Anderberg lämnar ÖIS

Som ni kunde läsa i Felix träningsrapport från gårdagskvällen så var Fredrik Andersson den enda av dem utan kontrakt som deltog i träningspasset. Med andra ord var det relativt många som inte fanns med på premiärträningen. Tommy Lycén, Robin Jonsson, Markus Anderberg, Alexander Jeremejeff och David Björkeryd. Och även om det råder tvivel kring framtiden för majoriteten av dessa så vet vi åtminstone att en ÖIS-epok är slut. Nämligen Markus Anderbergs.

Tråkigt, tycker jag. Men också förståeligt. De skador som har förföljt honom från dag ett i ÖIS har onekligen hämmat honom. Något annat finns ju inte. När han väl var med och spelade så följdes det upp av en flera matcher lång frånvaro. Varje gång, i stort sett. Tråkigt. Som fan. Att kvaliteten finns där – men att kroppen inte ligger på samma nivå. Det är beklagligt. Speciellt då, som vi väl alla kan enas om, Markus har det där rycket och den där spelstilen som man älskar. Han vågar göra sin gubbe. Han vågar utmana och ta sig förbi. Han vågar göra det oväntade. Han vågar bryta mönstret. Det som är så viktigt när en match står och väger. Man får leta långt ned i ÖIS-lådan för att finna någon som ligger på samma nivå vad gäller att utmana när Markus har sin dag. Och det är det som, åtminstone i mitt huvud, har gjort att man på något sätt har kunnat bortse alla dessa frånvarande matcher.

Men nu har vi gått upp i Superettan. Nu är det ytterligare en nivå. Och det säger sig självt att en plats i truppen inte kan tas upp av en spelare som har den historiken bakom sig. Absolut inte med tanke på det ekonomiska. Och det var ju också den motiveringen som Kent Carlzon gav i fallet Johan Pettersson. Det kostar mer än det eventuellt smakar. Och den risken går inte att ta. Inte i dagsläget.

Enligt Markus själv kommer han nu att lyssna på sitt ben och ligga lågt ett tag, men att man aldrig vet var fotbollen tar en i framtiden…