Sparvarna kvittrar om Division 1

Som utlovat kommer nu premiären för SB som skribent på Sambadefensiv. De som känner mig in persona såväl som de som endast känner till mig via Sambadefensiv vet att jag är en avgå-supporter. En sådan märklig människa som har svårt för kärlek, som inte jublar när det blir mål och som blir hundra gånger mer förbannad än alla andra när det går dåligt. En sparv. En konfliktknarkare. En fotbollssupporter.

I dessa tider av undermåliga prestationer, ökenvandring i tabellen och färska minnen av dryga 90 minuter i ösregnet i någon västsvensk DDR-håla, så är ropen efter avgångar inte långt borta. Det konstruktiva tänkandet känns avlägset. Förresten, nu när vi är inne på begreppet konstruktiv kritik ur supporthänseende så måste jag i förbigående göra ett påpekande. Vi lever med någon sorts cementerad uppfattning i vår tankevärld om att det inte är konstruktivt att kräva avgångar. Varför kan inte en personalförändring vara konstruktiv? Det är möjligt att det inte är konstruktivt att exempelvis byta tränare i italienskt tempo, men det är ju inget vi är bortskämda med och inte heller det saken gäller. Fundera på det ett par gånger, kära vänner. Att börja ropa avgå idag, tre dagar efter spektaklet på Edsborg (vars logotyp förövrigt var oerhört lik ett annat agrart gängs klubbmärke) och kräva ursäkter är alltså det som ligger närmast tillhands. Det är lätt (men inte felaktigt) att göra det.  Den här texten skall emellertid göra en helt annan poäng.

Divison 1. Smaka på det ett par gånger och titta sedan på tabellen. Alla är förvisso slående överens om att det inte kan hända, men det är samma breda lager som oftast inte föreställer sig det omöjliga innan det är för sent. Säsongen är körd, vi kan inte gå upp och vi ligger i mitten av tabellen. Det är inte kul med fotboll nu. Det börjar bli kallt och mannen som leder oss är Jan. Jan A, B eller C? Det vete fan, som ärkesvinet på Sportbladet hade sagt.  Nästa match är mot IFK Norrköping. Sammantaget så luktar det visst 2007, va? Inte helt förvånande skämtas det redan om 0-5 i supporterleden… För ni minns väl? Det finns således helt klart ett teoretiskt utrymme för att vi skall börja braka igenom mentalt här. Är detta allt? Om den gode SB baserar sitt argument om att det börjar bli kris endast på detta så kan ju den där sparven och parkbänksfilosofen gå och lägga sig igen. Givetvis är detta inte allt. Till historiken och minnena kan vi addera ytterliggare ett par punkter.

– Vi har ett oerhört jobbigt spelschema med Peking, Brage, Assyriska och Bajen borta.

– Om tabellen endast baserade sig på vunna matcher så hade vi legat på kvalplats till Division 1.

– Vårt anfallsspel är baserat på iskalla spelare och yngre spelare från de lägre regionerna i seriesystemet.

– Vi har just förlorat mot ett veritabelt Divison 1-gäng med 4-2.

– Det är 4 poäng ner till kvalplats. Mellan oss och kvalplatsen finns två lag som (när detta skrivs) har en match mindre spelad.

På pluskontot finns Jakob Olsson. Det är i sig värt en förmögenhet bara det. Jag tror emellertid inte att jag är ensam om att inse att det inte är nog.  Det finns alltså goda skäl till att börja oroa sig för vår existens inom svensk elitfotboll.  Det gäller att ta hotet på allvar. Det gäller att agera kraftfullt från tränarhåll nu och visa att man klarar av att gjuta mod i spelarna. Man måste visa att man kan avvärja den annalkande krisen och inte bara detta. Man måste visa att man har heder och ära också. Det duger givetvis inte att som mittenlag börja göra bort sig mot tabelljumbon bara för att säsongen på papperet är över. Man spelar inte bara för sin lön eller avancemang. Man spelar för supportrarna och för klubbmärket också.

Jan Andersson måste visa en total förändring av mentaliteten och säkra en total kursändring i tabellen för att överhuvudtaget finnas med i diskussionen om vilka som är värdiga tränarposten nästa år. Man får ha oflyt och man får ha en absurd säsong. Man kan till och med sätta laget i historieböckerna av fel anledningar, men man får aldrig utsätta klubben för förnedring. Det är dags för tränarna och spelarna att visa vad man är gjorda av.

SB