Markus Anderberg om sitt ”nya” liv

Kode IF är ett lag som fostrat en hel del Öisare på senare tid. Först ut var Markus Anderberg som efter succé i femman under 2008 (där han bildade anfallspar med Oskar Wallén) värvades till ÖIS inför den allsvenska comebacken 2009 som en rejäl joker med stor utvecklingspotential. Därefter har Rasmus Haraldsson (Tipselit) samt Oskar Wallén tagit samma väg längs E6:an. Någonting som har byggt upp en relation klubbarna emellan. Det är till och med så att lagen har beslutat att framöver ingå i ett samarbete.

För Markus Anderberg lyfte det aldrig riktigt hos ÖIS. Både en, två, tre och hundra skador satte stopp för Anderbergs riktiga framfart. Många var vi som inte gjorde annat än höll tummarna att hans bekymmer skulle försvinna ur världen så att han en gång för alla skulle kunna få ge sig själv en ärlig chans att sätta sprutt på sin karriär, men när kroppen gång på gång sade ifrån valde han att återvända till moderklubben Kode IF efter avancemanget till Superettan 2013. Klubben där allting startade.

Sambadefensiv tog kontakt med Markus Anderberg för att få en liten inblick i hans nya liv som fotbollsamatör. Och det går inte att säga annat än att han har fått en bra återstart på sin karriär. I Kode IF är han ledarfiguren och den giftiga målgöraren som alla lag gärna undviker att möta. Den totala målskörden är hittills tio mål, och i lagets senaste match stänkte Anderberg dit ett hattrick vilket betydde hans 100:e a-lagsmål i Kodetröjan.

Du har nu återvänt till Kode IF i femman efter några skadefyllda säsonger i ÖIS. Vad lärde du dig, framför allt, under dina fyra säsonger i ÖIS?

– Jag har väl antagligen blivit en bättre kantspelare än jag var innan, det var en helt ny position för mig. Passningsspelet på ett och två tillslag känner jag mig bättre på. Lite bättre första touch på bollen. Men framför allt känner jag mig nu väldigt trygg med boll i så gott som alla situationer, på ett annat sätt än innan (tex med motståndare i rygg eller i trånga situationer).

Hur var omställningen att då gå från femman till en allsvensk klubb? Var det tuffare än du trodde?

– Nej, det var nog inte tuffare än jag trodde. Jag har svårt att minnas exakt vad jag väntade mig innan men det kändes som att jag kom in i det bra i stort sett direkt. Jag kände ju att jag hade tekniken, farten och löpstyrkan och allt sånt där. Men jag tror att jag ”drunknade” lite i mängden. Min kropp gillar att spela match när den är utvilad och det spritter i benen. Det gör den inte alltid när den ska in och maxa på iaf 4-5 träningar mellan matcherna.

Hur väl har du följt ÖIS sedan du lämnade?

– Jag har inte sett jättemånga matcher, men jag håller mig uppdaterad hela tiden via sociala eller osociala medier.

Nu är du som sagt tillbaka i moderklubben Kode IF igen. Jag talades vid med Oskar Wallén inför derbyt som då sade att du gjorde fyra mål på dina fyra första matcher. Har målsviten fortsatt?

– Ja, jag står på tio nu. Vissa matcher blir man dock mållös. Att exempelvis ha Gellerman som fastspänd ryggsäck är inte alltid så lätt. Det händer ju att jag blir ”lite” extra bevakad ibland.

Skadorna då? Hur är det med dem? Är du kvitt dina bekymmer?

– Det känns rätt OK för tillfället. Jag ska inte säga ”kvitt” men det känns som att läget är under kontroll, vilket jag försöker njuta av.

Du är fortfarande ung. Tänker du, om kroppen håller, försöka avancera till en bättre klubb framöver eller är du nöjd med tillvaron i femman även i det långa perspektivet?

– Finns det en bättre klubb än Kode menar du? Förstår inte riktigt. Jag kan inte svara varken bu eller bä på den frågan, så jag svarar att jag är nöjd och utesluter ingenting.

Slutligen: hur sysselsätter du dig om dagarna nu när träningstimmarna är färre?

– Jag studerar och pluggar och läser mest. Sen går jag i skola också.