Aug 122010
 

Under 2000-talet har ÖIS haft sju olika huvudtränare. Alla med sina för- och nackdelar. En del bättre, en del sämre och några fullständigt katastrofala. Under min tid som Öisare har klubben hunnit med följande herrar: Erik Hamrén, Jukka Ikäläinen, Zoran Lukic, Sören Börjesson, Janne Carlsson, Åge Hareide och Janne Andersson. En gedigen samling, minst sagt. Och med tanke på att det är ett par dagar till nästa match – och att jag inte har något bättre för mig på dessa förbannade tågresor mellan X och Y – tänkte jag att det kunde vara kul med en liten tillbakablick på dessa sju herrar och deras gärningar och resultat som huvudtränare.

Inspirationen till den här artikeln fick jag när AIK knöt till sig Alex Miller för en dryg månad sedan och en AIK-bekant gjorde en sammanställning och betygsättning över samtliga huvudtränare som AIK haft under 2000-talet.

Självfallet behöver ÖIS och Sambadefensiv en likadan genomgång.

Inte sant?

Så klart!

Erik Hamrén (1998-2003) +++++

Be till gud så svarar Hamrén!

Erik Hamréns meriter som tränare för ÖIS talar för sig själv. Det finns liksom inget mer att säga. Under åren i ÖIS fylldes det hamrenska prisskåpet – för att inte tala om ÖIS-gårdens prisskåp – på med ett cupguld (2000), ett litet silver (2002) och ett allsvenskt brons (2003). Och ÖIS gick från jojo-gäng till topplag på bara ett par säsonger. För att inte tala om hur Lirarnas lag återupprättade sitt skamfilade rykte och återigen blev Lirarnas lag. I ÖIS-kretsar är Hamrén – av förståeliga skäl – untouchable. Med all rätt! När man ser till betyget på Hamréns tränargärning i ÖIS kan man inte göra så mycket annat än att sätta högsta betyg. Dessutom med en guldstjärna i kanten. Hur många av de som besöker Gamla Ullevi i dag blev inte Öisare under Hamréns glansdagar?

Samtidigt får man inte glömma bort att Hamrén förfogade över ett gäng gudabenådade fotbollsspelare under sin tid i ÖIS. Eller vad sägs om Marcus Allbäck, Johan Elmander, Niclas Sjöstedt, Johan Anegrund, Anders Prytz, Valter Tomaz Jr, Morgan Nilsson, Dick Last, Joakim Karlsson, Afonso Alves och Paulinho Guara. Och lägg då märke till att jag inte ens har nämnt mittfältarna Martin Ulander, Markus Johannesson, Magnus Källander och Jeffrey Aubynn. Satan i gatan vilket mittfält ÖIS hade på den här tiden. Helt klart en av de fem bästa mittfältsuppställningar som svenska fotboll har bevittnat under 2000-talet (i konkurrens med Djurgårdens under säsongerna 2002 och 2003, IF Elfsborgs under säsongerna 2008 och 2009 samt Kalmar FF:s under säsongen 2008).

För de här spelarna skapade Hamrén den optimala modellen och gav dem sedan frihet att vara precis hur kreativa, lekfulla och effektiva som de önskade. Därutöver gjorde han även följande saker: kokade gröt åt dem, pushade på dem, lärde dem att det är minst lika viktigt att underhålla som att vinna och att det viktigaste av allt ändå är att ha roligt när man lirar fotboll. Gör skitjobbet med ett leende så kommer finessen och liret av sig självt. Och med det kom också framgångarna. Frågan är om vi Öisare kommer att få uppleva en lika framgångsrik period inom en snar framtid eller om den tiden är förbi för gott.

Facit: 104 47 24 33 159-143 16 165 (1,59)

Be till gud så svarar Hamrén

Jukka Ikäläinen (2004) +

Jukka Ikäläinen introducerades som mannen som skulle ge sambafotbollen en sisuinjektion. I Ikäläinens uppdrag ingick dess värre också den något otacksamma uppgiften att ta över och förvalta det kungarike som Erik Hamrén hade byggt upp under sina sex år i ÖIS. Något diplomatiskt uttryckt kan man väl säga att det gick så där för Ikäläinen. Eller vad fan! Varför ska vi vara diplomatiska. Jag har fått nog av att smyga kring väggarna och viska saker som jag tycker och tänker. Nu får det vara slut på att svära under lugg och att knyta handen i fickan. Det är väl bättre att vi är raka, öppna och ärliga och tar bladet från munnen och säger som det är: det gick helt åt helvete; Jukka Ikäläinen var en fullständig katastrof.

Från toppen till botten på en säsong. Vad mer behöver du veta? Det enda som räddade oss från fullständig förnedring den säsongen var en lyckospark av Tryggvi Gudmundsson.

Så här i efterhand kan man ju undra vad det var som fick ÖIS att välja Ikäläinen som huvudtränare efter Erik Hamrén. Lockades man av hans vilda idéer om en synnerligen specialiserad och dynamisk fotboll där varje enskild spelare skulle vara väldigt nischad inom ett visst område eller trodde man bara att Ikäläinens snack om sisu och vinnarskallar skulle göra att ÖIS tog det där sista lilla steget till den absoluta toppen av tabellen? Så här i efterhand är valet av Ikäläinen som ny huvudtränare fullkomligt obegripligt. Mannen hade ingenting. Siltch. Nada. Nothing.

Med facit i hand kan man också konstatera att Ikäläinen var en felrekrytering. Jag vill till och med hävda att Ikäläinen var början på slutet, eller hur man nu ska säga. Efter att Ikäläinen fick sätta sitt märke på ÖIS har inget varit sig likt. Efter Ikäläinen har ÖIS varit svensk fotbolls jojo-lag numero uno. Ikäläinen fick till slut lämna klubben och kläckte i det sammanhanget ur sig det fantastiska citatet: ”Jag skulle bli väldigt överraskad om något hände nu eftersom jag de senaste dagarna planerat intensivt med klubbledningen inför kommande säsong.” Dagen efter fick Ikäläinen äntligen lämna klubben.

Och bara så att ni vet, det finns en logisk förklaring till varför så många Öisare gick från att dra blondinskämt till att dra skämt om Jukka Ikäläinen under säsongen 2004:

Valter Tomaz Jr står och städar sin bil uppe på ÖIS-gården när hans tränare, Jukka Ikäläinen, kommer ut och kollar ÖIS-gårdens brevlåda och går in igen.
Femton minuter passerar, och Valter står fortfarande kvar och städar sin bil, när Ikäläinen kommer ut igen. Och återigen kollar Ikäläinen  brevlådan. Och återigen går Ikäläinen in igen.
Valter går nu över till att vaxa huven på sin bil. Och efter ungefär 20 minuter eller kanske en halvtimme kommer Ikäläinen ut för att kolla brevlådan för tredje gången. Och för tredje gången går Ikäläinen in igen.
Samma visa upprepar sig en fjärde gång och nu har Valter fått nog och frågar Ikäläinen vad fan han håller på med.
- Jukka, varför springer du ut och in och kollar brevlådan hela tiden? Var inte brevbäraren här för över två timmar sedan. Vad håller du på med!?!
- Jo, men den där idiotiska datan säger hela tiden att jag har fått post!!!
End scene…

Facit: 26 6 9 11 24-35 (-11) 27 (1,04)

Zoran Lukic (2005 – maj 2006) ++

Norge har Skavlan. Sverige har Skrävlan. Zoran Lukic pratade vitt och brett om hur han skulle reformera ÖIS och göra laget till det nya Djurgårdens IF FF (ni som var med på den här tiden minns säkert att Djurgården, Zoran och ärke-bajaren Snuffe Åkeby var det nya svarta i Fotbolls-Sverige omkring 2004-2005). Under sina ett och ett halvt år som tränare för ÖIS skrapade Zoran Lukic ihop ett något bättre facit (1,09 poäng per match) än vad Jukka Ikäläinen (1,04 poäng per match) gjorde under föregående säsong. Inte illa! Mycket snack, men väldigt, väldigt lite verkstad. När det väl kom till praktik och att leverera resultat hade inte Skrävlan mycket att komma med.

Under våren 2006 lyckades Lukic dessutom med bedriften att coacha ett lag bestående av spelare som Ailton Almeida, Ola Toivonen, Boyd Mwila, Dick Last, Valter Tomaz Jr, Johan Anegrund och Anders Prytz till att ta fem poäng på nio omgångar. Hur i helvete gick det till? Jo, det ska jag tala om. Genom ett oerhört naivt försvarsspel, genom en taktik som inte passade spelarmaterialet och genom att hänga ut spelare i media. Lukic fick också lämna klubben med svansen mellan benen och har därefter levt en undanskymd tillvaro i kvartersklubben Qviding FIF (med undantag av en tolvmatcherssejour i Djurgården under 2009 – som givetvis slutade i totalt fiasko – vad annat!) och det trots att Lukic såg sig själv som guds gåva till svensk fotboll och snackade vitt och brett om anbud från Tyskland och Holland och ditten och datten. Nej, Zoran ”Skrävlan” Lukic var bara ytterligare en i raden av felrekryteringar efter Erik Hamrén.

Herr Lukic ska dock ha kredd för att han drog in en hel del stålar till Sällskapet. Utan Lukic som huvudtränare hade sannolikt aldrig Ola Toivonen skrivit på för klubben. Cha-cha-ching! Och om det kollektiva minnet inte sviker oss så var det tack vare Zorans gift of gab som ÖIS fick så bra betalt för Ailton Almeida. Vi säljer inte under 40 miljoner! Klirr i kassan som räddade klubben från konkurs. Så där har ni det, helt värdelös var han inte den gode Zoran, även om han sannolikt var en bättre talare och förhandlare än taktiker och matchcoach [Tack för påminnelsen, Tml].

Facit: 35 10 8 17 43-56 (-13) 38 (1,09)

Zoran Lukic kan allting: Hur man tar allsvenskt guld, hur man gör spelare som Ailton Almeida och Ola Toivonen till förlorare och hur man gör tillvaron i Qviding dräglig.

Sören Börjesson (maj 2006 – november 2006) +

Sören Börjesson är en legend. Så är det bara. Man kan inte skriva något ont om Sören Börjesson utan att straffas i efterlivet. Så är det bara. Men låt mig bara säga en sak, någon allsvensk tränare var Sören Börjesson inte. På tok för snäll och gosig för att göra ÖIS korgossar till en vinstmaskin. När Börjesson borde lärt spelare som Robin Ganemyr, Boyd Mwila och Henri Scheweleff att tugga taggtråd lät han dem istället försöka lira sig ur bottenträsket. Öisigt, men inte helt rätt taktik om man vill spela allsvenskt. Ska man vara helt ärlig fick Börjesson förvisso ta över ett sjunkande skepp från Zoran Lukic. Hur Börjesson än försökte kunde han aldrig få skutan på rätt köl. Inte konstigt med tanke på att råttorna redan höll på att lämna skeppet: Ailton Almeida blev klar för FC Köpenhamn, medan Johan Anegrund funderade på pension och Ola Toivonen, Valter Tomaz Jr och Anders Prytz längtade bort. Resultatet vet vi alla, en 14:e plats i Allsvenskan och degradering till Superettan. Därpå följde den hemska säsongen 2007, men med den har inte Sören Börjesson så mycket att göra.

Facit: 17 3 5 9 18-30 (-12) 14 (0,82)

Janne Carlsson (november 2006 – juni 2009) +

Av de sju tränare som ÖIS har haft under 2000-talet har nog Janne Carlsson haft den allra mest otacksamma uppgiften. För det första fick han ta över tränarsysslan i ungefär samma stund som klubben gick in i en djup kris. Några månader innan Carlsson tog över stafettpinnen från Sören Börjesson var ÖIS timmar från en konkurs. Något som skulle få konsekvenser ungefär ett år senare i den s.k. Gothiagate. Som om inte det var nog fick Carlsson dessutom ta över ett lag som precis degraderats från Allsvenskan och med allmän spelarflykt som följd. Ola Toivonen försvann till Malmö FF, Ailton Almedia såldes till FC Köpenhamn, Johan Anegrund la skorna på hyllan, Valter Tomaz Jr och Anders Prytz drog i väg till Norge, Tuomas Uusimäki flyttade hem till Finland och låneavtalet med Elias Storm gick ut. Mellan säsongerna 2006 och 2007 tappade ÖIS spelare motsvarande 123 matcher från start. Snacka om att inleda i motlut.

Carlsson kavlade dock upp ärmarna och gav sig den på att lyckas även om han var tvungen att förlita sig på ungtuppar som Ken Fagerberg och Robin Jonsson, inlånade spelare som Samuel Barley och Ze Rony och köttare som Ivica Skiljo och Iheb Hamzeh samt anfallsvapnet långa bollar i tomma intet och håll tummarna för att alla heter Ken i Göteborg. Säsongen 2007 blev också en fullständig katastrof med ett lag som inte trivdes med varandra och som inte hade en aning om vad som krävdes för att bli ett stabilt superettanlag. Och Janne Carlsson bidrog verkligen till detta genom att allt för ofta lyfta upp Iheb Hamzeh eller Jukka Sauso i anfallet och börja skicka långt. Om vi ska vara snälla kan vi väl säga att Carlssons ära och framtid som ÖIS-tränare räddades av Ken Fagerbergs och Andreas ”Kocken” Clarholms fina säsong. I övrigt gör vi nog bäst i att sopa in Carlssons första säsong som huvudtränare långt under mattan dit bara dammråttorna vågar bege sig.

Säsongen 2008 gick dock i dur. Till stor del tack vara värvningarna av Pavel Zavadil, Dennis Jonsson, Tommy von Brömsen, Christofer Bengtsson, Björn Anklev och Marcus Allbäck. Carlsson tog plats i baksätet och lät spelarna visa vägen. Fortfarande med hjälp av en hel del långa bollar, men också med lite lir genom 2008-års assistkung Zavadil och ett grymt köttigt och kompakt försvarsspel. Förstaplats i Superettan och uppflyttning.

Då började också det helvete som vi helst inte vill tala om. Än mindre dra oss till minnes.

Jag är ledsen, men jag måste ta upp de tolv första matcherna under säsongen 2009. Jag menar det går inte att blunda för två poäng på tolv omgångar. Det bara går inte! Visst, man kan snacka om skador och oflyt och om Dick Lasts tabbar, men man kan lika gärna snacka om felvärderingar av spelarmaterial, en svag och icke-fungerande taktik, bristande analys av motståndarnas styrkor och svagheter och ett oerhört naivt och extremt svagt försvarsspel. Samtliga dessa senare förklaringar ligger på Janne Carlssons bord. Skyldig till alla åtalspunkter! Det är bara att inse att Carlsson inte var mogen för att ta sig ann ett bottenlag i Allsvenskan. Och därmed blev han följaktligen också degraderad till assisterande tränare igen. Om man ska säga något om betyget så är det väl att en bra säsong och två riktiga katastrofsäsonger inte kan ge så mycket annat än en etta i betyg. Det är trist, men så är fallet. Livet är helt enkelt hårt mot de hårda.

Avslutningsvis måste jag bara tillägga att Janne Carlsson helt klart har ballar av stål och att det är något som han ska ha all respekt för. Alla som står ut med hot och hembesök och allt vad det innebär för familj och psykisk hälsa och som ändå klarar av att gå till jobbet och ta fighten dag efter dag är OK i min bok.

For those about to rock – We salute you!

Facit: 72 27 14 31 102-107 (-5) 95 (1,32)

Åge Hareide (juni 2009 – oktober 2009) ++

Vi var många som lät oss bli förförda av Åge Hareide. Inget lustigt med det. Efter en katastrofal vårsäsong där ÖIS under Janne Carlsson, Dick Lasts och Marcus Allbäcks ledning tagit två poäng på tolv matcher gjorde Hareide entré med buller och bång. Nu skulle det bli ordning och reda på torpet. Blåställ på! Och ingen mer skit i det blå skåpet. Nu skulle vinsterna börja trilla in. Och det första Hareide gjorde var att införa de gemensamma frukostarna som Erik Hamrén hade kört med under sin tid som tränare. Ändra rutiner, knyt ann till traditionen – helt rätt och riktigt!

Hareide lanserades med en gång som någon form av frälsare. Med all rätt? Undertecknad föll definitivt i fällan. Kanske för att Hareide röt till när spelarna inte skötte sig på träning. Nu skulle det bli slut på lallandet och snacket om goa gubbar och bra stämning. En kris ska behandlas som en kris och en tränare ska inte vara spelarnas polare. Kanske för att Hareide tycktes vara en tränare som var helt besatt av detaljer. Inget mer slarv i försvaret eller enkla bolltapp på mittfältet. Slarvar du, bänkas du! Svårare än så var det inte. Kanske för att Hareide var en tränare som tycktes ta allt på största allvar. Skit i hur tabelläget ser ut, skit i våren, vi har vår egen tabell: Hösttabellen. Kanske för att Hareide var en tränare som kunde låta spelarna  ägna timmar åt att nöta uppspel och löpvägar. Ingenting fick lämnas åt slumpen och varje lag hade styrkor och svagheter som kunde minimeras eller utnyttjas. Kanske för att Hareide inte var Janne Carlsson.

Om man ser till Åge Hareides resultat över 18 matcher kan man dock konstatera att han inte fick ut så väldigt mycket av sitt spelarmaterial. Under tiden med Hareide snittade ÖIS 1,28 poäng per match. Visst, det är bättre än vad man gjorde med Carlsson, Last och Allbäck vid rodret (0,17 poäng per match), men det är fortfarande pretty fucking far from OK som Marsellus Wallace hade sagt. Det sägs dessutom att han tråkade ut spelarna rejält genom att hela tiden köra samma övningar om och om och om igen. Ingen variation. Och inte fan lyckades han med sin uppgift. Det är bara att kolla i vilken serie ÖIS spelar i år. Och ska vi vara helt ärliga är det mångt och mycket Hareides förtjänst. Om han bara hade tagit bortamatchen mot Djurgårdens IF FF på allvar och inte ställt upp med trebackslinje eller låtit Alex Perreira gå ner som vänsterback i andra halvlek. Ja, då hade ÖIS kanske spelat kvar i Allsvenskan och inte blivit ett kryssgäng i Superettan. Avslutade dessutom synnerligen osnyggt när han använde klubben som en bricka i spelet om den fortsatta karriären. Höll ÖIS, Lars Ranäng och Dick Last på halster i en månad innan han lämnade besked om att han inte hade för avsikt att fortsätta i klubben. Inte särskilt vackert!

Facit: 18 6 5 7 22-26 (-4) 23 (1,28 poäng per match)

Åge Hareide lovade oss guld och gröna skogar, men gav oss skuld och röda knogar

Jan Andersson (2009-) ++ (under utredning)

Egentligen hade det varit roligare om den här artikeln hade publicerats när ÖIS stod på 4-4-2, men så blev det inte, utan nu publiceras den när ÖIS står på 6-12-2. Inte riktigt lika roligt, men what the hell. Inledningsvis vill jag säga att jag hoppas att det här är sista gången jag behöver skriva det här (för jag hoppas verkligen att VÄNDNINGEN kommer på måndag): Janne Andersson har verkligen inte haft någon lätt inledning på sin sejour som ÖIS-tränare. Skador, skador och åter skador. Under Anderssons första halvår i klubben har merparten av spelarna i startelvan och de som befinner sig precis utanför startelvan varit skadade en eller annan gång. Spelet har också blivit därefter. Det är nästan så att man skulle kunna tro att Anderssons ÖIS tillägnat årets säsongen till Stena Lines ägare och ärke-Öisarna Sten Allan och Dan Sten Olsson. I övrigt får man väl säga att Andersson fortfarande är under utredning. Juryn sitter fortfarande i överläggningar. Men man kan också konstatera att just nu ser det inte bra ut. Bevis om tröga och orörliga ÖIS som bara tjongar långt och som bara spelar oavgjort ligger i högar på åklagarens bord. På advokatens bort är det nästan tomt. Andersson förfogar i dagsläget över ett lag som inte kan vinna matcher. Dessutom ett lag som spelar ett synnerligen o-Öisigt spel, med extremt mycket långa bollar – uppemot 70-80 procent tjongisar – och som har förtvivlat svårt att stänga matcher. Det är bara att hålla tummarna för att advokaten pulls an OJ!

Facit: 20 6 12 2 32-24 (8) 30 (1,5 poäng per match)

Mannen som har lite för mycket gemensamt med Arne Hegerfors och Björn Skifs.

Den här texten hade givetvis kunnat avslutas med en omröstning, men jag har valt att inte göra det eftersom jag utgår från att Erik Hamrén skulle ta hem en sådan omröstning med 100 procent av rösterna. Det är liksom inte rättvist att jämföra Jukka Ikäläinen och Janne Carlsson med en tränare som till och med kan få Zlatan Ibrahimovic att leverera i landslaget.

Be till gud att Hamrén kommer tillbaka till ÖIS en dag!
Bookmark and Share

  62 Responses to “Tränare vi minns”

  1. Kommer ihåg hur Zoran någon gång under maj månad 2006 inför en match – kommer inte ihåg vilken – säger i media någonting i stil med: ”vinner vi inte idag åker vi ur”. Då hade ÖIS spelat typ sex matcher – av trettio.

    Jukka och Janne C 2009 i all ära, men frågan är om inte Zoran förstörde enormt mycket mer under sin tid i ÖIS – utan att veta, så här lite på grönsvart avstånd? Hans snedvridna och märkliga sätt att kommunicera och bygga lag genom att hänga ut laget i media hade jag varit vansinnig på om jag mot förmodan hade hållt på ÖIS. För mig är det obegripligt att inte Qviding åkte käpprätt ner i seriesystemet under honom.

    • Robban, han fick ju rätt!!! Skrämmande. Men jag förstår vad du menar. Problemet var ju att Zoran var geniförklarad av i stort sett alla supportrar vid den här tidpunkten. Vi drömde om att bli det nya Djurgården. Dessutom vara alla trötta och uppgivna efter ett år med Jukka. Därmed hade vi alldeles för stor förståelse för och tålamod med Zoran. Jag tror just kombinationen Jukka, Zoran och Janne förstörde mycket. Allt som Erik byggt upp föll i glömska samtidigt som ekonomin urholkades allt mer. Det är bara att konstatera att ÖIS varit en ganska dåligt skött klubb under ett antal år. I värsta falll håller det i sig i lång tid framöver. Kanske behöver även vi en Christer Wallin?

      • Jag vill verkligen inte svära i kyrkan och vet inte ens om man kan anklaga Erik Hamrén för det, men var det inte just de i artikeln nämnda spelarnas löner som urholkade ÖIS ekonomi? Å andra sidan satt jag bredvid en f.d. ekonomiansvarig i Sällskapet vid min loge-vinst mot Hammarby och på frågan ”När blev ÖIS ekonomi så usel?” så fick jag motfrågan ”När var den bra?”…

        • Vestibulen, mitt emellan jord och helvete, straffas de likgiltiga, genom att tvingas jaga en blank fana, själva jagade av getingar, flugor och larver.
          Första kretsen: De okristna, de födda före Jesus, de som kämpade för det rätta men inte hade den rätta tron. Straffet är ett evigt liv som det på jorden.
          Andra kretsen: De vällustiga (sexuellt utsvävande) blåser omkring i en storm
          Tredje kretsen: De omättliga tvingas ligga ner i gyttja under regn och hagel
          Fjärde kretsen: De giriga och slösaktiga tvingas rulla stora stenar mot varandra
          Femte kretsen: De vreda slåss mot varandra i ett träsk och de lata ligger fast på bottnen
          Sjätte kretsen: Kättarna brinner i öppna gravar i all evighet
          Sjunde kretsen: I den sjunde kretsen återfinns våldsverkarna. Både mot sin nästa, sig själv och mot djur, natur/Gud. De som skadat andra kokas i blod, de som skadat sig själva växer fast i träd (oförmögna att skada sig själva) och de homosexuella (inte alla) samt de som har haft sex med djur, ockrarna och hädarna vandrar omkring i en glödhet öken, utsvävarna jagas av vilda hundar genom en skog.
          Åttonde kretsen: De som lurat och bedragit, stulit och splittrat, smickrat och spått, gjort sig skyldiga till ondskefulla, kallblodiga synder associerade till svek straffas här i tio olika underavdelningar (Malebolgia).
          Nionde kretsen: De som har backstabbat Erik Hamrén är helt infrysta i Cocytos is eller tuggas levande av Satan som är fast i sjöns mitt.

          ;-)

          Allvarligt talat, du har faktiskt helt rätt, och jag funderade ett tag om jag skulle ta upp den tråden, men valde att köra på skönmålningen. Allt har en baksida, så även Erik Hamrén. Det vara bara det att jag inte orkade ta i den pucken i dag. Hoppas du har överseende.

          • Men under Hamréns ledning strömmade väl både publik och sponsorer till? Om man bara hade orkat köra på ytterligare ett par säsonger med kass ekonomi (men bra spel), så kanske vi hade kunnat öka intäkterna och skaffa lojala sponsorer och fans?

    • Jag tror faktiskt att det redan var inför Gefle hemma, vilket var omgång fyra:-)

  2. Snygg sammanfattning! Det känns lite som om juryn är på väg in för JanneA nu och de ser inte glada ut. Smekmånaden är över nu.
    Angående Sörens tid, så spelade aldrig Vega någon match med honom som tränare och skeppades till Qviding mitt under säsongen 2006 (tillsammans med Dejan Jurkic). Sedan är mitt minne från den tiden att vi inte försökte spela fotboll, utan la 9 spelade+målvakt som försvar och hoppades på att Ailton skulle peta in ett mål. Typ Hammarby borta när vi inte var över på motståndarens planhalva förrän Ailton gjorde mål på övertid:-)
    (och som alltid tycker jag inte att Janne C får tillräckligt med cred för säsongen 2008, vi snackar ändå en helt ny invärvad startelva och byte av spelidé med en vecka kvar till säsongsstart när Zavadil kom in)

    • Det är tur att jag har dig och ditt minne, Hox. Du har givetvis helt rätt om Angelo Vega och det där med nio man kring eget straffområde och sedan ge Ailton bollen och hoppas på det bästa.

      När det gäller Janne C kan jag bara säga att jag gett honom kredd tidigare för detta. Det var en bra säsong. Ruggigt bra på sina ställen, men den gav också försmak om vad som komma skulle. Är det för övrigt inte dags att du skriver den ultimata Janne C ska ha kredd för 2008-texten? Skulle verkligen gilla att läsa en sådan text från din sida.

      Och sist men inte minst, vad tusan hände med stackars Dejan Jurkic? För att inte tala om Clifford Mulenga. Är det inte dags att vi startar en serie ”Whatever happenend to…”

      • Okej, jag börjar:
        Whatever happened to Samual Barlay och Nadir Benchenaa?

      • Okej, okej då… Jag har medveten inte skrivit en sådan för att slippa bli brännmärkt som Jannelover för det tycker jag inte att jag är. Det är ju mer att alla andra är Jannehatare;-)

        • För att citera dig själv:

          ”Jag är allergisk mot fel om ÖIS och rättar gärna och ofta som i detta fallet och istället för att bli sura så hoppas jag de flesta istället tar till sig informationen. Det här är ju trots allt ett forum för ÖIS-nördar och här ska man enligt mig inte komma undan med fel. Det man läser här ska i möjliga mån vara sant eller också vara den mest accepterade eller troliga sanningen.”

          Jag förstår dig men detta måste väl även gälla Janne C. Och fuck The Janne-haters! Bara för att man ser något bra hos Janne C är man inte en Janne C-lover. Personligen skulle jag finna stort nöje i att läsa en sådan text. Men det är kanske bara jag. Förstår om du avstår för i ÖIS-kretsar finns det nog ingen mer utsatt uppgift än att försvara Janne C. 2007 och 2009 sved rejält och Öisaren har minne som en elefant.

    • Ah, glömde Janne A! Ja, juryn är definitivt på väg in och det är buttra och bistra miner som gäller all around… Om inget händer på måndag så…

  3. Rätta mig om jag har fel nu men något positivt som kom ur tiden med Zoran:
    1. Var det inte så att Toivonen gick ut och sa att han valde ÖIS för att Zoran fanns där? =$$$$$
    2. Det var Zoran som snackade upp Ailtons värde och vägrade sälja under XX miljoner (har för mig han snackade mkt om 40millar)

    Sen så var han ju en värdelös taktiker… Sportchef (bra förhandlare) + individuell tränare kanske hade varit en bättre roll. Även om tanken om Zoran som sportchef skrämmer mig…

    Grym sammanställning btw :)

    • Jag får nog rätta dig. Min minnebild är att Toivonen valde ÖIS för att få chansen att spela med Ailton. Det är givetvis fullt möjligt att Zoran lockade också.

      • Och Toivonen valde bort Öis för att han tyckte Sören var ett skämt….

        Mycket läsvärt, Martin! Tänk dock på att Janne A. bara har 20 omgångar under bältet när ni dömer honom. Jag tror fortfarande att Janne C sitter i baksätet i mångt och mycket…..

        • Toivonen valde bort ÖIS för att han ville spela i allsvenskan. Det hade inte spelat någon roll om vi hade haft Capello, Morinho eller någon annan känd tränare, han hade bytt klubb ändå. Det är möjligt att han tyckte Sören var ett skämt, men Sören var inte ens tränare för ÖIS när han bytte klubb.

          • Så var det ja. Helt riktigt. Allt annat är båg. :-)

          • Och du har fel där. Sören var tränare för Öis när han började diskutera med MFF. Du börjar nästan låta som MCCXXLDKS….i din totala kunskapsdiktatur…;-/

            • Det stämmer säkert. Toivonen började antagligen förhandla med andra klubbar så fort vi åkte ut, han förklarade ju klart och tydligt att han inte ville spela i S1 ganska omgående. Inte så konstigt, har man spelat i Degerfors sedan man var en liten knatte och sedan bytt klubb för att få spela allsvenskt, så vill man förstås inte spela i samma serie som Degen fast för ett annat lag. Men det var fortfarande över en månad mellan att han skrev på för Malmö och Janne C blev tränare istället för Sören och dessutom gjorde man ju klart från ÖIS sida att man skulle ha en ny huvudtränare till nästa år direkt efter säsongen. Så Toivonen visste att han inte skulle ha Sören som tränare nästa säsong.

              Sedan får jag väl be om ursäkt för att jag framstår som en kunskapsdiktator. Jag är allergisk mot fel om ÖIS och rättar gärna och ofta som i detta fallet och istället för att bli sura så hoppas jag de flesta istället tar till sig informationen. Det här är ju trots allt ett forum för ÖIS-nördar och här ska man enligt mig inte komma undan med fel. Det man läser här ska i möjliga mån vara sant eller också vara den mest accepterade eller troliga sanningen. Så när du skriver att Toivonen valde bort ÖIS pga att Sören var ett skämt, så är det dels ett påstående som jag är väldigt säker på att det inte är sant (dels pga tränardiskussionen ovan, men även för att jag samtalat om hans övergång med en lagom onykter beslutsfattare på en fest i början av 2007) och därmed påstår jag att det är falskt. Däremot så påstår jag inte i sig att Toivonen faktiskt tyckte det om Sören för det vet jag inte.

            • Men det vet jag… fatta mig rätt. jag tycker du har en enorm kunskap. Men du tar liksom död på diskussionerna. Det blir liksom ett ”jaha”. Det räcker ju med att locka dig med ett så fett ben som toivonen och sören för att du skall gå igång. Tänk på att jag har ett rykte om att reta upp HIF:s och MFF:s forum till bristningsgränsen…i belysning av det kan jag ibland inte hålla mig när jag vet att du går igång på alla cylindrar…speciellt när jag skriver något :-)

            • Mmmm… Toivonen är ett rätt saftigt ben faktiskt. Tur för dig bara att du inte skrev något om Ailton, för då hade det blivit en lång ”fyyyyy på dig”-utläggning.

              Kände inte till din talang att reta upp HIF/MFF-forumen, men allt som retar upp HIF är + i min bok.

      • Zoran garanterade Toivonen att få starta, vilket var någonting som inverkade väldigt mycket på hans val vad jag minns. Det var ju många klubbar som var ute efter honom (bl.a. Janne A i Halmstad) och han tog ganska lång tid på sig att bestämma sig för oss.

    • När det gäller Grinola minns jag samma sak som dig. Det var Zoran och hans framgångar med spelare som Kim Källström m.fl. som fick Ola att tack ja till ÖIS.

    • Bra poänger! Jag har uppdaterat texten efter dina synpunkter. Skrev klart det hela i morse efter att texten legat och vilat en längre tid och det blev lite stressigt. Missade därmed en del, men jag korrigerar allt efter som synpunkterna kommer in.

  4. Vad jag ville få sagt var att Zoran iaf inbringade en hel del stålar till vårt kära Örgryte…

  5. Om Janne A börjar använda sin blandfotboll eller vad han kallade den och börjar köra 4-5-1 lägger jag till ett +

    • Om Janne A får spelarna att börja vinna matcher lägger jag till ett +. Annars kan han dra dit pepparn växer.

      ÖIS har ett guldläge nu på måndag. Vinst mot Bois och man går in i en ”lättare” period med hemmamöten mot Öster och Falkenberg, bortamatch mot Ängelholm som vi ägde sist och tungviktsmöte mot Giffarna på hemmaplan. Låt säga att man gör 12 poäng på Bois, FFF, Öster och ÄFF. Har man då häng på Giffarna så ska det fan mycket till för att man ska förlora den matchen. Det är så Janne måste lägga upp det för spelarna. Allt är bara en förberedelse inför förnedringen av norrlänningarna den 9:e i 9:e.

      VÅGA VINNA! BÄNKA BUFFELN!

      • Kanske var otydlig med mitt +, jag menar ungefär vad du säger. Om vi börjar spela 4-5-1 tror jag vi börjar vinna matcherna.

      • Inte direkt så att resultatet på något sätt har med vilka vi möter i år…

        • Oj, här var det någon som var rejält mörksynt! Fan, jag känner att det är nu vi har chansen. Vi krigar oss till vinst på måndag och sedan bygger vi välbehövligt självförtroende mot Öster och Falkenberg. Därefter klipper vi Ängelholm av bara farten för att sedan ta oss ann GIF Sundsvall. Det är helt enkelt så det måste gå till. Det är det enda scenario som existerar i mina tankar.

  6. Mycket, mycket bra sammanfattning och analys!

    Visst var Jukka Ikäläinen en chansvärvning, men jag minns att jag var positiv. Inte för hans facit som tränare, utan för att vi vågade ta in någon utifrån. I Sverige finns i princip bara 10-15 tränare som flyttar runt mellan de etablerade lagen. Titta bara på vad som hänt sedan Elfsborg tog in det oprövade kortet Magnus Haglund eller när AIK tillsatte Michael Stare som manager (nej, jag tänker inte på hur AIK mår i dagsläget). Det enda vettiga Ikäläinen gjorde var att värva Jukka Sauso.

    Och precis som övriga Öisare var jag lyrisk när klubben lyckades rekrytera Zoran Lukic. När Zoran gick ut i media med ”truppen har diskuterat spelsystem och alla vill spela 4-3-3” trodde jag att detta skulle gå vägen. Men vi hade naturligtvis inte spelarmaterial för detta. Jag vill minnas att den allsvenska säsongen med Zoran var den mest ångestfyllda hittills. Kanske med tanke på vilka spelare som fanns i truppen (trots att de fick spela i ett ovant system, på ovana positioner).

    Ja, jag skulle vilja säga att dessa två herrar är bovarna i Öis-dramat. Men än en gång; mycket bra sammanställning!

    • Tackar och bockar för berömmet. Jag vill också minnas att jag var positiv till Jukka Ikäläinen från början. Men vad vet jag, jag trodde att Joi och Tryggvi skulle vara grymma. För att inte tala om Clifford Mulenga. Så bra är jag på att värdera information som slängs åt mig från klubbledningen.

      Och när det gäller Zoran vill jag inte ens tänka på hur hård i brallan alla blev av den värvningen. Inklusive en själv. Man köpte verkligen allt med hull och hår. Och man gick på det där snackket om 4-3-3 och revolution etc. Men så gick det som det gick. Och jag tror att du har rätt, de här tre åren kostade enormt mycket. Var det inte under denna period som man också skrev ett långt kontrakt med Angelo Vega bara för att skeppa i väg honom ett år senare, eller minns jag fel nu?

    • Jag skulle ca 7 år i efterhand vilja ge en känga till Mackans farsa och dåvarande styrelse som valde Jukka till tränare.

      Man hade världens guldsits i ett läge då Öis var en av de mest respekterade klubbarna i Sverige. Stabilt lag i toppskiktet av allsvenskan, inget habilt jojo-gänglängre. Meriterade spelare och lovande talanger som ville komma och spela hos oss.

      Det sades att ett 50-tal tränare hade varit intresserade av att komma till Öis och att urvalsprocessen hade varit extremt noggrann. Och så väljer man Jukka Ikkäläinen! Och visst lät det spännande, vi fans blev lite förförda över att en gammal hjälte från de egna leden skulle komma tillbaka och ta över efter Erik. Men vad hade han för meriter? Skit samma, tänkte de flesta av oss. Allbäck & Co visste säkert vad de gjorde. Yeah, right. Vi blev så blåsta.

  7. En sansad och klockren analys som vanligt Martin. Jag skänker gärna mina GP-pengar till Sambaposten. ; )

    Men är det inte så att spelarmaterialet bestämmer nästan allt? Tänk en Zoran med Allbäck, Elmander, Niclas Sjöstedt, Johan Anegrund, Valter Tomaz Jr, Morgan Nilsson, Dick Last, Joakim Karlsson, Afonso Alves och Paulinho Guara Martin Ulander, Markus Johannesson, Magnus Källander och Jeffrey Aubynn (fin copy-paste där – notera att jag tog bort träbenet Prytz ; ). Hade nog funkat fint det…?

    Är mäkta besviken på Janne A. Hade stora förväntningar på att han skulle vända tillbaks skeppet på rätt köl, men det tjongar bara vidare. Underkänt i min bok.

    …och som öisare i 37år kan jag bara komma ihåg tre ytterligare namn: Torbjörn Nilsson, Bob Houghton och Kalle Björklund. Alla fina tränare. Men minnet fallerar. Det måste ha funnits några till…jäkla sömnbrist…o småbarn. ; )
    Någon som kan rabbla?

    • Haha! Tack för det. :-)

      Klart som tusan att spelarmaterialet betyder nästan allt. Men en tränare lockar ju också till sig spelare. Precis som jag tror att en tränare gör att spelare stannar i en klubb. Man tar över dukat bord och gör så gott man kan med det man får sig tilldelat. Allt efter som börjar man sedan bygga upp något eget och sätta sin egen prägel på trupp, träning och spel. Man hittar helt enkelt en ny form i varje klubb man kommer till. Vissa har det, andra har det inte och är väldigt beroende av det bord som de kommer till. Jag tror t.ex. att Erik Hamrén hade presterat bra mycket bättre med den trupp som Zoran Lukic och Sören Börjesson förfogade över säsongen 2006. Dessutom hade nog inte truppen tunnats ut på samma sätt som den gjorde om Erik hade stannat kvar. Tror du att Dräparen hade lämnat om Erik varit kvar i ÖIS? Jag tror inte det, men jag kan ha fel med tanke på det ekonomiska läget i klubben vid den här tidpunkten.

      När det gäller Janne A kan jag förstå besvikelsen, men som Voldemort skrev tidigare, man får ta i beaktande att han bara varit i klubben i lite drygt åtta månader (första gången han tränade truppen var väl den 5:e eller 6:e januari) och att han bara haft 20 matcher plus försäsongsmatcher på sig för att sätta sin prägel på spelet. Dessutom har han inte haft så stor möjlighet att påverka truppsammansättningen vilket jag tror kan spela stor roll för hur han känner sig tvungen att spela. Dessutom får man inte glömma alla skadorna. De går inte att bortse ifrån. De har påverkat möjligheterna att utvecklat ett mer Öisigt spel. Jag undrar t.ex. vad som hade hänt om Markus Anderberg fått vara hel hela säsongen och om Álvaro Santos fått en ordentlig försäsong eller om Björn Anklev inte sprang omkring lite småskadad eller om Alexander Mellqvist fått vara hel och hitta tillbaka till formen från hösten 2008. Hade det inte sett annorlunda ut då?

      Apropå tidigare tränare, Tomas, tar du upp den bollen och kör en likadan sammanställning över 1990-talet?

      • Hur länge har Henke Larsson varit tränare i Landskrona ? Måste säga att han lyckas på kort tid med ett lag som gått mkt dåligt de senaste säsongerna och med begränsad spelarbudget.Åge fick på kort tid fart på Santos & Co. fick ut max av spelarna, fin höstsäsong! Så visst betyder tränarna en hel del…

        • Det är klart att tränaren spelar roll. Ingen har påstått motsatsen, bara att spelarmaterialet är mer avgörande. Fråga bara tränare och spelare själva. Att ta Henrik Larsson som exempel blir dessutom lite galet då Larsson har haft ganska stora möjligheter att sätta sin prägel på BoIS, både trupp- och spelmässigt. Inför säsongen gjorde BoIS en rejäl utrensning ur truppen och Larsson fick därefter fria händer att värva spelare. Titta bara på mittfältet som är helt nykomponerat. I backlinjen som var BoIS starkaste lagdel är en spelare utbytt och i anfallet finns också friskt blod. Om jag räknar rätt är fem eller sex av elva spelarna i startelvan Henkes spelare. Och bänken består också till viss del av spelare som värvats in av Larsson. Dessutom hade Larsson helt fria tyglar. BoIS hade beställt en total makeover efter att Anders Linderoth kört ner klubb, spelare och supportrar i skiten. Om man jämför det med ÖIS som mer eller mindre sa ”de här spelarna höll nästan på att ta bragdguldet förr säsongen, de borde hålla för att ta sig upp i Allsvenskan direkt” så är ju det stor skillnad, inte sant? Janne Andersson sitter med andra ord i en helt annan båt än vad Larsson gör. Fattar du vad jag försöker säga?

      • Intressant sammanställning. Hur ser det ut med gänget bakom frontfigur – Co drivers och sportchef? Det har nog gjort sitt till. Erik hade ett bra gäng med Ulf och Sören vill jag minnas (för övrigt en ypperlig roll för en ypperlig person!)

      • Fast tjugo matcher räcker mer än väl för att visa vilken spelidé man förordar. Se bara ‘det nya landslaget’, det ju som natt och dag jämfört med trökLagerbeck. Väldi kul att se. Önskar att Janne kunde göra en kovändning så att vi får se samma lir i öis i höst. Men spelarmaterialet kanske inte tillåter (inkl skador).

        • Är det inte lite orättvist att jämföra landslaget och ÖIS? Vi vill väl alla se ett bättre och mer finessrikt spel från ÖIS. Problemet är ju att de spelare som ska bära laget är halvskadade eller ur form, alla förutom Pavel. Peter Abrahamsson har varit svajig, Robin Jonsson har varit lite upp och ner, Álvaro Santos är trög och orörlig pga skada, Ken Fagerberg floppade, Sebastian Johansson missar uppemot sex veckor, Alexander Mellqvist är halvskadad och hittar inte formen eller självförtroendet, Alex Perreira är mer kaotisk än någonsin tidigare och Björn Anklev har små skavanker som gör att han inte riktigt kan leverera. Detmär fan i mig inte lätt att få någon som helst kontinuitet. Om man t.ex jämför med säsongen 2008 så är det här en extrem säsong. 2008 hade laget knappt en skadad, i år finns det knappt en spelare som inte varit skadad. Det raka, långa spelet är då kanske en trygghet. En säkerhetsåtgärd, för om man slår långt tappar man i alla fall inte bort bollen i fel lägen på egen planhalva eller mittplan. Better safe than sorry typ.

    • Agne simonson, Sven-agne Larsson, Conny Karlsson…..typ

  8. Det här är helt klart en av de bästa texterna som har publicerats på den här sidan! Punkt med streck ovanför och slut på det!

  9. Bosse Backman!

  10. Vågat att poängdöma tränare. Många åsikter kan jag tänka – orkar inte ens läsa alla kommentarer här ovan. Strongt jobbat att våga tycka till om denna bunt av historieboks-inskrivna halvgudar och halvapor.

    Men att ge Janne C en etta och Janne A en tvåa? Janne A kryssar oftare än alla världens segelbåtar i samma division som Janne C lyckades vinna. A’ kryssar runt Superettan med ett gäng som Åge – i Allsvenskan – lyckades ta en hel del fullpottare med.

    Så hur kan vår nuvarande boss få bättre betyg än de två senaste? Beats me…

    Ok, förutsättningarna är olika. Grymt stor skillnad på trupper mellan Erik Hamréns och det efterföljarna hade. Så att ens jämföra dem är modigt. Jäkligt modigt.

    Bara märkligt att underkänna en tränare som lyft oss en serie. När nuvarande verkar misslyckas med samma uppgift. Trots en till synes minst lika bra spelartrupp.

    Men som alltid kul läsning. Den gode Johansson är på väg mot höga betyg i min bok. Från okänd till givet samtalsämne oss Öisare emellan. Keep it up!!

    • 1. Åge Hareide och Janne Andersson får samma betyg. Vet inte om du missade det. :-) Dessutom säger jag att Janne A är under fortsatt utredning.

      2. Janne Carlssons betyg är motiverat med ”Om man ska säga något om betyget så är det väl att en bra säsong och två riktiga katastrofsäsonger inte kan ge så mycket annat än en etta i betyg. Det är trist, men så är fallet. Livet är helt enkelt hårt mot de hårda.” Och ser man till Janne Carlsson två säsonger i Superettan så har han ett marginellt högre snitt (1,55 poäng per match) än vad Janne Andersson har (1,5 poäng per match), men då ska man ha i åtanke att Janne C hade en bättre balanserad trupp med lite mer spets 2008 än vad Janne A har i år. Dessutom vågar jag lova att när allt är said & done så kommer Janne A att ha ett högre snitt och ÖIS spela kval. Men det tycks bara vara jag som tror på det fortfarande.

      3. Apropå Erik Hamréns spelarmaterial så kommenterar jag ju just att Hamrén hade ett material som var få förunnat. Ingen av de efterföljande har haft samma förutsättningar. Det som var så strong med Hamrén var ju att han faktiskt fick de här fantastiska spelarna att också leverera på toppen av sin förmåga. Det är värt en hel del i min bok. Men kanske är jag bara nostalgisk.

      • Det pratas mycket om Hamréns spelarmaterial, framförallt mittfältet med Jeff-Källa-Johannesson-Ulander. Rätta mig om jag har fel, men ingen av dessa herrar var väl några stora namn när de kom till Öis (möjligtvis undantag för Jeff)? Kanske var det så att Hamrén utvecklade kvartetten till ett av de bästa mittfälten på 00-talet?

  11. Pratas mkt om spelarmaterial ovan, hade varit kul att se öis allstar team a 2000-talet från sambadefensivs sida. För att få lite nostalgi känslor! Givetvis ska motivering,tränare,ass,sportchef osv vara med. Ja menar, om du vill döda tid mellan X och Y så kanske det är ett roligt sätt. Det skulle uppskattats något enormt!

  12. Mycket rolig och läsvärd artikel av Martin som vanligt. Ngt annat vore konstigt, då vi har blivit bortskämda under den senaste tiden.

    Vi skall dock inte glömma att Erik inte var speciellt uppskattad i AIK när han lämnade skutan. Jag tror inte att Erik var ett namn som möttes med respekt i alla led, då han mer eller mindre försvann med svansen mellan benen i Solna, utan vare sig resultat eller populistiska poäng.

    Att Erik till slut valde ÖIS, tror jag mer hade att göra med att han ville ifrån Stockholm, men ändå vidare i sin karriär.

    När man tittar på spelarmaterialet Erik förfogade över kan man inte annat än fälla en tår. Sedan när, under modern tid, har ÖIS kunnat ställa ett mer namnkunnigt lag på plan. Under Eriks sejour fick tom Johannesson vara iväg med landslaget, där han enligt mig egentligen borde varit bosatt under en längre period av karriären.

    Jag vill nästan dra det så långt som till att när Johannesson försvann, då började ÖIS sjunka. Spelar som Afonso, Paulinho mfl växer inte på träd. ÖIS spelarmaterial ,under perioden vi hade Erik som tränare var helt enkelt det bästa som finns att se inom Svensk fotboll. Det var Sambafotboll utan dess like, där varje spelare hade kämpaglöden. Vidare kan vem som helst även se att dåtidens ÖIS spelare vägde garanterat minst 5 kg mer i genomsnitt än dagens trupp. Det märks verkligen i år, då vissa spelare känns på tok för lätta.

    Erik i all ära, men spelarna på plan…

    Vi har även berört ekonomin under Hamréns sejour i ÖIS. Vi kan knappast klandra Hamrén för att ekonomin var dålig. Jag har svårt att tro att Erik satt med just ekonomifrågor uppe vid ÖIS-gården?????

    Till sist: BRA SKRIVET MARTIN!!!!

    G

  13. Det kan tyckas att Erik Hamrén hade ett bättre spelarmaterial till sitt förfogande än senare tränare. Så tedde det sig dock inte när han kom till ÖIS på höstkanten. Då låg vi ohjälpligt på nedflyttningsplats efter att vi med Bosse Backman vid rodret tagit 2 p de senaste 11 matcherna. Vidare hade vi tappat Jozo Matovac och Svante Samuelsson under sommaren det året. Å andra sidan kom förståss Marcus Allbäck tillbaka från Bari. Vad Erik lyckades med var att få in en ny spelidé (4-4-2 med diamant) och dessutom hittade en massa dolda resurser i truppen. Allan Kuhn som knappt fick sitta på bänken under Backman plockades upp ur frysboxen och blev en nyckelspelare, även Erik Johansson fick betydligt mer speltid. Hamrén hittade också en massa andra lösningar. Han gjorde Morgan Nilsson till mittback för att få snabbhet i mittförsvaret och en bra uppspelsfot. Han skolade om Stefan Vennberg till ytterback. Året efter gjorde han Valter till mittback, återigen för att få snabbhet i mittförsvaret.
    Efter säsongen 1998 tappade vi sedan Kalle Corneliusson, Stefan Vennberg och Henrik Bertilsson. På värvningsfronten fick vi väl 1999 Brynjar och Jeff om jag inte minns fel, eller kom Jeff ett år senare? Vad jag vill säga är att Erik Hamrén såg en massa slumrande resurser i truppen och dessutom utvecklade den. Med andra ord han gjorde en trupp som ett år innan kämpat för kontraktet till ett allsvenskt topplag. Att plocka ut max ur en trupp var/är hans stora styrka.

  14. För övrigt tycker jag att Sören Börjesson är värd ett högre betyg än 1. En tvåa är han värd. Han tog över efter Zorans katastrofala vår med 2 p på 13 matcher och lyckades nästan klara kontraktet. Det som fällde oss var några onödiga poängtapp i slutminuterna i flera matcher. Spelet var kass, det håller jag med om. Men vad det gällde då var att kriga för kontraktet

  15. Tala om trollen, då har man precis sett Åge Hareides Viking bli utslagna ur norska cupen av Odd.

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>