Sorgeband

Igår var en sorgens dag. Assyriska FF förlorade en spelare, för alltid. Vila i frid.

Det var också en sorglig dag för många fotbollsupportrar på andra sidan den norska gränsen. Ett av Norges mest anrika fotbollsklubbar, FK Lyn Oslo, ansökte om konkurs. A-laget och utbildningslaget upplöstes med omedelbar verkan. Kvar finns en spillra i division 6. Fy fan… För en Öisare är det inte speciellt svårt att föreställa sig att samma öde skulle kunna drabba oss med. Gothiagate är fortfarande ett öppet sår hos många av oss.

Vad var det som gick snett i Oslo?

Något förenklat kan man säga att i Norge drivs inte elitfotbollen i form av medlemsföreningar. Medlemsföreningar finns det förvisso, eller breddklubb som norrmännen kallar det, men elitverksamheten drivs allt som oftast i bolagsform. Breddklubben ”hyr ut” rätten att använda klubbsköld och namn till bolaget som sedan driver verksamheten efter eget huvud. Breddklubben har ingen eller minimala möjligheter att påverka driften av elitverksamheten. Den enskilda medlemmens möjlighet att påverka är minimal. Lyn har sedan 2008 varit en kroniskt misskött klubb som levt över sina tillgångar och konkursen var knappast ologisk eller ens oväntad. Egentligen levde de över sina tillgångar före 2008 också, men då fanns det en rik mecenat som gladeligen sköt till i storleksordningen 20-30 norska miljoner om året. Nu kan man inte entydigt säga att Lyns konkurs behöver bero på att det norska systemet med idrottsbolag. Men jag vill citera Magnus Wattne från Lyns supporterklubb Bastionens hemsida:

”Hadde klubben i større grad vært styrt av folk som har fulgt den hele livet, og vet at de skal fortsette å gjøre det resten av livet, så hadde ting blitt gjort annerledes. Det kan jeg si helt sikkert. Jeg har gleden av å kjenne veldig mange oppegående og ressurssterke personer som er aktive i Bastionen, Lyns Eldre og Lyn Fotball. Ingen av dem hadde turt å spille det høye spillet som den tidligere ledelsen bedrev. Til det hadde baksiden, konkurs, vært for dramatisk.”

Och skulle samma sak kunna hända i Sverige?

Nja. Nej, eftersom systemet med idrottsbolag ser annorlunda har vi i Sverige som medlemmar en betydligt större makt än våra norska motsvarigheter, i alla fall i teorin och i alla fall än så länge. Tyvärr fungerar inte föreningsdemokratin som den skall i svenska föreningar. Och tyvärr är ett hjärta för klubben inte en garanti för att rätt beslut tas. Gothiagate och Mats Rydhede bevisar det bortom allt tvivel.

Ja, eftersom medlemsföreningar inte är vaccinerade mot ekonomisk misskötsel. Vi behöver bara se tillbaka till 2006, då var ÖIS bara timmar från konkurs. Men det finns en potentiell kraft i en demokratisk medlemsförening som skulle ge vilken företagsledare som helst våta drömmar. Tyvärr är det lite si och så med demokratin i vårt älskade ÖIS, vilket alla närvarande på de senaste två årsmötena kan vittna om. Det är inget som vi medlemmar kan skylla på herrar Rosén och Ranäng. Det är vårt eget förbannade jävla ansvar att se till att styrelsen sköter sitt arbete. Det är vårt förbannade jävla ansvar att hålla oss informerade om vad som händer inom föreningen. Det är vårt förbannade jävla ansvar att veta vilka rättigheter vi har som medlemmar och utnyttja dem. Är du inte medlem i ÖIS har du INGEN rätt att kritisera föreningen. Bli medlem, gå på årsmötena, gör ett informerat och genomtänkt val, delta i debatten och värna om föreningsdemokratin. Annars riskerar vi att hamna i samma sitts som alla Lynsupportrar. Fy fan…