Du sköna nya okända värld

Jag vet inte hur ni har haft det, men för mig har det varit en oerhört tung höst. I stort sett allt som kunde gå fel har gått fel. Mediokra insatser både på och vid sidan om planen. En sportchef utan koll och en ordförande (och styrelse?) som har gett upp drömmen att ÖIS ska vara en elitklubb. Ekonomisk kris. Varsel. Uppsägningar. En nionde plats i tabellen. Uppsagda kontrakt. Sänkta löner. Deltidsproffs. En konkurs som flåsar oss i nacken. Och till råga på allt en kapten som lämnar sitt sjunkande skepp.

Precis så vill väl alla avsluta säsongen!?!

Om allt vill sig riktigt, riktigt illa står ÖIS inför en spelarflykt som närmast kan liknas vid de scener som utspelade sig i samband med Berlinmurens fall år 1989. Vi snackar alltså om en verklig massflykt. Hals över huvud. Ingen hänsyn till barn eller kvinnor. Var man för sig själv. Och allt ÖIS kan göra i det läget är att fylla på underifrån. För inte fan kan jag tänka mig att det finns spelare runt om i Superettan och de övriga skikten av Division 1 som kan tänka sig att skriva på för Sveriges krisklubb numero uno. Nä, nä, det går inte för sig. Inte en jalle. Glöm det!

Givetvis måste man förstå de spelare som väljer att lämna klubben. För vem vill egentligen gå ner i lön samtidigt som man förväntas göra ungefär samma arbete och prestera på ungefär samma nivå som tidigare? Skulle du göra det?

Frågan är om det egentligen finns något att glädjas åt denna höst.

Jo då, det gör det allt. Allt är nämligen inte helt uppåt väggarna. Livet är balanserat. Det onda kommer alltid hand i hand med det goda. Ta bara en sådan sak att vi nu äntligen kanske kan bli av med Álvaro ”Jag är för bra för att spela i Superettan och det spelar ingen roll om jag gör hundra mål, så därför bryr jag mig inte om att hålla min kropp i trim” Santos. För att inte tala om att Janne Anderssons terrorregim och brunkarfotboll – jo, det är en grov överdrift, men wtf, lite måste man väl få överdriva så här på årets sista timmar – äntligen är ett minne blott. Vi får inte heller glömma bort att från och med säsongen 2011 slipper vi slita vårt hår över Alex Perreiras råsopiga överstegsfinter, banala inlägg och risiga defensiv – den mannen skulle inte kunna försvara en kant om han så fick understöd av den nationella insatsstyrkan. Tacka gud för Syrianska FC!

Sist men inte minst har vi ju fått ett nytt tränarpar i Bosse Backman och Bengt Kristensson. Det är inte så illa pinkat av en klubb som har händerna bakbundna! Nu kan äntligen försäsongen 2011 ta sin början. Vad jag har längtat!

Och ja, jag vet att jag tidigare har uttryckt en viss tveksamhet till Backman och Kristensson. Men det är sådan jag är. Försiktigt tveksam. Till allt och alla. Ett negativt kryp. En ”Men-för-helvete-du-ser-väl-att-glaset-är-halvtomt-kille”. I jämförelse med mig framstår Varg Vikernes som Eric Idle eller Ricky Gervais. Det är inget att göra åt utan det är bara att le och gilla läget. För mig. Och för er. För inte fan ska ni tro att ni blir av med mig. På sikt kan det här säkert bli riktigt bra, även om jag tror att en elitklubb – det vill säga en klubb som säger sig vilja satsa på att utveckla talanger och bygga en framtid baserad på spelare från de egna ungdomsleden – är i behov av en heltidsanställd huvudtränare. Jag menar, hur ska vi annars locka till oss de stora talangerna och löftena?

Men nu ska jag inte fokusera så mycket på det negativa utan i stället ta mig friheten att blicka framåt. För så är det ju, ÖIS står inför en obeskrivligt spännande framtid:

En chans att börja om på ny kula.

En chans att tänka om.

En chans att göra om och göra rätt.

Äntligen!

Det som har varit kan vi glömma.

Nu torkar vi tårarna från kinden, knyter näven och tar nya tag.

Det får bära eller brista!

Och som de flesta av er som följt Sambadefensiv ett tag vet älskar vi att snacka potentiella startelvor. En gång läktarcoach, alltid läktarcoach. Som jag ser det finns det tre olika scenarion som kan bli realitet under för- och vårsäsongen 2011. Vi kan kalla dem (1) Drömscenariot, (2) Bästa-möjliga-scenariot och (3) Mardrömsscenariot.

Drömscenariot

Drömscenariot är egentligen fullständigt orealistiskt och det finns inte en chans i helvete att allt detta går in men jag känner ändå att detta scenario måste behandlas i denna text. Och det framförallt av två anledningar; dels som en hyllning till de spelare som varit tongivande och betydelsefulla under hösten 2010, dels för att om bara en eller två av dessa spelare (låt säga Peter Abrahamsson och Steinthor Thorsteinsson) stannar i ÖIS kommer allt att te sig bra mycket ljusare än vad det gör just nu i detta fullständiga beckmörker. Men för att drömscenariot ska uppenbara sig krävs att spelarmarknaden är lika stendöd som Mona Sahlins politiska karriär och att toppklubbarna i Superettan och mitten- och bonkegängen i Allsvenskan saknar kapital för att lösa spelare som Peter Abrahamsson, Steinthor Thorsteinsson och Markus Gustafsson. Om så skulle bli fallet skulle ÖIS kunna mönstra följande startelvan under våren 2011.

Så när som på Björn Anklev, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist, Dennis Jonsson och Sebastian Johansson så är detta samma lag som läxade upp Hammarby IF och Assyriska FF under slutomgångarna av årets Superettan. Det är ändå inte så djävla dåligt. Rent av hoppfullt. Förutom spelarna i startelvan finns dessutom Markus Anderberg, Luka Mijaljevic och Niclas Elving att tillgå på bänken. Om ÖIS skulle få behålla denna stomme vill jag ändå hävda att det ser ganska ljust ut. Med rätt spelidé, träning och inställning borde detta lag kunna utmana Assyriska, GIF Sundsvall, IF Brommapojkarna och Åtvidabergs FF om de översta platserna i tabellen. Det är i alla fall ingen omöjlighet med rätt start på säsongen. Den enda svagheten i denna uppställning är väl de två balansspelarna – Valter Tomaz Jr och Danny Ervik – som kanske inte har det där riktigt vassa passningsspelet som krävs för att de fyra offensiva spelarna ska få rätt bollar att arbeta med. Men i övrigt måste jag säga att startelvan ser rätt lovande ut.

(2) Bästa-möjliga-scenariot

Om jag i ”Drömscenariot” befann mig uppe i det blå och freestylade helt fritt så är ”Bästa-möjliga-scenariot” bra mycket mer realistiskt. I detta scenario tappar förvisso ÖIS spelare som Peter Abrahamsson, David Leinar, Markus Gustafsson, Steinthor Thorsteinsson och Sebastian Johansson. Det rör sig dock inte om någon massflykt utan spelare som Jakob Olsson, Markus Anderberg, Robin Jonsson och Nicolas Sandberg stannar i klubben. Och det är ju där vi har vår framtid. Det vet ni!

De spelare som lämnar måste dock ersättas med truppspelare, juniorer och billiga nyförvärv (om ÖIS ens har råd med det i nuläget). Därmed blir också förutsättningarna helt annorlunda än i ”Drömscenariot”. Bland annat får Pontus Otterstedt fylla högerbacken efter Björn Anklev, Christofer Bengtsson och Danny Ervik. Något jag är tämligen säker på att han kommer att klara av. I övrigt är backlinjen hyfsat intakt med Robin Jonsson, Adam Eriksson och Valter Tomaz Jr. På det defensiva mittfältet får Jonathan Lindström ta plats bredvid Ervik och ska man vara helt ärlig är det väl ingen optimal lösning, men den får fungera för vi har egentligen inget annat alternativ i nuläget. I offensiven måste man ändå säga att vi behåller viss slagkraft. Niclas Elving har tidigare visat framfötterna – förvisso bara i en halvlek mot IFK Göteborg säsongen 2009 – och vi vet alla vad Anderberg, Olsson och Sandberg kan.

Med ovanstående elva borde ÖIS ändå kunna stå sig rätt bra mot seriens mitten- och bottenlag. Visst, man blir inget topplag, men man kommer absolut inte att göra bort sig. Allt som krävs är egentligen att spelare som Anderberg, Elving, Ervik, Mijaljevic, Olsson och Sandberg tar ytterligare steg i sin utveckling och att Lindström visar sig vara den där oslipade diamanten som man alltid hoppats att han ska vara.

(3) Mardrömsscenariot

Avslutningsvis har vi det absolut minst önskvärda scenariot – det så kallade ”mardrömsscenariot”. Här har den massflykt av spelare som jag skrev om inledningsvis blivit en realitet. Precis som det faktum att inga spelare från andra klubbar i Superettan och Division 1 vill skriva på för ÖIS. Det enda som då återstår är att fylla på underifrån med junisar och gamla bänknötare. Det skulle innebära att ÖIS tvingas flytta upp halva tipselitlaget och ta gamla avpolleterade spelare till nåder. Vi snackar alltså om att Alexander Bergstedt, Karl Enarsson, Ludvig Evenson, Joakim Hall, Linus Högberg, Mathias Johannesson, Robin Maillard Dovmyr, Joakim Olausson, Pontus Otterstedt, Robin Raunegger och Julian Stahler från tipselit måste klara av att ta steget upp på elitnivå samt att spelare som Yasin Belouati, Jonathan Lindström, Seif Kadhim och Felix Sehlström tas till nåder igen. Om detta scenario skulle bli aktuellt  – vilket inte känns helt omöjligt om man har hört Lars Ranängs snack under de senaste månaderna – kommer ÖIS gå en tuff vår till mötes. Men ingenting är omöjligt.

Om jag ska vara ärlig måste jag säga att det här ett scenario som jag helst inte vill uppleva. Det kan tyvärr inte bli så mycket annat än bottenstrid och kvalplats. Inte för att spelarna i sig är dåliga utan för att flera av dem tvingas ta ett allt för stort kliv allt för tidigt. Jag ställer mig till exempel undrande till om spelare som Bergstedt, Evensson, Olausson, Johannesson, Högberg och Hall är redo att ta steget till Superettan redan säsongen 2011. En dag kommer de att göra det, men frågan är om de redan nu är redo för den uppgiften.

En sak ska dock sägas och det är att även om ”mardrömsscenariot” innebär en strid på kniven och en säsong fylld av förluster kommer det att bli en djävulskt rolig säsong. Och anledningen till det är att vi nu ser början på något nytt. På det unga nya och långsiktigt, förståndigt satsande ÖIS.

Är inte livet härligt!?!

Gott nytt spännande år kära ÖISare!