ÖIS – Superettans motsvarighet till Teddy Lucic?

Inför Superettan 2010 snackades det en hel del om att ÖIS skulle bli ett topplag, blev man inte det så skulle man åtminstone vara ett av de lag som utmanade om uppflyttning. Det var också Janne Anderssons och spelarnas uttalade ambition inför säsongen. Och det är sannolikt fortfarande ambitionen. Trots den den svaga försäsongen och de stora skadeproblemen har Janne Andersson hela tiden varit tydlig med att ÖIS trupp besitter så pass mycket kvalitet att laget ska klara av att vara ett topplag i Superettan. Vad annat kan han säga när han förfogar över en trupp där spelare som Álvaro Santos, Ken Fagerberg, Björn Anklev, Sebastian Johansson och Pavel Zavadil ingår?

So far, so good…

Vi har nu spelat lite mer än en tredjedel av säsongen. Om vi har räknat rätt har ÖIS så här långt spelat 13 tävlingsmatcher (elva matcher i Superettan och två matcher i Svenska Cupen). På dessa matcher har laget mäktat med att vinna fyra (borta)matcher (Degerfors IF 0-1, IFK Värnamo 1-2, Syrianska FC 2-3 och Östers IF 1-3), spela sju oavgjorda matcher (Väsby United 1-1, Ljungskile SK 0-0, Landskrona BoIS 1-1, Falkenbergs FF 1-1, IFK Norrköping 1-1, FC Trollhättan 3-3 och Assyriska FF 1-1) och förlora två matcher (Gefle IF 0-1 och GIF Sundsvall 2-1). Det ger ÖIS sammanlagt 16 poäng i serien och en nionde plats i Superettan.

… what!

En nionde plats! I nuläget ligger ÖIS efter lag som Degerfors, Landskrona och Ljungskile. Det var väl inte riktigt det Janne Andersson menade med att ÖIS skulle vara ett topplag, eller? Nej, det här måste helt klart ses som en prestation som inte motsvarar förväntningarna och förhandssnacket. Bättre måste man väl kunna?

Med en tredjedel av säsongen spelad har vi på Sambadefensiv bestämt oss för att samla upp funderingar, tankar och reflektioner från de inledande tretton matcherna. Vi har dessutom bett er läsare att ge ÖIS ett betyg för den hittillsvarande säsongen samt rösta fram vårens lirare och den spelare som ni upplever har varit den största positiva överraskningen under den första tredjedelen av säsongen. I dag presenterar vi dessa resultat tillsammans med en sammanställning över spelarbetygen från de tolv första matcherna. Allt för att försöka summerar upp och förstå vad det är som har gått fel så här långt.

Vi har dock valt att varva era åsikter med våra egna funderingar om den första tredjedelen av säsongen. Så förutom resultaten från våra tre omröstningar och sammanställningen av spelarbetygen bjuder vi även på Magnus Börjessons, Mikael Carlssons och Vergilius tankar om vad vi har fått se så här långt från ÖIS sida.

Ain’t life great!?!

Så vad väntar du på? Det är bara att läsa vidare. Du vill väl för tusan inte missa Vergilius tankar om ÖIS som Superettans motsvarighet till Teddy Lucic – man är aldrig bättre eller sämre än det motstånd man möter, man är precis lagom bra för att spela jämt med alla lag – eller Magnus Börjessons tankar om Janne Anderssons 4-4-2-fundamentalism och Mikael Carlssons krossade drömmar om Allsvenskan? Nej, vi kunde just tänka oss det. Häll upp morgonkaffet, knappa ut dig för möte så att chefen inte kommer in och stör och sätt dig bekvämt i kontorsstolen för here we go again…

Pavel Zavadil är vårens lirare!

Som de flesta av er säkert vet så kan det bara finnas en och vi har svårt att se att någon av er läsare kommer att bli särskilt överraskade när vi avslöjar att Pavel Zavadil har röstats fram som vårens lirare.

Suprise! Suprise!

Nej, inte direkt, men vad spelar det för roll när Pavel Zavadil faktiskt har varit så outstanding som han har varit denna säsong. Det ska samtidigt sägas att ÖIS kanske har blivit för beroende av Pavel Zavadil.

ÖIS är Pavel. Pavel är ÖIS.

När Pavel är på spelhumör, när han gör jobbet på rätt sätt och inte kladdar allt för mycket med bollen så spelar ÖIS riktigt, riktigt bra. När Pavel inte är på humör, när han inte gör jobbet på rätt sett och spelar alldeles för långsamt eller med 666 touch på bollen så klarar inte ÖIS av att prestera. Så enkelt är det.

Under säsongen 2010 har Pavel gått från att vara den offensiva spetsen på mittfältet till en mer tillbakadragen plats som defensivt ankare och balansspelare på mittfältet. Om detta har många haft åsikter; en del positiva, en del negativa. Sammantaget får dock säga att han Pavel allt som oftast har gjort ett alldeles strålande jobb. Från finlirare till hard working man.

Efter vissa matcher har vi också varit helt lyrisk över Pavels spel. I matchen mot Degerfors var han t.ex. helt lysande med sitt smarta och kreativa slit i defensiven. För att inte tala om mötet med Syrianska där det var Pavel som under den andra halvleken styrde upp ÖIS spel så att man kunde ta över matchen och vinna med 2-3. En insats värdig en mittfältsgeneral. Och vi har inte glömt målet mot IFK Norrköping! Nästan som om det vore Premier League! Det råder med andra ord inga som helst tvivel om att Pavel är en värdig vinnare till titeln ”Vårens lirare”.

Vem har varit ÖIS bästa spelare under den första tredjedelen av säsongen?
1. Pavel Zavadil 55 procent
2. Björn Anklev 27 procent
3. Robin Jonsson 6 procent

Övriga spelare som fått röster: Peter Abrahamsson, Markus Gustafsson, Tommy von Brömsen, Álvaro Santos, Markus Anderberg, Luka Mijaljevic, Dennis Jonsson och Danny Ervik

* * * * *

Magnus Börjesson: So far, so good… so what?

Inför serien trodde jag, trots den usla försäsongen, på uppflyttning. Men det byggde på förhoppningar om en urstark höstspurt. Jag räknade kallt med en dålig inledning, ett utdraget famlande efter ett fungerande spel och att formen inte skulle börja infinna sig förrän till sommaren.

Ur den synvinkeln har det trots allt gått bättre än väntat. Vi har redan från första början varit väldigt svårslagna. Enstaka halvlekar har vi också visat upp ett riktigt bra spel, och poängmässigt är vi med. Vi har för all del dalat i tabellen mot slutet, men vi är fortfarande inte längre från toppen än att ett par tre raka segrar skulle föra oss upp i toppskiktet.

Så då är väl allt i sin ordning då?

Nej, tyvärr inte. Jag är mer pessimistisk om Allsvenskan nu än innan säsongen. Anledningen är att det inte syns till någon utveckling i laget, ingen stigande formkurva. Vi är fortfarande lika hysteriskt ojämna, har lika låg lägstanivå och klarar inte att göra en hel bra match. Vi har inte hittat linjerna i spelet, vet inte hur vi får ut det bästa av varje spelare, och saknar fortfarande vissa spelartyper. Visst kan vi spela bra ibland (t.ex. första halvlek mot Peking), men det verkar vara en ren slump när det skall inträffa. Varje ny halvlek är som att rulla en tärning.

Men det finns ett område där vi visat jämnhet – tyvärr. Vi är konsekvent dåliga mot svagt motstånd. Mot lag som backar hem och satsar på att förstöra vårt spel snarare än spela sitt eget har vi ingen aning om hur vi skall bete oss. Vi tycks oförmögna att höja bolltempot på egen hand, motståndarna måste hjälpa till. Följaktligen är vi bara bra mot spelande lag, och följaktligen vinner vi aldrig på hemmaplan. I Superettan är den här bristen förödande. Kan man inte ta de ”enkla” vinsterna, då tar man inte hem serien, så är det bara. Och för att vinna den typen av matcher krävs en fungerande, väl inövad spelidé, eller så får man ha några spelare med spetskvalitet nog att avgöra på egen hand. I år saknar ÖIS det spelet, och spetsen finns bara i form av Álvaro Santos. Med hans skadefrekvens räcker inte det.

Slutsatsen är alltså att jag inte längre tror att ÖIS går upp i år. Och vems fel är det? Tja, truppen är visserligen gravt felbalanserad, och med alltför många spelare som helt enkelt inte är särskilt bra på det de gör, men i min mening är den ändå tillräcklig för att göra jobbet. Felet ligger snarare i att Jannarna har misslyckats med att få ut det bästa av den, och av varje enskild spelare. Det är där det brister, och det är där det måste åtgärdas, snarare än genom något panikköp.

Jag förespråkar inte – DEFINITIVT inte! – något tränarbyte. Däremot skulle jag vilja att Janne A lade sin 4-4-2-fundamentalism åt sidan, satte sig ned och noga tänkte igenom hur vi spelar och hur varje spelare används. Exakt vad han skall ändra på lämnar jag tills vidare åt honom, och åt Sambadefensivs kloka läsare, att fundera på, men klart är att något måste göras. För att fortsätta så som vi har gjort, det bär inte ända hem till Allsvenskan.

* * * * *

Luka Mijaljevic vårens positiva överraskning

Helt plötsligt fanns han bara där på ÖIS-gården och a-truppens träningar: en ny ung kille. Anfallare! Lovande? Svårt att avgöra, men visst såg han intressant ut. Stor. Stark. Rörlig. Löpstark. Rejäl liksom. Och han tog för sig på träningar, jobbade, slet och löpte mycket. Dessutom såg det ut som att han hade ett riktigt bra skott. Och när vi snackar bra skott så menar vi skott som i Super Macs stora kanonen eller Bullens bomber eller Benny Guldfots gudabenådade mörsare. Den här nya killen såg verkligen bra ut. Ett riktigt löfte.

Vem han var och varifrån han kom hade vi först ingen aning om.

I dag vet vi att han heter Luka Mijaljevic och att han kom till ÖIS från KF Velebit. Vi vet också att han har vad som krävs för att ta en plats i ÖIS startelva. Att han har vad som krävs för att peta Ken Fagerberg och Álvaro Santos. Hans kyliga mål mot FC Trollhättan har redan blivit en ÖIS-klassiker.  För att inte tala om den vackra pärlan mot Östers IF.

Av allt att döma håller ni läsare mer oss på Sambadefensiv om att Luka Mijaljevic inledning på karriären som elitfotbollsspelare har gått alldels lysande. Våren 2010 är Luka Mijaljevic ÖIS klart mest lysande nytända stjärna. Luka Mijaljevic är helt klart vårens mest positiva överraskning.

För att fira detta bjuder vi på en klassiker ur Sambadefensivs arkiv, vår intervju med Luka Mijaljevics gamla tränare i KF Velebit, ÖIS-legenden Ivica Skiljo:

Hur skulle du beskriva Luka Mijaljevic som spelare?

– Luka är en vänsterfotad anfallare som kan göra det där lilla extra med bollen. Han har ett riktigt bra skott och är en välväxt kille som kan ta för sig. Hans främsta styrka är just att han kan göra det oväntade, medan hans temperament kan vara en svaghet, men det tycker jag egentligen inte är en svaghet.

Tror du att Mijaljevic har vad som krävs för att bli en allsvensk spelare?

– Jag tror definitivt att Luka kan lyckas i allsvenskan och mer än så om han bara får vara skadefri samtidigt som han klarar av att sänka de krav som han ställer på sig själv. Han kan t.ex. göra tre mål i en match, men efter matchen går han ändå och grämer sig över ett missat avslut.

Kan man bli något annat än positivt överraskad av en sådan spelare? Nej, precis.

Vilken spelare har varit den största positiva överraskningen för dig under den första tredjedelen av säsongen?
1. Luka Mijaljevic 63 procent
2. Markus Gustafsson 11 procent
3. Robin Jonsson & Pavel Zavadil 6 procent

Övriga spelare som fått röster: Peter Abrahamsson, Christofer Bengtsson, Björn Anklev, Tommy von Brömsen, Alex Perreira, Álvaro Santos, Markus Anderberg, Luka Mijaljevic, Dennis Jonsson och Danny Ervik

* * * * *

Vergilius: So far, so good… so what?

Så har vi då vandrat lite mer än en tredjedel av vägen. Tyvärr har vi inte kommit närmare målet utan snarare tvärtom. Detta mycket på grund av laget valt att kryssa sig mot horisonten istället för att försöka hitta en go medvind att flyga fram i.

Men varför är det då så här? Den rent resultatmässiga sanningen är att vi tar för lite poäng, vi spelar oavgjort åt helvete för ofta och vi kan inte avgöra matcher. Väldigt enkelt. Själva ordet i sig förklarar ju vad det handlar om, oavgjort, en oförmåga att avgöra. Men lite djupare då? Vad skiljer ett lag som tar trepoängare mot ett lag som kniper en poäng i match efter match? Spelar man lika är det ju ett tecken på att man är med i matchen..Återigen. Det finns i ordet. Lika. Som i lika bra. Vi klarar alltså av att spela jämnt mot alla lag, vi har mött flera av seriens topplag borta och lyckats hålla jämna steg. Det är ju bra, eller åtminstone ok, det innebär att vi är tillräckligt bra för att utmana om seriesegern. Nu gick vi ju in i säsongen som ett förväntat topplag så att vi lirar jämnt mot andra topplag är enligt planen. Att kryssa mot övriga topplag i bortamatcherna brukar dessutom vara ett rätt bra sätt att vinna en serie på. Det är till och med ok att nån gång åka på en torsk borta mot ett erkänt starkt hemmalag bosatt på övre halvan. Det får man räkna med. Problemet är bara att dessa bortapinnar mot topplagen inte blir vatten värda när vi inte lyckas banka bottenlagen ens på vår egen hemmaplan.

Där har vi första lagret på den lök som fått våra rödblå ögon att tåras så här långt. Vi måste börja gå in i matcherna mot ängagängen (no disrespect gentemot Trollhättan et al) och visa vem fan det är som bestämmer från start, det ska inte ges nåt utrymme att växa in i matchen, vi är stora starka ÖIS födda artonhundraåttifuckingsju så flytta på er! Vi har varit för dåliga på att bara kliva in i de matcherna och ta tag i taktpinnen. Det har känts som om laget litat på att de är tunga och svårslagna och trott att bara man kämpar hyggligt så kommer trepoängarna av sig själv mot lite sämre lag. Vilket de inte gör.

Det är enkelt att tala om inställning som absolut är en grundförutsättning. Men jag tror också att den här oförmågan att bara gå in och döda matcher handlar lite om truppens sammansättning. Som jag tidigare skrivit tycker jag att truppen, åtminstone inför säsongen, är hyggligt balanserad och en rätt bra SE-trupp. Det finns en grund. En stomme. Men det är just det. Det finns ett ramverk men vi saknar de sista penseldragen. Fruktbiten överst på tårtan som Maradona skulle utryckt det. Förhoppningen inför säsongen var att Alvaro och Ken skulle kompensera avsaknaden av fart och flärd med klass i och kring straffområdet. Av det bidde det ju en tumme. När dessutom Anderberg är trasig försvinner vår ende spelare med riktig speed och förmåga att utmana. Där finns det mest akuta värvningsbehovet Dick! Offensiv fart och teknik. Då kan vi hota på ett annat sätt och då kan kanske några ettor bli treor.

* * * * *

Pavel Zavadil vårens lirare även sett till spelarbetygen

Även om vi ser till Sambadefensivs spelarbetyg för säsongen så är Pavel Zavadil vårens lirare. Är du överraskad? Vi är inte det minsta överraskade. När vi började diskutera omröstningen om vårens lirare var en av invändningarna att det var så uppenbart att Pavel Zavadil skulle vinna. Vi vet inte om den person som yttrade denna invändning hade stirrat djupt i tesumpen eller dragit en tarrot eller om han bara hade gjort en egen sammanställning av Sambadefensivs spelarbetyg för den hittillsvarande säsongen. En sak är i alla fall klar och det är att Pavel Zavadil har varit ÖIS bästa spelare så här långt under säsongen 2010. Om ÖIS ska bli det där topplaget som det snackades om innan säsongen måste fler upp i samma nivå som Pavel. Så är det bara.

Som ni också kan se speglar spelarbetygen ÖIS säsong väldigt bra. Endast två spelare, Pavel Zavadil och Robin Jonsson, har över 3 i snitt (och i Robins fall är det inte med någon stor marginal). Övriga spelare har inte riktigt levererat vad man kan förvänta sig av spelare i Superettan.

Om man dessutom ser till våra två stjärnanfallare Álvaro Santos och Ken Fagerberg kan man lugnt konstatera att saker och ting inte riktigt gått som man hade önskat. Santos har ett snitt på 2,46, vilket t.ex. är sämre än spelare som Björn Anklev (2,80) och Luka Mijaljevic (2,63), men då ska man också ha i åtanke att Santos har kasserat in tre riktigt höga betyg (4 mot Syrianska, 3,5 mot Landskrona BoIS och 3,67 mot Östers IF). Ken Fagerberg ligger i botten med ett snitt på 1,91 vilket knappast var vad man hade förväntat sig när Ken skrev på för ÖIS igen. Vi minns alla de briljanta insatserna under säsongen 2007, men vad vi har fått från Ken denna säsong är mer i stil med det dysfunktionella franska fotbollslandslaget.

Genomsnittsbetyg efter tolv spelade matcher säsongen 2010 (Superettan och Svenska Cupen, endast spelare med mer än tre spelade matcher är med i sammanställningen)
1. Pavel Zavadil 3,25
2. Robin Jonsson 3,06
3. Peter Abrahamsson 2,9
4. Björn Anklev 2,80
5. Dennis Jonsson 2,76
6. Luka Mijaljevic 2,63
7. Sebastian Johansson 2,50
7. Alexander Mellqvist 2,50
9. Markus Gustafsson 2,49
10. Álvaro Santos 2,47
11. David Leinar 2,43
12. Markus Anderberg 2,40
13. Alex Perreira 2,39
14. Danny Ervik 2,38
15. Christofer Bengtsson 2,20
16. Tommy von Brömsen 2,17
17. Ken Fagerberg 1,91
18. Nicolas Sandberg 1,81

* * * * *

Mikael Carlsson: So far, so good… so what?

Vem säger att en näst intill intakt startelva från Allsvenskan skall uträtta underverk och krossa allt motstånd i Superettan? ÖIS första tredjedel av Superettan bevisar att så inte alltid är fallet. Det blir intressant att se hur ÖIS skall vända på den här steken för allt annat än uppflyttning i år borde ses som ännu en i raden av missräkningar för föreningen de senaste åren. Hur länge skall klubben orka att ständigt kämpa i motlut? Förra året var det givet att ÖIS skulle spela sig till ett stabilt mittenlag i Allsvenskan. Det blev nedflyttning och i år är man långt ifrån att övertyga tvivlarna om att det faktiskt går att göra en vändning på en säsong och gå upp igen direkt efter att man har åkt ur Allsvenskan. Ja, jag har faktiskt svårt att se att det överhuvudtaget är möjligt för ÖIS del i nuläget.

Ser man till årets Superettan så är den ruggigt jämn. Det är nästan obehagligt. High chaparall! Bottenlagen slår topplagen och tvärtom och så har vi lagen i mitten. Det är små marginaler poängmässigt hittills och det märks tydligt att lagen är mycket jämnare än väntat, plus att många av favoriterna faktiskt underpresterat sett över säsongen hittills. ÖIS tillhör den senare kategorin om du frågar mig. ÖIS har varit oerhört bleka anfallsmässigt och hade bara spelare som Ken och Santos levererat så hade ÖIS hört till den absoluta toppen. Det är jag säker på. Försvarsspelet stämmer allt som oftast, men det är alltså den sista tredjedelen som är ÖIS akilleshäl i år. ÖIS kan inte döda matcherna när de får ett rejält övertag. De kommer inte till tillräckligt många farliga avslut.

Tittar man på toppskikten i tabellen så hittar man i skrivandets stund IFK Norrköping i topp. Förvånande? Nej. Förvånande är istället Degerfors placering som jag trodde skulle vara i den nedre regionen vid det här laget när jag tippade säsongen tidigare. GIF Sundsvall på kvalplats? Ja, det är faktiskt en syn som etsat sig fast på min näthinna sen jag gjorde första tänkbara sluttabellen för året. Jag tror fortfarande att GIF kommer att knipa kvalplatsen när vi stänger butiken 2010.

Sen då? Det jag kan konstatera är att årets Superettan är lika körig och svårtippad som årets heta VM nere i Sydafrika. Lag man trodde skulle marschera stabilt genom omgång efter omgång visar prov på stora brister i vissa lägen och enorma formsvängningar. Inte minst ÖIS. Eller ja. Form och form. Jag tycker mig inte kunna se att ÖIS har nått upp till någon form av form alls hittills tyvärr. Jag har större förväntningar på spelare som t.ex. Ken Fagerberg och Alvaro Santos m.fl. Nej, framgångarna har uteblivit och ÖIS likt många andra lag i serien bollas likt en flipperkula mellan händelserna och frågan är hur det här skall sluta för vårt vackra rödblå lag. Jag är tyvärr skeptisk. Det fattas just nu alldeles för mycket i avgörandets stund framför motståndarmålet innan ÖIS kan kalla sig en fruktad kandidat till en allsvensk plats. I nuläget ser jag allt för många andra lag som verkar vara hungrigare helt enkelt.

* * * * *

So far, so good… so godkänt!

Vi har ju också bett er kära läsare att betygsätta ÖIS hittillsvarande säsong och av allt att döma har säsongen utvecklats ungefär enligt planerna och era förväntningar. Det är åtminstone så vi tolkar resultaten i vår omröstning.

55 procent av er som röstade gav nämligen Janne Andersson och spelarna ett godkänt betyg. Vi kan dock avslöja att det likt Melodifestivalen var väldigt jämt och att ”matchen” mellan godkänt och underkänt inte avgjordes förrän på övertid och då men endast ett fåtal röster. Tight var ordet! 43 procent av Sambadefensivs läsare menar å sin sida att ÖIS har underpresterat under den första tredjedelen av säsongen och delar därför ut betyget underkänt. Vi antar att det handlar om vilka förväntningar man hade inför säsongen att göra. ”Pessimisterna” – de som trodde att ÖIS som bäst skulle bli ett mittenlag – har gett ett godkänt betyg, medan ”Optimisterna” och ÖIS s.k. Jan Björklund-falang sannolikt gett ÖIS underkänt. Avslutningsvis har vi också en samling läsare som måste haft väldigt låga förväntningar eller dåliga vibbar inför säsongen 2010 för 2 procent av er har gett ÖIS betyget väl godkänd.

Vilket betyg ger du ÖIS efter den första tredjedelen av säsongen?
Godkänt 55 procent
Underkänt 43 procent
Väl godkänt 2 procent