Felix Jonsson

 

Ett av vinterns hetaste samtalsämnen är den insomnade hemsida klubben förfogar över. Uppdateringstakten på klubben officiella hemsida har varit allt annat än bra. Nu söker man dock en lösning och jag har lovat klubben att ta fram en lista på vad som kan göras bättre på den officiella hemsidan.

Jag kommer att skriva ihop en lista som jag mailar till klubben på söndag. Jag har mina tankar om vad jag vill ska förbättras men med en så kunnig läsarkrets som sambadefensivs är vore det rent av tjänstefel att inte rådfråga er vad ni tycker att jag borde inkludera i en lista som denna.

Så i kommentarer eller mail till kontakt@sambadefensiv.se vill jag ha era åsikter. Vad kan göras bättre?

Ta chansen och gör din röst hörd. Deadline är söndag 20.00.

Apr 212014
 

Valhalla läktare

Det var sol, det var sång och även om det inte gick som en dans så var det ändå en premiär som kunde slutat så väldigt mycket sämre.

Med en välfylld ståplatsläktare vid sin sida, ett i det närmaste ultimat fotbollsväder ovanför sig och med en harmonisk försäsong bakom sig fanns det inte mycket att skylla på när domare Adnan Jukic satte pipan till läpparna och blåste igång matchen. De goda förutsättningarna betydde också att det var som upplagt för ett antiklimax modell större.

Med de senaste säsongernas premiärer färskt i minnet var årets premiär en lovande sådan. Som den gamla klyschan lyder byggs ett lag bakifrån och ÖIS modell 2014 bygger på en ramstark defensiv. Förutom var sitt misstag från Hannes Sahlin och Jacob Ericsson var backlinjen precis så solid som en serievinnande backlinje bör vara.

Robin Ingvarsson går sannerligen från klarhet till klarhet såväl defensivt som offensivt och kommer med största säkerhet bli en framstående spelare under säsongen. Mittbacksparet Sahlin/Rosén visade på allvar varför Marcus Lantz gett dem förtroendet. Medan Adam Rosén i dominerar luftrummet på ett sätt som får en att vilja ta till krigiska liknelser är Hannes Sahlin allt som oftast följsam och precis i sitt närkampsspel nere på marken där under den flygande jätten från Mariestad.

På vänsterflanken gör Jacob Ericsson som han vill. Med sin kondition också precis hur länge han vill.

Den täta defensiven begränsar sig dock inte till backlinjen. Som många påpekat på twitter och som även matchsponsorn Metallservice AB noterade, då utsåg Andreas Östling till matchens lirare, så fungerade innermittfältet väldigt bra. Slutligen har tycks Marcus Lantz ha fått ordning på rollfördelningen mellan lagets två innermittfältare. Med Jakob Lindström i en offensiv roll och Andreas Östling i regissörsstolen bakom fick man ut precis det man ville.

Andreas Östling kunde både vinna boll och transportera den framåt i banan. Dock kunde man önskat mer offensivt från Jakob Lindström som löste sina defensiva uppgifter på ett bra sätt men som i offensiva omställningar kunde varit snabbare i sitt sätt att fördela boll.

Ojämn offensiv

Tyvärr hade laget framför den fenomenala backlinjen och det så defensivt framgångsrika innermittfältet inte en lika lyckad eftermiddag. Stellan Carlsson gjorde visserligen det han är värvad för, nämligen mål. Jag är av åsikten att det då och då kan räcka för en anfallare. Det gör att Stellan för dagen kvitterar ut ett godkänt betyg. Det gör förmodligen resten av de offensiva spelarna också.

Det är nämligen väldigt svårt att peka på en eller två spelare som gör att resten av laget inte fungerar. Under Marcus Lantz försöker laget spela ett spel som är svårare än det spel man hade under Hans Prytz. 2012 års rakare spel gjorde att man försökte i djupled tills det gick. En taktik som gjorde att man sällan dominerade matcher utan oftast vann på att man ställde sig på gasen och tog ledningen innan motståndarna ens hunnit komma tillrätta i matchen. Något sedermera tvingade upp motståndarna i banan och öppnade för kontringar. Något laget med Emil Karlsson på topp var oerhört bra på.

Under Marcus Lantz vill man gärna bygga spelet på ett större bollinnehav. Ett spel som, när det fungerar kommer ge en trygghet mot sämre lag men som fortfarande fungerar riktigt som det ska. Det gör att det blir svårt att peka på enskilda spelare som inte lever upp till förväntningarna då det snarare är samspelet som ännu inte är så väloljat som man hade kunnat önska.

En påminnelse

Jag är medveten om att det finns stora problem med att kalla det en pånyttfödelse för en spelare som inte ens fyllt tjugo när denne hoppar in och inte ens lyckas göra ett godkänt mål. Jag har dock någonting att erkänna. Jag har tvivlat på Henrik Carlssons förmåga att faktiskt leva upp till de förväntningar jag haft på honom.

Henrik Carlsson

”Så du trodde att du kunde räkna bort mig? Tillåt mig skratta”

I dagens A-trupp är nämligen Henrik Carlsson den spelare jag troligtvis följt i längst tid. Sedan han anlände till klubben från Gais har jag följt hans framfart i såväl Gothia Cup som i A-laget. Jag har sett honom skruva in frisparkar på Kviberg, jag har sett honom göra sitt första A-lagsmål mot Lund och jag har hört honom svära över utebliven speltid som A-lagsspelare.

Jag har skrivit en hel del om honom. Så mycket att jag av någon märklig anledning beskyllts för att ha del i att hans form dalat då jag skulle ha lyft hans rykte till en bild som han inte kunnat leva upp till.

Förra året började jag dock tveka på den spelare jag så länge sett sådan potential i. Ytterst lite speltid under hösten och resultat på träning som inte pekade åt rätt håll gjorde att jag började tveka. En tvekan som förmodligen inte bara jag kände.

George Mourad kommer troligtvis att vara borta i en månad vilket ger Henrik Carlsson chansen. En chans som han under måndagen visade att han är villig att ta. Han är ett kvickare och lite smidigare alternativ till Stellan och George. Kan han bara få till den där självklarheten framför mål som han i juniorlagen alltid haft kan nog tiden utan George Mourad bli intressant ändå. Den enes bröd..

Henrik Carlssons inhopp var en påminnelse om kvalitéer jag faktiskt nästan hade glömt bort. På samma sätt som jag nästan hade glömt bort hur en ljum försommarkväll på Valhalla IP kan kännas.

Visst är det härligt. Det bästa är att det bara har börjat.

 

En vinter har gått, en vår har börjat. Jag har flyttat till London och återvänt. Men nu ska äntligen allt bli som vanligt igen.

Premiär mot Skövde AIK är inget nytt. Så inte heller Valhalla IP. Så inte heller de förmodade ljumma vårvädret. Allt ser med andra ord ut som det brukar. Det är verkligen inte något gott tecken.

2007 var senast ÖIS vann en premiär. Den säsongen blev ett magplask. Både 2012 och 2008 då ÖIS vann sina serier slutade premiären med ett kryss. 2-2 mot Skövde AIK respektive 0-0 mot Limhamn Bunkeflo. Kanske är det ett oavgjort resultat vi ska hoppas på?

Nej. I årets premiär mer än någonsin är laget i behov av en vinst. Att studsa tillbaka upp direkt efter en degradering är bland det svåraste en fotbollsklubb kan göra. Att efter en säsong av motgångar vända allt till att bli en segermaskin är oerhört svårt. Det är som allt annat i den besynnerliga sporten fotboll en fråga om psykologi och det nuförtiden så vanvettigt populära uttrycket momentum. För att laget ska får tillbaka sitt momentum efter förra säsongen hade en seger med 5-0 varit en perfekt start.

Välbefolkat i solen

Det soliga söndagsvädret bjöd in till en ovanligt trevlig eftermiddag på Valhallas östra ståplatsläktare. Ett tjugotal personer hade letat sig innanför grindarna på Valhalla IP för att bevittna träningen. Hur många som var där för att ÖIS tränade kontra hur många som bara råkade bli kvar emellan två matcher i den pågående ungdomsturneringen Future Cup förtäljer inte historien.

Även på planen var det välbefolkat. Förutom Faramarz Gosheh och David Leinar fanns samtliga spelare nere på gräset. Oskar Wallén spenderade tiden tillsammans med Josefin Hultgren en av tre i fysteamet som just nu jobbar runt laget. Lättare jogging stod på schemat och eftersom att det är precis lika roligt som det låter lämnar vi Oskar och Josefin där för att gå vidare.

En bit bort höll nämligen Marcus Lantz, Sören Börjesson och Roger Nordstrand (fysio nummer två) i uppvärmningen för resten av  laget. En uppvärmning från vilken vi kan konstatera att André Nilsson är helt återställd från skadan han ådrog sig i matchen mot BK Forward. I fredags deltog han enbart i övningar utan närkontakt men under söndagens träning fanns inte längre några hinder. Om han spelar från start imorgon är dock oklart. En spelare som inte tränat för fullt veckan innan match brukar sällan starta. Det är en regel som gällt i sällskapet i några säsonger nu.

Utöver André Nilsson är det alltså inga spelare som har några ursäkter för att inte starta i premiären. Med detta kan vi också konstatera att det är ett ytterst slagkraftigt lag man kan ställa på benen i premiären. hela vägen ifrån målvakt till anfall.

Få öppna platser

I stora drag är startelvan redan spikad. Även om Johan Hagman under söndagens träning visade upp en avsevärt mycket bättre dagsform än sin konkurrent om platsen Fredrik Andersson så borde Fredrik ändå vara förstavalet under morgondagen. Johan Hagman har reflexer som överglänser Fredrik och på linjen är han väldigt bra. Däremot har han inte det spelet i luftrummet som Fredrik Andersson besitter. Det faller förmodligen avgörandet i nuläget men i framtiden är det inte omöjligt att Johan Hagman tar upp kampen på allvar beroende på hur motståndarlagen spelar.

I David Leinars frånvaro känns backlinjen lika given som Jakob Lindströms förmodade gula kort kring kvart över sex imorgon kväll. Jacob Ericsson gick förra året ifrån att vara lagets mest underpreseterande spelare till den mest intressanta. Som ytterback har han utvecklats i en rasande fart och numera besitter han dessutom en inläggsfot som håller bra klass.

Detsamma gäller Robin Ingvarsson som offensivt i nuläget ser ut som en uppgradering jämfört med Christofer Bengtsson. Defensivt har han dock fortfarande mycket att bevisa.

Hannes Sahlin och Adam Rosén kommer spela ihop i mittförsvaret. Frågor på det? Tänkte väl det.

Längre fram i banan är det inte heller några större tveksamheter. Under dagens träning användes Meriton Qoraj, Johan Hedman, Andreas Östling och Jakob Lindström som innermittfältare medan André Nilsson spelades på en kant. Ett tydligt tecken på att Johan Hedman nu ses som innermittfältare i första hand. Imorgon har dock Marcus Lantz sitt innermittfält klart för sig. Jakob Lindström och Andreas Östling flyttar ingen på i nuläget.

På kanterna lär Sebastian Ohlsson och Daniel Paulson ta varsin plats med tanke på André Nilssons skadebekymmer och Sebastian Ohlssons magnifika inhopp mot BK Forward. Då spelar det ingen roll att Robin Kacaniklic under dagens träning sköt för att döda.

Längst fram lär Stellan Carlsson och George Mourad hålla hus. Konkurrensen om de två platserna längst fram är i nuläget inte speciellt hård. Även om Henrik Carlsson imponerade i boxen under dagens pass så är han än så länge trea i näringskedjan.

Det ger följande startelva:

Fredrik Andersson 

Robin Ingvarsson – Hannes Sahlin – Adam Rosén – Jacob Ericsson

Daniel Paulson – Jakob Lindström – Andreas Östling – Sebastian Ohlsson

George Mourad – Stellan Carlsson

Visst ser det lockande ut. Imorgon smäller det. Nu åker vi!

 

Ingen med tillgång till sociala medier missade väl klubbens vädjan till supportrarna som kom upp på hemsidan under lördagen.

I en text med rubriken ”Dags för fotbollsfest på Valhalla” förklarade klubben i runda slänga att man inte ville se något beteende som kunde orsaka klubben skada i måndagens premiär. Så långt låter det inte helt fel. Tyvärr är klubbens sätt att formulera sig numera långt ifrån vad som kan kallas elitnivå.

Texten inleds med ett avståndstagande från det tragiska som hände i den allsvenska premiären mellan Helsingborg och Djurgården då en man misshandlades till döds. Varför man tar avstånd från det är oklart då det är ungefär som om man inför varenda musikfestival i landet skulle ta avstånd från våldtäkter då det under ett år på ”Peace and Love” i Borlänge begicks ett antal våldtäkter på campingområdet.

Efter den svajiga starten på texten bestämmer man sig för att ställa sig på gaspedalen och köra rakt ned i diket.

ÖIS kan inte heller acceptera att det tänds bengaler, andra fyrverkerier eller att någon i anslutning till match uppför sig på ett oacceptabelt sätt.
Efter det som hände i Mjällby, vilket är helt oförlåtligt, har vi inte bara en nedsvärtning av ÖIS namn att bära utan dessutom 30.000 kronor att betala i böter. Detta är något som tär hårt på en redan ansträngd ekonomi. De personer som var med och drog skam över ÖIS fina märke samt orsakade stort ekonomiskt lidande i samband med denna händelse uppmanas att sätta in motsvarande summa till ÖIS-hjälpen som support.

Jag håller med om att det är onödigt att bränna bengaler i när klubbens ekonomi är så ansträngd som den i nuläget är. 30.000 i böter är stora pengar för en klubb som ÖIS. Att påstå att de personer som brände bengaler och orsakade böter i Mjällby drar skam över ÖIS klubbmärke är däremot att gå mer än ett steg för långt.

Jag befann inte i Sölvesborg för matchen mot Mjällby men jag vet vilka som var inblandade. Det är samma personer som tillverkat tifot som används på de flesta bilder som klubben inför premiären kablar ut för att locka folk. Det är även dessa personer som får ÖIS ståplatsläktare att leva och frodas på ett sätt som långt ifrån speglar klubbens spelmässiga resultat de senaste åren.

Varför man kommer med förslaget att personerna ifråga ska sätta in pengar på ÖIS-hjälpen lite mer än en månad efter händelsen inträffade vet jag faktiskt inte. Troligtvis för att visa på handlingskraft på ett sätt som känns allt annat än proffesionellt.

När vi ändå ska prata om nedsvärtning av ett klubbmärke är det väl rena turen att ÖIS årsmöten numera inte besöks av några journalister. Historien om den bortslarvade pappersbunten på årets årsmöte hade nämligen med stor sannolikhet fyllt ett uppslag i GP om klubben legat i allsvenskan. Nu blev det bara en snackis bland supportrarna. Men dom går ju på matcherna ändå, så vem bryr sig.

Artikeln fortsätter med att man berättar att man kommer att identifiera och stänga av de personer som orsakar klubben skada i framtiden. Sedan avslutas texten med en uppmaning om att det på läktaren bara ska sjungas positiva hejaramsor.

Då spelare och ledare mig veterligen ganska sällan sägs åt att inte vara arga på planen är det ganska förvånande att personer på läktaren inte får pendla mellan känslospektrats två ytterkanter. Jag personligen går inte enbart på fotboll för att det dagarna i ändå är så förbannat glatt. Då hade jag förmodligen inte sympatiserats med en av landets mest underpresterande klubbar.

På en läktare uttrycks känslor i alla dess former. Då kan det då och då slinka ut en och annan negativ känsloyttring. Men det gäller inte bara mig när jag står på en läktare. Även i mitt privatliv blir jag då och då arg. Något som då och då resulterar i fula ord. Men jag kanske ska slå till med ett ”Sassa, brassa, mandelmassa” nästa gång flickan jag gillar hånglar med någon annan, när jag känner mig otillräcklig eller när någon behandlar mig illa?

Jag kanske låter bitter. Det beror förmodligen på att jag är det.

Jag är bitter för att klubben nu har försatt sig i en sits man absolut inte hade behövt vara i. Informationen från officiellt håll är undermålig och har varit så sedan Oskar Ängermark fick sparken. Den är det av en, och endast en anledning.

Brist på engagemang från folk på ledande platser.

Jag vet åtminstone två personer med erkänt bra skrivegenskaper som erbjudit sig flertalet gånger för att hjälpa till utan något svar. Senast för en vecka sedan skickade en gammal kollega ett mail till Mattias Asserståhl med påminnelse om vilka människor han borde ringa upp för att få hjälp. Några samtal har dock inte ringts.

Med någon kunnig på plats hade hela denna soppa kunnat undvikas. Jag minns inför avancemanget till superettan senast då jag några dagar innan matchen rådfrågades om hur man kunde formulera sig på bästa sätt för att nå ut med budskapet om hur kostsam en planstormning kunde bli. I veckor förberedde man sig för att på rätt sätt nå ut med sitt budskap. Innan man tillslut tillsammans med supportrar förhindrade en planstormning.

Jag säger inte att det var bättre förr.

Eller jo det gör jag faktiskt.

 

George Mourad, ÖIS-IKG, Hammarviken Arena

Det har inte kablats ut i någon av klubbens officiella kanaler ännu men i ett sms bekräftar Marcus Lantz idag vem som kommer att ha kaptensbindeln runt armen på måndag när bollen sätts i rullning och säsongen 2014 tillslut drar igång.

Som många redan spekulerat i blir det George Mourad som kommer leda laget. Han har under majoriteten av försäsongsmatcherna burit bindeln med bravur och kommer att fortsätta med detta.

Att Jakob Lindström var en stor favorit hos Hans Prytz är ingen hemlighet. Lika barn leka bäst brukar det heta och få spelare har en inställning till sitt idrottande som passar Hans Prytz spelstil bättre än Jakob Lindström. I ett furiöst jobbande och Dortmundspringande ÖIS fanns det få spelare som fungerade bättre som symboler än den tjurskallige Lindström.

Trodde många.

Mycket tydde under säsongen som kom dock på att Jakob inte riktigt trivdes i rollen som lagkapten. Bördan på hans axlar blev tung och i ett uppskrivet ÖIS fick han ofta ställas till svars när saker och ting inte gick enligt planen. Samtidigt spekulerades det på läktaren och i diverse kommentarsfält om varför han egentligen fått bindeln. Var det bara för att höja hans marknadsvärde?

Sambadefensiv kan bekräfta från säkra källor att detta var en ganska stor anledning till att valet föll på den långhårige från Ahlafors.

Under Marcus Lantz råder nya tider. Hans Prytz kraftfotboll har bytts ut mot en mer bollinnehavsbaserad Lantzfotboll. Yttermittfältare har blivit ytterbackar, Emil har blivit Stellan och Jakob har blivit George.

Med George Mourad som lagkapten får man en spelare som är Jakob Lindströms diametrala motsats. George visar knappast vägen med en stenhård glidtackling eller med ändlöst löpande. George Mourads ledarskap byggs istället på lugn och en känsla av ansvarstagande. Han visade redan under vårens tidigaste träningar att han vill hjälpa laget på andra sätt än bara genom mål och assist då han ofta tog yngre spelare till sig för att prata och ge tips.

Att George dessutom är en av lagets bästa (om inte den bäste) spelare för inför säsongen är självklart inget som skadar hans trovärdighet som lagkapten. När George pratar lyssnar man.

 

Det uppskjutna årsmötet för klubbens fotbollssektion hålls slutligen i kväll och mycket talar för att det blir en händelserik historia. Nedan följer valberedningens förslag på ny fotbollsstyrelse:

Ordförande:  Dan Cameras         1 år
Ledamot:      Matz Thorsson       2 år
Ledamot:      Niklas Agroth         2 år
Ledamot:      Jonas Dahl            2 år
Ledamot:      Peter Björnram      1 år
Ledamot:      Ulf Dermark           1 år
Ledamot:      Gunilla Svanström  1 år

Revisor:        Johan Frej  1 år
Revisorssuppleant: Christer Johansson 1 år

Om valberedningens förslag klubbas igenom byts hela fotbollsstyrelsen ut. Ett betyg som Mattias Asserståhl och hans kumpaner knappast ska vara nöjda med. Enligt uppgift ska det ha funnits ett stort missnöje från såväl huvudstyrelse som anställda med fotbollsstyrelsens arbete och många påstår att det är just fotbollsstyrelsens brist på handlingskraft som gjorde att ÖIS blev utkastade från Gamla Ullevi.

Förändringens vindar blåser med andra ord.

Det vi kan konstatera när vi ser listan med namn är att det förutom den skeva könsfördelningen ser lovande ut. Dan Cameras som nu är ordförande i huvudstyrelsen är en man som jag har allra största förtroende för. Under sin tid som ordförande för huvudstyrelsen har han varit populär och skött sina kort rätt. Ordförande i fotbollsstyrelsen är dock ett mer komplicerat uppdrag som kräver mer handlingskraft i direkta frågor än i huvudstyrelsen som har ett mer övergripande ansvar.

Matz Thorsson föreslås som ledamot. Matz som de flesta känner som mannen bakom Metallservice AB. Oprövad i styrelsesammanhang men klart är att han är en man med ambitioner. Om dessa ambitioner är bra för klubben eller ej återstår att se.

Peter Björnram kommer likt Cameras från en bakgrund i huvudstyrelsen och har där haft hand om ekonomiska frågor. Likt Cameras en trevlig man som enligt representanter från Balders Hage gjort ett mycket gott jobb i förhandlingarna i arenafrågan.

Ulf Dermark är mannen som arbetade som utredare i alliansfrågan för huvudstyrelsen och har många års erfarenhet av styrelsearbete. En gammal styrelseräv med andra ord. En sådan bör alla styrelser innehålla.

Niklas Agroth, Gunilla Svanström och Jonas Dahl är för mig okända namn. Gunilla Svanström har en bakgrund i huvudstyrelsen, Niklas Agroth en bakgrund på ungdomssidan och Jonas Dahl arbetar till vardags med PR och marknadsföring på företaget Grayling.

Rykten går dock om att den gamla styrelsen kommer att lyfta fram ett motförslag till valberedningens förslag för att behålla sina platser. Rykten vi inte på något sätt kan bekräfta men som ÖIS:are är det av största vikt att detta går till på ett demokratiskt sätt. Därför är det extra viktigt att du som medlem dyker upp på ÖIS-gården. 18.30 börjar mötet. Kom i tid!

Mar 312014
 

Söndag och allsvensk premiär. När solen gick upp och jag vaknade kändes allt sådär soligt och hoppfullt som det alltid gör när fotbollssäsongen drar igång på allvar. Den fotbollssäsong jag på allvar bryr mig om. Det kan ingen Londonvistelse i historien ändra på. Mitt intresse för allsvenskan rubbas inte heller av att laget i mitt hjärta inte längre spelar i landets högsta serie. Ibland händer däremot saker som gör att jag rubbas i min uppfattning om vad som är det vackraste som finns och det dyraste i världen. Mitt blod och mina lungor. Igår hände något sådant.

En man mördades. Han gjorde det i samband med en fotbollsmatch. Hade det inte spelats någon fotboll den dagen så hade han förmodligen inte mördats. Plötsligt blir alla svarta rubriker fotbollen fått tidigare bara löjliga. Plötsligt är det på allvar.

Att Danny Ervik får starta och gör en assist i Mjällbys premiär eller att Malmö FF städar av Falkenberg senare på eftermiddagen hade varit saker jag en vanlig premiärdag gärna läst om men istället känner jag ingen lust att varken läsa eller se någonting av den fotboll som spelats under dagen.

Varenda människa med som någon gång besökt en fotbollsmatch i vårt land har uttalat sig på mer eller mindre genomtänkta sätt. Jag är glad att jag för närvarande inte har tillgång till något fikarum där jag får hemmasnickrade slutsatser serverade för mig av diverse kommunalanställda som enbart uttalar sig om fotboll vid just dessa tillfällen.

Idrottsministern såväl som justitieministern pratar om förbud att åka på bortamatcher samt sittplats över hela arenan. Slutsatser lika enkla att dra i stridens hetta som att skylla problemen i förorten på etniciteten hos människorna som bor där. Man bör alltid lyfta blicken och tänka efter en gång extra för att få reda på var problemet egentligen ligger.

Vad är det som gör att en människa kan slå en annan människa tills denne mister livet. Är det verkligen så att denna människa inte hade begått detta brott om han inte varit fotbollsintresserad? Är det verkligen så att han begick detta brott för att han skulle få stå hela matchen och inte sitta ned? Eller vet vi ens om han skulle stå eller sitta när han kom fram till arenan?

Dock är fotbollen inte helt utan skuld. Stora fotbollsmatcher är en situation som passar sig väldigt bra för att få utlopp för sina aggressioner på ett eller annat sätt. Ett tåg av supportrar kan vara ett ganska bra ställe att elda igång sig själv för att utföra hemska saker.

Det kan även ett demonstrationståg vara. Det kan även en rockkonsert vara. Det kan även en förfest i en lägenhet vara. Ska vi då förbjuda politiska demonstrationer för att det i Göteborg 2001 blev kravaller? Ska vi förbjuda hårdrock för att Varg Vikernes begick ett mord? Och ska vi förbjuda lägenhetsfester för att det begås våldtäkter och misshandlar i samband med sådana?

Jag har just nu ingen lösning på problemet. Jag har i ärlighetens namn ingen aning om vad som kan göras för att undvika att något liknande händer igen. Till skillnad från Beatrice Ask och Lena Adelsohn Liljeroth som känner ungefär samma väntar jag lite med att uttala mig om en lösning.

Det enda jag vet är att Djurgårdsfamiljen aldrig varit större än idag.

 

Jag hade ju lovat mig själv att inte göra detta. Att jag inte skulle sitta på andra sidan Nordsjön och skriva om vad som händer på hemmaplan. Vissa saker får man dock göra undantag för.

Att Christofer Bengtssons framtid i den rödblå dressen hängt sannerligen löst i några månader har väl knappast varit någon hemlighet. Är det något jag redan under min korta tid som skribent på den här sidan lärt mig så är det att inte ta ut något i förskott. Därför kändes det inte mer än rätt att vänta med att skriva dödsrunan för Christofer Bengtssons rödblå spelarkarriär tills det var klart med en ny klubb.

Igår blev det dock officiellt. Han återförenas med sin gamla vapendragare Tommy Lycén i klassiska Västra Frölundas grönvita dress. Två värvningar som visar att Västra Frölunda under ledning ordförande Erkan Saglik menar allvar med sin satsning tillbaka mot elitfotbollen efter år av degraderingar, ekonomiska bekymmer och allmänt elände.

Denna text ska dock inte handla om Erkan Sagliks fingerfärdighet som ordförande, Västra Frölundas historia eller ens svaret på frågan vilken Tommy Lycéns bästa position egentligen är. Nej detta handlar om en av mina fotbollsmässiga favoriter. Christofer Bengtsson.

Christofer Bengtsson är inte bara en riktigt bra högerback. Han är också en symbol för Örgryte IS vad jag värdesätter hos en fotbollsspelare och människa.

Början för båda

Christofer Bengtsson drog för första gången på sig den rödblå tröjan 2008. Efter en sejour i Norge värvades han in till det lag som på ett ganska komfortabelt sätt sedermera skulle springa hem Superettan och avancera till Allsvenskan. Säsongen blev speciellt lyckad för Christofer Bengtsson som spelade samtliga minuter under säsongen och blev efter säsongen utsedd till årets spelare av supportrarna.

2008 var också året då jag på allvar började förstå mig på vad det innebar att följa ett lag på nära håll. Trots att jag länge varit ÖIS:are hade mina besök på hemmamatcherna varit minst sagt sporadiska. 2008 tog det hela dock fart. Både för mig och Christofer Bengtsson.

Där och då förstod jag inte riktigt men med tiden har insikten vuxit fram. Christofer Bengtsson personifierar mitt fotbollsintresse. Som den fotbollshipster jag faktiskt får erkänna mig vara.

En symbol för ett intresse

Det enda som faktiskt talar emot att han är  precis vad jag letar efter hos en fotbollsspelare är det faktum att han valdes till lagets bästa under sin första säsong. Som fotbollshipster är det nämligen viktigt att inte hålla på de allra bästa och starkast lysande stjärnorna. Likt med pop- och rockband gäller det att hitta guldkornen innan någon annan. Det allra finast putsade och tillrättalagda sångerskan är aldrig lika intressant som en skramlig gitarrtrio från, låt säga, Sheffield.

Christofer Bengtsson är visserligen bildskön som få men som fotbollsspelare är han ganska långt ifrån mallen över hur en favorit hos kidsen bör vara. Träningsprodukter som Bengtsson är sällan det. I min mall passade han dock in alldeles utmärkt.

2008 var han bara en i mängden av kvalitativa fotbollsspelare. I allsvenskan var han petad men med tiden skulle hans stjärnstatus utkristalliseras. Gemene supporter fortsatte att gnälla på att hans inlägg inte höll måttet trots att han inte släppte en jävel över bron bakåt och sällan eller aldrig slarvade i uppspelen.

Christofer Bengtsson hade sina brister, likt hela klubben. Han tog sig i kragen, gav sig fan på att ta sig tillbaka in i startelvan efter petningar i högre divisioner och filade på sina inlägg. Som hela karriären igenom blev bättre och bättre. Ryktet om hans dåliga fötter fanns dock alltid där.

När Daniel Nannskog påpekade det i en TV-kamera skrattades det. Det spelade ingen roll hur mycket han visade upp sina goda sidor. Han dömdes lik förbannat för sina gamla synder. Likt hela klubben.

Jag minns hur han efter en kall och regnig träning träning i september förra året skrek ”Bara tre till!” till en ganska uttråkad Ricky Yarsuvat som nickade boll efter boll i mål när Bengtsson skulle stanna kvar efter träningen och slå inlägg. Ricky ville helst av allt gå in i värmen. Bengtsson ville dock annat. Han skulle ju för bövelen träna inlägg. Dom jävlarna skulle inte få ta honom. Det skulle ingen frusen boråsare stå i vägen för.

Humlan

En inställning som genomsyrade hela hans uppenbarelse som fotbollsspelare. Han visste sina begränsningar, spelade efter dessa. Men bara så länge begränsningarna fanns där. Han accepterade möjligtvis begränsningarna för stunden han såg sig dock aldrig handfallen att inte åtgärda bristerna.

Hans längd gjorde att han inte hade speciellt mycket att säga till om i en vanlig nickduell på defensiva hörnor. Vad göra? Han fick väl utveckla en alldeles ypperlig teknik i att rensa på mållinjen och språngnicka låga hörnor, inte svårare än så.

Han fick aldrig ha lagkaptensbindeln. Vad göra? Skita högaktningsfullt i faktumet och prata oavbrutet så att den långe mannen med bindeln bredvid honom i backlinjen inte fick en syl i vädret.

Ryktet säger att Bengtssons resultat i fettprocentstesterna något år inte riktigt motsvarade de uppsatta målen. Vad göra? Sätta ynglingarna på plats i en maktdemonstration i jojo-testet. Något som han för det mesta vann trots att han från första stund såg synnerligen utmattad ut.

Behöver jag dra den löjliga jämförelsen med humlan? Nej.

Christofer Bengtsson har visat att en vilja av sten kan ta en människa väldigt långt. Om inte till de finaste arenorna så in i hjärtat på de närmast sörjande till en klubb med ett sargat självförtroende och för en kille som inte riktigt hittat rätt i sin syn på fotboll.

Tack för att du lärde mig lite om riktig fotboll Christofer!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha