Livslusten återvänder så sakteliga

Våren 2009, vi hade en hel allsvensk säsong framför oss. Vårt nya anfallspar skulle ösa in mål efter mål och på något sponsormöte inför den stundande säsongen pratades det till och med om att Champions League inom ett par år inte var någon omöjlighet. Allt såg milt uttryckt helt fantastiskt ut i många öisares ögon. Då hade jag absolut inte varit nöjd med ett kryss mot Lunds BK på ett Gamla Ullevi med en publiksiffra på dryga 1000 besökare. Av någon anledning så är jag hyfsat nöjd efter ett kryss mot Lunds BK på ett Gamla Ullevi med en publiksiffra på dryga 1000 besökare. Varför? Jo för att jag har insett att hur mycket jag än vill att vi ska spela i allsvenskan så gör vi helt enkelt inte det i år, och då finns det inget annat att göra än att helt enkelt tugga i sig faktumet att vi spelar på denna fotbollens bakgård. Men som jag skrev i min förra krönika här så avskyr jag Söderettan och vill härifrån fortare än kvickt. Man behöver dock inte vara någon atomklyvare för att förstå att en poäng tar oss närmare uppflyttning än ingen alls, och visst hade en vinst inte varit helt fel igår och visst var jag inte helt lugn inombords när Nico brände sin nick i slutet, visst var jag inte helt nöjd med domarens beslut att döma bort målet i slutet, men, men.

Känslan jag fick av matchen igår var iallafall att spelarna insett allvaret och att detta inte är någon serie som man kan jogga sig igenom, utan det krävs hårt arbete och mycket slit och ingenting kommer att komma till oss gratis. När vi väl är inne på ämnet hårt arbete och mycket slit så verkar det som att en del tror att det är motsatsen till lir och vackert spel. Det tror jag inte alls på och det tycker jag är något som Jakob Lindström var ett levande exempel på i söndags. Trots sin litenhet så slet han matchen igenom och visade samtidigt upp ett riktigt fint anfallsspel och hade många kreativa lösningar på saker och ting. Vibbarna jag fick av lillströms spel igår liknade de vibbar jag fick när Markus Gustafsson slog igenom. Hoppas bara han har bättre klubbkäns….yada yada yada.

Om jag ska knyta an till det jag skrev förra krönikan om att jag inte såg någon glöd i ögonen på spelarna, så tycker jag att den glöden definitivt fanns i desto fler ögon i söndags. Såg ni Jonathan Lindström? Såg ni blicken?! Utskälld av flera i början av första halvleken men kämpade sig tillbaka, fick straff, satte straff. Men det var nästan firandet efter målet som gjorde mig mest lycklig. Utan någon tvekan löpte Jonte direkt mot klacken och i den blicken glödde det inte bara, det brann och det är det som är en av orsakerna till att jag kände framtidstro när jag knatade hemåt efter slutsignalen. Jontes blick sa: ”tvivlade ni någonsin på mig? Här har ni!”. Det är den inställningen jag vill se hos alla resten av året. Det var också den inställningen som gjorde att Dennis fortsatte spela trots att han knappt kunde springa i slutet. Jag såg den som sagt hos de flesta idag och det var det som gjorde att de tre poängen denna match var närmare Göteborg än Skåne i slutet, trots 9,5 utespelare.

Visst känns det inte bra att gå hem efter ett kryss mot Lund och vara ”hyfsat nöjd” men detta visar ändå att vi hör hemma högre upp i tabellen än vad vi nu är. Nu har vi slagit ettan Varberg på försäsongen och spelat lika mot tvåan. Tyvärr så kanske det inte är topplagen vi har svårast för hur konstigt det än kan låta, men det har visat sig många gånger tidigare att vi har svårt mot lag som inte är så villiga att dra upp tempot själva, därför är jag mer orolig för matcherna mot exempelvis Sylvia. Hoppas bara att tändningen som man såg i flera spelares ögon idag håller i sig så ska vi nog klara av även de matcherna.

Som avslutning vill jag bara be om ursäkt till Varbergs BoIS och dess fans. Enligt en bekant som är Varbergssupporter så finns det visst folk som håller på Varberg och följer dem utan att ha ett annat favoritlag, så jag böjer mig och ber om ursäkt för detta misstag. Lycka till i jakten på andraplatsen förresten.

Nästa vecka är det Sylvia som står i vår väg. Jag tycker att vi gör så att vi tar vår första trea där, låter det bra?