Christian Börjesson

Kontakt: christian [punkt] borjesson [at] sambadefensiv [punkt] se

 

Vi har nu kommit så pass långt inpå säsongen att de gula korten har börjat skörda sina offer. Bara vad gäller ÖIS finns det en hel drös av spelare som riskerar att tvingas spendera kommande match på hedersläktaren. Bland annat står viktiga kuggar som David Leinar, Johan Lundgren och Jakob Lindström och balanserar på den tunna lina som än så länge håller dem på rätt sida.

Men igår mot Varbergs BoIS var Richard Yarsuvat en av de sex Öisare som fick syna Dragan Banjacs kortlek. Och det var Yarsuvats tredje i ordningen. Den enkla matematiken säger oss då att Yarsuvat således tvingas stå utanför laget mot Degerfors IF nu på söndag i Superettans nionde omgång.

Att varningen kom olägligt skriver nog alla under på. Åtminstone med tanke på att Yarsuvat just roffat åt sig Oskar Walléns plats i anfallet och dessutom skötte sig rätt bra. Han hade ganska så fina intentioner och borde nog ha gjort ett mål mot BoIS. Som vanligt, däremot, var avsluten alldeles för mediokra. Det genomsyrar hela Superettan – och till synes även de allra flesta i ÖIS.

Utöver Richard Yarsuvat som nu dragit på sig tre varningar på åtta matcher så riskerar i stort sett hela ÖIS startelva att bli avstängda. Faktum är att antalet spelare som uppnår två gula kort är oroväckande högt. Åtta spelare, varav de allra flesta ruskigt viktiga för lagets prestationer, står alltså på ytterkanten och balanserar.

Spelare med två varningar: Christofer Bengtsson, David Leinar, Jakob Lindström, Johan Lundgren, Sebastian Ohlsson, Tobias Bratt, Hannes Sahlin och Jonathan Azulay.

 

Här nedan väntar ännu en omgångssummering. Denna gång berörs Superettans sjunde omgång, där ÖIS kryssade mot GIF Sundsvall på hemmaplan. I övrigt vann Falkenbergs FF ännu en gång, toppmötet i Södertälje slutade 1-1, och så vann Hammarby IF sin fjärde sista hemmamatch på Söderstadion någonsin. Snart väntar, som ni alla vet, en flytt till Tele2 Arena. Och visst är det ÖIS som står som invigningsmotstånd den 20 juli.

Falkenbergs FF – IK Brage 2-1

1-0, David Svensson (36′), 1-1, Mats Moldskred (45+2′), 2-1, Victor Sköld (69′)
Uppe i toppen av Superettan fortsätter Falkenbergs FF att övertyga. Senast i torsdags slog de IK Brage med 2-1 hemma på IP. Och med det fortsätter Conny Karlssons lagbygge att gå fortsatt tungt. Snacka om att inte leva upp till sina förväntningar (även om de, möjligen, var för högt satta sett till vad som var realistiskt).

Inte blev det direkt bättre av att både mittbacken Niklas Sandberg och vänsterbacken Janne Tauer båda två fick syna domare Kristoffer Karlssons röda kort. Sandberg i början av matchen och Tauer i ett senare skede. Och då blir det inte direkt lätt att vinna fotbollsmatcher. Visserligen kvitterade man 1-0-underläget med en man färre på banan – men efter att Tauer fått lämna plan i förtid kunde Victor Sköld, i kraft av ett tvåmannaöverläge, sprätta dit den avgörande bollen efter att bollen studsat längs med mållinjen i några sekunder.

Östersunds FK – Varbergs BoIS 1-3

0-1, Gabriel Altemark Vanneryr (2′), 1-1, Ammar Ahmed (14′), 1-2, Erkan Saglik (22′), 1-3, Nsim Peter (32′)
Det som såg så bra ut i inledningen har nu börjat hacka lite grand. Jag tänker självklart på Östersunds FK och deras framtåg i Superettan. Efter att ha gått obesegrade i fem raka matcher har laget nu förlorat två raka. I derbyt mot GIF Sundsvall med 3-0, och nu senast i helgen då Varbergs BoIS – ÖIS kommande motståndare – segrade med 1-3 på Jämtkraft Arena.

Mardrömsstarten för de 2 700 på läktarna kom redan i den andra minuten när den notoriske målskytten Altemark Vanneryr nådde högst på en hörna och skallade in bollen bakom Viktor Hansson. Östersunds FK replikerade visserligen tämligen omgående efter ett behärskat långskott av Ammar Ahmed, men någonstans i de svängarna tog de roliga slut för ÖFK.

I den 19:e matchminuten fällde Samuel Mensah en framstormande BoIS-spelare, varpå han blev utvisad. Något tufft i det läget om man skall vara helt ärlig, men det röda kortet var ett faktum. Depressionen hos hemmalaget blev fulländad när Erkan Saglik tog hand om frisparken och bara bombade upp bollen i det bortre krysset med en sträckt vrist. Kanske, och troligen, omgångens snyggaste.

När halvtimmens spel just hade passerats satte Varbergs BoIS sitt tredje mål. Nsim Peter rullade upp hela hemmaförsvaret med finurliga skott- och kroppsfinter innan han busenkelt kunde rulla bollen in i öppet mål. Sedan höll man bara ställningarna, tog övertag av att vara en man mer på banan, och spelade ut de 60 minuter som var kvar.

Ängelholms FF – Degerfors IF 2-2

1-0, Martin Andersen (14′), 1-1, Amadaiya Rennie (59′), 1-2, Amadaiya Rennie (67′), 2-2, Björn Westerblad (69′)
Nere i Ängelholm spelades ett bottenmöte mellan Ängelholms FF och Degerfors IF. Ett lag som beräknades husera högre upp, och ett som befinner sig där ”de skall”.

Lagen delade i alla fall på poängen – och efteråt var hemmatränare Joakim Persson besviken. Han sade någonting i stil med att de är det enda laget som inte mår bra av att göra mål, någonting som han grundar på att de i vanlig ordning tappade sin ledning. Amadaiya Rennie, kanske Degerfors bästa spelare, gjorde två mål och såg ut att skjuta med sig alla tre pinnar hem till bruket i Karlstad. Men mitt upp i målglädjen vände ÄFF på steken varpå Björ Westerblad kunde sätta dit 2-2-bollen med 20 minuter kvar att spela.

Om cirka två veckor reser ÖIS ned till Ängelholms IP. Fortgår kräftgången tills dess?

Assyriska FF – Örebro SK 1-1

0-1, Alhassan A Kamara (55′), 1-1, Christer Youssef (59′)
Omgångens kanske hetaste och på förhand mest intressanta match spelades på Södertälje Fotbollsarena i söndags. Förhoppningarna på en välspelad och rolig match att titta på fanns onekligen där. Tyvärr blev de inte riktigt infriade. Matchen var överlag ett ganska så stort och tungt sömnpiller.

Som pricken över i var det inget av lagen som fick jubla. Istället satt Otto Martler, Stefan Rodevåg och grabbarna hemma i Falkenberg och klappade händer. Krysset mellan Assyriska och Örebro gjorde nämligen att Falkenbergs FF återtog serieledningen. Det är tufft, jämnt och hårt där uppe (och i hela tabellen skall tilläggas) – men klart är att det är en speciell känsla att se sitt eget lag efter siffran ”1″.

IFK Värnamo – GAIS 1-2

1-0, Dzenis Kozica (65′), 1-1, Mohammed Abdulrahman (68′), 1-2, Andreas Augustsson (90′)
Snacka om tre blytunga poäng för GAIS på Finnvedsvallen i söndags. Underläge 1-0 – och att vända skutan till vinst med 2-1. Det visar på lagmoral. En styrka som kan visa sig viktig senare under säsongen. Men det såg länge ut att bli 1-1, det var bara minuter kvar innan domaren skulle blåsa av, men då stack Andreas Augustsson upp varpå han kunde sätta 1-2-bollen i nät.

I övrigt finns det inte mycket att rapportera om. GAIS var klart bättre i första halvlek framför allt, oförmögna att göra mål.

Ljungskile SK – Jönköpings Södra IF 1-0

1-0, Patrick Hopkins (74′)
ÖIS förrförra motståndare Jönköpings Södra gick på pumpen mot Ljungskile SK i deras riktiga hemmapremiär. Markbygg Arena har blivit Skarsjövallen. Resultatet med 1-0 till hemmalaget efter att en av lagets utlänningar, Patrick Hopkins, avgjort med kvartens spel kvar.

Planen var visserligen godkänd för spel, men någonting att hurra för var den inte. Säkerligen hade det en påverkan på matchens utveckling – och kvalitet framför allt – men till syvende och sist så var det nog rätt lag som vann. Och med det har Ljungskile SK kommit in i ett rejält stim.

Hammarby IF – Landskrona BoIS 1-0

1-0, Nahir Besara (41′)
Den sjunde omgången avslutades med Hammarbys viktoria över Landskrona BoIS på måndagskvällen. En massiv publikskara hade tagit sig till Söderstadion för fjärde sista gången någonsin innan den rivs – och visst fick de se lite Bajen-samba. Efter en knackig säsongsinledning har Gregg Berhalter börjat få fart på grejerna. Hopf i målet spelar bra och målen börjar ramla in. Dessutom ser spelet bättre och bättre ut.

Igår borde Mikael Rynell ha gjort åtminstone ett mål, kanske två, innan Nahir Besara via stolpen krutade in 1-0-målet i den 41:a matchminuten. På så sätt var det helt rättvist att Hammarby gick in i halvtidsvilan med ledningen vid sin sida.

I andra halvlek gjorde inget utav lagen mål, och således avancerar Hammarby i tabellen. Samtidigt gick ÖIS om Landskrona BoIS på målskillnad. En rätt så skön måndag kväll!

 

Det blev för ÖIS inga mål framåt mot GIF Sundsvall i dag, men väl ytterligare en poäng att addera till den totala poängskörden som nu uppnår åtta inspelade efter sju omgångar och en tiondeplats i en för tillfället haltande tabell.

Kanske att man hade hoppats på en lite bättre utdelning och placering tabellmässigt, men det är å andra sidan ingen hemlighet att ÖIS kommer få kriga för sina poäng varenda gång det vankas match. Det må finnas ”experter” som bara såg AIK-matchen och som därefter haussade laget något enormt som verkligen trodde att ÖIS var ett lag för toppstriden, men för oss som följer laget vecka efter vecka kommer inte nedre halvan-placeringen som någon överraskning. Det kommer krävas ett fullständigt arbete varje omgång för att ÖIS skall spela Superettan 2014. Det vet vi, det vet tränarstaben och det vet spelarna.

Man måste dessutom säga att man får vara nöjd med att kryssa mot GIF Sundsvall. Det är bara att jämföra laguppställningarna för att förstå att GIF Sundsvall i grunden har ett betydligt bättre, jämnare och mer kvalitativt lagbygge. Baksmällan var tung i de två första omgångarna där GIF Sundsvall förlorade med 0-3 gånger två, men sedan tog de tag i sig själva, ryckte upp sig och återgick till den nivå som GIF Sundsvall har ett lag för att spela på.

Inför dagens match hade Giffarna inte släppt in ett enda mål på fyra matcher. Och då ÖIS, som bekant, å sin sida inte ens hade gjort något mål sedan vinsten mot Landskrona BoIS i den fjärde omgången så går det inte att hänga alltför stor läpp över att målen uteblev även i eftermiddags. I en perfekt värld hade ÖIS satt åtminstone ett mål – det tjänade vi möjligtvis ihop till – men när man möter ett lag som GIF Sundsvall så syns det ganska så tydligt att ÖIS får det tufft. Lagen ligger inte riktigt på samma nivå spelmässigt. Det blir mycket försvarsspel följt av chansbollar, och desto mindre organiserat anfallsspel. I dag var det knappt någonting sådant alls från ÖIS sida.

Framför allt grundlade GIF Sundsvall sitt offensiva spel på sin högerkant i den första halvleken. Tillsammans med ytterbacken Eric Larsson tråcklade sig den före detta Hammarbyaren Simon Helg fram till både skott- och inläggslägen flera gånger om.  Med finurliga instick bakom Hannes Sahlin kunde de skapa oreda inne i ÖIS straffområde efter att bollet slagits dit. Farligt blev det, flera gånger om, men med lite tur blandat med Sundsvallsk oskärpa hamnade bollen aldrig bakom Peter Abrahamsson.

Inte heller hamnade bollen bakom Peter Abrahamsson i den 13:e matchminuten, men väl i en av hans stolpar. Via en vacker djupledsboll löpte sig Daniel Sliper fri mot Abrahamsson varpå han sköt mot det bortre hörnet. Bollen passerade Abrahamsson i målet, men oturen grinade GIF Sundsvall i ansiktet när skottet tog i stolpen och ut. Vad som sedan följde var en returtagning av ”skyttekungen” Johan Eklund men symboliskt för hela matchen var avslutet bedrövligt och landade någonstans på den 22:a bänkraden.

ÖIS klart bästa chans, och kanske enda också egentligen, kom när matchuret just passerat halvtimmen. Efter en djupledsboll slagen av Hannes Sahlin någonstans runt mittplan snodde Emil Karlsson åt sig bollen långt ned i planen. Istället för att slå bollen mot Oskar Wallén som störtade in centralt så vek Karlsson snett bakåt och tog sig därför någon meter förbi sin försvarare. I det läget fanns det väl egentligen inga större ytor att skjuta bollen på, men han sökte det bortre hörnet vilket var det enda rätta. Bollen var dock mer hård än välplacerad och således kunde Oscar Berglund i GIF-målet styra bollen över ribban.

Några minuter senare nådde Sebastian Ohlsson högst på ett inlägg slaget av Johan Lundgren men både inlägget och nicken hade för låg fart vilket förhindrade det hela från att bli någon rejäl farlighet även om nicken trots allt hade kunnat leta sig in om inte en av försvararna agerat räddande ängel någon meter utanför mållinjen och rensat undan bollen.

Men mer än några anfallsräder då och då hade inte ÖIS i dag. GIF Sundsvall var hetare på det centrala mittfältet vilket gjorde att Ari Skúlason kunde lägga upp offensiven på ett ganska så behagligt sätt. Och vore det inte för att avsluten höll Superettanklass – det vill säga var genomgående tämligen usla – så hade bortalaget förmodligen satt åtminstone ett mål i första halvlek.

Även om Hans Prytz troligtvis sade ett och annat väl valt ord i halvtidsvilan blev det ingen större förändring vad gäller spelet på plan i den andra halvleken. Ett självförtroendefyllt GIF Sundsvall var väl helt enkelt en på tok för hård nöt att knäcka för detta ÖIS. De har visat många lag vad de går för genom att ha öst in mål det senaste och med det i färskt minne var det kanske inte alltför konstigt att ÖIS hade det genomgående jobbigt. Upprätthåller man det spel man nu har fått igång (och om Franzén och Cedergren kan få dem att slipa på avsluten) anser jag chansen tämligen stor att GIF Sundsvall är med och tampas om topp tre-placeringarna vid slutet av säsongen.

Vid flera tillfällen under den andra halvleken tappade ÖIS bollen i offensivt känsliga lägen vilket öppnade upp banor för GIF Sundsvall att slå om på. Inbytte Pa Dibba hade några löpdueller med Azulay samt Leinar utan att riktigt komma loss och vid ett tillfälle var Sahlin tvungen att ta till en ojustehet för att gottgöra sitt eget misstag högt upp på offensiv planhalva. Det gula kortet kom rättfärdigt upp ur Daradics bröstficka – men den efterföljande frisparken hamnade rakt i Abrahamssons famn. Som så många gånger förr.

Istället kom Sundsvalls absolut bästa chans att sätta dit 0-1 mitt upp i ÖIS bästa period av matchen. Några minuter efter att Filip Holländer avlöst Jakob Lindström på mittfältet fick ÖIS äntligen pusta ut med lite bolltrillande uppe i banan. Christofer Bengtsson hade några långa inkast mot Giffarnas straffområde där ÖIS förgäves försökte få till någon farlighet – men mitt i detta vände GIF Sundsvall och fixade en hörna efter att Hannes Sahlin blockerat ett inlägg. Då ÖIS misslyckades med att skalla undan hörnan damp bollen ned hos gästernas Daniel Sliper som försökte sig på en cykelspark. Träffen blev relativt lyckad men i vägen för bollen stod Jacob Ericsson vid den bortre stolpen.

När matchklockan tickat upp över 94 minuters spel vann ÖIS ett inkast till vänster. Det tog Sahlin hand om och i GIF Sundsvalls straffområde kryllade det av både blåa och röda spelare. En bit därifrån smög Johan Lundgren runt och det var just framför honom som bollen hamnade. Ungefär från samma position varifrån han sköt sitt volleyskott mot GAIS drog han till. Träffen blev dock allt annat än lyckad och sekunden senare blåste Robert Daradic av. Matchen slutade alltså 0-0 och således delade ÖIS och GIF Sundsvall på kvällens poäng. Någonting som ÖIS bör vara mest tillfredsställda med.

 

Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

 

0-0 på Stadsparksvallen får vi vara nöjda med. Så känns det i dag, några timmar efter matchen. J-Södra var trots allt närmst en vinst, trots Azulays ribbträff. Men vi vill ha mer. GIF Sundsvall, på lördag är ni laget att få sota för detta. Gör er förberedda!

Peter Abrahamsson 3

Det står mer och mer klart: Peter Abrahamsson är ruskigt viktig för ÖIS. Det är väl visserligen ingen överraskning – det har han varit länge – men det tåls att uppmärksammas med tanke på hans fina insatser. Igår, mot Jönköpings Södra, var bara en i raden av alla fina framträdanden. Visst, han gav bort bollen vid en utrusning som hade, och borde, kunnat mynna ut i ett baklängesmål när han sköt bollen rakt i gapet på en av deras mittfältare, men i övrigt var han en jätte när det hettade till runt ÖIS straffområde.

Framför allt minns man frilägesräddningen i första halvlek när Johan Lundgren och hans namne Hedman tappade bollen högt upp i banan. Bollen hamnade hos Vukojevic som från sin position ute till vänster försökte skjuta bollen i bortre, men där stod Abrahamsson pall. I efterspelet av den räddningen fick Södra ytterligare två skållheta skottlägen, men då stod både Peter och offrande försvarare i vägen för bollen.

Det skall till någonting extra för att få bollen förbi Peter Abrahamsson en vanlig kväll. Det skall gudarna veta.

Christofer Bengtsson 2

Kanske är det så att den gode Bengtsson är nere i en ”down-period”. Det är inte katastrof, men så väl som mot GAIS så var gårdagens insats inte riktigt på den nivå som vi blivit vana att se under 2013. Det finns mer att kräma ur den där 32-åriga kroppen. Högerkanten hade inte mycket att komma med – ett påstående som visserligen stämmer in rätt bra på hela laget sett över 90 minuter – vilket man hade önskat.

David Leinar 3

Giganten från Motala!

Det är nästan skrattretande att se hur enkelt David Leinar vinner allt, allt och precis allt i luftrummet. Mot J-Södra förnedrade han samtliga i huvudspelet och skallade undan varenda hörna och inlägg. En viktig ingrediens mot slutet när hemmalaget pressade ÖIS bakåt i banan för att få in ett ledningsmål.

I övrigt stod han rätt allt som oftast. Han kryddade dessutom det med lite äkta Sambadefensiv – det vill säga skottfinter och allt därtill – i de perfekta lägena. Nej, det finns inte mycket att klaga på. Insatsen var stabil, helt enkelt. Well done!

Jonathan Azulay 2

I Adam Roséns frånvaro var det åter igen Jonathan Azulay som fick ta steget in bredvid David Leinar. Och det gick onekligen bättre än senast det begav sig (mot Falkenbergs FF i premiären). Fortfarande fanns tendensen till att dra på sig onödiga frisparkar på grund av sitt aggressiva försvarsspel, men det var i en reducerad mängd sett till FFF-matchen. Var dessutom uppe och flög på en offensiv hörna i den sjunde matchminuten och endast överliggaren stod i vägen för ett mål. Skit!

Hannes Sahlin 2

Om det fanns någon som var glad över Adam Roséns skadefrånvaro igår så var det nog Hannes Sahlin. I och med det fick han chansen att slå sig in i startelvan igen efter en lång tid av bänknötande. Han skötte sig OK, det får man säga, men det blev inte mycket offensivt att tala om. Och det känns rätt grundläggande för att Hannes skall få ut maximalt av sitt spel. Han skall upp i banan, samspela med sin mittfältare och komma till inläggsläge. Så blev det inte igår. Istället blev det mestadels försvarsspel. En uppgift han kan kvittera ut ett godkänt resultat ifrån. Den ”gamla” Hannes lyser dock med sin frånvaro. Just nu, åtminstone.

Sebastian Ohlsson 1

Nej, nej, nej. Varken Sebbe eller Jacob Ericsson hade några bra kvällar på sina kanter. Skapade de någonting av högt värde? Ja, Ohlsson hade ett volleyskott i första halvlek som Helgesson stötte ut till en hörna, men i övrigt: Noll. Ingenting. De fick inte ordning på bollen och de kom inte igång alls.

Johan Hedman 2

Svårbedömd. Det blir så när man tidigt tvingas utgå pga. skada. Prognosen säger en lindrig bristning i ljumsken som förmodligen kommer hålla honom borta från spel åtminstone mot GIF Sundsvall på lördag. Av ännu större vikt att Jakob Lindström kan spela, alltså. Visade dock prov på fina intentioner under den korta period han var på plan med ett flertal fina offensiva initiativ.

Johan Lundgren 2

Attans korvspad!

Johan Lundgren hade ingen bra afton på Stadsparksvallen. Inte bra alls. Snarare snudd på bedrövlig. Det är åtminstone slutsatsen vi drog från våra positioner på pressläktaren. Vi har sett tendenserna tidigare och vi fick syna dem än en gång. Nämligen det faktum att han tar för lång tid på sig med bollen vid fötterna. Mot J-Södra skedde det flera gånger om vilket istället gjorde att han tappade bollen på mittplan. Med en lite kvickare tanke hade bollen kunnat sitta på endera Yarsuvat eller Wallén som hela tiden var redo att gå på djupet. Som grädde på moset kan han med att klandra sina medspelare för sina mediokra passningar. Det är inte acceptabelt. Snarare tråkigt att se. Ta ditt eget ansvar, Johan!

Jacob Ericsson 1

En vis skribent i kommentarsfältet skrev häromdagen att yttermittfältet är sämre än det var i Söderettan 2012. Det har han helt rätt i. Under gårdagen blev det smärtsamt tydligt. Varken Sebastian Ohlsson eller Jacob Ericsson gjorde någonting på hela matchen vilket är allt annat än godkänt. Ericsson hade förvisso drag under fötterna i vanlig ordning, men tydligt är att inläggsfoten måste putsas före avspark nästa gång. Fyra, fem bra inläggslägen mynnade ut i exakt ingenting. Titta upp, koncentrera dig och slå sedan inlägget på ytan Öisarna rör sig mot. Då blir det nog bättre.

Oskar Wallén 2

Inte heller Oskar Wallén var bra mot Jönköpings Södra. Att säga det vore att ljuga. Han hade det tungt i stort sett hela matchen och att han saknade sin evige vapendragare Emil Karlsson var tydligt. På 90 minuter kom han till hela noll avslutningslägen. Sambadefensiv kräver mer av en anfallare.

Richard Yarsuvat 1

Emil Karlsson 1, Richard Yarsuvat 0.

Oj, vad smärtsamt tydligt det framkom hur mycket vassare Emil Karlsson är. Det bör väl även ha handlat om samspel med det övriga laget, där har Karlsson självfallet en fördel, men likväl som för Wallén kom inte Yarsuvat igenom en enda gång. Och det på ett J-Södra-försvar som har läckt som ett såll det senaste. Fem insläppta på Jämtkraft Arena. Där bara måste ÖIS kunna bättre. M-å-s-t-e.

Filip Holländer 2

Folk har skrikit på Filip Holländers närvaro de senaste veckorna. ”Vi vill se Holländer centralt”, har varit ett stående inslag bland ÖIS supportrar. Inhoppet mot GAIS bådade gott, men igår när han fick nästan en hel match på sig blev insatsen mer slätdragen. Varken si, varken så. Lite bu och lite bä. Svårt att sätta något glasklart betyg, men särskilt förtroendeingivande var det trots allt inte. Han spelade sig åtminstone inte till en given plats framöver.

Henrik Carlsson och Daniel Paulson spelade för kort tid för att betygsättas

 

Det blev tillslut mållöst på Stadsparksvallen i Jönköping igår kväll, trots att båda lagen hade varsin boll i virket (Jonathan Azulay i första halvlek och J-Södra i den andra). Sett över 90 minuter rådde det ingen tvekan om att ÖIS får vara mest nöjda med att kryssa en sådan här match. Anfallet var oroväckande tafatt i Emil Karlssons frånvaro, och som Hans Prytz nämnde på presskonferensen räckte det med två fingrar för att räkna riktigt kvalitativa målchanser. Det är inte riktigt OK. Därför var en pinne ett godkänt resultat.

Hans Prytz: Sjätte omgången i Superettan, men det kändes väldigt mycket som serielunk. Borde ha varit två riktigt sugna lag efter ett par förluster, men båda lagen är ineffektiva. De har fler avslut än vad vi har. Vi har totalt sju stycken och jag räknar till två rejäla chanser. Det är Jonathan [Azulays] nick i ribban i sjunde minuten och det är ett skott av Johan Lundren i andra halvlek som det var bra tryck i. I övrigt är vi alldeles för trubbiga.

Spelmässigt står vi upp ganska bra. Båda lagen försöker i alla fall spela fotboll, men det är svårt att säga hur bra det var med hjälp av publikreaktioner, för det blev väldigt tyst på Stadsparksvallen. Man kanske har höga krav, vad vet jag, men vi konstaterar att vi fick en pinne och att J-Södra var starkast på slutet.

J-Södra: Är du nöjd med 0-0?

Hans Prytz: Det är klart att jag inte är nöjd. Jag vill vinna varje match. Men jag tar med mig den här poängen och lägger till den till de sex vi hade innan.

Sambadefensiv: Hur är det med Johan Hedman?

Hans Prytz: En bristning i ljumsken. Samma skada som han har haft under våren, fast av lindrigare art. Tveksamt med spel på lördag, men sedan får vi se.

Mats Gren: Jag förmodar att man i början såg att vi inte hade det självförtroende som man hoppas att vi skall ha och som vi behöver ha i vårt spel. Vi hade inte lugn och ro nog för att få igång spelet till en början, men det kom mer och mer ju längre matchen led. Jag tycker att vi dominerade ganska kraftigt i andra halvlek, men vi kom väl inte till de riktigt vassa chanserna ändå. Det blev ett stolpskott i andra halvlek, och några lägen som ”var på gång”, samt ett läge i första halvlek där vi hade tre skott efter varandra där vi borde ha utnyttjat någon utav dem.

Men det är lite svårt att spela fotboll på den här sidan av planen. Mattan går sönder ganska så mycket vilket gör det svårt att få kontroll på bollen. Annars tycker jag, som sagt, att vi jobbar oss in i matchen och får igång vårt spel bättre och bättre. Men en typisk 0-0-match ändå. Det där riktigt, riktigt vassa saknades.

J-Södra: Två bra försvar?

Mats Gren: Under den här veckan har vi jobbat intensivt för att få det att fungera, och vi höll ihop det väldigt bra. Det får man självklart vara nöjd med. Ett steg på vägen.

Journalist 1: Några ord om unge Dijan Vukojevic.

Mats Gren: Det är alltid svårt. Han var väl säkerligen väldigt nervös inför sin hemmadebut. Det var helt OK för att vara hans första match. Den får man vara nöjd med. Kunde ha tagit lite mer löp på djupet, som han är väldigt duktig på. ÖIS spelade verkligen med och det fanns möjlighet att sticka in bollar i djupled, vilket vi inte nyttjade som vi borde.

 

Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

 

Ett stort, tungt, orosmoln ligger och vakar över Ljungskile SK för tillfället. Klubben har haft ekonomiska bekymmer så länge man kan minnas – att trilla över ruinens kant har varit realitet för föreningens ledning ett bra tag – och nu ser det ut att vara värre än någonsin. Sportsligt går det åtminstone hjälpligt, men jag är beredd att lägga kommande månads lön på att varenda en som har en bra överblick över ekonomin ligger sömnlösa natt efter natt. Enligt flera olika medier kommer det där svarta, mörka, molnet snart att mynna ut i ett regnande som aldrig kommer ta slut. Konkursen ser ut att bli mer och mer oundviklig.

Att Ljungskile SK har missgynnats av att ha behövt spela sin tre inledande hemmamatcher på ”bortaplan” (Borås Arena x2, Valhalla IP) är knappast någonting som kräver en längre motivering. Det är förhållandevis långt ifrån hemmaplan vilket i sin tur leder till minskade åskådarantal. Mot Hammarby IF räddades man av ett enormt bortafölje med grönvita sympatier, men mot Jönköpings Södra och Landskrona BoIS har läktarna gapat oroväckande tomma. Senast igår, mot Landskrona BoIS, kom strax över 200 till Valhalla IP. Någonting som i sin tur bildar ett stort och djupt hål i klubbens redan sargade plånbok.

Mitt upp i allt detta sitter man sedan tidigare på skulder till staten. För en dryg vecka sedan kunde man betala av sina skulder till Kronofogden efter att ha erhållit en rejäl summa från en anonym givare, men lättnaden över det övergick snabbt i att på nytt kastas tillbaka till helvetet. En momstvist gör att man är skyldiga att betala två miljoner kronor till den svenska staten – varav hälften inom den kommande månaden. Samtidigt har föreningen under säsongen redan gått 300 000 kronor back i publikintäkter på grund av den ospelbara Markbygg Arena. För varje dag blir gropen allt större och svårare att komma ur. Det känns som en tidsfråga innan LSK sätter sig i en situation som inte längre går att klara upp. Konstgjord andning har hållit dem vid liv ett bra tag, men fortsätter spiralen att gå nedåt finns det bara ett slut. Ett olyckligt sådant. Konkurs.

Vad som egentligen sker och hur illa det är vet bara klubbens ledning. Att det är åt helvete är däremot ingen hemlighet. Inte heller att konkursen ligger som ett ständigt vakande hot. Så är det. Pengar är en bristvara och vid fortsatt förlust är det snart god natt för evigt. Frågan är bara när (och om) det sker. Media har en vana av att måla upp krisrubriker där allt är svart eller vitt, men risken att Ljungskile SK inte finns kvar den 23 juni då ÖIS kommer till staden för att spela den avslutande omgången innan sommaruppehållet känns påtaglig. Något som i så fall skulle innebära ett förlängt sommaruppehåll. Den 20 juni tar ÖIS emot IFK Värnamo hemma på Gamla Ullevi, och den 20 juli invigs Tele2 Arena på bortaplan mot Hammarby. Där emellan är det alltså tänkt att LSK-matchen skall spelas. Men vi får väl se hur det blir med den saken.

Även om Ljungskile fortsatt skulle överleva fram till den 23 juni och därmed möta ÖIS så är det inte säkert att poängen i slutändan kommer vara av betydelse. Till FotbollDirekt säger tävlingskommitténs ordförande Gerhard Sager att samtliga matcher med det inblandade laget räknas bort vid händelse av en konkurs. Potentiellt sett skulle matchen alltså kunna visa sig helt betydelselös när säsongen summeras. Upplagt för en synnerligen speciell situation om den profetian skulle slå in.

Men än så länge är Ljungskile trots allt vid liv. Således är detta ingenting att grubbla så mycket över i nuläget. Vi får låta framtiden utvisa hur det egentligen ligger till. Vad man däremot kan konstatera är att klubbarna är ruskigt usla på att lära av varandra. Att ta lärdom av andras idioti för att undvika att falla i samma grop verkar inte vara svenska klubbars främsta egenskap. Snarare är det en utav de allra sämsta.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha