Den nakna sanningen.

Först och främst så vill jag understryka att det jag skriver nu är helt och hållet en personlig artikel utan någon som helst avstämning med de övriga skribenterna här på Sambadefensiv.se. Allt som står nedan är alltså mina egna ord och tankar och ingen annans. Tycker någon att jag är onödigt hård eller orättvis så är det bara att ”hit me” i kommentarerna till artikeln. Here we go…

Jag vet inte hur man skall förhålla sig till situationen som händer i ÖIS. Iallafall inte som supporter. Just nu är det väldigt frustrerande. Hur skall man uppträda när man blir örfilad med den bittra sanningen om att sitt kära ÖIS står inför ruinens brant? Finns det ett entydigt sätt att regarea? Kan framförallt någon säga hur man får reagera? Via tidningarna fick vi reda på att ÖIS spelare tog ledningens besked ”med fattning” om läget och de val spelarna nu tvingades göra och att inga känsloyttringar förkom. Proffsigt. Själv svor jag en hyfsat så svart ed vid köksbordet när det uppdagades hur förbannat illa det faktiskt visade sig vara i ÖIS (även om jag hade mina vanliga misstankar givetivs som man bör ha som öisare mellan säsongerna enligt tradition). Den här gången var det på riktigt. Ja, jag skiter faktiskt i vilket hur jag uttrycker mig eller hur jag agerar. Jag känner att jag har rätten på min sida att agera hur jag vill. Jag är nog inte ensam om att känna mig lurad och fruktansvärt besviken på hur man har skött klubben den senaste tiden och att vi faktiskt ändå till slut hamnar där alla har ropat att ”det får aldrig ske” indirekt. ÖIS fotbollssektion har varit misskött helt enkelt. Den har varit misskött i många år i rad och ingen tycks ha haft modet att ifrågasätta det. Det måste vara den enda stora förklaringen till varför vi är där vi är idag. Givetvis borde man har sett den nakna sanningen redan för länge sedan om kompetensen hade varit 100% och om man visste hur man driver en förening utan sina sponsorer att tigga pengar från såfort det blåser upp till storm. En strategi för att uppnå mål tycks bara ha funnits i vissa personer egna huvudet och inte nedskrivet eller utprintat så att alla förstår var klubben är påväg. Är inte alla med på tåget så går det såhär. Janne Andersson är en klok man och uttryckte detta väldigt tidigt när han tillträdde som tränare. Frågan är bara om ledningen för ÖIS hade samma filosofi? Frågan är om de var med på samma tåg som spelarna och ledarna egentligen? Tveksamt om du fråga mig.

ÖIS har sedan urminnes tider varit lika kända för sin svikande publik och dåliga ekonomi som myten om att man är ”lirarnas lag” i modern tid. Med de förutsättningar så har man år efter år spräckt årsbudget efter årsbudget och blint litat på sina stora starka sponsorer. Det var då det och man kan inte annat än att förstå Stena när de nu säger ”Tack för kaffet” och inte låter fler miljoner kastas in i det svarta hålet som kallas ÖFAB. Man kan inte ha något att säga om det. Vi får helt enkelt tacka Stena för tålamodet man har haft fram tills nu. Men nu får det alltså vara nog, och det är väl också så jag känner. Lika bra att inse att ÖFAB inte kan förvalta de slantar som de får att förfoga över. Inte med de förutsättningar som har funnits fram tills idag iallafall. En förändring måste ske och det enda som gäller är att rätta mun efter matsäck och börja om, om nu viljan finns.

Att det som händer faktiskt händer är inte direkt förvånande. Det är istället bra för föreningen och kanske även för fotbollsgöteborg i stort. Att sanningen kommer fram till alla supportrar och sponsorer om hur fruktansvärt illa det står till med ÖFAB och ÖIS elitfotbollssatsning är bara bra. Det rensar luften. Det gör att alla ansvariga kan ställas till svars en gång för alla och att man får en ärlig chans att börja om från noll. Det kan behövas ibland. Speciellt när man har fastnat i ekorrehjulet med brist på framgånger, en konservativ ledning (?) med ett till synes gammalmodigt sätt att se på hur en förening skall skötas och kanske inte helt 100% kompetenta beslut om värningar m m. Ryggdunkartiderna är förbi och nu tvingas man tänka till och driva sin föreningen efter rådande förhållanden och i samma klimat som de flesta andra föreningen lever i idag. Ja, kanske anser vissa att jag har fel i min slutsats men jag är väldigt intresserad av att hitta en orsak till varför det som händer behöver hända. Det tycker jag som supporter är väldigt viktigt och intressant när man ändå har lagt ner oräkneliga timmar (och slantar) genom tiderna i sitt intresse för just ÖIS. Jag hoppas också att man inom ÖIS är väldigt intresserad av att hitta orsaken för att inte göra om samma misstag igen som man ändå har lyckats med gång på gång. Någon sund föreningsanda måste ju ändå finnas om det skall gå att bedriva en klubb som skall ha som mål att bedriva framgångsrik idrott oavsett om det handlar om ungdom- eller seniorverksamhet, eller t o m både och.

Visionernas tid är inte förbi, men kanske skall man hårdare driva en linje där man anammar rimliga beslut och mätbara resultat. Det vanliga är att man säger – ”Skit i det som har varit, nu blickar vi framåt”. Ja, visst är det positivt sätt att se på det och förlåta misstagen men i ÖIS fall så behöver man verkligen lära av historien, för annars kommer den att upprepa sig alldeles för snart om man nu vill forstätta att existera överhuvudtaget. Man måste lära sig av sina misstag och man måste lära sig att se varningssignalerna långt innan det är försent. Man måste agera och dessutom agera rätt inför många situationer. I o m det så gäller det verkligen att skriva ned vad som har gått åt helvete fel i föreningen de senaste åren och se vilka åt helvete felbeslut som har gjort att vi är där vi är idag. Man  kan nämligen inte bara skylla på utomstående faktorer. Sen sätter man sig ned och skriver ned det som har varit positivt och det som man har gjort som har gått bra och ta med sig det vidare i arbetet. Det gäller dock att inte skapa en överdriven positiv bild så att man glömmer allt det dåliga för i nuläget har jag svårt att se att listan med dåliga saker är något man med lätthet sopar under mattan eller skjuter på framtiden. För att få till stånd det och få ett lyckat resultat så kanske det inte är meningen att samma personer som har varit med fram tills nu måste vara med. Det kanske kommer behövas en annan kompetens och ett helt annat, nytt, synsett för att få ÖIS på fötter igen.