Vägra skjuta, fegt att göra mål

Den här gången blir det kort på riktigt, inte bara kort för att vara jag…

* * * * *

Sylvia är utan konkurrens det sämsta lag vi mött i årets serie. Att inte vinna den här matchen hade varit riktigt illa.

Bortsett från en eller annan inte alls ofarlig Sylviakontring dominerade ÖIS totalt i första halvleken, men tycktes fast beslutna att inte förvalta sitt övertag. Så fort vi hade bollen i närheten av offensivt straffområde så skulle det börja övas kvadraten istället för att gå på avslut. Av alla myriader bra lägen vi hade i denna halvlek går det att räkna på ena handens tummar de som ledde till ett avslut. Resten försvann i en passning för mycket.

Redan tidigt i andra halvlek lyckades ÖIS dessbättre ändå få hål på sylvianerna, genom Niclas Elving. Han gjorde visserligen ett tappert försök att få bollen över målet, men Nicos fina framspelning försatte honom i fritt läge så nära mål att uppgiften blev honom övermäktig och han satte den i nättaket istället.

Men därefter blev det märkligt nog ombytta roller. Nu var Sylvia det klart bättre laget – eller ÖIS det klart sämre, snarare. Trots pekingesernas uppenbara oförmåga lyckades de skapa eller få till skänks många bra lägen, och Peter i målet fick visa sig på styva linan ett flertal gånger.

Anderbergs mål i 81:a minuten – som han tryckte in på ren viljestyrka, härligt att se! – kom som en befrielse. Därefter kändes det faktiskt lugnt. (Även om Sylvia hade några riktigt heta chanser precis i slutet. Men av någon anledning kändes det aldrig, så som det annars alltid gör för oss Öisare, som om vi skulle tappa den här segern.)

* * * * *

Peter Abrahamsson i målet får min röst som bäste Öisare. Det var också kul att se Lillström (Jakob Lindström) som innermitt och Pontus Otterstedt från start på yttermitten. Båda ungtupparna skötte sig med den äran.

Att notera är att David Björkeryd blev utbytt skadad redan efter 40 minuter (Joakim Hall ersatte), och att David Leinar haltade betänkligt under sista halvtimmen. (Dock inte till den milda grad som Dennis gjorde senast.) Som någon av de få Öisarna på läktaren – kanske 20 eller så, av någon anledning uppdelade i två separata klungor – uttryckte det: Nästa match får vi ställa upp med Tipselit Yngre.

* * * * *

Lite svagt, tycker jag, av ÖIS att inte gå ut med någon som helst information till sin publik inför matchen. Jag gick till bortaläktaren som vanligt – och jag var sent ute som vanligt – men den var stängd och öde. Jag fick knata runt hela Nya Parken, och missade ett beaktligt antal minuter av matchinledningen, innan jag till slut hittade en ingång. Det fanns tydligen bara ett öppet insläpp på hela arenan. Vi Öisare fick sitta på långsidesitt som vanligt folk för en gångs skull. (Hade vi fått det om inte Inferno varit avstängda?)

Men man skall väl inte vänta sig någon sådan information från en officiell hemsida som inte ens lyckas få ut truppen inför matchen…

* * * * *

Till slut måste jag bara nämna något om matchens stora attraktion: Bollkallarna! Jag har aldrig någonsin sett bollkallar mindre intresserade eller mindre lämpade för sitt uppdrag än dessa. Det är tveksamt om de har tjänstgjort förut, eller ens sett en fotbollsmatch förut. Det var en handfull smågrabbar i civila kläder, som stod nonchalant bredvid hemmamålet med händerna i fickorna, eller som låg på rygg utanför sidlinjen och kastade bollen i luften, eller kröp på alla fyra(!) utanför linjen, eller övade hörnläggning(!!) när spelet var på andra planhalvan, eller stod och lattjade boll med varandra, eller som var ute och köpte snacks i pausen och tog med sig ner till andra halvlek… De gjorde allt utom att hämta bollarna. Det fick spelarna göra själva. Mycket underhållande!

* * * * *

Som sammanfattning var det befriande att äntligen se ÖIS vara betydligt bättre än motståndaren, så som man skulle ha velat att det varit hela säsongen i en sån här lingonserie. Mindre befriande då att vi har så svårt både att göra mål framåt och att freda oss bakåt, trots motståndet. Vi hade faktiskt mycket väl kunnat tappa poäng i den här matchen.

Men det gjorde vi inte! Tre pinnar, äntligen! Nu kanske man kan börja hoppas på att vi skall undvika den absoluta bottenstriden i alla fall…