Mikael Carlsson

En person med stort intresse för Örgryte IS fotboll. Gillar att reflektera över saker och ting som händer runt omkring mig och om saker jag läser om i tidningar och på webben.

 

Då var träningsmatcherna 2011 (förmodligen) till ända och vi ser nu fram emot en säsong i Söderettan och förhoppningsvis blir det bara en 1-årig sejour i den serien. Då menar jag att ÖIS slutar som seriesegrare  i år för att spela i Superettan där klubben och klubbmärket mer hör hemma redan nästa år. Ordningen återställd efter pengakarusellen på ÖIS-gården. Men… frågan är om spelarna klarar det. Frågan är om spelarmaterialet ÖIS förfogar över nu räcker hela vägen. Efter gårdagens 0-1 seger för ÖIS på Ruddalen mot Utsiktens BK så ställer jag mig frågande.

För oss som tog oss till Ruddalen trots isande vårvind och en allmänt dassig motståndare (det skall ändå erkännas att Glenns pôjkar gjorde det bra mot ÖIS trots allt) så lämnades det inte mycket positiva besked för oss Öisare. I alla fall inte när det gäller det offensiva spelet. När man stod där och bevittnade detta mittfältsslag så insåg man ganska omgående att ÖIS största huvudbry den kommande säsongen kommer att vara vem som skall göra målen. Har du hört den förut? Som jag ser det nu så har ÖIS inte en enda ren anfallare att ställa på plan. Ingen killer som suger åt sig bollen, håller undan tills fler folk fyller på och sen passar in och skapar målchans. Inte heller en som helt utan respekt drar till bollen stenhårt ur alla omöjliga lägen och låter motståndarens målvakt sträcka ut för allt vad muskelfibrerna håller. Nej, vi har ingen naturlig spets.

Vi börjar längst bak och går sakta men säkert framåt. Försvaret är jag inte speciellt orolig för. Förmodligen har ÖIS i dagsläget seriens bästa backlinje. Hela backlinjen med Peter Abrahamsson i mål får godkänt i gårdagens match. Det blir aldrig direkt farligt någon gång under matchen runt ÖIS mål och jag tycker Valter och Leinar hade en bra ”vanlig dag på jobbet”. Det lilla som hände i ÖIS straffområde löste dem om nu Utsikten ens kom så nära. Även om jag tror att det kommer osa hetare i seriespelet runt vårt straffområde än vad det gjorde igår så kommer de här herrarna att reda ut det mesta. Skönt att se att Valter fortfarande kan glidtackla klockrent och att det fortfarande låter som om åskan slår ner när han gör det! Är det någon motståndare som trots allt ser fram emot att ta fighten med Valter så var så god min herre! Men var beredd att se dina benpipor förvandlas till panflöjter som med fördel säljes till Dana Dragomir för att ha råd med proteser efteråt.
När Dennis Jonsson får chansen att känna på lädret i andra halvlek istället för Valter som fick kliva av så såg man direkt att Dennis har varit med förr. Inga konstigheter alls. Vi har 3 st riktigt bra mittbackar. David Björkeryd och Christoffer Bengstsson på var sin ytterbacksplats såg också stabila ut. Det är skönt att se Bengtssons järnvilja och kämparglöd. Han håller definitivt i Söderettan. Han kan bli lite onödigt het ibland (tjafs med domaren) men just nu är det bara bra för att få igång det unga ÖIS-laget. David Björkeryd var som sagt stabil men kanske inte kommer fram som ytterback på ett sådant sätt som man väntar sig av en back på hans position numera. Detta tror jag har att göra med Jonathan Lindströms något låga utgångsläge som kantspringare på samma kant (vänster) vilket i sin tur resulterade i ett ganska så uddlöst anfall på den kanten.

Ja, när vi ändå är inne på ämnet och kommit fram till mittfältet. Kanske är det många lags problem att hitta naturliga vänsterfötter och kantspringare för vänsterkanten, men ÖIS har ju rent historiskt inte haft några direkta bra alternativ där på många år. Frågan är Jonathan Lindström passar som kantspringare på vänsterkanten? Jag tycker inte det. Jonathan verkar ha kopierat mycket av Pavels trampande på boll och någon vidare acceleration har han heller inte i steget. Jag ser nog hellre att Niclas Elving startar på vänster yttre mittfält kommande matcher, för när han byttes in och tog Jonathans plats så blev det en annan fart och precision i passningarna. Dels kan det ha att göra med att Utsiktens spelare började bli trötta, men jag tycker ändå att Niclas har ett mognare sätt att spela som jag tror gagnar ÖIS anfallsspel. Det känns helt enkelt kvickare och mer rejält. Han hittar insticken enklare eller gör valet snabbare att gå själv om det finns läge.

På innermittfältet så spelade Danny Ervik ihop med Jakob Lindström. Detta var sanna mina ord ingen lyckad kombination. Inget ont om Jakob. Han har en fruktansvärt bra bollbehandling och hittar kvickt passningsalternativ. Men han väger för lätt. Blir det bara lite tätare kroppskontakt än i matchen igår mot Utsiktens BK så tror jag dessvärre att Jakob plockas bort hyfsat enkelt i det defensiva spelet. Offensivt har han mycket att erbjuda, men frågan är om det håller i längden? Än är Jakob ung och har hur mycket utvecklingspotential som helst så jag låter tiden tala för sig så får vi se vad det blir av det hela. Danny Ervik blandar och ger och borde väl nu med sin rutin förstå bättre när det kommer till passningsalternativ. Han slarvade alldeles för mycket igår för vad som kan anses acceptabelt på hans position. Nej, jag hade högre förhoppningar på Danny i gårdagens match och trodde väl att han skulle ta ett större ansvar än vad han gjorde. Det började bra men sen gick det i stå. Hoppas det blir bättre. Nicolas Sandberg som högerytter? Hur låter det? Ja, i mina ögon såg det faktiskt inte så jävla dumt ut. I första halvlek gjorde han en rad fina insatser och kombinationer med de övriga på kanten så att det kom till några hyfsade inlägg in i motståndarens straffområde. Jag vet inte vad det är med Nicolas för jag får aldrig något grepp om vad han kan egentligen men jag tror i alla fall att han mycket väl kan ”omskolas” till yttermittfältare och bli en spelare lite som Anklev var när det begav sig. Krisar det i anfallet så kan han ju alltid gå upp på topp. Sen har vi då ”kronprinsen” Jacob Olsson på den offensiva innermittsplatsen. Jag tror det är farligt att uttrycka sig så om den här mannen. Att lyfta honom onödigt högt till skyarna. Till slut kanske han börjar tro på det på riktigt. Han är fortfarande ung. Han har en jävligt stor potential och när han är i form så är han förmodligen vår bästa spelare i truppen. Om inte än så i alla fall väldigt snart. Han har ett brett register att ta av. Tyvärr så måste jag säga att han ibland, fortfarande, överarbetar situationerna istället för att bli lite mer rak i sin spelstil. Sen har vi hans humör. Visst, Zlatan har också sitt humör, men man får faktiskt vara lite kyligare än vad Jacob ibland visar när det går emot honom. Han tänder till på alla fyra och så smäller det och domaren visar honom en ostskiva. Skall vi ha glädje av Jacob och slippa se honom bära vatten till matcherna för att han är avstängd p g a för många gula (röda?) kort under säsongen så måste han lära sig att tygla sitt humör och ha huvudet med sig in i situationerna. Lyckas han med det så har vi snart en diamant att sälja till högstbjudande i Europa. Men resan är lång och jag tycker Jacob gör rätt i att stanna i ÖIS där han garanterat kommer att få mycket speltid. Försök bara att le lite Jacob! Life is good!

Framme vid anfallet. Oscar Wallén blev på tok för ensam på topp igår i ÖIS 4-5-1 uppställning. Det han gör gör han bra och jag gillar Oscars sätt att suga till sig bollen och hålla den kvar med motståndare flåsandes i ryggen. Det kan komma att bli bra med tiden, men om vi ser till motståndet i Söderettan så tror jag att Oscar kan komma att få det besvärligt som ensam gubbe på topp om ÖIS nu skall fortsätta spela så. Han är stark, men vi pratar inte längre om att ha en Alvaro Santos på topp som själv kan baxa runt på en hel backuppsättning samtidigt som han stormar mot mål. Nej, om Oscar skall klara av det här och inte gå ner sig helt i depression för uteblivna mål så behöver han understöd från mittfältet. Något som knappt hände i matchen igår. Det blev en ganska så enkel uppgift för Utsiktens backar att hålla koll på Oscar men det är alltså inte enbart Oscars fel. Oscar kan inte fixa det här själv.

Sen har vi spelare som kom in under matchens gång (förutom Niclas Elving som jag tidigare har nämnt). Joakim Hall går ju inte att missa i det här som gjorde målet och ser man till hans insats på vänsterbacken så var den helt OK. Han är en tillgång för laget helt klart och verkar ”ettrig” i sin spelstil. Får han lite mer matcher i ryggen i den rödblå tröjan så tror jag att också han kan komma att utvecklas bra. Pontus Otterstedt lyckades faktiskt inte lämna några speciella avtryck på min näthinna igår. Om det beror på att han kom in i 75:e minuten och endast spelade i 10 min i den något förkortade andra halvleken eller om han inte fick uträttat så mycket tänkvärt låter jag vara osagt. Jag ber att få komma tillbaka till hans insatser framöver i andra matcher. Det lilla jag såg var helt OK.

Om man skall försöka sammanfatta det här så tror jag att vi får ta uppstarten av Söderettan med en viss nypa salt. ÖIS är förhandsfavoriter till seriesegern i Söderettan men som jag inledde det här inlägget med så är jag beredd på att det kommer bli mycket tufft. Skall man vara krass så borde det vara en större skillnad på ett lag i Div.2 och ett f d Superettanlag som ÖIS om man enbart ser till gårdagens match. Givetvis har vi förlorat några tongivande äldre spelare men det är trots allt inte allt för stor skillnad mellan truppen i år och förra året. ÖIS borde ha kunnat lägga in en extra växel igår, höjt tempot, och satt minst 2-3 baljor till. Men icke. Nu blev det ”bara” 0-1 på en fast situation för några spelmål var det inte tal om. Motståndet kommer nog dessutom likna mycket det som vi såg igår många gånger. Ett kompakt försvarsspel med några få försök till kontringar. Om ÖIS inte lär sig lirka upp sådant motstånd så kommer det bli svårt att ta de där betryggande 3-poängarna som måste till om laget skall införliva ”experternas” tips om hur säsongen 2011 slutar.

 

Träningsmatcherna är faktiskt inte riktigt över som man kanske skulle kunna tro. Nej. Det kommer mera, och tur är väl ändå det för att få lite matchtempo i kläderna för ÖIS unga grabbar.

Enligt Utsiktens BKs hemsida så kommer ÖIS gästa Ruddalen nu på torsdag 7/4 på ”Kikens” träningstid. Matchen startar 18:30.

För uppföljning (om det nu skulle bli några förändringar i tid o s v) så har ni länken till nyheten här: http://www.utsiktensbk.com/newscenter/newsread.asp?nid=503

 

ÖIS går inte ihop med Qviding. ÖIS spelare i Division 1 Södra kommande säsong. Spelarna står utan kontrakt och förhandlingar pågår med de som nu är villiga att ge ÖIS ännu en chans (stor eloge till de spelare som har tålamod med vår förening). Till råga på allt har vi fått ÄNNU en tränare i raden som skall hjälpa ÖIS på fötter igen. För oss Öisare så har verkligheten verkligen ställts på ända den senaste tiden. Men nu har det hänt och lika bra var väl det om man ser tillbaka en snabbis. Det har ju trots allt inte varit speciellt roligt att vara Öisare de senaste åren.

Jag har inte varit som en ettrig spyfluga och spottat ur mig texter här på Sambadefensiv under den senaste tiden. Nej, jag är ärlig med att säga att jag har varit bra trött på hela skiten och allt som har kretsat kring ÖIS det senaste. Jag har följt det hela med intresse givetvis, men också med en viss matthet och en känsla av att nu har jag fått nog. Hur menar du nu frågar kanske ni? Ja, jag har inte tröttnat på ÖIS som förening. Jag har definitivt inte tröttnat på fotboll som sport. Nej, och jag ser de båda sakerna förenliga även i framtiden. Men den stora skillnaden nu mot då är att jag har tröttnat på hur ÖIS fotbollssektion har skötts och förvaltats under hela den här gångna tiden. Nu får det vara bra. Jag vill inte se att det händer igen.

”Denna kåk har varit våran uti många herrans år. Denna kåk har varit vår, och det har nog satt sina spår. Denna kåk den har hängt i, och den har stått i vått och torrt. Men nu är det slut på det, för nu ska trettifyran bort.”

Att lova guld och gröna skogar. Det är en sak. Sanningen visar sig ändå relativt snart, så även i ÖIS fall, och det är svårt att lura supportrarna då. Att lova att vi skall bli en fotbollsklubb att räkna med på högsta möjliga nivå i Sverige (och även i Europa långsiktigt). Det är en sak. Också där spelar det ingen roll vad man säger så länge prestationen uteblir. Det kan man ändå köpa på något sätt. Men att huvudlöst satsa mångmiljonbelopp och att slarva bort en jätteviktig tid i ÖIS och satsa mot mål som inte tycks kunna lösas med alla tänkbara kända medel utan att dra i handbromsen innan eller ha någon som helst självinsikt och blåsa av anfallet. Ja, det är otroligt dåligt och det som gör mig så trött på det hela.

Men men. Det är ingen idé att gräva ner sig i mer skit nu. Jag försöker hitta tillbaka till känslan och förr eller senare så är den där. Då fungerar det ju.

Det är dags att rycka upp sig och vore det inte för att man är just Öisare så hade väl det inte gått. Vi Öisare är vana vid motgångar och efter det här som har hänt nu så kan det inte gå mer åt helvete utan att det är hanterbart i alla fall (jo, givetvis finns det värre saker i ÖIS-livet). Det viktigaste är att vi har vår klubb kvar. Vi har vår tradition kvar. Det är väl också i stort sett det enda vi har kvar just nu, men det är i alla fall något att bygga vidare på. Nu gäller det att tvätta bort skamfläckarna, som den senaste tidens skriverier om ÖIS i media har gett oss, och dra på sig findressen och sträcka på sig.

”Denna kåk var ganska rar och släppte solsken till oss in. Den var också generös med fukt och kyla, regn och vind. Den var snäll och lite gnällig men den ville alla väl, och den var vår i alla väder fastän gisten ful och skev.”

Vad måste göras? Ja, framförallt så måste vi få se en styrelse som nyktert kan se vilka åtgärder som bör göras för att nå framgång igen. Den bör utöver det ha en insikt om när horisonten ser mörk ut och då ha modet att upplysa oss ALLA om vilka risker man står inför, eller helt enkelt bara bromsa och våga byta riktning mitt i brinnande strid. Det fungerar inte att vända sig till män i scarf och med stora plånböcker så fort det börjar blåsa snålt. Det gäller att skapa sig sina egna förutsättningar och en egen fast mark att stå på. Som supporter är jag beredd att hjälpa till med det jag kan. Det minsta jag kan göra är att betala medlemsavgiften och även köpa årskort. Personligen är jag givetvis beredd att hjälpa till mer än så. Men det viktigaste av allt är som sagt de som kommer att styra uppe på ÖIS-gården. Jag skulle uppskatta om man en gång för alla bytte ut de positioner där man vet att resultatet inte har räckt till. Precis på samma sätt som man gör på alla seriösa arbetsplatser om något går fel. Personer med ÖIS-hjärta bör inte per automatik bli inventarier i sammanhanget.

Att Lars Ranäng avgår känns i det här läget väldigt naturligt. Han har gång på gång bevisat att han har en vilja av järn men också en käke av samma material som tycks ärga eller rosta igen om den inte får glappa lite. Tyvärr är det inte alltid så lyckat och det har sannerligen inte hjälpt ÖIS den här gången. Nej, vi måste få slut på ryggkliarväldet på ÖIS-gården för det har inte hjälpt oss mycket om vi skall vara ärliga. Hjärta är viktigt och det tycker jag alla är välkomna att dela med sig av i klubben, men det är dags att glömma hur det har varit och istället blicka framåt. Det gäller att anpassa sig efter rådande förhållanden och de förutsättningar som man faktiskt har. Man kan inte leva på luft och bygga något med pengar man inte har.

Jag hoppas på stora förändringar och att vår klubb på något sätt äntligen kan skötas av folk som som faktiskt vet vad de håller på med och som inser att vår historia från 1887, det eviga hyllandet av gamla legendarer och SM-tecknet -85 inte är något vi enbart kan leva på idag. ÖIS måste helt enkelt lyfta sig rejält på alla plan och börja sondera terrängen framför sig. Men jag är positiv. Interimsstyret på ÖIS-gården är bara det ett steg i rätt riktning. Det gäller bara att inte locka till sig för många ”gamla goa Öisare” nu när vinden har bedarrat. Det gäller istället att locka till sig nytt blod. Folk med ÖIS-hjärta men som också förstår vad som krävs i framtiden och vågar planera långsiktigt utan att titta tillbaka på fornstora dagar. Vi behöver helt enkelt folk som vill ta skitgörat och vill kämpa. ÖIS skall återigen bli en förening att räkna med.

”Ja, nu är det slut på gamla tider, ja, nu är det färdigt inom kort. Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort. Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind. Nu är det slut på gamla tider, nu går trettifyran i himlen in.”

PS: Den gamla ”dängan” Trettiofyran som jag citerar här i texten syftar inte på vare sig ÖISgården eller något annat fysiskt. Det handlar om känslan av att riva något gammalt och bygga något nytt. Jag hoppas att ÖIS gör detta och också lyckas med det, för det behövs.

Nov 262010
 

Först och främst så vill jag understryka att det jag skriver nu är helt och hållet en personlig artikel utan någon som helst avstämning med de övriga skribenterna här på Sambadefensiv.se. Allt som står nedan är alltså mina egna ord och tankar och ingen annans. Tycker någon att jag är onödigt hård eller orättvis så är det bara att ”hit me” i kommentarerna till artikeln. Here we go…

Jag vet inte hur man skall förhålla sig till situationen som händer i ÖIS. Iallafall inte som supporter. Just nu är det väldigt frustrerande. Hur skall man uppträda när man blir örfilad med den bittra sanningen om att sitt kära ÖIS står inför ruinens brant? Finns det ett entydigt sätt att regarea? Kan framförallt någon säga hur man får reagera? Via tidningarna fick vi reda på att ÖIS spelare tog ledningens besked ”med fattning” om läget och de val spelarna nu tvingades göra och att inga känsloyttringar förkom. Proffsigt. Själv svor jag en hyfsat så svart ed vid köksbordet när det uppdagades hur förbannat illa det faktiskt visade sig vara i ÖIS (även om jag hade mina vanliga misstankar givetivs som man bör ha som öisare mellan säsongerna enligt tradition). Den här gången var det på riktigt. Ja, jag skiter faktiskt i vilket hur jag uttrycker mig eller hur jag agerar. Jag känner att jag har rätten på min sida att agera hur jag vill. Jag är nog inte ensam om att känna mig lurad och fruktansvärt besviken på hur man har skött klubben den senaste tiden och att vi faktiskt ändå till slut hamnar där alla har ropat att ”det får aldrig ske” indirekt. ÖIS fotbollssektion har varit misskött helt enkelt. Den har varit misskött i många år i rad och ingen tycks ha haft modet att ifrågasätta det. Det måste vara den enda stora förklaringen till varför vi är där vi är idag. Givetvis borde man har sett den nakna sanningen redan för länge sedan om kompetensen hade varit 100% och om man visste hur man driver en förening utan sina sponsorer att tigga pengar från såfort det blåser upp till storm. En strategi för att uppnå mål tycks bara ha funnits i vissa personer egna huvudet och inte nedskrivet eller utprintat så att alla förstår var klubben är påväg. Är inte alla med på tåget så går det såhär. Janne Andersson är en klok man och uttryckte detta väldigt tidigt när han tillträdde som tränare. Frågan är bara om ledningen för ÖIS hade samma filosofi? Frågan är om de var med på samma tåg som spelarna och ledarna egentligen? Tveksamt om du fråga mig.

ÖIS har sedan urminnes tider varit lika kända för sin svikande publik och dåliga ekonomi som myten om att man är ”lirarnas lag” i modern tid. Med de förutsättningar så har man år efter år spräckt årsbudget efter årsbudget och blint litat på sina stora starka sponsorer. Det var då det och man kan inte annat än att förstå Stena när de nu säger ”Tack för kaffet” och inte låter fler miljoner kastas in i det svarta hålet som kallas ÖFAB. Man kan inte ha något att säga om det. Vi får helt enkelt tacka Stena för tålamodet man har haft fram tills nu. Men nu får det alltså vara nog, och det är väl också så jag känner. Lika bra att inse att ÖFAB inte kan förvalta de slantar som de får att förfoga över. Inte med de förutsättningar som har funnits fram tills idag iallafall. En förändring måste ske och det enda som gäller är att rätta mun efter matsäck och börja om, om nu viljan finns.

Att det som händer faktiskt händer är inte direkt förvånande. Det är istället bra för föreningen och kanske även för fotbollsgöteborg i stort. Att sanningen kommer fram till alla supportrar och sponsorer om hur fruktansvärt illa det står till med ÖFAB och ÖIS elitfotbollssatsning är bara bra. Det rensar luften. Det gör att alla ansvariga kan ställas till svars en gång för alla och att man får en ärlig chans att börja om från noll. Det kan behövas ibland. Speciellt när man har fastnat i ekorrehjulet med brist på framgånger, en konservativ ledning (?) med ett till synes gammalmodigt sätt att se på hur en förening skall skötas och kanske inte helt 100% kompetenta beslut om värningar m m. Ryggdunkartiderna är förbi och nu tvingas man tänka till och driva sin föreningen efter rådande förhållanden och i samma klimat som de flesta andra föreningen lever i idag. Ja, kanske anser vissa att jag har fel i min slutsats men jag är väldigt intresserad av att hitta en orsak till varför det som händer behöver hända. Det tycker jag som supporter är väldigt viktigt och intressant när man ändå har lagt ner oräkneliga timmar (och slantar) genom tiderna i sitt intresse för just ÖIS. Jag hoppas också att man inom ÖIS är väldigt intresserad av att hitta orsaken för att inte göra om samma misstag igen som man ändå har lyckats med gång på gång. Någon sund föreningsanda måste ju ändå finnas om det skall gå att bedriva en klubb som skall ha som mål att bedriva framgångsrik idrott oavsett om det handlar om ungdom- eller seniorverksamhet, eller t o m både och.

Visionernas tid är inte förbi, men kanske skall man hårdare driva en linje där man anammar rimliga beslut och mätbara resultat. Det vanliga är att man säger – ”Skit i det som har varit, nu blickar vi framåt”. Ja, visst är det positivt sätt att se på det och förlåta misstagen men i ÖIS fall så behöver man verkligen lära av historien, för annars kommer den att upprepa sig alldeles för snart om man nu vill forstätta att existera överhuvudtaget. Man måste lära sig av sina misstag och man måste lära sig att se varningssignalerna långt innan det är försent. Man måste agera och dessutom agera rätt inför många situationer. I o m det så gäller det verkligen att skriva ned vad som har gått åt helvete fel i föreningen de senaste åren och se vilka åt helvete felbeslut som har gjort att vi är där vi är idag. Man  kan nämligen inte bara skylla på utomstående faktorer. Sen sätter man sig ned och skriver ned det som har varit positivt och det som man har gjort som har gått bra och ta med sig det vidare i arbetet. Det gäller dock att inte skapa en överdriven positiv bild så att man glömmer allt det dåliga för i nuläget har jag svårt att se att listan med dåliga saker är något man med lätthet sopar under mattan eller skjuter på framtiden. För att få till stånd det och få ett lyckat resultat så kanske det inte är meningen att samma personer som har varit med fram tills nu måste vara med. Det kanske kommer behövas en annan kompetens och ett helt annat, nytt, synsett för att få ÖIS på fötter igen.

 

Jag personligen trodde att Seif Kadhim skulle blomma ut och bli en spelare att räkna med redan förra säsongen när ÖIS gick upp i Allsvenskan. Ack så fel man kan ha, och kanske var det lite väl tidigt om man skall skall vara helt ärlig. Abrakadabra! Lookie lookie no hands! Seif är helt borta. Går upp i rök. Det visade sig bli en säsong då många spelare i ÖIS höll en oerhört låg högstanivå och det var knappast en speciellt bra miljö för en ung spelare att ta det stora klivet. Man lade mycket ansvar och fokus på de äldre spelarna i truppen för att hänga kvar i Allsvenskan. Situationen var knappast optimal för en spelare som Seif om vi säger så.

De få matcher jag har sett Seif spela så har han aldrig känts riktigt 100 procent. Jag har sett honom som yttermittfältare och som ytterback. Ytterback känns i mina ögon verkligen inte som Seifs naturliga plats, även om jag tror att Seif själv hellre spelar var som helst på plan i A-laget än inte spelar alls. Men oavsett vilket så har det känts som om att Seif har problem med tempot i många fall och att det knappast har med tekniken att göra. Där finns det talang att ösa ur. Nu är jag kanske inte direkt någon som har pinpointat Seifs karriär från hans första dag i ÖIS, men det var onekligen en intressant spelare när han väl valde att skriva på för Rödblått. Det finns potential i grabben helt klart. Han är ju fortfarande väldigt, väldigt ung. Det gäller bara att plocka fram det där lilla extra som krävs för att komma över tröskeln och bli så formmässigt stabil som krävs för att vara med och konkurrera om en plats i startelvan. Seif är inte där riktigt än.

Nu väljer alltså ÖIS att låna ut Seif till Norrby IF i Divsion 1 Södra i 3 månader och enligt ÖIS hemsida skall han vara tillbaka på heltid på ÖIS-gården den 1 november igen. Enligt Dick Lasts uttalande så känns det även positivt för Seifs fortsatta utveckling i ÖIS. Det finns en klausul i lånekontraktet som innebär att ÖIS kan kalla hem honom om det börjar krisa med spelare i laget inför slutspurten i Superettan. Bara det vittnar ju om att Seif har ett värde i truppen och att man inte väljer att låna ut Seif för ”bara för att”.

Om de här 3 månaderna i division 1 kommer att innebära mirakel för Seif är ju väldigt svårt att se och kanske t o m tro. Men det handlar om få speltid för att utvecklas och så krävs ju matchtempo och att få känna på hetluften. Sett till det så blir det jättebra med en utlåning av honom.

Jag håller verkligen tummarna för att Seifs tid i Norrby IF skall ge en positivt efterklang och att Seif kommer tillbaka till ÖIS-gården med ett helt annat självförtroende inför säsongen 2011. Jag väntar med spänning på Seifs definitiva genombrott i den rödblå tröjan, för jag tror fortfarande på att det kommer när tiden är mogen.

 

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” – Albert Einstein

”Truppen ser väldigt fin ut och påminner mycket om den som vi spelade med i höstas. Då höll vi allsvensk klass och med tanke på det har vi stora chanser att gå upp direkt.” – Dick Last

Nu är det dags att ta fram det nyktra sättet att tänka. Ge upp det gamla, in med det nya friska och förhoppningsvis också det vinstbringande. Sedan länge är optimismen och hoppfullheten att rödblått skall resa sig ur askan med lätthet borta. Vad är planerna för att få bort den negativa slöja som tycks omge laget för närvarande?

I vad ligger felet att man inte lyckas döda matchen och stabilt hålla undan från ett lag som Brage vid 0-2 ledning? Jag tror inte det finns någon rödblå supporter som INTE ställer sig den frågan idag. Det borde inte, om man som Dick Last säger är ett lag med ”allsvensk klass”, vara några större problem. Eller?

Nej, det blir allt klarare för varje omgång som går. ÖIS är i nuläget, i den form laget är uppbyggt, inte alls ett lag för avancemang så småningom. Jag skall också vara ärlig att säga att jag heller inte VILL att laget skall gå upp om det i slutänden innebär att vi bygger laget på exakt samma sätt och med samma grundtankar som inför den här säsongen.

Visst, ÖIS förlorar inte matcherna hittills. Det är bra. Men man vinner inte heller och med det moderna poängsystemet där vinster ger rikligt med poäng så ger verkligen inte oavgjort speciellt mycket. Poängmässigt när det nästan jämförbart med förlust i långa loppet. Det är bara att kolla på ÖIS tabellplacering nu med sina 3 vinster, sin enda förlust och de ärofyllda 8 oavgjorda matcherna. Snart är man med och slåss med bottenlagen om man inte passar sig. Ser man på topplagen så är det uppenbart att man hellre hade sett ÖIS förlora fler matcher i år, bara de hade fått med sig fler 3-poängare än vad de har lyckats med hittills. Ja, det handlar om att krampa sig igenom det här nu och lyckas komma över tröskeln innan det är för sent. Jag vet däremot inte om vi har kraften eller framförallt kompetensen i laget för att lyckas som det ser ut nu.

ÖIS trupp är för mig typiskt för ett Superettan-lag. Inte ett Allsvensk lag som Dick Last ville få oss att tro innan säsongen började. Vi fyller upp alla luckor med relativt billiga lösningar och tar upp lovande spelare från de egna leden men som på tok för tidigt måste axla ett ganska så tungt ansvar. Statusen på de unga är från början rätt är osäker och inget säger att de kommer att blomma ut till de spelarna man en gång hoppades på att de skulle bli. De rutinerade krafter vi har är antingen halvskadade, äldre hemvändare eller spelare som inte passar i sina ursprungliga miljöer, eller spelare som vi hittat i lag som kanske redan är påväg ner i en förlorarspiral och där spelaren hoppas på ”något nytt” och en väg tillbaka till toppformen i o m en flytt till ÖIS. Vi kanske t o m förlitar oss på gamla tankar och framgångar hos spelare som sedan länge har påbörjat en dalande utvecklingskurva. Det behöver inte alltid vara dåligt för ett lag som har blygsamma krav på framgång men för ett lag som ÖIS så är det förödande att inte kunna hitta en stabilare kompetens med spets. Att vi supportrar ens börjar överväga tanken om att ta in gamle Bengt Andersson istället för påläggskalven Peter Abrahamsson säger ju allt. Tanken är i o f s inte helt fel. All ära till Bengt som faktiskt håller på den här nivån men vad säger det om ÖIS långsiktiga satsning och det jobbet folk gör på ÖIS-gården när man ser över truppen inför säsongen?

ÖIS hyser just nu spelare som på sin höjd är etablerade spelare för just Superettan och då räknar jag faktiskt in Alvaro Santos där. Visst, han är en spelare som med rätt omgivning säkert skulle spruta in mål om han så stod still, stramt lindad med gasbindor från topp till tå p g a alla sina skador, strax utanför straffområdet. Men tyvärr. Han är ingen spelare vi kan lita på i år. Han är inte den där äldre spelaren som automatiskt tar ledarrollen och visar vägen. En spelare som bara spelare var 4:e match, och som dessutom mest av allt hade varit någon annanstans än i ÖIS oavsett, är inget vi kan leva på om vi vill bestämma över vårt eget öde. Klubbens övertro på Santos förmåga kan bli vårt hårdaste fall den här säsongen om det vill sig riktigt illa.

Sen så kan man gå in på individnivå och pin-pointa egenskaper hos varje spelare som inte är bra i nuläget. Det i sig är lönlöst just nu när man tycker att hela laget suger, men jag tycker mig ändå se en fara i den långsiktiga satsningen från ÖIS sida. Ser man på defensiven så kan man inte sticka under stolen med att vi just nu på sin höjd har 2 st Superettan-ytterbackar till förfogande och det vi också i nuläget blint förlitar oss på. Christofer Bengtsson och Tommy von Brömsen. Går någon av dessa sönder så är det ajöss. Visst, vi kan dra hem Anklev på högerbacken igen och så kan vi ju låta någon högerfot spela vänsterback. Det finns givetvis ännu fler mediokra lösningar på problemet än av vi har idag. Det skall ju mycket till innan en hel trupp har spelat på en position så att säga.

Christofer i all ära, men att han var en bättre fotbollsspelare 2008 tror jag de flesta ÖIS kan skriva under på. Om inte annat så var motståndet bra mycket sämre i Superettan 2008, för som Christofer ägde sin kant då har han inte gjort en enda match hittills. Christofer är inte känd för sin snabbhet och jag tycker inte heller att hans extra kilo muskler som han verkar ha lagt på sig under sin tid utanför truppen förra året bidrar till att förbättra den. Man ser att han har liret i sig men han har som sagt inte fått spela ut hela registret än. Vad det beror på kan man givetvis diskutera länge, men jag tror inte att Christofer Bengtsson är en man för framtiden om ÖIS skall satsa på Allsvenskan. Visst han duger hjälpligt nu, men i Allsvenskan håller han defenitivt inte måttet och det stod klart redan förra säsongen.

Tommy von Brömsen. Ja, det känns inte rätt att hela tiden klanka ned på en och samma spelare. Tommy får ta min kritik som yrkesman eller skita i den totalt. Jag tycker inte Tommy är en vänsterback och därmed inte heller värd att satsa mer tid och kraft på, på just den positionen. Han är inte en utpräglad kantspelare men spelar givetvis där p g a sin vänsterfot och för att vi inte har något bättre alternativ. Jag kan inte se det på något annat sätt och den insikten i sig är ju rätt så deprimerande. Att han har sina ljuspunkter är väl inte så konstigt i sig, för en spelares form går ju som alla vet upp och ned, men jag är inte den som vill höja Tommys bra insatser till skyarna då han för det mesta inte spelar fullt tillräckligt bra på den nivån han nu har förtroende att spela. Jag tycker det istället nästan är pinsamt när man blir glad över att Tommy lyckas med fler aktioner på plan än vad han misslyckas med under 90 min de få gånger det är verklighet. Jag vet faktiskt inte om Tommy kan bättre än vad han nu har visat upp i snart 2 säsonger och om han nu har utvecklats trots allt så är det iallafall inte som ytterback. Jag saknar Roy Miller mer än någonsin eller åtminstone den spelartypen Roy var. Visst, han var långt ifrån felfri men han var trots allt en räddande ängel efter den katastrof fyllda vår vi hade förra året och där merparten av motståndarnas anfall gick via vår ständigt läckande vänsterkant. Nej, ÖIS måste hitta ett bättre alternativ till Tommy von Brömsen på vänsterbacksplatsen för annars kommer vi fortsätta bli överspelade den vägen hela vägen in i höstmörkret.

Sen vet jag inte om det är lönt att prata negativt om fler spelare utan det säger sig självt hur det står till och hur utvecklingskurvan går om man dessutom inte får förtroendet att spela matcher. Adam Eriksson, Danny Ervik? Vad skall hända med de här båda herrarna i framtiden? Just nu så känns det som om de bara är utfyllnadsspelare för att ha något på bänken att byta in då skador (gud förbjude!) börjar komma. Hur f-n kan man tro att spelare som Adam och Danny skall kunna axla ansvar om de på sin höjd får springa loss ett par halvlekar under en säsong? Jag hade inte sagt något om de var gamla uvar som hade sin karriär mer bakom sig än framför men nu är det just det – De är unga, lovande än sålänge, men snart är också den tiden förbi och frågan är hur länge de har tålamod att vänta på sin chans. Kanske är det också så att de faktiskt inte räcker till och att det är av den enkla anledningen som de inte får spela. Ja, men varför ser man då inte till att låna ut dem eller göra sig av med den till förmån för nya krafter? Ok, det är inte så enkelt, men jag tror ni förstår tanken? Vi behöver utvecklingsbara spelare. Vi behöver spelare som har vinnarskallar. Vi behöver dessutom rätt mycket av det båda.

Innan säsongen började så kändes ÖIS trupp spännande, ung, frisk och fräsch. Nåja, kanske lite överdrivet uttryckt där men det kändes ändå som om att vi hade ett bättre lag än många andra lag i Superettan med en viss reservation för de övriga tippade topplagen. Det fanns en skön naiv vilja om att nå stordåd med tanke på den relativt unga medelåldern som blev resultatet av att gamlingarna Allbäck och Källander lämnade truppen. En ny etablerad tränare som Janne Andersson är ju heller inte fy skam. Jag trodde personligen att vi skulle få se mer av den där riviga fotbollen där man likt testosteronstinna kamphundar krigade till sig varenda boll och kämpade in bollar mer på kraft än på skönspel. Vi har inte fått se mycket bollar i mål alls tyvärr men visst har vi fått se laget kämpa, dock utan den där glöden och glädjen. Det ser krampaktigt ut där man istället förlitar sig på Alvaro Santos friska vader och Pavel Zavadils frisparkar var 20:e frisparksläge. När sedan ungdomen Ken Fagerberg tycks ha lärt sig älska den röda färgen i Danmarks flagga så infernaliskt att han t o m drar sig ut mot hörnflaggans samma färg så börjar man undra. Ken som med tiden blev symbolen för ÖIS som lag där frustrationen, ilskan och färgen i ansiktet tog samma röda färg som matchtröjan. Var har vi spetsen? Var har vi killerinstinkten? Vem fan vill vinna och göra målen i laget?

Det jag hoppas på nu till sommaren är att vår käre Dick Last ser över sitt hus och diskuterar grundligt med Janne Andersson om vad som behövs för att hämta upp det här som vi håller på att förlora. Vem får komma och vem får gå? Chansen att ta en kvalplats och vara med där upp i toppen och slåss är inte över men det måste hända något nu, och det får gärna hända fort. Jag vägrar att tro att Janne Andersson är den dåliga länken i det här arbetet som ÖIS har påbörjat. Nej, jag tror helt enkelt att det vi ser nu är resultatet av ett felbalanserat lag där man istället för kvalitet har kollat på kvantitet och skjutit från höften när man har kollat på vad laget behöver för egenskaper. För mig är det uppenbart att spelare som sedan länge har fått förtroendet men ännu inte visar någon märkbar förbättring sedan de kom till A-laget bör få se en alternativ väg i sin karriär. ÖIS behöver stabilitet, rutin och spets. Det är inte gratis men absolut något som behövs om det här skall gå vägen. I nuläget har vi ungdomlig färgring i laget med allt vad det innebär och med en formkurva lika nyckfullt som ett EKG i puberteten. Har man tur och medgång så kan man vinna allt med det, men i nuläget när det går laget emot så har vi allt att förlora.

Samtidigt. Jag skulle gärna vilja se en handlingsplan från ÖIS-gården där spelare kommer till ÖIS med ett uttalat syfte och där viljan att samarbeta är ömsesidig och faktiskt leder någonstans. Innan den handlingsplanen finns eller på något sett visar sig på gräsmattan så känns det inte aktuellt att lida sig igenom kvalfylld höst och knipa halmstrået till Allsvenskan för att sedan uppleva år 2009 i repris p g a ett lagbygge som inte var anpassat för det. Nej, måste vi bygga om så ser jag hellre att vi gör det långsiktigt, i den lugna takt som behövs och samtidigt släpper visionen om derbyn mot IFK Göteborg i Allsvenskan redan nästa år. Visst kommer det bli tufft ekonomiskt men om vi kan bevisa att vi faktiskt hanterar våra sponsorers pengar på ett vist sätt så kanske det i långa loppen inte spelar så stor roll. Den dagen då laget är moget att ta det stora steget så är jag ganska säker på att sponsorerna också är med på tåget, även då.

Nu låter det här kanske som att jag har gett upp säsongen redan. Ja, hjärnan säger kanske så, men hjärtat säger givetvis något annat. Jag kommer ju fortfarande stå där och lida och kasta ur mig okvädesord till domaren när det går emot de rödblå i matcherna som kommer. Jag kommer givetvis skrika ut min glädje då laget gör mål. Man lever i nuet och i det som sker runt omkring en. I hjärtat är allt som vanligt och någonstans där inne så finns kanske hoppet ändå.

Jun 122010
 

Sent skall syndaren vakna, somna om och vakna igen.

Här kommer jag efter månader av tystnad och visar mig först när det finns något att gnälla på. Hur kan jag med det? Vem tror jag att jag är. Ja, vem vet. Jag är iallafall jävligt besviken efter dagens match.

Glad i hågen går man till Gamla Ullevi. Äntligen ledig från dagens bestyr och man vill bara insupa lite ÖIS-fotboll i all sin enkelhet. Nederlaget mot GIFarna har man sedan länge lagt bakom sig. Vetskapen om att spelarna har fått en välförtjänt semester gör att man hoppas på en nytändning och någon form av ”nystart” i ett ganska hackande ÖIS hittills. Iallafall om man nu har som mål att gå upp i Allsvenskan i år.

Första halvlek. Man står som en idiot och beskådar spektaklet på plan. ÖIS-spelarna står och stampar på samma plats och på sina positioner och är hjälplöst sist på många andrabollar. FC Trollhättan spelar inte bra, men lyckas ändå på något sätt manövrera bort ÖIS från straffområdet. Det ser fruktansvärt tafatt och uppgivet ut på sina håll. Som om spelarna i ÖIS trodde att FC Trollhättan var ett besegrat lag redan vid lunchtid idag. Den sista berömda offensiva tredjedelen av plan är oduglig och ÖIS har i stort sett inget farligt alls för Trollhättans målvakt att ta itu med. 2 misstag senare så ligger ÖIS under med 0-2 och så blåser domaren av halvleken. Det är vad man kommer ihåg av den halvleken i stort sett. Martin Johanssons SMS-svar till mig under matchen talar sitt tydliga språk för hur man kände ”Jag finner inga ord”.

Misstagen ÖIS gör vid båda målen är riktigt horribla. Det får inte se ut så i ett försvar om man har som ambition att vara ett topplag. Att Peter Abrahamsson tappar bollen vid Trollhättans 2:a mål må vara hänt. Han har inte gjort allt för många sådana dyrköpta misstag än i ÖIS-tröjan och jag har bara väntat på när det skulle ske med tanke på Abrahamsson något tveksamma spel i luftrummet. Men men, en gång är ingen gång och ÖIS borde ha gjort mål innan dess till vår målvakts försvar.

Andra halvlek. En eloge till Janne Andersson som byter ut Ken Fagerberg i halvtid. Ken är helt under isen formmässigt och bör bänkas f o m nu. Hela halvleken är ett bevis på att övertron på vårt ”givna” anfallspar Santos och Ken kan bli vårt hårda fall om vi inte tänker till. Santos blev förvisso skadad i slutminutrarna i första halvlek, men om jag hade varit Janne A så hade jag bytt ut honom också i halvtid oavsett. Ken och Santos är exakt samma speltyper. Tunga och starka, men bjuder knappast backarna på några snabbare löprundor. Vi behöver inte bara styrka, vi behöver snabbhet också. Att Luka kommer in istället för Santos är rena balsamet för själen i den ångest man upplevde i paus medan man smuttade på Gamla Ullevis för dagen riktigt garvsyriga kaffe. Att flytta upp Anklev i anfallet och vad resultatet sedan blir vittnar ju om var den mannen passar bäst. Hans obarmhärtiga glidtacklingar som sista man som back är helt euforiskt underbara att få se men det är hans snabbhet offensivt som är hans stora styrka. Det bevisar han idag. Som back vägar Anklev ibland väldigt lätt, men som anfallare får backarna sällan grepp om honom- Där är hans längd och snabbhet perfekt. Ekvationen är enkel. Han skall spela oftare i anfallet. Så är det bara.

Luka + Anklev i anfallet = Kött och potatis i det Allsvenska köket. Lite gräddsås på det i form av hur jävla bra de kompletterar varandra och lyckan är fullkomlig. Dem två ihop är stekheta. Mums!

Tack vare Jannes coachning och lagets samlade skärpning så lyckas man ju hämta in det stora underläget till 2-2. Luka PANG! Som han gör det! Man njuter… Anklev PANG! Vilken iskall lobbnick! Man tror inte det är sant. Så långt allting gott. Men så händer det igen. Ett misstag som kostar så mycket som ännu ett baklängesmål. Det är för billigt! ÖIS trummar på och visst blottar man sig bakåt i den forceringen som sker, men det får inte bli såhär. Som tur är så lyckas man få till det i slutminutrarna av andra halvlek och det är Anklevs förtjänst. Rätt man på rätt plats med rätt touch på klacken. PANG! I grevens tid.

Vi går hem ifrån arenan idag med knapp heder i behåll. Som ÖIS uppträder i första halvlek så skäms man. Tyvärr visar man idag en tendens som jag inte tycker mig se i andra lag som faktiskt är vinnarlag, hur man nu kan definiera något sådant. Man visar iallafall orörlighet, och en fruktansvärd nonchalans. Det håller inte. Man måste vara 100% skärpt inför varje match och ta varje match som om den vore avgörande för hela säsongen. Först då kan man prata om vinnarlag. Förutom en trampande och kämpande Zavadil i första halvlek så fanns inte mycket att glädja sig åt. Det var för uselt helt enkelt. ÖIS måste upp många pinnhål och förstå att det är mot de sämre lagen man MÅSTE vinna om det överhuvudtaget skall bli snack om att gå upp. Årets upplaga av Superettan är väldigt jämn och svajig. Så är det. Men det här var ingen match där FC Trollhättan skulle ha ett skit att säga till om. ÖIS borde ha malt ner dem i första halvlek redan. Beviset för att det är möjligt är ÖIS andra halvlek då Trollhättan är rejält tillbakapressade i stort sett hela tiden förutom några farliga kontringar.

Nej. Dagens mach blev konstig. ÖIS hämtar upp ett 0-2 underläge och det gör man på ett mycket fint sätt. Man blir givetvis glad över att laget revancherar sig och hur spelare som Anklev och Luka utmärker sig jämfört med de spökbleka Ken och Santos. Dock förtas hela den glädjen när man inser vilket motstånd man ställdes inför idag samt de misstag som leder till baklängesmålen. Hade det varit Manchester United ÖIS hämtade upp underläget från så hade det varit fantastiskt. Nu mot FC Trollhättan så var det mest en lättnad att vi lyckades knipa en poäng till slut i en mach man trodde ÖIS skulle vinna. Vi borde ha vunnit på ett övertygande sätt idag. Det var mina förväntningar på laget och matchen. Istället lyckades vi med blotta förskräckelsen hitta hem i slutminutrarna. Nej, det duger inte i det stora hela.

Jag förutsätter att Janne Andersson fortsätter med den 11:a som han avslutade matchen idag. Möjligen är Robin Jonsson tillbaka och han får mer än gärna ersätta Tommy von Brömsen på mittbacken efter att han fick ta klivet in då Dennis Jonsson blev skadad. Vi får givetvis hoppas att Dennis skada är av den lindrigare arten. Sen tycker jag inte det är fel att låta Adam Eriksson starta istället för Tommy på vänsterbacksplatsen. Tommy gjorde inte en av sina sämre insatser idag men det går inte en match utan att han gör en eller flera mycket märkliga beslut som håller på att kosta eller kostar oss dyrt. Adam borde få chansen igen för jag tycker mig se en bättre inläggsfot hos Adam än hos Tommy som bara tycks kunna skjuta högt med backspinn.

Nästa match blir inte fullt lika enkel på pappret. IFK Norrköping borta är en mardröm med tanke på vad vi fick se i första halvlek. Det gäller att ÖIS kommer ut på plan taggade upp till hårfästet för att det skall gå hem. Nu är det upp till bevis om vi skall prata om Allsvenskan.

 

Eftersom diskussionen i den här tråden har lämnat ÖIS bakom sig för länge sedan och gått över till en hel annan diskussion väljer jag att stänga av kommentarsfunktionen. De av er som är intresserade av att diskutera ämnet vidare hänvisas hit. (Martin)

Det är säkert ingen här som har missat flaggningen i media om dagens TV-program ”Uppdrag granskning” där man har kommit över en uppsjö med tveksamma fakturor som Stefan Allbäcks Byggnads AB har kammat hem. Vi pratar mångmiljonbelopp av skattepengar som man har fått in efter överdimensionerade fakturor och ”klia-rygg-verksamhet”. I vissa fall har man knappt gjort något arbete överhuvudtaget och ändå fakturerat och i andra fall har man hjälpt vänner med jobb vars timpeng blivit lagd på annan kund. Ofta från kommunala jobb där man har från kommunens sida har haft noll koll, eller mer troligt medvetet struntat i kollen p g a rena mutor. Illa, illa. Mycket illa.

Vet inte om det hör hemma här egentligen, men det går ju inte att blunda för det faktum att det tidigare så ärofyllda efternamnet Allbäck i ÖIS-kretsar nu har fått sig en rejäl törn. I alla fall hos mig.

Efter att ha sett den senare delen av TV-programmet så bli man rätt så beklämd och i slutänden frågande kring hur ÖIS har drabbats av det här. Har klubben drabbats av Stefans skumma affärer och kommer det hända något retroaktivt som klubben måste stå till svars för? Vi får hoppas att så inte blir fallet.

Det enda jag har att säga är att om Stefans affärer har gått till på det sättet som det presenterades i kvällens ”Uppdrag granskning” så är det för jävligt. Det värsta av allt är ju att så många kring honom verkar vara med på noterna och skyddar varandra. Karteller och svågerpolitik är knappast något nytt i samhället men man berörs ju lite extra när man läser om att en gammal spelare och sportchef i ÖIS är anledningen till den här typen av program i SVT.

Sen till råga på allt så läser jag följande artikel i nätbilagan av GT och det går ju inte att missa att det är Marcus Allbäck som har fått sin trädgård fixad med kommunala skattemedel. Vi får innerligt hoppas att vår Marcus har varit lyckligt ovetande om pappas sätt att tjäna pengar(?) och själv har sett till att ha rent mjöl i påsen. Sen har ju i alla fall jag svårt att tro att far och son aldrig har en diskussion om jobb och pengar, rent allmänt, kring en helt varlig middag en helt vanlig söndag. Eller?

Vad som händer med Stefan Allbäck och hans imperium återstår ju att se. Men som det ser ut nu så ser det inte speciellt bra ut.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha