Uddlösheten straffade ÖIS

Skiten fortsätter. Det är omöjligt att se det på något annat sätt. I dag gick nästan allt fel. 0-1 på straff. Sebastian Johansson utvisad. Janne Andersson uppvisad på läktaren. Dick Last som matchcoach sista tio minuterna. En djupt förvirrad domare. Men kanske framförallt ett motståndarlag som var minst lika bra som ÖIS, om inte bättre. Det är klart att man borde känna en viss glädje efter Markus Anderbergs sena kvittering, men det gör jag inte. Just nu känner man bara bitterhet.

Inte en enda gång hettade det till ordentligt. Inte ens vid Robin Jonssons kvitteringsmål. ÖIS var uddlösheten personifierad. Med tanke på vilka offensiva krafter som laget förfogar över var det i kväll en plåga att se spelarnas oförmåga att fatta rätt beslut när de heta lägena väl infann sig.

Väsby var överlag lite piggare än ÖIS. Dessutom var de bra mycket vassare och hetare när de väl fick chansen. I den andra halvleken hade man två skott i trävirket inom loppet av tio sekunder. Enligt Väsbys tränare, Thomas Lagerlöf, borde Väsby ha avgjort matchen där.

ÖIS var däremot riktigt uddlösa. Obeslutsamma och osynkade. Under långa stunder av matchen såg det ut som att merparten av spelarna hade glömt vinnarskallarna och fighterhjärtan uppe på ÖIS-gården. Visst, det är strongt att greja en poäng med en man mindre på plan. Det är det. Samtidigt har ÖIS ett så pass starkt lag att man egentligen ska klara av att ge ett lag som Väsby mardrömmar. Som matchen gestaltade sig är jag dock tämligen övertugad om att Väsbyspeöarna grämer sig mer över de två tappade poängen än vad ÖIS-spelarna gör. De hade trots allt ÖIS på repen. Allt som saknades för en knock-out var den där sista lilla uppercuten.

Jag måste bara återvända lite kort till den där förbannade uddlösheten. Med Álvaro Santos och Ken Fagerberg i laget bör ÖIS snitta någonstans i närheten av två mål per match. Tyvärr var det hela tiden fel spelare som fick lägena. Sett över hela matchen så skapade ÖIS ett gäng ”nästanlägen”. Men det hettade liksom aldrig till.

Inte heller fick Santos och Fagerberg men aldrig någon riktigt het målchans. Bara en sådan sak

På grund av planens kvalitet valde ÖIS att spela ett lite enklare och rakare spel. Bortsett från matchinlednimgen lyckades man också ganska bra med att trycka tillbaka Väsby mot eget straffområde. Vid ett flertal tillfällen skapade ÖIS också lägen inne i Väsbys straffområde.

Vid den efterföljande presskonferensen hittade Janne Andersson inte många ljuspunkter mer än att spelarna visade gott gry när man fightades ända in på övertid. I övrigt ägnade Andersson mest tid åt att gnälla på domaren. Enligt Jannes sätt att se var det inte straff (från min position på läktaren såg det ut som en solklar straff), och Sebastian Johansson borde inte ha fått gult kort för att han vann en nickduell mot en Väsbyspelare. Att han själv sedan blev uppvisad på läktaren hade han givetvis mycket svårt att förstå.

En poäng i alla fall.

Efter ett sådant här poängtapp känner man bara en enda stor kraftlöshet.