Is It All Over Now Red&Blue?

Free at last. Free at last. Thank god almighty! We’re free at last.

Den inledningen har ingenting med ÖIS att göra. Det är inget utrop av lycka över att slippa Björns inlägg bakom målburen nästa år, även om jag kanske inte alltid varit vår kaptens största fan vad avser spelet på planen så tycker jag det är synd att han lämnar, vi förlorar en kille som alltid gör ett habilt dagsverke på planen men framförallt tappar vi vår kanske starkaste profil och en väldigt nyttig spelare vid sidan av själva bollsparkandet, speciellt med tanke på det lapptäcke till A-trupp som klubben försöker sy ihop i dagsläget. Han lämnar en ungefär ankstor hålighet i det syslöjdsprojektet. Jag citerar heller inte vår kungligt lutheranska baptistpastor från Georgia för att jag glädjs åt att vi slipper se Alex försöka spela försvarsspel även om jag är lite chockad över att vi lyckades sälja av honom så enkelt. Med det sagt tror jag inte att det är helt omöjligt att lyckas få någorlunda ordning på vår vänlige brasse, han har ingredienser i sitt spel som jag tror en skicklig tränare med förmåga att ge honom rätt roll och tydliga instruktioner kan dra nytta av och få en hyfsat effektiv spelare. Och min känsla är att Özcan Melkemichel, Syrianskas tränare, är vassare Pekings nya dito. Hur tänkte den klubben när de kängade Göran Bergort förresten?

Men som sagt, inledningen handlar inte om ÖIS eller Göran Berort eller Björn Anklev utan var mer en kort personlig suck av lättnad som i ärlighetens namn inte är intressant  för någon annan än just mig. Och jag är ju rätt ointressant i sammanhanget så låt oss gå vidare till vad det var jag egentligen tänkte skriva om.

Vi tar avstamp i rubriken istället. Är det kört nu? Det har knappast varit några lyckans månader för oss Öisare. Krisrubriker. Inga pengar. Som vanligt. Det är knappast något nytt på den fronten, skillnaden är väl att det tas i med stora saneringsskopan den här gången. In med anticimex bara. Det man kan fråga sig, som bland annat herr Hox gjorde för ett tag sedan, är hur man från ledningshåll inte lyckats inse detta tidigare. Varför gör man inte saneringsarbetet INNAN kackerlackorna sitter och shottar tequila i vardagsrummet? Det blir ju så mycket mindre dramatiskt då. Då hade man haft möjligheten att behålla ett skelett att limma fast köttslamsorna på för att bygga vårt nya Frankensteins monster. Nu sitter vi istället med en testikel i ena näven och ett pannben i den andra och funderar hur fan vi ska kunna bygga någonting som håller ihop överhuvudtaget. Att koka soppa på en spik blir så otroligt mycket enklare om man har en gryta att koka den i.

Jaja. Åter till frågan i rubriken. Är det över för oss rödblå?

Svaret är givetvis nej.

Jag må ha en lite märklig inställning till saker och ting men jag tycker på nåt sätt att det prekära läget vi har hamnat i är lite ballt. Det finns en charm i att slås i spillror, samla ihop det man har och bygga nytt. När man kommer riktigt långt nerifrån smakar champagnen så jäkla mycket bättre när man till slut sitter på sin tron av diamant. Man ska förvisso ta sig dit något som är jäkligt snårigt och långt ifrån säkert att man lyckas med men jag kan inte hjälpa att jag gillar utmaningen.

Såväl undertecknad som Magnus B har snackat om hjärta och själ och jag ska inte gå in mer på det nu men kanske kan vi hitta just detta när allt är som jävligast.

Jag ska bli lite fånigt hollywoodsk nu. Alla har väl sett de där amerikanska idrottsfilmerna i vilka en nedgången klubb med usla spelare, utan publik och med onda krafter som vill lägga ned klubben alternativt köpa ut den och flytta den till Florida, genomgår en askungeförvandling och vinner antingen en titel eller väldigt mycket stolthet och på det sättet räddar klubben. De hittar någon alkoholiserad gammal stjärna att träna klubben, han börjar som ett tragiskt skämt men visar sig vara en demontränare(vad gör Gazza idag?). Sen plockar de upp någon has been supertalang som inte hade psyket för att verkligen lyckas utan bröt ihop i ett avgörande läge(en likadan situation återkommer givetvis senare i filmen), en lirare från något märkligt land som ingen hört talats om och har massa konstiga ritualer för sig inför match(ett märkligt land för en amerikansk publik har för övrigt en tendens att innebära allt utanför USA, Europa(som givetvis är ett land, det ligger i närheten av Tyskland) och Kanada), en kille som är jättedålig på allt men har en speciell skill i stil med ett skott som Bullen i den gamla Busterserien, ett gäng råbarkade bröder som skrämmer livet ur motståndarna, en föredetting som får en ny vår osv osv. Det börjar katastrofalt, man når en vändpunkt och boom boom swop swop så hittar man själen och hjärtat i det man gör och plötsligt börjar man vinna. Ni vet vad jag menar. Jag måste erkänna att jag har en soft spot för den typen av filmer, något som för en snubbe som går igång på Kurosawa och filmer med namn som Dödens Tungkyss kan vara lite svårt att stå för ibland.

Så vad är min poäng? Ja det kan man fråga sig. Poängen, eller nåt, är att vi är det laget. Fast det hade ni såklart redan förstått. Vi är klubben utan pengar, publik eller framgångar, med en trupp som blir allt svagare för varje minut av le saison dingue som går och krafter som velat lägga ned klubben. Livet är förvisso ytterst sällan som i Hollywood men förhoppningar och ambitioner tycker jag jävlar i mig att vi ska försöka imitera även när vi är på botten. Speciellt när vi är på botten.

(det är här jag håller ett femton minuters tal om hur viktigt det är att vi går samman som vinnare istället för att splittras som förlorare yadda yadda yadda bla bla bla tårar i ögonen)

Vi kommer nämligen att behöva lite fånig hollywoodsk tro på mirakel nu när råttorna lämnar skeppet och simmar mot land.

Ja jag vet att det är fel och orättvist att kalla de som lämnar för skadedjur med stora framtänder, vissa tvingas bort och andra lämnar för att det vore vansinnigt att stanna kvar. Jag förstår dem. Det är inget konstigt med att lämna ett sjunkande skepp. Jag tycker absolut inte att vi kan kritisera någon som sticker. Men de simmar lik förbannat iväg, även om det är av självbevarelsedrift.

Vi som är kvar har i vilket fall en intressant tid framför oss. Åtminstone i mina ögon. Ring in det nya. Ring ut det gamla. Det må vara ett brutalt sätt att göra det på men klubben är i behov av ordentliga förändringar och har så varit ett bra tag, förhoppningsvis är ett rejält sammanbrott precis vad vi behöver.

En sak som jag verkligen hoppas vi äntligen kan få bukt med är klubbens självbild, åtminstone från ledningshåll, visst har vi vår historia, visst är vi lite av en sleeping giant med svenska mått, men vi är inte imperiet, vi är rebellerna, vi har ingen dödsstjärna, vi har en homosexuell robot av guld och hans soptunna till kompis som säger beep boop. En gayrobot av guld och en pipande soptunna är fan inte det sämsta men då kan man inte bete sig som om man sitter på kraften att spränga planeter. Det gäller att anpassa sig efter sina förutsättningar och därifrån jobba för att bli så bra som möjligt. Vi är på botten nu. And if you aren’t or ever have been at rock bottom then good luck to you in the big wide world. Frågan är hur vi gör för att jävlas med idioterna i elfenbenstornet? Vi måste tänka mer gerilla och mindre vanlig krigsföring.

Vi är ÖIS. Vi är gerilla. Det låter rätt bra eller hur?

Måste passa på och hylla Joakim Geigert också. Hyll hyll. Trist att du måste lämna, kände mig väl lite skeptisk när du först anställdes men jag är helt omvänd, du har varit en fantastisk tillgång för klubben, förhoppningsvis kan du komma tillbaka så snart som bara är möjligt, kanske för att ersätta nån av klåparna som fortfarande sitter kvar…

För det är väl det som skrämmer i hela den här ombyggnadsprocessen, jag kan inte påstå att jag har något gigantiskt förtroende för lirarna som sitter högst upp och ska försöka få den här skadeskjutna ekan i hamn. Men jag ska inte negga nu, först slå sönder, sen bygga upp. Och gillar vi inte det som byggs får vi ta över legoklossarna.

Stay positive.

Märkte att ni att jag lyckades undvika att nämna fågel Fenix?

Fan.

Och ordet stålbad.

Ah shit. Jaja.

Ring klocka ring.

Vi är ÖIS. Vi är gerilla.