Äntligen en seger. Det var banne mig på tiden. Visst, spelet såg kanske inte så där överdrivet bra ut, och Assyriska hade under perioder en rejäl press på ÖIS. För att inte tala om två mål bortdömda – korrekt – för offside och två nickar i stolpen. Men vad spelar det för roll när ÖIS tar tre poäng och gör tre mål på bortaplan. Det är inte varje dag man får uppleva något sådant nu för tiden. Helvetessäsong! För att inte tala om att Nicolas Sandberg gjorde mål! Och Steinthor Thorsteinsson visade att han har med sig en hel del till bordet. Härligt! Dessutom kan man väl säga att ÖIS har jobbat ihop till att ha lite flyt. Stolpe in, stolpe ut! De här tre poäng var vi värda. Sanna mina ord!

Spelarbetygen och -kommentarerna är den här gången satta och författade av Håkan Wall och Martin Johansson. Problem eller avvikande uppfattningar tas lämpligast i kommentarsfältet under inlägget.

Peter Abrahamsson 3 (båda 3)

I matchen mot Assyriska var Peter Abrahamsson väldigt bra under den första halvleken, med ett par riktigt svettiga räddningar och allmänt förtroendeingivande spel. I den andra halvleken darrade Abris lite på nerverna och missbedömde då ett par situationer. Missen vid Andreas Haddads friläge och lobbförsök i den 46:e minuten är det nästan Brageklass på. Men det är Peter fullt medveten om också. Och vi vet alla hur Peter lyfte sitt spel efter sitt olycksaliga misstag på Domnarvsvallen. Räkna med att samma sak kommer att ske den här gången. Vi kan med andra ord räkna med att ÖIS nollar Brage om knappt två veckor. Härligt!

Danny Ervik 2 (båda 2)

Dannie Örrweak, som Södertälje arenas speaker kallade Danny Ervik vid upprepade tillfällen, hade rejäla problem under de 56 minuter som han fick spela högerback. Men å andra sidan, vem skulle inte ha det när man ställs mot en efedrindopad och duracellkaninliknande Stefan Batan? Snacka om att ha det motigt. Dessutom kom Ervik helt fel positionsmässigt och bjöd motståndarna på en yta som Assyriska utnyttjade till att skapa oreda i ÖIS-försvaret.

David Leinar 2,5 (Martin 2, Håkan 3)

Det är inte ofta man ser David Leinar få motstånd i luftrummet. Minst sagt oväntat. Men Andreas Haddad utgjorde helt klart en värdig utmaning för Leinar. Vi måste dock säga att David löste sin uppgift på ett alldeles utmärkt sätt. Visst, Haddad vann en och annan luftduell och lyckades då och då suga ner långbollarna från egen backlinje på bröstet, men merparten av duellerna var det David som gick segrande ur. Precis som vi är vana att ha det. David stod dessutom för ett matchavgörande agerande i den 46:e minuten när han först gick bort sig å det grövsta på en tjongboll från Kyle Konwea, men reparerade eget misstag genom att ta hemjobbet och rensa undan Haddads lobb någon meter framför egen mållinje. Onödigt svettigt! Förspelet till Nico Sandbergs första mål i en tävlingsmatch med a-laget var dessutom riktigt läckert. Leinar är verkligen en rejäl tillgång i spelet i motståndarnas straffområde. Om han nu bara kan göra hattrick mot Brage så blir vi helt saliga.

Robin Jonsson 2,5 (Martin 2, Håkan 3)

Vi kan inte dra oss till minnes ett enda agerande från Robin Jonssons sida under hela matchen. Det betyder antingen att han var oerhört blek, eller att han stod rätt hela matchen. Eftersom det är Robin vi snackar om väljer vi att hellre fria än fälla och säger därför att han stod rätt hela tiden. :-)

Adam Eriksson 2 (båda 2)

Adam Eriksson hade i går det rejält tungt. Och det även om han inte utsattes för lika tuffa prövningar som Danny Ervik. Assyriska försökte förvisso vända ut spelet snabbt till Adams kant också, men var inte riktigt lika framgångsrika där som man var på Erviks kant. Tyvärr hade Adam, trots detta, lite problem att freda sin kant.

Sebastian Johansson 2 (båda 2)

Sebastian Johansson gör enligt egen uppgift ett mål per säsong. När man gör så få mål är det desto viktigare att man väljer rätt läge att göra sitt mål i. Och det vet Sebastian. Herre djävlar vad viktigt Sebbans 2-1-mål var för matchutgången. Man kunde verkligen se hur målet sög musten, lusten och energin ur Assyriskaspelarna. Det var inte mycket till mål, men när vi tittar tillbaka på den här säsongen om ett par år kommer det det sannolikt att betraktas som ett av de mer minnesvärda. I spelet i övrigt får man väl säga att Sebban kom lite väl ofta på mellanhand i defensiven och att han då inte hann ut i position i tid när Assyriska vände spelet och spelade in bollen på ytan mellan våra offensiva mittfältare och ytterbackar.

Pavel Zavadil 2 (båda 2)

Det ryktas om att Pavel Zavadil har haft problem med ryggen under den senaste månaden och kanske kan det vara en förklaring till att Pavel inte varit så dominerande, som vi är vana att se honom, den sista tiden. Matchen mot Assyriska måste nog varit den av årets matcher där Pavel gjort minst väsen av sig. Vi har dock så höga krav på vår favorittjeck att det helt enkelt krävs mer än det för att kvittera ut ett bra betyg.

Steinthor Thorsteinsson 3 (båda 3)

Se på fasen, ta mig tusan, dra mig baklänges, etc. Det börjar ju se riktigt lovande ut för vår isländske rekordhållare i bänkpress. OK, vi får kanske inse att han inte riktigt är den spelartyp som Dick Last beskrev i samband med värvningen, men offensivt så har Steinthor Thorsteinsson ett riktigt bra öga för att hitta ytor som erbjuder manöverutrymme i närheten av offensivt straffområde. I går var Steine inblandad i ÖIS två farligaste målchanser: Markus Gustafssons ”friläge” med dryga halvtimmen spelad och 1-0-målet med första halvleks näst sista spark. Dessutom var det ett av monsterinkasten som ledde fram till Sebastian Johanssons 2-1-mål. Vad säger ni, ska vi inte utse Steine till ”Man of the match”? Vad bra att vi är överens, då tycker jag att vi gör det. Steinthor Thorsteinsson – Man of the fucking match!

Markus Gustafsson 3 (båda 3)

Markus Gustafsson går på vatten. Kanske inte riktigt, men ibland är det inte långt ifrån att man tror att det ska vara möjligt. Mot Assyriska visade Mackan dessutom att han inte är rädd för att göra skitjobbet för att fixa tre poäng till Rödblått. Precis det där vi saknat tidigare under året. Var inblandad i en hel del framåt och har en fin förmåga att dra upp tempot i omställningarna när han får de rätta ytorna. Avslutet i den 32:a minuten var helt klart värt ett bättre öde.

Jakob Olsson 2 (båda 2)

Allt är kanske inte riktigt på rätt plats än, men man ser att det finns något visst hos Jakob Olsson. Han tar för sig, smäller på, tar egna initiativ, backar aldrig för en fight och löper som en vetvillig tills Janne Andersson säger åt honom att det räcker. Kunde kanske varit lite mer delaktig i spelet.

Björn Anklev 2 (båda 2)

Mot Assyriska hade Björn Anklev en väldigt, väldigt otacksam uppgift. Ensam anfallare i en match där motståndarlaget äger boll 85 procent av speltiden och trycker på rejält samtidigt som det egna laget faller ned i försvar. Inte konstigt då att Anklev visade tydliga symptom på lappsjuka under en period av den första halvleken. Trots det jobbade El Pato på oförtrutet. Ständigt spelbar, ständigt löpande och ständigt aggressiv i presspelet. Kom dock inte till så många chanser. Var dessutom lite ojämn i försvarsspelet när han fick ta över ansvaret för Stefan Batan från Danny Ervik en bit in i den andra halvleken. Det är dock tydligt att Anklev är en spelartyp som passar mycket bättre på en kant än centralt. Som högerback hade Anklev som sagt lite problem inne i eget straffområdet, men spelade aggressivt och förtroendeingivande utanför.

Nicolas Sandberg 3 (båda 3)

Inför matchen mot IK Brage funderar Sambadefensiv på att dra i gång en kampanj: Stoppa plågsamma djurförsök på topp! Vem vill se en Björn eller en buffel plågas i rollen som ensam anfallare nu när U21-Nico – även känd som Nicolas Sandberg, även känd som krypskytten från Skår – visat att han håller måttet i Superettan? Nico Sandbergs bejublade inhopp i gårdagens match var en fröjd att se. Så ska djävlar i mig en slipsten dras! Härliga offensiva löpningar, smartness i närkampsspelet nästan i klass med Mackan Allbäck och en djävla fighting spirit i samband med 3-1-målet. Så här i efterhand är vi särskilt nöjda med att Nico gjorde Mohammed Mbye till sin bitch. När Mbye försökte utnyttja sitt längd- och viktövertag till att mopsa sig, drog Nico bara i kopplet, pekade med hela handen och fick Mbye att räcka vacker tass. Det finns hopp för framtiden! Halleluja!

Valter Tomaz Jr 2 (båda 2)

Valter Tomaz Jr gjorde inget säkert intryck den korta tid som han var inne på plan. Sålde sig lite väl lätt på sin kant och spelade okoncentrerat i positions- och markeringsspelet, men lyckades trots det kompensera sina misstag med sin snabbhet. Hade Valter varit lika långsam som Leinar eller Dennis hade han inte platsat i division 5 denna dag.

 

Nu måste väl ändå kontraktet var säkrat. Något annat vore väldigt lustigt. Efter 3-1-seger och tre poäng mot Assyriska FF på bortaplan är ÖIS uppe på 39 poäng och det ska mycket till för att man ska hamna på kvalplats nu. Trots att man under långa stunder var under rejäl press lyckades ÖIS i dag resa sig och visa att man trots allt kan spela en rätt effektiv fotboll när allt vill sig väl. Dagens hjältar var Steinthor Thorsteinsson, Sebastian Johansson och Nicolas Sandberg, som alla tre gjorde mål för ÖIS och fixade så att vi spelar i Superettan även nästa år.

Matchen börjar i ett ursinnigt tempot. Bland de högsta vi har sett denna säsong. Och det är Assyriska FF som tar tag i taktpinnen direkt. I den tredje minuten får Stefan Batan en djupledsboll att löpa på och tar sig tämligen enkelt runt Adam Eriksson innan han lyfter in ett inlägg mot Andreas Haddad. I en hård duell med Robin Jonsson visar Haddad kraft och precision. Det är inte mycket Jonsson kan göra mer än att störa Haddad i nickögonblicket. Trots det sitter nicken klockrent i Peter Abrahamssons vänstra stolpe. Svettig inledning, minst sagt.

Assyriska fortsätter sedan att mala på i ett väldigt högt tempo och ÖIS har stora problem att hänga med och blir därmed rejält tillbackatryckta under de inledande 20 minuterna. Under denna period har Assyriska en rad chanser att ta ledningen i matchen, bl.a. slår Kevin Walker ett inlägg som vållar Peter Abrahamsson så pass stora problem att han tvingas släppa retur mitt framför fötterna på Stefan Batan. Abrahamsson reder dock ut situationen innan Batan hinner fram till bollen.

ÖIS första skott mot mål kommer i den tolfte minuten när Jakob Olsson testar jaktlyckan från drygt 30 meter. Magnus Bahne i Assyriskas mål är dock inte särskilt imponerad, utan plockar enkelt ner distansskottet. Istället är det Assyriska som vänder på spelet och Stefan Batan skjuter ett skott som tvingar Peter Abrahamsson till en riktigt avancerad räddning.

Med 20 minuter spelade av matchen jämnar spelet ut sig en aning och ÖIS tar för första gången kontroll över spelet på Assyriskas planhalva, men som så många gånger förr denna säsongen brister precisionen i spelet i och omkring motståndarnas straffområde. Björn Anklev och Jakob Olsson försöker till exempel spela sig fram på vänsterkanten, men Kyle Konwea bryter – något turligt – den sista passningen innan ÖIS kommer till avslut.

I den 32:a minuten ställer ÖIS om blixtsnabbt. Från Peter Abrahamsson går bollen upp till Björn Anklev, som direktbröstar vidare till Markus Gustafsson, som tar med sig bollen i farten och spelar in centralt till Steinthor Thorsteinsson. På lätta, kvicka fötter utmanar Thorsteinsson Assyriskas backlinje och gör ett ryck ut mot högerkanten. Precis i steget sticker Thorsteinsson ut en passning på Gustafsson, som tagit en löpning in i straffområdet till höger om Thorsteinsson. En riktigt snygg vändning som påminner en hel del om en handbollsrullning från kant till kant. Thorsteinssons passning är också perfekt och Gustafsson får helt öppet skottfält. Lite dålig vinkel kanske, men ändå ett riktigt bra läge för ÖIS att ta ledningen i matchen. Skottet blir lågt, mot det bortre hörnet. Magnus Bahne hinner dock ner för styra ut skottet till en resultatlös ÖIS-hörna.

Efter Gustafssons chans mattas matchen en aning och det händer egentligen inte så mycket att rapportera om förrän i den sista minuten, när Assyriska slarvar med spelet i egen backlinje och ÖIS vinner tillbaka bollen bara några meter utanför offensivt straffområde. Och med bollen vid fötterna ser Björn Anklev att Steinthor Thorsteinsson hittat en fin och öppen löpväg in i Assyriskas straffområde. In i slottet som det heter på hockeyspråk. Anklevs passning sitter precis på läppen och Thorsteinsson har hela målet att skjuta på. En touch senare klipper Thorsteinsson till. Och det finns inget som Magnus Bahne kan göra. 0-1! Steinthor Thorsteinssons första mål i den rödblå tröjan.

Assyriska hinner sedan bara sätta i gång spelet innan det är dags för paus. Mål i slutsekunden, snacka om psykologiskt viktigt. Trots att spelet jämnade ut sig ju längre den första halvleken led var det ändå hemmalaget som förde matchen och som skapade merparten av de riktigt heta chanserna (Steinthor Thorsteinssons mål undantaget) ÖIS hade under långa stunder förtvivlat svårt att komma till några heta lägen. Skam den som ger sig, och så mycket mer än en riktigt bra chans krävs inte för att ta ledningen i matchen.

I den andra halvleken sätter Assyriska högsta fart och det dröjer inte mer än 30 sekunder innan Kyle Konwea lyfter fram en lång passning från sin högerbacksposition, som David Leinar felbedömer, vilket leder till att Andreas Haddad kommer helt ensam med Peter Abrahamsson. Abrahamsson kommer ut för att nypa bollen innan Haddad hinner få den under kontroll, men missbedömer avståndet till situationen och Haddad lobbar bollen över Abrahamsson. Mot det vidöppna målet! Och alla på läktaren reser sig upp för att jubla över kvitteringen. Men precis i sista sekunden dyker Leinar upp och reparerar sitt tidigare misstag genom att rädda ett givet mål. Bara någon halvmeter framför egen mållinje.

Efter Assyriskas jättechans mattas spelet rejält och spelet är mestadels förlagt till mittplan. I den 62 minuten får dock Stefan Batan tag i bollen ute på Assyriskas vänsterkant, utmanar Björn Anklev och slår in ett inlägg framför mål. På vinst och förlust. På ren chans. Och efter en hel del om och men hamnar bollen framför fötterna på Nahir Besara, och trots att skottet inte är så mycket mer än en strumprullare letar det sig in bakom Peter Abrahamsson. Det är kvitterat och ÖIS är ånyo under press.

ÖIS svarar emellertid direkt. Bara minuten efter Assyriska kvittering får man ett inkast i närheten av den högra hörnflaggan. Steinthor Thorsteinsson svarar för ett av sina patenterade monsterinkast som styrs vidare över mot vänsterkanten där Sebastian Johansson tagit position. Johansson sätter bollen under kontroll och lyfter sedan kyligt bollen mot mål. Över samtliga spelare i straffområdet, över Magnus Bahne och in i mål. ÖIS är åter i ledningen.

Mot slutet av matchen går Assyriska över på trebackslinje och flyttar upp Ken Fagerbergs gamla nemesis, Mikael Thorstensson, i anfallet och börjar lyfta långt. Riktigt långt. ÖIS försvarar sig bra och fram till och med den 90:e minuten mäktar hemmalaget inte med så mycket mer än två skott som helt bommar sitt mål. Låt vara att man också har en boll inne, men målet döms bort för offside.

Istället är det ÖIS som punkterar matchen i den 84:e minuten, när Markus Gustafsson hittar fram med ett långt svepande inlägg till David Leinar, som sökt sig upp till straffområdets vänstra del. Leinar timar sitt upphopp perfekt och skickar bollen mot mål. I stolpen. Och när returen går över Magnus Bahne håller sig Nicolas Sandberg framme och petar bollen över mållinjen. 1-3 och tre säkra poäng in på kontot.

Det spelar sedan inte så stor roll att Andreas Haddad har ytterligare en nick i stolpen i den 90:e minuten, utan ÖIS håller tätt hela vägen in i mål. Och nu har ÖIS ett riktigt bra läge att säkra kontraktet hemma på Gamla Ullevi mot IK Brage om lite knappt två veckor.

 

Läget blir bara allvarligare och allvarligare. Efter att sex av åtta matcher av den tolfte omgången av Superettan är spelade ligger ÖIS på tionde plats. I nuläget är man åtta poäng efter IFK Norrköping och nykomlingen Degerfors IF, och sju poäng efter trean GIF Sundsvall. Det var väl inte riktigt så vi hade tänkt oss säsongen?

Nu är goda råd dyra. ÖIS måste verkligen börja plocka poäng. Trepoängare! På allvar. Förhoppningsvis har Janne Andersson tagit ett allvarlig snack med spelarna och meddelat att från och med nu är det bara full satsning som gäller. Står en motståndare mellan dig och bollen och målet ska du skicka in fanskapet i mål, tillsammans med bollen. Ställer man inte upp på det kan man anmäla sitt intresse till ÖIS oldboyslag eller BK Skottfint. Det håller inte att lägga fingrarna emellan längre. Fram med köttyxan. In med bollen i mål. Ni kan snacket, show no mercy! Insatser som den som laget stod för i första halvlek i matchen mot Trollhättan duger inte, utan från och med nu är det blåställ på och hårt arbete från första minuten som gäller.

Capisce!?!

Bra!

För om vi ska vara helt ärliga mot oss själva så måste vinsterna börja trilla in om inte ÖIS ska hamna allt för långt efter övriga topplag. Framförallt håller det inte att fortsätta att spela oavgjort hemma på Gamla Ullevi. Ett par matcher till i samma anda som de mot Väsby, Ljungskile, Landskrona och Trollhättan och vi kan glömma drömmen om Allsvenskan 2011. Dess värre har ÖIS nu tre riktigt svåra matcher framför sig där det sannolikt krävs åtminstone sju poäng för att man inte ska tappa kontakten med tätklungan och den gula ledartröjan.

Under eftermiddagen genomförde ÖIS ett lättare träningspass uppe på ÖIS-gårdens naturgräs. Något oroande inledde Björn Anklev och Luka Mijaljevic träningen inne i gymmet medan övriga spelare körde kvadraten och fotbollstennis. Anklev och Mijaljevic kom ut först när det blev dags för startelvan att träna fasta offensiva situationer. Om man ska utgå från dagens pass tycks ÖIS ha ett par riktigt vassa varianter i rockärmen. Gång på gång satt bolluschlingen i nät efter precis inspel, inlägg och skott.

I nuläget ser det dessutom ut som att ÖIS kommer till spel med exakt samma startelva som i matchen mot IFK Norrköping. Som vi har rapporterat tidigare är Álvaro Santos och Dennis Jonsson skadade och Sebastian Johansson är avstängd (i fredags fastslog Disciplinnämnden att Johansson får ytterligare en matchs avstängning efter den danska skalle som Johansson delade ut till Marcus Dahlin för en dryg vecka sedan). Även Ken Fagerberg ser ut att missa matchen mot Assyriska FF. Fagerberg medverkade inte i dagens träningspass på grund av magsjuka, men kan bli aktuell för ett inhopp i morgon.

Med Santos och Fagerberg borta har inte Janne Andersson så mycket annat att välja på än att fortsätta att spela Björn Anklev i anfallet bredvid Luka Mijaljevic. Inte för att det är någon försvagning på något sätt. Anklev och Mijaljevic har gjort två riktigt bra halvlekar tillsammans och om man bara klarar av att spela på samma nivå som i första halvlek mot IFK Norrköping bör man kunna ställa till en hel del oreda för Rikard Norlings manskap.

På mittfältet får Markus Gustafsson och Alexander Mellqvist förnyat förtroende. Och det är väl lika bra det. Det är bara att hålla tummarna för att Mellqvist orkar mer än 55 minuter och att Gustafsson sätter sina chanser den här gången. För visst tusan såg det ganska lovande ut under första halvlek mot Peking? Jag vill i alla fall hävda att det är en av ÖIS absolut bästa halvlekar så här långt.

I övrigt fortsätter Janne Andersson och Carlsson på den inslagna vägen med Christofer Bengtsson, David Leinar, Robin Jonsson och Tommy von Brömsen i backlinjen och Pavel Zavadil som balansspelare och spelfördelare. Och jag måste säga att det ska bli oerhört intressant att följa mötet mellan Zavadil och Assyriskas så kallade Superturk.

Målet vaktas förstås av Peter Abrahamsson och platsen som vänsterytter går till Alex Perreira.

ÖIS förmodade startelva till matchen mot Assyriska FF

Startelvan ser som sagt lovande ut. Mycket hjärta, det rätta virket och löpvilja, vilket känns helt rätt mot ett lag som Assyriska. Ska ÖIS greja tre poäng i morgon gäller det att man inte viker ner sig utan att man skrämmer och springer skiten ur motståndarna. Precis som vi vet att man kan göra när allt stämmer för laget (något vi förvisso inte är bortskämda med denna säsong).

Det gäller också att ÖIS ska lyckas hålla uppe spelet och pressen även efter den 60:e minuten. I matchen mot IFK Norrköping tappade ÖIS det mesta av sitt spel och sitt grepp om Peking när det hade gått tio minuter av den andra halvleken. Därefter blev laget alldeles för långt och Norrköping fick en hel del ytor att lira runt i med ett antal distansskott, halvfarliga fasta situationer och en straff som följd. Frågan är om en liknande matchbild håller mot ett så pass spelskickligt lag som Assyriska.

Assyriska har precis som ÖIS haft en relativt svängig säsong. Storsatsning och storfavoriter inför årets serie. Men när serien väl kom i gång har Södertäljes förstalag inte imponerat. Inte det minsta måste man nog säga eller vad sägs om oavgjort mot FC Trollhättan och IK Brage. För att inte tala om storstryk mot krisgänget Numero Uno, Bajen, och förlust i årets första, hetlevrade, Södertäljederby och mot jumbon Väsby United. Problemet tycks som alltid vara att Assyriska har en idé om att man är Sveriges Barcelona och att man alltid ska ha mycket bollinnehav och lira runt kring motståndarnas straffområde som om det vore en handbollsmatch. I bland får man betalt, men i bland får man betala. Särskilt när man möter taggade och defensivt slipade lag riskerar man att bli sönderkontrade och så vitt jag kan förstå har Assyriska fortfarande en oförmåga att spela lite väl naivt och på så sätt bli av med bollen i fel lägen, vilket öppnar upp för motståndarlagen. Kanske något för ÖIS att utnyttja i morgondagens match?

I senaste omgången imponerade dock Assyriska rejält. 4-1 hemma på Södertälje arena i matchen mot Landskrona BoIS. Det är rätt skarpt, det måste man ändå erkänna. Och det ska sägas att Assyriska faktiskt förfogar över ett gäng riktigt duktiga spelare denna säsong. Ser man enbart till startelvan i de senaste matcherna så inser man att det här är ett lag som bara behöver få ordning på några små detaljer för att vara med och utmana om seriesegern. I de senaste matcherna har den Ceyhun Eris varit fullkomligt briljant – snacka om att Assyriska kommer att sakna Eris om det blir så att han flyttar tillbaka till den turiska ligan redan under sommaren – eller vad sägs om tre mål och två assist på fem matcher. Förutom Eris har även spelare som Stefan Batan och åldermannen Göran Marklund börjat hitta formen. Batan slipper vi dock i morgon då han är avstängd.

I morgon har dessutom ÖIS revansch att utkräva efter förnedringen hemma på Valhalla IP 2008. Och jag måste erkänna att I don’t give a fuck om det blir en nesliga och orättvis 1-0-seger likt den som ÖIS tog hösten 2008 så länge det blir seger. I morgon måste helt enkelt årets första hemmaseger komma. No retreat! No surrender!

 

Andra omgången av årets Superettan blev dess värre inte riktigt så super-het som man kanske skulle önskat sig. Nja, snarare sval. Möjligtvis fesljummen. Få mål. Tighta matcher. Försvarsspel en masse. Och återigen en massa snack om usla planer. Kanske Inte riktigt den reklam som man skulle önska sig med tanke på det sviktande intresset för Allsvenskan. Nej, bättre kan det helt klart bli.

De enda positiva nyheterna från den andra omgången var väl att ÖIS mäktade med att ro hem årets första seger efter 1-0 mot Degerfors på bortaplan, och att Hammarby drog en sjuhelvetes massa folk till hemmapremiären på Söderstadion. Till det kan man väl också lägga att samtliga lag, förutom Ängelholms FF, som tog tre poäng i den första omgången tappade poäng i den andra omgången. Just nu är Superettan precis så där jämn och tight som alla förväntade sig att den skulle bli.

Ljungskile SK – Landskrona BoIS 0-0 (0-0)

Krig. Fight. Kamp. Inte en djävel som viker ner sig. Inte mycket till målchanser. Hyfsat försvarsspel. Mindre bra passningsspel. Hög press. Neutraliserande taktikdrag. Jämt skägg. Uddlöst. Mållöst. Själlöst? Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt är det ungefär så man kan beskriva Henrik Larssons andra match som tränare för Landskrona BoIS. Från klarhet till klarhet med andra ord. Eller. Enligt rapporterna från Starke Arvid Arena hade Landskrona svårt att få fart i spelet i söndagens möte med Ljungskile SK. Precis som i mötet med Degerfors i den första omgången. Följaktligen slutade matchen också oavgjort. 0-0. Ett nytt sömnpiller från BoIS och LSK:s sida. Efter matchen var båda lagens tränare mäkta besvikna med sina lags prestationer, även om Henrik Larsson åtminstone uttryckte en viss nöjdhet över BoIS försvarsspel.

Östers IF – Syrianska FC 1-1 (0-0)

1-0 (48) Denis Velic och 1-1 (89) David Thor Vidarsson (assist av Freddy Borg)

En lyckospark i sista spelminuten. Precis så gick det till när Syrianska FC tappade två poäng på bortaplan mot Östers IF. Oerhört tursamt för Öster. Men gissningvis också oerhört bittert för Syrianska, som trots allt hade ett massivt spelövertag under större delen av matchen. Dessutom hade Södertäljes stolthet bud på fler mål än Denis Velic pärla i den 48:e minuten. Bl.a. hade Velic ett friläge i den första halvleken och Besim Kunic hade ett bra nickläge i den 66:e minuten, men båda gångerna stod Björn Åkesson i Östermålet pall. Efter matchen var Syrianskas tränare, Özcan Melkemichel, mäkta förbannade över de tappade poängen. Med tanke på förra veckans bottennapp – 3-0-förlusten mot IFK Norrköping – var Öster i behov av en poäng. Och tack vare en hörna, signerad Freddy Borg, och en vaken Vidarsson kunde man också rädda en poäng i slutminuterna.

Väsby United – Falkenbergs FF 0-1 (0-1)

0-1 (25) Daniel Alexandersson (straff)

Väsby. Väsby. Väsby. Och Väsby. Straff. Till Falkenberg! Där har ni den korta versionen av matchen mellan Väsby United och Falkenbergs FF. Under de inledande 25 minuterna av matchen hade Väsby precis allt spel och precis alla målchanser. Enligt Falkenbergs tränare, Thomas Askebrand, satt hans spelare kvar i bussen under matchinledningen. Sedan kolliderade Falkenbergs Mikael Boman med Väsbys målvakt, Peter Rosendal, och domaren lät pipan tala och pekade på straffpunkten. Horribel, sa Thomas Lagerlöf. Billig, sa Askebrand. Oavsett vilket tryckte Daniel Alexandersson dit straffen hur säkert som helst. Och så mycket mer än så krävdes inte för att Falkenberg skulle lyckas med något som ÖIS inte mäktade med i första omgången. Det vill säga klå Väsby United.

Assyriska FF – IFK Norrköping 2-1 (1-0)

1-0 (30) Göran Marklund (assist av David Björkeryd), 2-0 (47) Göran Marklund (assist av Ceyhun Eris) och 2-1 (80) Christopher Telo

Vad tusan är det som händer i Södertälje? Rena rama Twin Peaks. Anfallsesset Mikael Thorstensson som mittback. Dessutom för andra matchen i rad. Göran Marklund – tvåmålskytt! Var inte den gubben slut? Det här kan väl aldrig sluta lyckligt. Eller det var just precis det som det kunde göra. Tack vare två mål av veteranen och assisterande tränaren Göran Marklund, och en heroisk räddning på mållinjen av Stefan Batan i slutminuterna.

Assyriska tog som sagt ledningen i matchen genom en nick av Göran Marklund. Snyggt framspelad av David Björkeryd och Ceyhun Eris. I början av den andra halvleken lekte sedan Marklund och Eris med Norrköpingsspelarna. Ett fint kombinationsspel avslutades med en känslig yttersida från Marklund. Från cirka 20 meter smekte Marklund in bollen bakom en chanslös Niklas Westerberg. ”Kul att träffa så att bollen går precis dit man siktar. Jag hade inte koll på målvakten, jag vara bara ute efter att få den förbi backen”, sa Marklund efter matchen.

Med cirka 25 minuter kvar av matchen inledde sedan Snoka en rejäl press. Och efter det fick Assyriska knappt låna bollen. Jakten på en poäng hade börjat. I den 80:e minuten kom också ett reduceringsmål, när Christopher Telo snappade upp en rensning från hemmaförsvaret och drog till direkt. Pfaff! Drömträff! Drömmål! Till Norrköpings Tidningar sa Telo att ”målvakten var på den [, d]en gick in nära krysset”. I slutminuterna hade dessutom Pekings Russel Mwafulirwa öppet mål efter att Magnus Bahne räddat ett skott från Shpetim Hasani och lämnat retur. Från ingenstans dök dock Stefan Batan upp och räddade poängen till Södertäljes stolthet.

IK Brage – FC Trollhättan 0-0 (0-0)

IK Brage mot FC Trollhättan slutade 0-0. Åh fan, säger du det. Av någon lustig anledning är jag inte det minsta förvånad. Next!

Hammarby IF – GIF Sundsvall 2-1 (2-1)

1-0 (3) Filip Bergman (assist av Vlado Zlojutro), 2-0 (18) Linus Hallenius (assist av David Johansson) och 2-1 (29) Daniel Sliper (assist av Aziz Corr-Nyang)

Hammarbys första hemmamatch i Superettan blev exakt den publikmatch som många hade väntat sig. Cirka 11 500 personer på Söderstadions  läktare. Allsång. Party. Etc. Och Hammarby fick också en perfekt start på matchen. Redan efter tre minuter nickade Filip Bergman in en högerhörna bakom Tommy Naurin i Sundsvalls målet. So what, att målet berodde på svagt försvarsspel och dålig markering från Sundsvall. Alla mål räknas. Även de simpla.

Hemmalaget fortsatte sedan att mala på under den inledande halvtimmen. Och efter 18 minuters spel visade Linus Hallenius återigen upp sin snabbhet när han tog emot en passning från David Johansson, sprang i från Sundsvallsförsvaret, vände bort en tillskyndande försvarare och placerade in 2-0 till Bajen invid Naurins högra stolpe. Hur kyligt som helst. Om Hallenius fortsätter att leverera insatser likt de två han visat upp i de inledande omgångarna är han helt klart en kandidat för skytteligatiteln. Oerhört kvick, alert och med en fin känsla för boll.

Efter Bajens 2-0-mål skärpte Sundsvall till sig en aning. Laget klev upp i positionerna och det dröjde inte länge innan Aziz Corr-Nyang fick ett jätteläge att göra 2-1. Helt ren med Rami Shabaan tog dock Corr-Nyang lite för lång tid på sig och en hemmaförsvarare hann fram och kunde täcka ut bollen till hörna.

Sundsvalls reduceringsmål lät dock inte vänta på sig. Med en halvtimme spelade av matchen nickade Daniel Sliper fram en boll till Corr-Nyang. Lugnt och kontrollerat lättade Corr-Nyang bollen över en tjurrusande Filip Bergman i Bajens mittförsvar. Och lite turligt blev lättningen till en perfekt passning till Sliper som tagit en löpning in i Hammarbys straffområde. Slipers avslutnings satt också klockrent i det bortre hörnet.

Den andra halvleken blev sedan mycket jämn och det var inte förrän slutet av matchen som Sundsvall lyckas få grepp på Bajen. Tyvärr kom man inte så mycket längre än ett stolpskott av Hannes Sigurdsson i den tredje övertidsminuten. Publikfest och tre poäng. Min gissning är att det blev en ganska så blöt kväll på Söder natten mellan tisdag och onsdag.

Jönköpings Södra – Ängelholms FF 1-3 (0-3)

0-1 (7) Antonio Rojas (assist av Jacob Augustsson), 0-2 (25) Björn Westerblad (assist av David Bennhage), 0-3 (28) Björn Westerblad (assist av Antonio Rojas) och 1-3 (87) Tomas Backman (assist av Pär Cederqvist)

Enligt uppgift fanns det bara ett lag på planen i matchen mellan Jönköpings Södra och Ängelholms FF. Bortalaget kontrollerade matchen helt och håller medan J-Södra såg extremt bleka och klena ut. Till råga på allt sägs det att hemmalaget visade upp ett synnerligen mjäkigt och mediokert försvarsspel. Först tilläts Ängelholms mittfältare och speldirigent Antonio Rojas göra 0-1 efter en fast situation. Om berättelserna stämmer fick Rojas stå helt omarkerad bollen framför Nuredin Bakiu. Och givetvis gjorde inte Rojas något misstag utan satte dit 1-0 redan i den sjunde minuten.

Och som det heter i sången: ettan kom, två och trean kommer så småningom. Efter Antonio Rojas 1-0-mål var det nämligen dags för Björn Westerblad one-man-show. Först sprang Westerblad på egen hand igenom J-Södras försvar och stänkte dit 2-0. Därefter tog anfallaren emot en passning från Antonio Rojas, vände bort Daniel Karlsson i J-Södras mittförsvar och petade in trean. Allt detta skedde under den första halvleken. Till saken hör också att Ängelholm enbart hade fyra skott på mål under den första halvleken. Är det lustigt om man undrar över vad Nuredin Bakiu sysslade med under den första halvleken. Den arbetsdagen kan han knappast vara nöjd med.

I den andra halvleken mattades Ängelholms anfallslusta något, samtidigt som J-Södra spelade upp sig och tilläts komma in i matchen. Dock utan att oroa eller besvära serieledarna nämnvärt. I slutet av matchen ordnade dock Pär Cederqvist och Tomas Backman så att J-Södra fick ett tröstmål. Med tre minuter kvar av matchen hittade Cederqvist fram med en passning till Backman som kunde fastställa slutresultatet till 1-3.

 

Allsvenskan får ursäkta men i år heter Sveriges hetaste serie Superettan. Nu när spelare som Ken Fagerberg, Peter Abrahamsson, Álvaro Santos, Pavel Zavadil, Sebastian Johansson, Alex Perriera, Robin Jonsson, Dennis Jonsson, Björn Anklev, Tommy von Brömsen och Markus Gustafsson spelar i Superettan finns det inte längre någon som bryr sig om Allsvenskan. I år är Superettan lika het som Zooey Deschanel. Som lava. Som en sådan där varmvattenkälla som Atli Thorarinsson så gärna spenderar all sin tid i nu när han inte är Öisare. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag knappt någon som bryr sig om Allsvenskan längre. Titta bara på vad som har hänt med publiksiffrorna sedan ÖIS lämnade Allsvenskan. Nej, i år ligger allt fokus på Superettan. Och på allmän begäran – eller allmän och allmän, vi har fått ett mail med en förfrågan om vi inte kan skriva sammanfattningar av Superettan efter varje omgång – kommer vi denna säsong att redogöra för vad våra konkurrenter och motståndare haft för sig under veckan som gått. Allt som en del i vår plan för att stärka Öisarnas position som världens bäst pålästa och kunniga fotbollspublik.

Landskrona BoIS – Degerfors IF 1-0 (1-0)

1-0 (3) Niklas Nielsen (assist av Tomas Raun)

Inte helt oväntat blev det succé för Henrik Larsson i premiären av Superettan. Succé och succé förresten. Nja, det kan man väl knappast påstå. Vinst med 1-0 mot ett modigt, bolltrillande och ineffektivt Degerfors IF. Men så mycket mer än så blev det inte, och under långa stunder av lördagens tv-sända match såg Landskrona BoIS riktigt bleka ut. Bra val av match, TV4. Bra reklam för årets hetaste serie! You sure know how to pick ‘em!

BoIS inledde dock matchen starkt och redan efter tre minuter tog man ledningen, när Tomas Raun visade prov på sin kapacitet som hörnläggare. Framför mål gick Degerfors målvakt, Sebastian Karlsson, bort sig fullständigt och BoIS unge talang Niklas Nielsen kunde helt sopren nicka in bollen i öppet mål. Efter matchen gnällde Karlsson på att han blivit trängd, något som faktiskt är ren och skär bullshit, åtminstone om man ser till reprisbilderna där det syns klart och tydligt att Karlsson missbedömer bollbanan och går bort sig helt på egen hand.

Just då såg det rätt bra ut för Landskrona. Något som dock skulle visa sig vara en synvilla eftersom Degerfors mer eller mindre dominerade resterande del av första halvlek. De unga nykomlingarna visade ingen som helst respekt för Landskrona. Stundtals rullade man ut de stackars skånepågarna. Värst var den lille bolltrollaren Johan Bertilsson. Först terroriserades Max Mölder och Linus Malmqvist i bästa Kurre Hamrin-stil och därefter drog Bertilsson ett stenhårt distansskott via en täckande hemmaförsvarare i ribban.

Närmare än så kom dock aldrig gästerna utan Landskrona kunde hålla undan. Allt detta skedde under den första halvleken. Andra halvlek blev dock så händelsefattig att det ryktas om att Landskronapubliken kontaktade matchfunktionärerna för att försäkra sig om att inte matchuret hade stannat. Det finns med andra ord ingen anledning att slösa vare sig text eller tid på den skiten. Tre poäng till BoIS och Henke Larsson. Svårare än så var det inte.

Falkenbergs FF – Jönköpings Södra 1-1 (0-0)

1-0 (53) Mikael Boman (assist av Peter Nilsson), 1-1 (66) Kristoffer Fagercrantz (fast situation)

I lördagens andra match spelade Falkenbergs FF och Jönköpings Södra oavgjort. Ett resultat som det sägs att J-Södra ska vara mycket nöjda med. Enligt rapporter från spridda håll fick J-Södra inte alls spelet att stämma utan Falkenberg kontrollerade under långa stunder matchen. Under den första halvleken hade Falkenbergs Mikael Boman ett antal fina lägen att ge hemmalaget ledningen, men av någon lustig anledning lyckades Boman aldrig få till avsluten. Det vill säga fram till den åttonde minuten av andra halvlek då Boman tog emot en passning i djupled från Peter Nilsson och rullade in 1-0 bakom en felplacerad Nuredin Bakiu. Enkelt, så enkelt.

Efter Falkenbergs ledningsmål sägs det att J-Södra spelade upp sig något. Och drygt tio minuter efter 1-0-målet gjorde Falkenbergs högerback, Tibor Joza, ner Pär Cederqvist strax utanför straffområdet. Onödigt. Släkten är givetvis värst. Ex-falkenbergaren, Kristoffer Fagercrantz, förvaltade frisparksläget på bästa möjliga vis genom att skruva bollen över muren, förbi Stojan Lukic, och in i krysset. Stilfullt!

Mot slutet av matchen hade sedan Falkenberg två fina lägen att avgöra matchen, Tibor Jozas distansmörsare motades undan av Bakiu och Stefan Rodevågs lobbförsök i matchens slutskede gick någon meter över ribban istället för under. Och för er som undrar hur Daniel Alexandersson såg ut i sin comeback i den gula Falkenbergströjan kan det rapporteras att han var energilös och fullständigt osynlig hela matchen igenom. Låter inte det precis som ett helt lag som vi känner till ganska så väl?

FC Trollhättan – Assyriska FF 0-0 (0-0)

I vad som i efterhand har beskrivits som en synnerligen tråkig match fick storfavoriten Assyriska FF ”bara” oavgjort mot förväntade bottenlaget FC Trollhättan. Enligt rappoter från Edsborgs Idrottsplats var två gamla Öisare, Eric Gustavsson och Boyd Mwila, bäst på plan i en match där Trollhättan visade upp ett imponerande kompakt försvarsspel och ett vindsnabbt omställningsspel. Särskilt Boyd Mwila ska ha varit mycket pigg under matchen. Ttela skriver bl.a. att ”Boyd Mwila var ett ständigt orosmoment för Assyriska” och att ”när det väl lirades var det Trollhättan som stod för sambatakterna”.

Assyriska hade det tyngre. Rikard Norlings tekniska och spelskickliga mannar fick inte spelet att stämma på Edsborgs ”minfält”. Efter matchen var Rikard Norling mäkta upprörd över den ovårdade planen och alltings djävlighet. Minfält! Bandvagnsstig. Alpslutning. Kärt barn har många namn. Precis allting, från det risiga spelet till resultatet, skylldes på det dåliga underlaget. I samband med presskonferensen efter matchen lär Norling bl.a. ha sagt ”att det var omöjligt att spela fotboll där ute”. Är det en visa som vi har hört förut? Dags för förbund och kommuner att vakna upp ur sin dvala?

Trots att Assyriska har plöjt ner resurser i sitt lag och värvat in nästan en hel ny startelva mäktade man alltså bara med ett skott på mål under hela matchen. I den 41:a matchminuten kom Xhevdet Llumnica helt fri mot Tobias Wennergren, men Wennergren kom ut, blåste upp sig som kulfisk och skar av Llumnicas skottvinkel och kunde därmed rädda avslutet ungefär lika enkelt som någon av Paradise Hotel-tjejerna får ragg en sen lördagsnatt på Dancing Dingo.

Under den andra halvleken tappade Assyriska allt spel. Och det trots att stjärnförvärvet Ceyhun Eris kom in istället för Stefan Batan. Värt att notera är att Assyriska under den andra halvleken enbart mäktade med tre avslut. Inget gick dock på mål. Istället var det hemmalaget som hade de bästa chanserna genom Boyd Mwila, bl.a. ett friläge i slutminuterna som Magnus Bahne kunde avvärja med nöd och näppe.

Syrianska FC – Ljungskile SK 2-0 (0-0)

1-0 (53) Peter Ijeh (assist av Denis Velic), 2-0 (61) Besim Kunic (assist av Denis Velic)

Det finns spelare som levererar det som de är betalda för att leverera. Peter Ijeh tycks vara en sådan spelare. Om jag inte har förstått saker och ting fel har Ijeh värvats för att göra mål. Och det gjorde han också i sin första match för Syrianska FC. I den 53:e minuten av matchen mellan Syrianska och Ljungskile SK visade Ijeh att de gamla måltakterna från säsongen 2002 fortfarande sitter i. Med en back i ryggen tog Ijeh emot ett inlägg från Denis Velic, bjöd på en liten nätt fint, vände om och krutade in 1-0 bakom en chanslös Nick Noble i Ljungskilemålet.

Förutom målet ryktas det dock om att Ijeh såg riktigt blek ut och att Syrianska såg riktigt ringrostiga ut under den första halvleken. Efter paus kom dock hemmaspelarna ut som ett helt nytt lag och under långa stunder pressade man ner Ljungskile i eget straffområde. Klassisk Syrianskafotboll har någon beskrivit det som. Lir. Press. Mål. Först gjorde som sagt Ijeh 1-0. Därefter kom 2-0 genom av Besim Kunic. Efter nonchalant försvarsspel från Johan Friberg da Cruz nådde bollen fram till Denis Velic som spelade fram Kunic, som enkelt kunde placera in bollen bakom den noble herr’n i Ljungskiles mål. Efter de två målen kunde sedan Syrianska vinna matchen tämligen komfortabelt. Något som hemmatränaren, Özkan Melkemichel, var mycket nöjd med: ”[j]ag tycker vi styr och ställer i matchen då. Vi är bättre på alla positioner helt enkelt”. Det är ju tur att något av de upphaussade lagen lever upp till förväntningarna. Här nere i Göteborg är vi verkligen jätteglad över det. Såååå glada.

IFK Norrköping – Östers IF 3-0 (1-0)

1-0 (45+1) Russel Mwafulirwa (assist av Tobias Rickhammar), 2-0 (76) Shpetim Hasani (assist av Daniel Bamberg), 3-0 (78) Christopher Telo (assist av Shpetim Hasani)

Tre mål på dryga halvtimmen. Mer än så krävdes inte för att IFK Norrköping skulle få en drömstart på årets säsong. Först gjorde Russel Mwafulirwa 1-0 på tilläggstid av första halvlek. Innan Mwafulirwas mål hade dock gästerna hunnit med att bränna en straff i den 35:e matchminuten. Östers nyförvärv Olivier Karekezi sköt straffen skyhögt över Niklas Westbergs mål. Det ryktas om att straffen gick så högt över mål att Norrköpings speaker funderade på att spela The Byrds ”Mr Spacemen” men att han i sista sekunden bestämde sig för att ge nykomlingen lite andrum. Don’t rub it in. Med lite drygt 75 minuter spelade av matchen gjorde Norrköping processen kort med Öster. Lite som en far som inte fattat det här med att vi har ett förbud mot barnaga i Sverige delade Snoka ut två snabba lavetter för att täppa till truten på den mopsande snorungen (Öster). Inom loppet av två minuter small det två gånger bakom Björn Åkesson. Bam! 2-0! Bam! 3-0! Först snurrade Daniel Bamberg och Shpetim Hasani upp hela bortaförsvaret i samband med en frispark strax utanför Östers straffområde. Ett mål som beskrivits som fotbollsgodis av Norrköpingsfansen. Därefter körde Hasani solo hela vägen från egen planhalva till offensivt straffområde där han serverade Christopher Telo som bara hade att stänka in trean bakom en chanslös Åkesson i Östermålet. 3-0 mot ett förväntat bottenlag, något för ÖIS att dra  lärdom av kanske?

GIF Sundsvall – IK Brage 2-1 (0-0)

1-0 (61) Ari Skulassson (assist av Aziz Corr-Nyang), 1-1 (77) Johan Eklund (assist av Vyacheslav Jevtushenko) och 2-1 (86) Nuri Mustafi

I Sundsvall bärgade GIF Sundsvall årets första trepoängare efter ett sent vinstmål mot nykomlingen IK Brage. Enligt rapporter från Norrporten Arena var det dessutom en riktig lyckospark som Nuri Mustafi avgjorde matchen med i den 86:e minuten. Innan dess hade Sundsvall hunnit med att ta ledningen genom Ari Skulasson och missa en straff genom samme Skulason. Skulasons 1-0-mål kom efter ett fint förarbete av Aziz Corr-Nyang, som på egen hand bröt igenom och gick på avslut. Brages målvakt, Gerhard Andersson, räddade dock skottet, men Skulasson höll sig framme och kunde sätta returen i mål. Efter det kvitterade Brage genom en nick av Johan Eklund, innan det var dags för Mustafi att på egen hand fixa biffen för hemmalaget.

Ängelholms FF – Hammarby IF 3-2 (1-1)

0-1 (16) Linus Hallenius (assist av Sebastian Bojassén), 1-1 (27) David Johansson (självmål), 1-2 (52) Linus Hallenius, 2-2 (77) Patrik Larsson (assist av Antonio Rojas) och 3-2 (82) David Bennhage

I omgångens sista match mellan Ängelholms FF och Hammarby IF åkte storfavoriten och försäsongssuveränen Hammarby på årets första förlust. Och det trots att man tog ledningen i matchen med både 0-1 och 1-2. Vid 0-1 utnyttjade en för dagen formtoppad Linus Hallenius att Ängelholms mittback Jacob Augustsson varit tvungen att kliva av planen efter att ha skallat ihop med en medspelare. Efter en rensning från egen backlinje (egentligen från Sebastian Bojassén men det är inte så djävla noga då bollen skickades i väg från eget straffområde) trängde sig Hallenius förbi mittbacksvikarien Robin Nilsson och tofflade in ettan bakom en synnerligen passiv Daniel Andersson i Ängelholmsmålet. En bjudning från hemmalaget på alla sätt och vis. Å andra sidan urstarkt gjort av Hallenius. Kanske, kanske kommer vi få ångra att han valde Bajen istället för ÖIS.

Även om Bajens 0-1-mål var frukten av ett oerhört passivt försvarsspel var det inget emot vad Ängelholms kvitteringsmål var. Genom att utnyttja svagheterna på Hammarbys högerkant tog sig hemmalaget till inläggsläge nere vid hörnflaggan. Ett inlägg som nådde fram till David Bennhage djupt inne i Bajens straffområde. Med ett gäng passiva bajare runt omkring sig tilläts sedan Bennhage skicka in bollen framför mål där Bajens David Johansson stod för en riktig dundertabbe då han satte en klockren nick i eget mål. Ett snyggare mål har inte Ängelholmspubliken sett sedan ÖIS var på Idrottsplatsen 2008 och Patrik Elmander rakade in en boll i öppet mål.

Vid 1-2 visade Hallenius att försäsongens målform inte var någon tillfällighet. Trots att han hade fyra hemmaspelare mot sig lyckades han bryta in i offensivt straffområde och placera in bollen. Maken till passivt och lojt försvarsspel har inte skådats sedan 5:e april år 2009. Men återigen en stark prestation av Linus Hallenius. Å andra sidan kan man tycka att någon försvarare borde inse att det bara är att gå in och dela ut en rejäl tryckare så får man stopp på Hallenius. Klart som fan han vräker in mål om han får löpa helt fritt utan någon som helst kroppskontakt. Killen är snabb som vinden. Har flyt i målandet. Klart han gör mål om han bjuds på en sådan öppning.

Efter Hammarbys 1-2-mål tog hemmalaget över allt spel. Och man skapade omgående ett antal riktigt vassa chanser, bl.a. hade Björn Westerblad ett friläge, men på något vänster lyckades Westerblad bomma hela målet. Strax därefter hade ÄFF:s Tobias Johansson två lägen att kvittera men även han misslyckades. Istället kom kvitteringen i den 77:e minuten när Antonio Rojas och Jonas Lindh spelade fram inhopparen Patrik Larsson. Helt fri med Rami Shabaan valde Larsson att ”tunnla” Shabaan. Iskallt! Elakt! Och kvitterat!

Även matchens sista och avgörande mål var frukten av ett uruselt och lojt försvarsspel. Hemmalagets David Bennhage tilläts helt enkelt promenera igenom Bajen försvaret utan att någon ens försökte trycka till honom. David Johansson och Filip Bergman, har ni hört talas om tacklingar? Om att använda kropp i närkampsspelet? Nej, jag kunde just tänka mig att ni inte hade gjort det. Bennhage jagade ifatt en misslyckad rensning från David Johansson, retfullt nickade Bennhage sedan bollen över Johansson, använde Johansson som en kona och fintade bort Filip Bergman innan han tryckte upp bollen i Rami Shabaans vänstra kryss.

Mot slutet av matchen pressade sedan Hammarby på för ett kvitteringsmål, men man kom inte så mycket längre än ett skott i burgaveln från Andreas Dahl.

 

Stopp, stopp, stopp. Nu tyglar vi hästarna innan du tar bladet från munnen och skäller ut mig and all that jive. Innan du säger något låt mig bara säga att jag vet att det är tämligen meningslöst att tippa serieutgången så här tidigt på året. Omöjligt rent av. Det blir bara rena spekulationer och fantasier. Hur kul är det på en skala från 0 till 100? Det är bara den 15 januari for heaven’s sake! Ta det lite lugnt. Du har all tid i världen på dig att tippa årets upplaga av Superettan. Sitt still i båten!

För det första har lagen inte värvat klart än. Det står fortfarande Landskrona BoIS fritt att värva Daniel Nannskog, Jonas Olsson eller någon av Farnerud-bröderna. Det skulle väl ändå förändra lagets förutsättningar drastiskt, inte sant. Vem vet, kanske, kanske lyckas Bajen locka hem Kennedy Bakircioglü, Max von Schlebrügge och Sebastián Eguren innan Superettan drar i gång på allvar. Varför skulle det vara omöjligt? Vänta du bara. Du ska allt få se. Bita i det sura äpplet.

För det andra har det internationella transferfönstret öppet ett tag till. Kommer verkligen ÖIS att lyckas behålla Álvaro Santos och Pavel Zavadil. Kommer David Leinar att få det där åtråvärda kontraktet med någon engelsk klubb (haha, yeah right!)? Är det inte möjligt att  Tobias Grahn hamnar i världsmetropolen Torino istället för i hålan Ängelholm eller att Rami Shabaan försvinner till någon norsk storklubb?

Å andra sidan, inte kan man låta meningslöshet, omöjlighet och transferfönster sätta gränser för vad man tar sig för. Nej, det går inte. Så kan vi inte ha det.

Och som en rak följd av det kommer här årets första sluttabellstips.

Ni får ta det för vad det är.

Och please, gör ingen stor grej av det.

It’s only rock ‘n’ roll and I like it.

1. Assyriska FF (4:e plats 2008, 3:e plats 2009)

Jag får ont i magen bara av att tänka på Assyriskas värvningar under årets Silly season. Jag ligger fan-i-mig sömnlös om nätterna och funderar på hur ÖIS ska klara av att rå på Södertäljes stolthet. I nuläget är jag deprimerad eftersom jag inte ser någon möjlighet till det. Som jag ser det är 2010 Assyriskas år. Det känns som att man rustat sig för att göra en AIK 2006, eller en Peking 2007, eller varför inte en Mjällby 2009. Först gjorde man klart med Rikard Norling som tränare. Det är banne mig inte kattskit det. Det Norling uträttade i AIK under säsongerna 2006 och 2007 är det inte många som skulle lyckas med (Mikael Stahre är förstås undantagen). Därefter gjorde Assyriska, i rask takt, klart med följande gäng: Gustav Segerström (back från IK Sirius), Rikard Jansson (back från Ljungskile SK), David Björkeryd (vänsterback från Qviding FIF), Mikael Eklund (back från Kalmar FF), Mikael Thorstensson (anfallare från AIK) och Marco Kotilainen (mittfältare från Gunnilse). Dessutom har man lyckats övertyga Stefan Batan om att skriva på ett tvåårskontrakt och fått lagkaptenen, och mittfältsmotorn, Dennis Östlundh att stanna ytterligare en säsong (trots att IFK Norrköping varit och frestat med ett guldkantat kontrakt.

Summa summarum, jag tror att Assyriska kommer att dansa sig på rosor genom årets upplaga av Superettan. No doubt! Det enda som egentligen talar emot Assyriska är att det tar tid att få ihop ett helt nytt lag (eller gör det egentligen det, ÖIS bytte ut mer eller mindre halva startelvan mellan 2007 och 2008 och det slutade ju som vi alla vet väldigt bra). Som det ser ut har Assyriska faktiskt bytt ut mer än hälften av startelvan. Det om något är en utmaning för Rikard Norling. Trots detta så måste jag säga att Assyriska i nuläget får hållas som storfavorit till seriesegern.

2. GIF Sundsvall (Allsvenskan 2008, 5:e plats 2009)

Varför i helvete har jag placerat GIF Sundsvall på den andra direktplatsen till Allsvenskan? Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar på den frågan, i alla fall inte mer än att det känns som att det är Giffarnas tur att gå upp. De är ett lag som har potentialen att ta klivet upp i Allsvenskan igen. Och det känns som att man hade viss otur säsongen 2009. Klubben har trots allt en viss kontinuitet och när andra lag dras med riktigt kass ekonomi har skoterraggarna det rätt OK. Sundsvall tycks dessutom få behålla stommen i truppen vilket gör att man kan bygga vidare på förra säsongens stundtals fina spel. Ari Skulason, Jonas Wallerstedt, Hannes Sigurdsson, Aziz Corr-Nyang m.fl. ska inte underskattas. Nu gäller det bara för Sören Åkeby att slipa bort de där riktiga bottennappen. Det enda orosmomentet som jag kan se är att man valt att satsa på ex-ÖISaren Tommy Naurin (tidigare Qviding FIF) som förstemålvakt efter att Fredrik Sundfors bestämt sig för att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott. Trots detta känns det som att Sundsvall kan utmana denna säsong.

——————————————————————————-———————————-——-

3. Örgryte IS (1:a plats 2008, Allsvenskan 2009)

Egentligen har ÖIS en för bra trupp för att ”bara” hamna på kvalplats. Om det skedde skulle jag säga att laget underpresterade. Rejält. Med i stort sett hela fjolårstruppen intakt – förlusterna av Magnus Källander, Martin Dohlsten, Christian Lindström och känns nästan som en befrielse – måste ÖIS kunna utmana Assyriska, Sundsvall, Ängelholm, Jönköpings Södra och Hammarby om de två uppflyttningsplatserna. Det är klart att Marcus Allbäck och Roy Miller kommer att saknas. Men med en backlinje bestående av Björn Anklev, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson samt ett mittfält med Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Pavel Zavadil och Alex Perreira har man tillräckligt med kompetens för att köra över åtminstone hälften av motståndarlagen och spela jämt med resten. Huruvida man når toppen eller inte har förstås att göra med om Álvaro Santos stannar eller försvinner. Spelar Santos hela säsongen spelar ÖIS i Allsvenskan 2011. Spelar Santos bara fram till sommarfönstret kommer ÖIS på kvalplats. Det tredje alternativet – att Santos över huvudtaget inte spelar i ÖIS under 2010 – vill jag inte tänka på.

——————————————————————————-———————————-——–

4. Ängelholms FF (5:e plats 2008, 7:e plats 2009)

Ängelholm har förvisso tappat skyttekungen och lagkaptenen Mattias Adelstam. Där tappar man omkring 15 mål per säsong. Om alla rykten stämmer har dock ÄFF lyckats förstärka i tre av fyra lagdelar. På målvaktssidan ansluter Daniel Andersson från Helsingborgs IF. I backlinjen har man lyckats locka till sig GAIS Mikael Dahlgren. De av er som var med ner i Superettan 2007 och 2008 minns säkert att Dahlgren var en av seriens absolut vassaste ytterbackar. På mittfältet har Ängelholm förstärkt med unge Heidar Geir Juliusson och Tobias Johansson (Mjällby AIF). Dessutom sägs det att Tobias Grahn är på väg in. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om: Grahn verkar vara en komplett galning, men å andra sidan verkar ju inte Diego Maradona eller Eric Cantona ha varit särskilt friska heller. Nej, jag tror faktiskt att 2010 är året då Ängelholms FF utmanar de övriga lagen om de allsvenska platserna på allvar.

5. Jönköpings Södra (14:e plats 2008, 10:e plats 2009)

Jag måste erkänna att jag är inte så lite imponerad av Jönköpings Södras värvningar under årets Silly season. Vilken satsning! Brr. Har det att göra med att klubben äntligen blivit av med Olle Nordins lönekostnad – nu har man helt enkelt råd att värva klasspelare från när och fjärran – eller är det så att spelarna kan tänka sig att komma till J Södra nu när Nordin är borta? Oavsett vilket så kommer Jönköpingslaget att bli att räkna med i år. Jag lovar dig, inget lag kommer att se fram mot matcherna på Stadsparksvallen. J-Södra kommer att bli otroligt starka denna säsong. Bara det att man har lyckats locka till sig både Kristoffer Fagercrantz, från Falkenbergs FF, och Pär Cederqvist, från Landskrona BoIS, får mig att känna viss oro. Det är fan-i-mig ingen skam. I de två spelarna har man uppemot 20 mål och 15 assist. Lägg där till att man får behålla Tommy Thelin (7 mål och 8 assist förra säsongen). Någon Södrait som saknar Kirsten Viikmäe? Knappast. Räkna med att J-Södra kommer att bli giftiga framåt! Och på försvarssidan ser man också ut att bli att räkna med. J-Södra har bl.a. plockat in IFK Norrköpings gamla stormålvakt Nuredin Bakiu, som under ett antal säsonger varit i toppen av målvaktsligan. Dessutom har man den gamle ÖISaren Jukka Sauso på provspel. Om det är positivt eller negativt för J-Södras chanser nästa säsong lämnar jag okommenterat men om vi har tur flyttar de kanske upp Sauso i anfallet.

6. Hammarby IF (Allsvenskan 2008, Allsvenskan 2009)

Vem ska göra Bajens mål under den kommande säsongen? Sebastian Castro-Tello? Nej. Linus Hallenius? Nej! Freddy Söderberg? Haha, tillåt mig småle. Med andra ord, vi upprepar frågan, vem fan ska göra målen för Bajen? Den som har ett bra svar på den frågan kan förmodligen tjäna sig en hacka. Hör av er så kan jag ge er Jeppe B:s telefonnummer. Sitter det någon agent ute i detta avlånga land och håller på en avslutare av klass så plocka upp telefonen och slå en signal till Jesper Blomqvist (Djurgårdens IF FF) eller Michael Borgqvist (AIK). Nu! Om jag vore Bajensupporter skulle jag känna en stor oro inför den kommande säsong. En känsla av deja vu. Scary! Är det rent av dags för Bajen att göra en GAIS, Öster eller Assyriska? Kanske det. Som jag ser det sitter Bajen på i stort sett samma problem som man hade inför och under säsongen 2009. Varför händer inget? Handlar det bara om ekonomi? Och om det gör det hur ska man då ha råd att behålla spelare som Rami Shabaan, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand? I nuläget har laget en relativt vass stomme – man kommer sannolikt inte att släppa in så många mål – men man saknar verkligen det där riktiga bettet i och omkring motståndarnas straffområde. Inte blev man bättre av att Emil Johansson försvann till Molde. Dessutom har man det oerhört tungt ekonomiskt och de enda förstärkningar man har mäktat med är att flytta upp ett gäng junisar (vi vet alla hur det gick för ÖIS det året man gjorde på det sättet i Superettan). Det där snacket om Kenka, Maxen och Kapten Kola (ni vet väl att alla som spelar i Bajen har söderkis- eller halvalkissmeknamn som Boffa, Pavan och Danken etc. det är en del av den s.k. Bajenmyten, tror mig!) var bara något jag skrev för att få till en snärtig inledning. Nej, Bajen ska vara nöjda om de slutar på den övre halvan av tabellen.

7. IFK Norrköping (Allsvenskan 2008, 11:e plats 2009)

Gåtan IFK Norrköping. Ett så pass klassiskt lag, och som dessutom har Sveriges tionde största stad i ryggen, borde kunna prestera bättre än Superettan. Men så är inte fallet. Och så kommer det vara under ett par år framöver. Det är i alla fall min bedömning. För allt i världen, glöm inte bort att Peking har tappat Stefan ”Jag är det största praktarsle som någonsin vandrat på denna jord men en riktigt bra fotbollsspelare det är därför som människor står ut med mig” Thordarsson, Nuredin Bakiu, Mikael Roth samt lagets båda testiklar (inklusive själ, hjärta, hjärna och lungor) Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg. Hur tusan tar man sig ur ett sådant bryggläge? Det gör man inte. Särskilt inte när klubbens mest meriterade nyförvärv är Väsbys målvakt Niklas Westberg och Shpetim Hasani från IK Sirius. Men lycka till!

8. Östers IF (Division 1 Södra 2008, Division 1 Södra plats 2009)

Varje år är det en nykomling som går över förväntan. Och då menar jag riktigt över förväntan. Typ att man toppar serien eller ligger tvåa efter lite drygt tio omgångar. Man spelar som besatta, med glöd under dojorna och en tagg i hjärtat. Man har något att bevisa. Man slåss för sin stolthet och man tror på det man gör. En för alla, alla för en. Det vill säga raka motsatsen mot vad Landskrona BoIS har hållit på med under de senaste fem åren. Den här gången tror jag att det laget är Östers IF. Sedan skadar det inte att man har gjort en hel del smart förstärkningar som Charles Andersson, från Landskrona, och den isländske landslagsmittfältaren David Thor Vidarsson.

9. Landskrona Bois (11:e plats 2008, 8:e plats 2009)

Jag har sagt det förr och jag är övertygad om att jag kommer att få säga det igen: det blir ingen allsvensk comeback för Landskrona BoIS i år heller. Trots att klubben haft ett antal riktigt vassa spelare under de senaste åren har man inte fått det att stämma. Så tror jag att det kommer att fortsätta och det trots att man inför säsongen 2010 tappat en sjuhelvetes massa ”karaktärsspelare” eller vad sägs om Christoffer Carlsson (gick till Falkenberg), Jesper Westerberg (som var förra årets bästa BoISare gick till Mjällby och Allsvenskan), Pär Cederqvist (försvann till seriekonkurrenten Jönköpings Södra), Charles Anderson (till Östers IF)  och Babis Stefanidis (flyttar hem till Stockholm och Brommapojkarna). Till detta skall dock läggas att BoIS gjort klart med Henrik ”Näe” Larsson, som ny huvudtränare, och Hasse Eklund, som ny andretränare, samt värvat in Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri från Helsingborgs IF och Ängelholmsbänknötaren Patrik Åström. Jag är dock tveksam till om det räcker till och betraktar än så länge Landskrona BoIS som ett mittenlag.

10. Falkenbergs FF (7:e plats 2008, 6:e plats 2009)

Förra året tog Falkenbergs FF sin bästa placering i seriesystemet någonsin. Då slutade man på sjätte plats. I år tror jag dock att man kommer att dala i tabellen, likt en döende stjärna. Nej, jag tror inte att Christoffer Carlsson och Emil Jensen är tillräckligt för att Falkenberg ska behålla sin position, än mindre klättra. Nej, här tar resan slut. Jag är ledsen att säga att från och med nu bär det bara utför för Falkenberg. Förlusterna av Kristoffer Fagercrantz och backklippan Jens Gustafsson väger tungt. Och jag tror inte det spelar någon roll hur bra Thomas Askebrand är som tränare. I år är Superettan helt enkelt för bra för att Falkenberg ska placeras sig på den övre halvan.

11. Ljungskile SK (Allsvenskan 2008, 9:e plats 2009)

Ljungskile SK tappar spelare på spelare på grund av en allt sämre ekonomi. Eller? Min gissning är att man därmed kommer att få det ohyggligt svårt att klättra i tabellen i förhållande till fjolårets niondeplats. Så här långt har Ljungskile tappat Rickard Jansson, Robert Johansson, Daniel Åkerwall, Niklas Löfgren, Ryan Miller, Jörgen Wålemark, Colin Burns och Tobias Johansson från fjolårets trupp och dessa spelare har ersatts med ”fynd” från de lägre divisionerna och spelare från ”over there”. Är det inte väldigt tveksamt om det är tillräckligt. Frågan är om inte Ljungskile kommer att vara indraget i bottenstriden under hela säsongen.

12. Syrianska FC (Division 1 Norra 2008, 4:e plats 2009)

Varje år är det en av nykomlingarna i Superettan som överpresterar. Så in i helvete. Det är som att man spelar på ren pepp och entusiasm. Som om man hade Hin håle i hälarna. Förra året var det laget Syrianska FC. Något, för att inte säga mycket, överraskande var Syrianska med hela vägen in på upploppsrakan. Det var så när att man snodde kvalplatsen från ärkerivalen Assyriska. Det ska dock sägas att året efter går det alltid väldigt trögt för detta lag. Det hände t.ex. IK Sirius säsongen 2008. Och det skulle inte förvåna mig om det hände Syrianska säsongen 2010. De förstärkningar som laget har gjort hittills imponerar inte och jag förutspår därför att man får det tungt i år. Dessutom tror jag nog att man får räkna med att det är slut på underskattningen efter fjolårets fina insats. 2010 kommer alla lag att komma heltaggade till matcherna mot Syrianska. Därmed kommer också Syrianska att få det tuffare än 2009.

——————————————————————————-———————————-——–

13. Degerfors IF (16:e plats 2008, Division 1 Norra 2009)

Ett klassiskt lag som återigen är tillbaka i näst högsta serien. Jag har dock en känsla av att brukspojkarna kommer att få det jobbigt denna säsong. Jag vet inte om det har med klubbens ekonomi att göra men det ser ut som att man har valt att bygga vidare på det lag som vann Division 1 Norra 2009. Nyförvärven är så här långt få och man har tappat den talangfulla anfallaren Mario Simunovic till Doncaster i England (förvisso inget stort avbräck). Kvalplats är gott nog.

14. Väsby United (9:e plats 2008, 12:e plats 2009)

Nej, den här gången kommer inte Väsby United undan. Det blir minst kval men man kan mycket väl hamna på nedflyttningsplats. Laget med seriens absolut tristaste, mest ångestframkallande och sämsta arena har återigen åderlåtits av AIK. Den här gången försvann den oerhört talangfulle mittbacken Niklas Backman (nu tänkt att ersätta Jos Hooiveld som försvunnit i väg till Celtic för att ta sig in i Guiness rekordbok). Tyvärr – eller tyvärr och tyvärr om Väsby åker ur Superettan slipper man åka till Vilundavallen något mer vilket bara är bra – leder det till att Väsby blir ett av seriens strykgäng och att man som bäst hamnar på kvalplats. Det är oundvikligt.

——————————————————————————-———————————-——–

15. IK Brage (Division 1 Norra 2008, Division 1 Norra 2009)

Brage må va lage som aldrig tappar tage. Det spelar dock ingen roll denna säsong. Är det inte alltid så att en nykomling åker ur Superettan. Jag tror det. Och i sådana fall är det Brage som ryker. Den trupp som läxade upp Qviding FIF i kvalet 2009 har endast förstärkts marginellt (bl.a. Niklas Åkervall från Ljungskile och ett par dussinlirare från de lägre divisionerna) och det är tyvärr inte tillräckligt för att man ska klara sig kvar i fotbollens näst finaste rum.

16. FC Trollhättan (Division 1 Södra 2008, 13:e plats 2009)

Jag kan inte för mitt liv se hur FC Trollhättan ska klara sig kvar i Superettan den här säsongen. Ett redan svagt lag har bara blivit svagare. Man försökte värva Christian Lindström som ersättare till Andreas Falsetas men misslyckades när Lindström skrev på för Qviding FIF. Och när en lirare av Lindström kaliber väljer att skriva på för ett lag i division under vet man att man är i trubbel. Trust me. I övrigt har klubben enbart gjort klart med två nyförvärv: Robin Eriksson från Lindome och Robert Davidsson från Skoftebyns IF. Och då snackar vi om ett lag som fick kvala sig kvar i Superettan 2009. Tror ni att det är någon av konkurrenterna som darrar på manschetterna? Näppeligen. Nej, det här kommer att sluta illa för FCT.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha