, tänker jag inte slösa tid och kraft på. Det är bara att gilla läget. Fram till sommaren är Tommy von Brömsen förstavalet på vänsterbacken. Live with it, you fucking cry baby, act like a man!
ÖIS trupp till matchen mot Syrianska FC
1. Peter Abrahamsson
3. Adam Eriksson
5. Markus Gustafsson
7. Björn Anklev
9. Pavel Zavadil
10. Ken Fagerberg
14. Tommy von Brömsen
16. Alex Perreira
17. Robin Jonsson
18. Álvaro Santos
19. Markus Anderberg
20. Luka Mijaljevic
24. Sebastian Johansson
25. Nicolas Sandberg
26. Dennis Jonsson
29. Danny Ervik
30. Victor Skoglund
44. David Leinar
Dagens gladaste nyhet är annars att Alexander Mellqvist är tillbaka i träning. Förhoppningsvis är han snart redo för att ta en plats i startelvan. Med tanke på hur det har sett ut hittills skulle jag inte ha något emot att få in Mellqvists löpningar, kraft och tyngd i anfallen. Där finns åtminstone sex till åtta mål att hämta.
Till sist vill jag även passa på att dela med mig av det senaste skvallret kring Valter Tomaz Jr. Enligt uppgift är det färdigspelat för Valter denna säsong. Lårskadan som Valter ådrog sig i bortamatchen mot Degerfors IF är så pass allvarlig att säsongen sannolikt är över. Det här är förstås oerhört tråkiga nyheter med tanke på att Valter värvades som en förstärkning som skulle hjälpa till att ta ÖIS tillbaka till Allsvenskan.





De tio senaste kommentarerna på Sambadefensiv