Örebro ligger etta i 2013 års superettatabell, man har bara förlorat en match, har inte tappat poäng på hemmaplan och har seriens överlägset bästa målskillnad. Det finns med andra ord fog för att kalla morgondagens match årets svåraste match. Det går tveklöst att argumentera för att det kommer bli väldigt svårt, men det gick det att göra även innan matchen mot AIK.

Vi borde, redan för längesedan, slutat prata om den där gruppspelsmatchen i svenska cupen men den är faktiskt väldigt tacksam att dra paralleller till. Över 90 minuter beskriver den styrkorna i ÖIS modell 2013 på ett alldeles ypperligt sätt. David Leinar och Adam Rosén visade att man bemästrade det låga försvarsspelet på ett alldeles ypperligt sätt, Emil Karlsson löpte på precis de ytor han skulle och de fasta situationerna gav näst intill maximal utdelning.

Örebro är ett lag som är ganska långt ifrån den allmänna idrottsklubben från Solnas standard men spelmässigt kommer det troligtvis krävas en likande insats för att bli första bortalag att ta poäng på Behrn Arena i år. För att klå serieledaren kommer det krävas list, full koncentration, kanske lite fula knep och kanske en ny uppställning…

Skadeläget

Det är sedan tidigare känt hur skadeläget i truppen ser ut och på den fronten är inget nytt. Joakim Hall som linkade av planen efter en dryg halvtimma mot Östersund har, som ni kunnat läsa tidigare på sidan, ådragit sig en bristning i baksidan av låret och kommer vara borta resten av vårsäsongen och är enligt Erik Nexborn först klar till första matchen efter uppehållet. Joakim spenderade dagens träning i gymmet. Filip Holländers mykoplasma är numera vida känd bland er läsare och Filip siktar även han på att vara tillbaka efter sommaruppehållet. Han syntes inte till på ÖIS-gården idag.

Sebastian Ohlsson och André Nilsson deltog båda under uppvärmningen inför dagens träning men gick efter det av den kollektiva träningen. Sebastian Ohlsson linkade av, till synes, tidigare än planerat medan André Nilsson bytte bollspelet mot löpning tillsammans med Erik Nexborn vid utsatt tid. Sebastian Ohlssons ljumskskada håller honom alltså utanför truppen ännu en gång och ser alltså ut att vara lite värre än befarat.

En intressant elva

Om vi efter den inledande rapporten om skadeläget går vidare till det som jag vet att ni egentligen bryr er om så var det en minst sagt intressant elva som mönstrades under dagens träning.

Många har vi varit som funderat, skissat och vägt fördelar mot nackdelar för att hitta den perfekta elvan för sällskapet. Problem har funnits på sina ställen och många har haft synpunkter på spelsystem och spelare i startelvan. För er säger jag bara grattis, startlevan under dagens pass såg ut på följande vis:

4-1-4-1, 4-5-1 eller 4-3-3? Kalla det vad ni vill, men jag blir iallafall helt sprallig av detta. Elvan är på så många ställen så nära min bästa möjliga elva man kan komma. Låt oss reda ut några begrepp.

Emil Karlsson är den enda utpräglade anfallaren i elvan och även när man spelade under träningen såg han ut att agera ganska ensam på topp. Möjligtvis kommer Johan Hedman och Jacob Ericsson ges lite mer offensivt ansvar än om de varit yttermittfältare i en 4-4-2 uppställning men skillnaden är troligtvis marginell.

Rollfördelningen på innermittfältet hade jag kunnat skriva en hel text om men i korta drag ser den troligtvis ut på följande vis:

Jonathan Azulay: Det defensiva ankaret. Under stora delar av säsongen har det saknats defensiv kraft på innermittfältet, nu ser Jonathan Azulay ut att få ta en roll som balansspelare bakom de två mer offensiva innermittfältarna. Azulays roll blir att städa framför backlinjen och fördela boll framför densamma. Kan också bidra lite i offensiven men bör ligga lite bakom Lundgren och Carlsson. Hjälper backlinjen mot ett anfallsstarkt Örebro.

Johan Lundgren: I ”Regista-rollen” blir Johan Lundgren navet på mitten vars fötter och huvud dikterar takten i anfallsspelet och som ska se till att första passningen i omställningarna sätts på rätt fötter. Kommer mot Örebro få ta en hel del defensivt ansvar och kan mycket väl hamna parallellt med Jonathan Azulay snarare än Henrik Carlsson.

Henrik Carlsson: ”Trequartistan” om vi ska fortsätta använda de italienska termerna. Släpande anfallare eller offensiv spelförelare om vi pratar svenska. Henrik kan mycket väl fungera som anfallare mot slutet av matchen om så behövs men ser ut att få en utgångsposition på mittfältet. Från Henriks fötter ska de avgörande passningarna komma. Det vilar en tung börda på den unges axlar men han har visat gryende form och kan han förtsätta så kan det bli en rolig match i Örebro.

Som ni kanske märker blir jag uppspelt över den nya uppställningen. Rollen Jonathan Azulay får känns skräddarsydd för honom men med ett innermittfält bestående av tre spelare har man råd att sätta spelarna i lite tydligare roller. Det älskar jag så innerligt.

Sedan finns självklart frågetecken. Hur klarar Emil Karlsson att spela som ensam anfallare? Klarar Hannes av Örebros högersida? Hade vi behövt Oskar Wallén i straffområdet när läget dyker upp?

Vad vet jag? Nu åker vi mot Örebro!

 

Ödesmatch igen? Nja, kanske inte. Det är fortfarande väldigt långt kvar, men vill man plocka poäng så är det god tid att börja nu.

 

Östersund inledde serien strålande och slog lag som Gais och Jönköping Södra och hypen var redan igång. Med en fotbollsfilosofi där bollinnehav är ett ledord vinner man för det mesta fotbollsfolkets gunst ganska omgående. Två vinster med en ”positiv fotboll” väger alltid tyngre än två ”gnetsegrar”. I samband med BK Häckens 5-0 förlust i Helsingborg för några veckor sedan berömde GP-sportens Ulf Stenberg Häckens ”vilja att spela fotboll”. Samma sak tryckte många på efter ÖIS 5-1 förlust i Varberg ”vi var bättre spelmässigt” sades det då. Men till vilken nytta?

 

Imorgon när Hans Prytz samlar sina mannar i omklädningsrummet innan inmarsch på Gamla Ullevi skiter han med allra största säkerhet högaktningsfullt i hur poängen tas. Det ska in fler bollar i Östersundsmålet än i det rödblå målet. Det är nämligen enbart det som räknas nu.

 

Självklart kommer Hans Prytz ha taktiska instruktioner till sina spelare och det hela ska iklädas en taktisk plan. Självförtroende ska byggas upp och det görs bäst med ett positivt resultat. Då blir liret förmodligen sekundärt.

 

Sedan de anlände till gården har de tre spelarna från andra sidan motorvägen, Tobias Bratt, Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay blivit hårt dömda i motgång. Just det faktum att två av de tre fortfarande tillhör våra randiga antagonister har hela tiden legat dem i fatet. För den tredje, Tobias Bratt har hans blåvita uppfostran mest använts som ett skäl till hans mindre imponerande ingripanden.

 

Imorgon är ingen av de tre tillgänglig. Sebastian Ohlsson är fortfarande skadad i ljumsken och de andra två är avstängda. Jonathan Azulay är dessutom på äventyr med det svenska U21-landslaget och det gula kortet han tog i slutminuterna av matchen mot Ängelholm kanske inte var helt oplanerat. Utöver de tre spelarna saknas även Johan Lundgren till följd av avstängning och för er som läste GT under gårdagen kommer väl inte Filip Holländers frånvaro som någon större överraskning heller.

På tal om skador så syntes André Nilsson för första gången till ute på gräset. Tillsammans med Erik Nexborn och lite vikter slet han ont på gräset vid sidan av sina kamrater. Just styrkan är ingen svaghet för den gode Nilsson som kroppsligt liknar Clarence Seedorf mer än Andrea Pirlo.

Den stora frågan inför dagens träning var ifall Hans Prytz hade fått ordning på den i stora drag undermåligt spelande backlinjen från matchen i Ängelholm. En fråga som inte fick några direkta svar under träningen. Tvåmålsspelet var inte speciellt händelserikt och trots att det spelades mellan den förmodade startelvan och reserverna.

Det visar med all önskvärd tydlighet både svagheten och styrkan med årets trupp. Samtidigt som man har jämn trupp så har den ganska få spelare som är gjutna i startelvan för att dom är avsevärt mycket bättre än reserverna. Det är ett problem.

Imorgon mönstras troligen följande startelva:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson David Leinar Adam Rosén Hannes Sahlin

Johan Hedman Jakob Lindström Henrik Carlsson Joakim Hall

Oskar Wallén Emil Karlsson

Joakim Hall får alltså kliva in från start på vänstermittfältet. Ett val som förmodligen får en hel del att lyfta på ögonbrynen. Hans Prytz verkar vara svag för ytterbackar på mitten. En gissning till varför man väljer Hall är dock hans inlägg. Med Wallén längst fram vill man ha kvalitativa inlägg från båda sidor. Då litar man inte på Jacob Ericssons fötter.

Henrik Carlsson har gjort det bra som innermittfältare och känns som ett logiskt val bredvid Jakob Lindström när Lundgren saknas.

Framåt!

Ja, jag vet. Jag borde inte tjata och jag ska inte överdriva.

Ängelholm är inte en plats jag vill befinna mig på en lördagskväll, det är kanske superettans tråkigaste arena, med seriens överlägset sämsta publiksiffror. Fast det gör inte matchen mindre viktig. Matchen mot Varberg var en chans att rycka upp sig ur bottenstriden som man inte tog. Matcherna mot Degerfors och Jönköping Södra likaså. ÖIS har inte lyckats vinna mer än två gånger den här säsongen och är det någon gång man ska ta en tredje seger så är det mot Ängelholm som i skrivande stund skuggar ÖIS i tabellen på en 14:e plats och med två poäng mindre än sällskapet.

Ängelholm har tagit en seger i årets superetta och den kom i fjärde omgången mot ett grovt underpresterande Jönköping Södra på bortaplan. Då vann man med 4-2 trots en utvisning efter 40 minuter. Laget har bättre målskillnad än ÖIS och har släppt in ett mål mindre samtidigt som man gjort ett mer. När man ser den statistiken ska man dock ha i åtanke att fem av ÖIS tio insläppta mål kom i matchen mot Varberg för två veckor sedan. I matchen efter ytterligare två. Frågan som därför ställdes inför dagens träning var vad Hans Prytz hade gjort för att täppa igen bakåt i fortsättningen.

Mycket tyngd lades vid presspelet och nestor Lantz klev in i ett av lagen och agerade anfallare samtidigt som han tillsammans med hans Prytz instruerade i hur laget skulle lyfta, när och varför. Efter en stunds intensivt pekande och löpande i instruerandet klev Lantz ner som försvarare när man i helplansspelet skulle spela elva mot elva. Ett helplansspel där det blev ganska tydligt att en startelva numera inte bjuder på speciellt många överraskningar. Försvarsspelarna är självskrivna och inte ens en så ihålig insats som backlinjen stod för både senast och i matchen mot Varberg renderar några petningar i försvarslinjen.

Så länge Jakob Lindström är frisk kommer han och Johan Lundgren vara förstaval på innermittfältet. Vid sidan av de två är det dock hårda bud om platserna. Under dagens träning stod valet mellan Richard Yarsuvat, Jacob Ericsson, Tobias Bratt och Joakim Hall fick alla dela broderligt på speltiden. Aningen förvånande fick inte Johan Hedman någon speltid som yttermittfältare. Spelaren som kom till klubben som anfallare blev omskolad till yttermittfältare och verkar nu vara innermittfältare. Sedan han kom tillbaka efter skadan han ådrog sig under försäsongens sista matcher har speltiden som yttermittfältare lyst med sin frånvaro.

Med Sebastian Ohlsson skadad och Filip Holländer borta från dagens träning kändes Ricky och Jacob Ericsson som de två självskrivna yttermittfältarna. Så verkar det dock inte bli. Den förmodade startelvan formeras på följande vis:

Karlsson och Carlsson på topp igen med andra ord. Ingen Oskar Wallén den här gången heller med andra ord. Efter den knackiga starten på säsongen där han fick sina chanser har Oskar nu varit ute ur startelvan i flera matcher och förtroendet för honom från ledartrion är inte på topp. Dessutom stod Henrik Carlsson för en stark insats senast mot Degerfors.

Men skrällarna i startelvan hittas på kanterna. Jacob Ericsson och Tobias Bratt är två spelare som varit minst sagt ifrågasatta i de matcher de fått ta hand om kanterna. Personligen hade jag hellre valt Johan Hedman och Ricky Yarsuvat men det är något med Hans Prytz och Tobias Bratt. Det är nu tredje matchen i rad som ytterbacken Bratt får chansen som yttermittfältare.

Blir det succé eller fiasko den här gången? Det vet du bara om du åker till Ängelholm!

 

Det började i matchen mot Sundsvall. Nu fortsätter perioden av täta matcher som mycket väl kan ses tillbaka på som avgörande dagar när serien ska sammanfattas till hösten. Fyra matcher kommer spelas på lite drygt två veckor.

 

0-0 mot Sundsvall får ses som en fullt godkänd start på perioden av täta matcher. Att som nykomling hålla nollan mot ett från allsvenskan nyss nedflyttat GIF Sundsvall är fullt godkänt och de tveksamheter som rådde kring backlinjens förmåga på en högre nivå än Söderettan känns i stort sett borta. Jonathan Azulay gick mot Sundsvall in och visade att han tvärt emot mångas farhågor visst kunde spela högkvalitativt försvarsspel på superettanivå. Adam Rosén har tidigare visat att han håller på Superettanivå och David Leinar, ja han är nog bättre än på väldigt länge.

 

Så va det det där med anfallsspelet. Men vi väntar lite med den punkten.

 

Dagens träning inleddes med en ny övning signerad Erik Nexborn. Istället för det sedvanliga öppningsnumret i kavalkaden av uppvärmningsövningar, kvadraten hade gjorde idag en (för mig) ny övning entré. En fjärran släkting till kvadraten som gick ut på att spelaren i mitten som vanligtvis jagar var borta och istället kastades bollar mellan spelarna samtidigt som en boll hölls igång med fötterna. Detta byggdes sedan på med platsbyten och andra tillägg. En koordinationsövning med andra ord. Modernt!

 

Efter koordinationsövningen tog det vanliga springandet mellan koner och hoppandet över häckar över och allt var precis som vanligt igen.

 

Vi kan med glädje konstatera att det är en synnerligen kurant trupp Hans Prytz just nu förfogar över. Förutom långtidsskadade André Nilsson saknades inte en enda spelare på dagens pass. Adam Rosén som hållits borta från spel i de två senaste matcherna var nu tillbaka och deltog i samtliga övningar. Detsamma gällde Jakob Lindström som spelade matchen mot Sundsvall med ett hårt tejpat knä och som gick ut med kramp i mitten av den andra halvleken. Jakob är nu utan synlig tejp och deltar för fullt i alla övningar. Skönt.

 

Fredrik Andersson däremot har haft vissa bekymmer med känningar sedan uppvärmningen inför derbyt för några veckor sedan. Det är enligt målvakstränare Tomas Vainio inga problem med Fredrik och han kommer kunna sitta på bänken i morgondagens match. Fredrik har dock inte deltagit i spelövningarna i veckan och Lucas Thell från U19 har kallats upp för att delta i träningarna de senaste dagarna. Man ser ingen anledning att chansa med Fredrik.

 

Efter uppvärmning och passningsövningar flyttades fokus på tvåmålsspel på 2/3-plan där lagen formerades på följande vis:

 

Rött lag:

 

 

Peter Abrahamsson

 

Christofer Bengtsson, David Leinar, Jonathan Azulay, Hannes Sahlin

 

Tobias Bratt, Jakob Lindström, Johan Lundgren, Sebastian Ohlsson

 

Emil Karlsson, Richard Yarsuvat

 

Gult lag:

 

 

Lucas Thell

 

JoakimHall, Adam Rosén, Carl Hawunger

 

Jacob Ericsson, Filip Holländer, Johan Hedman, Daniel Paulson

 

Oskar Wallén, Henrik Carlsson

 

Som ni ser var det gula laget en man mindre i backlinjen, något som borde ge en ganska stabil seger åt det, på pappret, starkare röda laget. Så blev dock inte fallet. Ganska tidigt i matchen tog det gula laget anfört av trequartistan Johan Hedman ledningen när just Hedman med en elegant genomskärare friställde Oskar Wallén som grundlurade mittbackarna Leinar och Azulay. I ensamt majestät kunde han sedan springa mot Peter Abrahamsson i det röda målet och enkelt rulla in bollen till höger om densamma.

 

Strax därefter var det dags för nätet bakom Lucas Thell att rassla, ett underläge mot undertaligt motstånd är inget Emil Karlsson accepterar och han tog därför saken egna händer. I en position lite till vänster på mittfältet fick han tag i bollen och sprang därifrån på utsidan av Carl Hawunger som agerade mittback i det gula laget och tryckte ur aningen snäv vinkel upp bollen i Lucas Thells första kryss. Stenhårt och väldigt snyggt.

 

Efter det relativt korta tvåmålsspelet drog man ihop målen till en mindre plan och det var dags för Johan Lundgren show, eller som det brukar kallas, Nackatrofén. Johan Lundgren var tillsammans med en till spelare, under detta spelmoment fullständigt fenomenal. Allt han rörde vid resulterade i mål:

 

Situation 1: Johan Lundgren hamnar i en pressad situation på mittplan när en han är nära att tryckas ihop mellan två spelare som kommer mot honom från olika håll. Vad göra? Varför inte peta bollen en meter åt motsatt håll och trycka iväg den allt vad man orkar nere vid stolproten? Kommer du på något bättre så säg.

 

Situation 2: Johan Lundgren hamnar i trångmål nere vid egen hörnflagga. Johan står med en fot på bollen, upptäcker Tobias Bratt som står vid motsvarande hörn diagonalt över planen. Johan väljer att stillastående slå en perfekt crossboll rakt i bröstet på Bratt.

 

Situation 3: Johan står återigen nära eget mål och ser David Leinar som tagit sig förbi motståndarnas sista spelare, Lundgren friställer Leinar med en perfekt crossboll som David enkelt kan förlänga förbi Lucas Thell i mål.

 

Situation 4: Johan Lungren pekar i djupet, får en genomskärare från Tobias Bratt, lirkar på ett tillslag in bollen under en utspringande Lucas Thell.

 

Johan Lundgren är ett geni.

 

Som jag nämnde fanns det en spelare till som utmärkte sig under Nackatrofé-spelet. Det är mannen som vi alla lärt oss älska under flera år nu men som ändå varje träning imponerar med sin inställning. Christofer Bengtssons betydelse för ÖIS modell 2013 går inte att överdriva. När de flesta andra spelarna sitter i gräset mellan matcherna står Christofer Bengtsson upp och aktivt coachar sina lagkamrater med yviga gester och en ständig dialog med sina lagkamrater.

 

Detta ivriga coachande fortsatte hela träningen igenom och tog inte ens slut när träningen så småningom övergick i individuell träning och Hannes Sahlin skulle kasta inkast. ”Kasta så långt du kan Hannes” löd Bengtssons instruktioner då han yvigt pekade var han ville att Hannes kast skulle landa ”Sikta här och kasta så långt du bara kan!”

 

You gotta love the Bengtsson.

 

Startelvan imorgon ser förmodligen ut på följande vis:

Visserligen hade vi tokfel förra veckan med startelvan men vi är avsevärt mycket säkrare denna vecka. Den största skrällen initialt är att Tobias Bratt ser ut att starta som högermittfältare. Just draget att flytta in Tobias Bratt i matcherna är något jag personligen inte varit speciellt positiv till då det ofta gjorts när laget jagat ledningar och att då flytta in en så defensiv spelare som Tobias Bratt på ett yttermittfält känns konstigt. Däremot slipper man med Bratt problemet med defensivt svaga yttrar och kanske har Prytz hittat något på Varbergs vänstersida som skrämmer honom.

Ricky petar enligt våra källor Oskar som inte varit i sitt livs form den senaste tiden. Det är något som många efterfrågat i vårt kommentarsfält och som det gamla indianordspråket säger: ”Alla goda idéer föds på Sambadefensiv” Så varför säga emot?

Adam Rosén är som synes inte med i startelvan. Detta förmodligen för att Prytz väldigt sällan chansar med spelare som varit skadade. En hel veckas full träning brukar krävas för en startplats. Dessutom har backlinjen ovan hållit nollan i två matcher i rad. Varför ändra på då?

Mot Varberg!