Två vinnande startelvor

Då var det så äntligen dags för Sambadefensiv att tillkännage vinnarna i vår omröstning om ”Folkets premiärstartelva”. Bidragen har varit många och det har verkligen inte varit enkelt att utse en vinnare men efter mycket om och en hel del men har juryn nu äntligen kommit fram till ett beslut.

Innan vi presenterar de två vinnande bidragen vill vi dock passa på att tacka alla som har deltagit och skickat in bidrag till omröstningen/tävlingen. Tyvärr kan inte alla vinna men under säsongen kommer vi att ha fler tävlingar och utlottningar så det är bara att hänga i och återigen testa lyckan nästa gång.

Sambadefensiv kommer att ta kontakt med vinnarna via e-post så att ni kan få era biljetter till premiärmatchen.

Vinnande bidrag #1: Inskickat av Oskar Ängermark

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson Valter Tomaz Jr Robin Jonsson Jakob Olsson

Björn Anklev Markus Gustafsson Sebastian Johansson Pavel Zavadil

Ken Fagerberg Nicolas Sandberg

Motivering till spelarval:

Peter Abrahamsson behöver ingen direkt motivering eftersom han är självskriven men jag drar till med det som gör honom självskriven: erfarenhet av Superettan, erfarenhet överhuvudtaget och den klart bästa målvakten vi har.

Att jag placerat Christofer Bengtsson på högerbacken istället för Björn Anklev är för att jag vill ha Mackan Gustafsson som mitt-mitt. Och för att Mackan ska kunna spela mitt-mitt så måste någon ta högermitt och då blir det ett självklart val med Björn Anklev där eftersom alternativet, Alexander Mellqvist, inte är någon riktig yttermittfältare.

Valter Tomaz Jr och Robin Jonsson blir valet som mittbackar eftersom David Leinar och Dennis Jonsson är lite för sega. De andra lagen i Superettanlag har många unga snabba anfallare och då kan det behövas lite speed om man hamnar fel i position som t.ex. Leinar har en förmåga att göra i bland.

Jakob Olsson känns nästan självklar på vänsterbacken. Han har varit en av dom bästa spelarna under försäsongen och det är trevligt med lite nytt ungt blod i en elva där nästan hälften av spelarna ligger runt 30-strecket.

Björn Anklev kör jag på högerkanten eftersom jag behövde honom där för att kunna ha Mackan G i mitten där han gör sig som bäst. Och som vi alla vet så gör inte Björn en dålig match vart han än blir placerad på planen.

Sebastian Johansson känns ganska självklar som köttare och bollvinnare på innermitten där han kan sno åt sig bollarna och skicka vidare till Pavel Zavadil eller Mackan G.

Pavel Zavadil får ta vänsterkanten där i alla fall jag tycker att han gjorde sig bra förra gången vi var nere i Superettan. Han har fina inlägg och bra teknik som han kan använda sig av när han tar sig förbi gubbarna på kanten.

Ken Fagerberg är även han självskriven. Han har precis allt vi kan tänkas behöva av en anfallare; styrka, fart, avslut och nu lite nyttig erfarenhet från Danmark.

Nicolas Sandberg är väl kanske den mest förvånande gubben i min elva. Jag tycker det verkar som det verkligen har lossat för Nicolas nu under försäsongen, speciellt när han spelat tillsammans med Ken Fagerberg.

Álvaro Santos känns inte som en kille för startelvan på grund av hans måttliga intresse för att ta ÖIS tillbaka till Allsvenskan. Visst han kanske skulle kämpa på men då är det för hans egen skull och en kille som bara jobbar för sitt eget intresse är i alla fall inte jag intresserad av att se som startande spelare i ÖIS. Jag tycker det behövs lite ÖIS-hjärta för att ta oss tillbaka till Allsvenskan. Man ska inte ha något emot att kötta sig fram bara man kommer fram och för det behövs det att man verkligen känner för klubben och det gör de här killarna. Åtta av killarna i min startelva kommer från ÖIS egna ungdomslag och sen kan man lägga till Björn Anklev som visar att han verkligen älskar att spela för ÖIS. Han gör till och med ett radioprogram som handlar om ÖIS, hur många tror att någon annan spelare i Superettan eller Allsvenskan skulle ta av sin egen tid för att göra ett radioprogram om laget man spelar i?

Vinnande bidrag #2: Inskickat av en person som inte vill figurera med namn

Väljer att inte utgå ifrån att hitta den elva som är mest trolig att Janne Andersson väljer att spela. Det blir ganska tråkigt. Väljer istället att gå efter devisen bästa manskap på banan, utan att det skall balla ur för mycket.

Vill spela med ett 4-1-3-2. Typ den uppställningen som Milan spelat med en väldans massa år. Egentligen kan man säga att det är ett 4-4-2 med en väldigt centrerad diamant. Uppställningen är som följer:

Peter Abrahamsson

Björn Anklev Dennis Jonsson Robin Jonsson Alex Perreira

Sebastian Johansson

Pavel Zavadil Alexander Mellqvist

Markus Gustafsson

Ken Fagerberg Álvaro Santos

Superettan är en serie där kamperna allt som oftast avgörs på mittfältet, vill därför ha ett ganska starkt sådant. Då de flesta av våra mittfältare i grunden är centrala spelartyper faller det sig ganska naturligt att låta dem röra sig ganska centralt för att flankeras av Björn Anklev och Alex Perreira, som får slå inlägg med rätt fötter. I min modell är ytterbackarna väldigt offensiva. Defensiven kompenseras med att Sebastian Johansson får en mycket mer tillbakadragen roll än vad han hittills spelat i.

Motiveringar av spelarval

Peter Abrahamson – Givetvis självskriven. En målvaktstalang som för sin ålder visar upp stor mognad och lugn. Tämligen säker på att målvaktsposten är säkrad för många år framöver, skönt!

Björn Anklev – Stänger sin kant defensivt, det krävs dock inte en spelare av jättehög kompetens för att göra det i Superettan. Björn Anklev måste således nyttjas för sin offensiv och snabbhet, det gör han bäst genom att slå inlägg med högerfoten. Vänstern är inte av någon särskilt hög kaliber och det skulle vara ett slöseri med resurser att slänga ut honom på vänsterbacken som vissa vill.

Dennis Jonsson – Bra inställning, bra huvudspel, trygg, bra track-record innan den allsvenska kollapsen senast. Den av mittbackarna med kanske störst ledaregenskaper eller kanske snarare bäst förmåga att styra upp backlinjen.

Robin Jonsson – Fantastisk timing i försvarsspelet när det väl stämmer. Minus för det tekniska kunnandet. Men han är ännu ung, har potential och har förtjänat att få chansen att starta i matchen mot Väsby.

Alex Perreira – När Alex får bollen händer det något. Antigen dribblar han 5 man eller så tappar han den i ett prekärt läge. Jag gillar dock denna spelartyp, där man inte vet vad man kan vänta sig. För mig är det sådana här spelare som gör fotbollen rolig och det måste finnas plats för åtminstone en loose-cannon. Vassa inlägg när de sitter och han är väl även den i dagens ÖIS som bäst kan slå sin gubbe. Dominerade sin kant under sin förra superettansejour och borde kunna göra det denna gång också. Sebastian Johanson täcker upp vid Alexs längre utflykter.

Sebastian Johansson - Får i systemet agera mittfältslibero a lá Makelele.

Alexander Mellqvist – Petar in Mellqvist för att det ger en starkare defensiv och en kraft från mittfältet som kan komma in och hota på inlägg. Huvudspelet känns överhuvudtaget viktigare i Superettan än i Allsvenskan. En annan anledning till att han är med är för att en av domarna till denna tävling prompt vill ha med Mellqvist mot Väsby.

Pavel Zavadil - Har börjat ta ett allt större defensivt ansvar och får fortsätta att göra det i detta spelsystem. Får vara den centrala passningsmottagaren på mittfältet där han får en friare roll än Sebastian Johansson och Alexander Mellqvist.

Markus Gustafsson – Markus Gustafssons allra bästa egenskap enligt mig är spelsinnet i passningsspelet. Vassa instick och djupledsbollar. Gör sig inte särskilt bra på kant och får ligga och understödja anfallet i en Kaká roll.

Ken Fagerberg - En blivande legend som har potential att slå Markus Allbäck i legendstatus. Vilken ynnest det är att följa denna unga herres utveckling i rätt dress.

Álvaro Santos - Valrossen från Belo Horizonte ser inte ut att ha mycket till spelglädje kvar i ögonen, men när det väl vankas målchans är han en killer. Oavsett om han väger 15 kg för mycket eller inte.

————

Och för alla er som inte kan få nog av startelvor avslutar vi det här inlägget med att publicera ytterligare en redaktionsmedlems startelva till premiärmatchen mot Väsby United. Den här gången är det Johan Orebäck som får chansen att ge sin syn på vilka elva spelare som han vill se i premiären.

Om mitt namn vore Janne Andersson

Målvakt: Peter Abrahamsson

Given i målet. Konkurrensen (Viktor Skoglund) är oprövad och nu är det dags för Peter att blomma ut helt och påbörja jakten på landslagsplats… OK, nu svävar jag iväg men varför inte? Han har alla förutsättningar och det ska bli intressant att se vilken klass han håller.

Högerback: Björn Anklev

Ankan gjorde ett väldigt bra jobb senaste säsongen och förhoppningsvis blir 2010 ett lika bra år för ÖIS nya lagkapten. ”Problemet” är att han kan användas på flera positioner och han skulle vara användbar även på mittfältet. I brist på bättre alternativ (för tillfället) så är det högerbacken som gäller för Ankan i min elva. Jag minns att det var en som skrev någonstans ”Om laget bestått av elva Björn Anklev så hade sm-guldet varit givet!”. Nu vet jag inte så mycket om hans målvaktsfärdigheter men det ligger definitivt något i det!

Mittbackar: Dennis Jonsson/Robin Jonsson

Dennis Jonsson är en av de spelare som sett hetast ut under försäsongen. I de matcher som jag sett så har han styrt försvaret och täckt upp de ytor som behövts. Potentiell andrakapten?

Robin Jonsson började förra året katastrofalt men spelade upp sig under andra halvan av säsongen. Han kan bli vår viktigaste försvarare denna säsong om han får Janne Anderssons förtroende.

Valter får enligt mig spela upp sig i U21 några matcher innan han kan vara med och hota om en plats. David Leinar är också ett alternativ men tills vidare så är det Jonsson och Jonsson som är mina förstaval till mittbackspositionerna.

Vänsterback: Adam Eriksson

Detta är det första riktigt svåra valet. Adam är något oprövad men han har varit stabil under försäsongen. Jag skulle inte klaga om en vänsterback köptes/lånades in i sommar (Santos-pengarna kanske?).

Högermittfält: Markus Gustafsson

Vilken lirare han är!

En av de spelare som jag var rädd att vi skulle förlora till denna säsong. Om han fortsätter såhär kan han bli nästa mångmiljonersförsäljning som säkrar ÖIS ekonomi. Given i startelvan!

Mittfältare: Pavel Zavadil / Sebastian Johansson

Fart och fläkt blandad med stabilitet. Lägg till att Pavel jobbade bra defensivt förra säsongen så får vi ett mittfält som på pappret borde mala på bra i Superettan. Nu blir det ju inte alltid som pappret förutspår men jag har ganska höga förväntningar på att vårt innermittfält ska prestera i Superettan.

Vänstermittfält: Alex

Alex värvades som vänsterback och startade mot GAIS i den allsvenska premiären 2009. Det gick som det gick och nu är han snarare mittfältare än försvarare. Men detta behöver inte vara negativt. När Alex kommer rättvänd mot en försvarare på kanten så är det ren magi. Han har förmågan att springa omkull motståndare och han kan bli ovärderlig i Superettan 2010.

Anfall: Ken Fagerberg / Nicolas Sandberg

Vänta lite här? Det saknas någon. ”Var är Santos” undrar ni kanske? Ja, den frågan ställde jag mig med och jag har fått uppfattningen att han redan mentalt är i sin nästa klubb. Den RIKTIGA frågan är alltså vad Santos kan bidra med till ÖIS som inte Nicolas Sandberg kan bidra med? 10 miljoner i sommar om han sprutar in mål är ju självklart svaret på den frågan men jag är ändå tveksam.

Det är ju nämligen så att Fagerberg är på lån fram till den 30:e Juni. Sedan riskerar han att försvinna tillbaka till Danmark, hungrig på spel i SAS-ligan. Om även Santos försvinner så tappar ÖIS plötsligt ett förhoppningsvis fungerande anfall som sprutat in mål under våren.

Men pengarna då?

Ja, pengarna är väldigt fina och betyder allt mer inom fotbollen. Men tänk om Nicolas Sandberg slår igenom. Tänk om han gör mål på mål på mål och plötsligt är han intressant för flera utländska klubbar och så står ÖIS där med 15-20 miljoner som inte funnits om man inte vågat satsa på Nico. Nyckelordet i den frågan är ”Tänk om”. Man kan aldrig veta om en spelare ska göra succé eller om han floppar. Men utan att våga kommer man aldrig någonstans.

Näe, nu orkar jag knappt fundera på detta mera. Det är trots allt ett angenämt problem man har när truppen innehåller så många bra spelare.

Det blir minst sagt intressant att se hur Janne väljer att ställa upp i premiären!