Dags för del 2. Övre halvan av Superettan år 2013. Så jag tror att den kommer utkristalliseras i alla fall. Imorgon kommer fokuset för de flesta ligga på Växjö borta, eller var det Falkenberg? Who know. Därmed kommer denna del redan idag. Hela tipset på en dag. Inte illa!

Del 1 har ni här. Eller så är det bara att scrolla ner. As usual.

Så vi kör väl.

8. GAIS

De tre senaste åren:
2010: 13:e Allsvenskan
2011: 5:a Allsvenskan
2012: 16:e Allsvenskan

Kommentar:
Femma i Allsvenskan. Året efter: sist. GAIS och Trelleborg har gjort samma resa ett år efter varandra. Trelleborg åkte dessutom som bekant rätt ur Superettan, som favoriter till att gå upp, sjukt nog. Gör GAIS detsamma? Nej, jag tror inte det. Men går GAIS direkt upp igen då? Nej, det gör de inte heller. GAIS känns faktiskt som ett riktigt mittenlag i år. Ett lag som varken kommer vara inblandad i den absoluta toppstriden eller den definitiva bottenstriden när serien går mot sitt slut.

Tommi Vaiho i målet är en ganska bra värvning enligt mig. Han har potential att blomma ut i Superettan och bli en toppmålvakt. Återstår att se om det blir så eller inte. Man har tappat lagkaptenen Fredrik Lundgren och fjolårets stjärna Erik Johansson i försvaret och ersatt de med två rutinerade herrar. Björn Andersson och Andreas Augustsson. Får de ihop samspelet är det ett mycket bra mittbackspar.

Mittfältet och anfallet däremot är jag mer tveksam till. Andreas Drugge är en potentiell jätteflopp, åtminstone sätt till hur stora förväntningar vissa har, framförallt en del journalister. Jag ser dessutom inte riktigt vem som skall trycka dit tvåsiffrigt med mål.

Nej, en mittenplats är att vänta för GAIS i år. Två derbyförluster är även det att vänta. Eller hur?

7. Ängelholms FF

De tre senaste åren:
2010: 12:a Superettan
2011: 3:a Superettan
2012: 9:a Superettan

Kommentar:
Svårbedömt. De senaste fem säsongerna har ÄFF pendlat mellan en tredje- och en tolfteplats. Vart står de då i år?

Man har tappat många spelare. Robin Simovic till Helsingborg sticker ju såklart ut där, men även till exempel Robin Nilsson till Lyngby är ett kännbart tapp. Man har ersatt dessa med bland annat Andreas Grahm (tidigare Trelleborg och Åtvidaberg) och talangen Omid Nazari från Malmö FF.

Vad får mig då att tro att en sjundeplats i år låter rimligt? Jag tycker mig se ett stabilt grundspel i Ängelholm. En trygghet i att man vet vad man kan och spelar därefter. Dessutom finns det en handfull skickliga spelare i truppen som varit med ett tag och vet vad som krävs för att vara ett mittenlag eller topplag i Superettan.

6. Falkenbergs FF

De tre senaste åren:
2010: 7:a Superettan
2011: 7:a Superettan
2012: 13:e Superettan

Kommentar:
Hade ni frågat mig vad jag trodde om Falkenbergs säsong innan försäsongen startade så hade jag svarat: Hmm, njaa…det är väl deras tur att åka ner i år va? Eller åtminstone få kvala i år igen.

Frågar ni mig nu säger jag uppenbarligen: Hmm, jaa…en sjätteplats kanske!?

En mycket fin försäsong, där såklart cupframgångarna smäller högst, gör att jag börjar tro på det här laget. De gör nu sin elfte raka säsong i Superettan! Det är ett mycket imponerande facit för en så liten klubb med såpass små resurser som Falkenberg. Det känns just nu som att det vore märkligt om detta blev året de åkte ur. Förra året var det väldigt nära dock, då de kvalade sig kvar i Superettan..

De har framförallt tappat tre viktiga pjäser som jag ser det. Marcus Översjö, Stojan Lukic och Robin Ganemyr. In har en Nya Zeeländare vid namn Dan Keat kommit. Även Otto Martler, känd i ÖIS-kretsar efter våra bataljer med Lunds BK under två senaste säsongerna.

En oviss säsong väntar Danny Ervik och kompani men jag tror det slår väl ut. Kontinuitet i truppen kryddat med en fantastisk försäsong får mig att tro att detta blir en bra säsong för FFF.

5. Assyriska FF

De tre senaste åren:
2010: 4:a Superettan
2011: 9:a Superettan
2012: 8:a Superettan

Kommentar:
Här har vi Superettan-laget nummer ett. Ledaren av Superettans maratontabell. Vår bortapremiär-motståndare. Assyriska FF från Södertälje. Vad skall man tro om detta AFF i år då? Jag har en känsla av att det kan bli ett bra år, men att det inte riktigt räcker hela vägen fram. Inte så mycket på grund av att Assyriska inte känns tillräckligt bra för det. Utan mest för att jag ser fyra lag som känns starkare ut i nuläget.

Mycket namnkunniga spelare har lämnat Assyriska inför säsongen. Eller vad sägs om Nahir Besara, Göran Marklund, Mikael Thorstensson, Haris Laitinen och Ceyhun Eris för att nämna några. Det är det största frågetecknet för AFF så jag ser det. Det är aldrig positivt att bli av med så många duktiga spelare.

Men det som gör att frågetecknet minskar en aning är att nyförvärven ser mycket intressanta ut. Linus Malmborg från Gefle i backlinjen, Philip Hellqvist från Djurgården och Christopher Brandeborn från Superettans DIF på mittfältet och Fuad Hyseni och Admir Aganovic i anfallet.

Som ni hör är det en del rotation i Assyriskas trupp inför säsongen och det återstår att se om det faller väl ut. Men jag tror det gör det. Det kan faktiskt vara så att jag har satt Assyriska för långt ner. Jag har en känsla av att Assyriska blir att räkna med i år. Ett varningens finger är härmed utfärdat.

4. GIF Sundsvall

De tre senaste åren:
2010: 3:a Superettan
2011: 2:a Superettan
2012: 14:e Allsvenskan

Kommentar:
Norrlänningarna som vägrar att etablera sig i Allsvenskan skall försöka studsa tillbaka direkt. Som vi alla vet är detta inget man bara gör utan att anstränga sig. Man har ofta en övertro på sin egen förmåga och hur man står sig jämfört med resten av Superettan. Halmstad lyckades undvika detta ifjol och gick genom en kvalseger mot just Sundsvall rätt upp efter endast ett år i Superettan.

Är det då något lag som har rutin ifrån Superettan och vet vad denna serie handlar om så är det ändå Sundsvall. Men jag har ändå väldigt svårt att bestämma mig för om det blir flipp eller flopp för Sundsvalls satsning att direkt bli allsvenska igen. Därmed sätter jag dem på en fjärdeplats. Under det positiva kvalstrecket men ändå ingen usel säsong.

Man har defintivt kvalitet i truppen. Ari Skulason är en av seriens bästa mittfältare och målvaktsduon Oscar Berglund och Tommy Naurin är båda målvakter som skulle hålla för Allsvenskt spel. Om man ser till Sundsvalls ambitioner att direkt studsa tillbaka till Allsvenskan så sätter jag ett litet frågetecken för backlinjen. 46 insläppta ifjol och Fredric Jonson har lämnat för allsvenskt spel i BP.

Giffarna kan i min värld lika gärna sluta etta som tia i år. Mycket svårbedömd satsning.

3. Örebro SK

De tre senaste åren:
2010: 3:a Allsvenskan
2011: 12:a Allsvenskan
2012: 15:e Allsvenskan

Kommentar:
2011 skulle man ta steget. Man hade sakta men säkert byggt upp ett allsvenskt topplag och året innan slutade med en tredjeplats och nu var det guldet som var i sikte. Säsongen blev en stor besvikelse och man ville självklart inför 2012 förbättra den tolfteplatsen som blev utfallet 2011. Men även 2012 blev en väldigt dålig säsong. Så dålig att man åkte ur Allsvenskan efter att ha legat under strecket i stort sett hela säsongen.

Nu skall man snabbt tillbaka igen. Så lyder ambitionen och man får, tillsammans med Hammarby, alla förhandstips till att man lyckas med just detta. Tittar man till truppen är det inte konstigt att man är favoriter. Försvaret är, med Patrik Anttonen som undantag, intakt sedan fjolåret. På mittfältet har man framförallt tappat Tobias Grahn och Daniel Bamberg. Tobias Grahn ersätts dock på ett mycket spännande sätt av Tobias Nilsson. En spelare som dominerade i Falkenberg innan han förra säsongen var ordinarie i Åtvidaberg som gjorde en stark säsong i Allsvenskan.

Så har vi då anfallet. Det är lätt att när man skall tippa inför en säsong stirra sig blind på lagens offensiva kvaliteter. Skulle jag göra detta med Örebro skulle de vara på en solklar förstaplats.

Peter Samuelsson, Shpetim Hasani, Kalle Holmberg, Marcus Astvald, William Atashkadeh och Alhassan Kamara.

Där har ni Örebros anfallsuppsättning. Den är inte att leka med. Det finns definitivt inget lag som är mer välbärgat på den fronten, på pappret, i Superettan i år. Men att ramla ur Allsvenskan och ta sig direkt upp igen är, som tidigare nämnt, ingen barnlek. Örebro ska bara upp igen. Det kan sätta stor press på laget.

Men en kvalplats blir det i alla fall.

2. Landskrona BoIS

De tre senaste åren:
2010: 5:a Superettan
2011: 10:a Superettan
2012: 6:a Superettan

Kommentar:
En känsla jag får när jag hör namnet Landskrona BoIS är att ”det här laget borde väl ändå ligga i Allsvenskan va?” Fråga mig inte varför, kanske är det dusterna med ÖIS i början av 2000-talet som är i mitt huvud, men för mig är Landskrona ett Allsvenskt lag.

Men man har inte legat i Allsvenskan sedan 2005 faktiskt. Det är en lång tid. Men nu är det dags. Tror jag…

Varför tror jag då på detta Landskrona? Landskrona som till synes har en tunn backlinje och ett relativt tunnt mittfält. Ja, varför gör jag det säg…

Framförallt grundar jag detta tipset på tre grunder:
1. Alex Nilsson – Jag tror lånet från Malmö FF vinner skytteligan i år. Ja, jag tror han exploderar i år. En skyttekung gör mycket för ett lag.

2. Offensiven överlag – Inte stirra sig blind på offensiven sa jag ju alldeles nyss!? Nej, men offensiven är ju hälften av ett lags spel, och Landskronas offensiv ser mycket spännande ut. Med Andreas Dahl som kan servera passningar och fasta situationer. Intressant.

3. Magkänsla – Något lag är det alltid som skräller i Superettan. Ifjol var det Öster som relativt få tippade skulle ta klivet upp. Dom dominerade Superettan fullständigt från start till mål. Min magkänsla funkade då, då jag prickade in ett bet på att Öster skulle ta klivet upp (ja, jag skryter). Jag litar på magkänslan i år också. Det är Landskronas år i år.

1. Hammarby IF

De tre senaste åren:
2010: 8:a Superettan
2011: 11:a Superettan
2012: 4:a Superettan

Kommentar:
Det kan väl inte gå på något annat sätt i år va? Med den truppen Hammarby besitter i år är det riktigt dåligt om de inte skulle ta klivet upp. Jaja, ”de har misslyckats med bra lag förr”, ”de har för mycket press på sig”, bla bla bla. Tar inte Hammarby det i år så vet jag inte när det är deras tur egentligen.

Med seriens förmodligen bästa målvakt (Johannes Hopf), förmodligen även seriens bästa mittbacksuppsättning (Max von Schlebrügge, Daniel Theorin, Thomas Guldborg och Monday James), med ett mittfält som består av sju potentiella startspelare och tre unga talanger, och ett anfall med Erik Sundin och Mattias Adelstam i spetsen. Med allt detta så är Hammarby favoriter och skall så vara, för de har absolut Superettans starkaste trupp 2013. No doubt about it.

Men det är ju inte alltid så att den bästa truppen vinner. Det är verkligen inte heller så att Hammarby alltid presterar max utifrån potentialen de har. Men i år ser jag inget som skall kunna stoppa dem.

Sista våren på Söderstadion, och sedan inflyttning på en ny arena. Båda de sakerna är positivt för Hammarbys 2013 i min bok. Båda de sakerna gör att spelarna får en extra boost.

Med den truppen, med det stödet, med den arenasituationen och med den Superettan-rutinen Hammarby fått de senaste åren så kommer de att gå upp i år. Det finns inget annat i min världsbild.

Kvartsfinal. Två matcher ifrån en final. Tre matcher ifrån Europaspel. En utopi har blivit något som ändå skymtar till borta i horisonten.

Visst är det roligt med cupspel?

***

Veckan som gått!

Halmstads BK-ÖIS

Planen var ända fram till dagen innan match att jag skulle ta mig till Halmstad. Saker kom emellan och så blev tyvärr inte fallet. Därmed har jag ytterst lite att säga om matchen. Efter att ha sett LG-sammanfattningen (att jag fem månader efter Division 1-avskedet fortfarande refererar till LG är…oväntat), så kan jag ändå konstatera att det var ett mycket vackert straffmål av Il Capitano Lillström, alltid kul att se spelare som vågar slå straffarna högt upp i nätet.

Jag kan även, av bilderna att döma, konstatera att det var ett respektabelt antal ÖIS:are på plats! Riktigt skoj. Det märks att det blåser positiva ÖIS-vindar och att det så har gjort i ett ganska bra tag nu.

Om ni vill läsa mer om matchen och av någon anledning inte redan läst Sambadefensivs artiklar så är det bara att scrolla ner här på sidan. Matchrapport, spelarbetyg och intervjuer ligger nämligen uppe.

Officiellt byte

Jag har ju redan avhandlat detta ämne i tidigare artiklar men det tåls att tas upp igen. För igår annonserades det alltså på ÖIS hemsida att David Leinar ersätts som lagkapten av Jakob Lindström. Detta har vi ju alla vetat nu hela försäsongen egentligen, men nu är det officiellt.

Efter vintern finns det ingenting i mina ögon som tyder på att detta på något sätt skulle vara en dålig lösning. Det märks inte överhuvudtaget att han bara är 19 år gammal. Orutinerad kan man heller inte säga att han är. Jo på Superetta-nivå är han ju det, men 46 spelade seriematcher för ÖIS de senaste två åren (där han startat samtliga!) vittnar om att han har mer rutin än de flesta 19-åringar på den här nivån.

Efter David Leinar, Björn Anklev, Marcus Allbäck, Anders Prytz, Dick Last o.s.v. är det alltså Jakob som får bära kaptensansvaret.

Ämnet är redan rätt uttjatat så jag ska inte mala på mer, men man kan inte säga annat än att det är stora namn han efterträder. Men vem vet, om 10 år kanske det är stort för dåtidens kapten att han får vara just det när Jakob Lindström en gång i tiden var det.

Eller så är Jakob fortfarande kapten då.

Man vet ju, som bekant, aldrig.

Årsmöte

Jag känner att jag har varit väldigt dålig på att dyka upp i de olika ÖIS-sammanhangen denna veckan. Årsmötet kan räknas in till det.

Den stora frågan på detta årsmöte var ju det eventuella ombildandet av Örgryte IS till en alliansförening. Så blev också som bekant fallet. Det innebär alltså att från och med 2015 kommer ÖIS fyra olika sektioner bli egna föreningar, som förgreningar till moderföreningen Örgryte IS.

Mer om detta läser ni bland annat här och här.

Cuplottning

Som tidigare behandlats här idag på Sambadefensiv så blev det alltså en ”drömlottning” i kvartsfinalen av Svenska Cupen. Både för oss och för våra motståndare Falkenbergs FF. Sju raka nederlag för ÖIS mot FFF skall alltså vändas till en seger, och görs det då väntar alltså en semifinal. Så långt framme var det längesen ÖIS var i Svenska Cupen, det skall sägas.

Det måste dock vara jobbigt för Danny Ervik att behöva möta ÖIS fyra gånger på ett år. Att så ofta behöva se att gräset såklart är grönare på vår sida.

Efter många om och men verkar nu tidpunkten för kvartsfinalen vara bestämd. 3:e april 18.00. 18.00 är såklart ingen optimal tid en vanlig onsdag, men tyvärr måste även vi (av någon anledning) rätta oss efter Champions League-spelande.

Plats för matchen då? Ja, det är Falkenberg som har hemmaplan och isåfall är det Falkenbergs IP som gäller. Men. Det snackas på lite olika ställen om att det inte är säkert att planen kommer att vara i speldugligt skick i tid, och Falkenbergs reservarena är Borås Arena. Låt oss hoppas på en Borås-resa. Därifrån har man många goda minnen, då tänker jag framförallt klackmässigt. För ur läktarsynpunkt är det få arenor som går att skapa ett liknande tryck på som Borås Arena. Falkenbergs IP är inte en av dem.

***

Veckan som kommer!

ÖIS-Qviding FIF

Väldigt väntat så blev det en extra träningsmatch emellan gruppspelet i cupen och seriestarten. Qviding FIF är det som får äran att ställas emot ÖIS. Qviding som med Alexander Jeremejeff från start slog ett U21-betonat GAIS så sent som igår kväll. 1-0 blev slutresultatet efter mål av ytterbacken August Wängberg.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tror Hans Prytz kommer att använda den här matchen till. Kommer han fortsätta spela in en startelva som förmodligen skall spela ihop i cup-kvartsfinalen och i seriepremiären, eller kommer han passa på att spela vissa spelare som inte fått så mycket speltid på försäsongen? Men då kan man även ställa sig frågan: Är det verkligen många spelare som inte fått så mycket speltid hittills? Jag tycker ändå rotationen varit bra under träningsmatchandet på de flesta positioner. Så vi säger väl nåt mittemellan, om det är möjligt? Många givna spelare får spela, men även ett par som inte fått lika mycket speltid. Det låter väl.

Ifall jag själv skulle försöka mig på att formera en elva tills på lördag så skulle den börja med Peter i mål. Tobias Bratt, David Leinar, Adam Rosén och Hannes Sahlin i backlinjen.

Johan Hedman, Filip Holländer, Johan Lundgren och Jacob Ericsson som mittfältare.

Slutligen Henrik Carlsson och Oskar Wallén som anfallare.

Så. Lite blandat. Lite givet, lite ”nytt”.

Lördag 13.00 är det som gäller för matchen. ÖIS-gården är spelplatsen.

Sällskapet

Den förträfflige Mattias Åséns dokumentärserie ”Sällskapet” har hittills kommit i ett avsnitt. Det andra planeras komma ut i slutet av veckan. Som ni säkert redan vet är Jakob Lindström huvudperson i denna veckans avsnitt.

Medan ni sitter hemma och väntar, otåligt, på del 2 kan ni ju titta på den så kallade ”teasern” till just del 2.

***

ÖIS-veckans bästa!

Faktumet att vi slog ut tre allsvenska lag och nu är ett av åtta kvarvarande lag i Svenska Cupen. Alla till Falkenberg! (eller Borås eller whatever..)

***

ÖIS-veckans sämsta..

Ja, vi förlorade ju faktiskt matchen mot Halmstad, vilket man nästan glömt av.

Träningsmatcherna är nu över och seriespelet börjar skymta till i horisonten. Men Svenska Cupen är det som inleder ÖIS tävlingssäsong 2013. I och med detta tycker jag det är läge för mig att ställa mig några frågor om just ÖIS säsong 2013.

Förra året kritade jag ner fem stycken frågeställningar som jag kände var tvungna att infrias för att ÖIS skulle ta och vinna Division 1 Södra. I år är det också fem frågor som ställs, med en liten skillnad. Frågorna som enligt mig måste bli besvarade är inte för att ÖIS skall gå upp en serie, utan för att stanna kvar i den vi är i.

I artikeln som skrevs för ganska exakt ett år sedan tog jag upp dessa frågor:
- Vem gör målen?
- Håller yttermittfältet?
- Tar Jakob Lindström ännu ett steg i utvecklingen?
- Fixar tränarparet att leda ÖIS till framgång?
- Kommer vi på läktaren stödja laget lika bra som tidigare år?

Ja, vad säger man? Alla frågor besvarades mer eller mindre på ett positivt sätt. Punkt tre, fyra och fem blev det ett rungande ”ja” på, tycker jag. Yttermittfältet höll absolut, men det blev andra spelare än vad jag resonerade kring som fick bära upp det. Filip Holländer var väl kanske den mest lysande yttern sett över säsongen, vilket man absolut inte trodde innan såklart, av flera anledningar. Och vem som skulle göra målen blev besvarat på så sätt att Emil och Oskar delade på bördan och gjorde det överlag bra.

Kommer det se lika positivt ut när vi tittar i backspegeln nästa år? Låt oss hoppas.

1. Vem gör målen?

Ja, vafan, den här frågan får stå kvar. Även om det bevisades förra året att vi hade spelare som kunde göra mål på Division 1-nivå behöver det inte betyda särskilt mycket alls tills i år.

Många har skrikit efter en ny anfallare hela vintern. Vissa mer, andra mindre. Jag hade kanske inte haft något emot att ta in en etablerad anfallare, men då ekonomin ser ut som den gör tycker jag det är rätt beslut att satsa på de fyra, fem anfallare vi har att tillgå i truppen.

Ja, men så vem gör målen då? Ja, ni vet väl vi det här laget att jag har en omåttlig tro och tillit till Oskar Wallén. Så där har vi förstås mitt personliga svar. Men bakom honom då? Ja, där har vi ju då framförallt Emil Karlsson, Ricky Yarsuvat och Henrik Carlsson. Utgår vi från fjolårssäsongen och årets försäsong så är ju Emil nummer ett eller nummer två i rangordningen av våra anfallre (Oskar inräknad alltså). Emils målskytte har ju dock sett allt annat än bra ut såhär på försäsongen. En oro börjar väl så smått krypa på en, men än har han och resterande anfallare mycket tid på sig att bevisa att de kan rulla bollar över mållinjen.

Detta blir såklart även i år en nyckelfråga som måste besvaras för att ÖIS säsong skall bli lyckad.

2. Blir Sebastians avsked för tungt?

Att Sebastian Johansson lämnade laget innan träningsmatchandet drog igång på allvar var ett oerhört tungt besked. När han skrev på nytt kontrakt bara någon månad tidigare var det ett besked jag och många med mig jublade högt åt. Vår mittfältsmotor skulle även kriga på med oss i Superettan. Men så blev det inte.

Nu står vi där med ett innermittfält bestående av framförallt tre spelare: Jakob Lindström, Johan Lundgren och Filip Holländer där jag innan Sebs avsked helst ville se den sistnämnda få fortsatt förtroende på yttermittfältet även i Superettan. André Nilsson är väl kanske den fjärde spelaren som kan räknas som någon slags innermittfältare, men han kan vi ju inte riktigt räkna med år 2013. Seriespel för honom är en bonus i år.

Då tänker kanske någon ”men det här är ju bra spelare”. Javisst är det det, innermittfältet har övertygat såhär långt in på försäsongen. Men tre spelare på en position där två används från start över en 30+ matcher lång säsong för att undvika nedflyttning. Ni hör hur det låter va? Det är tunt. Mycket tunt. En skada så står vi där och får ha nödlösningar som alternativ. Så ska det ju ändå inte vara.

Om målskyttet var en viktig fråga så är detta en ännu viktigare fråga. Bra innermittfält vinner man matcher på. Bra bredd på ett innermittfält är nödvändigt för ett bra innermittfält. Den här frågan oroar mig faktiskt.

3. Är mixen i laget bra?

Årets stora snackis är såklart det extremt unga laget ÖIS förfogar över detta år. Nittiotalist efter nittiotalist har plockats in för att både bredda och spetsa till truppen. Till en såpass stor utsträckning så att ÖIS har den yngsta truppen i hela Superettan för tillfället. (Som det skrevs om här)

Nu är då frågan, är det för många unga spelare? Det kan man inte svara på nu innan säsongen har börjat utan detta kommer visa sig, framförallt när säsongen går in på den andra halvan skulle jag vilja påstå. Då visar det sig om de unga spelarna orkar med en hel säsong eller om det märks att vi har ett väldigt oerfaret lag.

David Leinar och Christofer Bengtsson har ju väldigt viktiga roller i år som lagets ”pappor”. Kan de och de övriga spelarna över…ja…23, ta ett ansvar och visa vägen för de unga och hjälpa de att utvecklas hela tiden då kan detta falla väl ut såklart. Men det är upp till bevis för samtliga inblandade.

4. Tar Jakob Lindström ännu ett steg i sin utveckling?

Ännu en fråga som får stå kvar sen ifjol, och kanske att frågan är ännu viktigare i år, och då tänker jag framförallt på det faktum att Jakob ju faktiskt är lagkapten i år. Det är han som ska leda laget. 19-åriga Jakob Lindström. Det är såklart anmärkningsvärt att en 19-åring tar över bindeln från en äldre lagkamrat som har kvar sin roll i laget. Men det har vi redan pratat en massa om.

Om Jakob kommer ta ytterligare ett kliv i sin utvecklingskurva ser jag trots allt som rätt självklart. Jag tycker att man redan på försäsongen ser att han har något stort på gång i år. Han har verkligen gått i bräschen för lagets inställning och krigarmentalitet. Detta kommer att behövas under hela säsongen och jag är övertygad om att Jakob kommer att vara den som står längst fram i frontlinjen och leda trupperna hela vägen.

Så låt oss njuta ännu en säsong av denna fantastiska innermittfältare för man vet aldrig hur länge man får chansen att göra det.

5. Finns det någon joker som kan kliva fram?

Luddig fråga? Ja, kanske. Men det jag vill få fram är om det finns någon i truppen som kan överraska. Någon som kan bli vår ledande spelare mot ett nytt kontrakt i Superettan utan att vi riktigt tänkt oss det. Nu har väl Johan Hedman varit såpass bra under försäsongen att han inte riktigt kan räknas in som en joker, men där har vi annars en spelare som skulle kunna överraska och vara viktigare än vi tror.

Ricky Yarsuvat är en annan spelare jag får upp i skallen. Skulle han kunna kliva fram och spruta in lite mål?

Daniel Paulson? Jacob Ericsson? Vem eller vilka kan ta stora kliv framåt och bli ledande spelare? Jakob Lindström och Filip Holländer får man väl ändå säga är praktexempel på spelare som klivit fram och blivit nyckelspelare från nästan ingenstans.

Så. Vilka antar utmaningen?

Ja, dessa fem och såklart hundratals frågor till kommer besvaras under säsongens gång. Låt oss hoppas att svaren är utformade så som vi vill att de ska vara.

En aning kortare ”Veckans tankar” har ni förmodligen framför er. Tidsbrist är orsaken. Som vanligt, säg!

Men lite grann hinner jag ändå med att plita ner mitt i allt nedrans pluggande.

Let’s go.

***

Veckan som gått!

ÖIS-Falkenbergs FF

Årets första förlust. Det dröjde längre än vad man kanske trott. Men att det skulle bli en förlust mot Falkenberg, det var ändå på något sätt självklart. Som det tidigare skrivits här på sambadefensiv så har vi knappast ett trevligt facit mot Hallänningarna de senaste åren. Detta späddes alltså på under gårdagskvällen.

Tyvärr var jag inte på plats under den kalla tisdagskvällen på Valhalla så några analyser från matchen kan jag inte bidra med. Inte det heller!

Men att vi måste spela bättre för en vinst i premiären den 7:e april är det ju absolut ingen tvekan om.

Ny klubbchef

Spelat i ÖIS i tio år. Visserligen inga i A-laget. Men ÖIS:are är vår nya klubbchef i vilket fall. Lennart Lindorsson är hans namn och han är alltså mannen som skall ersätta Mats Janson som var tvungen att sluta efter seriesegern i höstas.

Det har varit en lång väntan. Det kan man ju om man vill se som ett bra tecken. Ett tecken på att ÖIS med omsorg letar igenom hela marknaden och noggrant väljer sin man/kvinna.

Lennart har, som ni alla säkert redan läst, erfarenhet från fotbollssammanhang tidigare. Då tänker jag inte på ungdomsåren i ÖIS, utan sportchef-åren i Jitex BK. Utöver det har han även varit marknadsansvarig på Volvia, där han säkerligen hade en del uppgifter som liknar vissa han kommer att ha nu.

Då jag inte hört talas om denna man innan, tyvärr, kan jag inte utlåta mig något om vad jag tror han kommer tillföra med mera. Men kanske är det bra, då det inte spelar någon som helst roll hur han tidigare varit på sina jobb. Han har fortfarande allt att bevisa i ÖIS. Vi hoppas och tror i alla fall att han kommer göra ett hästjobb, precis som hans företrädare Mats Janson.

Seriebyte

Ja, vårt U17-lag (också känt som Tipselit Yngre) skall i år inte husera i pojkallsvenskan, utan i den lokala Göteborgsserien. Anledningen och fördelarna med detta kommenterades på ÖIS.se såhär:

”Detta innebär att man har möjlighet att spela med killar födda 1994 och 1995 i detta lag och att ingen spelare då behöver lämna föreningen om man inte blir uppflyttad till U19 truppen. Dessutom sparar klubben en hel del pengar på denna förändring då det är en stor kostnad att delta i pojkallsvenskan med långa och dyra bussresor till bortamatcherna.”

Om detta är bra eller dåligt? You tell me!

***

Veckan som kommer!

IFK Göteborg-ÖIS

Då var det derbydags igen. Sista träningsmatchen innan Svenska Cupen drar igång. Generalrepetition med andra ord. Visst känns försäsongen betydligt kortare i och med Svenska Cupens ändrade upplägg? Trevligt, om ni frågar mig.

IFK Göteborg står alltså på andra sidan plan på Valhalla på lördag. Senast vi mötte Blåvitt i en riktig fotbollsmatch (nej, jag räknar inte in förra årets match där) var för ca tre och ett halvt år sedan. Det är länge det. Länge har vi gått och väntat på vår revansch. På lördag skall vi få den.

Visst fan klingar det gött? Örgryte IS mot IFK Göteborg. En mängd känslor kommer till ytan. Härliga. Hemska. Fantastiska. Bedrövliga. Och så vidare. Men mest av allt kommer känslan att detta, DETTA, är det riktiga Göteborgsderbyt. Det har varit mycket fokus på GAIS-matcher de senaste åren. Men det är ju nu det riktiga derbyt spelas.

Så vad har vi att vänta oss? Förutom ett sånär som fullsatt Valhalla IP. Förmodligen har vi att vänta oss ett Blåvitt som kommer att föra spelet, hålla i bollen. Inte omöjligt att spelet kommer likna första halvleken mot BK Häcken. I och med det kan vi ju även hoppas att andra halvleken då ser ut som den andra mot Häcken.

Mer inför matchen kommer såklart komma upp under veckan här på Sambadefensiv.

Se nu till att köpa biljetter. På lördag skall vi att gammal är äldst. Att det rödblå originalet ALLTID är finare än den blåvita kopian.

14.00. Valhalla IP. Be there.

***

ÖIS-veckans bästa!

Inte mycket att hämta här inte, då jag inte infunnit mig på en enda ÖIS-match i veckan. Men när jag hörde att en av mina absoluta favoriter Danny Ervik fick applåder från ÖIS-klacken och att han senare i matchen svarade tillbaka med applåder själv gör mitt hjärta lite extra varmt.

***

ÖIS-veckans sämsta..

Falkenbergs FF. FC Trollhättans efterträdare som bogeyteam?