En poäng: En skänk får ovan?

ÖIS 2010 är som bäst ett mittengäng. När allt är sagt och gjort kommer ÖIS att placera sig någonstans mellan sjätte och tionde plats. Glöm Allsvenskan! Glöm kvalspel mot IFK Göteborg eller AIK. Glöm allt som du har drömt om denna säsong. Det kommer inte att hända. Årets upplaga av ÖIS räcker helt enkelt inte till. Det saknas kvalitet på allt för många positioner för att det ska räcka hela vägen. Någon annan slutsats går det inte att dra efter dagens 2-2-match mot Väsby United.

Ett topplag ska läxa upp seriens näst sämsta lag efter noter. Som jag skrev i gårdagens införtext, något annat är helt otänkbart!

Men tror ni att ÖIS klarar av det?

Inte en chans!

Behöver jag dessutom säga att dagens poäng kom genom en skänk från ovan.

Tacka Sören Börjesson för det!

Vi måste ändå våga erkänna att det var en riktig dunderblunder av Kristoffer Björklund som räddade en poäng åt ÖIS denna afton. Det är knappt att man tror sina ögon och öron.

Under de inledande femton minuterna av dagens match presterade ÖIS sannolikt den sämsta fotboll som jag har sett laget spela denna säsongen. Mediokert och håglöst. Passivt och lojt. Knappt ett rätt. Riktigt djävla illa. Inte ens andra halvlek mot Falkenberg kan mäta sig med den här prestationen.

Svagt!

ÖIS hängde inte alls med i svängarna utan Väsby tilläts kontrollera spelet helt och hållet. Efter femton minuter tog också Väsby ledningen i matchen efter en fin aktion från Fredrik Holster som på egen hand tog sig förbi två eller tre Öisare innan han stack in bollen till Daniel Gustafsson, som hade hittat en fin yta bakom Robin Jonsson och Adam Eriksson. Helt ren lyfte Gustafsson bollen över en vilt sprattlande Peter Abrahamsson. Kyligt! Ett riktigt klassavslut och 1-0 till Väsby.

Surt, surt som fan!

Efter ledningsmålet spelade ÖIS upp sig något. Åtminstone visade man nu någon form av vilja och geist. Kanske såg vi en uns av stolthet hos spelarna när de insåg att de inte kunde låta sig domineras av ett gäng tonåringar från AIK:s b-lag. Bra så.

Rent spelmässigt var det dock fortfarande det mediokra mollspåret som gällde. Publiken bjöds inte på mycket till finlir. Fem minuter efter 1-0-målet rullade emellertid Alex Perreira och Adam Eriksson upp Väsbys högerförsvar och Eriksson hittade fram till en sopren Sebastian Johansson med ett fint inlägg. Med huvudet styrde Johansson bollen vidare mot Kristoffer Björklunds vänstra hörn. Björklund var dock snabb i tanken och hann i sista sekunden ner med en hand. Ett anfall och ett avslut värt ett bättre öde. Helt klart.

Sedan kom då den där skänken från ovan. Utan ett moln på himlen spelade Väsbys mittback, Sotirios Papagiannopoulos, tillbaka bollen till Kristoffer Björkund. Som bjöd på en tvättäkta Paul Robinson. En tuva och en snedstuds senare stod det 1-1.

Det tackar vi för!

Mot slutet av halvleken spelade ÖIS upp sig till en något så när godkänd nivå. Visst, det var långt från lir, finess och champagnefotboll, men i den 41:a minuten visade i alla fall Christofer Bengtsson att det finns en anledning till att ÖIS fortfarande upplåter en trupplats till Bengtsson. Nere vid hörnflaggan bjöd Bengtsson på en fin överstegsfint och ett ryck som fick Elvis da Silva Santana att se ut som en dräktig elefanthona. Inlägget satt som en smäck på Alex Perreiras panna. Något oturligt tog den första nicken i ribban. Något turligt gick dock returen tillbaka till Alex. Den här gången gjorde inte Alex något misstag utan placerade bollen utom räckhåll för Kristoffer Björklund.

1-2!

Inte det minsta rättvist, men oerhört skönt och välsmakande. Och just då trodde jag, dum som jag är, att nu ordnar sig allt, nu kommer ÖIS att köra över Väsby under den andra halvleken. Utan några som helst problem.

1-7 here we come!

My ass!

Vad ÖIS höll på med under den andra halvleken är svårt att säga. Förmodligen ville man mestadels döda tid och försvara sin ledning (konstigt vore väl annat) för man lät Väsby ha relativt mycket boll. Dock utan att Väsby skapade ett skit. En halvfarlig nick från Fredrik Holster och ett skott som täcktes undan av ÖIS-försvaret, så mycket mer än så hade inte Väsby. Det vill säga fram till den 68:e minuten när Janne Andersson bytte ut Álvaro Santos och gick över till att spela 4-2-3-1 med Björn Anklev som ensam anfallare.

Två minuter senare kvitterade Väsby efter att Björn Anklev fattat ett felbeslut i samband med en omställning. I ett trängt läge slog Anklev bollen rakt i gapet på hemmaförsvaret som vände på spelet snabbare än du hinner säga Sotirios Papagiannopoulos. Tre passningar senare nådde bollen sin ändhållplats: Magnus Erikssons vänsterfot, och därefter ÖIS-målets maskor. Med någon meter till Tommy von Brömsen vandrade Eriksson in mot ÖIS straffområde och böjde in bollen invid Peter Abrahamssons högra stolpe. Riktigt snyggt och fullständigt otagbart för Abrahamsson.

Djävulskt bittert!

Strax därefter meddelade speakern att GIF Sundsvall tagit ledningen mot IK Brage och att Degerfors ledde med 3-2 hemma mot Landskrona.

Just perfect!

En poäng mot nästjumbon samtidigt som toppkonkurrenterna tar tre poäng: det är precis så vill man fira semesterns näst sista lördag.

I matchens slutskede matade ÖIS in bollar mot Väsbys straffområde som om man var besatta. Helt riktigt. Dess värre gjorde man det helt utan framgång. Merparten av inläggen höll så låg kvalitet att jag vill hävda att min ettåriga systerdotter hade gjort ett bättre jobb. Åtminstone lika bra och till en avsevärt lägre lön (någon form av frukt, två flarn dillchips och en tur till Kolmården vartannat år). Och när inläggen väl nådde fram så var det oftast fel spelare som hamnade i avslutsläge.

Uddlöst var förnamnet, och hopplöst efternamnet.

Nej, den här matchen gör vi nog bäst i att glömma. Illa kvickt. Om ÖIS vill spela i Allsvenskan 2011 måste mycket till. Tyvärr tror jag inte att ÖIS har de resurser som krävs för det. I dagsläget tycks det mig som att det måste in en eller två spelare som kan få de nuvarande spelarna att lyfta sig. Rejält dessutom.

I dag var det enbart Pavel Zavadils andra halvlek som inbringar ett godkänt betyg. Resten av laget underpresterade. Rejält dessutom. Och den här övergången till 4-2-3-1, vad skulle den tjäna till? Jag begriper den inte alls. Vad tänkte Janne Andersson där? Gav man inte Väsby initiativet i och med det taktiska draget? Visst, det var kul att få återse Markus Anderberg och ÖIS fick en och annan halvfarlig kontringschans, men så mycket mer än så blev det inte.

En enkel förklaring till det var väl att Väsby konstant styrde över Björn Anklev till ÖIS högerkant och när han då ska vända inåt i planen för skott eller instick måste han använda vänsterfoten. Och är det något som Anklev inte har så är det någon vänsterfot. Därmed blev ÖIS enda anfallare helt ofarlig och snudd på oanvändbar. Och som det inte var nog tycker jag inte att ÖIS tog över mittfältet vilket jag antar var tanken med den taktiska omdispositionen.

Thomas Lagerlöf – Janne Andersson 1-0.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är skrämmande att Álvaro Santos och Björn Anklev inte fungerar som anfallspar. Är det någon mer än jag som sitter och funderar på varför Santos inte fungerar tillsammans med någon av de anfallspartners som han får? Är det så att han vill skina som ensam stjärna på himlen eller är det bara så att han inte mäktar med att göra jobbet när han har en så pass rivig och slitig kollega som Anklev bredvid sig eller kan det kanske vara så att övriga spelare gärna lämnar över ansvaret till Santos när han är på planen? Oavsett vilken anledningen är har ÖIS stora problem när det gäller just anfallsspelet. När man bara mäktar med att göra ett mål på Väsby så är det något som inte stämmer. Det är nästan så att man vill ta k-ordet i sin mun men vi kanske får vänta med det i ytterligare någon vecka eller två.