Viktiga poäng i kampen om fortsatt elitfotbollsexistens

Det var ett sargat ÖIS som kom ut till match mot Östersunds FK i dag. Tre spelare på skadelistan (André Nilsson, Filip Holländer och Sebastian Ohlsson) men även en trio av spelare indisponibla på grund av avstängning (Jonathan Azulay, Johan Lundgren och Tobias Bratt). Således, i en redan tunn trupp, tvingades Hans Prytz till en hel del justeringar i startelvan.

Då fyra stycken från den startelva som mönstrades nere i Ängelholm alltså inte fanns att tillgå blev det till att stuva om ganska så markant i grytan. På vänsterbacksplatsen klev Hannes Sahlin in i Azulays frånvaro, centralt flyttades Henrik Carlsson ned när Johan Lundgren satt på läktaren och på en utav kanterna var det Johan Hedman som fick axla den roll som Tobias Bratt haft mandat på under de senaste matcherna. Och som grädde på moset – då Carlsson alltså fick agera mittfältare – öppnades chansen för Oskar Wallén att åter träda in i det rödblå anfallet.

De tre, fyra senaste matcherna har till stor del kantats av ett osäkert försvarsspel. Från att ha spelat 0-0 hemma mot målstarka GIF Sundsvall raserade sedan i stort sett allt som kunde rasera och målen har bokstavligt talat rullat in i ÖIS mål sedan den där hemska 5-1-förlusten i Varberg. Därför var det en av de stora nycklarna i dag. Att få igång ett tryggt, och för all del fungerande, defensivt spel.

Men man kan inte säga att det var fläckfritt. Snarare såg det skrämmande likt ut vad vi tidigare fått se i upptakten av dagens match. Visserligen gavs inte samma ytor att spela på, men när bollen slogs mot den så ivrigt löpande Thomas Boakye där framme i anfallet så ställdes ÖIS försvar på prov. Allt som oftast var dock endera David Leinar eller Adam Rosén där för att skalla undan bollen. Något av ett taktiskt felval av Graham Potter. Är det på något sätt man kan straffa ÖIS backlinje så är det inte genom att slå luftpastejer.

Även om Östersunds FK var det spelförande och något bättre laget så var det ÖIS som först fick jubla. Efter att ÖIS vunnit ett inkast långt ned på offensiv planhalva skickades både Leinar och Rosén upp för att försöka vinna luftduellen på Sahlins långa inkast. Och denna gång lyckades det. Leinar var mannen som nådde högst, men det var Johan Hedman som sköt bollen i mål. Det efter att Leinars nick tagit i magtrakten på en av gästernas försvarare varpå den damp ned precis framför Hedman som kunde göra ett av sina enklare mål i ÖIS-tröjan.

Under den andra halvleken fick ÖIS slita tungt. Mycket tack vare att Jakob Lindström under den första halvleken drog på sig två gula kort och således blev utvisad. Det är ett alltför vanligt vidkommande. Vi alla gillar Jakobs aggressiva spelstil – det är trots allt den han lever på – men i en perfekt värld måste han kunna välja sina tillfällen bättre. Att sätta sina medspelare i skiten helt i onödan kommer utan tvekan att straffa sig i längden.

Just straffa sig höll det på att göra flera gånger om. Under de avslutande 45 minuterna var det en bastant och stående Östersundspress. De hade en boll i stolpen och utöver det befann de sig runt ÖIS straffområde mest hela tiden. Med sitt kortpassningsspel som faktiskt är av hög kvalitet kunde de spela sig förbi de anfallande Öisarna tämligen enkelt flera gånger om. Det handlade om ren tillfällighet att bollen aldrig hamnade bakom Peter Abrahamsson.

Det gjorde den visserligen – men det efter att ÖIS gjort sitt 2-0-mål. Mitt i Östersunds kvitteringsjakt tog Emil Karlsson tag i bollen på offensiv planhalva. På ett fint sätt höll han sedan undan två motståndare innan han blev dragen i tröjan och därför vann en frispark. Frisparken som sedan slogs var på tok för lång, men tack vare ett missförstånd i bortaförsvaret nickades den boll som höll på att flyga ut över kortlinjen tillbaka in i spel. Efter att Hedman sedan spelat bollen till Jacob Ericsson så stod han för en individuellt bra prestation där han vände bort två spelare innan han drog till mot bortre stolproten. På reprisen ser man att Petter Augustsson säljer sig oerhört billigt – den bollen skall han verkligen ta – men Ericssons glädje var inte desto mindre.

Med 20 minuter kvar att spela fick Östersunds FK utdelning för sitt spelövertag efter att trollgubben Alexis Mendiola knorrat in en boll i det bortre krysset. Helt utom chans för Peter Abrahamsson som trots sin längd inte ens var nära att nå den bollen.

Logiskt nog blev slutskedet av matchen synnerligen gastkramande och dramatiskt där Östersunds FK var decimeter från kvittering. Men ÖIS höll med lite skicklighet och en stor portion av tur undan och vann med 2-1. En seger som innebär att laget klättrar förbi både Östersund och Jönköping Södra och lägger sig på säker mark i tabellen.

Härnäst väntar en bortamatch mot Örebro SK på Behrn Arena. För att kunna hävda sig där krävs någonting alldeles extra. Örebro har nämligen vunnit alla sina inledande sex hemmamatcher och laget har bara släppt in ett mål på dessa. Således är det nog dumt att hoppas på några alltför stora under.

Med dagens spel kommer det definitivt inte att räcka till. Så långt kan vi absolut sträcka oss. Det finns alltför mycket att slipa på. Att möta en bottenkollega och knappt ha något offensivt att komma med tyder väl på att det kommer se minst likadant ut nästa fredag då seriens gigant står för motståndet. Men  i dag njuter vi över tre nya poäng. De blir viktiga i kampen om fortsatt elitfotbollsexistens.