Ett extra långt uppehåll att vänta?

Ett stort, tungt, orosmoln ligger och vakar över Ljungskile SK för tillfället. Klubben har haft ekonomiska bekymmer så länge man kan minnas – att trilla över ruinens kant har varit realitet för föreningens ledning ett bra tag – och nu ser det ut att vara värre än någonsin. Sportsligt går det åtminstone hjälpligt, men jag är beredd att lägga kommande månads lön på att varenda en som har en bra överblick över ekonomin ligger sömnlösa natt efter natt. Enligt flera olika medier kommer det där svarta, mörka, molnet snart att mynna ut i ett regnande som aldrig kommer ta slut. Konkursen ser ut att bli mer och mer oundviklig.

Att Ljungskile SK har missgynnats av att ha behövt spela sin tre inledande hemmamatcher på ”bortaplan” (Borås Arena x2, Valhalla IP) är knappast någonting som kräver en längre motivering. Det är förhållandevis långt ifrån hemmaplan vilket i sin tur leder till minskade åskådarantal. Mot Hammarby IF räddades man av ett enormt bortafölje med grönvita sympatier, men mot Jönköpings Södra och Landskrona BoIS har läktarna gapat oroväckande tomma. Senast igår, mot Landskrona BoIS, kom strax över 200 till Valhalla IP. Någonting som i sin tur bildar ett stort och djupt hål i klubbens redan sargade plånbok.

Mitt upp i allt detta sitter man sedan tidigare på skulder till staten. För en dryg vecka sedan kunde man betala av sina skulder till Kronofogden efter att ha erhållit en rejäl summa från en anonym givare, men lättnaden över det övergick snabbt i att på nytt kastas tillbaka till helvetet. En momstvist gör att man är skyldiga att betala två miljoner kronor till den svenska staten – varav hälften inom den kommande månaden. Samtidigt har föreningen under säsongen redan gått 300 000 kronor back i publikintäkter på grund av den ospelbara Markbygg Arena. För varje dag blir gropen allt större och svårare att komma ur. Det känns som en tidsfråga innan LSK sätter sig i en situation som inte längre går att klara upp. Konstgjord andning har hållit dem vid liv ett bra tag, men fortsätter spiralen att gå nedåt finns det bara ett slut. Ett olyckligt sådant. Konkurs.

Vad som egentligen sker och hur illa det är vet bara klubbens ledning. Att det är åt helvete är däremot ingen hemlighet. Inte heller att konkursen ligger som ett ständigt vakande hot. Så är det. Pengar är en bristvara och vid fortsatt förlust är det snart god natt för evigt. Frågan är bara när (och om) det sker. Media har en vana av att måla upp krisrubriker där allt är svart eller vitt, men risken att Ljungskile SK inte finns kvar den 23 juni då ÖIS kommer till staden för att spela den avslutande omgången innan sommaruppehållet känns påtaglig. Något som i så fall skulle innebära ett förlängt sommaruppehåll. Den 20 juni tar ÖIS emot IFK Värnamo hemma på Gamla Ullevi, och den 20 juli invigs Tele2 Arena på bortaplan mot Hammarby. Där emellan är det alltså tänkt att LSK-matchen skall spelas. Men vi får väl se hur det blir med den saken.

Även om Ljungskile fortsatt skulle överleva fram till den 23 juni och därmed möta ÖIS så är det inte säkert att poängen i slutändan kommer vara av betydelse. Till FotbollDirekt säger tävlingskommitténs ordförande Gerhard Sager att samtliga matcher med det inblandade laget räknas bort vid händelse av en konkurs. Potentiellt sett skulle matchen alltså kunna visa sig helt betydelselös när säsongen summeras. Upplagt för en synnerligen speciell situation om den profetian skulle slå in.

Men än så länge är Ljungskile trots allt vid liv. Således är detta ingenting att grubbla så mycket över i nuläget. Vi får låta framtiden utvisa hur det egentligen ligger till. Vad man däremot kan konstatera är att klubbarna är ruskigt usla på att lära av varandra. Att ta lärdom av andras idioti för att undvika att falla i samma grop verkar inte vara svenska klubbars främsta egenskap. Snarare är det en utav de allra sämsta.