Manuskript i exil, del 2:2.

”1993, det sportsliga utan musikalisk healing, trots ”Mogge hårdrock” i truppen.”

Jag har grävt ytligt när det gäller det rent spelmässiga. Finns inte alltför mycket att säga om det, vi var inte bra nog för allsvenskan och truppen var ihålig. Trots en del namn som vi tyckte var spännande. Visserligen är det alltid så med den egna truppen eller, det var så back then. Inte för att det var ett okritiskt tänkande i supporterleden snarare för att det var spelare vi identifierade oss med, spelare som hade varit med förr, visade hjärta och hade bra inställning.

”Telefonjuggar, tränare och regelverk”

Våra ”telefonjuggar” borträknade, de var inte bra, inte alls bra. Två spelare som kostade en del pengar i lön utan att prestera nämnvärt och som inte alls motsvarade förväntningarna. Vart kom de förväntningarna ifrån? Och, det är att anse den första gravsättningen i det som idag kan konstateras ligga bakom den ekonomiska misär vi genom lider! Det och våra låga publiksiffror(undertecknad var inför säsongen övertygad om att vi skulle dra mer i snitt än vad vi faktiskt gjorde…). Undrar fortfarande vem som betalade telefonräkningarna för de samtalen som ringdes i samband med de tipsen! Några videojuggar var det inte tal om iaf, det namnet får fortfarande Hammarby dras med.                                                                                                                                                                                                                                                                                           Torbjörn Nilsson gjorde sitt tredje och sista år som tränare för klubben, tyvärr tyckte jag då och det stod jag fast vid även året efter trots att vi gick upp direkt. Som assisterande hade han Fulvio Hjortheimer, en respekaterad och mycket kunnig tränare med förflutet i Jonsered, Gunder Bengtsson fungerade som sportchef och, under samtal med Freddie Roth om året 1993 har det framkommit att det dök upp ett regelverk kring alkoholintag och kost – som var smått unikt på den tiden. Det var, för övrigt, Gunder som tillfälligt tog över piskan innan den nye tränaren anlände några veckor efter serieavslut. Tränaren som tog över satte myntet rätt i skåran när han fick oss på läktarplats att skandera ”Sambadefensiv”. Karl-Gunnar Björklund, mannen som fick oss att bli etablerade i allsvenskan, defensiven till trots en hedersknyffel!

”Supportrar, clowner och räkor”

Vi supportrar ja, en liten klack som hellre skanderade än sjöng. En tapper klack som kämpade på ett vackert sätt med en gigant kallad ”räkan” på räcket. Seriöst, vilken j-a pipa den karlen har! När han körde igång ’staken’ hördes hans röst bort till Järntorget, mäktig kille som dessutom hade (har) en tendens att förpesta tidiga morgnars bussresor med en gasladdning som fick bussen att krokna innan den ens kommit iväg. En legend att respektera och, en rövare på att dra vitsar av av alla de slag. På tal om att vara pajas, en talang som aldrig riktigt fick chansen fullt ut var lagets glädjespridare, Magnus ”Dahla” Dahlqvist. I Freddies ögon höll han och Ola ”Bom bom” Carlsson igång omklädningsrummet på ett bra sätt, välbehövligt i tunga tider. Freddie ja, en hjälte i mina ögon. Inte alls lika omsjungen som han förtjänar och, betydligt bättre än vad vi kanske såg det som under hans år som etta i klubben. Å andra sidan, vem kan ta över efter en landslagsmålvakt och göra det minst lika bra?!? Freddie satte sig i arbete och utvecklades enormt, mer om det vid senare tillfälle.

”Betongsystem, löpningar och ytterbackar”

I svensk fotboll var endast tre avbytare tillåtna, två byten, få lag satte målvakt på bänken skulle det bli skada på den posten fick en utespelare snällt byta om och snällt stå emot bäst det gick. Det var grundren 4-4-2 för majoriteten, i ärlighetens namn tror jag inte att svenska fotbollsspelare kunde behärska annan typ av fotboll just då – det var purism på hög nivå. Och, svenska tränare var som stelopererat bergsäkra på att press med understöd var den enda melodin som kunde spelas på det instrumentet de hade framför sig, oavsett om det var klarinett eller mungiga. Relativt dimensionslöst, men som gjort för snabba kantspelare så länge de var sugna på att springa 100 meter vid varje moment. Vi hade en sjukt läcker kantspelare, värvning från fiskekusten, Thomas ”Walle” Walfridsson. Han snurrade upp Kåmark friskt i ett derby och höll på att lobba in bollen över Ravelli. Han kom från ingenstans, milt uttryckt! Tyvärr blev det inte mycket mer än den säsongen med ”Walle” men han återkom till klubben på civil basis ett tag därefter. Vi hade ”storKlas, lillKlas, Klasse” Palm. Vår ytterback som alltid stod upp i närkamper, som älskade att trycka på framåt och ge understöd. Precis som kultliraren Ytterell på andra ytterbacksplatsen. Snacka om att det var vidöppet i defensiven på båda kanterna. Men, 100 meter sprang de gärna för att kanske få slå ett inlägg. Torbjörn hade idéer om hur fotbollen skulle utvecklas, dessvärre fick han inte riktigt chansen att sjösätta dem under sin tid i ÖIS.

”Mönster, ränder och den 20:e omgången”

Borta var mästerskapsserien som förpestat svensk fotboll under några år, inget slutspel – rak serie med rättvist korade mästare om man bortser från vilka som blev det just 1993. Jag tänker inte flika in tabellen för det året men det är senaste gången Brage synts till på allsvensk nivå. Brage som tränades av Kjell Pettersson (ännu en med tvivelaktiga ränder på sitt cv) och, som givetvis vann sin första hemmamatch för året mot oss, i den 20:e omgången! Behöver det nämnas att vi kammade noll mot jumbon? – känns som ett återkommande mönster. Vi hamnade 2 poäng efter Degerfors IF som kom på kvalplats tillsammans med Örebro, båda klarade sig via vinster mot Hässleholm och Vasalund.
Häcken och V Frölunda hamnade på 6:e respektive 7:e plats, sedan VF försvann har vi haft väldigt svårt att förklara vår närvaro i allsvenskan – rent publikt sett; VF hade lägsta publiksiffran den säsongen (551 hemma mot Örebro). Vilket fantastiskt fotbollsår för rödblå del, att hamna bakom dessa gärdsgårdslag sved betydligt mer än skadeglädjen att ha slagit ut Gais i kvalet året dessförinnan – och lyckats kliva upp två divisioner på en säsong. Något som dessutom Mellerud lyckades med, en smärre parentes men även det en del av svensk fotbollshistorik. Finns det då inget positivt att nämna med 1993? Jo, vi slog Malmö FF – var tvungen att nämna det igen – och knep poäng borta mot AIK. Annars är det sisådär med det sportsliga.

”Prestige, talang och lojalitet”

Viktigt att tilläggas i all depression som åter rådde bland oss supportrar; vi gjorde en prestigevärvning som gladde, Morgan Nilsson från Gais. En spelare som höll kvalitet och visade lojalitet även när det blåste snålt. Sportchefen Gunder Bengtsson fällde följande kommentar om värvningen ”vi skall göra Morgan till landslagsman!”. ’Mogge’ gjorde 3 A-kamper efter debuten 1998 och återvände till Gais 2002, för att varva ner. Detta var också året då Bengan ”Ballen” Andersson anlände till klubben. Kungsbackasonen hade ett par säsonger i Brage i bagaget och ansågs som en stor målvaktstalang. Såpass bra att han i GT utnämndes till potentiell trea i landslagets trupp till VM 1994, det året spelade vi återigen i superettan. Det bidde icke så för vår målvakt, men det dröjde inte länge förrän han konkurrerade ut den galne smålänningen från våra randiga grannar och sedan flyttade till en turistö i Atlanten för en karriär på bänken – dessvärre återkom han till fel klubb. Andremålvakten Freddie Roth har yttrat följande omdöme om att träna med Bengan ”Han var en riktigt bra träningspartner och kollega. Vi sporrade och stöttade varann mycket, både på och utanför plan. Men han gav aldrig ett lillfinger till sina konkurrenter. Missade inte en match och knappt en träning under vår tid tillsammans.

-Truppen och statistik i Allsvenskan 1993-;

Målvakter;
Bengt Andersson 26 3
Freddie Roth 0 0
Försvarare;
Magnus Dahlqvist 5 0
Patrik Gustafsson 21 0
Klas Palm 15 0
Niclas Sjöstedt 26 1
Jens Wålemark 21 0
Leif Ytterell 24 0
Mittfältare;
Dragoljub Brnovic 5 0
Joakim Carlsson 19 1
Ola Carlsson 22 1
Joakim Grandelius 19 5
Jonny Hägerå 6 1
Tomas Madsen 24 0
Morgan Nilsson 24 1
Tomas Walfridsson 7 0
Anfallare;
Slavisa Cula 4 0
Peter Hedman 23 6
Roger Nordstrand 6 0
Johan Ragnell 16 2
Marcus Allbäck 20 4

Bakgrund; Anledningen till att 1993 dyker upp som alster är att parallellerna till nuvarande situation är starka! Känslorna kring nuvarande situation likaså, det går inte att komma ifrån vare sig på det intellektuella eller emotionella planet; vi är Örgryte IS och har varit där vi är förut. Stekspaden är skitig och oxfilén luktar gammalt – men, vi är hungriga och äta bör man. Visst kändes musiken roligare än fotbollen, eh….. Stort tack riktas till Freddie Roth som bidragit med inside till denna texten.

//Jeppe