Brott och straff

Jag har ont om tid, så det här får bli ganska kort (med mina mått mätt i alla fall). Men det kanske ändå är bättre än att inte skriva alls?

* * * * *

Omdömena om ÖIS insats mot Lund har spretat ganska vilt, tycker jag, så det är nog svårt för den som inte var där att få någon riktig bild av hur det såg ut. För att skapa ytterligare förvirring lägger jag därför min egen ogrundade uppfattning till högen. Som jag ser det så var Lund det bättre laget större delen av första halvlek, fram till en stund innan ÖIS mål. ÖIS hade en hel del boll, men förmådde inte göra något vettigt med den, medan lundensarna hade bättre kontroll och linjer i sitt spel, även om de inte direkt skapade något. Som vanligt kunde det också titt som tätt uppstå mystiska hål i den rödblå backlinjen. Mot slutet av halvleken började dock ÖIS få lite bättre snurr på grejorna.

Målet gjordes ju på straff efter en fin individuell prestation av Lindström d.ä., som sedan själv förvaltade straffen på ett bergsäkert sätt. Men blev han verkligen fälld eller slängde han sig? Från min plats tyckte jag det mer såg ut som det sistnämnda.

Efter målet, i inledningen av andra halvlek, fortsatte ÖIS att se bättre ut än tidigare, hittade fram mer med sitt spel och vågade sig på lite kombinationer och sånt. Bitvis blev det faktiskt riktigt trivsamt att titta på. Så där höll det på ett tag, och det kändes som om ÖIS var närmare tvåan än Lund var att kvittera. Men samtidigt tappade ÖIS oförsiktigt bollen i fel lägen ibland, och man förstod att det mycket väl skulle kunna hända något i Peters ända av planen, om bara Lund fick ordning på sitt kontringsspel. Deras kvittering kom också på ett sådant läge, då de för en gångs skull kom i lite högre fart, och ÖIS försvar helt enkelt inte hann med. Dock tror jag att Bengtsson var ute och blev ompysslad just då, så det är kanske inte så konstigt om det blev lite luckor bakåt.

Sista delen av matchen fick ÖIS spela med tio man, för att alla byten redan var gjorda och målskytt Lindström blivit för demolerad för att kunna fortsätta. (Nyckelben, enligt GP. Brutet?) Dessutom gick Dennis omkring och haltade svårt, men krigade tappert vidare ändå och jobbade därmed ihop till ännu ett hedersomnämnande från mig. (Mot Falkenberg fick han ju ett dito för sina ystra dribblingskonster – det är en mångsidig herre, det där!)

Den här sista perioden var lustigt nog den bästa från ÖIS sida, anser åtminstone jag. Det är sant som de säger, fotboll är ett mentalt spel mer än något annat. När killarna visste att de var i numerärt underläge och att enda chansen att hålla emot var hårt jobb, då visade de upp en helt annan inställning. Då var det jävlar anamma från alla håll, man hjälpte varandra, man bet ihop och slet ont för lagets skull. Och framför allt lät man helt bli att öppna upp dessa luckor bakåt som annars blivit tradition. Skulle Roberto komma på hemligheten att få fram den attityden ur killarna direkt från avspark, då skulle både spel och resultat se helt annorlunda ut, och vi på Östra Gnäll skulle äntligen kunna sluta gnälla.

Totalt sett tycker jag ändå att ÖIS gjorde en godkänd insats mot Lund, även om det blir underkänt för första halvlek fram till målet. Men det positiva omdömet bör nog läsas med en medvetenhet om att jag såg matchen i Motala, vilket innebär att för mig känns i princip vad som helst som ett steg framåt…

* * * * *

Jag tycker att Lillström (Jakob Lindström) var bäste Öisare. Det är verkligen glädjande att den yngste och minste i laget är den som visar bäst gry. Även Storström (storebror Jonathan Lindström) var nyttig, trots ett till synes ömsesidigt fiendskap mellan honom och bollen i första halvlek. Sebastian Johansson växte till en gigant under det numerära underläget, när han fick spela den typ av bollvinnande kampspel som verkligen passar honom. Nicolas Sandberg har som vanligt fått massor av kritik i eftersnacket (Är han årets Fredholm? Det måste tydligen alltid finnas en hackkyckling.) men av mig får han godkänt. Han borde som vanligt ha bättre skärpa i avsluten, men han springer föredömligt mycket, både offensivt och för att jaga motståndarnas bollhållare, och tillför på så vis en hel del. I alla fall mer än Markus Anderberg, som var totalt osynlig under sin halvlek. Luka Mijaljevic, som byttes in istället för Anderberg i halvtid, såg helt OK ut en stund som ensam anfallare (Nico gick ner på yttern när vi blivit en man mindre), och bjöd också på en bejublad delikatess, när han sparkade bollen över både sig själv och motståndaren och kom förbi honom, men mot slutet kroknade han totalt, och sabbade på det viset några riktigt lovande kontringar. Var han kanske för ivrig när han äntligen fick spela, och sprang slut på sig direkt? Beröm slutligen till Pontus Otterstedt, som gjorde ett alldeles utmärkt inhopp som högerback när Christofer Bengtsson blev skadad. Pontus får gärna spela från start nästa gång, även om den Bildsköne är hel igen.

* * * * *

Det går väl tyvärr inte att skriva om den här matchen utan att kommentera situationen med supporterfalangen Inferno Örgryte. Tydligen har en drös av dem blivit avstängda efter sin pyrotekniska uppvisning i Motala senast, och resten stannade hemma i solidaritet. Nu efter matchen är det på nätets alla ÖIS-fora ingen hejd på hur synd de tycker om sig själva och hur orättvist de anser sig ha blivit behandlade. Det är kollektiv bestraffning hit och inga bevis dit i en aldrig sinande ström. Någon insikt om att de ens lite grann har sig själva att skylla tycks inte ha infunnit sig. Nu är det ju faktiskt så här, IÖ, att ni har satt i system att gömma er i gruppen när ni eldar, just för att ingen individ skall gå att peka ut. Det är väl därför alla har skaffat sig likadana rödblå skidmasker att dra över ansiktena när det kliar i pyrotarmen. (På väg upp till Motala råkade vi för övrigt få syn på IÖ, som hade stannat på en rastplats på RV40 för att hela gänget skulle samlas till ett gruppfoto i ett dike med de färgglada skidmaskerna på. Man upphör aldrig att förvånas.) Kör ni med den taktiken så kan ni inte gärna förvänta er annat än kollektiv bestraffning. Och samtliga av er är ju åtminstone skyldiga till skyddande av brottsling – för det skulle förvåna mig storligen om ni inte alla visste precis vilka som eldat. Och är det någon av de avstängda som inte vill vara delaktig i den där flocktaktiken så är det nog bara att kliva fram och berätta för ÖIS vem som gjorde vad, så går det säkert att få avstängningen upphävd. (Jag har full förståelse för om ingen gör så, oavsett vad man innerst inne tycker om IÖ:s ständiga luntande på ÖIS och medsupportrarnas bekostnad. Ingen vill ju vara en tjallare. Men då får man vackert ta sitt straff istället. Och förslagsvis därefter gå ur Inferno, om man nu inte delar deras värderingar.)

Det är också mycket prat efter matchen om hur klacken skall klara sig utan Inferno. (Jag hoppas verkligen slippa se fler minst sagt genomskinliga kommentarer från nya och okända signaturer som är ”neutrala åskådare som absolut inte tillhör Inferno” om hur mycket IÖ saknas, hur det är de som burit upp ÖIS ända sedan 2005 och hur mycket klacken sög.) Visst var klacken svag mot Lund. (Även om jag för min del faktiskt inte ens reflekterade över att IÖ var frånvarande förrän mot slutet av första halvlek. Det enda jag verkligen saknade var trumman.) Men det var inte helt värdelöst. Några ynglingar från en annan gruppering (Fanatics?) hade tagit på sig rollen som klackledare – tyvärr med en direkt efterapning av IÖ:s otrevliga manér, med aggressiva gester och svordomar som föredragen metod att försöka väcka den för dagen något gubbiga klacken. Men de försökte i alla fall tappert, och de lärde sig allt eftersom att de enkla sångerna funkade bäst – det är mindre pinsamt för oss gubbar att sjunga med i dem än de där långa och krångliga historierna, i den mån folk alls kan texterna. Många som nu står i klacken är ju sådana som de senaste åren valt långsida framför klack, och därför varit borta ett tag. Det verkade också som om ynglingarna så småningom märkte att hatsångerna funkade allra sämst, och därför slutade försöka med sådana. Lär de sig också att det inte finns någon större efterfrågan efter ”barnkalas”, med blandade småhopp och arm-i-arm-gungningar och gud vet vad, så kan det nog ta sig vad det lider.

När de som startat nästan alla sånger de senaste åren helt plötsligt inte finns där längre är det klart att det märks. Det fanns ju ingen som helst beredskap för att ersätta dem, ingen annan har behövt fundera på de bitarna. Men om IÖ:s avstängningar består så kommer andra att ta deras platser, det är så det funkar. Vi får bara ge det lite tid. Om dessa andra dessutom har lite mindre ultras-mentalitet och lite mer folkvett så kan det på sikt faktiskt bli bättre, och framför allt trevligare, än det har varit. Gammal som ung får väl vi på Östra Stå göra så gott vi kan. Skulle Inferno dessutom komma tillbaka så hoppas jag att de har lärt sig något av den här historien, och kan ta med sig sin passion, energi och kreativitet, men lämna aggressionerna, självupptagenheten och den dåliga attityden hemma. Då kan det bli riktigt bra!