Den sista ronden

Efter en försäsong som ingav hopp, en vår som likt så många andra ÖIS-vårar svajjade, en urstark höst med få dippar och en första kvalmatch som gav ungefär ett så bra utgångsläge man kunde hoppats på så står vi nu inför säsnogens sista match. Den spelas den 8:e november kl 15.00 på Strandvallen vid en blåsig östkrok av Blekingekusten och avgör om det blir spel i Superettan för de rödblå nästa år, eller om vi återigen kommer tvingas bjuda in lag som Höllviken och Tvååker till Gamla Ullevi.

Det känns som att floskelgeneratorn har gått på högvarv de senaste åren. Om hur viktigt det är att börja klättra från södergyttjan i division 1. Bort från kvartersgäng, bort från medieskugga, bort från ekonomiska stålbad och bort från den oattraktiva status som följer av att husera i där. Floskler finns för att de inte sällan är sanna, så även i det här fallet. Klubben behöver det här. Fansen behöver det. Spelarna behöver det. Hela den rödblå gemensakapen behöver det här.

De sportsliga förutsättningarna är lika enkla som skrämmande. Den i det här fallet älskade bortamålsregeln innebär att gör vi ett mål så måste Mjällby gör tre. Och avsett så måste Mjällby göra Minst ett mål, de måste vinna. Förhoppningsvis kan det faktumet ge en lämpligare matchild för ÖIS imorgon. I torsdags hade det rödblå manskapet en del problem med Mjällbys omställningsspel. Bangura och Abdu är kvicksilversnabba, något som inte helt passade ett högt pressande Örgryte som behövde göra mål. Imorgon är rollerna något omvända. Mjällby kommer sätta behöva sätta tryck från start. Något som kommer testa oss men i lika imvänd ordning kommer ge omställningsmöjligheter. Vi har spelare i Ohlsson, Paulsson och Atashkadeh som är som extremt duktiga kontringsspelare och kommer få chanser.

Mjällby-spelarna har efter torsdagens match uttalat sig ganska optimistiskt i lokalpressen inför morgondagen. Man menar att Örgryte är sårbara i djupled och att de kändes trötta på slutet under båda halvlekarna. Något som inte är osant, men med största sannolikhet också en produkt av matchbilden som tvingades fram med ett passivt MAIF på som lät ÖIS driva mycket boll medan de positionerade sig på egen planhalva och försvarade. Det i kombination med att Mjällby är bättre på alla positioner än de flesta lag vi mött 2015 tröttade ut oss.

Uppställningsmässigt förväntas Örgryte ställa upp på samma vis som i torsdags. De rapporter som givits menar att Jakob ska vara återställd efter smällen i torsdags och redo för spel. Det kommer ligga mycket press på vår backlinje och på det centrala mittfältet att mota Mjällby bort från straffområdet så mycket som möjligt, och på kantspelarna att kunna ställa om när lägena ges.

Men till syvende och sist handlar det om att vilja det här. Att med alla medel jaga bort och förtrycka nervositeten och gå ut på Strandvallen som ett lag som ska till Superettan till varje pris. Springa, kämpa och slåss med hjärna för varje centimeter och för varje av de 600-800 rödlå supportrar som kommer finnas på plats och sjung i 90 minuter. Att i varje motlägg, i vaje löpduell och vid varje defensiv hörna ge allt för fägerna och för märket på bröstet. För vi behöver det här. Och vi förtjänar det här.

Imorgon kl. 15 vandrar elva utvalda män ut på Ett med största sannolikhet blåsigt Strandvallen en söndag i november och slåss för oss alla. Samtidigt kommer hundratals utvalda män och kvinnor stå på en bortaläktare på ett sannolikt blåsigt Strandvallen en söndag i november och skrika sig hesa. Det kan omöjligt misslyckas.