Same procedure as every year

När det gäller som mest, viker ÖIS ner sig som mest. Känns det igen?

Jo, visst fan gör det det. För andra gången under Marcus Lantz styre och ettusende (?) gången totalt så gör ÖIS en bedrövlig plattmatch när en seger behövs som absolut mest. När en seger i praktiken hade säkrat en plats i Superettan nästa år.

Det här kommer inte att bli någon vanlig matchrapport, för det har jag varken ork eller lust med idag. Att återigen behöva sitta här och konstatera att ÖIS inte kunnat ta till vara på chansen när den lagts framför oss är så otroligt tungt, frustrerande och hjärtskärande.

Förluster är aldrig bra, och jag är sällan den som kan vara smånöjd med ett dåligt resultat om spelet sett väldigt bra ut eller om någon slags tur/otur-manick varit inblandad. Men det värsta med denna matchen var verkligen inte att det var någon ”hedersam” förlust det var tal om, det var att ÖIS vek ner sig så totalt och fullständigt. Att man gör en av säsongens sämsta matcher i en match som betyder allt är sannerligen under all kritik.

Men det såg ju så bra ut. Det såg ju så bra ut när Sebastian Ohlsson så magnifikt smekte in bollen i krysset bakom Axel Wibrån efter en kvart. Ett sådant förlösande mål, med ett sådant förlösande firande. Men det var ungefär den frisparken som var det som var bra i ÖIS-väg. På hela matchen.

ÖIS korta backlinje (och målvakt) fick se Utsikten dominera fullständigt i luftrummet och göra två mål på just ett sådant sätt ganska omgående efter ÖIS ledningsmål. Det pågick en jättekonstig diskussion på Twitter efter Oskarshamns-matchen där några konstaterade att det ÄR ett avbräck att vår förstemålvakt som stått varenda sekund i serien är borta i årets viktigaste match. Den andra parten påpekade att det faktiskt inte alls skulle bli ett problem. Ett problem blev det, tyvärr. Vi hade inte vunnit om Fredrik Andersson hade varit med, men vi skulle heller förmodligen inte legat under med 3-1 i paus.

George Mourad gjorde debut när han kom in i paus, ett litet glädjeämne i bedrövelsen. Man hade nästan glömt bort vilken ruggigt stark huvudspelare det är. Oj, vilken skillnad det hade varit att ha honom i laget i 26 matcher istället för fem.

Mourad hade också andra halvleks, typ, enda chans, vilket säger det mesta om ÖIS insats. Utsikten backade hem, ÖIS slog felpass eller blev av med bollen. Kort sammanfattning den av andra halvleken.

Två bortdömda mål hade ÖIS inne i matchen. Ett i första halvlek, som jag inte riktigt förstår vad domaren blåste för. Ett i andra, för offside. Detta leder oss in på domaren. Man är nästan tvungen att lägga in en brasklapp varje gång man tänker klanka ner på domaren efter en förlust. Så: Ja, jag vet att jag är en dålig förlorare när domaren har tagit upp 50 % av mina tankar under och efter match. Jag vet inte vem det var som dömde, jag vill knappt veta det heller. Det enda jag vill är att han aldrig skall döma en ÖIS-match igen. Antti Kanerva och this guy. Gör någonting annat. Snälla.

Det är alltid lätt att skriva när man är förbannad, det är sällan roligt att läsa, men jag antar att de flesta känner samma bedrövelse just nu. Men både vi och spelarna måste från och med imorgon lägga denna matchen bakom oss. För vi har en STOR chans fortfarande till Superettan-spel. Nio dagar till nästa match. Qviding hemma. Det enda som finns nu är fyra segrar de sista fyra matcherna.

Då krävs en grym uppryckning.