Fyra matcher och en bevattning

Fyra matcher av trettio spelade. Åtta poäng på kontot. Godkänt poängmässigt. Tveksamt spelmässigt. Egentligen ingen enskild spelare i riktig toppform än.

Så kan man väl i korthet sammanfatta säsongen så här långt. Nu är ju inte jag som ni säkert märkt speciellt förtjust i att sammanfatta saker i korthet så jag tänker lalla på likt en lätt senildement gammal farbror i några stycken till.

Det man kan konstatera är att vi är ett lag som är svåra att stjäla poäng från, vi är tunga, vi har en extra växel att lägga in om vi behöver, vi har spelare som kan avgöra matcher. Dessutom, åtminstone i de inledande tre matcherna, är vi märkligt nog ganska stabila bakåt. Mycket beroende på att vi står väldigt rätt positionsmässigt i defensiven över hela banan, när det närmar sig det egna sista tredjedelen känns det lite svajigare, något som blev rätt tydligt mot Syrianska.

Just Syrianska måste vara seriens just nu bästa lag, betydligt bättre än jag trodde, visst kändes man som ett lag för topp 5, men att man hade sån kvalitet på spelet hade jag ingen koll på. Massi och Skenderovic håller definitvt för allsvenskan. Och Ijeh är en sanslös goalgetter. Otroligt viktigt att vi vann den sexpoängsmatchen. Segern får vi nog tillskriva ett något naivt försvarsspel från Syrianska, en osäker målvakt och det faktum att vi faktiskt är ett rätt bra superettanlag. Det är en absolut styrka att gå från att ha blivit rätt utspelade i en halvlek till att ta tag i taktpinnen till andra. Det visar att laget har en nivå extra att ta fram vid behov. Ett kardinalsymptom hos topplag.

Sen får man inte glömma vår egen goalgetter. Alvaro Santos. Han spelar ju  en hyggligt viktig roll i segern. Världens dyraste köttbulle visar hur enkelt det kan vara att göra mål om man bara ser till att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han såg dessutom liiite starkare ut även i spelet ute på plan, det är rätt häftigt att se hur forwards lyser upp när de får göra mål, helt plötsligt ser de ut att ha hundra gånger roligare på planen, det finns en ny glöd i deras ögon. Mäktigt. Kan han hålla elden brinnande resten av säsongen så skjuter han oss till allsvenskan. Det är jag övertygad om. Sen kan man ju fråga sig hur lätt det är att få fyr på karln när vi spelar bortafajt i Borlänge.

Vore trevligt om den Fagerbergska majbrasan kunde ta eld också.

Nu tror jag iofs inte att tändvätska är det som saknas i Kens fall. Han vill så oerhört mycket. Det är rätt talande när Martin skriver i sin träningsrapport att Ken dyker upp fyrtio minuter före träningen och gnuggar avslut. Ambitionsnivån är tvivelsutan ÖIS och förmodligen hela superettans högsta. Det är en styrka, men kan också bli en belastning som när det inte riktigt lossnar kan leda till frustration. För Ken handlar det inte bara om att skjuta en klubb upp i allsvenskan, det handlar om att skjuta klubben i hans hjärta upp i allsvenskan som det tyngsta och av supportrarna mest hyllade nyförvärvet. Till och med Allbäck var tyngd av frälsarrollen och han hade ett antal år på kontinenten och i landslaget att luta sig mot. För Ken handlar det utöver allt annat om att få fart på den egna karriären, att visa att han fortfarande är en av Sveriges mest talangfulla forwards, att Ken anno 2007 inte bara var en Lidnersk knäpp. Det står helt enkelt vansinnigt mycket på spel för Fagerberg den här säsongen.

Jag hoppas och tror att om bara ÖIS får lite fart på anfallsspelet, Alvaro börjar komma in i ett stim och Ken får göra nåt billigt mål så kan han slappna av och då kommer det att lossna. Fram tills dess tycker jag rådet till unge Fagerberg är att spela enkelt, använda få tillslag och försöka hitta många avslut, så kommer både målen och det stora spelet. Jag hävdar fortfarande att det gömmer sig en blivande landslagsman i den kroppen. Jag drömmer fortfarande om ett lag av Fagerberg.

En annan kritiserad spelare i säsongsinledningen är Markus Gustafsson. Jag tror han har lite samma problem som Ken. Överambition. Tycker det är rätt talande när han får inspelet snett inåt bakåt från Anderberg och istället för att kräma på med en sträckt vrist försöker vrida hela kroppen och smeka in bollen vid bortre stolpen. Det är sånt man gör när allt stämmer, inte när spelet hackar. Saken med MarGus är att han inte heller får börja spela för enkelt. Vi behöver hans kreativitet och offensiva lösningar. Han är egentligen den enda spelaren vi har med den typen av spel, speciellt när Zavadil mer tagit rollen som hårt slitande speluppbyggare och uppspelsguru längre bak i banan och gjort det bra. Jag tycker heller inte att MarGus varit så dålig som en del vill få det till, han blandar högt och lågt, mot Degen tycker jag tex han var rätt bra. Speciellt i andra halvan. Visst ibland blir det fel, men i den rollen och med den spelstilen han har ska han inte lyckas med allt, då spelar han för fegt. Han måste försöka sig på de svåra sakerna.

Dock överdriver han sina aktioner ibland, det blir lite juniorfasoner, han försöker saker bara för att de är svåra och inte för att det är den bästa lösningen just där och då. Därutöver måste han höja skärpan på allt han gör, det blir åt helvete för slarvigt ibland. Men jag tycker trots allt att man måste ge Mackan ett par startchanser till, den typen av spelare måste ges förtroende att misslyckas, till en viss gräns givetvis, men en MarGus i form är en av våra absolut viktigaste spelare mot lag som backar hem och lägger sig i skyttegravar utanför eget straffområde.

På andra kanten mot Syrianska glänste en annan Markus. Anderberg i efternamn. Jag har sagt det förr, Anderberg är en poängspelare. Pojken har varit direkt inblandad i mer än hälften av våra mål i tävlingsmatcher så här långt. Det är lite old school brasiliansk favela-lirare över Anderberg, kvick, teknisk, irrationell, svår att få grepp om. Men samtidigt också väldigt oskolad, tar sanslösa felbeslut ibland, de två kontringslägena i slutet av matchen mot Bruket där han bara har att biljardstöta bollen i djupet på Nico och istället väljer att dribbla är väl de mest talande exemplen men det finns fler. Tycker dock man får ta det onda med det goda när det gäller Andesmountain. Om han spelar som i torsdags är han den snabba yttern med förmåga att plåga sin ytterback som jag efterlyste i mitt inlägg om truppbyggnad i våras. Och lyckas man utbilda favelagrabbarna brukar det ju kunna bli ganska bra…

Sen kan man ju fundera om man inte i matcher där Janne vill ha ett tydligare inläggsspel ska starta med Alex med övertydliga instruktioner om tidiga inlägg och ge Anderberg sista halvtimmen att röra om istället. Samtidigt är det ju jäkligt svårt att lämna Andy utanför elvan om han håller nivån han höll mot Syrianska.

Eller kanske tokchansa och låta Alex lira vb, vi ska väl inte försvara oss upp i AS…

Offensiven har ju annars varit sådär. Andra halvlek mot Syrianska såg bättre ut, men i övrigt skapar vi för lite för att man ska vara nöjd, rätt många av de offensiva spelarna som känns försäsongiga och letar efter tajmingen fortfarande. Men det är en oerhörd styrka att ta poäng trots att ingen spelare verkar vara i riktig toppform.

Försvarsmässigt såg det som sagt rätt risigt ut mot Syrianska, egentligen bara Dennis som såg bra ut. Övriga, såväl backar som målvakt ingav inget större förtroende. Peter såg lite stel ut och agerade otajmat vid såväl målen som på Ijehs nick som Robin rensade på linjen. Hans stora brist som målvakt är att han saknar lite explosivitet och spänst, han lever mycket på att han är duktig på att göra sig stor och stå rätt men ibland planterar han sig i marken och blir lite passiv vilket gör att han hamnar på halvdistans. Jag gillar hans lugn och positionsspel men i vissa situationer skulle jag efterlysa lite mer aggressivitet. Sen tycker jag han varit ovanligt släpphänt hittills i år, han brukar vara så extremt greppsäker att det nästan känns lite märkligt. Kan givetvis bero på att han saknar lite matchvana fortfarande.

Av övriga som fick lite längre speltid mot Syrianska har Pavel axlat sin roll som defensiv spelfördelare på ett bra sätt, skulle kanske spela lite mer på 1-2 tillslag ibland, men gör det bra som spindeln i nätet. Gillar dessutom de där svävande inläggen vid frisparkar från lite längre håll som föranledde två av målen sist, han lägger dem på en väldigt fin yta, en yta som kanske egentligen målvakten ska ha, men många av målvakterna i SE är ganska svaga i luften och vågar inte ge sig in i den trafiken som blir framför mål och eftersom bollen kommer svävande som den gör blir den väldigt svår att nicka bort i förstaläget för försvararna, vilket innebär att det nästan alltid blir en farlig andraboll, detta efter en frispark i ett läge som egentligen ska vara ganska ofarligt. Ett mycket intressant vapen. Pavels mittfältskollega Seb har inte riktigt kommit igång ännu, har inte hittat tajmingen än och kommer fel i närkampsspelet. Sen är ju frågan om han inte får en lite för honom märklig roll när Pavel droppar så långt bak i banan som han gjort hittills, kanske egentligen är vettigare att spela med en mer djupledslöpande spelare som komplement till Zavadil anno 2010.

Slutligen Luka. Jag gillade vad jag såg sist. Han är allt det vi vill att Ken ska vara; stark i kroppen, kraftfull i djupledslöpningar, hittar bra ytor både för sig själv och när han fördelar vidare bollen. Mycket intressant spelare. Går definitvt före Nico som startspelare i dagsläget i mina ögon. Nico känns mer som måltjuven man slänger in sista kvarten än som en startman. Även om måltjuv kanske är fel ord med tanke på vilka lägen han lyckats bränna i  a-lagströjan so far. Tror dock det handlar mest om att han måste sätta första målet.

Annars var det en rätt bra fotbollsmatch mot Syrianska, ovanligt intensiv fotboll för att vara konstgräsmatch, varierat passningsspel och till och med en och annan ordentlig närkamp. Brukar annars bli väldigt anemiska matcher på konstgräs, bollen knackas runt längs backen på mitten och noll riktiga närkamper. Matchen mot Degerfors var exempelvis en rätt typisk konstgräsmatch. Funderar om kvaliteten på spelet mot Syrianska berodde på att planen var såpass blöt som den var, lösningen på blodlösheten och bollar som rullar för fort kanske är att övervattna konstgräset riktigt jävla ordentligt. Låter faktiskt ganska logiskt.

Sammanfattningsvis. Vi känns som ett topplag även om mycket saknas rent spelmässigt. Flera spelare letar fortfarande toppformen. Sexpoängsmatcher, såsom den mot Syrianska kommer vara a och o i år, samtliga tippade topplag har börjat ganska starkt poängmässigt och det kommer bli ett jäkla race om de två tätplatserna.