Efter 0-0 mot GIF Sundsvall hemma på Gamla Ullevi är säsongen slut. Över. Finito. Le fini. Körd i botten. This is the end som The Doors sjöng. Det är bara att svälja gråten och sätta i gång att drömma storslagna drömmar om säsongen 2011 och hur vi ska tokdominera Superettan och återerövra vårt rykte som Lirarnas Lag. En ny tid, ett nytt ÖIS. För så är det ju, drömmarna är det enda vi har kvar i dag. I gårdagens match var det egentligen bara Örgryte Tifos storslagna Pavel-hyllning som höll måttet. Nere på gräset var det samma visa som tidigare under säsongen. Halta Lotta. En platt melodi som vi alla tröttnat på vid de här laget. Trots ett klart spelövertag lyckades inte ÖIS skapa en enda hundraprocentig målchans förrän David Leinar tog klivet upp i offensivt straffområde i den 72:a matchminuten. Tyvärr svarade den gamla ÖIS-bekantingen Tommy Naurin för en (mar)dröm(s)räddning. Och med den försvann också chansen att spela allsvenskt 2011.

Men det är så den här säsongen har varit. ÖIS har helt enkelt aldrig fått ordning på spelet och under långa stunder har man spelat med ett spelsystem som inte maximerat spelarnas egenskaper. Det är bara att erkänna att så är fallet. Nu när det bara är fem matcher kvar börjar man hitta rätt, men vad hjälper det när de övriga lag redan dragit ifrån. Där vi är i dag, där skulle vi ha varit mars. Nej, det är bara att krypa ner i sängen igen, fluffa till kudden, lägga lakanet till rätt, dra duntäcket tätt intill kroppen och somna in för att drömma söta drömmar om en storslagen och ärofylld rödblå framtid.

Spelarbetygen är den här gången satta av Bellman, Håkan Wall och Martin Johansson. Kommentarerna står Bellman och Håkan för även om Martin har chippat in en och annan dubbelboogey också.

Peter Abrahamsson 3,3 (Bellman 4, Håkan & Martin 3)

Det sägs att den ryske tsaren Peter den stores favorithobbys var båtbyggeri och segling. Vår Peter den store var definitivt inte ute och seglade i gårdagens match mot GIF Sundsvall. Stabil, säker, pålitlig, trygg – oh ja, vi kan fortsätta i all evighet – och helt enkelt ruskigt bra. I övrigt får man väl säga att det var en rätt seg och söming match. Om du blev uttråkad av första halvlek, kan du bara tänka dig vad Peter blev. Så till den milda grad att han till och med kastade sig och räddade ett skott som hade gått fyra meter utanför. Bara för att få något annat att göra än att stå och sova. I övrigt gjorde Peter en mer eller mindre felfri insats: bra räddningar, bra och snabba utkast och exakt med fötterna. Det enda som hindrar honom från att få högre betyg var att Sundsvall vägrade att anfalla hela matchen igenom. Fy satan vilket tråkgäng.

Christofer Bengtsson 2 (samtliga 2)

Som den gode Vergilius skrev i går kväll, vi förväntar oss inte att Christofer Bengtsson ska slå inlägg som Dani Alves, men vi förväntar oss att han ska få till mer än ett hyfsat inlägg på hundra försök. I går gick det till och med så långt att Janne Andersson slet sitt hår vid sidlinjen och när Bengtsson väl satte ett inlägg vrålade Janne: ”så där ja, där har vi ju ett inlägg”. I övrigt visade Bengtsson upp ett förhållandevis slarvigt passningsspel. Inte heller övertygande han i defensiven. Hade Sundsvall varit lite hetare hade betyget blivit ännu lägre.

David Leinar 3 (samtliga 3)

Det måste varit underbart för David Leinar att äntligen få en lekkamrat – läs motståndare – i normalstorlek och inte någon liten vante som flyger och far så fort David sätter axeln till. Hannes Sigurdsson måste varit en härlig biff att sätta tänderna i efter att fått utstå spensliga bönor som Robin Staaf den senaste tiden. I går fick vi också se en riktig clash of the titans! Gött med lite smällar och tufft spel. Annars får man väl säga att det slogs ovanligt många ballongbollar från Leinars fötter och när han inte levererade på den nivå som vi är vana vid klev Robin Jonsson fram istället. Och tur var väl det för Sundsvall var inte helt ofarliga i all sin ofarlighet. If you know what I mean. Betyget höjs dessutom ett snäpp på grund av att han lyckades bättre som anfallare än vad Álvaro Santos gjorde. Leinar var i alla fall först på de flesta höjdbollar på Giffarnas planhalva och visade prov på ett par fina nickpassningar. För att inte tala om den precision David visade upp när läget väl infann sig. Bara en fantomräddning från en pånyttfödd Tommy Naurin kunde rädda Sundsvall där.

Robin Jonsson 3,3 (Håkan 4, Bellman & Martin 3)

Den Robin vi såg och älskade i början av säsongen var tillbaka på plan. Försvarsgeneralen! Först in i alla situationer och avstyrde flera farliga situationer där han ställdes en-mot-en med en rättvänd Sundsvallsspelare. Härligt att se. Vi minns särskilt situationen i mitten av den andra halvleken när Sundsvall fick ett omställningsläge efter en ÖIS-hörna och där Emil Forsberg satte högsta fart mot Robin Jonsson, men lugn bara lugn, Robin Jonsson visade ballar av stål, avvaktade och precis i samma stund som Lill-Foppa skulle rycka förbi klev Robin in och snodde bollen. Utan att ens nudda lillkillen. Snacka om stil, finess och flärdfullhet. Exakthet. In i minsta detalj. Satte dessutom ett par riktigt snygga uppspel längs med marken upp på Markus Anderberg och Jakob Olsson när Sundsvall stängde av uppspelsvägarna via Pavel Zavadil. Mer sådant, Robin!

Adam Eriksson 2 (samtliga 2)

Man får ändå säga att Adam Eriksson skötte sin kant på ett föredömligt vis. Åtminstone i defensiven. När det kom till offensiven kändes det inte lika bra. Nästan helt borta. Jo, det stämmer att det var Adam som serverade David Leinar och att det var Adam som hade det fina skottläget i mitten av den första halvleken men vad hjälper det när han i övrigt var helt osynlig. Spelade sista tio minuterna med rejäl kramp eller någon form av skadekänning. Men inte sa han ett pip för det. Inte heller begärde han behandling eller lät känningen påverka hans spel. Det är hjärta det! Och det ska det sägas att det i alla fall finns gott om och det är skönt att se i denna mörka stund.

Pavel Zavadil 4 (samtliga 4)

The Untouchable. Kära Dick Last, nu har vi gjort vår röst hörd – vi VILL ha Pavel kvar i ÖIS! Ge honom exakt vad han vill ha. Han förtjänar det. Han gör skäl för sin lön. Vi hoppas att du, Janne Andersson, Lars Ranäng och Kristian Sundborn inser det. Kan ni inte se att Pavel är värd allt smör i Småland, all skog i Norrland och allt guld i Stockholm. Gör ni inte det ska ni nog fundera på om inte IK Virgo är en mer lämplig miljö – nej’rå skoja bara. Om det där om Virgo alltså, inte det där om Pavel. Det var allvar. Pavel-tifot var riktigt, riktigt vackert – ett stort tack till Örgyte Tifo som ägnat hela helgen åt att förbereda denna storstilade hyllning till en storstilad spelare – och det märktes att Pavel gillade vad han såg för han tackade och bockade genom att slita som ett djur på planen. Det finns just nu ingen i ÖIS som vill så mycket i varenda närkamp, i varenda löpning, i varenda dribbling som Pavel Zavadil. Och käre Gud, varför kunde inte Pavels kalasträff i sista sekunden fått gå in?

Valter Tomaz Jr 1,7 (Håkan & Martin 2, Bellman 1)

När Valter Tomaz Jr är försvarare får man som åskådare ofta hjärtat i halsgropen när han får bollen som siste man. När Valter är mittfältare kan man allt som oftast räkna med att ÖIS anfall tar slut i just precis det ögonblick som bollen når fram till Valters fötter. I går var det stundtals beklämmande att se vilken brist på känsla som Valter har i sina fötter. Om man vill vara vänlig kan man väl säga att han blandar och ger. Ballongbollar, passningar i djupled som är tio gånger för hårda och tjongisar upp på läktaren varvas med geniala spelvändningar och precisa påläppenpassningar (på chans). Den senaste tiden har oftast värvningen av vår kära islänning ifrågasatts, men efter gårdagens match finns det de som menar att en mer relevant fråga att fundera kring är varför vi värvade en brasse som egentligen inte tillför mycket mer än några rejäla blåmärken hos motståndarna.

Björn Anklev 1,3 (Martin 2, Bellman & Hox 1)

I går sjönk skeppet och kaptenen lyckades tyvärr inte göra mycket för att hålla det flytande. Ute på planen är Anklev fortsatt iskall och nu även i positionen som yttermittfältare. En position som man länge trott var den optimala platsen för El Pato. Visst, Anklev slet som en ardennerhäst och han spelade uppoffrande men det är bara att inse att rent formmässigt har sensommaren och hösten varit ett rejält magplask i den näst största bassängen. Varför? Varför!? Varför!?! Å andra sidan ska det sägas att det är tryggt med Björn på plan. Man vet vad man får. Match efter match. Du får en spelare som är jättebra fram till den sista tredjedelen. Den del av planen som räknas om du spelar offensiv mittfältare.

Markus Gustafsson 1,7 (Bellman & Martin 2, Håkan 1)

Tyvärr kom Markus Gustafsson helt fel in in i matchen och lyckades aldrig spela sig in i den. Mot Sundsvall hamnade den lille regissören för långt fram i defensiven och för långt bak i offensiven. Något ni har hört förut? Hade dessutom en allt för hög felprocent i passningarna. Nej, Mackan, vi glömmer den här matchen och tar nya tag i nästa.

Markus Anderberg 2 (samtliga 2)

Springa, springa, springa. Dribbla, dribbla, dribbla. Söka hörnflagga och trång yta, söka hörnflagga och trång yta, söka hörnflagga och trång yta. Du kan ta division fem-spelaren ur division fem, men du kan aldrig ta division fem ur division fem-spelaren? Mot GIF Sundsvall hade Markus Anderberg mycket boll och ganska fina ytor på sin vänsterkant och det kändes ofta rätt farligt – men frågan är om det någon gång var det. Anderberg har helt klart talangen, men vi kan samtidigt konstatera att det finns så mycket mer att slipa på och jobba med. Passningsspelet är en sådan sak. För att inte tala om avslutningarna. Någon som lade märke till avslutet från någon meter utanför straffområdet – i vänsterläge – som gick ut till inkast nere vid den högra hörnflaggan. Jesus. Men som sagt, bit ihop, bryt ihop och kom tillbaka. Anderberg är en oslipad diamant och nästa år måste det bara lossna.

Álvaro Santos 1,7 (Bellman & Martin 2, Håkan 1)

Egentligen skulle man kunna tro att det låga tempot i matchen mellan ÖIS och GIF Sundsvall skulle passa Álvaro Santos som hand i handske. Han är ju trots allt inte den snabbaste spelare vi har sett – om vi uttrycker oss lite diplomatiskt. Tyvärr var det tvärtom och Álvaro kom för sent in i alla situationer och blev dessutom väldigt isolerad uppe på topp. Dags att göra sig av med lite barlast?

Sebastian Johansson 2,3 (Bellman 3, Håkan & Martin 2)

Kan det vara så att Sebastian Johanssons nyckelbensskada kostade oss den allsvenska platsen? När Sebban i går bytte av Valter fick vi se en helt annan säkerhet på ÖIS mittfält. Det blev smärtsamt tydligt att vi verkligen hade behövt ”världens bästa hemvändare” under de gångna omgångarna. Sebastian kompletterar Pavel på ett bra sätt och under slutet av matchen lyckades de tillsammans skapa ett tryck på Sundsvall, något som inte varit möjligt under de matcher där Sebban har saknats. Matchoträningen lyste förvisso igenom, men inställningen var det verkligen inget fel på.

Jakob Olsson 2 (samtliga 2)

Sin vana trogen kom Jakob Olsson in på sin kant och rörde om. Precis som han ska göra. Gårdagens inhopp var helt OK. Ska vi komma med några invändningar är det väl att han orsakade alldeles för många frisparkar i bra lägen för Sundsvall. Där tappar han lite i vår betygsättning. Och avslutningsvis något ni kan fundera över under fredagens after work och lördagens tipsextragrogg: varför vinner Jakob varje närkamp han går in, medan Markus Gustafsson inte vinner en enda? Är svaret så enkelt som att Jakob vågar?

Alexander Mellqvist 2 (samtliga 2)

Tanke: Djupledslöpningar. Byte: In med Alexander Mellqvist. Så stod det nog i Janne Anderssons svarta bok. Mellqvist visade inte så mycket under sitt korta inhopp, men det var helt klart så att han hade fått order om att löpa nord-syd och inget annat. Och där i ligger också Mellis styrka.

 

Förutsättningar var givna på förhand. Om ÖIS ville hänga på övriga lag i striden om en plats i Allsvenskan 2011 var vinst och tre poäng ett måste. Ett femtonde kryss hade varit förödande för drömmen om Allsvenskan. En förlust och säsongen hade varit helt död. Och ute på Gamla Ullevis gräsmatta rådde det inga som helst tvivel om att ÖIS-spelarna hade fattat galoppen. Från den första matchminuten låg man på GIF Sundsvall som om man hade djävulen i hälarna och Idi Amins ande flåsandes i nacken. Aggressivt försvarsspel, resolut attackspel och ett klart spelövertag. Dess värre lyckades man inte omvandla den fina tändningen och det klara övertaget till några direkta målchanser.

Stanna Pavel! Även om vi spelar i Superettan nästa år.

Den enda gången pulsen riktigt steg under den inledande kvarten var när Sundsvalls högerback, Billy Berntsson, spelade in ett inlägg från sin högerkant, som Ari Freyr Skulasson skarvade vidare mot mål – via Valter Tomaz Jr:s högerarm. Och vid den bortre stolpen stormade den isländska bjässen Hannes Sigurdsson fram, precis i linje med Skulassons skarv. Peter Abrahamsson visade ingen pardon utan kastade sig in i situationen och bröt bollbanan i precis samma stund som Sigurdsson brakade in i Abrahamsson. Riktigt starkt av Peter, riktigt fult av Sigurdsson.

I den 18:e minuten fick ÖIS en frispark mitt på Sundsvalls planhalva, som Pavel Zavadil lyfte in med fin precision mot straffpunkten där bollen nickades undan av en Sundsvallsspelare. Valter Tomaz Jr hann dock upp bollen precis på straffområdesgränsen, vände runt som på en femöring och klippte till! Mitt i händerna på Tommy Naurin i Sundsvalls mål.

ÖIS fortsatte sedan att mala på och trycka tillbaka Sundsvall. Problemet var bara att det var Sundsvall som skapade de riktigt heta chanserna, som i den 30:e minuten när Skulasson hittade fram till Daniel Sliper med ett fint instick. Sliper, som befann sig någon meter till höger om straffpunkten, valde att gå på direktskott. Utanför!

Hela denna säsong har fasta situationer varit ÖIS melodi. I Pavel Zavadils, Markus Gustafssons och Alex Perreiras fötter har laget haft ett fint anfallsvapen under hela säsongen. Med dryga halvtimmen spelad på Gamla Ullevi smekte också Gustafsson in en frispark mot Sundsvalls straffområde som David Leinar skarvade vidare mot den bortre stolpen. Något turligt nådde bollen också fram till Adam Eriksson, som direkt satte tillbaka bollen mot mål. Parallellt med mållinjen. Längs med mållinjen. Låt den gå in. Låt den gå iiiiinnnnnn! Givetvis inte.

- Vi blir ju bollförande på hemmaplan. Lagen kommer hit och ligger lite lägre mot oss och då har vi inte riktigt haft kvaliteten att spela bort dem med tillräckligt bra passningsspel och tillräckligt bra fart. Det är väl lite grann samma sak i dag. Vi klarar inte att luckra upp dem på det sätt som vi behöver göra för att vinna matchen, kommenterade Janne Andersson ÖIS kraftiga bollinnehav och spelövertag några minuter efter att Jim Petersson blåst av matchen.

I andra halvlek blev det emellertid annat ljud i skällan. Sundsvall klev upp och hittade rätt i positionerna och ÖIS hade inte alls lika lätt att ta kontroll över matchen. Halvchanser – mer än så mäktade varken ÖIS eller Sundsvall med. Om första halvleken hade tryck och nerv, så var den andra halvleken ungefär lika upphetsande som någon av Chers 90-talsvideos. Trött, såsigt och sömnigt. Dassigt, avslaget och ineffektivt. Sundsvall satsade på skott utanför, medan ÖIS satsade på hörnor från höger. Det luktade 0-0 lång väg.

Och så där höll det på fram till den 70:e minuten när ÖIS äntligen fick tryck på offensiv planhalva och pressade Sundsvall hela vägen ner till eget straffområde. I den 72:a minuten sög Pavel Zavadil in en andraboll efter ett långt inkast från Christofer Bengtsson och spelade vidare ut till Jakob Olsson ute på ÖIS vänsterkant. Olsson spelade vidare till Adam Eriksson vars svepande inlägg nådde fram till David Leinar som dröjt sig kvar uppe i offensivt straffområde. Och Leinar tog sikte på Tommy Naurins högra kryss. En nicklobb som länge såg ut att vara perfekt avvägd, men i sista stund tänjde Naurin ut och lyckades tippa bollen över egen ribba. Ett anfall och avslut som verkligen var värt ett bättre öde.

Med tanke på matchens allvar hade man nu kanske väntat sig att ÖIS skulle ta över matchen och fullkomligt äga de avslutande tjugo minuterna av matchen. Men så blev inte fallet, istället var det Sundsvall som repade mod och tryckte tillbaka ÖIS. Så mycket mer än en halvfarlig hörna som Peter Abrahamsson boxade bort på egen mållinje mäktade man dock inte med.

ÖIS vilse i Superettan?

Istället var det ÖIS som stack upp i samband med en ny frispark på offensiv planhalva. En frispark som ledde till fullständig kalabalik inne i Sundsvalls straffområde innan en bortaförsvarare kunde skicka ut bollen ur eget straffområde. Christofer Bengtsson fick dock tag i rensningen och skickade med en gång in ett inlägg mot den bortre delen av straffområdet där Álvaro Santos nådde högst i duell med Sundsvalls Christian Brink. Santos nick gick dock över mål istället för i mål. Något ni har hört eller läst förut under denna helvetes kryssning?

- Jag tycker att vi gör ett bra försök sista kvarten när vi flyttar upp och spelar med trebackslinje och spelar lite längre bollar. Då får vi lite tryck och några lägen. Vi har Álvaros nick och Leinars nick och Björn har ett läge rakt framifrån där han inte får träff. Sedan är det en hands också. Det är lite irriterande att vi inte får straff där, när motståndarna får straff, som de fick nere i Ängelholm. Vi har inte marginalerna med oss riktigt, avslutade Janne Andersson presskonferensen.

Och så gick det som det alltid gått denna säsong. 0-0. Oavgjort. Kryss. Plattmatch. För femtonde gången denna säsong. När inte ens Pavel Zavadil klarade av att rädda oss med ett långskott i slutsekunden så vet man att säsongen är körd. Beckmörkt. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och inse att vi är riktigt vilse i Superettan. Åtminstone i ett år till.


Maj 292010
 

Sviter är till för att brytas. Så är det bara. Förr eller senare skulle det komma en förlust. Så är det alltid. Hur gärna man än drömmer om något annat. Som en säsongen helt utan förluster. Men så blir det aldrig. Det är ju trots allt ÖIS vi talar om. Inte kan du väl säga att du trodde annat?

I dag kom alltså årets första förlust i Superettan. Surt, surt som fan, men inte mycket att göra åt. I dagens möte med GIF Sundsvall var ÖIS bara för bleka. Man räckte helt enkelt inte till. Och det trots bortaplan och riktigt fint underlag. ÖIS kom helt enkelt inte upp i normal standard.

Än värre är att det för varje match som spelas framgår med en obehaglig tydlighet att ÖIS offensiv inte är någonting utan Álvaro Santos. Något som blev plågsamt tydligt i dagens match där ÖIS inte mäktade med mer än tre avslut mot Sundsvallsmålet. Det är inte tillräckligt. Inte heller är det OK. Skärpning!

Ken Fagerberg gör förvisso så gott han kan, men i nuläget räcker han inte till. Kvickheten i steget och råstyrkan i närkampsspelet är inte tillbaka i nivå med vad den en gång har varit. Dessutom bjuder Ken på allt för mycket spel med ryggen mot mål och egna genombrottsförsök.

För att inte tala om alla gånger han hamnar nere vid hörnflaggan. Ken, det här är inte det svenska landslaget och du är inte Zlatan Ibrahimovic. Nej, håll dig i straffområdet så ska du se att du gör mer nytta. Och du, det är inte fel att utnyttja sina medspelare. Åtminstone någon gång då och då. Det gör er bättre som lag och dessutom är det roligare för de andra om de också får vara med och leka. Och vem vet, kanske får du tillbaka bollen när du befinner dig i ett bättre läge och då kommer det där målet som du längtar så mycket efter. Vad säger du, har vi en deal?

I övrigt får man väl säga att Sundsvall hade gjort sin hemläxa. Läst in sig på ÖIS idéer och spel. Fattat grejen med Pavel Zavadils tillbakadragna roll på mittfältet. Så fort ÖIS hade bollen i egen backlinje eller nere hos Peter Abrahamsson låg Sundsvalls Mirza Durakovic som limmad på Pavel. Som ett djävla frimärke. Som om han hade the hots för ÖIS speldirigent. Uhhh-uhhh, Mirza löves Pavel. Och Pavel fick en riktigt jobbig första halvlek där han inte alls kom med i spelet på det sätt som ÖIS önskar. Därmed skapade ÖIS inte heller någonting.

ÖIS första halvlek var fullständigt hopplös. Blek, fisig, lam, ofokuserade, slätstrukna och glåmig. Bland det sömnigare jag har upplevt och då ska man ha i åtanke att jag som barn genomlevt en och annan riktigt såsig frijazzkonsert, så när jag säger att något är ett sömnpiller så vet jag vad jag snackar om.

Sundsvall var i och för sig inte mycket bättre än ÖIS vilket bidrog till den blodlösa tillställning som utspelade sig på Norrporten Arena under den första halvleken.

Fram till den 22:a minuten hände ingenting. Sedan hade Sundsvall en hyfsad period där man bl.a. gjorde 1-0 genom Ari Skulason.

En för djävla vass spelare den där Skulason. Han bär inte på många pannor och är inte särskilt kraftfull i sitt spel, men det väger han upp genom att vara smart, kvick och teknisk. Inte för att det var egenskaper som han visade upp i samband med 1-0-målet. Nej, det målet var mer av en ren tillfällighet. Som Skulason förvisso visste att utnyttja. Något olyckligt skarvade Robin Jonsson fram bollen till Skulason efter ett högerinlägg från Emil Forsberg. Oturligt, minst sagt. Vad man dock kan ställa sig frågande till är hur Skulason kunde tillåtas få så mycket tid på sig för att komma till avslut. Faktum är att jag inte har någon aning om hur han tilläts stå så ohotad och bara sikta in sig innan han pressade in bollen till höger om Peter Abrahamsson.

Hårt och lågt, och mer eller mindre otagbart för Abrahamsson. Inte mycket att göra åt. Och det på Sundsvalls första avslut för dagen. Ja, fy fan, vilken dag det här blev.

Därefter hade Hannes Sigurdsson två riktigt vassa chanser. Det första skottet, som kom efter att Sigurdsson – utan några som helst problem – löpt ifrån Dennis Jonsson, gick dock utanför och på det andra stod Peter Abrahamsson på rätt plats vid rätt tillfälle.

Mot slutet av halvleken vaknade ÖIS till för ett kort ögonblick. Först blixtrade Ken Fagerberg till och fixade fram en hörna. I efterspelet till denna hörna lyckades ÖIS också greja en kvittering. Allt tack vare Pavel Zavadil och Alex Perreira. Efter att Dennis Jonsson missat ett fint nickläge gick bollen åter till Pavel som vände in i planen och satte in ett inlägg mot Alex Perreira. Nu får man väl säga att det var mer tur än skicklighet som gjorde att bollen nådde fram till Alex, men snyggt var det. Väl i läge framför Tommy Naurin gjorde Alex inget misstag utan han tog i för president och fosterland och krutade upp bollen i nättaket. Görläckert!

I den andra halvleken skärpte ÖIS till sig. Åtminstone inledningsvis. Bytet där Alexander Mellqvist kom in istället för Markus Gustafsson gjorde nytta. Det var inte så att Gustafsson var dålig under den första halvleken, men jag vill inte hellre påstå att han bidrog med så vidare värst mycket i offensiven. Förresten, nu när jag tänker efter, undrar jag om någon spelare gjorde det under den första halvleken.

Under all kritik.

Gör om, gör rätt!

Med Björn Anklev bredvid Ken Fagerberg och Alexander Mellqvist som högerytter fick ÖIS en helt annan skärpa och tyngd. Stundtals såg det dessutom ut som att ÖIS släppte högerkanten helt. Mellqvist gick in centralt i planen och Christofer Bengtsson fick en grön ocean att löpa i. Och till en början fungerade det alldeles utmärkt.

Under de inledande 25 minuterna av den andra halvleken ägde ÖIS matchen. Tyvärr skapade man bara två riktigt heta chanser. Så här i efterhand kan man kanske tycka att Björn Anklev borde tryckt in åtminstone en av sina två chanser. Kanske var han ringrostig efter en hel säsong som mittfältare och ytterback.

Hade Santos varit på planen i det läget hade emellertid ÖIS lett med 1-3 efter 62 minuter. Nu var han inte det och då förlorade också ÖIS.

I den 79:e minuten släcktes ljuset i samband med en Sundsvallshörna från höger. Vad spelar det för roll att Peter Abrahamsson gör helt makalösa räddningar om ingen Öisare håller sig framme och rensar undan returen? Inte alls bra. Istället gick bollen till Skulasson. Ständigt denna Skulason.

Egentligen var det inte mycket till läge, men med tre Öisare rusande emot sig är det klart att Skulason chansar och slänger i väg ett skott. Vad annat att göra. Och oturligt nog tar givetvis bollen på en Öisare och går in i mål. 2-1.

Ridå.

Avslut totalt: 10-4. Avslut mot mål: 5-2

Jag måste erkänna att jag åkte till Sundsvall med en riktigt dålig känsla i kroppen. Nervös som en tonårig på sin första date med klassens sötaste tjejen. Jag vill inte säga att jag hade det på känn, men samtidigt låg det i luften. För det första är GIF Sundsvall normalt sett oerhört starka på hemmaplan. I Superettan har man inte haft mer än fem förluster sedan säsongen 2007. Det är med andra ord inte hur enkelt som helst att åka till Norrporten Arena och ta poäng. Dessutom måste man väl säga att ÖIS har haft en hel del flyt så här långt under säsongen. Jag tänker kanske framför allt på matchen mot Falkenberg, men kanske även på matcherna mot Väsby United och Ljungskile SK.

Nu behöver vi som tur är inte fundera mer på den saken för nu är årets första förlust ett faktum. Men nu är det också bara full fart framåt som gäller. Med en match mindre spelad har vi fortfarande häng på IFK Norrköping och Sundsvall i toppen av tabellen. Mot Gamla Ullevi. Låt Trollhättan betala för den här bittra förlusten!

 

Andra omgången av årets Superettan blev dess värre inte riktigt så super-het som man kanske skulle önskat sig. Nja, snarare sval. Möjligtvis fesljummen. Få mål. Tighta matcher. Försvarsspel en masse. Och återigen en massa snack om usla planer. Kanske Inte riktigt den reklam som man skulle önska sig med tanke på det sviktande intresset för Allsvenskan. Nej, bättre kan det helt klart bli.

De enda positiva nyheterna från den andra omgången var väl att ÖIS mäktade med att ro hem årets första seger efter 1-0 mot Degerfors på bortaplan, och att Hammarby drog en sjuhelvetes massa folk till hemmapremiären på Söderstadion. Till det kan man väl också lägga att samtliga lag, förutom Ängelholms FF, som tog tre poäng i den första omgången tappade poäng i den andra omgången. Just nu är Superettan precis så där jämn och tight som alla förväntade sig att den skulle bli.

Ljungskile SK – Landskrona BoIS 0-0 (0-0)

Krig. Fight. Kamp. Inte en djävel som viker ner sig. Inte mycket till målchanser. Hyfsat försvarsspel. Mindre bra passningsspel. Hög press. Neutraliserande taktikdrag. Jämt skägg. Uddlöst. Mållöst. Själlöst? Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt är det ungefär så man kan beskriva Henrik Larssons andra match som tränare för Landskrona BoIS. Från klarhet till klarhet med andra ord. Eller. Enligt rapporterna från Starke Arvid Arena hade Landskrona svårt att få fart i spelet i söndagens möte med Ljungskile SK. Precis som i mötet med Degerfors i den första omgången. Följaktligen slutade matchen också oavgjort. 0-0. Ett nytt sömnpiller från BoIS och LSK:s sida. Efter matchen var båda lagens tränare mäkta besvikna med sina lags prestationer, även om Henrik Larsson åtminstone uttryckte en viss nöjdhet över BoIS försvarsspel.

Östers IF – Syrianska FC 1-1 (0-0)

1-0 (48) Denis Velic och 1-1 (89) David Thor Vidarsson (assist av Freddy Borg)

En lyckospark i sista spelminuten. Precis så gick det till när Syrianska FC tappade två poäng på bortaplan mot Östers IF. Oerhört tursamt för Öster. Men gissningvis också oerhört bittert för Syrianska, som trots allt hade ett massivt spelövertag under större delen av matchen. Dessutom hade Södertäljes stolthet bud på fler mål än Denis Velic pärla i den 48:e minuten. Bl.a. hade Velic ett friläge i den första halvleken och Besim Kunic hade ett bra nickläge i den 66:e minuten, men båda gångerna stod Björn Åkesson i Östermålet pall. Efter matchen var Syrianskas tränare, Özcan Melkemichel, mäkta förbannade över de tappade poängen. Med tanke på förra veckans bottennapp – 3-0-förlusten mot IFK Norrköping – var Öster i behov av en poäng. Och tack vare en hörna, signerad Freddy Borg, och en vaken Vidarsson kunde man också rädda en poäng i slutminuterna.

Väsby United – Falkenbergs FF 0-1 (0-1)

0-1 (25) Daniel Alexandersson (straff)

Väsby. Väsby. Väsby. Och Väsby. Straff. Till Falkenberg! Där har ni den korta versionen av matchen mellan Väsby United och Falkenbergs FF. Under de inledande 25 minuterna av matchen hade Väsby precis allt spel och precis alla målchanser. Enligt Falkenbergs tränare, Thomas Askebrand, satt hans spelare kvar i bussen under matchinledningen. Sedan kolliderade Falkenbergs Mikael Boman med Väsbys målvakt, Peter Rosendal, och domaren lät pipan tala och pekade på straffpunkten. Horribel, sa Thomas Lagerlöf. Billig, sa Askebrand. Oavsett vilket tryckte Daniel Alexandersson dit straffen hur säkert som helst. Och så mycket mer än så krävdes inte för att Falkenberg skulle lyckas med något som ÖIS inte mäktade med i första omgången. Det vill säga klå Väsby United.

Assyriska FF – IFK Norrköping 2-1 (1-0)

1-0 (30) Göran Marklund (assist av David Björkeryd), 2-0 (47) Göran Marklund (assist av Ceyhun Eris) och 2-1 (80) Christopher Telo

Vad tusan är det som händer i Södertälje? Rena rama Twin Peaks. Anfallsesset Mikael Thorstensson som mittback. Dessutom för andra matchen i rad. Göran Marklund – tvåmålskytt! Var inte den gubben slut? Det här kan väl aldrig sluta lyckligt. Eller det var just precis det som det kunde göra. Tack vare två mål av veteranen och assisterande tränaren Göran Marklund, och en heroisk räddning på mållinjen av Stefan Batan i slutminuterna.

Assyriska tog som sagt ledningen i matchen genom en nick av Göran Marklund. Snyggt framspelad av David Björkeryd och Ceyhun Eris. I början av den andra halvleken lekte sedan Marklund och Eris med Norrköpingsspelarna. Ett fint kombinationsspel avslutades med en känslig yttersida från Marklund. Från cirka 20 meter smekte Marklund in bollen bakom en chanslös Niklas Westerberg. ”Kul att träffa så att bollen går precis dit man siktar. Jag hade inte koll på målvakten, jag vara bara ute efter att få den förbi backen”, sa Marklund efter matchen.

Med cirka 25 minuter kvar av matchen inledde sedan Snoka en rejäl press. Och efter det fick Assyriska knappt låna bollen. Jakten på en poäng hade börjat. I den 80:e minuten kom också ett reduceringsmål, när Christopher Telo snappade upp en rensning från hemmaförsvaret och drog till direkt. Pfaff! Drömträff! Drömmål! Till Norrköpings Tidningar sa Telo att ”målvakten var på den [, d]en gick in nära krysset”. I slutminuterna hade dessutom Pekings Russel Mwafulirwa öppet mål efter att Magnus Bahne räddat ett skott från Shpetim Hasani och lämnat retur. Från ingenstans dök dock Stefan Batan upp och räddade poängen till Södertäljes stolthet.

IK Brage – FC Trollhättan 0-0 (0-0)

IK Brage mot FC Trollhättan slutade 0-0. Åh fan, säger du det. Av någon lustig anledning är jag inte det minsta förvånad. Next!

Hammarby IF – GIF Sundsvall 2-1 (2-1)

1-0 (3) Filip Bergman (assist av Vlado Zlojutro), 2-0 (18) Linus Hallenius (assist av David Johansson) och 2-1 (29) Daniel Sliper (assist av Aziz Corr-Nyang)

Hammarbys första hemmamatch i Superettan blev exakt den publikmatch som många hade väntat sig. Cirka 11 500 personer på Söderstadions  läktare. Allsång. Party. Etc. Och Hammarby fick också en perfekt start på matchen. Redan efter tre minuter nickade Filip Bergman in en högerhörna bakom Tommy Naurin i Sundsvalls målet. So what, att målet berodde på svagt försvarsspel och dålig markering från Sundsvall. Alla mål räknas. Även de simpla.

Hemmalaget fortsatte sedan att mala på under den inledande halvtimmen. Och efter 18 minuters spel visade Linus Hallenius återigen upp sin snabbhet när han tog emot en passning från David Johansson, sprang i från Sundsvallsförsvaret, vände bort en tillskyndande försvarare och placerade in 2-0 till Bajen invid Naurins högra stolpe. Hur kyligt som helst. Om Hallenius fortsätter att leverera insatser likt de två han visat upp i de inledande omgångarna är han helt klart en kandidat för skytteligatiteln. Oerhört kvick, alert och med en fin känsla för boll.

Efter Bajens 2-0-mål skärpte Sundsvall till sig en aning. Laget klev upp i positionerna och det dröjde inte länge innan Aziz Corr-Nyang fick ett jätteläge att göra 2-1. Helt ren med Rami Shabaan tog dock Corr-Nyang lite för lång tid på sig och en hemmaförsvarare hann fram och kunde täcka ut bollen till hörna.

Sundsvalls reduceringsmål lät dock inte vänta på sig. Med en halvtimme spelade av matchen nickade Daniel Sliper fram en boll till Corr-Nyang. Lugnt och kontrollerat lättade Corr-Nyang bollen över en tjurrusande Filip Bergman i Bajens mittförsvar. Och lite turligt blev lättningen till en perfekt passning till Sliper som tagit en löpning in i Hammarbys straffområde. Slipers avslutnings satt också klockrent i det bortre hörnet.

Den andra halvleken blev sedan mycket jämn och det var inte förrän slutet av matchen som Sundsvall lyckas få grepp på Bajen. Tyvärr kom man inte så mycket längre än ett stolpskott av Hannes Sigurdsson i den tredje övertidsminuten. Publikfest och tre poäng. Min gissning är att det blev en ganska så blöt kväll på Söder natten mellan tisdag och onsdag.

Jönköpings Södra – Ängelholms FF 1-3 (0-3)

0-1 (7) Antonio Rojas (assist av Jacob Augustsson), 0-2 (25) Björn Westerblad (assist av David Bennhage), 0-3 (28) Björn Westerblad (assist av Antonio Rojas) och 1-3 (87) Tomas Backman (assist av Pär Cederqvist)

Enligt uppgift fanns det bara ett lag på planen i matchen mellan Jönköpings Södra och Ängelholms FF. Bortalaget kontrollerade matchen helt och håller medan J-Södra såg extremt bleka och klena ut. Till råga på allt sägs det att hemmalaget visade upp ett synnerligen mjäkigt och mediokert försvarsspel. Först tilläts Ängelholms mittfältare och speldirigent Antonio Rojas göra 0-1 efter en fast situation. Om berättelserna stämmer fick Rojas stå helt omarkerad bollen framför Nuredin Bakiu. Och givetvis gjorde inte Rojas något misstag utan satte dit 1-0 redan i den sjunde minuten.

Och som det heter i sången: ettan kom, två och trean kommer så småningom. Efter Antonio Rojas 1-0-mål var det nämligen dags för Björn Westerblad one-man-show. Först sprang Westerblad på egen hand igenom J-Södras försvar och stänkte dit 2-0. Därefter tog anfallaren emot en passning från Antonio Rojas, vände bort Daniel Karlsson i J-Södras mittförsvar och petade in trean. Allt detta skedde under den första halvleken. Till saken hör också att Ängelholm enbart hade fyra skott på mål under den första halvleken. Är det lustigt om man undrar över vad Nuredin Bakiu sysslade med under den första halvleken. Den arbetsdagen kan han knappast vara nöjd med.

I den andra halvleken mattades Ängelholms anfallslusta något, samtidigt som J-Södra spelade upp sig och tilläts komma in i matchen. Dock utan att oroa eller besvära serieledarna nämnvärt. I slutet av matchen ordnade dock Pär Cederqvist och Tomas Backman så att J-Södra fick ett tröstmål. Med tre minuter kvar av matchen hittade Cederqvist fram med en passning till Backman som kunde fastställa slutresultatet till 1-3.

 

Så var det bara en och en halv vecka kvar till dess att Superettan 2010 sätter i gång. Abstinensen är på topp och det är nästintill så att man klättrar på väggarna hemma i lägenheten.

Vill. Gå. Till. Gamla. Ullevi.

Vill. Se. På. ÖIS.

NU!

I går gick det till och med så långt att jag faktiskt såg en hel match med vår nemesis BK Häcken. På plats dessutom. Jo, jo, så illa är det för tillfället. Tur då att man kan ägna kraft på och fördriva tid med att kartlägga ÖIS motståndare under det kommande året.

Det är med andra ord hög tid för del två av Sambadefensivs ”Inför-Superettan-2010-bevakning”. Och den här gången fokuserar vi på tre lag som jagar lite bakom de förväntade topplagen: Assyriska FF, Hammarby IF, Syrianska FC och så ÖIS förstås.

Tre lag som vi för sakens skull valt att benämna ”Jägarna”. Och nej, det har ingenting med Kjell Sundvalls sunkiga film, med samma namn, att göra. Absolut inte. Om vi ska fortsätta på filmtemat så är de här tre lagen mer att likna vid Snuten i Hollywood II eller The Golden Child. De är lite upp, de är lite ner, och de är lite mittemellan. Med de här lagen är det nämligen så att man inte alltid vet vad man får. Om allt går enligt planerna och spelarna levererar på toppen av sin förmåga rör det sig om lag för den absoluta tabelltoppen. Om så inte blir fallet är de i alla fall lag för den övre halvan. Lag som dessutom kommer att sno de förväntade topplagen på en hel del poäng. Var så säker.

De påminner med andra ord inte så lite om Eddie Murphy under andra halvan av 1980-talet. Och de lag vi snackar om är förstås: GIF Sundsvall, Jönköpings Södra och Ängelholms FF.

Omgång 8 2010-05-24 Örgryte IS – Ängelholms FF
Omgång 9 2010-05-29 GIF Sundsvall – Örgryte IS
Omgång 15 2010-07-12 Jönköpings Södra IF – Örgryte IS
Omgång 16 2010-07-20 Örgryte IS – Jönköpings Södra IF
Omgång 24 2010-08-29 Ängelholms FF – Örgryte IS
Omgång 25 2010-09-13 Örgryte IS – GIF Sundsvall

GIF Sundsvall

I målet är veteranen och ärke-Giffaren Fredrik Sundfors ersatt av ex-Öisaren Tommy Naurin. Om du frågar mig är det ett helt OK byte. Framförallt för Naurin. I mittförsvaret har Erkan Saglik – mannen som annars är mest känd för att han blev en You Tube-favorit när Ken Fagerberg sprang ifrån honom under säsongen 2007 – bestämt sig för att flytta till Turkiet och dess andradivision.

I övrigt är allt sig likt i Sundsvall. Ari Skúlason är kvar. Likaså Sören Åkeby, Billy Berntsson, Jonas Wallerstedt, Daniel Sliper, Hannes Sigurdson och Aziz Corr-Nyang. Denna säsong borde Sundsvall med andra ord kunna bygga vidare på det fina spel som laget stundtals visade upp under fjolåret.

2009 stupade Sundsvall i och för sig laget strax före målgången, men under långa perioder såg man helt klart ut att vara ett lag för Allsvenskan. Under försäsongen har laget dessutom visat upp ett imponerande och vägvinnande spelet. Snabbt, rakt och oerhört effektivt. Personligen så finner jag segrarna mot Assyriska och ÖIS samt det oavgjorda resultatet mot Gefle mest imponerande. Resultat som helt klart antyder att Giffarna har något riktigt bra på gång.

Sist, men inte minst, måste jag plita ner ett par rader angående en av mina absoluta favoritspelare utanför ÖIS-gården, Jonas Wallerstedt. I Wallerstedt har Sundsvall en spelare som alltid ger allt för laget och som alltid kör pang på rödbetan, hela vägen in i kaklet. Kom igen, ni har hört den här sången förr. Det enklaste sättet att förklara Wallerstedts storhet som fotbollsspelare är om du föreställer dig följande scenario:

Det är en minut kvar av en betydelselös försäsongsmatch mellan ÖIS och GIF Sundsvall. Giffarna leder redan med 3-0. Mot slutet av matchen uppstår dock ett läge där bollen ligger fri precis framför ÖIS mållinje. Peter Abrahamsson är bortspelad. Till Abrahamssons och ÖIS undsättning skyndar David Leinar och Valter Tomaz Jr. Eller som man också kan beskriva det, 93 kilo välmejslad granit och en kille med smeknamnet ”Satsar alltid allt i alla närkamper”. De två Öisarna kommer alltså i full galopp. Som två skenande godståg i natten. Ångpannor på högvarv. Hesa Fredrik på volymsteg elva! Samtidigt som bollen ligger fri precis framför det vidöppna målet.

Ni fattar läget.

Tänk dig nu att du som Sundsvallsspelare har följande två valmöjligheter:

A) Du struntar i bollen. Ni leder ju ändå med 3-0. Dessutom är det försäsong. Varför riskera en skada i det läget?

B) Med risk för liv och lem gör du allt som står i din makt för att hinna först till bollen. Den ligger ju där. I motståndarnas straffområde. Och bara väntar på att du ska toffla till den. Då ska den bara in i mål. Strunt samma att du kommer att manglas av Leinar och Valter Tomaz på köpet. Den ska bara in!

De flesta normala människor väljer alternativ A. Jonas Wallerstedt är inte som de flesta människor. Jonas Wallerstedt är inte ens som de flesta fotbollsspelare. I det här fallet förstår Jonas Wallerstedt inte ens frågan. Vadå! Två alternativ. Hur menar du då? Bollen ligger ju där. Och jag är i dess direkta närhet. Då ska den in! I Jonas Wallerstedts värld ska nämligen alla bollar som befinner sig i motståndarlagets straffområde över mållinjen. Inte en enda djävel får komma undan. Det vore oacceptabelt. Oförlåtligt. Och nej, det spelar ingen roll om man riskerar att bli idrottsinvalid på köpet. Bollen ska bara in!

Ja, som du ser är Wallerstedt anklevsk i sitt uppträdande på planen. Och om Sören Åkeby kan få övriga Sundsvallsspelare att uppträda och agera på samma sätt så kommer Sundsvall att bli en ruskigt svår motståndare denna säsong.

Arena: Norrporten Arena
Publikkapacitet: 7 700
Placering 2009: 5:e plats i Superettan
Placering 2008: 15:e plats i Allsvenskan
Tränare: Sören Åkeby (tredje säsongen)
Spelarförluster: Fredrik Sundfors (målvakt, slutar), Erkan Saglik (mittback, till Kocaelispor), Kali Ongala (mittfältare, till Umeå FC), Alexander Hysén (målvakt, till Östersunds FK), Christian Söderberg (mittback, kontraktslös) och Magnus Powell (assisterande tränare, Lilleström SK)
Nyförvärv: Tommy Naurin (målvakt, från Qviding FIF), Fredric Jonson (mittback, från Vasalunds IF), Saihou Jagne (anfallare, lån från AIK), Pontus Silfver (mittfältare, uppflyttad från U21-laget), Stefan Lagergren (målvakt, uppflyttad från U21-laget), Erik Löfgren (back, uppflyttad från U21-laget) och Jon-Erik Krantz (back, uppflyttad från U21-laget)

Resultat under försäsongen:

GIF Sundsvall – IF Brommapojkarna 3-4 (31 januari)
GIF Sundsvall – Djurgårdens IF 1-1 (7 februari)
GIF Sundsvall – IK Sirius 1-1 (13 februari)
GIF Sundsvall – Assyriska FF 1-0 (24 februari)
GIF Sundsvall – Gefle IF 2-2 (7 mars)
GIF Sundsvall – Hammarby IF 0-2 (13 mars)
GIF Sundsvall – Bodens BK 1-1 (20 mars)
GIF Sundsvall – Bodens BK 1-1 (21 mars)
GIF Sundsvall – Örgryte IS 3-0 (28 mars)

Jönköpings Södra

Jönköpings Södra är, tillsammans med Hammarby, det enda lag som ännu är obesegrat under försäsongen, och då har man ”bara” kvar att möta Dalkurd FF från Division 1 Norra. På nio matcher har Tändsticksstadens andralag – än så länge får väl HV71 betraktas som traktens förstalag – fyra vinster och fem oavgjorda. Det må te sig imponerande, men det ska samtidigt sägas att samtliga vinster har kommit mot lag från de lägre divisionerna. När man mött lite mer kvalificerat motstånd, som GAIS, ÖIS, Landskrona BoIS och Degerfors, har J-Södra enbart kryssat.

Under vinterhalvåret har J-Södra annars ägnat den mesta tiden åt att verkligen storsatsa mot Allsvenskan 2011. Officiellt sägs det att man inte ska till Allsvenskan förrän om ett par år, men årets värvningar skvallrar om något helt annat. Om jag får ta mig friheten att tolka J-Södras värvningar så säger jag att de redan i år satsar mot Allsvenskan, åtminstone via kvalplats.

Varför då, undrar du förstås.

För det första har klubben lockat till sig den notoriske superettanmålskytten Pär Cederqvist. En spelare som alltid levererar i Superettan, men som tidigare inte lyckats få det att stämma på högre nivå. För det andra har J-Södra även lyckats med konststycket att värva Falkenbergs offensive mittfältare/anfallare Kristoffer Fagercrantz. Tillsammans med Tommy Thelin kan jag lova att Cederqvist och Fagercrantz kommer att utgöra ett tremannaanfall som kommer att vara fruktat landet över. Många mål kommer det att bli. Många snurriga försvarare kommer det att bli. För att inte tala om alla sura tränare och målvakter. Räkna med det!

Som om inte det var nog så har J-Södra även förstärkt i de bakre leden. Hur är det nu man brukar säga; framgång byggs bakifrån? Något sådant. Ny målvakt är i alla fall Nuredin Bakiu, som har nyttig erfarenhet från både toppen av Superettan och botten av Allsvenskan från sina år med IFK Norrköping.

I J-Södras mittförsvar återfinns dessutom ett för många Öisare synnerligen bekant namn. Där gör nämligen 2005-års succéman i ÖIS, Jukka Sauso, svensk comeback efter ett par år i HJK Helsingfors. Om Sauso kommer upp till samma nivå som han visade under sina första år i ÖIS har J-Södra gjort ett riktigt fynd. Om Sauso istället gör sin bästa 2007-imitation är J-Södra, som man säger i filmerna, in for a bumpy ride. Till sin hjälp kommer Sauso sannolikt att ha, från Kalmar inlånade, Petter Lennartsson, Tom Siwe och Daniel Karlsson. Ett på pappret rätt hyfsat försvar.

Det stora frågetecknet när det gäller årets J-Södra är förstaårstränaren Andreas Jankevics. Efter många år i Olle Nordins skugga ska nu Jankevics ta över rodret. Ett oprövat kort ska med andra ord leda J-Södra mot Allsvenskan. Kan det verkligen gå vägen? Kanske, kanske inte.

Arena: Stadsparksvallen
Publikkapacitet: 5 200
Placering 2009: 10:e plats i Superettan
Placering 2008: 14:e plats i Superettan
Tränare: Andreas Jankevics (första säsongen)
Spelarförluster: Kristen Viikmäe (anfallare, Zakynthose), Eddie Avdic (back, utlånad till Tenhult), Mikael Axelsson (målvakt, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Andreas Nilsson (mittfältare, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Valid Elkari (mittfältare, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Axel Norderyd (anfallare, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Uros Hojan (mittback, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Peter Klancar (mittfältare, valde att lämna Jönköpings Södra) och Olle Nordin (tränare/sportchef, kontraktlös/pensionär) samt Ricardo Santos (anfallare), Daryl Smylie (mittfältare/anfallare) och Marcel Sacramento (anfallare) samtliga tillbaka till Kalmar FF efter lån
Nyförvärv: Petter Lennartsson (back, lån från Kalmar FF), Robert Walker (mittfältare, från fri transfer) Jukka Sauso (mittback, från HJK Helsingfors), Mathias Eteús (anfallare, från IFK Göteborg), Pär Cederqvist (anfallare, från Landskrona BoIS), Kristoffer Fagercrantz (mittfältare/anfallare, från Falkenbergs FF), Nuredin Bakiu (målvakt, från IFK Norrköping), Philip Bernholtz (anfallare/mittfältare, flyttas upp från u-laget) och Darko Glavas (mittfältare, flyttas upp från u-laget)

Resultat under försäsongen:

Jönköping Södra – Husqvarna FF 1-0 (6 februari)
Jönköping Södra – GAIS 1-1 (13 februari)
Jönköping Södra – Örgryte IS 3-3 (20 februari)
Jönköping Södra – IFK Värnamo 2-1 (25 februari)
Jönköping Södra – Degerfors IF 1-1 (5 mars)
Jönköping Södra – Norrby IF 1-0 (11 mars)
Jönköping Södra – Landskrona BoIS 2-2 (17 mars)
Jönköping Södra – Landskrona BoIS 0-0 (20 mars)
Jönköping Södra – Norrby IF 3-1 (27 mars, Svenska Cupen)

Ängelholms FF

Ängelholm har förvisso blivit av med sin lagkapten och målskytt extraordinaire, Mattias Adelstam, men i övrigt har klubben gjort en rad synnerligen kloka värvningar under årets Silly season. Självklart skiner värvningen av målvakten Daniel Andersson från Helsingborgs IF allra starkast men i min bok skrivs även rekryteringarna av Mikael Dahlgren, Robin Nilsson och Tobias Johansson med rödpenna. Om allt vill sig väl för Ängelholm kan säsongen 2010 bli riktigt rolig. Klubben har i alla fall gjort så gott den kan när det gäller förberedelser och spelarvärvningar.

Efter två år spenderade i mittens rike – klubbens bästa placering kom under nykomlingsåret 2007 då laget slutade på en femte plats, bl.a. före ÖIS – ser det ut som att Ängelholm i år är redo för att utmana topplagen om en av direktplatserna eller kvalplatsen. Under försäsongen har laget dessutom presterat ungefär som förväntat. Segrar mot lag från lägre divisioner och oavgjort mot Superettankonkurrenterna. Vad mer kan man begära?

De enda orosmomenten så här långt är avsaknaden av en eller två riktigt vassa anfallare och att mittfältskuggen Björn Westerblad återigen plågas av en gammal knäskada. I fjol missade Westerblad hela säsongsavslutningen, vilket i slutskedet kostade Ängelholm en och annan placering. Westerblad är helt enkelt en viktig del i Roar Hansens lagbygge. Hansen har överlag en svår uppgift då han på något vis måste vaska fram en eller två anfallare som klarar av att ersätta Adelstams 19 mål. Är verkligen David Bennhagen och Patrik Larsson mogna för den uppgiften? Om så inte sker kommer drömmen om Allsvenskan att stanna vid att vara blott en dröm.

Arena: Ängelholms Idrottsplats
Publikkapacitet: 5 000
Placering 2009: 7:e plats i Superettan
Placering 2008: 5:e plats i Superettan
Tränare: Roar Hansen (femte säsongen)
Spelarförluster: Mattias Adelstam (anfallare, till Trelleborgs FF), Patrik Åström (mittfältare/anfallare, till Landskrona BoIS)
Nyförvärv: Robin Nilsson (mittfältare, från Malmö FF), Heidar Geir Juliusson (mittfältare/anfallare, från BK Fram), Daniel Andersson (målvakt, från Helsingborgs IF), Tobias Johansson (mittfältare, från Mjällby AIF), Mikael Dahlgren (back, från GAIS)

Resultat under försäsongen:

Ängelholms FF – Landskrona BoIS 0-0 (6 februari)
Ängelholms FF – Mjällby AIF 1-1 (13 februari)
Ängelholms FF – Halmstad BK 1-3 (16 februari)
Ängelholms FF – Lunds BK 4-2 (23 februari)
Ängelholms FF – Örgryte IS 0-0 (27 februari)
Ängelholms FF – Lyngby BK 1-2 (7 mars)
Ängelholms FF – AB Köpenhamn 1-1 (14 mars)
Ängelholms FF – LB 07 2-1 (20 mars)

 

Det är snart bara en vecka kvar till första träningsmatchen och det kan vara läge att inventera truppen lite. Med tanke på att det är en lång försäsong och mycket kan hända under Silly Season så får jag be att återkomma med en ny inventering i början av april. Målvakter & Backar kommer idag och Mittfältare & Anfallare under morgondagen.

Målvakter

Peter Abrahamsson
Victor Skoglund

Kommentar: En given förstamålvakt som håller en hög nivå och bakom en oprövad back-up. Känns det igen kanske? Under Dick Lasts tid som förstamålvakt såg det ut så i princip varje säsong förutom 2008 då Peter var Dick hack i häl. Tommy Naurin, Axel Wibrån och Rickard Johansson var alla unga och lovande men som aldrig fick förtroendet, eller tog chansen när den väl kom. Vem minns inte när Dick Last skadade sig under 2003 och man inte vågade ge Naurin det fulla förtroendet utan lånade Dime Jankulovski, som på den tiden inte jobbade mer än högst två meter ut från sin mållinje. Samma sak var det förra året då man inte litade på Stenmans kompetens (vilket man med facit i hand gjorde helt rätt i) utan tog in både Nathan Coe och Bengt Andersson istället för att ge Stenman det förtroende som han nog trodde att han skulle få då han lånades in för att konkurrera mot Peter.

Nu är vi där igen. Vad händer om Peter skadar sig? Kommer Janne A verkligen att våga ge Skoglund chansen eller kommer han göra som ÖIS-tränarna före honom har gjort, letat efter en mer rutinerad reservmålvakt. Personligen är jag mycket tveksam till om Skoglund kommer hålla i Superettan redan i år. Han har inte visat lika mycket som Peter gjorde när han fick hoppa in 2008, och då var jag helt övertygad om att Peter skulle göra det mycket bra och det fick jag rätt i. Jag är absolut inte motståndare till att vi hade värvat in en rutinerad reservmålvakt som accepterar att vara nummer två, men frågan är var fasiken man hittar en sådan. Det känns som om alternativet som finns är att låna in något lags reservmålvakt om olyckan väl är framme.Man hade givetvis kunnat värva en in mer rutinerad målvakt för att konkurrera på lika villkor, men det alternativet är jag emot helt och hållet. Vi har en av Sveriges största målvaktstalanger och då ska vi inte värva in någon som inte har tillnärmelsevis samma potential. Det är ju inte heller så att vi är i behov av en mer stabil förstamålvakt, Peter har bevisat att han behärskar Superettan och det känns som att han är i samma slag nu som under 2008. Dessutom är det en klart onödig lönepost.

Vi har en riktigt bra förstamålvakt som definitivt håller i Superettan, och antagligen i Allsvenskan med då det är dit vi siktar. Tyvärr har vi nog inte en andramålvakt som är tillräckligt bra så att han kan gå in och axla Peters roll vid behov. Jag tycker inte vi behöver värva någon permanent back-up till Peter men skulle Peter bli borta en längre tid måste det finnas ett alternativ som kan kallas in med mycket kort varsel.

Ytterbackar

Christofer Bengtsson
Björn Anklev
(Adam Eriksson)
(Alex)
(Felix Sehlström)
(Danny Ervik)
(Jakob Olsson)

Kommentar: Så var det då dessa jäkla ytterbackar. Det var vår akilleshäl förra året och jag kan ju inte påstå att det så väldans mycket bättre ut i år, även om man får tänka på att vi spelar på en lägre nivå. Vi har endast två spelare i truppen som det är någotsånär naturligt för att hålla till på en ytterbacksplats och sedan har vi tre eller fyra (vettefan om Alex någonsin ska spela ytterback i ÖIS igen) spelare som nog kommer få konkurrera där ute i första hand då man kommer få det svårt att ta en plats på sin favoritposition och då får utnyttja att konkurrensen är ganska kass på ytterbacksplatserna.

Frågan är hur laget bör disponeras utefter detta. Jag hade nog föredragit att ha Björn som ytterback då vi har det helt okej ställt på mittfältet, men ska han spela på vänsterkanten för att låta Bengtsson ta högern eller tvärtom? Eller ska Björn spela högerback samtidigt som Adam Eriksson, Alex eller möjligtvis Jakob Olsson tar vänsterbacksplatsen för att få en mer naturlig vänsterfot där? Det enda alternativet till högerbacken, om Björn nu spelar till vänster, är i mina ögon Bengtsson. Han löste det helt okej 2008 och med tanke på att han är naturlig ytterback så blir det en helt annan sak än att sätta ut en central spelare. Ett annat alternativ är att verkligen försöka omskola Adam, Felix, Danny eller Jakob. För deras egen del ökar deras möjligheter till speltid om de kompromissar lite och väljer att spela på en annan position än den de gillar mest.

Att bara ha två naturliga ytterbackar i truppen, varav ingen är vänsterback, är för dåligt. Nu tror jag det ändå kommer funka helt okej i Superettan men går vi upp till nästa år måste det verkligen åtgärdas. Antingen att man verkligen satsar på att skola om någon eller att man värvar en vänsterback som inte är en säkerhetsrisk bakåt.

Mittbackar

Robin Jonsson
Dennis Jonsson
David Leinar
Tommy von Brömsen
Danny Ervik
Adam Eriksson
Felix Sehlström

Kommentar: Här var det välbeställt, eller? Dennis Jonsson verkar inte ha varit med och tränat med ÖIS i år och både Leinar och Robin saknar kontrakt. Jag skulle tro att Dennis försvinner, han vill ju trots allt spela i Allsvenskan så jag kan förstå att han känner sig för bra för ÖIS. Förhoppningsvis har man löst ett nytt kontrakt med Robin, har man inte gjort det bör det vara skottpengar på varenda en som jobbar på ÖIS-gården. Hur det ser ut med Leinar verkar ju ingen veta, och det är inget gott tecken. Sticker Dennis samtidigt som Robin och Leinar stannar så ser det ändå rätt bra ut, även om jag inte hade tackat nej till Sjöberg istället för Leinar.

Bakom topp-tre (Robin, Dennis, Leinar) så ser det ganska okej ut. Visserligen är de enda minnena jag har från von Brömsen hans bedrövliga ytterbacksspel men han är väl relativt stabil i mitten. Danny gjorde det bra som mittback på vårsäsongen förra året och jag hade tyckt att han och Robin hade varit ett intressant mittbackspar, även om risken finns att det är lite för orutinerat. Adam kommer nog också kunna vara med och konkurrera om en plats medan Felix förmodligen nog enbart kommer vara med för att se och lära.

Det här är nog den svåraste lagdelen att få ut något av då man inte har någon aning om vad man har och inte har. I bästa fall ser det riktigt bra ut och i värsta fall ser det inte ens godkänt ut. Vi får se vad som händer men sköter ÖIS sina grejer på rätt sätt så ska vi inte behöva diskutera någon extern mittback (Sjöberg räknas inte som extern).

Mittfältare & Anfallare presenteras som sagt i morgon och det kommer bli vid samma tid som idag (13.30).

 

Stopp, stopp, stopp. Nu tyglar vi hästarna innan du tar bladet från munnen och skäller ut mig and all that jive. Innan du säger något låt mig bara säga att jag vet att det är tämligen meningslöst att tippa serieutgången så här tidigt på året. Omöjligt rent av. Det blir bara rena spekulationer och fantasier. Hur kul är det på en skala från 0 till 100? Det är bara den 15 januari for heaven’s sake! Ta det lite lugnt. Du har all tid i världen på dig att tippa årets upplaga av Superettan. Sitt still i båten!

För det första har lagen inte värvat klart än. Det står fortfarande Landskrona BoIS fritt att värva Daniel Nannskog, Jonas Olsson eller någon av Farnerud-bröderna. Det skulle väl ändå förändra lagets förutsättningar drastiskt, inte sant. Vem vet, kanske, kanske lyckas Bajen locka hem Kennedy Bakircioglü, Max von Schlebrügge och Sebastián Eguren innan Superettan drar i gång på allvar. Varför skulle det vara omöjligt? Vänta du bara. Du ska allt få se. Bita i det sura äpplet.

För det andra har det internationella transferfönstret öppet ett tag till. Kommer verkligen ÖIS att lyckas behålla Álvaro Santos och Pavel Zavadil. Kommer David Leinar att få det där åtråvärda kontraktet med någon engelsk klubb (haha, yeah right!)? Är det inte möjligt att  Tobias Grahn hamnar i världsmetropolen Torino istället för i hålan Ängelholm eller att Rami Shabaan försvinner till någon norsk storklubb?

Å andra sidan, inte kan man låta meningslöshet, omöjlighet och transferfönster sätta gränser för vad man tar sig för. Nej, det går inte. Så kan vi inte ha det.

Och som en rak följd av det kommer här årets första sluttabellstips.

Ni får ta det för vad det är.

Och please, gör ingen stor grej av det.

It’s only rock ‘n’ roll and I like it.

1. Assyriska FF (4:e plats 2008, 3:e plats 2009)

Jag får ont i magen bara av att tänka på Assyriskas värvningar under årets Silly season. Jag ligger fan-i-mig sömnlös om nätterna och funderar på hur ÖIS ska klara av att rå på Södertäljes stolthet. I nuläget är jag deprimerad eftersom jag inte ser någon möjlighet till det. Som jag ser det är 2010 Assyriskas år. Det känns som att man rustat sig för att göra en AIK 2006, eller en Peking 2007, eller varför inte en Mjällby 2009. Först gjorde man klart med Rikard Norling som tränare. Det är banne mig inte kattskit det. Det Norling uträttade i AIK under säsongerna 2006 och 2007 är det inte många som skulle lyckas med (Mikael Stahre är förstås undantagen). Därefter gjorde Assyriska, i rask takt, klart med följande gäng: Gustav Segerström (back från IK Sirius), Rikard Jansson (back från Ljungskile SK), David Björkeryd (vänsterback från Qviding FIF), Mikael Eklund (back från Kalmar FF), Mikael Thorstensson (anfallare från AIK) och Marco Kotilainen (mittfältare från Gunnilse). Dessutom har man lyckats övertyga Stefan Batan om att skriva på ett tvåårskontrakt och fått lagkaptenen, och mittfältsmotorn, Dennis Östlundh att stanna ytterligare en säsong (trots att IFK Norrköping varit och frestat med ett guldkantat kontrakt.

Summa summarum, jag tror att Assyriska kommer att dansa sig på rosor genom årets upplaga av Superettan. No doubt! Det enda som egentligen talar emot Assyriska är att det tar tid att få ihop ett helt nytt lag (eller gör det egentligen det, ÖIS bytte ut mer eller mindre halva startelvan mellan 2007 och 2008 och det slutade ju som vi alla vet väldigt bra). Som det ser ut har Assyriska faktiskt bytt ut mer än hälften av startelvan. Det om något är en utmaning för Rikard Norling. Trots detta så måste jag säga att Assyriska i nuläget får hållas som storfavorit till seriesegern.

2. GIF Sundsvall (Allsvenskan 2008, 5:e plats 2009)

Varför i helvete har jag placerat GIF Sundsvall på den andra direktplatsen till Allsvenskan? Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar på den frågan, i alla fall inte mer än att det känns som att det är Giffarnas tur att gå upp. De är ett lag som har potentialen att ta klivet upp i Allsvenskan igen. Och det känns som att man hade viss otur säsongen 2009. Klubben har trots allt en viss kontinuitet och när andra lag dras med riktigt kass ekonomi har skoterraggarna det rätt OK. Sundsvall tycks dessutom få behålla stommen i truppen vilket gör att man kan bygga vidare på förra säsongens stundtals fina spel. Ari Skulason, Jonas Wallerstedt, Hannes Sigurdsson, Aziz Corr-Nyang m.fl. ska inte underskattas. Nu gäller det bara för Sören Åkeby att slipa bort de där riktiga bottennappen. Det enda orosmomentet som jag kan se är att man valt att satsa på ex-ÖISaren Tommy Naurin (tidigare Qviding FIF) som förstemålvakt efter att Fredrik Sundfors bestämt sig för att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott. Trots detta känns det som att Sundsvall kan utmana denna säsong.

——————————————————————————-———————————-——-

3. Örgryte IS (1:a plats 2008, Allsvenskan 2009)

Egentligen har ÖIS en för bra trupp för att ”bara” hamna på kvalplats. Om det skedde skulle jag säga att laget underpresterade. Rejält. Med i stort sett hela fjolårstruppen intakt – förlusterna av Magnus Källander, Martin Dohlsten, Christian Lindström och känns nästan som en befrielse – måste ÖIS kunna utmana Assyriska, Sundsvall, Ängelholm, Jönköpings Södra och Hammarby om de två uppflyttningsplatserna. Det är klart att Marcus Allbäck och Roy Miller kommer att saknas. Men med en backlinje bestående av Björn Anklev, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson samt ett mittfält med Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Pavel Zavadil och Alex Perreira har man tillräckligt med kompetens för att köra över åtminstone hälften av motståndarlagen och spela jämt med resten. Huruvida man når toppen eller inte har förstås att göra med om Álvaro Santos stannar eller försvinner. Spelar Santos hela säsongen spelar ÖIS i Allsvenskan 2011. Spelar Santos bara fram till sommarfönstret kommer ÖIS på kvalplats. Det tredje alternativet – att Santos över huvudtaget inte spelar i ÖIS under 2010 – vill jag inte tänka på.

——————————————————————————-———————————-——–

4. Ängelholms FF (5:e plats 2008, 7:e plats 2009)

Ängelholm har förvisso tappat skyttekungen och lagkaptenen Mattias Adelstam. Där tappar man omkring 15 mål per säsong. Om alla rykten stämmer har dock ÄFF lyckats förstärka i tre av fyra lagdelar. På målvaktssidan ansluter Daniel Andersson från Helsingborgs IF. I backlinjen har man lyckats locka till sig GAIS Mikael Dahlgren. De av er som var med ner i Superettan 2007 och 2008 minns säkert att Dahlgren var en av seriens absolut vassaste ytterbackar. På mittfältet har Ängelholm förstärkt med unge Heidar Geir Juliusson och Tobias Johansson (Mjällby AIF). Dessutom sägs det att Tobias Grahn är på väg in. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om: Grahn verkar vara en komplett galning, men å andra sidan verkar ju inte Diego Maradona eller Eric Cantona ha varit särskilt friska heller. Nej, jag tror faktiskt att 2010 är året då Ängelholms FF utmanar de övriga lagen om de allsvenska platserna på allvar.

5. Jönköpings Södra (14:e plats 2008, 10:e plats 2009)

Jag måste erkänna att jag är inte så lite imponerad av Jönköpings Södras värvningar under årets Silly season. Vilken satsning! Brr. Har det att göra med att klubben äntligen blivit av med Olle Nordins lönekostnad – nu har man helt enkelt råd att värva klasspelare från när och fjärran – eller är det så att spelarna kan tänka sig att komma till J Södra nu när Nordin är borta? Oavsett vilket så kommer Jönköpingslaget att bli att räkna med i år. Jag lovar dig, inget lag kommer att se fram mot matcherna på Stadsparksvallen. J-Södra kommer att bli otroligt starka denna säsong. Bara det att man har lyckats locka till sig både Kristoffer Fagercrantz, från Falkenbergs FF, och Pär Cederqvist, från Landskrona BoIS, får mig att känna viss oro. Det är fan-i-mig ingen skam. I de två spelarna har man uppemot 20 mål och 15 assist. Lägg där till att man får behålla Tommy Thelin (7 mål och 8 assist förra säsongen). Någon Södrait som saknar Kirsten Viikmäe? Knappast. Räkna med att J-Södra kommer att bli giftiga framåt! Och på försvarssidan ser man också ut att bli att räkna med. J-Södra har bl.a. plockat in IFK Norrköpings gamla stormålvakt Nuredin Bakiu, som under ett antal säsonger varit i toppen av målvaktsligan. Dessutom har man den gamle ÖISaren Jukka Sauso på provspel. Om det är positivt eller negativt för J-Södras chanser nästa säsong lämnar jag okommenterat men om vi har tur flyttar de kanske upp Sauso i anfallet.

6. Hammarby IF (Allsvenskan 2008, Allsvenskan 2009)

Vem ska göra Bajens mål under den kommande säsongen? Sebastian Castro-Tello? Nej. Linus Hallenius? Nej! Freddy Söderberg? Haha, tillåt mig småle. Med andra ord, vi upprepar frågan, vem fan ska göra målen för Bajen? Den som har ett bra svar på den frågan kan förmodligen tjäna sig en hacka. Hör av er så kan jag ge er Jeppe B:s telefonnummer. Sitter det någon agent ute i detta avlånga land och håller på en avslutare av klass så plocka upp telefonen och slå en signal till Jesper Blomqvist (Djurgårdens IF FF) eller Michael Borgqvist (AIK). Nu! Om jag vore Bajensupporter skulle jag känna en stor oro inför den kommande säsong. En känsla av deja vu. Scary! Är det rent av dags för Bajen att göra en GAIS, Öster eller Assyriska? Kanske det. Som jag ser det sitter Bajen på i stort sett samma problem som man hade inför och under säsongen 2009. Varför händer inget? Handlar det bara om ekonomi? Och om det gör det hur ska man då ha råd att behålla spelare som Rami Shabaan, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand? I nuläget har laget en relativt vass stomme – man kommer sannolikt inte att släppa in så många mål – men man saknar verkligen det där riktiga bettet i och omkring motståndarnas straffområde. Inte blev man bättre av att Emil Johansson försvann till Molde. Dessutom har man det oerhört tungt ekonomiskt och de enda förstärkningar man har mäktat med är att flytta upp ett gäng junisar (vi vet alla hur det gick för ÖIS det året man gjorde på det sättet i Superettan). Det där snacket om Kenka, Maxen och Kapten Kola (ni vet väl att alla som spelar i Bajen har söderkis- eller halvalkissmeknamn som Boffa, Pavan och Danken etc. det är en del av den s.k. Bajenmyten, tror mig!) var bara något jag skrev för att få till en snärtig inledning. Nej, Bajen ska vara nöjda om de slutar på den övre halvan av tabellen.

7. IFK Norrköping (Allsvenskan 2008, 11:e plats 2009)

Gåtan IFK Norrköping. Ett så pass klassiskt lag, och som dessutom har Sveriges tionde största stad i ryggen, borde kunna prestera bättre än Superettan. Men så är inte fallet. Och så kommer det vara under ett par år framöver. Det är i alla fall min bedömning. För allt i världen, glöm inte bort att Peking har tappat Stefan ”Jag är det största praktarsle som någonsin vandrat på denna jord men en riktigt bra fotbollsspelare det är därför som människor står ut med mig” Thordarsson, Nuredin Bakiu, Mikael Roth samt lagets båda testiklar (inklusive själ, hjärta, hjärna och lungor) Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg. Hur tusan tar man sig ur ett sådant bryggläge? Det gör man inte. Särskilt inte när klubbens mest meriterade nyförvärv är Väsbys målvakt Niklas Westberg och Shpetim Hasani från IK Sirius. Men lycka till!

8. Östers IF (Division 1 Södra 2008, Division 1 Södra plats 2009)

Varje år är det en nykomling som går över förväntan. Och då menar jag riktigt över förväntan. Typ att man toppar serien eller ligger tvåa efter lite drygt tio omgångar. Man spelar som besatta, med glöd under dojorna och en tagg i hjärtat. Man har något att bevisa. Man slåss för sin stolthet och man tror på det man gör. En för alla, alla för en. Det vill säga raka motsatsen mot vad Landskrona BoIS har hållit på med under de senaste fem åren. Den här gången tror jag att det laget är Östers IF. Sedan skadar det inte att man har gjort en hel del smart förstärkningar som Charles Andersson, från Landskrona, och den isländske landslagsmittfältaren David Thor Vidarsson.

9. Landskrona Bois (11:e plats 2008, 8:e plats 2009)

Jag har sagt det förr och jag är övertygad om att jag kommer att få säga det igen: det blir ingen allsvensk comeback för Landskrona BoIS i år heller. Trots att klubben haft ett antal riktigt vassa spelare under de senaste åren har man inte fått det att stämma. Så tror jag att det kommer att fortsätta och det trots att man inför säsongen 2010 tappat en sjuhelvetes massa ”karaktärsspelare” eller vad sägs om Christoffer Carlsson (gick till Falkenberg), Jesper Westerberg (som var förra årets bästa BoISare gick till Mjällby och Allsvenskan), Pär Cederqvist (försvann till seriekonkurrenten Jönköpings Södra), Charles Anderson (till Östers IF)  och Babis Stefanidis (flyttar hem till Stockholm och Brommapojkarna). Till detta skall dock läggas att BoIS gjort klart med Henrik ”Näe” Larsson, som ny huvudtränare, och Hasse Eklund, som ny andretränare, samt värvat in Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri från Helsingborgs IF och Ängelholmsbänknötaren Patrik Åström. Jag är dock tveksam till om det räcker till och betraktar än så länge Landskrona BoIS som ett mittenlag.

10. Falkenbergs FF (7:e plats 2008, 6:e plats 2009)

Förra året tog Falkenbergs FF sin bästa placering i seriesystemet någonsin. Då slutade man på sjätte plats. I år tror jag dock att man kommer att dala i tabellen, likt en döende stjärna. Nej, jag tror inte att Christoffer Carlsson och Emil Jensen är tillräckligt för att Falkenberg ska behålla sin position, än mindre klättra. Nej, här tar resan slut. Jag är ledsen att säga att från och med nu bär det bara utför för Falkenberg. Förlusterna av Kristoffer Fagercrantz och backklippan Jens Gustafsson väger tungt. Och jag tror inte det spelar någon roll hur bra Thomas Askebrand är som tränare. I år är Superettan helt enkelt för bra för att Falkenberg ska placeras sig på den övre halvan.

11. Ljungskile SK (Allsvenskan 2008, 9:e plats 2009)

Ljungskile SK tappar spelare på spelare på grund av en allt sämre ekonomi. Eller? Min gissning är att man därmed kommer att få det ohyggligt svårt att klättra i tabellen i förhållande till fjolårets niondeplats. Så här långt har Ljungskile tappat Rickard Jansson, Robert Johansson, Daniel Åkerwall, Niklas Löfgren, Ryan Miller, Jörgen Wålemark, Colin Burns och Tobias Johansson från fjolårets trupp och dessa spelare har ersatts med ”fynd” från de lägre divisionerna och spelare från ”over there”. Är det inte väldigt tveksamt om det är tillräckligt. Frågan är om inte Ljungskile kommer att vara indraget i bottenstriden under hela säsongen.

12. Syrianska FC (Division 1 Norra 2008, 4:e plats 2009)

Varje år är det en av nykomlingarna i Superettan som överpresterar. Så in i helvete. Det är som att man spelar på ren pepp och entusiasm. Som om man hade Hin håle i hälarna. Förra året var det laget Syrianska FC. Något, för att inte säga mycket, överraskande var Syrianska med hela vägen in på upploppsrakan. Det var så när att man snodde kvalplatsen från ärkerivalen Assyriska. Det ska dock sägas att året efter går det alltid väldigt trögt för detta lag. Det hände t.ex. IK Sirius säsongen 2008. Och det skulle inte förvåna mig om det hände Syrianska säsongen 2010. De förstärkningar som laget har gjort hittills imponerar inte och jag förutspår därför att man får det tungt i år. Dessutom tror jag nog att man får räkna med att det är slut på underskattningen efter fjolårets fina insats. 2010 kommer alla lag att komma heltaggade till matcherna mot Syrianska. Därmed kommer också Syrianska att få det tuffare än 2009.

——————————————————————————-———————————-——–

13. Degerfors IF (16:e plats 2008, Division 1 Norra 2009)

Ett klassiskt lag som återigen är tillbaka i näst högsta serien. Jag har dock en känsla av att brukspojkarna kommer att få det jobbigt denna säsong. Jag vet inte om det har med klubbens ekonomi att göra men det ser ut som att man har valt att bygga vidare på det lag som vann Division 1 Norra 2009. Nyförvärven är så här långt få och man har tappat den talangfulla anfallaren Mario Simunovic till Doncaster i England (förvisso inget stort avbräck). Kvalplats är gott nog.

14. Väsby United (9:e plats 2008, 12:e plats 2009)

Nej, den här gången kommer inte Väsby United undan. Det blir minst kval men man kan mycket väl hamna på nedflyttningsplats. Laget med seriens absolut tristaste, mest ångestframkallande och sämsta arena har återigen åderlåtits av AIK. Den här gången försvann den oerhört talangfulle mittbacken Niklas Backman (nu tänkt att ersätta Jos Hooiveld som försvunnit i väg till Celtic för att ta sig in i Guiness rekordbok). Tyvärr – eller tyvärr och tyvärr om Väsby åker ur Superettan slipper man åka till Vilundavallen något mer vilket bara är bra – leder det till att Väsby blir ett av seriens strykgäng och att man som bäst hamnar på kvalplats. Det är oundvikligt.

——————————————————————————-———————————-——–

15. IK Brage (Division 1 Norra 2008, Division 1 Norra 2009)

Brage må va lage som aldrig tappar tage. Det spelar dock ingen roll denna säsong. Är det inte alltid så att en nykomling åker ur Superettan. Jag tror det. Och i sådana fall är det Brage som ryker. Den trupp som läxade upp Qviding FIF i kvalet 2009 har endast förstärkts marginellt (bl.a. Niklas Åkervall från Ljungskile och ett par dussinlirare från de lägre divisionerna) och det är tyvärr inte tillräckligt för att man ska klara sig kvar i fotbollens näst finaste rum.

16. FC Trollhättan (Division 1 Södra 2008, 13:e plats 2009)

Jag kan inte för mitt liv se hur FC Trollhättan ska klara sig kvar i Superettan den här säsongen. Ett redan svagt lag har bara blivit svagare. Man försökte värva Christian Lindström som ersättare till Andreas Falsetas men misslyckades när Lindström skrev på för Qviding FIF. Och när en lirare av Lindström kaliber väljer att skriva på för ett lag i division under vet man att man är i trubbel. Trust me. I övrigt har klubben enbart gjort klart med två nyförvärv: Robin Eriksson från Lindome och Robert Davidsson från Skoftebyns IF. Och då snackar vi om ett lag som fick kvala sig kvar i Superettan 2009. Tror ni att det är någon av konkurrenterna som darrar på manschetterna? Näppeligen. Nej, det här kommer att sluta illa för FCT.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha