Dags att gräva ner stridsyxan?

Det tycks bli Superettan för Álvaro Santos trots allt. Det står klart sedan de förmodade intressenterna lyser med sin frånvaro enligt nyhetskällorna idag efter intervju med vår sportchef Dick Last. Än är väl inte sista ordets sagt i den här dråpliga sagan, men läget är som det är nu. Álvaro Santos spelar för ÖIS kommande säsong. Är det då det här resultatet som vi ville ha ärligt talat? Vill vi att Álvaro Santos skall spela i ÖIS efter den fars som har utspelat sig via media i början på det här året?

Ja, jag måste säga att jag personligen har cashat ut en stor del förtroendekapital som jag hade investerat i Álvaro Santos under det gångna året. För mig har Álvaro Santos alltid varit den där smarta och kloka brassen inom svensk fotboll när han har spelat här. En spelare som har tagit sitt jobb på allvar, alltid kämpat för laget, och varit korrekt i sina uttalanden på en nästan klanderfri Helsingborgsbrasse-dialekt. Han har känts som en reko kille som vet hur man väljer sina ord och var de passar in. Eller ja. Det var just det jag trodde tills för bara någon månad sedan. Ack vad fel man kan ha ibland. Jag känner mig riktigt besviken på Álvaro Santos just nu.

Att Álvaro Santos inte vill spela i Superettan vet vi ju alla vid det här laget. Men nu verkar det alltså inte bättre än att både han och vi supportrar (och säkert flera på ÖIS-gården) får svälja det som har varit och se glada ut och jobba vidare för ett och samma mål. Att ta tillbaka ÖIS till Allsvenskan. Frågan är bara om det går att glömma det som har varit och det som har sagts via media? Att han inte vill spela i Superettan är en sak, men att sedan krydda på uttalandet med att klubben inte har ställt upp för honom kändes lite för mycket för min smak ärligt talat. Hur får man suddat bort det sista från sin näthinna för att kunna bygga upp en good feeling kring Santos igen?

Att man på ÖIS-gården har haft en öppen dialog med Álvaro efter det här är en sak. Det är ju bra för dem att reda ut detaljer kring turerna som har varit, och kanske har det växlats en handfull hårda ord dessutom. Det är ju bra att rensa luften ibland för att kunna gå vidare. Att sedan spelarna inte tittar snett på varandra i omklädningsrummet är ju också det en förutsättning för att det här skall gå bra i slutänden. Enligt vår lagkapten Björn Anklev så är det inte ett problem, utan Álvaro är fortfarande en i laget och de har inga problem med hans åsikter även om Björn själv tycker att Álvaro kunde ha skött det här snyggare. Surprise! Men hur blir det med oss supportrar då? När får vi höra Álvaros syn på läget som ett officiellt uttalande via ÖIS, och inte via någon aftonblaska den här gången?

Jag känner mig inte helt bekväm i hur man skall ställa sig till Álvaro Santos i ÖIS tröja om han nu står där en vacker dag inför en spelarpresentation strax innan match. Antingen så väljer man att hylla Álvaro som den kugge i laget han var i höstas och som vi hoppades på att han också skulle vilja vara för ÖIS i Superettan kommande säsong. Man hyllar honom som den fotbollspelare han förtjänar att bli hyllad som egentligen. Eller så blir reaktionen från läktaren minst sagt sval där alla är pinsamt medvetna om att den där spelare inte vill spela för klubben men gör det för att han måste och att inga andra alterantiv finns. Hur kul skulle det kännas på en skala? Hur kul skulle det kännas för oss och för Santos? Vem tjänar på det?

Jag tror att Álvaro Santos själv måste uttala sig officiellt via ÖIS hemsida om läget och hur han ser på ÖIS och om att fortsätta spela för klubben. Iallafall om det nu är sant att Álvaro Santos inte har några anbud och att målet är att han skall spela kvar i år (eller så länge det nu fungerar och inga andra andbud strömmar in). Jag tror i alla fall att jag som supporter behöver en bekräftelse av spelaren själv i fråga för att kunna tro på att allt är överspelat och allt är ”bra” på ÖIS-gården gällande Santosgate.

Tills dess att vi får ett officiellt utlåtande om läget så vill jag bara trycka på det jag tycker är viktigaste när man värvar fotbollspelare till ÖIS. Det jag vill ha i ÖIS är spelare med samma glöd och glädje i ögonen som unge herr Luka Miljaljevic hade på frågan om hur det kändes att spela för ÖIS i Klubb TV för några veckor sedan. Man kan givetivis inte kräva att alla spelare skall vara rödblå i hjärtat från start, men man skall värva spelare som är stolta över att få spela för ÖIS och villiga att hjälpa klubben att nå de uppsatta målen för säsongen i vått och torrt.