Plötsligt gick allting som det skulle.

Tanken var att jag skulle ha skrivit detta igår men jag var så glad och upprymd att jag inte fick fram någonting förutom rubriken, ”Så Jävla Grymt!” så kändes det igår, förlamande lyckligt!

Ni som läste min träningsrapport inför matchen vet att det inte direkt var med Astrid Lindgrenska hoppsasteg som jag tog mig till bussen hem, jag tror snarare jag liknade något av skolbarnen i Pink Floyds ”The Wall”. Avsluten såg allt annat än bra ut, och spelare efter spelare linkade av planen och sidlinjen liknade en skyttegrav av skadade soldater. En av krigarna knöt näven och gav det hela ett försök. Christoffer Bengtsson slet och rev och gjorde ett mål på de 25 minuter han orkade med innan magmuskelskadan blev för påfrestande. In kom som bekant istället Ludvig Brisby Jeppson och fungerade minst lika bra och bra var det många som var igår. I  denna texten vill jag koncentrera mig på vad det var som gjorde gårdagens match så fantastisk.

Inhopparna

Tre debutanter i samma match, visserligen hade Fredrik Andersson spelat en cupmatch innan men jag räknar knappt med den. Utöver Fredrik och nyss nämnda Brisby så fick vi även stifta bekantskap med Mikael Odin för första gången i en match av betydelse. Om vi ska ta dem en och en så kan vi börja med Skenesonen Fredrik Andersson som tog platsen mellan stolparna efter att Peter inte kunde medverka. Som Bellman redan skrivit så löste Fredrik uppgiften på ett utmärkt sätt, att han inte fick hålla nollan svider visserligen en aning men man ska väl inte klaga efter en match som denna. Det känns viktigt att vi får igång Fredrik för vi har inte råd med en ny målvakt ifall något skulle hända med Peter. Dessutom mår alla idrottare bra av lite konkurrens, så även målvakter.

Nästa inhoppare var Ludvig Brisby Jeppson som fick kliva in på högerbacksplatsen då Christoffer Bengtsson klev åt sidan. Om man snabbt ska beskriva Bengtssons skada så förklarade han den själv som att han under en längre tid haft en skadad axel och som följd av detta har han sprungit med en annorlunda armföring. Denna ändring i rörelsemönster har gjort att Christoffer har fått en sträckning eller liknande i en magmuskel vid revbenen på vänstersidan. Tillbaka till hans ersättare, Ludvig Brisby Jeppson som jag tyckte skötte sig godkänt som sagt, han gör precis det som en inhoppare i hans läge ska göra. Brisby spelar enkelt och tar inga risker, han täcker upp bra på sin kant och han hamnar inte i några större problem. Det viktigaste i Brisbys fall är att han nu har varit på planen och kan bocka av det på listan. Nu kan han träna på med a-laget på samma vilkor som de andra och veta vad som väntar ifall han skulle behöva kallas in i truppen igen.

Sist men absolut inte minst av de tre färska debutanterna, Mikael Odin! Jag vet inte varför men jag gillar Mikael Odin så starkt som jag gör. Odin är absolut inte någon sambalirare, absolut inte, mer Källander än Ailton, men vilken grovjobbare han är. Jag och Johan pratade en vis man uppe på gården vid namn Brinken, han påstod att Johan Anegrund var den sista fältherren, men vem vet? vi kanske har hittat en ny. Ända sedan en iskall träning på Valhalla i vintras då han krutade in en boll ifrån straffområdeslinjen så har jag tyckt lite extra mycket om sluggern Odin. I gårdagens match visade han väl visserligen inte upp så mycket mer än ett temprament i Jakob Olssonklass när han i slutet hamnade i ett bråk, som visserligen avslutades av en viss föredetta Ö-bo.

Offensiven

I innan matchen hade vi gjort nio mål på lika många omgångar. Mot Oddevold gör man sex mål! Nico får äntligen göra två mål och Jakob Olsson är helt briljant stundtals, Nicos målfacit ser fortfarande inte alltför imponerande ut men det kan möjligtvis lossna för honom nu. Om Nicos målproduktion inte är så mycket att hänga i granen så är Jakob Olssons desto mer imponerande, två mål på tre matcher från start. Kanske är Jakob Olsson den anfallare vi behöver? Jakobs två mål igår kan bara beskrivas med ett ord, klass! chippen över målvakten är otroligt fint avvägd och skottet i bortre gaveln är så bra placerat att man inte tror att det är sant.

Jag tycker dock att det kan vara en bra idé att se sig om efter en anfallare ändå, för det behövs fortfarande rutin i de främre lagdelarna. Om man som jag dessutom är lite orolig av sig så känns det som att det vilken sekund som helst kan komma en skada ifrån ingenstans. Vem vet det kanske är något på gång på värvningsfronten?

När vi talar om offensiven så måste ju även Marcus Anderberg nämnas. Äntligen kände vi igen den lille mannen med de kvicka fötterna. När Anderberg är som bäst ser allt så otroligt lätt ut, man får en illusion av att han flyter någon centimeter ovanför gräset helt utan att behöva ta i när han springer, följsamt enkelt och framförallt, vackert!

Sebastian Johansson

När Sebastian Johansson är bra så är ÖIS bra, så är det bara. Ett tydligt tecken på detta var i matchen mot Trollhättan när Sebastian inte alls kom upp i den nivån vi är vana att se honom, då blev det aldrig heller riktigt tryggt. Jag skulle nog vilja gå så långt som att påstå att Sebastian Johansson är den bästa spelaren vi har haft de senaste åren. Allt Sebastian gör ser så självklart och enkelt ut men det är så ohyggligt viktigt. Det är dock aningen oroande att Sebastian har dragit på sig två gula kort och vid nästa kort åker på en avstängning. Skulle detta inträffa så har vi ju förhoppningsvis snart en frisk Super-Valter, och han är hungrig!

Helheten

Det är väl inte så svårt att räkna ut att denna segern var bra för självförtroendet men det var nog extra viktigt i detta läget. Hade det blivit förlust igår så hade det nog kunnat bli en riktigt jobbig sommar. Tänk själva om den stora förlusten mot Trollhättan hade följts av att en skadeskjuten trupp hade fått vika ner sig emot en nykomling. Kris, avgå, lägg ner, ett år till i söderettan…Jag vill inte ens tänka på hur det hade kunnat bli.

Dessutom var det för första gången i år en bortaklack att tala om på plats, dessutom en bra sådan som höll igång i hela matchen oavsett resultat, det tackar vi för. Våran egen klack höll för övrigt en riktigt bra nivå igår, fast när skulle den annars göra det om inte igår.

Igår fick helt enkelt alla de besked som de ville ha, och 6-1, ja det har iallafall jag aldrig varit med om innan. Mot framtida segrar, Superettan here we come!

Slutligen, jag vet att denna bloggen handlar om ÖIS och inget annat men jag måste bara nämna att jag idag sörjer en av mina absoluta favoriter och en av världens största musiker, Clarence Clemons. Det är en av anledningarna till att det dröjde ett tag innan jag kunde skriva denna texten, jag hade inte någon direkt lust att skriva något glatt och muntert efter att jag läste nyheten i morse. Men tillslut så fick jag dock tillbaka känslan från gårdagen. Jag hoppas du har det bra var du än är Big Man, men här är du redan saknad.