Möjligheterna är oändliga

Det kan knappast ha undgått någon som läser den här bloggen med någon form av kontinuitet att det finns en sak som vi älskar mer än någonting annat – att snacka startelvor. Precis som Depeche Mode kan vi inte få nog. Läktarcoacher i själen. Läktarcoacher i hjärtat. Läktarcoacher på bloggen. Så är det bara. Och hur skulle det kunna vara annorlunda. Elva platser. Över 26 spelare att välja mellan. Så många möjligheter. Ahh, vi bara älskar det! Och nu är det alltså dags igen. Vi hoppas att ni står ut.

Anledningen till dagens intresse för startelvanlaborationer är naturligtvis Ken Fagerbergs skada samt att spelet inte riktigt klaffat under säsongsinledningen. Som Vergilius skrev i går förespråkar Janne Andersson ett utpräglat och frejdigt kantspel; under den gångna veckan har laget också tränat stenhårt för att få till ett bättre kant- och inläggsspel. Trots detta väljer Andersson att sätta Markus Gustafsson och Markus Anderberg på var sin kant.

Optimalt?
Klokt?
Kreativt?

Inte en aning!

Om Gustafsson och Anderberg kan man säga många goda saker men några utpräglade kantsspelare är de inte. Särskilt inte Gustafsson. Under de inledande fyra matcherna har The Second Coming tilldelats en fri roll till höger på mittfältet vilket har lett till att Mackan varit över hela planen förutom just till höger (OK, det där var en kraftig överdrift men ni fattar vad jag menar och är ute efter så cut me some slack). Både från läktarplats och i kommentarsfält här på Sambadefensiv och på Svenska Fans har det gnällts om hur dåligt Mackan 2.0 har löst sin uppgift. Kritik som många gånger varit missriktad men det är en helt annan diskussion.

Och allt detta pågår medan en av lagets bästa kant- och inläggsspelare sitter och petar sig i naveln på bänken. Om Janne A och Janne C(arlsson) verkligen är seriösa med att man vill ha yttrar som slickar linjen och slår pressade inlägg kan knappast låta Alex Perreira sitta på bänken. Dessutom bör väl Markus Anderberg helst spela till höger? Någon som ser ett mönster; en öppning?

Det känns med andra ord som det är läge för Janne Andersson och ÖIS att testa något nytt. Men så lägligt! Här sitter ju nämligen jag och filar på en lösning. Whoopsy Daisy, vilket sammanträffande.

OK, vi har pratat om det här förut så jag har full förståelse för om vissa av er börjar tröttna, men har ni tänkt på hur bra en 4-2-3-1-uppställning skulle passa ÖIS nuvarande trupp och spelarmaterial. Och nu när Fagerberg bevisligen är indisponibel är det väl dags att testa att spela med bara en anfallare. Inte sant? Alla som var med under fjolåret vet att Álvaro Santos gjorde sina absolut bästa matcher när han fick spela som ensam anfallare. Vi snackar bl.a. tre mål mot Kalmar FF och en sjuhelvetes insats i sista matchen mot Gefle IF. För att inte tala om hur mycket Santos höjde sig när Fagerberg klev av i torsdags.

Dessutom skulle en 4-2-3-1-uppställning lösa ”problemet” med The Second Coming på en kant. Med bara en anfallare och med tre offensiva mittfältare öppnas det upp en plats i mitten för Mackan 2.0. Perfekt! Som släpande anfallare/offensiv mittfältare kan MarGus bidra med mer i offensiven än vad han kan när han är placerad på en kant. Dessutom vill jag hävda att vi med Mackan 2.0 som släpande anfallare får ett helt annat djupledsspel än när vi spelar med Fagerberg och Santos som anfallare. Som nationalekonomerna brukar säga det är en ”vinna-vinna-situation”. Det finns inga förlorar! Mer än Landskrona BoIS och övriga lag i Superettan då men de bryr vi oss mindre om. De ska ha skit.

Som om inte det vore nog skulle en övergång från 4-4-2 till 4-2-3-1 också maximera varje spelares bidrag till det kollektiva eftersom en sådan omdisponering skulle medföra att Sebastian Johansson inte behövde spela offensiv mittfältare längre utan fick en möjlighet att återigen spela på sin favoritposition cirka 10-15 meter framför den egna backlinjen. Och om vi ska vara helt ärliga så har inte Sebastian hittat rätt i sin roll som offensiv bollvinnare. Men lugn bara lugn nu kommer nämligen lösningen:

Med Ken Fagerberg på läktaren är det nämligen möjligt för ÖIS att flytta in Markus Gustafsson som släppande anfallare bakom Álvaro Santos. Samtidigt innebär det att Markus Anderberg då kan flytta över till högerkanten och Alex Perreira kan ta plats till vänster på mittfältet. En förstärkt offensiv med bibehållet och kanske rent av upphottat kantspel. På det defensiva mittfältet får vi sedan Sebastian Johansson och Pavel Zavadil. En köttare slash duracellkanin och en lirare slash slitvarg. Kan det bli bättre?

På ett kort ögonblick har vi gått från ett dysfunktionellt mittfält till ett funktionellt mittfält!Säg mig det lag som rår på ÖIS med den här uppställningen. Nej, om ÖIS ställer upp med den här startelvan mot BoIS på onsdag kommer Henrik Larssons mannar att darra som asplöv av skräck. Kan det bli bättre? Jag upprepar, kan det bli bättre?

Samtidigt kan man förstås inte bortse från att Janne Andersson är en 4-4-2-man. Har alltid varit. Kommer alltid att förbli?

Så.
Hmm.
What to do.

Jag vet!

Vi slänger in Luka Mijaljevic och Alex Perreira. Sedan låter vi Markus Anderberg byta kant. Vi ger Sebastian Johansson föräldraledigt till dess att han har hittat timing och form igen. Sist men inte minst så flyttar vi in Markus Gustafsson centralt. 4-4-2 men med toppat lag och alla spelare på sina naturliga positioner. Gôtt!

Så där ja! Det där var ju hur enkelt som helst. Mumma! Om nu Janne Andersson absolut vill spela 4-4-2 även mot Landskrona BoIS på onsdag så är det så här som startelvan måste se ut. Måste! Inget snack om saken. Den här startelvan är fan-i-mig huggen i sten. Och då snackar vi ingen djävla porös kalksten utan samma typ av sten som Moses knackade in Guds tio budord i. Hård skit. Granit. Typ. Eller nå’t som är hårdare än granit. Whatever that is. Ser jag ut som en geolog eller? Nej, jag kunde väl tänka mig det. Bra så.

Efter sitt fina inhopp mot Syrianska FC är Luka Mijaljevic helt klart värd en chans i startelvan. Av vad jag kunde se i torsdags fungerade Mijaljevic bättre tillsammans med Santos än vad Fagerberg har gjort tidigare. Ni vet, skit som rank och alfahanebeteende har betydelse även på en fotbollsplan. Nej, men allvarligt talat, Luka har stått för ett par fina insatser nu och tycks komplettera Santos på ett bra sätt och är därmed värd sin plats i startelvan. Det är bara att hoppas att Jannarna inser det också. Hans förspel som leder fram till situationen där Santos gör 1-2 tyder på att det finns rätt mycket fotboll i den här killen. Dessutom är han stor och stark vilket kan komma väl till pass mot BoIS förhållandevis starka mittlås. Vid 4-4-2 bör Mijaljevic vara på plan från start. Frågor på det?

I övrigt är det väl inte så mycket att orda om den här uppställningen. Sebastian Johansson är bevisligen inte i slag. Kanske får han inte sova om nätterna. Kanske trivs han inte med att spela lite längre upp i planen. Oavsett vilket tycker jag det är dags att ge Markus Gustafsson chansen centralt i plan. Vi får inte heller glömma bort att Gustafsson spelade centralt tillsammans med Zavadil i försäsongsmatchen mot GAIS vilket jag måste säga är årets starkaste insats hittills. Nej, jag röstar för att det här är en riktigt bra lösning fram till det att Johansson och Fagerberg har hittat formen. Två kreativa innermittfältare tillsammans med två kantråttor med genombrottskapacitet och ett fungerande anfallspar. Det borde bara kunna sluta på ett sätt. Tre poäng till ÖIS!